Drug policy of the Netherlands

http://dbpedia.org/resource/Drug_policy_of_the_Netherlands an entity of type: Agent114778436

سياسة المخدرات الهولندية لها أربعة أهداف رئيسية رسمياً: 1. * لمنع تعاطي المخدرات الترفيهية وعلاج وإعادة تأهيل المستخدمين. 2. * للحد من الضرر للمستخدمين. 3. * لتقليل الإزعاج العام من قبل متعاطي المخدرات (اضطراب النظام العام والسلامة في الحي). 4. * لمكافحة إنتاج وتهريب المخدرات الترفيهية. rdf:langString
Nella politica e nella legislazione dei Paesi Bassi esiste una distinzione tra le droghe pesanti (come eroina e cocaina) e i derivati della canapa (cannabis, hashish). Si noti che il termine "droghe leggere" (Softdrugs, "droghe morbide") non viene usato nella legislazione olandese, dove si parla genericamente di "sostanza", ma si differenzia tra sostanze di categoria I ("droghe pesanti") e II (tra cui la cannabis). Tale distinzione è basata sui differenti livelli di dipendenza e sul calcolo del indotto dall'uso delle diverse sostanze. rdf:langString
オランダの薬物政策(オランダのやくぶつせいさく)は、厳しい政策で薬物を完全に追放することは不可能だという前提に立った、オランダ政府の薬物(麻薬)に対する国内政策の2つの原則を指す。 1. * 薬物使用は公衆衛生の問題であり、犯罪ではない。 2. * 薬物による害を減らす。このため、ハードドラッグ(コカインなど)とソフトドラッグ(マリファナなど)を政策上明確に区別する。 rdf:langString
Holenderska polityka wobec narkotyków – postępowanie państwa holenderskiego wobec środków odurzających. rdf:langString
Die niederländische Drogenpolitik möchte verhindern, dass Drogenkonsumenten in den Schwarzmarkt einsteigen müssen, um an Cannabis zu kommen. Die niederländische Drogenpolitik sieht daher vor, geringe Mengen dieser Droge für den privaten Konsum zu erlauben. Zu diesem Zweck gibt es in den Niederlanden mehrere Hundert Coffeeshops, die bis zu fünf Gramm Cannabis pro Person verkaufen dürfen. Der Konsum aller anderen Drogen, inklusive der legalen Drogen Alkohol und Tabak, ist in Coffeeshops verboten. Der Erwerb von Marihuana und Haschisch ist dort nach Vollendung des 18. Lebensjahres gestattet. Am 1. Mai 2012 führten drei südliche Provinzen (Limburg, Noord-Brabant und Zeeland) als Modellversuch den „Wietpas“ (dt. „Gras-Ausweis“) ein, um ihn am Ende des Jahres in den ganzen Niederlanden einzuführ rdf:langString
La política referente a las drogas en los Países Bajos se basa oficialmente en cuatro objetivos principales: 1. * Prevenir el uso recreativo de las drogas y dar tratamiento y rehabilitar a los consumidores que hagan un uso recreativo de drogas. 2. * Reducir los posibles daños que pudiera causar la droga. 3. * Eliminar las molestias que pudieran causar los consumidores de drogas, concretamente molestias al orden público o a la seguridad ciudadana. 4. * Combatir la producción y el tráfico de las drogas recreacionales.​ rdf:langString
While recreational use, possession and trade of non-medicinal drugs described by the Opium Law are all technically illegal under Dutch law, official policy since the late 20th century has been to openly tolerate all recreational use while tolerating the other two under certain circumstances. This pragmatic approach was motivated by the idea that a drug-free Dutch society is unrealistic and unattainable, and efforts would be better spent trying to minimize harm caused by recreational drug use. As a result of this gedoogbeleid (lit. "tolerance policy" or "policy of tolerance"), the Netherlands is typically seen as much more tolerant of drugs than most other countries. rdf:langString
