Doo-wop

http://dbpedia.org/resource/Doo-wop an entity of type: Thing

دو واب (Doo-wop) هو صنف موسيقي يتبع الريذم أند بلوز نشأ بين الشباب الأمريكيين السود في الأربعينيات، تأثر النوع بالغناء الديني وغناء الباربرسوب، وقد بدأ أساسا في مدن الساحل الشرقي وانتشر في أغلب المدن الكبرى. يتميز هذا النوع بتناغم صوتي بين المجموعة مع لحن وإيقاع بسيطين، والاعتماد على القليل من الآلات أو بدون آلات. كلمات الأغاني بسيطة، عادةً ما تكون عن الحب ويغنيها المغني الرئيسي ويرافقه غناء الفريق المتناغم في الخلفية. يتولى مغنو الخلفية الغناء بمقاطع صوتية عشوائية ولا معنى لها (منها أتى اسم الصنف) هو سمة مشتركة لهذه الأغاني. اكتسب هذا النوع شعبية في الخمسينيات، وخاصة بين المراهقين، ثم تراجع أوائل الستينيات. rdf:langString
«Doo-wop» és una onomatopeia, que en català s'acostuma a traduir com a du-du-a, que serveix per designar un gènere musical americà, variant del rhythm and blues. Aquest s'originà durant la dècada dels 40 del segle XX en el sí de la comunitat afroamericana. Els principals focus en aquell moment foren les ciutats estatunidenques de Nova York, Philadelphia, Pittsburgh, Chicago, Baltimore, Newark, Detroit, Washington i Los Angeles. rdf:langString
Doo Wop ist ein Musikstil des 20. Jahrhunderts, der auf einem mehrstimmigen Gesangsarrangement basiert. rdf:langString
Il doo-wop è uno stile di musica vocale derivato dal rhythm and blues e dal rock and roll, affermatosi negli Stati Uniti verso la seconda metà degli anni cinquanta. Il doo-wop consiste nel rinforzare il canto solista con armonie vocali sincopate e cori utilizzati più come imitazione degli strumenti d'accompagnamento che come voci vere e proprie. rdf:langString
두왑(Doo-wop)은 아프리카계 미국인을 중심으로 R&B 스타일의 일종이다. 1950년대 중반부터 1960년대 초반 미국에서 융성하고 수많은 코러스 그룹이 결성되었다. rdf:langString
ドゥーワップ (Doo-wop) はポピュラー音楽における合唱のスタイルの一種。ドゥワップ、ドゥー・ワップ、ドゥ・ワップ、ドゥーアップなどとも表記される。1950年代のアメリカ合衆国で、リズム・アンド・ブルースを基に、黒人の音楽グループの中から生まれ、人気を博した。 rdf:langString
Doo wop – styl w muzyce rhythm and blues, który rozwinął się w latach 50. XX wieku na terenie Stanów Zjednoczonych. Był najbliższym ówczesnej muzyce pop odłamem ówczesnej muzyki czarnych mieszkańców USA. Utwory doo wop, oparte ściśle o partie wokalne, wykonywane były a cappella przez wieloosobowe, najczęściej męskie zespoły. Śpiew, często połączony z synchroniczną choreografią, miał prostą zasadę – podczas gdy jeden z wokalistów występował do przodu i śpiewał solo swoją zwrotkę, reszta wokalistów pozostawała w tle, wyśpiewując nic nieznaczące słowa, często naśladujące dźwięki perkusyjne lub podobne – a w czasie refrenu włączali się do wspólnego śpiewu w wielogłosowej harmonii. Do znanych wykonawców tego stylu należeli m.in. , , The Drifters, The Platters, Frankie Lymon and the Teenagers. rdf:langString
Ду-воп или ду-уоп (англ. doo-wop, также встречаются названия ду-вап или ду-вуп) — вокальный поджанр ритм-н-блюза, стиль поп-музыки, представляющий собой гармонично звучащее пение с минимальным музыкальным сопровождением, зародившийся в 1930—1940-х годах в США и бывший популярным в 1950—1960-х годах. rdf:langString
嘟·喔普(英語:Doo-wop)是一种音乐类型,于1940年代发源于纽约、费城、芝加哥、巴尔的摩等美国大城市的非裔美国人社区,于1950年代和1960年代初期成为了主流风格。该类型是当时最主流、最流行化的节奏布鲁斯风格,这一称呼首次于1961年见诸于出版物。嘟·喔普的特征为多人和声、无意义的填充音节、简单的节拍和歌词。该类型对1960年代的灵魂乐、流行乐和摇滚乐都产生了影响。 rdf:langString
