Dictatorship of the proletariat

http://dbpedia.org/resource/Dictatorship_of_the_proletariat an entity of type: Thing

Ο πολιτικός όρος δικτατορία του προλεταριάτου στη μαρξιστική θεωρία αφορά τη μετεπαναστατική κατάληψη της κρατικής ισχύος από την εργατική τάξη προς όφελος όλης της κοινωνίας. Ως σύστημα διακρίνεται για την απόλυτη επικράτηση των εργατών επί της αστικής τάξης σε όλους τους τομείς του βίου. rdf:langString
プロレタリア独裁(プロレタリアどくさい、ドイツ語: Diktatur des Proletariats、英語: Proletarian dictatorship, Dictatorship of the proletariat)とは、階級独裁の1種で、プロレタリアートによる独裁のこと。 rdf:langString
Dyktatura proletariatu – w doktrynie marksistowskiej forma sprawowania władzy, na etapie następującym bezpośrednio po . rdf:langString
无产阶级专政,也称普罗阶级独裁,是指马克思主義理论中由無產階級統治的政體,是從廢除資本主義邁向共產主義的過渡階段的統治;在此過渡階段,無產階級得壓制資產階級對社會主義革命的反抗力量,打破階級制度的社會關係,以創建一個新的無階級社會。 rdf:langString
إن ديكتاتورية البروليتاريا هي السيطرة السياسية والاقتصادية للطبقة العاملة على وسائل الإنتاج وأجهزة الدولة من خلال مجالسها العمالية ومندوبيها المنتخبين. وتلك السيطرة العمالية لا يمكن أن تتحقق إلا بإرادة الطبقة العاملة أي لا يمكن أن تتحقق إلا بثورة العمال أنفسهم. فالسلطة العمالية هي التحرير الذاتي للطبقة العاملة. وأيضًا فديكتاتورية البروليتاريا هي بداية تحول تاريخي عالمي فلا يمكن أن تستقر السلطة العمالية في بلد واحد داخل العالم الرأسمالي ولا يمكن للثورة العمالية أن تنتصر انتصارًا نهائيًا إلا على مستوى العالم كله وهذا لا يعني أن الثورة العمالية حدث واحد إنما يعني أنها سلسلة من التحولات الثورية في بلدان العالم المختلفة. rdf:langString
La Dictadura del proletariat (alemany Diktatur des Proletariats) és una forma de govern postulada pel marxisme com a instància de transició revolucionària entre el capitalisme i la societat comunista. D'acord amb el marxisme, l'existència mateixa de qualsevol tipus d'estat implica la dominació d'una classe social sobre una altra. El concepte de dictadura del proletariat va ser enunciat per Karl Marx al Manifest Comunista (1848) i posteriorment desenvolupat per Lenin a (1917). rdf:langString
Diktatura proletariátu je termín, který v marxistické teorii označuje přechodovou fázi mezi kapitalismem a komunistickou společností, v níž na sebe po úspěšné revoluci všechnu moc ve státě strhne dělnická třída. Viděli jsme výše, že prvním krokem v dělnické revoluci je pozvednutí proletariátu na panující třídu, vydobytí demokracie. Proletariát využije svého politického panství k tomu, aby postupně vyrval buržoazii všechen kapitál, soustředil všechny výrobní nástroje v rukou státu, tj. proletariátu zorganizovaného v panující třídu, a co nejrychleji rozmnožil masu výrobních sil. rdf:langString
Diktatur des Proletariats ist ein zur Mitte des 19. Jahrhunderts aufkommender Begriff, der die politische Herrschaft der bis dahin noch nicht im Staat repräsentierten Gesellschaftsgruppen, speziell der Arbeiterklasse, umschreibt. Der Begriff wurde durch die Rezeption des Werkes von Karl Marx und Friedrich Engels geprägt. Unumstritten ist, dass sie unter der Diktatur des Proletariats die Herrschaft der Arbeiterklasse als der Mehrheit über die Minderheit der enteigneten Kapitalisten verstanden, die den Übergang von einer bürgerlichen Klassengesellschaft zur klassenlosen Gesellschaft vollziehen sollte (den Annahmen von Marx und Engels zufolge würden die proletarischen Revolutionen zuerst in hochindustrialisierten Ländern auftreten). Die Frage, wie dies geschehen solle, war dagegen, auch anges rdf:langString
Diktatoreco de la proletaro estas marksisma ideo, kiu estas la antonimo de alia marksisma ideo, la , kaj sinonimo de alia marksisma ideo, la socialismo. Oni trovas la esprimon diktatoreco de la proletaro en la Sovet-Unia konstitucio de 1918, sed ne en la tiu de 1936. rdf:langString
In Marxist philosophy, the dictatorship of the proletariat is a condition in which the proletariat holds state power. The dictatorship of the proletariat is the intermediate stage between a capitalist economy and a communist economy, whereby the post-revolutionary state seizes the means of production, compels the implementation of direct elections on behalf of and within the confines of the ruling proletarian state party, and instituting elected delegates into representative workers' councils that nationalise ownership of the means of production from private to collective ownership. During this phase, the administrative organizational structure of the party is to be largely determined by the need for it to govern firmly and wield state power to prevent counterrevolution and to facilitate t rdf:langString
