District of Columbia v. Heller

http://dbpedia.org/resource/District_of_Columbia_v._Heller an entity of type: Thing

District of Columbia v. Heller, 554 U.S. 570 (2008), was a landmark decision of the U.S. Supreme Court ruling that the Second Amendment to the U.S. Constitution protects an individual's right to keep and bear arms, unconnected with service in a militia, for traditionally lawful purposes, such as self-defense within the home, and that the District of Columbia's handgun ban and requirement that lawfully owned rifles and shotguns be kept "unloaded and disassembled or bound by a trigger lock" violated this guarantee. It also stated that the right to bear arms is not unlimited and that guns and gun ownership would continue to be regulated. It was the first Supreme Court case to decide whether the Second Amendment protects an individual right to keep and bear arms for self-defense or whether the rdf:langString
District of Columbia v. Heller ist eine grundlegende Entscheidung des Obersten Gerichtshofs der Vereinigten Staaten, in der festgestellt wurde, dass der 2. Zusatzartikel zur Verfassung der Vereinigten Staaten das Recht jedes Bürgers schützt, zu privaten Zwecken eine Waffe zu besitzen. Zum ersten Mal in seiner Geschichte setzte sich der Gerichtshof mit der Frage auseinander, ob sich ein Einzelner auf das in der Verfassung festgeschriebene Recht eine Waffe zu besitzen berufen kann, oder ob es sich hierbei um ein Recht der Allgemeinheit handelt. rdf:langString
District of Columbia v. Heller – przełomowy wyrok, w którym Sąd Najwyższy Stanów Zjednoczonych orzekł, że 2. poprawka do Konstytucji Stanów Zjednoczonych chroni prawo jednostki (obywatela), do posiadania broni palnej, niezwiązanej ze służbą w milicji w tradycyjnie zgodnych z prawem celach, takich jak samoobrona w swoim domu siebie, swoich bliskich oraz swojego mienia, oraz że istniejące prawo w Waszyngtonie (Dystrykcie Kolumbii) zakazujące używania broni palnej oraz wymagające, aby legalnie posiadana broń (pistolety, rewolwery, strzelby oraz karabiny) były przechowywane przez właścicieli w stanie „rozładowanym oraz bez zamontowanego magazynka lub ze spustem broni spiętym przy pomocy specjalnego urządzenia, uniemożliwiającego oddanie strzału naruszyły tę gwarancję swobód obywatelskich”. rdf:langString
Distrito de Columbia v. Heller, 554 US 570 (2008), foi um caso histórico de decisão da Suprema Corte dos EUA de que a Segunda Emenda da Constituição dos Estados Unidos protege o direito de um indivíduo de manter e portar armas, sem relação com o serviço em uma milícia (no conceito americano da palavra), para fins tradicionalmente legais, como autodefesa dentro de casa, e que a proibição de armas curtas do Distrito de Columbia e a exigência de que rifles e escopetas de propriedade legal fossem mantidos "descarregados e desmontados ou com trava de gatilho" violou esta garantia. Também afirmou que o direito de portar armas não é ilimitado e que as armas e a posse de armas continuariam a ser regulamentadas. Foi o primeiro caso da Suprema Corte a decidir se a Segunda Emenda protege um direito i rdf:langString
District of Columbia mot Heller är ett mål som USA:s högsta domstol tog upp 2008. Målet befäste medborgarnas rätt att äga vapen för privata ändamål, om än under vissa restriktioner. Målet rörde tekniskt sett endast det federala distriktet (DC, District of Columbia) men utvidgades med i stort sett samma rättsliga grund i målet 2010 till att gälla även delstaterna. I korthet fastslogs att rimliga vapen, som handeldvapen och gevär av enklare karaktär, måste kunna erhållas genom lagligt avtal om inte trängande skäl föreligger, som exempelvis tidigare brottshistoria, psykisk sjukdom eller åldersgräns (i vapendebatten i USA förekommer ofta begränsningar om 20 eller 25 år, alltså över myndighetsåldern). Det redan 2008 utgångna förbudet mot militära vapen, den s.k. assault weapons ban, berördes i rdf:langString
rdf:langString District of Columbia v. Heller
rdf:langString District of Columbia v. Heller
rdf:langString District of Columbia v. Heller
rdf:langString Caso Distrito de Columbia v. Heller
rdf:langString District of Columbia vs Heller
rdf:langString District of Columbia, et al. v. Dick Anthony Heller
xsd:integer 9964644
xsd:integer 1111895536
rdf:langString Stevens
rdf:langString Breyer
xsd:integer 7
rdf:langString Stevens, Souter, Ginsburg
rdf:langString Souter, Ginsburg, Breyer
rdf:langString Roberts, Kennedy, Thomas, Alito
rdf:langString U.S. Const. amend. II; D.C. Code §§ 7-2502.02, 22–4504, 7–2507.02
<second> 172800.0
<second> 25920.0
xsd:integer 570
xsd:integer 554
xsd:gMonthDay --03-18
xsd:integer 2008
rdf:langString InternetArchiveBot
rdf:langString District of Columbia v. Heller,
rdf:langString June 2017
xsd:gMonthDay --06-26
xsd:integer 2008
rdf:langString yes
rdf:langString District of Columbia, et al. v. Dick Anthony Heller
rdf:langString The Second Amendment protects an individual right to possess a firearm unconnected with service in a militia, and to use that arm for traditionally lawful purposes, such as self-defense within the home. Provisions of the Firearms Control Regulations Act of 1975 infringe an individual's right to bear arms as protected by the Second Amendment. United States Court of Appeals for the District of Columbia Circuit affirmed.
