Didache

http://dbpedia.org/resource/Didache an entity of type: Thing

Didaché je zkrácený řecký název, pod nímž je známo starokřesťanské dílo z 1. století – Učení Pána hlásané národům dvanácti apoštoly (Διδαχὴ τοῦ κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν, Didaché tú kýriú dia tón dódeka apostolón tois ethnesin). Jedná se o nejdůležitější dokument poapoštolské doby a nejstarší svědectví o církevním právu. První řádky rukopisu obsahující Didaché z roku 1056 rdf:langString
الديداخي (باليونانية: Διδαχή؛ أي تعليم) اسم رسالة مسيحية مبكرة ينسبها معظم العلماء لآخر القرن الأول أو أول الثاني تحوي تعاليم للمجتمعات المسيحية. يحوي النص ثلاثة أقسام هي دروس مسيحية وشعائر دينية مثل التعميد وتنظيم الكنيسة. اعتبرها بعض آباء الكنيسة من العهد الجديد لكن آخرون رفضوها كرسالة مزورة أو غير قانونية. لم تقبل في النهاية في العهد الجديد ما عدا الكنيسة الأرثوذكسية الأثيوبية. وقبلتها الكنيسة الأرثوذكسية والكنيسة الرومانية الكاثوليكية كجزء من مجموعة الآباء الرسوليين. rdf:langString
Η Διδαχή των Δώδεκα Αποστόλων, Διδαχή των Αποστόλων, Διδαχαί των αποστόλων ή απλά Διδαχή, είναι ένα πρωτοχριστιανικό κείμενο. Η χρονολόγηση της συγγραφής του ποικίλλει μεταξύ των ερευνητών από το 70 μ.Χ. έως και τον 3ο αιώνα. rdf:langString
La Didachè ou Didakè (traduit en français Enseignement des douze Apôtres ou Doctrine des Apôtres) est un document du christianisme primitif, écrit vers la fin du Ier siècle (90 ap J-C), ce qui en fait l'un des plus anciens témoignages écrits. Le manuscrit retrouvé est intitulé « Doctrine du Seigneur transmise aux nations par les douze apôtres ». Le mot du grec ancien « Διδαχή » signifie « enseignement » ou « doctrine » en grec de la koinè. Paradoxalement, les douze apôtres ne sont jamais mentionnés dans le texte lui-même. rdf:langString
ディダケー、(12使徒の遺訓、コイネーギリシア語: Διδαχή)は、教えを意味する、初期キリスト教の論述である。12使徒の教えと伝えられるが、多くの学者によってシリアにて1世紀後半または2世紀頃に成立した文書と考えられている。 文書は最初のカテキズム(教理問答)と見なされ、洗礼(バプテスマ)と聖餐、キリスト教の組織についての三つのおもな項目からなる。全篇で16章あり、1-6章は「生命の道」と「死の道」の2つの道に分けて信仰と倫理を教えている。7-15章は教会規定であり、バプテスマ、断食、主の祈り、聖餐の理解や監督・執事・預言者、教師について、また主の日について書かれている。16章は共観福音書の小黙示録に似た終末論について書かれている。 一時は東方諸教会で正典諸書と同等の価値をもって読まれたが、正典結集の際に除かれ、次第に諸教会に忘れ去られた。その後11世紀頃に書かれた小文字写本が19世紀に正教会のコンスタンディヌーポリ総主教庁図書室で発見された。ローマ・カトリック教会は、これを使徒教父文書として受け入れた。 rdf:langString
《디다케》(그리스어: Διδαχή) 또는 《열두 사도들을 통하여 이방인들에게 전해진 주님의 가르침》 또는 《열두 사도들의 가르침》(라틴어: Doctrina Duodecim Apostolorum)는 초기 기독교 교회에서 사용한 문서이다. 내용이 통일되어 있는 것은 아니다. 4세기 경까지는 정경(正經)으로 취급되었던 것으로 추측되며, 망실되었다가 1873년 예루살렘 성묘 교회 수도원 도서관에서 재발견되었다. 1883년 콘스탄티노폴리스 총대주교청에서 발간하여 널리 알려졌다. 현재 콘스탄티노폴리스 총대주교청에 보관되어 있다. rdf:langString
Didache lub Nauka dwunastu apostołów (gr. Διδαχὴ) – anonimowy krótki traktat starożytnego chrześcijaństwa, jedno ze starszych pism Ojców apostolskich. Niewłączany do kanonu Nowego Testamentu (apokryf), z wyjątkiem 81-księgowego kanonu etiopskiego. Powstał prawdopodobnie w pierwszej połowie II wieku, choć część badaczy jest zdania, że tekst ten jest starszy od niektórych najmłodszych ksiąg Nowego Testamentu. Tekst Didache zachował się w rękopisie Codex Hierosolymitanus z 1056 roku. rdf:langString
Didaquê (português brasileiro) ou Didaqué (português europeu) (Διδαχń, "ensino", "doutrina", "instrução" em grego clássico), Instrução dos Doze Apóstolos (do grego Didache kyriou dia ton dodeka apostolon ethesin) ou Doutrina dos Doze Apóstolos é um escrito do século I que trata do catecismo cristão. É constituído de dezesseis capítulos, e apesar de ser uma obra pequena, é de grande valor histórico e teológico. O título lembra a referência de «E perseveravam na doutrina dos apóstolos ...» (Atos 2:42). rdf:langString
Дідахе (грецькою Διδαχὴ), Вчення Господа народам через 12 апостолів (Διδαχὴ κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν) — найраніша серед відомих (кінець I — початок II століття) пам'ятка християнської писемності катехизного характеру; також пам'ятка церковного права та богослужіння. Книга «Дідахе» вважалась втраченою, проте була віднайдена в бібліотеці подвір'я Єрусалимського Патріархату в Константинополі митрополитом Нікомидійським Філотеєм Врієнієм у 1873 році (видана ним же у 1883 році). У повному вигляді збереглася лише в одному грецькому рукописі, датованому 1056 роком. rdf:langString