Ду-воп (англ. doo-wop) — вокальний жанр ритм-енд-блюзу та рок-н-ролу. Його основними ознаками є широкий спектр вокальних партій та їх гармонійне виконання, мінімальний інструментальний супровід, прості музика, ритм та тексти, безглузді склади. rdf:langString
Doo-wop je vokální žánr, založený na rhythm and blues hudbě, která se vyvinula v afroamerických komunitách ve čtyřicátých letech 20. století a byl populární během padesátých a šedesátých let minulého století. Tento žánr se vyvinul na ulicích velkých měst jako New York, Philadelphia, Chicago, Baltimore či Pittsburgh. Tento jemný, sametový styl byl jeden z nejvíce známých pop-R&B orientovaných stylů padesátých a šedesátých let. Žánrem se inspirovali , , , The Dells, Frank Zappa a The Mothers of Invention. rdf:langString
Doo-wop (also spelled doowop and doo wop) is a genre of rhythm and blues music that originated in African-American communities during the 1940s, mainly in the large cities of the United States, including New York, Philadelphia, Pittsburgh, Chicago, Baltimore, Newark, Detroit, Washington, DC, and Los Angeles. It features vocal group harmony that carries an engaging melodic line to a simple beat with little or no instrumentation. Lyrics are simple, usually about love, sung by a lead vocal over background vocals, and often featuring, in the bridge, a melodramatically heartfelt recitative addressed to the beloved. Harmonic singing of nonsense syllables (such as "doo-wop") is a common characteristic of these songs. Gaining popularity in the 1950s, doo-wop was "artistically and commercially viab rdf:langString
Doo-wop estatubatuar jatorriko musika estiloa da. Rhythm and blues eta gospel generoen elkarketatik sortutako musika estilo bat da, 1940ko hamarkadan Estatu Batuetako auzo afroamerikarretan garatu zen eta bere osperik handiena 1950 eta 1960. urteen artean lortu zuen herrialde horretako ipar-ekialdeko hiri industrialetako kaleetatik: New York, Filadelfia, Chicago, Baltimore eta Pittsburgh. Nagusiki heldua eta afroamerikarra zen audientzia bati zuzendua zegoen, ondoren nerabe eta arraza anitzeko merkatu batera heldu zen. rdf:langString
El doo wop (conocido en español con el nombre onomatopéyico duduá)​ es un estilo vocal de música nacido de la unión de los géneros rhythm and blues y góspel.​​ Se desarrolló en comunidades afroamericanas de los Estados Unidos durante los años 40 y alcanzó su mayor popularidad entre los 50 y los 60.​ Surgió de las calles de ciudades industriales de la región noreste de ese país: Nueva York, Filadelfia, Chicago, Baltimore y Pittsburgh, donde los muchachos se reunían llevando a cabo interpretaciones de temas clásicos de gospel o composiciones que ellos mismos creaban.​ En un principio, fue un estilo musical que estaba dirigido a una audiencia principalmente adulta y afrodescendiente, para posteriormente extenderse a un mercado adolescente y multirracial.​ rdf:langString
« Doo-wop » est une onomatopée qui sert à désigner un sous-genre du rhythm and blues. Né du mariage des rythmes syncopés africains et des cantiques de la société WASP puritaine au début des années 1950, le doo-wop est un style vocal fortement influencé par le gospel et par les quartets de barbershop (« quatuors de salon de coiffure »). Les précurseurs de ce style sont le Golden Gate Quartet, les The Ink Spots, The Mills Brothers et surtout les Orioles. rdf:langString
