Edmund Ironside

http://dbpedia.org/resource/Edmund_Ironside an entity of type: Thing

Edmund II Ironside (~990 - 1016) fou rei d'Anglaterra, del Casal de Wessex. Durant la invasió vikinga, es va guanyar el lideratge no per ser fill del rei Etelred, que va fugir a Normandia, sinó per plantar cara als guerrers vikings. En contrast del seu pare que era vist pels ciutadans com un monarca feble, Edmund es va guanya el sobrenom d'Ironside, («el dur»). La força numèrica dels invasors superava la dels anglesos i Edmund es va veure forçat a pactar el repartiment del reialme amb Canut de Dinamarca, amb una clàusula que en cas de morir un dels dos l'altre es quedaria la totalitat; això ha fet pensar que potser la mort sobtada d'Edmund fos un convenient assassinat. rdf:langString
Edmund II. Železoboký, někdy také Edmund Ironside, (989? – 30. listopadu 1016) byl anglickým králem od 23. dubna do 30. listopadu 1016. Jeho hlavní snahou bylo odražení dánské invaze vedené dánským králem Knutem Velikým. rdf:langString
Edmundo II.a (antzinako ingelesez: Ēadmund Isernside, latinez: Edmundus; c. 990 – 1016ko azaroaren 30a) Ingalaterrako erregea izan zen. Æthelred Zalantzatiaren eta Ælfgifu bere lehen emaztearen semea izan zen. Aitaren erreinaldian Kanuto II.a Handiaren aurka borrokatu zuen. 1016ko apirilak 23an Æthelred bere aita hil zenean, bere oinordeko izendatu zuen Londresen. Berriro Kanuto borrokatzeari ekin zion. Honek Mercia eta Northumbria menderatu zituen eta Edmundok Wessex. Azaroaren 30ean hil zen. * Datuak: Q188684 * Multimedia: Edmund II of England rdf:langString
Edmund II atau Eadmund II (988/993 – 30 November 1016), dinamai "Ironside" untuk usahanya menahan invasi Denmark yang dipimpin oleh Raja Canute, adalah raja Inggris dari 23 April sampai 30 November 1016. rdf:langString
Edmond, né vers 988 et mort le 30 novembre 1016, parfois appelé « Edmond II » pour le distinguer d'un autre Edmond, est roi d'Angleterre du 23 avril 1016 à sa mort, sept mois plus tard. Son court règne est tout entier occupé par l'invasion du Danois Knut le Grand, qui revendique le trône d'Angleterre. Malgré la résistance d'Edmond, qui lui vaut le surnom de « Côte-de-Fer » (Ironside), Knut le vainc et l'oblige à partager son royaume. Edmond meurt avant la fin de l'année, permettant à Knut de devenir seul roi d'Angleterre. rdf:langString
エドマンド剛勇王ことエドマンド2世(Edmund II, 988年/993年頃 - 1016年11月30日)は、イングランド王(在位:1016年4月23日 - 1016年11月30日)。「剛勇王(Ironside)」という異名はクヌート(後のデンマーク王クヌーズ2世)率いるデンマーク軍の侵略に立ち向かった奮闘ぶりから名付けられたもの。 rdf:langString
에드먼드 아이언사이드(Edmund Ironside) 또는 에드먼드 2세는 1016년 4월 23일부터 11월 30일까지 잉글랜드 국왕을 역임한 인물이다. 에드먼드는 잉글랜드의 왕이 될 것으로 예상되지 않았다. 그러나 1014년 6월 2명의 형들이 죽으면서 에드먼드가 법정추정상속인이 되었다. 같은 해 말에 잉글랜드는 스베인 튜구스케그에 정복되었으나 스베인 튜구스케그는 곧 사망했다. rdf:langString
Edmondo II d'Inghilterra, detto Fiancodiferro (Ironside) (Wessex, 988 – 30 novembre 1016), è stato re d'Inghilterra dal 23 aprile al 30 novembre 1016. Egli era soprannominato Ironside per i suoi sforzi tesi a evitare l'invasione danese condotta dal re Canuto il Grande. rdf:langString
Эдмунд Железнобокий (Эдмунд II; англ. Edmund Ironside; между 988 и 993 — 30 ноября 1016) — король Англии из Уэссекской династии, правивший с 23 апреля по 30 ноября 1016 года. Прозвище было дано за его упорное противостояние датскому завоеванию под началом Кнуда Великого. rdf:langString
埃德蒙二世(Edmund II,988年-1016年11月30日),绰号剛勇者(Ironside),是埃塞爾雷德之子,1016年4月23日到11月30日的英格蘭國王。剛勇者的绰号,來自他对丹麥克努特大帝的反抗。 1012年,丹麥国王八字鬍斯韋恩擊敗埃德蒙之父埃塞尔雷德,自称英格兰国王。1016年,埃塞尔雷德死亡,埃德蒙审时度势跟斯韦恩一世之子克努特大帝共治英格兰,结果当年11月便告不治,使克努特大帝完全统治了英格兰。 rdf:langString
Едмунд II Залізобокий (англ. Edmund Ironside) (988/993— 30 листопада 1016) — король Англії з 23 квітня до 30 листопада 1016 року. rdf:langString