《十二宗徒訓誨錄(十二使徒遺訓)》是現存最早的基督教教會規範手冊,屬於「宗徒教父(the Apostolic Fathers,使徒教父)」作品集之一,也是《》第七卷的基礎。共十六章,分為三部分,內容與《瑪竇(馬太)福音》有許多類似的文句。成書年代係公元50-150年間;成書地點應於敘利亞地區,作品應出於猶太基督徒團體之手。 rdf:langString
La Didakhé (en grec Διδαχὴ), és un manuscrit cristià primitiu. No és un text d'un únic autor, sinó una compilació d'escrits d'orígens diversos que tracta aspectes de la vida de les comunitats cristianes primitives. L'Església Catòlica Romana en va reconéixer l'ortodòxia i l'ha acceptat com a part de la col·lecció d'escrits dels Pares apostòlics. És l'únic text cristià redescobert durant els últims cent cinquanta anys, que ha rebut una àmplia acceptació tant entre catòlics com entre ortodoxos. rdf:langString
Die Didache (betont auf dem E, altgriechisch Διδαχὴ τῶν δώδεκα ἀποστόλων Didachḕ tõn dṓdeka apostólōn ‚Lehre der zwölf Apostel‘, lateinisch Doctrina duodecim apostolorum) – auch Die Lehre des Herrn durch die zwölf Apostel für die Heiden, kurz Zwölfapostellehre genannt – ist eine frühchristliche Schrift, die von verschiedenen unbekannten Autoren wahrscheinlich in Syrien verfasst wurde. Die beiden Titel der Schrift dürften spätere Hinzufügungen sein. Es ist die wohl früheste Kirchenordnung der Christenheit, deren Entstehungszeit nun überwiegend ins 1. Jahrhundert nach Christus angesiedelt wird (die frühere Forschung datierte das Werk ins Ende des 2. Jahrhunderts). Lange Zeit wurde sie zu den kanonischen Schriften gezählt – erst Eusebius von Caesarea (* 260/64; † 339 oder 340) zählte sie unte rdf:langString
La Didakeo aŭ Doktrino de la dekdu apostoloj estas kristana teksto de nekonata aŭtoro trovita 1873 en jerusalema manuskripto, nome la Kodekso jerusalema. Eble aranĝita en Sirio en la 1-a jarcento, la teksto estus samepoka kun la plej malfruaj libroj de la Nova Testamento. Klariga teksto, la Didakeo entenas Kateĥismon pri la"vojo de la morto" kaj "vojo de la vivo", kun moralaj sugestoj por la komunumo, inkluzive de listo de virtoj kaj liturgiaj tekstoj koncernantaj la bapton kaj la eŭkaristion. rdf:langString
The Didache (/ˈdɪdəkeɪ, -ki/; Greek: Διδαχή, translit. Didakhé, lit. "Teaching"), also known as The Lord's Teaching Through the Twelve Apostles to the Nations (Διδαχὴ Κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν), is a brief anonymous early Christian treatise written in Koine Greek, dated by modern scholars to the first or (less commonly) second century AD. The first line of this treatise is "The teaching of the Lord to the Gentiles (or Nations) by the twelve apostles". The text, parts of which constitute the oldest extant written catechism, has three main sections dealing with Christian ethics, rituals such as baptism and Eucharist, and Church organization. The opening chapters describe the virtuous Way of Life and the wicked Way of Death. The Lord's Prayer is included in full. Baptism is rdf:langString
La Enseñanza de los doce apóstoles​ o Enseñanza del Señor a las naciones por medio de los doce apóstoles,​ conocida comúnmente como Didaché (pronunciado con jota como en griego: /dida'xe/) o Didajé,​​ es una obra de la literatura cristiana primitiva que pudo ser compuesta en la segunda mitad del siglo I,​ acaso antes de la destrucción del Templo de Jerusalén (70 d. C.),​ por uno o varios autores, los «didaquistas»,​ a partir de materiales literarios judíos y cristianos preexistentes.​ Desde que se encontró en 1873 y se publicó en 1883, la Didaché ha sido fuente inagotable de estudios y objeto de diversas controversias.​ La principal de ellas atañe a la fecha de su composición. De ser cierta la datación más temprana que se ha propuesto, la Didaché podría ser la regla u ordenanza religiosa u rdf:langString