Doo-wop é um estilo de música vocal baseado no rhythm and blues. Surgiu inicialmente na comunidade negra norte-americana, na década de 1930, e tornou-se popular nos Estados Unidos durante as década de 40 e 50. O estilo é caracterizado por um backing vocal harmonioso e suave, com coros que muitas vezes os cantores faziam com a boca, imitando os próprios instrumentos musicais e que, frequentemente, repete onomatopeias. O doo-wop foi de grande importância na construção da soul music, sobretudo na gravadora Motown. rdf:langString
Doowop is een vorm van rhythm-and-blues die gekenmerkt wordt door a capella met een pakkende melodische lijn en een eenvoudige beat met weinig of geen instrumentatie. De stijl ontstond onder de Afro-Amerikaanse jeugd in de steden in het noordoosten van de Verenigde Staten en kende zijn hoogtepunt in de jaren 1950. Vaak zong het achtergrondkoortje ritmische niets-betekenende woorden of onomatopee, waaruit ook de naam van de stijl te herleiden is. Van de stijl ging een grote invloed uit de talloze tieners die eigen groepjes met a capella oprichtten. Het genre had het voordeel dat instrumenten niet nodig waren. rdf:langString
Doo wop är en sångstil som uppstod i slutet av 1940-talet, men som fick sitt egentliga namn eller benämning närmare 60-talets slut. Från början var doo wop en helt svart musik, men under 1950-talet blev den mer integrerad. Det fanns mixade till helt vita grupper. Musikstilen var en utveckling ur blues och gospel och hade senare en stark förankring i rhythm'n'blues när denna stil utvecklades. Visst inslag av vokal jazz kan höras hos grupper i första skedet av musikstilen, sent fyrtiotal till tidigt femtiotal. Stilen karaktäriseras av en solist med stöd av en vokalgrupp. Doo wop hade en snabb och skiftande stilutveckling under denna period utan egentliga ramar. rdf:langString
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString دو واب
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString Doo Wop
rdf:langString Doo wop
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString ドゥーワップ
rdf:langString 두왑
rdf:langString Doowop
rdf:langString Doo wop
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString Ду-воп
rdf:langString Doo wop
rdf:langString Ду-воп
rdf:langString 嘟·喔普
rdf:langString Doo-wop
rdf:langString Doo-wop
xsd:integer 95164
xsd:integer 1124515368
rdf:langString
rdf:langString دو واب (Doo-wop) هو صنف موسيقي يتبع الريذم أند بلوز نشأ بين الشباب الأمريكيين السود في الأربعينيات، تأثر النوع بالغناء الديني وغناء الباربرسوب، وقد بدأ أساسا في مدن الساحل الشرقي وانتشر في أغلب المدن الكبرى. يتميز هذا النوع بتناغم صوتي بين المجموعة مع لحن وإيقاع بسيطين، والاعتماد على القليل من الآلات أو بدون آلات. كلمات الأغاني بسيطة، عادةً ما تكون عن الحب ويغنيها المغني الرئيسي ويرافقه غناء الفريق المتناغم في الخلفية. يتولى مغنو الخلفية الغناء بمقاطع صوتية عشوائية ولا معنى لها (منها أتى اسم الصنف) هو سمة مشتركة لهذه الأغاني. اكتسب هذا النوع شعبية في الخمسينيات، وخاصة بين المراهقين، ثم تراجع أوائل الستينيات.
rdf:langString «Doo-wop» és una onomatopeia, que en català s'acostuma a traduir com a du-du-a, que serveix per designar un gènere musical americà, variant del rhythm and blues. Aquest s'originà durant la dècada dels 40 del segle XX en el sí de la comunitat afroamericana. Els principals focus en aquell moment foren les ciutats estatunidenques de Nova York, Philadelphia, Pittsburgh, Chicago, Baltimore, Newark, Detroit, Washington i Los Angeles.