La dictadura del proletariado es un concepto político propio del marxismo que se refiere a un Estado en el que el proletariado (los obreros industriales asalariados) tiene el control del poder político en lugar de la burguesía (grandes propietarios capitalistas), cuyo dominio es considerado en oposición una «dictadura de la burguesía». El término fue adoptado por los fundadores del marxismo, Karl Marx y Friedrich Engels, en el siglo XIX, tomando como primer ejemplo a la Comuna de París. Dentro del contexto del materialismo histórico, la dictadura del proletariado es el período de transición entre el capitalismo y el comunismo, y por tanto no representa aún el fin del modo capitalista de producción.​ Para mantener este poder obrero dentro de una sociedad capitalista se requeriría no solo el rdf:langString
Proletarioen diktadura, teoria marxista eta ideologia komunistaren arabera, trantsiziozko sistema politikoa da, proletarioek, burgesia baztertuz, aginte politikoa eta ekoizpideen jabetza (iraultzaren bidez) eskuratu ondoren, indarrean jarriko dena. Etapa honi sozialismo ere deitu dio hainbat autorek. Termino hau marxismoaren sortzaileek hartu zuten, Karl Marx eta Fiedrich Engelsek, XIX. mendean, Parisko Komuna adibidetzat hartuta. rdf:langString
La dictature du prolétariat est un concept du marxisme désignant une hypothétique phase transitoire de la société entre le capitalisme et le communisme. Cette expression employée à l'origine par Louis Auguste Blanqui, dans le droit fil de la pensée de Jean-Paul Marat et de Gracchus Babeuf et parfois employée par Karl Marx, est au cœur de vifs débats, notamment en ce qui concerne sa mise en œuvre et la nature que devrait prendre l'État durant cette phase. rdf:langString
Dalam pemikiran sosio-politik Marxis, diktatur proletariat merujuk pada negara sosialis di mana kaum proletar (kelas buruh) memegang kekuasaan politik. Istilah yang dicetuskan oleh ini diadopsi oleh dua penggagas Marxisme, Karl Marx dan Friedrich Engels, pada abad ke-19. Penggunaan kata "diktatur" menimbulkan kontroversi dan sebenarnya tidak memiliki kaitan apa pun dengan konsep Romawi Kuno, dictatura, yang berarti negara yang dipimpin oleh kelompok kecil tanpa melibatkan proses demokrasi. Diktatur menurut Marxisme berarti semua kelas sosial memegang kendali ekonomi dan politik di dalam sebuah sistem yang demokratis. rdf:langString
Nella filosofia del Marxismo, la dittatura del proletariato è uno status quo in cui il proletariato detiene il potere politico. La dittatura del proletariato è lo stadio intermedio tra un'economia di mercato e un'economia pianificata, per cui lo Stato post-rivoluzionario si impadronisce dei mezzi di produzione, obbliga l'attuazione di elezioni dirette controllate dall'unico partito autorizzato al potere che rappresenta il proletariato e istituisce delegati eletti in consigli operai rappresentativi (soviet) che nazionalizzano la proprietà dei mezzi di produzione dalla proprietà privata a quella collettiva. Durante questa fase, la struttura organizzativa e amministrativa del partito deve essere largamente determinata dalla necessità che esso governi con fermezza e eserciti il potere dello St rdf:langString
프롤레타리아 독재 혹은 무산계급 독재(독일어: Diktatur des Proletariats, 러시아어: Диктатура пролетариата, 중국어: 无产阶级专政)는 카를 마르크스에 의해 그의 1875년 저서 《고타강령비판》(Critique of the Gotha Program)에서 사용된 어휘이며 이는 자본주의와 공산주의 사이의 과도기적 사회를 일컫는다. 이 때문에 '사회주의 체제'라고도 할 수 있으며, 이 기간 동안 "국가는 프롤레타리아의 혁명적 독재 형태 그 이상 아무 형태도 취할 수 없다". 이 표현은 프롤레타리아가 현존하는 유산 계급의 정치 체제를 전복 한 후 중앙 집중적인 권력 구조를 설치하는 것을 뜻한다. 소련에서는 1930년대 전반에 사기업이 없어지고, 자본가계급도 없어졌으며, 농업의 전면적인 집단화에 의해 개인경영 농민은 콜호스 원(員)으로 변했다. 이 계급 관계의 재편성에 따라서 국가론(國家論)도 재편성되었다. 당시의 실천에 큰 영향을 준 것은 스탈린의 이론이었다. 스탈린은 1930년대의 소련이 직면한 모든 곤란을 계급투쟁의 표현으로 파악하고, 계급투쟁의 격화와 프롤레타리아 독재의 강화(구체적으로는 국가안보기구의 강화)를 주장했다. rdf:langString