إدموند إيرونسايد أو إدموند الثاني (989 - 30 نوفمبر 1016) ملك إنجلترا(من 23 أبريل - 18 أكتوبر 1016) ثم ملك وسكس (من 23 أبريل - 30 نوفمبر 1016، له لقب غير مسجلة «إيرونسايد» حتى 1057، ولكن قد يكون المعاصر، أعطيت له بسبب شجاعته في مقاومة الغزو الدنماركي بقيادة كانوت العظيم، بحيث خاض خمس معارك ضد الدنماركيين، وانتهت بـ هزيمته ضد كانوت في 18 أكتوبر في معركة أساندون وبعد ذلك وافقوا على تقسيم المملكة، إدموند يأخد (وسكس ولندن) وكانوت بقية البلاد، إدموند توفي بعد ذلك بوقت قصير في 30 نوفمبر، وأصبح كانوت ملك كل إنجلترا. rdf:langString
Edmund II., genannt „Eisenseite“ (Ironside), aus dem Haus Wessex (* um 989 in Wessex; † 30. November 1016), Sohn von Æthelred und dessen erster Frau Ælfgifu von York, war im Jahre 1016 kurzzeitig König von England. Seine Ehefrau war Ealdgyth, eine Adelige vermutlich aus den Five Boroughs of Mercia. rdf:langString
Ο Έντμουντ ο σιδηρόπλευρος (Edmund Ironside, 990 – 30 Νοεμβρίου 1016) βασιλιάς του Ουέσσεξ και της Αγγλίας (23 Απριλίου 1016 - 30 Νοεμβρίου 1016) ήταν τρίτος γιος και διάδοχος του Έθελρεντ του Ουέσσεξ από την πρώτη σύζυγο του Ελφγκίφου της Υόρκης κόρης του κόμη Θόρεντ της Νορθούμπριας. Ονομάστηκε "Σιδηρόπλευρος" λόγω των απίστευτων προσπαθειών που έκανε πέρα από τις δυνατότητες του προκειμένου να αντιμετωπίσει την εισβολή των Δανών του Κνούτου. Ο Έντμουντ έγινε διάδοχος στον θρόνο του πατέρα του μετά τον πρόωρο θάνατο τους δυο μεγαλύτερων αδελφών του Έθελσταν Έθελινγκ και , είχε και πολλά νεώτερα αδέλφια όπως ο , ο Έντουιγκ Έθελινγκ, ο Έντγκαρ Έθελινγκ ο πρεσβύτερος και τέσσερις αδελφές οι οποίες έγιναν μοναχές. Η μητέρα του Έντμουντ Ελφγκίφου πέθανε (1000) και ο πατέρας του παντρεύτηκε σε rdf:langString
Edmundo Ironside (Edmundo la Fervolulo, n. ĉ. 990, m. la 30-an de novembro 1016) estis reĝo de Anglio de la 23-a de aprilo ĝis la 30-a de novembro 1016. Li estis la dua filo de Ethelred la 2-a, moknomata "Ethelred la Malpreta" (angle Ethelred the Unready) kaj lia unua edzino Elgifu de Nortumbrio. Liaj fratoj nomiĝis Atelstano, Edred kaj Egbert. Lia patrino mortis ne post 996, kiam Ethelred edziĝis duan fojon, al Emma de Normandio. Edmundo mortis la 30-an de novembro, eble pro naturaj kialoj, eble pro murdo. Li entombiĝis en Abatejo Glastonbury. Li havis du infanojn: rdf:langString
Edmund Ironside (c. 990 – 30 November 1016; Old English: Ēadmund, Latin: Edmundus; sometimes also known as Edmund II) was King of the English from 23 April to 30 November 1016. He was the son of King Æthelred the Unready and his first wife, Ælfgifu of York. Edmund's reign was marred by a war he had inherited from his father; his cognomen "Ironside" was given to him "because of his valour" in resisting the Danish invasion led by Cnut the Great. rdf:langString
Edmundo II de Inglaterra (c.993-30 de noviembre de 1016) fue rey de Inglaterra desde el 23 de abril de 1016 hasta su muerte el 30 de noviembre de ese mismo año. Es conocido con el sobrenombre de Ironside (Flanco de Hierro o Costilla de Hierro) por sus esfuerzos en la lucha contra la invasión danesa.​Edmundo fue uno de los doce hijos del rey Etelredo II el Indeciso y de su primera esposa, Elfgifu, hija de , señor de York.​ Al morir su hermano mayor, , luchando contra los invasores daneses en 1014, se convirtió en el heredero al trono, surgiendo entonces una lucha de poder entre padre e hijo. En 1015, dos de los aliados del príncipe, los caballeros y Morcar, son ejecutados por orden del rey. Edmundo entonces saca a la viuda de Sigeferth, Edith, del convento en que estaba prisionera y se cas rdf:langString
Edmund II (988/993 - 30 listopada 1016) – król Anglii (23 kwietnia 1016 - 30 listopada 1016. Miał przydomek Żelaznoboki (Ironside), nadany w uznaniu jego zasług w obronie przed inwazją Duńczyków. Był drugim synem Ethelreda II Bezradnego z małżeństwa z Aelflaed. Starszy, Aethelstan, zmarł w roku 1014, otwierając drogę do korony dla Edmunda. Miał jeszcze dwóch młodszych braci, Aedreda i Ecgberta. Jego matka zmarła w 1002, a jego ojciec ożenił się jeszcze dwukrotnie. rdf:langString