Walau penggunaan narkotika untuk bersenang-senang, kepemilikan narkotika, dan perdagangan narkotika secara teknis masih ilegal dalam hukum belanda, kebijakan resmi sejak akhir abad ke-20 telah mentoleransi secara terbuka mengenai semua penggunaan narkotika untuk rekreasi, sedangkan untuk hal kepemilikan dan perdagangan masih diatur oleh hukum yang berlaku kecuali dalam keadaan tertentu. Pendekatan pragmatis dimotivasi oleh gagasan bahwa masyarakat bebas narkotika dipandang tidak realistis dan tak mungkin dicapai, dan akan lebih baik jika berusaha untuk mencoba meminimalkan kerugian yang disebabkan oleh penggunaan narkotika. Sebagai hasil dari gedoogbeleid (terjemahan literal "kebijakan toleransi"), Belanda dianggap menjadi negara yang sangat toleran terhadap narkotika daripada kebanyakan n rdf:langString
Le système de gestion des drogues aux Pays-Bas est différent de celui des autres pays européens. Malgré leur appartenance à l'Union européenne, les Pays-Bas ont le droit à une certaine marge de manœuvre dans ce domaine. Mises en place pour casser les réseaux clandestins et réinsérer les jeunes qui y entraient, ces lois ont abouti à la tolérance en 1976 de cafés proposant certaines substances, les coffee shops. En plus de l'apport important de devises pour les caisses de l'État via les taxes prélevées, selon diverses études, les Néerlandais consommeraient statistiquement moins de drogues que leurs voisins européens résidant dans des pays où cette pratique est illégale. De plus, la légalisation des drogues douces (seules autorisées dans le pays) est vue par l'opinion publique comme une avanc rdf:langString
Het Nederlands drugsbeleid is deels een pragmatisch beleid. Het pragmatische komt erop neer dat in geval van een situatie die onoplosbaar lijkt, zoals het gebruik van drugs, het beter zou zijn om het onder controle te houden dan te trachten het met wetten in te dammen, vaak met tegengestelde resultaten. Veel andere landen zien drugsgebruik enkel als schadelijk voor de maatschappij en willen het daarom uitbannen, zelfs wanneer zulk beleid in de praktijk blijkt te falen. Dit heeft weleens voor onenigheid gezorgd met andere landen, voornamelijk Frankrijk en Duitsland. rdf:langString
Drogpolitiken i Nederländerna har officiellt fyra mål: * Att förhindra drogbruk och att behandla och rehabilitera drogbrukare. * Att reducera skadan gentemot drogbrukare. * Att minska det allmänna ordningsstörandet orsakat av drogbrukare (störande av ordningen och allmänhetens säkerhet i området). * Att bekämpa produktionen och handeln med droger. rdf:langString
Нидерландская политика по наркотикам основана на двух принципах: 1. Употребление наркотиков относится к проблемам здравоохранения и не является преступлением2. Строго различаются «лёгкие» (производные конопли: марихуана, гашиш) и «тяжёлые» наркотики. Политика по наркотикам регулируется опиумным законом, в состав которого входят два перечня препаратов. Первый содержит средства, относящиеся к тяжёлым, второй — к лёгким наркотикам. Любые операции (ввоз/вывоз, продажа, наличие) с препаратами из обоих списков запрещены законом. rdf:langString
rdf:langString Drug policy of the Netherlands
rdf:langString سياسة المخدرات الهولندية
rdf:langString Niederländische Drogenpolitik
rdf:langString Política sobre drogas en los Países Bajos
rdf:langString Drogue aux Pays-Bas
rdf:langString Kebijakan obat di Belanda
rdf:langString Politica dei Paesi Bassi in materia di stupefacenti
rdf:langString オランダの薬物政策
rdf:langString Holenderska polityka wobec narkotyków
rdf:langString Drugsbeleid in Nederland
rdf:langString Нидерландская политика по наркотикам
rdf:langString Nederländernas drogpolitik
xsd:integer 21164
xsd:integer 1121077584
rdf:langString سياسة المخدرات الهولندية لها أربعة أهداف رئيسية رسمياً: 1. * لمنع تعاطي المخدرات الترفيهية وعلاج وإعادة تأهيل المستخدمين. 2. * للحد من الضرر للمستخدمين. 3. * لتقليل الإزعاج العام من قبل متعاطي المخدرات (اضطراب النظام العام والسلامة في الحي). 4. * لمكافحة إنتاج وتهريب المخدرات الترفيهية.