Didache atau Didakhe (Yunani Koine Διδαχὴ, Didachē), atau Ajaran-Ajaran Rasul adalah nama yang umum diberikan kepada sebuah risalah Kristen awal (yang diduga berasal dari suatu masa pada tiga abad pertama sejarah Gereja), yang memuat pengajaran untuk komunitas-komunitas Kristen. Teksnya sendiri kemungkinan merupakan katekismus tertulis pertama, dengan tiga bagian utama yang membahas pengajaran Kristen, ritual-ritual seperti baptisan dan ekaristi, serta organisasi gereja. Didache dianggap oleh sebagian Bapa Gereja sebagai bagian dari Perjanjian Baru dan oleh sebagian lainnya ditolak karena isinya diragukan, sehingga akhirnya tidak diterima ke dalam kanon, kecuali Gereja Ortodoks Ethiopia yang menerimanya dalam "kanon yang lebih luas". Penemuan naskah ini pada akhir abad ke-19 menimbulkan ge rdf:langString
La Didaché o Dottrina dei dodici apostoli è un testo cristiano di autore sconosciuto. Scritto in un luogo non identificabile con sicurezza, forse la Siria o l'Egitto, tra la fine del I e il II secolo, il testo sarebbe contemporaneo ai libri più tardivi del Nuovo Testamento. Venne persino considerata come parte del Nuovo Testamento da alcuni Padri della Chiesa, anche se la maggioranza la considerò un apocrifo; per questo non fu accettata nel canone del Nuovo Testamento eccetto che dalla Chiesa ortodossa etiope. La Chiesa cattolica la inserisce nella letteratura subapostolica. rdf:langString
De Didachè (Grieks: Διδαχή, "onderricht", "onderwijzing") is een vroeg-christelijk geschrift, gerekend tot de apostolische vaders. De tekst werd ontdekt in 1873 in het Heilig Grafklooster in Constantinopel door aartsbisschop en in 1887 overgebracht naar de bibliotheek van het Grieks-orthodox patriarchaat van Jeruzalem geregistreerd als Codex Hierosolymitanus 54. rdf:langString
Дидахé (от др.-греч. διδαχή — «учение; наставление»), также «Уче́ние Го́спода чéрез двенáдцать апо́столов язы́чникам» (Διδαχὴ Κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν) — наиболее ранний из известных (конец I — начало II веков) памятников христианской письменности катехизического характера. Также памятник церковного права и христианского богослужения. В ранней Церкви имел широкую известность. Климент Александрийский причислял его к книгам Священного Писания Нового Завета, не сомневаясь в апостольском авторстве произведения. rdf:langString
Didache eller De tolv apostlarnas lära (grekisk titel: Διδαχή των Δώδεκα Αποστόλων), även Herrens lära genom de tolv apostlarna till folken, är en anonym tidig kristen skrift på koinegrekiska. Den kan snarast betraktas som en kyrklig instruktionsbok för en missionerande församling. Den dateras vanligen till cirka år 100, men den kan vara så tidig som från perioden cirka 40–60. Den tros ha tillkommit i Israel eller Syrien. Skriften återupptäcktes 1873 av den grekisk-ortodoxe metropoliten Filotheos Bryennios, som då fann en grekisk handskrift, , från år 1056 som innehöll Didache. Han väntade dock till år 1883 med att offentliggöra sin upptäckt. rdf:langString
rdf:langString ديداخي
rdf:langString La Didakhé
rdf:langString Didaché
rdf:langString Didache
rdf:langString Διδαχή των Δώδεκα Αποστόλων
rdf:langString Didakeo
rdf:langString Didaché
rdf:langString Didache
rdf:langString Didache
rdf:langString Didachè
rdf:langString Didaché
rdf:langString 디다케
rdf:langString ディダケー
rdf:langString Didachè
rdf:langString Didaquê
rdf:langString Didache
rdf:langString Didache
rdf:langString Дидахе
rdf:langString Дідахе
rdf:langString 十二使徒遺訓
xsd:integer 326469
xsd:integer 1124001584
rdf:langString UNKNOWN
rdf:langString December 2016
rdf:langString Early References
rdf:langString The Didache
rdf:langString Didaché je zkrácený řecký název, pod nímž je známo starokřesťanské dílo z 1. století – Učení Pána hlásané národům dvanácti apoštoly (Διδαχὴ τοῦ κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν, Didaché tú kýriú dia tón dódeka apostolón tois ethnesin). Jedná se o nejdůležitější dokument poapoštolské doby a nejstarší svědectví o církevním právu. První řádky rukopisu obsahující Didaché z roku 1056