Edmund (of Edmond) II Ironside van Engeland (Wessex, circa 990 - Londen, 30 november 1016) was de zoon van koning Ethelred II. Na de dood van zijn oudere broer Aethelstan in 1014 kwam Edmund in conflict met zijn vader. Ethelred liet in 1015 twee van Edmunds bondgenoten vermoorden. Een van de slachtoffers was Sigeferth en Ethelred liet zijn weduwe in een abdij opsluiten. Edmund bevrijdde de weduwe en trouwde met haar. Samen met Uhtred van Northumbria bereidde Edmund een opstand voor maar de inval van Knoet de Grote in 1016 gooide alle plannen in de war. Uhtred onderwierp zich aan Knoet en Edmund verzoende zich met zijn vader. rdf:langString
Edmundo II (Wessex, 990 - 30 de novembro de 1016), mais conhecido como Edmundo Braço de Ferro, foi Rei da Inglaterra em 1016, sucedendo ao seu pai, Etelredo II. Ganhou seu cognome "Braço de Ferro" pelos esforços que empreendeu para conter o avanço dos viquingues liderados por Canuto, o Grande. rdf:langString
Edmund Järnsida (engelska: Ironside), född omkring 989, död den 30 november 1016, var kung av England under en del av 1016. Han var son till Ethelred och Aelfgifu. Edmund utropades den 23 april 1016 efter faderns död av Londons borgare till kung, medan rikets förnämsta män samtidigt i Southampton hyllade Knut den store. Edmund blev erkänd som kung även i Wessex och upptog till en början med framgång striden om kronan med Knut, vilken han besegrade vid Pen i Somerset och tvingade att upphäva Londons belägring. Till sist blev han dock fullständigt besegrad vid Assandun (antingen Ashdown eller Ashington i Essex) 18 oktober 1016, ingick därefter förlikning med sin besegrare och fick som kungarike behålla landet söder om Themsen jämte East Anglia och Essex, varvid troligen även bestämdes, att d rdf:langString
rdf:langString Edmund Ironside
rdf:langString إدموند أيرونسايد
rdf:langString Edmund II Ironside
rdf:langString Edmund II.
rdf:langString Edmund II. (England)
rdf:langString Έντμουντ ο Σιδηρόπλευρος
rdf:langString Edmundo Ironside
rdf:langString Edmundo II de Inglaterra
rdf:langString Edmundo II.a Ingalaterrakoa
rdf:langString Edmund II
rdf:langString Edmondo II d'Inghilterra
rdf:langString Edmond Côte-de-Fer
rdf:langString 에드먼드 2세
rdf:langString エドマンド2世 (イングランド王)
rdf:langString Edmund II van Engeland
rdf:langString Edmund II
rdf:langString Edmundo II de Inglaterra
rdf:langString Эдмунд Железнобокий
rdf:langString Edmund Järnsida
rdf:langString 剛勇者愛德蒙
rdf:langString Едмунд II Залізобокий
rdf:langString Oxford or London, England
xsd:integer 47092
xsd:integer 1123269595
rdf:langString Edmund in the early 14th-century Genealogical Roll of the Kings of England
xsd:date 1016-11-30
xsd:date 1930-04-23
xsd:integer 1016
rdf:langString Edmund II Ironside (~990 - 1016) fou rei d'Anglaterra, del Casal de Wessex. Durant la invasió vikinga, es va guanyar el lideratge no per ser fill del rei Etelred, que va fugir a Normandia, sinó per plantar cara als guerrers vikings. En contrast del seu pare que era vist pels ciutadans com un monarca feble, Edmund es va guanya el sobrenom d'Ironside, («el dur»). La força numèrica dels invasors superava la dels anglesos i Edmund es va veure forçat a pactar el repartiment del reialme amb Canut de Dinamarca, amb una clàusula que en cas de morir un dels dos l'altre es quedaria la totalitat; això ha fet pensar que potser la mort sobtada d'Edmund fos un convenient assassinat.
rdf:langString Edmund II. Železoboký, někdy také Edmund Ironside, (989? – 30. listopadu 1016) byl anglickým králem od 23. dubna do 30. listopadu 1016. Jeho hlavní snahou bylo odražení dánské invaze vedené dánským králem Knutem Velikým.