rdf:langString District of Columbia v. Heller
rdf:langString Scalia
rdf:langString Supreme Court
rdf:langString District of Columbia v. Heller ist eine grundlegende Entscheidung des Obersten Gerichtshofs der Vereinigten Staaten, in der festgestellt wurde, dass der 2. Zusatzartikel zur Verfassung der Vereinigten Staaten das Recht jedes Bürgers schützt, zu privaten Zwecken eine Waffe zu besitzen. Zum ersten Mal in seiner Geschichte setzte sich der Gerichtshof mit der Frage auseinander, ob sich ein Einzelner auf das in der Verfassung festgeschriebene Recht eine Waffe zu besitzen berufen kann, oder ob es sich hierbei um ein Recht der Allgemeinheit handelt. Am 26. Juni 2008 bestätigte der Oberste Gerichtshof das Urteil des United States Court of Appeals for the District of Columbia Circuit im Fall Parker v. District of Columbia.Das Berufungsgericht hatte verschiedene Bestimmungen des Firearms Control Regulations Act of 1975 für verfassungswidrig erklärt und festgestellt, dass Handfeuerwaffen „Waffen“ im Sinne des 2. Verfassungszusatzes seien, und dass das in dem Gesetz getroffene Verbot von Handfeuerwaffen verfassungswidrig sei. Ebenso unwirksam seien diejenigen Bestimmungen des Gesetzes, die forderten, dass alle Waffen, auch Gewehre und Flinten, ungeladen und demontiert oder zumindest besonders gesichert aufbewahrt werden müssen.
rdf:langString District of Columbia v. Heller, 554 U.S. 570 (2008), was a landmark decision of the U.S. Supreme Court ruling that the Second Amendment to the U.S. Constitution protects an individual's right to keep and bear arms, unconnected with service in a militia, for traditionally lawful purposes, such as self-defense within the home, and that the District of Columbia's handgun ban and requirement that lawfully owned rifles and shotguns be kept "unloaded and disassembled or bound by a trigger lock" violated this guarantee. It also stated that the right to bear arms is not unlimited and that guns and gun ownership would continue to be regulated. It was the first Supreme Court case to decide whether the Second Amendment protects an individual right to keep and bear arms for self-defense or whether the right was intended for state militias. Because of the District of Columbia's status as a federal enclave (it is not in any U.S. state), the decision did not address the question of whether the Second Amendment's protections are incorporated by the Due Process Clause of the Fourteenth Amendment to the U.S. Constitution against the states. This point was addressed two years later by McDonald v. City of Chicago (2010), in which it was found that they are. On June 26, 2008, the Supreme Court affirmed by a vote of 5 to 4 the U.S. Court of Appeals for the D.C. Circuit in Heller v. District of Columbia. The Supreme Court struck down provisions of the Firearms Control Regulations Act of 1975 as unconstitutional, determined that handguns are "arms" for the purposes of the Second Amendment, found that the Regulations Act was an unconstitutional ban, and struck down the portion of the Regulations Act that requires all firearms including rifles and shotguns be kept "unloaded and disassembled or bound by a trigger lock". Prior to this decision the Firearms Control Regulation Act of 1975 also restricted residents from owning handguns except for those registered prior to 1975.