rdf:langString Die niederländische Drogenpolitik möchte verhindern, dass Drogenkonsumenten in den Schwarzmarkt einsteigen müssen, um an Cannabis zu kommen. Die niederländische Drogenpolitik sieht daher vor, geringe Mengen dieser Droge für den privaten Konsum zu erlauben. Zu diesem Zweck gibt es in den Niederlanden mehrere Hundert Coffeeshops, die bis zu fünf Gramm Cannabis pro Person verkaufen dürfen. Der Konsum aller anderen Drogen, inklusive der legalen Drogen Alkohol und Tabak, ist in Coffeeshops verboten. Der Erwerb von Marihuana und Haschisch ist dort nach Vollendung des 18. Lebensjahres gestattet. Am 1. Mai 2012 führten drei südliche Provinzen (Limburg, Noord-Brabant und Zeeland) als Modellversuch den „Wietpas“ (dt. „Gras-Ausweis“) ein, um ihn am Ende des Jahres in den ganzen Niederlanden einzuführen. Dies scheiterte aufgrund von Protest und beschränkte sich bereits nach kurzer Zeit wieder nur auf diese drei Provinzen, wobei sich jede Stadt dort auch eigenständig gegen den Wietpas entscheiden darf. Obwohl das Betreiben eines Coffeeshops in den Niederlanden legal ist, ist es jenen Betreibern verboten, Cannabis für das Gewerbe zu kaufen oder selbst zu produzieren. Dies führte zu einem Erstarken der organisierten Kriminalität, auch weil die illegale Cannabisproduktion in den Niederlanden weitestgehend ignoriert wird. Da nach niederländischem Recht Staatsanwaltschaft und Polizei nicht jeder Straftat nachgehen müssen, wurde die Strafverfolgung von Drogenkriminalität in den Niederlanden lange missachtet.
rdf:langString While recreational use, possession and trade of non-medicinal drugs described by the Opium Law are all technically illegal under Dutch law, official policy since the late 20th century has been to openly tolerate all recreational use while tolerating the other two under certain circumstances. This pragmatic approach was motivated by the idea that a drug-free Dutch society is unrealistic and unattainable, and efforts would be better spent trying to minimize harm caused by recreational drug use. As a result of this gedoogbeleid (lit. "tolerance policy" or "policy of tolerance"), the Netherlands is typically seen as much more tolerant of drugs than most other countries. Legal distinctions are made in the Opium Law between drugs with a low risk of harm and/or addiction, called soft drugs, and drugs with a high risk of harm and/or addiction, called hard drugs. Soft drugs include hash, marijuana, sleeping pills and sedatives, while hard drugs include heroin, cocaine, amphetamine, LSD and ecstasy. Policy has been to largely tolerate the sale of soft drugs while strongly suppressing the sale, circulation and use of hard drugs, effectively separating it into two markets. Establishments that have been permitted to sell soft drugs under certain circumstances are called coffee shops. Laws established in January 2013 required visitors of coffee shops to be Dutch residents, but these laws were only applied in Zeeland, North Brabant and Limburg after much local criticism. Possession of a soft drug for personal use in quantities below a certain threshold (5 grams of cannabis or 5 cannabis plants) is tolerated, but larger quantities or possession of hard drugs may lead to prosecution. Prosecution for possession, trade and (in some rare cases) use are typically handled by the municipal government except where large-scale criminal activity is suspected. Notably absent from toleration of drugs is its production, particularly the cultivation of cannabis. This has led to a seemingly paradoxical system where coffee shops are allowed to buy and sell soft drugs but where production is nearly always punished. Because coffee shops have to get their goods from somewhere, criticism has been raised over the years against continued prosecution of soft drug producers. It was first challenged in court in 2014 when a judge found two people guilty of producing cannabis in large quantities but refused to punish them. A significant change occurred in early 2017, when a slight majority in the House of Representatives allowed for a law to pass that would partly legalize production of cannabis. In late 2017, the newly formed coalition announced that they would seek to implement an experimental new system in certain cities where coffee shops could legally acquire cannabis from a state-appointed producer. While the legalization of cannabis remains controversial, the introduction of heroin-assisted treatment in 1998 has been lauded for considerably improving the health and social situation of opiate-dependent patients in the Netherlands.
