Dying Gaul

http://dbpedia.org/resource/Dying_Gaul an entity of type: Thing

El Gàlata moribund (en italià: Galata morente), també nomenat Gal moribund, és una antiga còpia romana en marbre d'una estàtua grega ja desapareguda, probablement feta en bronze, que va ser encarregada entre el 230 i 220 aC. per Àtal I de Pèrgam per commemorar la victòria sobre els gàlates. La base sobre la qual es recolza actualment va ser afegida després del seu redescobriment. La identitat de l'escultor es desconeix, però alguns suggereixen que Epígon, l'escultor de la cort de la dinastia atálida, va poder haver-ne estat l'autor. rdf:langString
Umírající Gal je antická mramorová socha, kterou najdeme v Kapitolských muzeích v Římě. Jedná se o repliku jedné z plastik ve skupině ex-voto věnované Attalem I. Pergamonu. Dílo je římskou kopií z počátku 2. století. Ztracený originál z doby kolem 230/220 před Kristem byl pravděpodobně z bronzu a nacházel se ve . Vznikl na popud Attala I., krále Pergamonu, po jeho vítězství nad Kelty, kteří byli v prostoru řecké Malé Asie známí jako Galatové. Jméno umělce není známé, ale dílo se někdy připisuje Epigonovi (Plinius starší: Tubicen), který byl v době Attala I. dvorním sochařem dynastie Attalovců v Pergamonu. rdf:langString
Ο Θνήσκων Γαλάτης (στα Ιταλικά: Galata Morente) είναι αρχαίο Ρωμαϊκό μαρμάρινο αντίγραφο χαμένου αρχαιοελληνικού αγάλματος, κατά πάσα πιθανότητα ορειχάλκινου, το οποίο παραγγέλθηκε κάπου μεταξύ του 230 π.Χ. και 220 π.Χ. από τον Άτταλο Α' της Περγάμου προς τιμήν της νίκης του επί των Γαλατών. Η σημερινή βάση του προσθέθηκε μετά την επανανακάλυψή του. Η ταυτότητα του γλύπτη του αγάλματος είναι άγνωστη, αν και έχει προταθεί πως ο , ο αυλικός γλύπτης της δυναστείας των Ατταλιδών της Περγάμου, μπορεί να είναι ο δημιουργός του. rdf:langString
Il Galata morente era una scultura bronzea attribuita a Epigono, autore di molte statue raffiguranti Galati, databile al 230-220 a.C. circa e oggi nota da una copia marmorea dell'epoca romana conservata nei Musei Capitolini di Roma. Con il Galata suicida e con altre opere di identificazione più complessa doveva fare parte del Donario di Attalo nella città di Pergamo. rdf:langString
Grupa Galów – pomnik wystawiony ok. 228 p.n.e. przez Attalosa I w Pergamonie dla uczczenia zwycięstwa nad Galatami. Oryginalny monument miał postać zespołu rzeźb umieszczonych na pergamońskim akropolu w świętym okręgu Ateny, na szerszej otwartej przestrzeni stwarzającej odpowiednie wrażenie wizualno-emocjonalne. Całość odlana była w brązie; obecnie znany jedynie fragmentarycznie z rzymskich marmurowych kopii poszczególnych postaci. Niezwykłość jego twórczej koncepcji polegała na tym, że w ogóle nie uwzględniono postaci zwycięzców. rdf:langString
Döende gallern är en romersk marmorkopia av en hellenistisk bronsskulptur från 200-talet f.Kr. Kopian utfördes under 100-talet e.Kr. Skulpturen påträffades omkring 1620 och införskaffades 1737 av påve Clemens XII för Kapitolinska museernas räkning. I enlighet med 1797 fördes skulpturen till Paris och Musée centrale des arts, men återfördes till Rom 1815, bland annat genom Antonio Canovas försorg. rdf:langString
Вмира́ючий галл (італ. Galata morente) — антична мармурова скульптура, що зберігається у Капітолійських музеях Рима. rdf:langString