rdf:langString District of Columbia v. Heller – przełomowy wyrok, w którym Sąd Najwyższy Stanów Zjednoczonych orzekł, że 2. poprawka do Konstytucji Stanów Zjednoczonych chroni prawo jednostki (obywatela), do posiadania broni palnej, niezwiązanej ze służbą w milicji w tradycyjnie zgodnych z prawem celach, takich jak samoobrona w swoim domu siebie, swoich bliskich oraz swojego mienia, oraz że istniejące prawo w Waszyngtonie (Dystrykcie Kolumbii) zakazujące używania broni palnej oraz wymagające, aby legalnie posiadana broń (pistolety, rewolwery, strzelby oraz karabiny) były przechowywane przez właścicieli w stanie „rozładowanym oraz bez zamontowanego magazynka lub ze spustem broni spiętym przy pomocy specjalnego urządzenia, uniemożliwiającego oddanie strzału naruszyły tę gwarancję swobód obywatelskich”. Sąd wyraźnie stwierdził również w tym wyroku, że prawo do noszenia broni nie jest nieograniczone i że broń oraz prawo do jej posiadania nadal będą podlegały regulacji. Ze względu na specjalny status Waszyngtonu jako dystryktu federalnego, decyzja ta nie dotyczyła kwestii, czy 2. poprawka do Konstytucji Stanów Zjednoczonych została włączona do klauzuli dotyczącej należytego procesu wynikającego z 14. poprawka do Konstytucji Stanów Zjednoczonych przeciwko poszczególnym stanom. Był to pierwszy przypadek Sądu Najwyższego, który zadecydował o tym, czy 2. poprawka do Konstytucji Stanów Zjednoczonych chroni indywidualne prawo każdego obywatela państwa Stany Zjednoczone do posiadania broni w celu samoobrony. Był to pierwszy wyrok Sądu Najwyższego, który zdecydował że Druga Poprawka chroni indywidualne prawo do posiadania broni do samoobrony. 26 czerwca 2008 r. Sąd Najwyższy potwierdził stosunkiem głosów 5 do 4 wyrok Sądu Okręgowego Kolumbii w sprawie Heller przeciwko Sąd Apelacyjny DC. Sąd Najwyższy uchylił przepisy ustawy o kontroli broni palnej z 1975 r. jako niekonstytucyjne i ustalił, że broń krótka jest „bronią” w rozumieniu Drugiej Poprawki, stwierdził również, że Regulations Act był zakazem niezgodnym z konstytucją i uchylił część ustawy, która wymagała by cała broń palna, w tym karabiny i strzelby, była przechowywana “rozładowana i rozebrana lub zabezpieczona blokadą spustu”. Przed tą decyzją ustawa o kontroli broni palnej z 1975 r. ograniczała mieszkańcom również posiadanie broni krótkiej, z wyjątkiem zarejestrowanych przed 1975 rokiem. Opinia większości napisana przez sędziego , oraz zdanie odrębne napisane przez sędziego Johna Paula Stevensa są uważane za przykłady praktycznego zastosowania ducha prawa.
rdf:langString District of Columbia mot Heller är ett mål som USA:s högsta domstol tog upp 2008. Målet befäste medborgarnas rätt att äga vapen för privata ändamål, om än under vissa restriktioner. Målet rörde tekniskt sett endast det federala distriktet (DC, District of Columbia) men utvidgades med i stort sett samma rättsliga grund i målet 2010 till att gälla även delstaterna. I korthet fastslogs att rimliga vapen, som handeldvapen och gevär av enklare karaktär, måste kunna erhållas genom lagligt avtal om inte trängande skäl föreligger, som exempelvis tidigare brottshistoria, psykisk sjukdom eller åldersgräns (i vapendebatten i USA förekommer ofta begränsningar om 20 eller 25 år, alltså över myndighetsåldern). Det redan 2008 utgångna förbudet mot militära vapen, den s.k. assault weapons ban, berördes inte och antas (om än omtvistat) vara inom statens tolkningsutrymme för lagliga begränsningar. Den långvariga uppfattningen att konstitutionens andra tillägg endast skyddar en rätt, eller praxis att som delaktig i milis bära vapen å statens eller folkets vägnar, alltså en kollektiv rättighet, förkastades därmed till förmån för en individuell rättighet. Det har därför både av praxiskäl och i termer av domens juridiska konsekvenser setts som ett av de mer kontroversiella fallen i modern amerikansk jurisprudens. Majoritetsuppfattningen (5-4) författades av Antonin Scalia som ett av de viktigaste och (ironiskt, givet hans omtalat konservativa profil) mest banbrytande under hans nära 30 år i domstolen.
rdf:langString Distrito de Columbia v. Heller, 554 US 570 (2008), foi um caso histórico de decisão da Suprema Corte dos EUA de que a Segunda Emenda da Constituição dos Estados Unidos protege o direito de um indivíduo de manter e portar armas, sem relação com o serviço em uma milícia (no conceito americano da palavra), para fins tradicionalmente legais, como autodefesa dentro de casa, e que a proibição de armas curtas do Distrito de Columbia e a exigência de que rifles e escopetas de propriedade legal fossem mantidos "descarregados e desmontados ou com trava de gatilho" violou esta garantia. Também afirmou que o direito de portar armas não é ilimitado e que as armas e a posse de armas continuariam a ser regulamentadas. Foi o primeiro caso da Suprema Corte a decidir se a Segunda Emenda protege um direito individual de manter e portar armas para legítima defesa ou se o direito se destinava a milícias estaduais.
rdf:langString Writ of Certiorari to the U.S. Court of Appeals for the District of Columbia Circuit
xsd:nonNegativeInteger 92071

data from the linked data cloud