In de marxistische politieke filosofie verwijst de dictatuur van het proletariaat naar een overgangsperiode van kapitalisme naar communisme, waar het proletariaat, of de werkende klasse, de controle heeft over de politieke macht. De term komt sporadisch voor in de werken van Karl Marx en Friedrich Engels, maar werd vooral in het Russische marxisme uitgebouwd tot een volledige theorie van de revolutionaire staat. rdf:langString
Ditadura do proletariado refere-se à condição na qual o proletariado detém o controle do poder político. O termo foi criado por Joseph Weydemeyer e adotado por diversos autores, incluindo os idealizadores do marxismo, Karl Marx e Friedrich Engels, no século XIX. De acordo com teoria marxista, a ditadura do proletariado é o que se coloca entre o capitalismo e o comunismo. A ditadura do proletariado é um estado democrático caracterizado pela existência de organismos de governo de classe, onde toda autoridade pública é eleita e revogada por sufrágio universal. rdf:langString
Диктату́ра пролетариа́та — в марксистской теории это наиболее демократичная из всех существующих форма политической власти, основанная на самоуправлении советов, состоящих из избираемых рабочими (как правило, на собраниях трудовых коллективов предприятий) делегатов или депутатов, которые подконтрольны рабочим, несут ответственность перед ними (рабочие-избиратели могут давать своим представителям наказы) и в любой момент могут быть отозваны и переизбраны избирателями же (если не выражают их интересов), тем самым обеспечивая коллективную власть пролетариата как социального класса. Советы при этом осуществляют одновременно законодательную, исполнительную и судебную власти. Диктатура пролетариата, согласно марксисткой теории, создаётся рабочими для обобществления средств производства подавлени rdf:langString
Proletariatets diktatur (Diktatur des Proletariats), eller i mer nutida korrekt ordalag arbetarstaten, är det samhällsstadium som enligt Karl Marx och Friedrich Engels tar vid direkt efter den socialistiska revolutionen. I Engels förord till en nyutgivning av “” från 1891 - ett förord han avslutar med orden rdf:langString
Диктатýра пролетаріáту — відповідно до теоретичної доктрини та пропагандиських настанов марксизму-ленінізму це означення форми політичної влади, яка тимчасово у формі диктатури встановлюється внаслідок революції й здійснюється робітничим класом на чолі зі своєю партією для придушення опору колишніх панівних класів — до утворення безкласового суспільства. rdf:langString
rdf:langString ديكتاتورية البروليتاريا
rdf:langString Dictadura del proletariat
rdf:langString Diktatura proletariátu
rdf:langString Diktatur des Proletariats
rdf:langString Δικτατορία του προλεταριάτου
rdf:langString Diktatoreco de la proletaro
rdf:langString Dictadura del proletariado
rdf:langString Proletarioen diktadura
rdf:langString Dictatorship of the proletariat
rdf:langString Kediktatoran proletariat
rdf:langString Dictature du prolétariat
rdf:langString Dittatura del proletariato
rdf:langString 프롤레타리아 독재
rdf:langString Dictatuur van het proletariaat
rdf:langString プロレタリア独裁
rdf:langString Ditadura do proletariado
rdf:langString Dyktatura proletariatu
rdf:langString Диктатура пролетариата
rdf:langString Proletariatets diktatur
rdf:langString Диктатура пролетаріату
rdf:langString 无产阶级专政
xsd:integer 42976903
xsd:integer 1124797730
rdf:langString Diktatura proletariátu je termín, který v marxistické teorii označuje přechodovou fázi mezi kapitalismem a komunistickou společností, v níž na sebe po úspěšné revoluci všechnu moc ve státě strhne dělnická třída. Viděli jsme výše, že prvním krokem v dělnické revoluci je pozvednutí proletariátu na panující třídu, vydobytí demokracie. Proletariát využije svého politického panství k tomu, aby postupně vyrval buržoazii všechen kapitál, soustředil všechny výrobní nástroje v rukou státu, tj. proletariátu zorganizovaného v panující třídu, a co nejrychleji rozmnožil masu výrobních sil. —Komunistický manifest Jako příklad diktatury proletariátu uvedl Friedrich Engels ve svém dodatku k Francouzské občanské válce (1891) Pařížskou komunu.