垂死的高盧人(Dying Gaul),是古羅馬時的大理石雕像。它是羅馬人仿造一件希臘化時代的雕像,原作品已失落並被認為是青銅打造,可能在前230年 - 前220年之間由帕加馬國王阿塔羅斯一世委託某位不知名的藝術家製作,來慶祝國王在擊敗小亞細亞的加拉太高盧人。這位藝術家很可能是(Epigonus),他當時就在帕加馬宮廷。現存這件羅馬複製品的基座是後來人發現之後才添加上。 雕像表現的是一位垂死的加拉太人戰士,作品逼真寫實,尤其是臉部表情,它很可能有上色過。另外,他有著典型的高盧人髮型和鬍子,且全身裸體,脖子上僅戴著高盧式金屬頸環(torque)。戰士坐在他的盾牌上,他的劍和其他物件散落在身旁,他手撐著地,似乎想要站起來再戰,表現出一位不甘屈服的戰士形象。希臘藝術家以反向的心理雕塑出敵人這種形象,宣揚出統治者擊敗高盧人的英勇和偉大。 rdf:langString
Der Sterbende Gallier ist eine antike Marmor-Statue, die sich heute in den Kapitolinischen Museen in Rom befindet. Das Werk ist die römische Kopie – wohl aus dem frühen 2. Jahrhundert – eines Originals, das etwa um 230/220 v. Chr., vermutlich in Bronze, von Attalos I., dem König von Pergamon, in Auftrag gegeben worden war und im Athena-Heiligtum von Pergamon stand. Dieser dokumentierte damit seinen Sieg über die Kelten, die im griechisch-kleinasiatischen Raum als Galater bekannt waren. Der Name des Künstlers ist unbekannt, das Werk wird aber bisweilen einem Epigonos zugeschrieben (Plinius der Ältere: Tubicen), der zur Zeit des Attalos Hofbildhauer in Pergamon war. rdf:langString
La falanta gaŭlo — nomita ankaŭ La mortanta gaŭlo aŭ La mortanta galatia (en itala: Galata Morente) aŭ La mortanta gladiatoro — estas antikva romia kopio el marmoro de perdinta skulptaĵo de helenisma epoko supozite farita el bronzo. La originalo eble estis mendita iam inter 230 kaj 220 a.K. fare de de Pergamo por celebri sian venkon super la Galatianoj, nome kelta aŭ gaŭleca popolo de partoj de Anatolio (moderna Turkio). La identeco de la skulptisto de la originalo estas nekonata, sed oni sugestis, ke eble , kortega skulptisto de la de Pergamo, estis la kreinto. rdf:langString
The Dying Gaul, also called The Dying Galatian (Italian: Galata Morente) or The Dying Gladiator, is an ancient Roman marble semi-recumbent statue now in the Capitoline Museums in Rome. It is a copy of a now lost sculpture from the Hellenistic period (323-31 BC) thought to have been made in bronze. The original may have been commissioned at some time between 230 and 220 BC by Attalus I of Pergamon to celebrate his victory over the Galatians, the Celtic or Gaulish people of parts of Anatolia. The original sculptor is believed to have been Epigonus, a court sculptor of the Attalid dynasty of Pergamon. rdf:langString
El Gálata moribundo (en italiano: Galata morente) es una antigua copia romana en mármol de una estatua griega ya desaparecida, probablemente hecha en bronce, que fue encargada entre 230 y 220 a. C. por Átalo I de Pérgamo para conmemorar la victoria sobre los gálatas. La base sobre la que se apoya actualmente fue añadida tras su redescubrimiento. La identidad del escultor se desconoce, pero algunos sugieren que Epígonas (Epígono), el escultor de la corte de la dinastía atálida, pudo haber sido el autor. rdf:langString
Is éard is An Gallach i mbéal báis ann ná cóip ársa Rómhánach déanta as marmar, de dhealbh Heilléanaíoch atá caillte anois, gur síleadh go raibh forgníomhaithe i gcré-umha, a bhí coimisiúnaithe am éigin idir 230 agus 220 RC ag na Péargamoine (Sean-Ghréigis: Πέργαμον nó Πέργαμος), i gcuimhne ar an bhua a bhain sé amach ar na san Áise Bheag.Tá ainm an dealbhóra bhunaidh anaithnid, ach tá tuairim ann gurb é dealbhóir cúirte le linn réimis Attalus I, a bhí freagrach as. rdf:langString