rdf:langString Doo-wop je vokální žánr, založený na rhythm and blues hudbě, která se vyvinula v afroamerických komunitách ve čtyřicátých letech 20. století a byl populární během padesátých a šedesátých let minulého století. Tento žánr se vyvinul na ulicích velkých měst jako New York, Philadelphia, Chicago, Baltimore či Pittsburgh. Tento jemný, sametový styl byl jeden z nejvíce známých pop-R&B orientovaných stylů padesátých a šedesátých let. Žánrem se inspirovali , , , The Dells, Frank Zappa a The Mothers of Invention. Žánr rovněž využívá tehdejšího velice populárního sledu akordů, který je znám i jako „50s chord progression“.
rdf:langString Doo Wop ist ein Musikstil des 20. Jahrhunderts, der auf einem mehrstimmigen Gesangsarrangement basiert.
rdf:langString Doo-wop (also spelled doowop and doo wop) is a genre of rhythm and blues music that originated in African-American communities during the 1940s, mainly in the large cities of the United States, including New York, Philadelphia, Pittsburgh, Chicago, Baltimore, Newark, Detroit, Washington, DC, and Los Angeles. It features vocal group harmony that carries an engaging melodic line to a simple beat with little or no instrumentation. Lyrics are simple, usually about love, sung by a lead vocal over background vocals, and often featuring, in the bridge, a melodramatically heartfelt recitative addressed to the beloved. Harmonic singing of nonsense syllables (such as "doo-wop") is a common characteristic of these songs. Gaining popularity in the 1950s, doo-wop was "artistically and commercially viable" until the early 1960s, but continued to influence performers in other genres.
rdf:langString Doo-wop estatubatuar jatorriko musika estiloa da. Rhythm and blues eta gospel generoen elkarketatik sortutako musika estilo bat da, 1940ko hamarkadan Estatu Batuetako auzo afroamerikarretan garatu zen eta bere osperik handiena 1950 eta 1960. urteen artean lortu zuen herrialde horretako ipar-ekialdeko hiri industrialetako kaleetatik: New York, Filadelfia, Chicago, Baltimore eta Pittsburgh. Nagusiki heldua eta afroamerikarra zen audientzia bati zuzendua zegoen, ondoren nerabe eta arraza anitzeko merkatu batera heldu zen. Historialari batzuek diotenez, garai honetan estilo honetako hamabost mila disko baino gehiago grabatu zituzten Estatu Batuetan, eta rhythm and blues, jazz, swing eta gospel elementuak zituzten ahots gurutzatuen soinu harmonikoa hau rock and rollari formatua eman zion eredua izan zen. A cappella edukiengatik eta abeslari nagusi baten- taldeko gainerako kideen koru eta esaldien laguntzarekin- melodiengatik bereizten da, azken hau, eskuarki, hiru abeslarik edo gehiagok osatzen dutelarik. Konposizioek ahots-maila zabala dute: kontratenorea, , tenorea, baritonoa eta baxua.