rdf:langString La Dictadura del proletariat (alemany Diktatur des Proletariats) és una forma de govern postulada pel marxisme com a instància de transició revolucionària entre el capitalisme i la societat comunista. D'acord amb el marxisme, l'existència mateixa de qualsevol tipus d'estat implica la dominació d'una classe social sobre una altra. D'acord amb Karl Marx, en el règim capitalista, fins i tot en condicions de democràcia, existeix una dictadura de la burgesia, en detriment dels treballadors i el conjunt del poble. Marx postula la necessitat d'una revolució en la qual el proletariat s'estableixi com a classe dominant, per a dissoldre's a poc a poc com a tal, en la transició cap a una societat sense classes. La dictadura del proletariat seria l'etapa immediatament posterior a la presa del poder per part de la classe obrera, en la qual es crea un , el qual, com tot estat, seria una dictadura d'una classe sobre altra (en aquest cas, del proletariat sobre la burgesia). En aquesta fase, el proletariat aconsegueix el poder i l'utilitza per a acabar amb l'explotació capitalista, consolidar la revolució i evitar els intents de retornar al règim anterior per part de la burgesia. Un cop acomplerts aquests objectius l'última missió de la dictadura del proletariat és l'abolició de l'estat per poder donar pas a l'establiment del comunisme. El concepte de dictadura del proletariat va ser enunciat per Karl Marx al Manifest Comunista (1848) i posteriorment desenvolupat per Lenin a (1917). En paraules de Lenin: "La dictadura del proletariat, és a dir, l'organització de l'avantguarda dels oprimits com la classe dominant, amb el propòsit de suprimir als opressors, no pot resultar simplement en una expansió de la democràcia. Simultàniament amb una immensa expansió de la democràcia, la qual per primera vegada es torna democràcia per als pobres, democràcia per al poble, i no democràcia per als sacs de diners, la dictadura del proletariat imposa una sèrie de restriccions en la llibertat dels opressors, els explotadors, els capitalistes. Hem de suprimir-los per a alliberar la humanitat de l'esclavitud assalariada; la seva resistència ha de ser aixafada per la força; és clar que no hi ha llibertat ni democràcia allí on hi ha supressió i on hi ha violència" És important diferenciar dues etapes en la història de la concepció de la dictadura del proletariat. Inicialment, Marx i Friedrich Engels només parlaven de la presa del poder estatal per part de la classe treballadora; no obstant això, després de l'experiència de la Comuna de París, van concloure que per a exercir la Dictadura del Proletariat, la classe obrera no podia simplement omplir les estructures estatals existents, sinó que havia de procedir a destruir l'estat burgès i posar en peus un estat obrer basat en l'organització col·lectiva (Comunes o Consells) de la classe obrera