Le Galate mourant, parfois intitulé le Gladiateur mourant ou encore Galate capitolin ( italien : Galata Morente), est la copie romaine en marbre d'un original grec perdu de l'époque hellénistique (323-31 av. J.-C.), vraisemblablement exécuté en bronze, commandé entre 230 et 220 av. J.-C. par Attale Ier de Pergame pour commémorer sa victoire sur les Galates, les Celtes ou les Gaulois habitants l'Anatolie. Le sculpteur original serait Épigonos de Pergame, un sculpteur de la cour de la dynastie des Attalides de Pergame. rdf:langString
O gaulês moribundo, também denominado O gálata moribundo é uma cópia romana de mármore de uma escultura helenística hoje perdida, provavelmente feita em bronze. Acredita-se que a estátua original tenha sido encomendada entre 230 e 220 a.C. por Átalo I de Pérgamo para celebrar sua vitória sobre os gálatas, povos de origem celta ou gaulesa que invadiram a Anatólia (moderna Turquia) no período. rdf:langString
De Stervende Galliër was een Grieks bronzen beeld. Het oorspronkelijke beeld werd gemaakt tussen 230 v.Chr. en 220 v.Chr. in opdracht van Attalus I van Pergamon. De stervende Galliër werd gemaakt ter ere van de overwinning op de Kelten in 230 v.Chr., die de Griekse steden in Galatia (het gebied rond het huidige Ankara) voortdurend belegerden. rdf:langString
«Умирающий галл» — одна из скульптур монументального ансамбля, единственная, сохранившаяся на Капитолии и дошедшая до потомков мраморная римская копия с пергамского оригинала (вероятно, бронзового), который был изготовлен по заказу царя Аттала I в память о его победе над кельтами-галатами. Не исключено, что оригинал вышел из-под резца придворного ваятеля . rdf:langString
rdf:langString Gàlata moribund
rdf:langString Umírající Gal
rdf:langString Sterbender Gallier
rdf:langString Ο Θνήσκων Γαλάτης
rdf:langString La falanta gaŭlo
rdf:langString Gálata moribundo
rdf:langString Dying Gaul
rdf:langString Gallach i mbéal báis
rdf:langString Galate mourant
rdf:langString Galata morente
rdf:langString De Stervende Galliër
rdf:langString Grupa Galów
rdf:langString Gaulês moribundo
rdf:langString Умирающий галл
rdf:langString Döende gallern
rdf:langString Вмираючий галл
rdf:langString 垂死的高盧人
xsd:integer 1986548
xsd:integer 1112119592
rdf:langString right
rdf:langString Dying Gaul, Smarthistory
xsd:integer 210
rdf:langString El Gàlata moribund (en italià: Galata morente), també nomenat Gal moribund, és una antiga còpia romana en marbre d'una estàtua grega ja desapareguda, probablement feta en bronze, que va ser encarregada entre el 230 i 220 aC. per Àtal I de Pèrgam per commemorar la victòria sobre els gàlates. La base sobre la qual es recolza actualment va ser afegida després del seu redescobriment. La identitat de l'escultor es desconeix, però alguns suggereixen que Epígon, l'escultor de la cort de la dinastia atálida, va poder haver-ne estat l'autor.
rdf:langString Umírající Gal je antická mramorová socha, kterou najdeme v Kapitolských muzeích v Římě. Jedná se o repliku jedné z plastik ve skupině ex-voto věnované Attalem I. Pergamonu. Dílo je římskou kopií z počátku 2. století. Ztracený originál z doby kolem 230/220 před Kristem byl pravděpodobně z bronzu a nacházel se ve . Vznikl na popud Attala I., krále Pergamonu, po jeho vítězství nad Kelty, kteří byli v prostoru řecké Malé Asie známí jako Galatové. Jméno umělce není známé, ale dílo se někdy připisuje Epigonovi (Plinius starší: Tubicen), který byl v době Attala I. dvorním sochařem dynastie Attalovců v Pergamonu.