rdf:langString El doo wop (conocido en español con el nombre onomatopéyico duduá)​ es un estilo vocal de música nacido de la unión de los géneros rhythm and blues y góspel.​​ Se desarrolló en comunidades afroamericanas de los Estados Unidos durante los años 40 y alcanzó su mayor popularidad entre los 50 y los 60.​ Surgió de las calles de ciudades industriales de la región noreste de ese país: Nueva York, Filadelfia, Chicago, Baltimore y Pittsburgh, donde los muchachos se reunían llevando a cabo interpretaciones de temas clásicos de gospel o composiciones que ellos mismos creaban.​ En un principio, fue un estilo musical que estaba dirigido a una audiencia principalmente adulta y afrodescendiente, para posteriormente extenderse a un mercado adolescente y multirracial.​ Algunos historiadores aseguran que, durante esta época se grabaron en los Estados Unidos más de quince mil discos de este estilo, y que su sonido armónico de voces entrelazadas que incorporaban elementos de rhythm and blues, jazz, swing y gospel, consistieron en el modelo que le dio formato al rock and roll.​​ Aunque se ha romantizado que sus inicios comenzaron en las esquinas de callejones, (Street corner style)​ realmente comenzó en los porches y garajes de las casas de los jóvenes, en pequeñas reuniones de cinco o seis adolescentes que intentaban sorprender a sus novias o adquirir cierta popularidad. Con su expansión, comenzó a practicarse en los callejones y prácticamente en cualquier lugar que pudiera ofrecer un eco que reforzase sus arreglos vocales.​ De hecho, este procedimiento fue el que dio nombre a la frase que posteriormente, en 1975, se convirtió en el tema Looking for an echo - "Buscando un Eco" - de Richard Reicheg (autor que recibió junto con su banda un premio Grammy en Mejor Composición Instrumental al año siguiente).​ Se caracteriza por sus contenidos de voces a capela​ y por consistir en melodías en las que un vocalista principal es acompañado por los coros y frases del resto del grupo, el cual usualmente se compone de tres cantantes o más.​ Las composiciones incluyen un amplio rango de voces; contratenor, falsete, tenor, barítono y bajo vocal.​ En la mayoría de grabaciones de estudio su instrumentación es muy ligera, reducida a un mero acompañamiento de fondo. Las actuaciones mantienen un ritmo de batería muy simple, otorgando el absoluto dominio a los diversos registros melódicos de las voces la riqueza armónica.​ Debido a esto, el Doo wop es también conocido por el sobrenombre de icecream changes. Las primeras interpretaciones sonaban a grupos de estudiantes que le dedicaban una canción a su novia o amiga.​ Sus letras, compuestas de sílabas sin sentido y usualmente de una melodía simple y de carácter romántico captaban la atención de las adolescentes al sentirse claramente identificadas con el mensaje que enviaban, por lo que se convirtieron en típicas de las verbenas y de encuentros en los patios de recreo de los institutos, donde también era frecuente hacer «piques» entre ellos para demostrar quiénes eran mejores.​ Con su proliferación y junto a la aparición e impacto del rock and roll vocal, llegó también una oleada de jóvenes que comenzaron a lucir tupés​ y también vestimentas para identificarse con el movimiento,​ como era el caso de algunas féminas usando prendas con lunares.​ Algunos músicos del Bronx acudían a las escuelas públicas para enseñarles a los muchachos la técnica, y posteriormente, muchos colegios y centros sociales les proporcionaban un lugar donde pudiesen ensayar, de modo que se mantuviesen alejados de las calles, de la drogadicción y de la delincuencia.​ Algunas iglesias como la de San Anthony, (de la cual surgió el grupo femenino The Chantels, cuyo exclusivo sonido tenía su raíz en la música litúrgica de esta institución)​ colaboraron junto a emisoras de radio a promocionar el estilo. El mánager de la emisora de radio "WWRL Rocky Bridges", circulaba con una furgoneta por las calles del Bronx promocionando el género, mientras que la compañía "Co-Op" organizaba eventos musicales entre distintas formaciones de muchachos. Asimismo, el Doo wop colaboró en romper barreras raciales entre bandas de blancos y de color que colaboraban juntas.​
rdf:langString « Doo-wop » est une onomatopée qui sert à désigner un sous-genre du rhythm and blues. Né du mariage des rythmes syncopés africains et des cantiques de la société WASP puritaine au début des années 1950, le doo-wop est un style vocal fortement influencé par le gospel et par les quartets de barbershop (« quatuors de salon de coiffure »). Interprété à l'origine par des groupes de chanteurs afro-américains, il sera également repris par des groupes de chanteurs blancs au début des années 1960. Le groupe est généralement composé de quatre ou cinq chanteurs : un soliste, ténor léger, chante la mélodie, un autre ténor et un baryton suivent les accords avec des « Ooh » et des « Aah » interrompus de brèves césures de type « wop-wop » et un baryton-basse ajoute des « doop-doop ». Certains groupes compteront également une voix en Falsetto, plus aiguë que la voix du ténor. Ils peuvent être accompagnés par une base rythmique piano-guitare-basse-batterie, voire par un saxophone à partir de 1956, et parfois par des violons à partir de 1960. Les mélodies sont généralement des ballades construites sur les quatre accords de l'anatole. Les paroles du doo-wop, généralement sentimentales, peuvent aussi être humoristiques ou à connotation sexuelle. Les précurseurs de ce style sont le Golden Gate Quartet, les The Ink Spots, The Mills Brothers et surtout les Orioles.