rdf:langString إن ديكتاتورية البروليتاريا هي السيطرة السياسية والاقتصادية للطبقة العاملة على وسائل الإنتاج وأجهزة الدولة من خلال مجالسها العمالية ومندوبيها المنتخبين. وتلك السيطرة العمالية لا يمكن أن تتحقق إلا بإرادة الطبقة العاملة أي لا يمكن أن تتحقق إلا بثورة العمال أنفسهم. فالسلطة العمالية هي التحرير الذاتي للطبقة العاملة. وأيضًا فديكتاتورية البروليتاريا هي بداية تحول تاريخي عالمي فلا يمكن أن تستقر السلطة العمالية في بلد واحد داخل العالم الرأسمالي ولا يمكن للثورة العمالية أن تنتصر انتصارًا نهائيًا إلا على مستوى العالم كله وهذا لا يعني أن الثورة العمالية حدث واحد إنما يعني أنها سلسلة من التحولات الثورية في بلدان العالم المختلفة. إن المرجع الرئيسي في تحديد المفهوم السابق هو الاستنتاجات الثورية للمادية التاريخية التي تم تأصيلها بشكل نقدي عبر الخبرة الثورية للحركة العمالية العالمية. فالمعيار الوحيد الذي يمكن من خلاله التأكيد على مدى ثورية فكرة ما هو الممارسة الثورية في حد ذاتها فلا يمكن لأي نظرية أن تصبح نظرية ثورية إذا لم تكن أولاً انعكاس لممارسة ثورية وثانيًا تحوي داخلها فعالية ثورية موضوعية. وبناءً على ذلك فإننا لا يمكن أن نفهم ديكتاتورية البروليتاريا بعيدًا عن النضال الثوري للطبقة العاملة ذاتها في كل المرات التي تحركت فيها باتجاه بناء سلطتها ليس فقط في كوميونة باريس ذات المائة يوم أو الدولة العمالية في روسيا التي استقرت لعدة سنوات. لكن أيضًا في كل تلك المحاولات التاريخية العديدة لبناء سلطة عمالية مستقلة عبر الموجات الثورية المتلاحقة في العشرينات ومنتصف الأربعينات وأواخر الستينات والسبعينات. وعلى الرغم من فشل كل تلك المحاولات، فإن هناك خبرة أساسية نكتسبها مع كل نضال عمالي عندما نجد الطبقة العاملة وهي تتوجه رأسًا ومع كل تحرك ثوري إلى بناء مجالس عمالية للسيطرة على الإنتاج وعلى المجتمع. إن ديكتاتورية البروليتاريا التي هي التعبير السياسي عن الاشتراكية هي في واقع الأمر إمكانية موضوعية داخل العالم الرأسمالي ذاته يمكن لها أن تنمو وتتحقق من خلال الممارسة الثورية الذاتية للطبقة العاملة القوة الاجتماعية الوحيدة المؤهلة لإنجاز التحول الاشتراكي العالمي. فالاشتراكية هي النظام السياسي والاجتماعي الذي يتولد عن السلطة العمالية ديكتاتورية البروليتاريا عبر السيطرة السياسية والاقتصادية للمنتجين. فلا يمكن فصل الاشتراكية عن السلطة العمالية، كما لا يمكن أن نفصلهما عن الثورة العمالية فالسلطة العمالية هي التحرر الذاتي للطبقة العاملة.
rdf:langString Ο πολιτικός όρος δικτατορία του προλεταριάτου στη μαρξιστική θεωρία αφορά τη μετεπαναστατική κατάληψη της κρατικής ισχύος από την εργατική τάξη προς όφελος όλης της κοινωνίας. Ως σύστημα διακρίνεται για την απόλυτη επικράτηση των εργατών επί της αστικής τάξης σε όλους τους τομείς του βίου.
rdf:langString Diktatoreco de la proletaro estas marksisma ideo, kiu estas la antonimo de alia marksisma ideo, la , kaj sinonimo de alia marksisma ideo, la socialismo. Oni trovas la esprimon diktatoreco de la proletaro en la Sovet-Unia konstitucio de 1918, sed ne en la tiu de 1936. En la klasika marksismo la nocio signifas hegemonion de la laboristaro en la politika evoluo, ne diktatorecon en la hodiaŭ kutima kompreno. La celo de la diktatoreco de la proletaro estas certigi la transiron de politika situacio sub regado de la kapitalposedantoj al nova socia ordo sen klasaj privilegioj.La marksistoj argumentas tiel: ĉar la laboristoj estas la subjektoj de la socio, kiuj plej suferas pro la maljusteco de la malnova ordo, ili estas la plej malkontentaj kaj revoluciemaj. Tial la gvidado de la ŝanĝoj estas ilia misio.