rdf:langString La Didakhé (en grec Διδαχὴ), és un manuscrit cristià primitiu. No és un text d'un únic autor, sinó una compilació d'escrits d'orígens diversos que tracta aspectes de la vida de les comunitats cristianes primitives. El títol es tradueix per «L'ensenyança», que és la primera paraula de l'obra que traduït seria:«L'ensenyança del Senyor dels gentils pels dotze apòstols» (Διδαχὴ κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν), és també coneguda com a Doctrina dels dotze apòstols malgrat que no s'hi fa referència en cap lloc del text. El 1979, Vicenç Esmarats i Espaulella i Miquel dels Sants Gros i Pujol en van publicar una traducció en català amb el títol La Didakhé. Es considera un dels primers tractats breus, escrit entre el 70 i el 160 dC), amb instruccions per les comunitats cristianes formant un manual per la conversió de pagans i per la instrucció dels conversos. La Didakhé fou considerada per alguns Pares de l'Església com a part del Nou Testament però fou rebutjada per altres pel que no és acceptada com un escrit canònic, amb l'excepció del cànon de l'Església Ortodoxa Etíop. L'Església Catòlica Romana en va reconéixer l'ortodòxia i l'ha acceptat com a part de la col·lecció d'escrits dels Pares apostòlics. És l'únic text cristià redescobert durant els últims cent cinquanta anys, que ha rebut una àmplia acceptació tant entre catòlics com entre ortodoxos.
rdf:langString الديداخي (باليونانية: Διδαχή؛ أي تعليم) اسم رسالة مسيحية مبكرة ينسبها معظم العلماء لآخر القرن الأول أو أول الثاني تحوي تعاليم للمجتمعات المسيحية. يحوي النص ثلاثة أقسام هي دروس مسيحية وشعائر دينية مثل التعميد وتنظيم الكنيسة. اعتبرها بعض آباء الكنيسة من العهد الجديد لكن آخرون رفضوها كرسالة مزورة أو غير قانونية. لم تقبل في النهاية في العهد الجديد ما عدا الكنيسة الأرثوذكسية الأثيوبية. وقبلتها الكنيسة الأرثوذكسية والكنيسة الرومانية الكاثوليكية كجزء من مجموعة الآباء الرسوليين.
rdf:langString Η Διδαχή των Δώδεκα Αποστόλων, Διδαχή των Αποστόλων, Διδαχαί των αποστόλων ή απλά Διδαχή, είναι ένα πρωτοχριστιανικό κείμενο. Η χρονολόγηση της συγγραφής του ποικίλλει μεταξύ των ερευνητών από το 70 μ.Χ. έως και τον 3ο αιώνα.
rdf:langString Die Didache (betont auf dem E, altgriechisch Διδαχὴ τῶν δώδεκα ἀποστόλων Didachḕ tõn dṓdeka apostólōn ‚Lehre der zwölf Apostel‘, lateinisch Doctrina duodecim apostolorum) – auch Die Lehre des Herrn durch die zwölf Apostel für die Heiden, kurz Zwölfapostellehre genannt – ist eine frühchristliche Schrift, die von verschiedenen unbekannten Autoren wahrscheinlich in Syrien verfasst wurde. Die beiden Titel der Schrift dürften spätere Hinzufügungen sein. Es ist die wohl früheste Kirchenordnung der Christenheit, deren Entstehungszeit nun überwiegend ins 1. Jahrhundert nach Christus angesiedelt wird (die frühere Forschung datierte das Werk ins Ende des 2. Jahrhunderts). Lange Zeit wurde sie zu den kanonischen Schriften gezählt – erst Eusebius von Caesarea (* 260/64; † 339 oder 340) zählte sie unter die unechten Schriften. Die Didache wurde erst 1873 von Philotheos Bryennios in der Bibliothek des Jerusalemer Metochions zu Konstantinopel (Istanbul) im Codex Hierosolymitanus, einer im 11. Jahrhundert niedergeschriebenen Sammelhandschrift echter und unechter altchristlicher Texte, wiederentdeckt und hat seither große Bedeutung für die theologische Forschung erlangt. Bis heute sind keine weiteren vollständigen Handschriften der Didache bekannt geworden, lediglich zwei Fragmente (Verse 1:3c–4a; 2:7–3:2) wurden unter den Oxyrhynchus Papyri (Nr. 1782) gefunden, dazu eine lateinische Übersetzung der ersten fünf Kapitel. Die im Text aufscheinenden sehr primitiven Gemeindeverhältnisse und der fehlende Bezug zu späteren theologischen Streitfragen gelten allgemein als Beleg dafür, dass der Text in der Handschrift im Wesentlichen unverändert vorliegt. Als Didache bezeichnet man allgemein auch die Belehrung der Gläubigen nach der Taufe, im Gegensatz zum Kerygma, der Belehrung der Katechumenen vor der Taufe.