rdf:langString إدموند إيرونسايد أو إدموند الثاني (989 - 30 نوفمبر 1016) ملك إنجلترا(من 23 أبريل - 18 أكتوبر 1016) ثم ملك وسكس (من 23 أبريل - 30 نوفمبر 1016، له لقب غير مسجلة «إيرونسايد» حتى 1057، ولكن قد يكون المعاصر، أعطيت له بسبب شجاعته في مقاومة الغزو الدنماركي بقيادة كانوت العظيم، بحيث خاض خمس معارك ضد الدنماركيين، وانتهت بـ هزيمته ضد كانوت في 18 أكتوبر في معركة أساندون وبعد ذلك وافقوا على تقسيم المملكة، إدموند يأخد (وسكس ولندن) وكانوت بقية البلاد، إدموند توفي بعد ذلك بوقت قصير في 30 نوفمبر، وأصبح كانوت ملك كل إنجلترا. لم يكن من المتوقع أن يُتوج إدموند ملكًا لإنجلترا؛ ولكن، بحلول يونيو 1014، توفي شقيقاه الكبيران، ما جعله وريثًا واضحًا للعرش. غزا سوين فوركبيرد إنجلترا في نهاية العام نفسه، لكنه توفي بعد ذلك بوقت قصير، ما مهد الطريق لعودة إثيلريد إلى العرش، وبالفعل عاد ولكن ليس بدون معارضة. هُزم كنوت، ابن سوين، وعاد إلى الدنمارك، حيث بدأ بتجميع جيش للغزو لإعادة احتلال إنجلترا. ولم يصل الجيش لإنجلترا حتى عام لاحق. بعد استعادة العرش، شرعت العائلة المالكة في تعزيز قبضتها على البلاد بمساعدة إيدريك ستريونا (صهر إدموند). عُوقب الأشخاص الذين وقفوا إلى جانب الدنماركيين عام 1014، وقُتل بعضهم الآخر. في إحدى الحالات، قُتل شقيقان، موركار وسيغفيرث، واستولى إثيلريد على ممتلكاتهما. سُجنت إلدغيث، أرملة سيغيرث، داخل دير، لكنها لفتت انتباه إدموند بالفعل. عاد كنوت إلى إنجلترا في أغسطس 1015. خلال الأشهر القليلة التالية، نهب كنوت معظم إنجلترا. انضم إدموند إلى إثيلريد للدفاع عن لندن، ولكن في عام 1016، أطلق إدموند على نفسه لقب إيرل إيست ميدلاندز بصورة غير رسمية وقام بانقلاب ضد والده. أخذ إلدغيث من الدير وتزوجها دون إذن الملك. كان من الممكن أن يكون زواجًا مفيدًا سياسيًا، إذ كانت تنتمي إلى إحدى أقوى العائلات في ميدلاندز. توفي إثيلريد في 23 أبريل 1016، ما جعل إدموند ملكًا. لم يحدث أي قتال يُذكر حتى صيف 1016، إذ خاض إدموند خمس معارك ضد الدنماركيين، وانتهت بهزيمته في 18 أكتوبر في معركة أساندون، ووافقوا بعدها على تقسيم المملكة، وأخذ إدموند وسكس في حين استولى كنوت على باقي البلاد. توفي إدموند بعد ذلك بوقت قصير في 30 نوفمبر، تاركًا ولدين، إدوارد وإدموند. بعد ذلك، أصبح كنوت ملكًا على كامل إنجلترا، ونفى الأفراد الباقين من عائلة إدموند.
rdf:langString Ο Έντμουντ ο σιδηρόπλευρος (Edmund Ironside, 990 – 30 Νοεμβρίου 1016) βασιλιάς του Ουέσσεξ και της Αγγλίας (23 Απριλίου 1016 - 30 Νοεμβρίου 1016) ήταν τρίτος γιος και διάδοχος του Έθελρεντ του Ουέσσεξ από την πρώτη σύζυγο του Ελφγκίφου της Υόρκης κόρης του κόμη Θόρεντ της Νορθούμπριας. Ονομάστηκε "Σιδηρόπλευρος" λόγω των απίστευτων προσπαθειών που έκανε πέρα από τις δυνατότητες του προκειμένου να αντιμετωπίσει την εισβολή των Δανών του Κνούτου. Ο Έντμουντ έγινε διάδοχος στον θρόνο του πατέρα του μετά τον πρόωρο θάνατο τους δυο μεγαλύτερων αδελφών του Έθελσταν Έθελινγκ και , είχε και πολλά νεώτερα αδέλφια όπως ο , ο Έντουιγκ Έθελινγκ, ο Έντγκαρ Έθελινγκ ο πρεσβύτερος και τέσσερις αδελφές οι οποίες έγιναν μοναχές. Η μητέρα του Έντμουντ Ελφγκίφου πέθανε (1000) και ο πατέρας του παντρεύτηκε σε δεύτερο γάμο του την Έμμα της Νορμανδίας με την οποία απέκτησε δυο ετεροθαλείς αδελφούς τον Εδουάρδος τον Εξομολογητή, τον Άλφρεντ Έθελινγκ και μια ετεροθαλή αδελφή την Γκόντα της Αγγλίας.