rdf:langString In Marxist philosophy, the dictatorship of the proletariat is a condition in which the proletariat holds state power. The dictatorship of the proletariat is the intermediate stage between a capitalist economy and a communist economy, whereby the post-revolutionary state seizes the means of production, compels the implementation of direct elections on behalf of and within the confines of the ruling proletarian state party, and instituting elected delegates into representative workers' councils that nationalise ownership of the means of production from private to collective ownership. During this phase, the administrative organizational structure of the party is to be largely determined by the need for it to govern firmly and wield state power to prevent counterrevolution and to facilitate the transition to a lasting communist society. Other terms commonly used to describe the dictatorship of the proletariat include socialist state, proletarian state, democratic proletarian state, revolutionary dictatorship of the proletariat and democratic dictatorship of the proletariat. In Marxist philosophy, the term dictatorship of the bourgeoisie is the antonym to the dictatorship of the proletariat.
rdf:langString Diktatur des Proletariats ist ein zur Mitte des 19. Jahrhunderts aufkommender Begriff, der die politische Herrschaft der bis dahin noch nicht im Staat repräsentierten Gesellschaftsgruppen, speziell der Arbeiterklasse, umschreibt. Der Begriff wurde durch die Rezeption des Werkes von Karl Marx und Friedrich Engels geprägt. Unumstritten ist, dass sie unter der Diktatur des Proletariats die Herrschaft der Arbeiterklasse als der Mehrheit über die Minderheit der enteigneten Kapitalisten verstanden, die den Übergang von einer bürgerlichen Klassengesellschaft zur klassenlosen Gesellschaft vollziehen sollte (den Annahmen von Marx und Engels zufolge würden die proletarischen Revolutionen zuerst in hochindustrialisierten Ländern auftreten). Die Frage, wie dies geschehen solle, war dagegen, auch angesichts des historischen Sprachgebrauchs, der noch nicht zwangsläufig die Bedeutung von „Gewaltherrschaft“ voraussetzte, Gegenstand andauernder Kontroversen. Der Begriff der „Diktatur des Proletariats“ wird in den Schriften von Marx nicht oft verwendet. In der Rezeption der Theorien von Marx und Engels hat der Begriff aber eine herausragende Stellung. Georgi Plechanow nahm den Begriff der Diktatur des Proletariats gegen Ende des 19. Jahrhunderts in das Programm der Sozialdemokratischen Arbeiterpartei Russlands auf. In der daraus entstehenden Kommunistischen Partei Russlands spielte der Begriff nach den Aprilthesen 1917 eine bedeutende Rolle. Im Zeitraum nach der Oktoberrevolution und während der Bedingungen des Bürgerkrieges in der Russischen Sozialistischen Föderativen Sowjetrepublik (siehe Kriegskommunismus) wurde Wladimir Iljitsch Lenins Vorstellung einer Diktatur des Proletariats prinzipiell zu verwirklichen versucht. Nach 1925 in seiner Bedeutung immer mehr uminterpretiert, wurde der Begriff in den stalinistisch geprägten Ostblockstaaten nach dem Zweiten Weltkrieg neben der wohl ansprechenderen Bezeichnung „sozialistische Demokratie“ kaum noch verwendet. In den 1970er Jahren distanzierten sich eurokommunistische Parteien von der Parole der Diktatur des Proletariats, auch um sich von den realsozialistischen Staaten abzugrenzen. Die eurokommunistische Programmatik verwarf das Revolutionsmodell zugunsten der Perspektive auf Überwindung des Kapitalismus innerhalb der parlamentarischen Demokratie. Fälschlicherweise wurde der Begriff des Öfteren auch Louis-Auguste Blanqui zugerechnet, in seinen Schriften findet er jedoch keine Erwähnung. Das Konzept einer Diktatur des Proletariats war jedoch für blanquistische Strömungen von zentraler Bedeutung.