rdf:langString Il doo-wop è uno stile di musica vocale derivato dal rhythm and blues e dal rock and roll, affermatosi negli Stati Uniti verso la seconda metà degli anni cinquanta. Il doo-wop consiste nel rinforzare il canto solista con armonie vocali sincopate e cori utilizzati più come imitazione degli strumenti d'accompagnamento che come voci vere e proprie.
rdf:langString 두왑(Doo-wop)은 아프리카계 미국인을 중심으로 R&B 스타일의 일종이다. 1950년대 중반부터 1960년대 초반 미국에서 융성하고 수많은 코러스 그룹이 결성되었다.
rdf:langString Doowop is een vorm van rhythm-and-blues die gekenmerkt wordt door a capella met een pakkende melodische lijn en een eenvoudige beat met weinig of geen instrumentatie. De stijl ontstond onder de Afro-Amerikaanse jeugd in de steden in het noordoosten van de Verenigde Staten en kende zijn hoogtepunt in de jaren 1950. Vaak zong het achtergrondkoortje ritmische niets-betekenende woorden of onomatopee, waaruit ook de naam van de stijl te herleiden is. Van de stijl ging een grote invloed uit de talloze tieners die eigen groepjes met a capella oprichtten. Het genre had het voordeel dat instrumenten niet nodig waren. De stijl kwam op in de jaren 1940 onder de zwarte bevolking en de Italiaanse immigranten, als mengeling van zonder instrumenten gespeelde jazz, a capellamuziek, scats en opera. Na de piek in de jaren 1950 zakte de populariteit weer weg in de jaren 1960. Uit de doowop ontwikkelde zich in de late jaren 1970 de humanbeatboxstijl. De Duitse groep de Comedian Harmonists was een van de weinige Europese beoefenaars van het genre, maar werd door sommige Amerikanen de beste genoemd. De invloed van doowop is terug te horen in de surfrock van The Beach Boys, de hits van de Four Seasons, de teenyboppervarianten van de rock-'n-roll van eind jaren vijftig (What do you want to make those eyes at me for? van Emile Ford & the Checkmates) en midden jaren 1970 (Sugar baby love van The Rubettes) en closeharmonygroepen uit de jaren 1980 als en The Flying Pickets. Kenmerkende zinnen: * shoo-wap-dee-wap-wap * showaddywaddy en variant Bob-shu-waddy * dun dun dun dun * ne ne ne ne ne
rdf:langString ドゥーワップ (Doo-wop) はポピュラー音楽における合唱のスタイルの一種。ドゥワップ、ドゥー・ワップ、ドゥ・ワップ、ドゥーアップなどとも表記される。1950年代のアメリカ合衆国で、リズム・アンド・ブルースを基に、黒人の音楽グループの中から生まれ、人気を博した。
rdf:langString Doo wop – styl w muzyce rhythm and blues, który rozwinął się w latach 50. XX wieku na terenie Stanów Zjednoczonych. Był najbliższym ówczesnej muzyce pop odłamem ówczesnej muzyki czarnych mieszkańców USA. Utwory doo wop, oparte ściśle o partie wokalne, wykonywane były a cappella przez wieloosobowe, najczęściej męskie zespoły. Śpiew, często połączony z synchroniczną choreografią, miał prostą zasadę – podczas gdy jeden z wokalistów występował do przodu i śpiewał solo swoją zwrotkę, reszta wokalistów pozostawała w tle, wyśpiewując nic nieznaczące słowa, często naśladujące dźwięki perkusyjne lub podobne – a w czasie refrenu włączali się do wspólnego śpiewu w wielogłosowej harmonii. Do znanych wykonawców tego stylu należeli m.in. , , The Drifters, The Platters, Frankie Lymon and the Teenagers.