rdf:langString La Didakeo aŭ Doktrino de la dekdu apostoloj estas kristana teksto de nekonata aŭtoro trovita 1873 en jerusalema manuskripto, nome la Kodekso jerusalema. Eble aranĝita en Sirio en la 1-a jarcento, la teksto estus samepoka kun la plej malfruaj libroj de la Nova Testamento. Klariga teksto, la Didakeo entenas Kateĥismon pri la"vojo de la morto" kaj "vojo de la vivo", kun moralaj sugestoj por la komunumo, inkluzive de listo de virtoj kaj liturgiaj tekstoj koncernantaj la bapton kaj la eŭkaristion. Ĝi estas dividita en tri precipaj sekcioj: la unua pritraktas kristanajn doktrinojn, la dua koncernas la ritojn de la bapto kaj de eŭkaristio, la tria priskribas la organizon de la Eklezio. Ĝi estis konsiderita ankaŭ ero de la Nova Testamento ĉe iuj Patroj de la Eklezio, sed la plej granda parto de ili ĝin konsideris apokrifaĵo; pro tio ĝi ne estis akceptita en la kanono de la Nova Testamento, escepte ĉe la Etiopia Ortodoksa Eklezio. La Katolika Eklezio ĝin listigas en la . Esploristoj jam konis la Didakeon danke al citaĵoj kaj komentoj en aliaj kristanaj aŭtoroj, sed oni taksis perdita la verkon
rdf:langString The Didache (/ˈdɪdəkeɪ, -ki/; Greek: Διδαχή, translit. Didakhé, lit. "Teaching"), also known as The Lord's Teaching Through the Twelve Apostles to the Nations (Διδαχὴ Κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν), is a brief anonymous early Christian treatise written in Koine Greek, dated by modern scholars to the first or (less commonly) second century AD. The first line of this treatise is "The teaching of the Lord to the Gentiles (or Nations) by the twelve apostles". The text, parts of which constitute the oldest extant written catechism, has three main sections dealing with Christian ethics, rituals such as baptism and Eucharist, and Church organization. The opening chapters describe the virtuous Way of Life and the wicked Way of Death. The Lord's Prayer is included in full. Baptism is by immersion, or by affusion if immersion is not practical. Fasting is ordered for Wednesdays and Fridays. Two primitive Eucharistic prayers are given. Church organization was at an early stage of development. Itinerant apostles and prophets are important, serving as "chief priests" and possibly celebrating the Eucharist. Meanwhile, local bishops and deacons also have authority and seem to be taking the place of the itinerant ministry. The Didache is considered the first example of the genre of Church Orders. The Didache reveals how Jewish Christians saw themselves and how they adapted their practice for Gentile Christians. The Didache is similar in several ways to the Gospel of Matthew, perhaps because both texts originated in similar communities. The opening chapters, which also appear in other early Christian texts, are likely derived from an earlier Jewish source. The Didache is considered part of the group of second-generation Christian writings known as the Apostolic Fathers. The work was considered by some Church Fathers to be a part of the New Testament, while being rejected by others as spurious or non-canonical, In the end, it was not accepted into the New Testament canon. However, works which draw directly or indirectly from the Didache include the Didascalia Apostolorum, the Apostolic Constitutions and the Ethiopic Didascalia, the latter of which is included in the "broader canon" of the Ethiopian Orthodox Church. Lost for centuries, a Greek manuscript of the Didache was rediscovered in 1873 by Philotheos Bryennios, Metropolitan of Nicomedia, in the Codex Hierosolymitanus. A Latin version of the first five chapters was discovered in 1900 by J. Schlecht.