rdf:langString Proletarioen diktadura, teoria marxista eta ideologia komunistaren arabera, trantsiziozko sistema politikoa da, proletarioek, burgesia baztertuz, aginte politikoa eta ekoizpideen jabetza (iraultzaren bidez) eskuratu ondoren, indarrean jarriko dena. Etapa honi sozialismo ere deitu dio hainbat autorek. Termino hau marxismoaren sortzaileek hartu zuten, Karl Marx eta Fiedrich Engelsek, XIX. mendean, Parisko Komuna adibidetzat hartuta. Karl Marxen ustetan, Parisko Komunan egin zen proletarioen diktadurarako lehen saio nagusia. 1917ko Errusiako Iraultzaren ondoren, langileen diktadura abiarazi zuten boltxebikeek gobernu gisa. Sobietar Batasuneko gertaerak oinarritzat harturik, langileen diktaduraren prozedurari buruzko ikuspegi desberdinak sortu ziren pentsalari marxisten artean. Trotskiren aburuan, 1921etik aurrera Sobietar Batasunean bideratu zen prozesua, langileen diktadura baino, langileei oro har ezarri zitzaien sistema burokratiko eta askatasunen murriztailea izan zen, teori marxista-leninistetatik at. Maoren teorien arabera, bestalde, herrialde erdifeudal edota erdikolonialetan proletarioen diktadura ezarri aurretik ezinbestekoa da iraultza sozialistak eskatzen dituen baldintzak antolatzeko herri-errepublika demokratikoa eratzea, kapitalismoak egiteke utzitako aurrerapen demokratikoak proletarioek beste herri-mailekin, batez ere nekazariekin, batera burutzeko. Pentsalari askok kontsideratzen dute, marxismoaren proletarioen diktaduraren ikuspuntua demokraziari lotuta doala eta ezin duela hartu alderdi bakarreko Estatuaren forma. Jatorria ikertu ezkero, ikusi daiteke bere helburua ez dela inoiz diktadura izan (normalean erabiltzen den zentzuan), gobernu mota demokratiko bat izango litzatekeela baizik. Teoriak dio, Estatu demokratiko bat izango litzatekeela, sufragio unibertsalduna. Hala ere, kritikoek baieztatzen dute sufragio unibertsala eta demokrazia zuzena ezin direla alderdi totalitario batekin batera egon. 1970eko hamarkadaren hasieran, Europako mendebaldeko alderdi komunista batzuek (Italia, Frantzia eta Espainiako alderdi komunistak), langileen diktadura alde batera utzi eta, sozialismorako urrats gisa, herri klaseen arteko programa bateratu baten aldeko estrategia aldarrikatu zuten, hauteskundeen eta berrikuntzen bidez. Eurokomunismo izena hartu zuen ikusmolde horrek.
rdf:langString La dictadura del proletariado es un concepto político propio del marxismo que se refiere a un Estado en el que el proletariado (los obreros industriales asalariados) tiene el control del poder político en lugar de la burguesía (grandes propietarios capitalistas), cuyo dominio es considerado en oposición una «dictadura de la burguesía». El término fue adoptado por los fundadores del marxismo, Karl Marx y Friedrich Engels, en el siglo XIX, tomando como primer ejemplo a la Comuna de París. Dentro del contexto del materialismo histórico, la dictadura del proletariado es el período de transición entre el capitalismo y el comunismo, y por tanto no representa aún el fin del modo capitalista de producción.​ Para mantener este poder obrero dentro de una sociedad capitalista se requeriría no solo el reemplazo del personal del , sino también un cambio estructural hacia una nueva forma obrera de Estado, que posteriormente se organizaría en formas como las comunas, hasta ser abolido.​ Posteriormente, Vladimir Lenin establecería que el Estado organizado por la dictadura del proletariado no solo existiría bajo el llamado "período de transición", sino que se extendería a la primera fase del comunismo y que se encargaría inicialmente de la dirección de la economía bajo el modo de producción "socialista".​​ En la interpretación post-estalinista del marxismo-leninismo, la persistencia del Estado dentro del modo de producción socialista se describe como un "Estado de todo el pueblo".​ En las diferentes variantes del leninismo se considera que la dictadura del proletariado deberá formar la conciencia de clase del proletariado, dirigir al campesinado y afrontar sus tareas necesarias, por lo que se extingue este "semi-estado proletario". Asimismo establece que la dictadura del proletariado funcionaría a la inversa del estado burgués, reprimiendo a las clases económicamente dominantes o explotadoras, y evitando una restauración capitalista por parte de estas.