rdf:langString Le système de gestion des drogues aux Pays-Bas est différent de celui des autres pays européens. Malgré leur appartenance à l'Union européenne, les Pays-Bas ont le droit à une certaine marge de manœuvre dans ce domaine. Mises en place pour casser les réseaux clandestins et réinsérer les jeunes qui y entraient, ces lois ont abouti à la tolérance en 1976 de cafés proposant certaines substances, les coffee shops. En plus de l'apport important de devises pour les caisses de l'État via les taxes prélevées, selon diverses études, les Néerlandais consommeraient statistiquement moins de drogues que leurs voisins européens résidant dans des pays où cette pratique est illégale. De plus, la légalisation des drogues douces (seules autorisées dans le pays) est vue par l'opinion publique comme une avancée dans le domaine des libertés. Cette politique a par ailleurs permis l'émergence d'organes de prévention originaux comme le ou encore la chaîne Youtube Drugslab.
rdf:langString La política referente a las drogas en los Países Bajos se basa oficialmente en cuatro objetivos principales: 1. * Prevenir el uso recreativo de las drogas y dar tratamiento y rehabilitar a los consumidores que hagan un uso recreativo de drogas. 2. * Reducir los posibles daños que pudiera causar la droga. 3. * Eliminar las molestias que pudieran causar los consumidores de drogas, concretamente molestias al orden público o a la seguridad ciudadana. 4. * Combatir la producción y el tráfico de las drogas recreacionales.​ Muchos legisladores en los Países Bajos creen que el problema ha demostrado ser irresoluble y que, por tanto, es mejor intentar controlar y reducir el daño que continuar con leyes punitivas que tienen diversos resultados. Por otro lado, otros muchos países adoptan la postura de que el uso de drogas con fines recreativos es dañino para la sociedad y, por ello, debe quedar al margen de la legalidad y ser combatido. Esta diferencia en sus planteamientos ha producido varias fricciones entre los Países Bajos y otros países de su entorno, especialmente en lo referente a la política sobre el consumo del cannabis. Las fricciones más notables han tenido lugar con Francia y Alemania. Por otro lado, en 2004, Bélgica parecía estar acercándose hacia el modelo neerlandés y un puñado de legisladores locales en Alemania propusieron realizar experiencias basadas en el modelo neerlandés. Suiza, por su parte, ha venido desarrollando un acalorado y largo debate sobre la conveniencia de seguir el modelo neerlandés en lo referente al Cannabis. El resultado de este debate fue un rechazo en 2004 y actualmente existe una Iniciativa popular en marcha a este respecto. Los coffee shop solo pueden vender 5 gramos de cannabis por persona y día ​. Sin embargo, en los últimos años, ciertas variedades de cannabis con muy altas concentraciones de THC y el auge del turismo de droga han forzado a replantear la actual política sobre drogas.​ Mientras que la legalidad del cannabis continúa siendo un asunto controvertido, la introducción de un tratamiento de asistencia a heroinómanos ha sido aplaudida por mejorar notablemente la salud y la situación social de los adictos a esta sustancia.​ Este tratamiento consiste en la administración de heroína sintética a los adictos que no hayan reaccionado a otros tratamientos y fue introducido en 1998. Hacia 2010 un estudio probó que los heroinómanos habían desaparecido de las calles y el tratamiento dejó de ser considerado como una prueba para oficializarse y convertirse en tratamiento estándar. El mismo estudio demostraba que suponía un ahorro económico importante.​ Igualmente el número de heroinómanos ha caído un 30% desde 1983.
