Domingo Faustino Sarmiento

http://dbpedia.org/resource/Domingo_Faustino_Sarmiento an entity of type: Thing

Domingo Faustino Sarmiento (15. února 1811 San Juan – 11. září 1888 Asunción) byl argentinský politik, voják, pedagog, historik, spisovatel a novinář. V roce 1868 se stal druhým prezidentem Argentinské republiky. Vzhledem k různým státním zřízením Argentiny v minulosti je považován za 7. prezidenta země. Před tím působil jako guvernér Provincie San Juan, po skončení ve funkci prezidenta sloužil krátce jako ministr vnitra a ministr zahraničních věcí. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento Albarracín (* 15. Februar 1811 in San Juan; † 11. September 1888 in Asunción, Paraguay) war von 1868 bis 1874 Präsident von Argentinien. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, Río de la Platako Probintzia Batuak, 1811ko otsailaren 15a - Asuncion, Paraguai, 1888ko irailaren 11) argentinar idazle eta politikaria izan zen. 1868-1874 bitartean Argentinako presidentea izan zen. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, Argentina, 15 de febrero de 1811​- Asunción, Paraguay, 11 de septiembre de 1888) fue un político, escritor, docente, periodista, militar y estadista argentino; gobernador de la provincia de San Juan entre 1862 y 1864, presidente de la Nación Argentina entre 1868 y 1874, senador nacional por su provincia entre 1874 y 1879 y ministro del Interior en 1879. Es considerado como un gran prosista castellano.​ Colaboró tanto en la educación pública como en el progreso científico de su país. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento Albarracín (San Juan, 15 febbraio 1811 – Asunción, 11 settembre 1888) è stato un politico argentino. Fu Presidente dell'Argentina dal 12 ottobre 1868 al 12 ottobre 1874. Fu anche un apprezzato scrittore, su temi di ispirazione sociale: la sua opera più nota è Facundo, o civiltà e barbarie (1845), sulla vita del caudillo Facundo Quiroga.Si dedicò allo sviluppo dell'istruzione pubblica e contribuì allo sviluppo scientifico e culturale del suo paese. Nel 1947 l'American Conference of Education istituì come Giorno Panamericano del Maestro il Giorno 11 settembre in onore della sua morte. rdf:langString
도밍고 파우스티노 사르미엔토(스페인어: Domingo Faustino Sarmiento, 1811년 ~ 1888년)는 아르헨티나의 활동가, 학자, 작가, 정치인이며, 아르헨티나의 제17대 대통령을 지냈다. rdf:langString
Domingo Faustino Sormiento (San Juan (Argentinië), 15 februari 1811 - Asunción (Paraguay) 11 september 1888) was een Argentijns activist, schrijver, intellectueel, politicus en de zevende president van het land. rdf:langString
Доми́нго Фаусти́но Сармье́нто Альбарраси́н (исп. Domingo Faustino Sarmiento Albarracín, 15 февраля 1811, Сан-Хуан, Аргентина — 11 сентября 1888, Асунсьон, Парагвай) — аргентинский военный деятель, масон, позднее педагог, писатель, журналист, губернатор провинции Сан-Хуан в 1862—1864 годах, посол Аргентины в США в 1864 году, министр внутренних дел и просвещения в 1865—1868 годах, президент Аргентины с 12 октября 1868 по 12 октября 1874 года. Борец за модернизацию страны. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento Albarracín (15 de fevereiro de 1811, San Juan - 11 de setembro de 1888, Assunção) foi um jornalista, escritor e Presidente da Argentina. rdf:langString
多明戈·福斯蒂诺·萨米恩托·阿尔巴拉辛(Domingo Faustino Sarmiento Albarracín,1811年2月15日-1888年9月11日),阿根廷总统,共濟會会员。政治家、作家、教育家、社會學家。 萨米恩托出身貧苦,靠自學獲得淵博的知識。18歲就在當地出版一份報紙。1831—1836年和1839—1851年两次流亡智利。1850年參加烏爾基薩的反羅薩斯的軍隊,後因與烏爾基薩政見不合,於1852年第三次旅居智利。1856年回國,當選為眾議員。1864年起,先後任駐智利、秘魯和美國的外交使節。1868至1874年任共和國總統。1875年被選為參議員,1879年擔任內政部長和全國教育最高總監。 rdf:langString
Домі́нго Фаусті́но Сарм'є́нто (ісп. Domingo Faustino Sarmiento; 15 лютого 1811 — 11 вересня 1888) — аргентинський політик, педагог, письменник, журналіст і військовик. Президент Аргентини у 1868—1874 роках. У річницю його смерті (11 вересня) в Аргентині відзначається День вчителя. rdf:langString