rdf:langString Doo-wop é um estilo de música vocal baseado no rhythm and blues. Surgiu inicialmente na comunidade negra norte-americana, na década de 1930, e tornou-se popular nos Estados Unidos durante as década de 40 e 50. O estilo é caracterizado por um backing vocal harmonioso e suave, com coros que muitas vezes os cantores faziam com a boca, imitando os próprios instrumentos musicais e que, frequentemente, repete onomatopeias. Nos grupos vocais, cada cantor executava uma parte diferente da canção. Como não tinham dinheiro para comprar instrumentos musicais, a maior parte dos grupos desse estilo começou cantando o estilo a cappella, ou seja, a "parte cantada" de cada canção. O doo-wop entrou em declínio na segunda metade dos anos 1950, com a ascensão de novos estilos de rock and roll - especialmente da Invasão Britânica. Contudo, grupos brancos como Beach Boys, influenciados pelo jazz-vocal e doo wop, mantiveram o estilo com bastante sucesso nos anos de 1960, modernizando-o com a surf music vocal e, pouco depois, com o pop sofisticado e a música psicodélica, com vocais cada vez mais trabalhados e complexos. O doo-wop foi de grande importância na construção da soul music, sobretudo na gravadora Motown. No Brasil, o estilo foi representado por grupos como Golden Boys (Jovem Guarda) e João Penca e seus Miquinhos Amestrados (Anos 80)
rdf:langString Doo wop är en sångstil som uppstod i slutet av 1940-talet, men som fick sitt egentliga namn eller benämning närmare 60-talets slut. Från början var doo wop en helt svart musik, men under 1950-talet blev den mer integrerad. Det fanns mixade till helt vita grupper. Musikstilen var en utveckling ur blues och gospel och hade senare en stark förankring i rhythm'n'blues när denna stil utvecklades. Visst inslag av vokal jazz kan höras hos grupper i första skedet av musikstilen, sent fyrtiotal till tidigt femtiotal. Stilen karaktäriseras av en solist med stöd av en vokalgrupp. Doo wop hade en snabb och skiftande stilutveckling under denna period utan egentliga ramar. Grupperna bestod oftast av fyra till fem personer, vanligtvis män, men även några kvinnliga grupper existerade (exempelvis ). De hade vanligen uppställningen med en bas, två tenorer, möjligen även en barytonstämma, och en solist som oftast var tenor. Från början av femtiotalet var stilen hos grupperna mer tillbakadragen, men dynamiken i gruppernas ljudbild kom att utvecklas mer mot slutet av eran. Det innebär en mer framträdande roll för exempelvis basstämman och/eller en hög falsett. De vokala arrangemangen är till stöd för solisten och bildar en ljudvägg av så kallade "nonsensljud" (därav namnet "doo-wop"). Före doo wop-eran bestod vokalgrupperna av svarta män som sjöng för en vit vuxenpublik, men det ändrades i och med genombrott 1948. De hade ett sound som blev populärt även bland yngre svarta. Doo wop-grupperna kom att alltmer bestå av mycket unga gruppmedlemmar, och de fick ofta högst en storsäljare och väldigt snålt med royalties. På grund av sin ålder och oerfarenhet inom musikbranschen, utnyttjades dessa grupper ekonomiskt, vilket fick de flesta att ge upp sin (ofta korta) karriär. Frånsett inom rhythm'n'blues, bredde sig stilen ut även inom genrerna rock'n'roll