rdf:langString Ο Θνήσκων Γαλάτης (στα Ιταλικά: Galata Morente) είναι αρχαίο Ρωμαϊκό μαρμάρινο αντίγραφο χαμένου αρχαιοελληνικού αγάλματος, κατά πάσα πιθανότητα ορειχάλκινου, το οποίο παραγγέλθηκε κάπου μεταξύ του 230 π.Χ. και 220 π.Χ. από τον Άτταλο Α' της Περγάμου προς τιμήν της νίκης του επί των Γαλατών. Η σημερινή βάση του προσθέθηκε μετά την επανανακάλυψή του. Η ταυτότητα του γλύπτη του αγάλματος είναι άγνωστη, αν και έχει προταθεί πως ο , ο αυλικός γλύπτης της δυναστείας των Ατταλιδών της Περγάμου, μπορεί να είναι ο δημιουργός του.
rdf:langString La falanta gaŭlo — nomita ankaŭ La mortanta gaŭlo aŭ La mortanta galatia (en itala: Galata Morente) aŭ La mortanta gladiatoro — estas antikva romia kopio el marmoro de perdinta skulptaĵo de helenisma epoko supozite farita el bronzo. La originalo eble estis mendita iam inter 230 kaj 220 a.K. fare de de Pergamo por celebri sian venkon super la Galatianoj, nome kelta aŭ gaŭleca popolo de partoj de Anatolio (moderna Turkio). La identeco de la skulptisto de la originalo estas nekonata, sed oni sugestis, ke eble , kortega skulptisto de la de Pergamo, estis la kreinto. La fama kopio estis plej komune konata kiel La mortanta gladiatoro ĝis la 20a jarcento, pro supozo, ke ĝi monttas vunditan gladiatoron en romia amfiteatro. Fakuloj identigis ĝin keil gaŭlo aŭ galatia meze de la 19a jarcento, sed necesis multaj jardekoj por ke la nova titolo akiru popularan akcepton.
rdf:langString Der Sterbende Gallier ist eine antike Marmor-Statue, die sich heute in den Kapitolinischen Museen in Rom befindet. Das Werk ist die römische Kopie – wohl aus dem frühen 2. Jahrhundert – eines Originals, das etwa um 230/220 v. Chr., vermutlich in Bronze, von Attalos I., dem König von Pergamon, in Auftrag gegeben worden war und im Athena-Heiligtum von Pergamon stand. Dieser dokumentierte damit seinen Sieg über die Kelten, die im griechisch-kleinasiatischen Raum als Galater bekannt waren. Der Name des Künstlers ist unbekannt, das Werk wird aber bisweilen einem Epigonos zugeschrieben (Plinius der Ältere: Tubicen), der zur Zeit des Attalos Hofbildhauer in Pergamon war. Die Statue zeigt mit bemerkenswertem Realismus einen sterbenden Kelten, der, gerade noch sitzend, getroffen zu Boden blickt. Besonders der Kopf mit seiner keltischen Haartracht und dem typisch keltischen Schnurrbart wirkt sehr lebensnah. Bis auf einen Halsring (Torques) ist die Figur unbekleidet. Dies entspricht auch der Überlieferung durch Julius Caesar, der von nackten gallischen Kriegern berichtet. Mit der Statue sollte zum einen der Sieg der Pergamener dokumentiert werden, zum anderen war aber auch die Stärke des Gegners darzustellen, um diesen Sieg umso glanzvoller wirken zu lassen. Man nimmt an, dass die Statue Anfang des 17. Jahrhunderts bei Ausgrabungen gefunden wurde, die im Rahmen des Baus der Villa Ludovisi erfolgten. 1623 befand sie sich jedenfalls im Besitz der in Rom.
rdf:langString The Dying Gaul, also called The Dying Galatian (Italian: Galata Morente) or The Dying Gladiator, is an ancient Roman marble semi-recumbent statue now in the Capitoline Museums in Rome. It is a copy of a now lost sculpture from the Hellenistic period (323-31 BC) thought to have been made in bronze. The original may have been commissioned at some time between 230 and 220 BC by Attalus I of Pergamon to celebrate his victory over the Galatians, the Celtic or Gaulish people of parts of Anatolia. The original sculptor is believed to have been Epigonus, a court sculptor of the Attalid dynasty of Pergamon. Until the 20th century the marble statue was usually known as The Dying Gladiator, on the assumption that it depicted a wounded gladiator in a Roman amphitheatre. However, in the mid-19th century it was re-identified as a Gaul or Galatian and the present name "Dying Gaul" gradually achieved popular acceptance. The identification as a "barbarian" was evidenced for the figure's torc, thick hair and moustache, weapons and shield carved on the floor, and a type of Gallic carnyx between his legs.