rdf:langString Edmundo Ironside (Edmundo la Fervolulo, n. ĉ. 990, m. la 30-an de novembro 1016) estis reĝo de Anglio de la 23-a de aprilo ĝis la 30-a de novembro 1016. Li estis la dua filo de Ethelred la 2-a, moknomata "Ethelred la Malpreta" (angle Ethelred the Unready) kaj lia unua edzino Elgifu de Nortumbrio. Liaj fratoj nomiĝis Atelstano, Edred kaj Egbert. Lia patrino mortis ne post 996, kiam Ethelred edziĝis duan fojon, al Emma de Normandio. Lia pli aĝa frato Atelstano mortis en 1014, kaj Edmundo iĝis heredonto de la angla trono. Sekvis baraktado inter Edmundo kaj Ethelred, kiu ekzekutis du subtenantojn de sia filo, Sigeferth kaj Morcar. Post tio Edmundo forprenis la vidvinon de Sigeferth el Abatejo Malmesbury, kie ŝi enkarceriĝis, kaj edziĝis al ŝi kontraŭ la patra volo. Dume la dana reĝo Kanuto la 1-a invadis Anglion. En 1016 Edmundo ribelis, kune kun grafo Uhtred la Kuraĝa (angle Uhtred the Bold) de Nortumbrio, sed, post kiam Uhtred transiris al Kanuto, Edmundo faris pacon kun Ethelred. Ethelred mortis la 23-an de aprilo 1016, kaj Edmundo reĝiĝis. Li komencis finan klopodon revivigi la defendon de la regno kontraŭ la danoj. Dum tiuj sieĝis Londonon, Edmundo iris al Wessex, kie li kunigis armeon. La danoj postkuris lin sed li haltigis ilian antaŭenpuŝon, poste forpelis ilin de Londono (kiun ili denove sieĝis), kaj plurajn fojojn venkis ilin. Tamen la 18-an de oktobro okazis la decida batalo ĉe Ashingdon en Essex, kie Edmundo tute malvenkis. Sekvis akordo per kiu Edmundo retenis Wessex kaj Kanuto regis Anglion norde de la Tamizo, kaj kiam unu el ili mortos, la alia heredos la landon. Edmundo mortis la 30-an de novembro, eble pro naturaj kialoj, eble pro murdo. Li entombiĝis en Abatejo Glastonbury. Li havis du infanojn: * Eduardo la Ekzilito (1016-1057) * Edmundo. Kanuto sendis la infanojn al Svedio, celante ilian murdon, sed ili estis sekrete plusendataj al Kiev kaj fine al Hungario. Estas teatraĵo Edmund Ironside inter la apokrifaj verkoj de William Shakespeare.
rdf:langString Edmund II., genannt „Eisenseite“ (Ironside), aus dem Haus Wessex (* um 989 in Wessex; † 30. November 1016), Sohn von Æthelred und dessen erster Frau Ælfgifu von York, war im Jahre 1016 kurzzeitig König von England. Seine Ehefrau war Ealdgyth, eine Adelige vermutlich aus den Five Boroughs of Mercia. Als sein Vater während der Belagerung Londons durch Knut den Großen im April 1016 starb, riefen ihn die Londoner zum Nachfolger und König über England aus. Zwischen den nun beiden englischen Königen Edmund und Knut kam es zu einigen Scharmützeln und schließlich zur entscheidenden Schlacht von Assandun, in deren Verlauf mehrere englische Fürsten von Edmund abfielen und dessen Heer vernichtend geschlagen wurde. Dennoch suchte Knut einen Ausgleich mit seinem Kontrahenten, so dass es zu einer Aufteilung Englands kam. Edmund wurde König von Wessex, Knut herrschte über den Rest. Bestandteil der Vereinbarung war weiterhin, dass beim Tod eines der beiden Könige der jeweils andere die Herrschaft über das gesamte Reich übernehmen würde. Nur einen Monat später starb Edmund, und Wessex unterwarf sich Knut. Obwohl Edmund seine Herrschaft kaum ausüben konnte, vererbte er den Thronanspruch weiter. Sein Sohn Edward starb bereits 1057. Dessen Sohn Edgar Ætheling war somit aus angelsächsischer Sicht neuer Thronanwärter. Er gelangte zwar nicht an die Macht, aber seine Nichte Mathilde, die Tochter von Edmunds II. Enkelin Margaret, wurde durch ihre Heirat mit Heinrich I., Sohn Wilhelms des Eroberers, Stammmutter der zukünftigen englischen Könige und vereinigte so die sächsische und die normannische Linie. Über Margaret und deren Heirat mit Malcolm III. von Schottland ist Edmund auch Stammvater aller schottischen Könige von Edgar an.