och pop, men fortfarande utan ett eget namn. Stilen var mycket populär runt 1956-1957. Stilen koncentrerades till storstäderna i USA, som New York, Los Angeles och Chicago. Där kunde man under denna kunde man i dessa städer ofta höra unga grabbar harmonisera tillsammans i gathörn eller någon plats med bra akustik. Stilen tappade lite av publikt intresse när 1950-talet närmade sig sitt slut, men fick ett uppsving av nostalgisk karaktär kring 1961, vilket höll i sig ett par år. Toppen nåddes 1961, då många av den tidens hits kom ur doo wop, till exempel The Marcels "Blue Moon" och The Tokens "The Lion Sleeps Tonight". Vid denna tid dök det också upp masterband med grupper från 1950-talets mitt, där de sjöng sina låtar utan ackompanjemang. Inspelningarna hade gjorts som stöd för att arrangera instrumenten till låtar som senare skulle spelas in. Dessa ursprungliga inspelningar gavs, med viss tvekan, ut på "" i New York under beteckningen acapella-versioner. Denna skivaffär var mycket betydande för stilens återkomst, och kom att producera låtar som tog sig in på hitlistorna. De svarta doo wop-grupperna utvecklade i början av sextiotalet soundet så att det senare gled över i soul. Grupper som The Four Tops, Smokey Robinson och The Miracles och The Temptations har sin grogrund i doo wop. Samma utveckling hade inte vita grupper. Bland dem höll populariteten i sig några år, men dog helt ut i och med att The Beatles slog igenom 1964. I början av 1970-talet uppstod ett nyvaknat intresse för musiken som då hade i stort sett varit helt ute, och den började spelas på collegeradio och större stationer, mestadels i New York-området. En ung ekonomistuderande vid namn Gus Gossert förälskade sig i musiken och populariserade namnet doo wopp (som det från början kallades) och spelade det i sitt populära radioprogram. En nostalgivåg uppstod som ledde till en renässans för doo wop. Konserter arrangerades och större radiostationer började spela musiken. Gruppen The Boppers tog upp doo wop-låtar i sin repertoar och hade även en hit med "Goodnight, sweetheart goodnight", från början en hit 1954, skriven och insjungen av . Än idag lever doo wop-musiken med originalgrupper som fortfarande turnerar och ett flertal sidor på nätet som är tillägnade sångstilen. Även en del nät-jukeboxar och nätradio spelar denna musik.
rdf:langString Ду-воп или ду-уоп (англ. doo-wop, также встречаются названия ду-вап или ду-вуп) — вокальный поджанр ритм-н-блюза, стиль поп-музыки, представляющий собой гармонично звучащее пение с минимальным музыкальным сопровождением, зародившийся в 1930—1940-х годах в США и бывший популярным в 1950—1960-х годах.
rdf:langString 嘟·喔普(英語:Doo-wop)是一种音乐类型,于1940年代发源于纽约、费城、芝加哥、巴尔的摩等美国大城市的非裔美国人社区,于1950年代和1960年代初期成为了主流风格。该类型是当时最主流、最流行化的节奏布鲁斯风格,这一称呼首次于1961年见诸于出版物。嘟·喔普的特征为多人和声、无意义的填充音节、简单的节拍和歌词。该类型对1960年代的灵魂乐、流行乐和摇滚乐都产生了影响。
rdf:langString Ду-воп (англ. doo-wop) — вокальний жанр ритм-енд-блюзу та рок-н-ролу. Його основними ознаками є широкий спектр вокальних партій та їх гармонійне виконання, мінімальний інструментальний супровід, прості музика, ритм та тексти, безглузді склади.
<second> -1950.0
rdf:langString
<second> 50.0
rdf:langString
xsd:nonNegativeInteger 121373

data from the linked data cloud