rdf:langString La Enseñanza de los doce apóstoles​ o Enseñanza del Señor a las naciones por medio de los doce apóstoles,​ conocida comúnmente como Didaché (pronunciado con jota como en griego: /dida'xe/) o Didajé,​​ es una obra de la literatura cristiana primitiva que pudo ser compuesta en la segunda mitad del siglo I,​ acaso antes de la destrucción del Templo de Jerusalén (70 d. C.),​ por uno o varios autores, los «didaquistas»,​ a partir de materiales literarios judíos y cristianos preexistentes.​ Desde que se encontró en 1873 y se publicó en 1883, la Didaché ha sido fuente inagotable de estudios y objeto de diversas controversias.​ La principal de ellas atañe a la fecha de su composición. De ser cierta la datación más temprana que se ha propuesto, la Didaché podría ser la regla u ordenanza religiosa utilizada por algunas comunidades cristianas, más bien judeocristianas, unas pocas décadas después de la muerte de Jesús de Nazaret. Según esta interpretación, la Didaché proveería​ el retrato de unos cristianos primitivos, arcaicos en su liturgia y su eclesiología, que vivieron un tiempo de transición en que la forma de judeocristianismo que ellos profesaban fue desplazada por el cristianismo gentil o paganocristianismo iniciado en Antioquía. Si, por el contrario, esa datación se retrasase uno o dos siglos, como también se ha propuesto, la Didaché no sería más que un fraude tardío, urdido con fines particularistas​ para dar una imagen tendenciosa​ de la Iglesia primitiva. De cualquier modo, la posibilidad de que sea más antigua​ que algunos libros del Nuevo Testamento ha hecho de ella un texto fundamental para comprender la evolución literaria y teológica del cristianismo de la primera centuria. Las cuestiones que suscita la Didaché son variadas. Además de su datación, se ha estudiado su relación con otros escritos cristianos como el Evangelio de Mateo o la Epístola de Bernabé. También con oraciones judías como el Kidush, la Amidá​ o el manual de disciplina de la comunidad esenia de Qumrán. El interés que despierta no es solo literario, sino también litúrgico, pues la Didaché contiene las primeras instrucciones conocidas para la celebración del Bautismo y la Eucaristía, así como una de las tres redacciones que han pervivido de la oración del padrenuestro.​ Si se consideran las diversas traducciones de la obra, la dispersión geográfica de los fragmentos encontrados​ y la lista de obras posteriores que dependen de ella, la Didaché debió ser muy conocida en los primeros siglos.​ Al igual que otras obras de la literatura cristiana, estuvo mucho tiempo cerca del canon bíblico, antes de ser finalmente descartada.​ Actualmente se la incluye dentro del heterogéneo grupo de los llamados Padres apostólicos,​ de los cuales puede ser el escrito más antiguo​ y, sin lugar a dudas, el más importante.
rdf:langString La Didachè ou Didakè (traduit en français Enseignement des douze Apôtres ou Doctrine des Apôtres) est un document du christianisme primitif, écrit vers la fin du Ier siècle (90 ap J-C), ce qui en fait l'un des plus anciens témoignages écrits. Le manuscrit retrouvé est intitulé « Doctrine du Seigneur transmise aux nations par les douze apôtres ». Le mot du grec ancien « Διδαχή » signifie « enseignement » ou « doctrine » en grec de la koinè. Paradoxalement, les douze apôtres ne sont jamais mentionnés dans le texte lui-même.
rdf:langString Didache atau Didakhe (Yunani Koine Διδαχὴ, Didachē), atau Ajaran-Ajaran Rasul adalah nama yang umum diberikan kepada sebuah risalah Kristen awal (yang diduga berasal dari suatu masa pada tiga abad pertama sejarah Gereja), yang memuat pengajaran untuk komunitas-komunitas Kristen. Teksnya sendiri kemungkinan merupakan katekismus tertulis pertama, dengan tiga bagian utama yang membahas pengajaran Kristen, ritual-ritual seperti baptisan dan ekaristi, serta organisasi gereja. Didache dianggap oleh sebagian Bapa Gereja sebagai bagian dari Perjanjian Baru dan oleh sebagian lainnya ditolak karena isinya diragukan, sehingga akhirnya tidak diterima ke dalam kanon, kecuali Gereja Ortodoks Ethiopia yang menerimanya dalam "kanon yang lebih luas". Penemuan naskah ini pada akhir abad ke-19 menimbulkan gema yang hebat di kalangan ilmiah gereja, sebab sarjana-sarjana patristik telah mengetahui keberadaan apa yang disebut "Ajaran Rasul-rasul", namun mereka tidak pernah menemukan satu pun petunjuk tentangnya sampai penemuan tersebut.