rdf:langString Edmund Ironside (c. 990 – 30 November 1016; Old English: Ēadmund, Latin: Edmundus; sometimes also known as Edmund II) was King of the English from 23 April to 30 November 1016. He was the son of King Æthelred the Unready and his first wife, Ælfgifu of York. Edmund's reign was marred by a war he had inherited from his father; his cognomen "Ironside" was given to him "because of his valour" in resisting the Danish invasion led by Cnut the Great. Edmund was not expected to be King of England; however, by June 1014 two elder brothers had died, making him heir apparent. At the end of the same year, England was conquered by Sweyn Forkbeard, who died shortly thereafter. Æthelred was able to reclaim the throne, despite opposition. Sweyn's son, Cnut, was defeated and returned to Denmark, where he assembled an invasion force to reconquer England. It would not arrive for another year. After regaining the throne, the royal family set about strengthening its hold on the country with the assistance of Eadric Streona (Edmund's brother-in-law). People who had sided with the Danes in 1014 were punished, and some were killed. In one case, two brothers, Morcar and Sigeferth, were killed and their possessions were taken by Æthelred. Sigeferth's widow Ealdgyth was imprisoned within a monastery, but she had already captured Edmund's attention. Cnut returned to England in August 1015. Over the next few months, Cnut pillaged most of England. Edmund joined Æthelred to defend London, but in 1016 Edmund unofficially named himself the Earl of the East Midlands and raised a revolt against his father. Without the king's permission he took Ealdgyth from the monastery, and married her; it would have been a politically advantageous marriage, since she was a member of one of the strongest families in the Midlands. Æthelred died on 23 April 1016, making Edmund king. It was not until the summer of 1016 that any serious fighting was done: Edmund fought five battles against the Danes, ending in his defeat on 18 October at the Battle of Assandun, after which they agreed to divide the kingdom, Edmund taking Wessex and Cnut the rest of the country. Edmund died shortly afterwards on 30 November, leaving two sons, Edward and Edmund; however, Cnut became king of all England, and exiled the remaining members of Edmund's family.
rdf:langString Edmundo II de Inglaterra (c.993-30 de noviembre de 1016) fue rey de Inglaterra desde el 23 de abril de 1016 hasta su muerte el 30 de noviembre de ese mismo año. Es conocido con el sobrenombre de Ironside (Flanco de Hierro o Costilla de Hierro) por sus esfuerzos en la lucha contra la invasión danesa.​Edmundo fue uno de los doce hijos del rey Etelredo II el Indeciso y de su primera esposa, Elfgifu, hija de , señor de York.​ Al morir su hermano mayor, , luchando contra los invasores daneses en 1014, se convirtió en el heredero al trono, surgiendo entonces una lucha de poder entre padre e hijo. En 1015, dos de los aliados del príncipe, los caballeros y Morcar, son ejecutados por orden del rey. Edmundo entonces saca a la viuda de Sigeferth, Edith, del convento en que estaba prisionera y se casa con ella en Malmesbury, Wiltshire, en agosto de 1015, en claro desafío a su padre.De este matrimonio nacieron 2 hijos, al parecer gemelos: * Eduardo (1016-Londres, 1057), designado heredero por su tío Eduardo el Confesor. * Edmundo (1016-Hungría, ca.1030), se cree casado con Eduviges de Hungría, hija del rey San Esteban I de Hungría (aunque esto no está documentado dado que el rey tuvo 2 hijos varones solamente) La lucha entre Edmundo y su padre seguía cuando se produce la segunda invasión danesa al mando de Canuto el Grande (1015); al morir el rey Etelredo II (23 de abril de 1016), y con el pequeño apoyo de la nobleza de Londres, Edmundo es coronado rey. Pero Canuto tenía amplio apoyo en el resto del país, sobre todo de la nobleza de Southampton.El ejército de Edmundo logra recuperar Wessex de manos de los daneses, a lo que responde Canuto poniendo sitio a Londres; no obstante, la defensa de Edmundo tiene éxito. Después de esta victoria, los conflictos continúan hasta que el ejército inglés sufre una aplastante derrota en la batalla de Assandun (posiblemente Ashington, Essex), el 18 de octubre de 1016.Después de la batalla, Edmundo y Canuto deciden negociar la paz, llegando a un acuerdo por el que se dividían el reino, obteniendo Edmundo Wessex y Canuto las tierras al norte del río Támesis. Además, se decide que al morir uno de los dos, el otro heredaría los territorios del difunto.Edmundo murió en Oxford a los 29 años de edad, al parecer por causas naturales, aunque otras versiones afirman que fue asesinado por órdenes del rey Canuto. Fue sepultado en la abadía de Glastonbury, en Somerset.
rdf:langString Edmundo II.a (antzinako ingelesez: Ēadmund Isernside, latinez: Edmundus; c. 990 – 1016ko azaroaren 30a) Ingalaterrako erregea izan zen. Æthelred Zalantzatiaren eta Ælfgifu bere lehen emaztearen semea izan zen. Aitaren erreinaldian Kanuto II.a Handiaren aurka borrokatu zuen. 1016ko apirilak 23an Æthelred bere aita hil zenean, bere oinordeko izendatu zuen Londresen. Berriro Kanuto borrokatzeari ekin zion. Honek Mercia eta Northumbria menderatu zituen eta Edmundok Wessex. Azaroaren 30ean hil zen. * Datuak: Q188684 * Multimedia: Edmund II of England
rdf:langString Edmund II atau Eadmund II (988/993 – 30 November 1016), dinamai "Ironside" untuk usahanya menahan invasi Denmark yang dipimpin oleh Raja Canute, adalah raja Inggris dari 23 April sampai 30 November 1016.