دومينغو فاوستينو سارمينتو (بالإسبانية: Domingo Faustino Sarmiento)‏ (15 فبراير 1811–11 سبتمبر 1888) كان ناشطًا، ومفكرًا، وكاتبًا، ورجل دولة أرجنتينيًا، كما كان الرئيس السابع للأرجنتين. امتدت كتاباته إلى مجموعة واسعة من مختلف المواضيع والقضايا، من الصحافة إلى السيرة الذاتية، إلى الفلسفة السياسية والتاريخ. كان عضوًا في مجموعة من المثقفين، معروفة باسم جيل 1837، حيث كان لهم تأثير كبير على الأرجنتين في القرن التاسع عشر. كان مهتمًا بشكل خاص بالقضايا التعليمية وكان له أيضًا تأثير مهم على أدب المنطقة. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, Províncies Unides del Riu de la Plata, 15 de febrer de 1811 - Asunción, Paraguai, 11 de setembre de 1888) fou un polític, mestre i pedagog argentí. Quan era molt petit encara, la seua família va haver d'emigrar a Xile per motius polítics, país on més tard exercí diverses professions i destacà com a mestre. El 1842 fundà la primera Escola Normal xilena. Viatjà per Europa i els Estats Units. Després de la caiguda de Rosas, el 1856, pogué tornar a l'Argentina, on ocupà diversos càrrecs polítics fins que el 1868 va ser nomenat president de la República Argentina. Creà l'escola popular argentina i el magisteri nacional sobre la base dels postulats laïcistes. La seua obra en el camp escolar influencià tota l'Amèrica Llatina. El seu pensament pedagògic és poc rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (15-a de februaro 1811 - 11-a de septembro 1888) estis argentina aktivulo, intelektulo, verkisto, ŝtatisto kaj la sepa Prezidento de Argentino. Lia verkaro enhavis larĝan gamon de ĝenroj kaj temoj, el ĵurnalismo ĝis membiografio, al politika filozofio kaj historio. Li estis membro de grupo de intelektuloj, konataj kiel la generacio de 1837, kiu havis grandan influon sur deknaŭajarcenta Argentino. Li temis precipe pri instruaj temoj kaj ankaŭ estis grava influo en la literaturo de la regiono. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (Spanish: [doˈminɡo saɾˈmjento]; born Domingo Faustino Fidel Valentín Sarmiento y Albarracín; 15 February 1811 – 11 September 1888) was an Argentine activist, intellectual, writer, statesman and the second President of Argentina. His writing spanned a wide range of genres and topics, from journalism to autobiography, to political philosophy and history. He was a member of a group of intellectuals, known as the Generation of 1837, who had a great influence on 19th-century Argentina. He was particularly concerned with educational issues and was also an important influence on the region's literature. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (15 Februari 1811 – 11 September 1888) adalah seorang aktivis, cendekiawan, penulis, negarawan, serta Presiden Argentina yang ketujuh. Tulisan-tulisannya membahas berbagai macam topik, dari jurnalisme hingga autobiografi, dari filsafat politik hingga sejarah. Ia merupakan bagian dari kelompok cendekiawan yang dikenal dengan julukan , yang sangat berpengaruh terhadap Argentina pada abad ke-19. Sarmiento berkecimpung dalam bidang pendidikan dan juga memiliki pengaruh yang besar dalam bidang sastra di kawasan Amerika Latin. rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, 1811 ― Asuncion, 1888) était un militant, intellectuel, écrivain, militaire et homme d’État argentin, et le septième président de la République argentine. Ses écrits couvrent un large éventail de genres et de thèmes, allant du journalisme à l’autobiographie, et de la philosophie politique à l’historiographie. Il faisait partie d’un groupe d’intellectuels, connu sous l’appellation Génération de 1837, qui eut une grande influence sur l’Argentine du XIXe siècle. Mais c’est aux questions d’instruction publique que Sarmiento lui-même s’intéressait au premier chef, à telle enseigne qu'on le surnomme parfois le maître d’école de l’Amérique latine. Comme écrivain, son influence fut également considérable sur la littérature de cette partie méridionale de l’Amér rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento (ur. 1811, zm. 1888) – argentyński pisarz, historyk i polityk. Stał na czele unitarian Jako działacz liberalnej opozycji, z powodu otwartej krytyki dyktatury Juana Manuela de Rosasa, przebywał przez wiele lat na emigracji (głównie w Chile). W 1852, po upadku Rosasa, wrócił do kraju, a w latach 1868-1874 był pierwszym cywilnym prezydentem Argentyny (sprawował również urząd ministra spraw zagranicznych i wewnętrznych oraz zasiadał w senacie, był także ambasadorem w Chile). Podwoił liczbę szkół, tworząc najlepszy system szkolnictwa w Ameryce Łacińskiej, i przyczynił się do zakładania bibliotek oraz muzeów. Rozwinął handel i zintensyfikował budowę linii kolejowych, popierał również imigrację. Autor pism politycznych, dydaktycznych, powieści Facundo o Civilización y B rdf:langString