rdf:langString El Gálata moribundo (en italiano: Galata morente) es una antigua copia romana en mármol de una estatua griega ya desaparecida, probablemente hecha en bronce, que fue encargada entre 230 y 220 a. C. por Átalo I de Pérgamo para conmemorar la victoria sobre los gálatas. La base sobre la que se apoya actualmente fue añadida tras su redescubrimiento. La identidad del escultor se desconoce, pero algunos sugieren que Epígonas (Epígono), el escultor de la corte de la dinastía atálida, pudo haber sido el autor. La estatua muestra a un celta moribundo con gran realismo, especialmente en la cara, y es posible que estuviera pintado.​ Representa a un guerrero con cabellera y bigote al estilo galo. La figura está completamente desnuda excepto por un torque al cuello. Aparece representado luchando contra la muerte, negándose a aceptar su destino. La estatua sirve como recordatorio de la derrota celta, mostrando así la superioridad de la gente que los venció, y como memorial a la valentía de tan dignos adversarios. Si no tenemos en cuenta el hecho de la representación desnuda de héroes en el arte helenístico, podría ser una evidencia que corroborase los relatos sobre el estilo de lucha de los galos. Los historiadores cuentan que los luchaban desnudos en las batallas del valle del Po en Italia, durante las guerras cisalpinas. Julio César cuenta en su relato de las guerras en la Galia que los galos iban desnudos al combate, exceptuando sus armas, y Diodoro Sículo relata otros sucesos similares: Algunos utilizan petos metálicos, mientras que otros van completamente desnudos al combate, confiando únicamente en la protección que brinda la naturaleza.​ En cualquier caso, la representación de este galo desnudo pudo ser más una concesión del estatus de héroe, de la misma manera que se hacía con los héroes griegos, que una representación objetiva de su desnudez en combate. El Gálata moribundo se convirtió en una de las obras más admiradas de entre las que han sobrevivido desde la antigüedad, y fue incansablemente copiada y tallada por artistas y escultores. Se cree que fue redescubierta a principios del siglo XVII durante unas excavaciones en Villa Ludovisi, junto al llamado Gálata Ludovisi o Galo suicidándose, y fue incluida en la colección de la poderosa familia romana de los . Muestra señales de haber sido reparada; la cabeza parece haberse roto a la altura del cuello, aunque no se sabe con certeza si fue reparada en tiempos romanos o tras su redescubrimiento en el siglo XVII.​ La calidad artística y el expresivo pathos de la estatua despertaron gran admiración entre las clases educadas de los siglos XVII y XVIII, y era una visita obligada del Grand Tour europeo que emprendían algunos jóvenes de la época. Lord Byron fue uno de aquellos visitantes, conmemorando al Gálata moribundo en su poema Childe Harold's Pilgrimage (canto IV, stanzas 140–141). Fue copiado extensamente, y muchos reyes, estudiosos y gente poderosa encargaban sus reproducciones del Gálata moribundo (por ejemplo hay una copia en mármol negro en el vestíbulo de Robert Adam en la Casa Syon (Londres). Los menos pudientes podían adquirir copias de la estatua en miniatura para usarlas como adornos o pisapapeles. Muchos estudiantes de arte utilizaban también modelos de yeso a tamaño real (la Royal Academy de Londres tenía uno de éstos, hoy en día ubicado en la Courtauld Gallery). Durante este periodo algunos malinterpretaron la estatua pensando que se trataba de un gladiador, acuñando así denominaciones alternativas y erróneas: El Gladiador herido o moribundo, Gladiador romano, Mirmillón moribundo y Trompetista moribundo. Fue requisado por Napoleón Bonaparte por el Tratado de Campoformio (1797) durante la invasión de Italia, y llevado como trofeo a París, donde quedó expuesto. Fue devuelto a Roma en 1815 y actualmente está expuesto en los Museos Capitolinos. Pueden verse copias de la estatua en el Museo de Arqueología Clásica de la Universidad de Cambridge, en la Leinster House de Dublín, así como en Berlín, Praga y Estocolmo. En los Estados Unidos existen copias en la Sociedad Estatal Histórica, en Tacoma, Washington, y en la Biblioteca Redwood de Newport, Rhode Island.