rdf:langString ディダケー、(12使徒の遺訓、コイネーギリシア語: Διδαχή)は、教えを意味する、初期キリスト教の論述である。12使徒の教えと伝えられるが、多くの学者によってシリアにて1世紀後半または2世紀頃に成立した文書と考えられている。 文書は最初のカテキズム(教理問答)と見なされ、洗礼(バプテスマ)と聖餐、キリスト教の組織についての三つのおもな項目からなる。全篇で16章あり、1-6章は「生命の道」と「死の道」の2つの道に分けて信仰と倫理を教えている。7-15章は教会規定であり、バプテスマ、断食、主の祈り、聖餐の理解や監督・執事・預言者、教師について、また主の日について書かれている。16章は共観福音書の小黙示録に似た終末論について書かれている。 一時は東方諸教会で正典諸書と同等の価値をもって読まれたが、正典結集の際に除かれ、次第に諸教会に忘れ去られた。その後11世紀頃に書かれた小文字写本が19世紀に正教会のコンスタンディヌーポリ総主教庁図書室で発見された。ローマ・カトリック教会は、これを使徒教父文書として受け入れた。
rdf:langString De Didachè (Grieks: Διδαχή, "onderricht", "onderwijzing") is een vroeg-christelijk geschrift, gerekend tot de apostolische vaders. De tekst werd ontdekt in 1873 in het Heilig Grafklooster in Constantinopel door aartsbisschop en in 1887 overgebracht naar de bibliotheek van het Grieks-orthodox patriarchaat van Jeruzalem geregistreerd als Codex Hierosolymitanus 54. In eerste instantie werd het gedateerd op de eerste helft van de 2e eeuw, maar onderzoek in de 21e eeuw heeft geleid tot consensus onder onderzoekers dat het werk in de tweede helft van de 1e eeuw in het Grieks werd geschreven door een onbekende auteur. De Didachè wordt beschouwd als de vroegste "apostolische" instructies op ethisch gebied, liturgie en wat later canoniek recht zou worden genoemd. Het schildert gedetailleerd en kleurrijk het leven en de organisatie van de joods-christelijke kerk en hoe zij hun gebruiken aanpasten voor de heidense christenen. In de eerste na-Bijbelse fase van het christendom werd in de liturgie ook uit de Didachè gelezen. Bij de vaststelling van de canon van het Nieuwe Testament (Athanasius van Alexandrië, 367, bekrachtigd tijdens het derde concilie van Carthago, 397) werd de Didachè niet opgenomen. Het eerder populaire geschrift raakte in de vergetelheid.
rdf:langString 《디다케》(그리스어: Διδαχή) 또는 《열두 사도들을 통하여 이방인들에게 전해진 주님의 가르침》 또는 《열두 사도들의 가르침》(라틴어: Doctrina Duodecim Apostolorum)는 초기 기독교 교회에서 사용한 문서이다. 내용이 통일되어 있는 것은 아니다. 4세기 경까지는 정경(正經)으로 취급되었던 것으로 추측되며, 망실되었다가 1873년 예루살렘 성묘 교회 수도원 도서관에서 재발견되었다. 1883년 콘스탄티노폴리스 총대주교청에서 발간하여 널리 알려졌다. 현재 콘스탄티노폴리스 총대주교청에 보관되어 있다.
rdf:langString Didache lub Nauka dwunastu apostołów (gr. Διδαχὴ) – anonimowy krótki traktat starożytnego chrześcijaństwa, jedno ze starszych pism Ojców apostolskich. Niewłączany do kanonu Nowego Testamentu (apokryf), z wyjątkiem 81-księgowego kanonu etiopskiego. Powstał prawdopodobnie w pierwszej połowie II wieku, choć część badaczy jest zdania, że tekst ten jest starszy od niektórych najmłodszych ksiąg Nowego Testamentu. Tekst Didache zachował się w rękopisie Codex Hierosolymitanus z 1056 roku.
rdf:langString La Didaché o Dottrina dei dodici apostoli è un testo cristiano di autore sconosciuto. Scritto in un luogo non identificabile con sicurezza, forse la Siria o l'Egitto, tra la fine del I e il II secolo, il testo sarebbe contemporaneo ai libri più tardivi del Nuovo Testamento. Venne persino considerata come parte del Nuovo Testamento da alcuni Padri della Chiesa, anche se la maggioranza la considerò un apocrifo; per questo non fu accettata nel canone del Nuovo Testamento eccetto che dalla Chiesa ortodossa etiope. La Chiesa cattolica la inserisce nella letteratura subapostolica. Gli studiosi moderni erano a conoscenza della Didaché grazie a citazioni contenute in altri scritti, ma il testo era considerato perduto. Fu rinvenuto nel 1873 in un manoscritto gerosolimitano, il Codex Hierosolymitanus.