Domingo Faustino Sarmiento, född den 15 februari 1811 i San Juan, död den 11 september 1888 i Asunción i Paraguay, var en argentinsk statsman. Sarmiento deltog 1829 på den unitariska sidan i inbördeskriget mellan unitarier och federalister och utvandrade efter Rosas och federalisternas seger till Chile. Han återvände 1836 och inrättade en flickskola i sin fädernestad, men flyttade 1840 åter till Chile och inrättade där (1842) normalskolan i Santiago, det första lärarseminariet i Sydamerika. Sarmiento verkade även som utgivare av läroböcker för undervisningens höjande och uppsatte 1843 "El progreso", den första i Santiago tryckta tidningen. Åren 1845–1847 företog han på chilenska regeringens uppdrag en resa i Europa och Förenta staterna för att studera folkskoleväsendet där. Till Argentina rdf:langString
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString دومينغو فاوستينو سارمينتو
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString 도밍고 파우스티노 사르미엔토
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Сармьенто, Доминго Фаустино
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString 多明戈·福斯蒂诺·萨米恩托
rdf:langString Домінго Фаустіно Сарм'єнто
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento
rdf:langString Asunción, Paraguay
xsd:date 1888-09-11
rdf:langString San Juan, Argentina
xsd:date 1811-02-15
xsd:integer 383564
xsd:integer 1124115372
xsd:integer 1834
rdf:langString Firma de Sarmiento.jpg
xsd:date 1811-02-15
rdf:langString Domingo Faustino Fidel Valentín Sarmiento y Albarracín
xsd:integer 23
rdf:langString Sarmiento in 1874
rdf:langString Ana Faustina
rdf:langString Domingo Fidel
xsd:date 1888-09-11
xsd:gMonthDay --09-11
xsd:integer 36297
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento Post Mortem .jpg
rdf:langString Muelle desemb restos sarmiento 1888.jpg
rdf:langString Liberal
rdf:langString Manuel Montes de Oca
xsd:integer 23
xsd:integer 1847
xsd:integer 1857
rdf:langString
rdf:langString Lucas González
rdf:langString Benjamín Zorrilla
rdf:langString Santiago Lloveras
xsd:date 1864-04-09
xsd:date 1874-10-11
xsd:date 1879-10-09
xsd:date 1862-01-03
xsd:date 1868-10-12
xsd:date 1879-08-29
xsd:date 1879-09-06
xsd:integer 400
xsd:integer 1862 1868 1879
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (15. února 1811 San Juan – 11. září 1888 Asunción) byl argentinský politik, voják, pedagog, historik, spisovatel a novinář. V roce 1868 se stal druhým prezidentem Argentinské republiky. Vzhledem k různým státním zřízením Argentiny v minulosti je považován za 7. prezidenta země. Před tím působil jako guvernér Provincie San Juan, po skončení ve funkci prezidenta sloužil krátce jako ministr vnitra a ministr zahraničních věcí.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, Províncies Unides del Riu de la Plata, 15 de febrer de 1811 - Asunción, Paraguai, 11 de setembre de 1888) fou un polític, mestre i pedagog argentí. Quan era molt petit encara, la seua família va haver d'emigrar a Xile per motius polítics, país on més tard exercí diverses professions i destacà com a mestre. El 1842 fundà la primera Escola Normal xilena. Viatjà per Europa i els Estats Units. Després de la caiguda de Rosas, el 1856, pogué tornar a l'Argentina, on ocupà diversos càrrecs polítics fins que el 1868 va ser nomenat president de la República Argentina. Creà l'escola popular argentina i el magisteri nacional sobre la base dels postulats laïcistes. La seua obra en el camp escolar influencià tota l'Amèrica Llatina. El seu pensament pedagògic és poc original, però tingué la virtut de saber aplicar els corrents educatius moderns a les necessitats del seu país.