rdf:langString Le Galate mourant, parfois intitulé le Gladiateur mourant ou encore Galate capitolin ( italien : Galata Morente), est la copie romaine en marbre d'un original grec perdu de l'époque hellénistique (323-31 av. J.-C.), vraisemblablement exécuté en bronze, commandé entre 230 et 220 av. J.-C. par Attale Ier de Pergame pour commémorer sa victoire sur les Galates, les Celtes ou les Gaulois habitants l'Anatolie. Le sculpteur original serait Épigonos de Pergame, un sculpteur de la cour de la dynastie des Attalides de Pergame. Cette sculpture antique est exposée au Palais Neuf (Rome) au sein des musées du Capitole au centre de la salle du Gladiateur, à qui elle donne son nom ; c'est l’une des plus remarquables et des plus célèbres œuvres du musée. Jusqu'au XXe siècle, la statue de marbre était généralement connue sous le nom de Gladiateur mourant, supposant qu'elle représentait un gladiateur blessé dans un amphithéâtre romain, notamment en raison de la popularité de la description de Lord Byron. Cependant, au milieu du XIXe siècle, elle a été identifiée comme Gaulois ou Galatien et le nom actuel « Gaulois mourant » a progressivement fait l'unanimité.
rdf:langString Is éard is An Gallach i mbéal báis ann ná cóip ársa Rómhánach déanta as marmar, de dhealbh Heilléanaíoch atá caillte anois, gur síleadh go raibh forgníomhaithe i gcré-umha, a bhí coimisiúnaithe am éigin idir 230 agus 220 RC ag na Péargamoine (Sean-Ghréigis: Πέργαμον nó Πέργαμος), i gcuimhne ar an bhua a bhain sé amach ar na san Áise Bheag.Tá ainm an dealbhóra bhunaidh anaithnid, ach tá tuairim ann gurb é dealbhóir cúirte le linn réimis Attalus I, a bhí freagrach as. Léiríonn an dealbh Ceilteach ag fáil bháis le réalachas suntasach, go háirithe san aghaidh, a d'fhéadfadh a bheith péinteáilte. Tá sé léirithe mar laoch Gallach le ghnáth stíl ghruaige croiméal Gallach. Fíor nocht atá ann ach amháin le muiníl. Tá sé ag luí ar a sciath tite agus a chlaíomh agus ábhair eile in aice leis.
rdf:langString Il Galata morente era una scultura bronzea attribuita a Epigono, autore di molte statue raffiguranti Galati, databile al 230-220 a.C. circa e oggi nota da una copia marmorea dell'epoca romana conservata nei Musei Capitolini di Roma. Con il Galata suicida e con altre opere di identificazione più complessa doveva fare parte del Donario di Attalo nella città di Pergamo.
rdf:langString De Stervende Galliër was een Grieks bronzen beeld. Het oorspronkelijke beeld werd gemaakt tussen 230 v.Chr. en 220 v.Chr. in opdracht van Attalus I van Pergamon. De stervende Galliër werd gemaakt ter ere van de overwinning op de Kelten in 230 v.Chr., die de Griekse steden in Galatia (het gebied rond het huidige Ankara) voortdurend belegerden. Het beeld van de stervende Galliër dat zich bevindt in de Musei Capitolini in Rome is een marmeren kopie. De identiteit van de beeldhouwer van de kopie is onbekend. Er is geopperd dat Epigonus, hofbeeldhouwer van de dynastie der Attaliden van Pergamon, de maker is. Dit wordt vermeld in Plinius' Naturalis Historia.