rdf:langString Walau penggunaan narkotika untuk bersenang-senang, kepemilikan narkotika, dan perdagangan narkotika secara teknis masih ilegal dalam hukum belanda, kebijakan resmi sejak akhir abad ke-20 telah mentoleransi secara terbuka mengenai semua penggunaan narkotika untuk rekreasi, sedangkan untuk hal kepemilikan dan perdagangan masih diatur oleh hukum yang berlaku kecuali dalam keadaan tertentu. Pendekatan pragmatis dimotivasi oleh gagasan bahwa masyarakat bebas narkotika dipandang tidak realistis dan tak mungkin dicapai, dan akan lebih baik jika berusaha untuk mencoba meminimalkan kerugian yang disebabkan oleh penggunaan narkotika. Sebagai hasil dari gedoogbeleid (terjemahan literal "kebijakan toleransi"), Belanda dianggap menjadi negara yang sangat toleran terhadap narkotika daripada kebanyakan negara-negara lain. Dalam hukum Belanda, terdapat pemisahan golongan narkotika berdasarkan risiko kesehatan dan efek candu yang dihasilkan. Untuk obat yang memiliki risiko kesehatan dan/atau kecanduan yang rendah disebut obat-obatan (narkotika) ringan. Sedangkan untuk obat-obatan dengan risiko kesehatan dan/atau kecanduan yang tinggi disebut obat (narkotika) keras. Contoh obat-obatan ringan seperti hasis, ganja, pil tidur dan , sedangkan contoh obat keras seperti heroin, kokain, amfetamin, LSD dan ekstasi. Kebijakan ini membuat penjualan obat keras menurun karena obat yang bersifat ringan dapat ditemukan dengan relatif bebas. Tempat-tempat yang telah diizinkan untuk menjual obat-obatan ringan dalam keadaan tertentu disebut coffeeshop. Peraturan yang disahkan pada bulan Januari 2013 menyatakan bahwa pengunjung dari coffeeshop haruslah warga negara Belanda, tetapi peraturan ini hanya diterapkan di Zeeland, Brabant Utara dan Limburg setelah mendapat banyak kritikan. Kepemilikan obat ringan untuk penggunaan pribadi hanya dibatasi pada jumlah tertentu. Hanya 5 gram ganja atau 5 tanaman ganja yang diperbolehkan, tetapi jika terbukti menyimpan dalam jumlah yang lebih besar atau memiliki obat keras dapat menyebabkan hukuman penjara. Untuk pengadilan yang mengadili pelanggaran dalam kepemilikan, perdagangan, dan (dalam beberapa kasus yang jarang) penggunaan biasanya ditangani oleh pengadilan di tingkat kota, kecuali jika terdapat indikasi keterlibatan sindikat internasional. Hanya saja, produksi narkotika bahkan yang termasuk obat ringan tidak diperbolehkan, khususnya budidaya ganja. Hal ini membuat adanya paradoks dalam sistem hukum karena coffeeshop diperbolehkan untuk membeli dan menjual obat-obatan ringan, tetapi produksi ganja akan membuat coffeeshop ditutup dengan pemiliknya akan dihukum. Karena coffeeshop harus mendapatkan ganja dari tempal lain, terdapat kritik yang terus meningkat setiap tahunnya mengenai adanya hukuma bagi produsen obat ringan. Hal tersebut pertama kali dibawa ke pengadilan pada tahun 2014 ketika seorang hakim memutuskan dua orang bersalah karena memproduksi ganja dalam jumlah besar, tetapi hakim menolak untuk menghukum mereka. Sebuah terobosan terjadi di awal tahun 2017, ketika Tweede Kamer mengesahkan hukum yang akan melegalkan produksi ganja. Pada akhir 2017, koalisi yang baru dibentuk mengumumkan bahwa mereka akan melakukan uji coba sistem terbaru yang memperbolehkan coffeeshop di kota-kota tertentu dapat memperoleh ganja dari produsen yang ditunjuk negara. Sementara legalisasi ganja masih kontroversial, pengesahan aturan mengenai pengobatan dibantu herion pada tahun 1998 telah dipuji karena meningkatkan kesehatan dan situasi sosial pada pasien ketergantungan opiat di Belanda.
rdf:langString Nella politica e nella legislazione dei Paesi Bassi esiste una distinzione tra le droghe pesanti (come eroina e cocaina) e i derivati della canapa (cannabis, hashish). Si noti che il termine "droghe leggere" (Softdrugs, "droghe morbide") non viene usato nella legislazione olandese, dove si parla genericamente di "sostanza", ma si differenzia tra sostanze di categoria I ("droghe pesanti") e II (tra cui la cannabis). Tale distinzione è basata sui differenti livelli di dipendenza e sul calcolo del indotto dall'uso delle diverse sostanze.