rdf:langString دومينغو فاوستينو سارمينتو (بالإسبانية: Domingo Faustino Sarmiento)‏ (15 فبراير 1811–11 سبتمبر 1888) كان ناشطًا، ومفكرًا، وكاتبًا، ورجل دولة أرجنتينيًا، كما كان الرئيس السابع للأرجنتين. امتدت كتاباته إلى مجموعة واسعة من مختلف المواضيع والقضايا، من الصحافة إلى السيرة الذاتية، إلى الفلسفة السياسية والتاريخ. كان عضوًا في مجموعة من المثقفين، معروفة باسم جيل 1837، حيث كان لهم تأثير كبير على الأرجنتين في القرن التاسع عشر. كان مهتمًا بشكل خاص بالقضايا التعليمية وكان له أيضًا تأثير مهم على أدب المنطقة. نشأ سارمينتو في أسرة فقيرة لكنها كانت نشطة سياسيًا، حيث مهدت له الطريق للعديد من إنجازاته المستقبلية. بين عامي 1843 و 1850 نُفي كثيرًا، وكتب في كل من تشيلي والأرجنتين. كان أعظم إنجازاته الأدبية هو فاكوندو، وهو نقد لخوان مانويل دي روساس، كتبه سارمينتو أثناء عمله في صحيفة إيل بروغريسو أثناء منفاه في تشيلي. حقق له الكتاب أكثر من مجرد اعتراف أدبي، حيث بذل جهده وطاقته في الحرب ضد الديكتاتوريات، وتحديدًا حرب روساس، وأوروبا المستنيرة المتناقضة، عالم حيث قُدر فيه، بحسب نظره، الديمقراطية والخدمات الاجتماعية والفكر الذكي، مع بربرية الغاوتشو (مصطلح يستخدم عادة لوصف سكان أمريكا الجنوبية في سهول السافانا) وخاصة الكوديلو، وهم رجال أقوياء لا يرحمون في الأرجنتين في القرن التاسع عشر. أثناء رئاسته للأرجنتين من 1868 إلى 1874، دافع سارمينتو عن الفكر الذكي – بما في ذلك تعليم الأطفال والنساء – والديمقراطية لأمريكا اللاتينية. كما استغل الفرصة لتحديث وتطوير أنظمة القطارات، والنظام البريدي، والنظام التعليمي الشامل. شغل لعدة سنوات مناصب وزارية على المستوى الفيدرالي ومستوى الدولة حيث سافر إلى الخارج وفحص أنظمة التعليم الأخرى. توفي سارمينتو في أسونسيون، باراغواي، عن عمر يناهز 77 عامًا بسبب نوبة قلبية. دُفن في بوينس آيرس. اليوم، يحظى بالاحترام كمبدع وكاتب سياسي. اعتبره ميجيل دي أونامونو من أعظم كتاب النثر القشتالي.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento Albarracín (* 15. Februar 1811 in San Juan; † 11. September 1888 in Asunción, Paraguay) war von 1868 bis 1874 Präsident von Argentinien.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (15-a de februaro 1811 - 11-a de septembro 1888) estis argentina aktivulo, intelektulo, verkisto, ŝtatisto kaj la sepa Prezidento de Argentino. Lia verkaro enhavis larĝan gamon de ĝenroj kaj temoj, el ĵurnalismo ĝis membiografio, al politika filozofio kaj historio. Li estis membro de grupo de intelektuloj, konataj kiel la generacio de 1837, kiu havis grandan influon sur deknaŭajarcenta Argentino. Li temis precipe pri instruaj temoj kaj ankaŭ estis grava influo en la literaturo de la regiono. Sarmiento kreskis en malriĉa sed saĝe aktiva familio kiu prepariĝis por multo da liaj estontaj plenumoj. Inter 1843 kaj 1850 li estis ofte en ekzilo, kaj verkis en kaj Ĉilio kaj en Argentino. Lia plej granda literatura atingo estis Facundo, nome kritiko fare al Juan Manuel de Rosas, kiun Sarmiento verkis laborante por la gazeto El Progreso dum sia ekzilo en Ĉilio. La libro alportis lin pli ol nur literaturan rekonon; li dediĉis siajn klopodojn kaj energion al la lukto kontraŭ diktaturoj, specife kontraŭ tiu de Rosas, kaj kontrastis kleran Eŭropon - mondo kie, por liaj okuloj, demokratio, sociservoj, kaj inteligenta penso estis aprezita - kun la barbarismo de la gaŭĉoj kaj aparte la kaŭdiloj, la senkompataj potenculoj de deknaŭajarcenta Argentino. Kiel prezidanto de Argentino de 1868 ĝis 1874, Sarmiento pledis inteligentan penson - inkluzive de eduko por infanoj kaj virinoj - kaj demokration por Latinameriko. Li ankaŭ ekspluatis la ŝancon modernigi kaj evoluigi trajnsistemojn, poŝton, kaj ampleksan edukan sistemon. Li pasigis multajn jarojn en ministeriaj postenoj ĉe la federaciaj kaj ŝtataj niveloj por kio li vojaĝis eksterlanden kaj ekzamenis aliajn edukajn sistemojn. Sarmiento mortis en Asunciono, Paragvajo, en la aĝo de 77 pro koratako. Li estis entombigita en Bonaero. Hodiaŭ, li estas respektata kiel politika noviganto kaj verkisto.