rdf:langString «Умирающий галл» — одна из скульптур монументального ансамбля, единственная, сохранившаяся на Капитолии и дошедшая до потомков мраморная римская копия с пергамского оригинала (вероятно, бронзового), который был изготовлен по заказу царя Аттала I в память о его победе над кельтами-галатами. Не исключено, что оригинал вышел из-под резца придворного ваятеля . Скульптура по натуралистичности и драматизму принадлежит к вершинам античного искусства. Галл изображён лежащим на щите, нагим, за исключением торквеса на шее. Как и трон Людовизи, статуя была, вероятно, обнаружена при перестройке в Риме и до приобретения папой Климентом XII хранилась в палаццо Людовизи на Пинчо. Во время наполеоновских войн «Умирающий галл» был вывезен французами из Италии и в течение ряда лет выставлялся в Лувре. Байрон видел его в Капитолийском музее и воспел в «Странствиях Чайлд-Гарольда»; благодаря этой поэме о статуе узнала вся читающая Европа эпохи романтизма.
rdf:langString Grupa Galów – pomnik wystawiony ok. 228 p.n.e. przez Attalosa I w Pergamonie dla uczczenia zwycięstwa nad Galatami. Oryginalny monument miał postać zespołu rzeźb umieszczonych na pergamońskim akropolu w świętym okręgu Ateny, na szerszej otwartej przestrzeni stwarzającej odpowiednie wrażenie wizualno-emocjonalne. Całość odlana była w brązie; obecnie znany jedynie fragmentarycznie z rzymskich marmurowych kopii poszczególnych postaci. Niezwykłość jego twórczej koncepcji polegała na tym, że w ogóle nie uwzględniono postaci zwycięzców.
rdf:langString Döende gallern är en romersk marmorkopia av en hellenistisk bronsskulptur från 200-talet f.Kr. Kopian utfördes under 100-talet e.Kr. Skulpturen påträffades omkring 1620 och införskaffades 1737 av påve Clemens XII för Kapitolinska museernas räkning. I enlighet med 1797 fördes skulpturen till Paris och Musée centrale des arts, men återfördes till Rom 1815, bland annat genom Antonio Canovas försorg.
rdf:langString O gaulês moribundo, também denominado O gálata moribundo é uma cópia romana de mármore de uma escultura helenística hoje perdida, provavelmente feita em bronze. Acredita-se que a estátua original tenha sido encomendada entre 230 e 220 a.C. por Átalo I de Pérgamo para celebrar sua vitória sobre os gálatas, povos de origem celta ou gaulesa que invadiram a Anatólia (moderna Turquia) no período. A identidade do escultor original é desconhecida, mas foi sugerido que Epígono, escultor da corte da dinastia atálida tenha sido o criador da obra. Até o começo do século XX, no entanto, a estátua era conhecida como O gladiador moribundo, a partir da interpretação de que representaria um gladiador ferido em um anfiteatro romano. Alguns estudiosos haviam identificado a estátua como um gaulês ou gálata já na metade do século XIX, mas muitas décadas se passaram até que a nova interpretação ganhasse aceitação geral.
rdf:langString Вмира́ючий галл (італ. Galata morente) — антична мармурова скульптура, що зберігається у Капітолійських музеях Рима.
rdf:langString 垂死的高盧人(Dying Gaul),是古羅馬時的大理石雕像。它是羅馬人仿造一件希臘化時代的雕像,原作品已失落並被認為是青銅打造,可能在前230年 - 前220年之間由帕加馬國王阿塔羅斯一世委託某位不知名的藝術家製作,來慶祝國王在擊敗小亞細亞的加拉太高盧人。這位藝術家很可能是(Epigonus),他當時就在帕加馬宮廷。現存這件羅馬複製品的基座是後來人發現之後才添加上。 雕像表現的是一位垂死的加拉太人戰士,作品逼真寫實,尤其是臉部表情,它很可能有上色過。另外,他有著典型的高盧人髮型和鬍子,且全身裸體,脖子上僅戴著高盧式金屬頸環(torque)。戰士坐在他的盾牌上,他的劍和其他物件散落在身旁,他手撐著地,似乎想要站起來再戰,表現出一位不甘屈服的戰士形象。希臘藝術家以反向的心理雕塑出敵人這種形象,宣揚出統治者擊敗高盧人的英勇和偉大。
xsd:nonNegativeInteger 15147

data from the linked data cloud