rdf:langString Edmond, né vers 988 et mort le 30 novembre 1016, parfois appelé « Edmond II » pour le distinguer d'un autre Edmond, est roi d'Angleterre du 23 avril 1016 à sa mort, sept mois plus tard. Son court règne est tout entier occupé par l'invasion du Danois Knut le Grand, qui revendique le trône d'Angleterre. Malgré la résistance d'Edmond, qui lui vaut le surnom de « Côte-de-Fer » (Ironside), Knut le vainc et l'oblige à partager son royaume. Edmond meurt avant la fin de l'année, permettant à Knut de devenir seul roi d'Angleterre.
rdf:langString エドマンド剛勇王ことエドマンド2世(Edmund II, 988年/993年頃 - 1016年11月30日)は、イングランド王(在位:1016年4月23日 - 1016年11月30日)。「剛勇王(Ironside)」という異名はクヌート(後のデンマーク王クヌーズ2世)率いるデンマーク軍の侵略に立ち向かった奮闘ぶりから名付けられたもの。
rdf:langString Edmund (of Edmond) II Ironside van Engeland (Wessex, circa 990 - Londen, 30 november 1016) was de zoon van koning Ethelred II. Na de dood van zijn oudere broer Aethelstan in 1014 kwam Edmund in conflict met zijn vader. Ethelred liet in 1015 twee van Edmunds bondgenoten vermoorden. Een van de slachtoffers was Sigeferth en Ethelred liet zijn weduwe in een abdij opsluiten. Edmund bevrijdde de weduwe en trouwde met haar. Samen met Uhtred van Northumbria bereidde Edmund een opstand voor maar de inval van Knoet de Grote in 1016 gooide alle plannen in de war. Uhtred onderwierp zich aan Knoet en Edmund verzoende zich met zijn vader. In 1016 overleed de zieke Ethelred en werd Edmund in Londen tot koning gekozen. Edmund wist Knoets troepen van Londen te verdrijven maar werd op 18 oktober vernietigend verslagen in de . Edmund sloot een overeenkomst met Knoet dat hij Wessex zou besturen en Knoet de rest van het land, waarbij de Theems de grens vormde. Het verdrag bepaalde dat als een van beiden zou sterven, de ander geheel Engeland zou erven. Edmund stierf nog in 1016 en werd begraven in de abdij van Glastonbury. Knoet de Grote volgde hem zoals afgesproken op. Edmund trouwde in 1015 met Ealdgyth Morcarsdotter. Zij kregen twee zoons: Edmund en Eduard Ætheling. De kinderen werden in 1016 door Knoet naar Zweden gezonden om daar te worden gedood. Koning Olof II van Zweden stuurde ze echter naar Kiev, met Andreas I van Hongarije zouden ze in 1046 naar Hongarije zijn getrokken. Edmund zou daar zijn overleden. Britse koningshuizen Engeland en Schotland als personele unie Groot-Brittannië Verenigd Koninkrijk
rdf:langString 에드먼드 아이언사이드(Edmund Ironside) 또는 에드먼드 2세는 1016년 4월 23일부터 11월 30일까지 잉글랜드 국왕을 역임한 인물이다. 에드먼드는 잉글랜드의 왕이 될 것으로 예상되지 않았다. 그러나 1014년 6월 2명의 형들이 죽으면서 에드먼드가 법정추정상속인이 되었다. 같은 해 말에 잉글랜드는 스베인 튜구스케그에 정복되었으나 스베인 튜구스케그는 곧 사망했다.
rdf:langString Edmondo II d'Inghilterra, detto Fiancodiferro (Ironside) (Wessex, 988 – 30 novembre 1016), è stato re d'Inghilterra dal 23 aprile al 30 novembre 1016. Egli era soprannominato Ironside per i suoi sforzi tesi a evitare l'invasione danese condotta dal re Canuto il Grande.
rdf:langString Edmund II (988/993 - 30 listopada 1016) – król Anglii (23 kwietnia 1016 - 30 listopada 1016. Miał przydomek Żelaznoboki (Ironside), nadany w uznaniu jego zasług w obronie przed inwazją Duńczyków. Był drugim synem Ethelreda II Bezradnego z małżeństwa z Aelflaed. Starszy, Aethelstan, zmarł w roku 1014, otwierając drogę do korony dla Edmunda. Miał jeszcze dwóch młodszych braci, Aedreda i Ecgberta. Jego matka zmarła w 1002, a jego ojciec ożenił się jeszcze dwukrotnie. W 1013 r. Ethelred II utracił tron na rzecz duńskiego władcy Swena Widłobrodego. Swen jednak rychło zmarł (3 lutego 1014 r.) i Ethelred powrócił z wygnania na tron. Udało się wyprzeć z Anglii syna Swena, Knuta. Wkrótce jednak doszło do nieporozumień króla z Edmundem i w 1015 r. dwaj stronnicy Żelaznobokiego, Sigeferth i Morcar, zostali straceni na rozkaz Ethelreda. Edmund w odwecie odbił z więzienia żonę Sigefertha Edytę i poślubił ją na złość ojcu. Miał z nią dwóch synów - Edwarda i . Kiedy Edmund wadził się z ojcem, do Anglii powrócił Knut z zamiarem podboju wyspy. Ethelred wkrótce zmarł i Edmund objął tron Anglii. Największe poparcie otrzymał od mieszczan Londynu. Rychło okazało się, że Kanut jest popierany przez większość prowincji. Edmund rozpoczął więc panowanie od odbicia z rąk Duńczyków hrabstwa Wessex. W odpowiedzi Kanut rozpoczął oblężenie Londynu, które Edmund zdołał przezwyciężyć, jednakże 18 października 1016 roku wojska angielskie zostały pokonane w bitwie pod Assandun w hrabstwie Essex. Po bitwie został zawarty pokój. Kanut otrzymał ziemie na północ od Tamizy, Edmund zachował Wessex. Ustalono również, że w wypadku śmierci jednego z nich, jego ziemie przechodzą we władanie drugiego. Edmund zmarł 30 listopada 1016 r. w Oksfordzie, Londynie lub Glastonbury. Jedna z wersji na temat jego śmierci głosi, że został zasztyletowany w łazience na polecenie Kanuta. Ciało Edmunda zostało złożone w opactwie Glastonbury w Somerset. Jego grobowiec został zniszczony podczas reformacji.