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (Spanish: [doˈminɡo saɾˈmjento]; born Domingo Faustino Fidel Valentín Sarmiento y Albarracín; 15 February 1811 – 11 September 1888) was an Argentine activist, intellectual, writer, statesman and the second President of Argentina. His writing spanned a wide range of genres and topics, from journalism to autobiography, to political philosophy and history. He was a member of a group of intellectuals, known as the Generation of 1837, who had a great influence on 19th-century Argentina. He was particularly concerned with educational issues and was also an important influence on the region's literature. Sarmiento grew up in a poor but politically active family that paved the way for many of his future accomplishments. Between 1843 and 1850, he was frequently in exile, and wrote in both Chile and in Argentina. His greatest literary achievement was Facundo, a critique of Juan Manuel de Rosas, that Sarmiento wrote while working for the newspaper El Progreso during his exile in Chile. The book brought him far more than just literary recognition; he expended his efforts and energy on the war against dictatorships, specifically that of Rosas, and contrasted enlightened Europe—a world where, in his eyes, democracy, social services, and intelligent thought were valued—with the barbarism of the gaucho and especially the caudillo, the ruthless strongmen of nineteenth-century Argentina. While president of Argentina from 1868 to 1874, Sarmiento championed intelligent thought—including education for children and women—and democracy for Latin America. He also took advantage of the opportunity to modernize and develop train systems, a postal system, and a comprehensive education system. He spent many years in ministerial roles on the federal and state levels where he travelled abroad and examined other education systems. Sarmiento died in Asunción, Paraguay, at the age of 77 from a heart attack. He was buried in Buenos Aires. Today, he is respected as a political innovator and writer. Miguel de Unamuno considered him among the greatest writers of Castilian prose.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, Río de la Platako Probintzia Batuak, 1811ko otsailaren 15a - Asuncion, Paraguai, 1888ko irailaren 11) argentinar idazle eta politikaria izan zen. 1868-1874 bitartean Argentinako presidentea izan zen.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, 1811 ― Asuncion, 1888) était un militant, intellectuel, écrivain, militaire et homme d’État argentin, et le septième président de la République argentine. Ses écrits couvrent un large éventail de genres et de thèmes, allant du journalisme à l’autobiographie, et de la philosophie politique à l’historiographie. Il faisait partie d’un groupe d’intellectuels, connu sous l’appellation Génération de 1837, qui eut une grande influence sur l’Argentine du XIXe siècle. Mais c’est aux questions d’instruction publique que Sarmiento lui-même s’intéressait au premier chef, à telle enseigne qu'on le surnomme parfois le maître d’école de l’Amérique latine. Comme écrivain, son influence fut également considérable sur la littérature de cette partie méridionale de l’Amérique du Sud. Sarmiento grandit