rdf:langString Didaquê (português brasileiro) ou Didaqué (português europeu) (Διδαχń, "ensino", "doutrina", "instrução" em grego clássico), Instrução dos Doze Apóstolos (do grego Didache kyriou dia ton dodeka apostolon ethesin) ou Doutrina dos Doze Apóstolos é um escrito do século I que trata do catecismo cristão. É constituído de dezesseis capítulos, e apesar de ser uma obra pequena, é de grande valor histórico e teológico. O título lembra a referência de «E perseveravam na doutrina dos apóstolos ...» (Atos 2:42).
rdf:langString Didache eller De tolv apostlarnas lära (grekisk titel: Διδαχή των Δώδεκα Αποστόλων), även Herrens lära genom de tolv apostlarna till folken, är en anonym tidig kristen skrift på koinegrekiska. Den kan snarast betraktas som en kyrklig instruktionsbok för en missionerande församling. Den dateras vanligen till cirka år 100, men den kan vara så tidig som från perioden cirka 40–60. Den tros ha tillkommit i Israel eller Syrien. Skriften återupptäcktes 1873 av den grekisk-ortodoxe metropoliten Filotheos Bryennios, som då fann en grekisk handskrift, , från år 1056 som innehöll Didache. Han väntade dock till år 1883 med att offentliggöra sin upptäckt. Didache räknas till de apostoliska fäderna och kan delas in i fyra delar: först en del om moralisk undervisning, kallad de två vägarna (livets väg och dödens väg), därefter liturgiska föreskrifter rörande dopet, fastan, bönen och nattvarden. Den tredje delen behandlar det övriga kyrkliga livet, hur man ska ta emot apostlar och profeter, hur man ska fira gudstjänst och välja biskopar och diakoner. Den avslutande delen har en eskatologisk prägel och uppmanar till vaksamhet inför Kristi återkomst. I Didache 8:2 förekommer en version av Herrens bön, och vissa menar att Didaché citerar Matteusevangeliet 6:9–13; i så fall är det för första gången traditionen om att be Fader vår tre gånger dagligen nämns. Om så är fallet är detta citat också troligen det äldsta kända citatet ur Nya Testamentet. Det är dock omdiskuterat om huruvida Didache bygger på muntliga eller på skriftliga källor. De olika slutsatserna kring detta är avhängiga den tid till vilken man daterar skriften. De som förespråkar en tidigare datering brukar peka på att skriften inte tycks känna till en mer utarbetad hierarki vad gäller roller i församlingen (präster, biskopar, etc.) och att den inte verkar ha någon vetskap om eller ha påverkats av Paulus skrifter.
rdf:langString Дідахе (грецькою Διδαχὴ), Вчення Господа народам через 12 апостолів (Διδαχὴ κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν) — найраніша серед відомих (кінець I — початок II століття) пам'ятка християнської писемності катехизного характеру; також пам'ятка церковного права та богослужіння. Книга «Дідахе» вважалась втраченою, проте була віднайдена в бібліотеці подвір'я Єрусалимського Патріархату в Константинополі митрополитом Нікомидійським Філотеєм Врієнієм у 1873 році (видана ним же у 1883 році). У повному вигляді збереглася лише в одному грецькому рукописі, датованому 1056 роком.
rdf:langString Дидахé (от др.-греч. διδαχή — «учение; наставление»), также «Уче́ние Го́спода чéрез двенáдцать апо́столов язы́чникам» (Διδαχὴ Κυρίου διὰ τῶν δώδεκα ἀποστόλων τοῖς ἔθνεσιν) — наиболее ранний из известных (конец I — начало II веков) памятников христианской письменности катехизического характера. Также памятник церковного права и христианского богослужения. В ранней Церкви имел широкую известность. Климент Александрийский причислял его к книгам Священного Писания Нового Завета, не сомневаясь в апостольском авторстве произведения. Долгое время считали утерянным. Обнаружен в библиотеке Свято-Гробского подворья иерусалимского патриархата в Константинополе митрополитом никомедийским Филофеем Вриеннием в 1873 (издан им же с предисловием и примечаниями в 1883) году. В полном виде сохранён лишь в одной греческой рукописи, датированной 1056 годом, которую с 1887 хранят в библиотеке иерусалимского патриархата.
rdf:langString 《十二宗徒訓誨錄(十二使徒遺訓)》是現存最早的基督教教會規範手冊,屬於「宗徒教父(the Apostolic Fathers,使徒教父)」作品集之一,也是《》第七卷的基礎。共十六章,分為三部分,內容與《瑪竇(馬太)福音》有許多類似的文句。成書年代係公元50-150年間;成書地點應於敘利亞地區,作品應出於猶太基督徒團體之手。
xsd:nonNegativeInteger 43370

data from the linked data cloud