rdf:langString Edmund Järnsida (engelska: Ironside), född omkring 989, död den 30 november 1016, var kung av England under en del av 1016. Han var son till Ethelred och Aelfgifu. Edmund utropades den 23 april 1016 efter faderns död av Londons borgare till kung, medan rikets förnämsta män samtidigt i Southampton hyllade Knut den store. Edmund blev erkänd som kung även i Wessex och upptog till en början med framgång striden om kronan med Knut, vilken han besegrade vid Pen i Somerset och tvingade att upphäva Londons belägring. Till sist blev han dock fullständigt besegrad vid Assandun (antingen Ashdown eller Ashington i Essex) 18 oktober 1016, ingick därefter förlikning med sin besegrare och fick som kungarike behålla landet söder om Themsen jämte East Anglia och Essex, varvid troligen även bestämdes, att den överlevande skulle erhålla hela riket. Edmund dog redan 30 november samma år. "Järnsida" kallades han för sitt mod och sin stora kroppsstyrka. Han gifte sig 1015 med Ealdgyth (Edith) av East Anglia (född ca 986), dotter till Mocar och Edgitha. Barn: * Edvard Landsflyktingen "Aetheling" (1016–1057), född i Wessex, avliden i London, gift med Agatha av Ungern omkring 1035. * (född cirka 1015–1017, troligen död 1046), gift med en prinsessa av Ungern (Hedwig?)
rdf:langString Эдмунд Железнобокий (Эдмунд II; англ. Edmund Ironside; между 988 и 993 — 30 ноября 1016) — король Англии из Уэссекской династии, правивший с 23 апреля по 30 ноября 1016 года. Прозвище было дано за его упорное противостояние датскому завоеванию под началом Кнуда Великого.
rdf:langString Edmundo II (Wessex, 990 - 30 de novembro de 1016), mais conhecido como Edmundo Braço de Ferro, foi Rei da Inglaterra em 1016, sucedendo ao seu pai, Etelredo II. Ganhou seu cognome "Braço de Ferro" pelos esforços que empreendeu para conter o avanço dos viquingues liderados por Canuto, o Grande. Edmundo II subiu ao trono em Londres numa altura de crise em que Canuto, o Grande havia sucedido a Sueno I na Dinamarca e grande parte de Inglaterra. Depois de algumas negociações, Canuto concedeu o reino de Wessex a Edmundo e acordaram que o que vivesse mais tempo herdaria o conjunto da Inglaterra. Como Edmundo morreu pouco tempo depois, possivelmente assassinado, Canuto tornou-se rei de toda a Inglaterra. Edmundo II e sua esposa Edite foram pais de 2 filhos: Eduardo (mais tarde denominado Eduardo, o Exilado) e Edmundo. Os dois meninos eram ainda pequenos quando o pai morreu, e Canuto, o Grande ordenou que fossem enviados para a Suécia e ali fossem assassinados. Entretanto, eles foram secretamente enviados a Kiev, e afinal para a Hungria.
rdf:langString 埃德蒙二世(Edmund II,988年-1016年11月30日),绰号剛勇者(Ironside),是埃塞爾雷德之子,1016年4月23日到11月30日的英格蘭國王。剛勇者的绰号,來自他对丹麥克努特大帝的反抗。 1012年,丹麥国王八字鬍斯韋恩擊敗埃德蒙之父埃塞尔雷德,自称英格兰国王。1016年,埃塞尔雷德死亡,埃德蒙审时度势跟斯韦恩一世之子克努特大帝共治英格兰,结果当年11月便告不治,使克努特大帝完全统治了英格兰。
rdf:langString Едмунд II Залізобокий (англ. Edmund Ironside) (988/993— 30 листопада 1016) — король Англії з 23 квітня до 30 листопада 1016 року.
xsd:nonNegativeInteger 14106
xsd:gYear 1930
xsd:gYear 1930

data from the linked data cloud