dans une famille peu fortunée, mais instruite et politiquement engagée, qui lui prépara ainsi la voie à son action future. De 1843 à 1850, il se trouva souvent en exil, et ses écrits virent le jour tant en Argentine qu’au Chili voisin. Son chef-d’œuvre est l’épopée biographique Facundo, long réquisitoire contre le dictateur Juan Manuel de Rosas, que Sarmiento rédigea pendant son exil au Chili, tandis qu’il collaborait au journal El Progreso. Au-delà de ses qualités littéraires, le livre témoigne aussi des efforts menés par son auteur contre les dictatures et de l’énergie qu’il mit à les combattre, spécialement celle de Rosas ; tout en exposant la vie du redoutable caudillo, l’ouvrage s’applique à analyser les maux dont souffrait la jeune société argentine après l’indépendance et à cet effet met en opposition, d’une part, la « civilisation », incarnée par l’Europe des Lumières, soucieuse, à ses yeux, de démocratie, de services sociaux et de rationalisme, et par la capitale Buenos Aires, où œuvrent les unitaires, partisans d’une démocratie d’orientation européenne, libérale, parlementaire, à gouvernement fortement centralisé, et d’autre part, la « barbarie » des normes régnant dans les campagnes reculées, où règnent les caudillos, rudes potentats de l’Argentine du XIXe siècle, appuyés par leurs montoneras (troupes de gauchos). Quoique cette dichotomie ne rende compte que médiocrement de la réalité historique, cet ouvrage, mélange de réflexions sociologiques, historiques et psychologiques, et de descriptions de paysages et de mœurs, constitue un des points culminants de la littérature latino-américaine du XIXe siècle. Durant sa présidence de l’Argentine entre 1868 et 1874, Sarmiento se fit l'avocat infatigable de la rationalité et de l’instruction publique — impliquant la scolarisation des enfants et la formation des femmes — et de la démocratie pour l’Amérique latine. Il mit à profit son mandat pour développer et moderniser le réseau ferroviaire, le système postal, et d’autres infrastructures, et pour mettre en place un système éducatif de grande envergure. Il assuma pendant de longues années des fonctions ministérielles et diplomatiques tant au niveau fédéral qu’à celui des États fédérés, ce qui le conduisit à voyager à l’étranger et à étudier d’autres systèmes éducatifs. Il est aujourd’hui une figure respectée, tant comme homme de lettres que comme innovateur politique.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (San Juan, Argentina, 15 de febrero de 1811​- Asunción, Paraguay, 11 de septiembre de 1888) fue un político, escritor, docente, periodista, militar y estadista argentino; gobernador de la provincia de San Juan entre 1862 y 1864, presidente de la Nación Argentina entre 1868 y 1874, senador nacional por su provincia entre 1874 y 1879 y ministro del Interior en 1879. Es considerado como un gran prosista castellano.​ Colaboró tanto en la educación pública como en el progreso científico de su país.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (15 Februari 1811 – 11 September 1888) adalah seorang aktivis, cendekiawan, penulis, negarawan, serta Presiden Argentina yang ketujuh. Tulisan-tulisannya membahas berbagai macam topik, dari jurnalisme hingga autobiografi, dari filsafat politik hingga sejarah. Ia merupakan bagian dari kelompok cendekiawan yang dikenal dengan julukan , yang sangat berpengaruh terhadap Argentina pada abad ke-19. Sarmiento berkecimpung dalam bidang pendidikan dan juga memiliki pengaruh yang besar dalam bidang sastra di kawasan