rdf:langString オランダの薬物政策(オランダのやくぶつせいさく)は、厳しい政策で薬物を完全に追放することは不可能だという前提に立った、オランダ政府の薬物(麻薬)に対する国内政策の2つの原則を指す。 1. * 薬物使用は公衆衛生の問題であり、犯罪ではない。 2. * 薬物による害を減らす。このため、ハードドラッグ(コカインなど)とソフトドラッグ(マリファナなど)を政策上明確に区別する。
rdf:langString Het Nederlands drugsbeleid is deels een pragmatisch beleid. Het pragmatische komt erop neer dat in geval van een situatie die onoplosbaar lijkt, zoals het gebruik van drugs, het beter zou zijn om het onder controle te houden dan te trachten het met wetten in te dammen, vaak met tegengestelde resultaten. Veel andere landen zien drugsgebruik enkel als schadelijk voor de maatschappij en willen het daarom uitbannen, zelfs wanneer zulk beleid in de praktijk blijkt te falen. Dit heeft weleens voor onenigheid gezorgd met andere landen, voornamelijk Frankrijk en Duitsland. Sinds 2004 gaat het beleid in België meer de kant op van het Nederlandse model, en ook enkele Duitse wetgevers dringen erop aan om te experimenteren op basis van het Nederlandse model. Zwitserland heeft na lange parlementaire debatten in 2004 het voorstel om het Nederlandse model te volgen verworpen. Sinds 2011 werft de Stichting Drugsbeleid handtekeningen voor een petitie aangaande het beleid.
rdf:langString Drogpolitiken i Nederländerna har officiellt fyra mål: * Att förhindra drogbruk och att behandla och rehabilitera drogbrukare. * Att reducera skadan gentemot drogbrukare. * Att minska det allmänna ordningsstörandet orsakat av drogbrukare (störande av ordningen och allmänhetens säkerhet i området). * Att bekämpa produktionen och handeln med droger. Den nederländska drogpolitiken kunde 2008 visa fran positiva resultat i "kriget mot drogerna". Nederländerna spenderar över 130 miljoner EUR på anläggningar för missbrukare. Antalet grova missbrukare hade stabiliserats de senaste åren, och deras medelålder hade stigit till 38 år, vilket generellt sågs som en positiv utveckling. Dödligheten bland missbrukare tillhörde de lägsta i Europa.
rdf:langString Holenderska polityka wobec narkotyków – postępowanie państwa holenderskiego wobec środków odurzających.
rdf:langString Нидерландская политика по наркотикам основана на двух принципах: 1. Употребление наркотиков относится к проблемам здравоохранения и не является преступлением2. Строго различаются «лёгкие» (производные конопли: марихуана, гашиш) и «тяжёлые» наркотики. Политика по наркотикам регулируется опиумным законом, в состав которого входят два перечня препаратов. Первый содержит средства, относящиеся к тяжёлым, второй — к лёгким наркотикам. Любые операции (ввоз/вывоз, продажа, наличие) с препаратами из обоих списков запрещены законом. Тем не менее, некоторые операции не преследуются, хотя и не являются легальными. Нормы криминального права рассматриваются, как носящие потенциальный характер: министерство юстиции может отказаться от преследования некоторых правонарушений, если это позволяет достичь более высоких общественных целей. В случае политики по наркотикам, такие цели — это здоровье населения (через разделение рынков лёгких и тяжёлых наркотиков) и общественный порядок. Посредством контроля за продажей лёгких наркотиков и строгого преследования операций с тяжёлыми, два рынка существуют раздельно, что снижает вероятность встречи потребителей конопли с более опасными для здоровья тяжёлыми наркотиками. Кофешопы должны придерживаться определенных критериев, например, продажа максимум пяти граммов хеша или марихуаны за транзакцию специально не преследуется. Доступ в кафешоп требует, чтобы вы проживали в Нидерландах и были совершеннолетним; это подтверждается выпиской из Муниципальной базы данных личных данных (GBA) по месту жительства и действительным удостоверением личности. Хотя в целом в стране действует описанная выше политика терпимости (нидерл. gedoogbeleid) к лёгким наркотикам, местные власти вправе ограничивать её на локальном уровне, что часто происходит в пограничных областях, в целях ограничения вывоза наркотиков за границу и .
xsd:nonNegativeInteger 43300

data from the linked data cloud