Amerika Latin. Sarmiento dibesarkan di keluarga yang miskin tetapi aktif secara politik. Hal inilah yang menjadi cikal bakal pencapaian Sarmiento saat sudah dewasa. Dari tahun 1843 hingga 1850, ia sering kali berada di pengasingan dan menulis karya-karyanya di Chili dan Argentina. Karya sastra terbaiknya adalah , yaitu kritik terhadap Juan Manuel de Rosas yang ditulis oleh Sarmiento saat bekerja di surat kabar El Progreso ketika ia berada di pengasingan di Chili. Buku ini tidak hanya membuatnya dikenal di kalangan sastrawan; ia juga mencurahkan perhatiannya dalam perjuangan melawan kediktatoran, khususnya kediktatoran Rosas. Ia menyandingkan antara Eropa yang tercerahkan (negeri yang dianggap menghargai demokrasi, layanan sosial, dan pemikiran cerdas) dengan barbarisme gaucho dan golongan caudillo. Saat menjabat sebagai Presiden Argentina dari tahun 1868 hingga 1874, Sarmiento mendukung pemikiran-pemikiran intelektual dan demokrasi di Amerika Latin. Ia menggalakkan pendidikan untuk wanita dan anak-anak. Ia juga memodernisasi kereta api, sistem pos, dan sistem pendidikan di Argentina. Ia juga pernah menjabat sebagai menteri selama bertahun-tahun di tingkat federal maupun negara bagian, dan ia pernah berkelana ke luar negeri untuk mempelajari sistem pendidikan di negara lain. Sarmiento meninggal di Asunción, Paraguay, pada usia 77 tahun akibat serangan jantung. Jenazahnya disemayamkan di Buenos Aires. Kini ia dihormati sebagai seorang pembaharu politik dan penulis. Miguel de Unamuno menganggapnya sebagai salah satu penulis bahasa Spanyol terbaik.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento Albarracín (San Juan, 15 febbraio 1811 – Asunción, 11 settembre 1888) è stato un politico argentino. Fu Presidente dell'Argentina dal 12 ottobre 1868 al 12 ottobre 1874. Fu anche un apprezzato scrittore, su temi di ispirazione sociale: la sua opera più nota è Facundo, o civiltà e barbarie (1845), sulla vita del caudillo Facundo Quiroga.Si dedicò allo sviluppo dell'istruzione pubblica e contribuì allo sviluppo scientifico e culturale del suo paese. Nel 1947 l'American Conference of Education istituì come Giorno Panamericano del Maestro il Giorno 11 settembre in onore della sua morte.
rdf:langString 도밍고 파우스티노 사르미엔토(스페인어: Domingo Faustino Sarmiento, 1811년 ~ 1888년)는 아르헨티나의 활동가, 학자, 작가, 정치인이며, 아르헨티나의 제17대 대통령을 지냈다.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento (ur. 1811, zm. 1888) – argentyński pisarz, historyk i polityk. Stał na czele unitarian Jako działacz liberalnej opozycji, z powodu otwartej krytyki dyktatury Juana Manuela de Rosasa, przebywał przez wiele lat na emigracji (głównie w Chile). W 1852, po upadku Rosasa, wrócił do kraju, a w latach 1868-1874 był pierwszym cywilnym prezydentem Argentyny (sprawował również urząd ministra spraw zagranicznych i wewnętrznych oraz zasiadał w senacie, był także ambasadorem w Chile). Podwoił liczbę szkół, tworząc najlepszy system szkolnictwa w Ameryce Łacińskiej, i przyczynił się do zakładania bibliotek oraz muzeów. Rozwinął handel i zintensyfikował budowę linii kolejowych, popierał również imigrację. Autor pism politycznych, dydaktycznych, powieści Facundo o Civilización y Barbarie (1845). Pochowany na Cementerio de la Recoleta. Uważany za jednego z najznakomitszych Argentyńczyków XIX wieku.
rdf:langString Domingo Faustino Sormiento (San Juan (Argentinië), 15 februari 1811 - Asunción (Paraguay) 11 september 1888) was een Argentijns activist, schrijver, intellectueel, politicus en de zevende president van het land.
rdf:langString Доми́нго Фаусти́но Сармье́нто Альбарраси́н (исп. Domingo Faustino Sarmiento Albarracín, 15 февраля 1811, Сан-Хуан, Аргентина — 11 сентября 1888, Асунсьон, Парагвай) — аргентинский военный деятель, масон, позднее педагог, писатель, журналист, губернатор провинции Сан-Хуан в 1862—1864 годах, посол Аргентины в США в 1864 году, министр внутренних дел и просвещения в 1865—1868 годах, президент Аргентины с 12 октября 1868 по 12 октября 1874 года. Борец за модернизацию страны.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento, född den 15 februari 1811 i San Juan, död den 11 september 1888 i Asunción i Paraguay, var en argentinsk statsman. Sarmiento deltog 1829 på den unitariska sidan i inbördeskriget mellan unitarier och federalister och utvandrade efter Rosas och federalisternas seger till Chile. Han återvände 1836 och inrättade en flickskola i sin fädernestad, men flyttade 1840 åter till Chile och inrättade där (1842) normalskolan i Santiago, det första lärarseminariet i Sydamerika. Sarmiento verkade även som utgivare av läroböcker för undervisningens höjande och uppsatte 1843 "El progreso", den första i Santiago tryckta tidningen. Åren 1845–1847 företog han på chilenska regeringens uppdrag en resa i Europa och Förenta staterna för att studera folkskoleväsendet där. Till Argentina återvände Sarmiento 1851 och deltog 1852 i general Justo José de Urquizas resning mot diktatorn Rosas. Han utgav i Buenos Aires en pedagogisk tidskrift, blev 1857 inspektor för undervisningsväsendet, 1859 senator, 1860 undervisnings- och 1861 inrikesminister samt 1862 guvernör över San Juan. Han var argentinskt sändebud 1864–1865 i Chile och 1865-1868 i Förenta staterna. Under sin vistelse i Washington, D.C. valdes han till argentinska republikens president och tillträdde sitt ämbete i oktober 1868. Under hans ämbetstid (till 1874) slöts (1870) en förmånlig fred med Paraguay och uträttades mycket för samfärdselns förbättrande genom anläggning av järnvägar och telegraflinjer, varjämte invandringen från Europa metodiskt främjades. Sarmiento intresserade sig alltjämt livligt för skolundervisningens utveckling, och mängder av skolor anlades i skilda delar av landet, varjämte ett observatorium upprättades. Efter sin avgång från presidentposten blev Sarmiento senator och utgivare av tidningen "El censor". Vid sidan av sitt journalistiska skriftställeri utgav Sarmiento bland annat den pedagogiska programskriften De la educación popular (1848) och en biografi över Abraham Lincoln. Wikimedia Commons har media relaterad till Domingo Faustino Sarmiento.
rdf:langString Domingo Faustino Sarmiento Albarracín (15 de fevereiro de 1811, San Juan - 11 de setembro de 1888, Assunção) foi um jornalista, escritor e Presidente da Argentina.
rdf:langString 多明戈·福斯蒂诺·萨米恩托·阿尔巴拉辛(Domingo Faustino Sarmiento Albarracín,1811年2月15日-1888年9月11日),阿根廷总统,共濟會会员。政治家、作家、教育家、社會學家。 萨米恩托出身貧苦,靠自學獲得淵博的知識。18歲就在當地出版一份報紙。1831—1836年和1839—1851年两次流亡智利。1850年參加烏爾基薩的反羅薩斯的軍隊,後因與烏爾基薩政見不合,於1852年第三次旅居智利。1856年回國,當選為眾議員。1864年起,先後任駐智利、秘魯和美國的外交使節。1868至1874年任共和國總統。1875年被選為參議員,1879年擔任內政部長和全國教育最高總監。
rdf:langString Домі́нго Фаусті́но Сарм'є́нто (ісп. Domingo Faustino Sarmiento; 15 лютого 1811 — 11 вересня 1888) — аргентинський політик, педагог, письменник, журналіст і військовик. Президент Аргентини у 1868—1874 роках. У річницю його смерті (11 вересня) в Аргентині відзначається День вчителя.
rdf:langString
rdf:langString Aurelia Vélez Sársfield
xsd:nonNegativeInteger 55058
rdf:langString Domingo Faustino Fidel Valentín Sarmiento y Albarracín
xsd:string Firma de Sarmiento.jpg

data from the linked data cloud