​​ El marxismo-leninismo también establece que la base y el principio supremo de la dictadura del proletariado radican en la alianza de la clase obrera con el campesinado, bajo la dirección de la clase obrera. De igual forma aclara que en el transcurso de la edificación del estado socialista, la base social de la dictadura del proletariado se amplía y se fortalece, esto es para formar la unidad política, social e ideológica de la sociedad. La principal fuerza rectora y orientadora en el sistema de la dictadura del proletariado es el destacamento avanzado y organizado de la clase obrera, que es el partido de los comunistas.​ Diversos pensadores consideran que la concepción marxista de la dictadura del proletariado es inherentemente democrática,​ y no puede tomar la forma de Estado de partido único.​ La investigación en el origen del término habría revelado que nunca estuvo intencionada a significar una dictadura –de la manera que este término se entiende usualmente–, y que habría sido originalmente concebida como una forma democrática de gobierno.​​ La teoría la concibe como un Estado democrático, porque la totalidad de la autoridad pública sería elegible y revocable bajo el sufragio universal.​ Sin embargo, los críticos afirman que el sufragio universal y la democracia directa son incompatibles con un partido totalitario que dirige ideológicamente a la sociedad política y a la sociedad civil, citando como primer ejemplo el Comité de Salvación Pública reeditado durante la Comuna de París.​ Desde este punto de vista, la dictadura del proletariado convertiría en forzado el apoyo obrero al gobierno revolucionario en tanto que impone medidas de violencia política no solo contra enemigos de clase sociológicamente delimitados, sino también contra las opiniones contrarrevolucionarias dentro del proletariado.​ El jurista, filósofo y cientista político Hans Kelsen dedicaría un conjunto de obras al análisis crítico de la dictadura del proletariado, y por extensión al estudio de la concepción marxista del Estado y del derecho en sus evoluciones teóricas y prácticas.​ El filósofo Étienne Balibar escribió, desde un especial punto de vista marxista-leninista en la línea de Louis Althusser, una de las más extensas reflexiones sobre la naturaleza de la dictadura del proletariado que sería de referencia para el manual doctrinario de Marta Harnecker en su tratamiento sobre el particular.​
rdf:langString La dictature du prolétariat est un concept du marxisme désignant une hypothétique phase transitoire de la société entre le capitalisme et le communisme. Cette expression employée à l'origine par Louis Auguste Blanqui, dans le droit fil de la pensée de Jean-Paul Marat et de Gracchus Babeuf et parfois employée par Karl Marx, est au cœur de vifs débats, notamment en ce qui concerne sa mise en œuvre et la nature que devrait prendre l'État durant cette phase. Marx et Friedrich Engels conçoivent la dictature du prolétariat comme une phase transitoire de dictature révolutionnaire, supposée nécessaire pour abattre le pouvoir de la bourgeoisie. Sur le plan économique, elle se traduit par la suppression de la propriété privée des moyens de production, et donc par la mise en place du collectivisme économique et d'une démocratie au travail via un processus de socialisation des biens. Selon la théorie marxiste et léniniste, la période de dictature du prolétariat, phase « inférieure » du socialisme, conduira ensuite à un processus naturel de dépérissement de l'État et au passage à une société sans classes, phase dite « supérieure » qui correspondra au communisme proprement dit. Après la révolution russe de 1917, le concept est repris par Lénine : les bolcheviks ont présenté leur gouvernement comme une « dictature du prolétariat », mais ce qualificatif est contesté par nombre de leurs opposants. Les adversaires du marxisme (y compris sociaux-démocrates, au sens actuel du terme) voient dans la notion de « dictature du prolétariat » un danger pour les libertés et pour la démocratie parlementaire, et arguent qu'en son nom, bureaucratie et nomenklatura ont accaparé le pouvoir de manière sanglante dans les régimes politiques se réclamant du marxisme.
rdf:langString Dalam pemikiran sosio-politik Marxis, diktatur proletariat merujuk pada negara sosialis di mana kaum proletar (kelas buruh) memegang kekuasaan politik. Istilah yang dicetuskan oleh ini diadopsi oleh dua penggagas Marxisme, Karl Marx dan Friedrich Engels, pada abad ke-19. Penggunaan kata "diktatur" menimbulkan kontroversi dan sebenarnya tidak memiliki kaitan apa pun dengan konsep Romawi Kuno, dictatura, yang berarti negara yang dipimpin oleh kelompok kecil tanpa melibatkan proses demokrasi. Diktatur menurut Marxisme berarti semua kelas sosial memegang kendali ekonomi dan politik di dalam sebuah sistem yang demokratis. Mengikuti teori-teori yang dikemukakan oleh Marx dan Engels, kaum Marxis percaya bahwa negara sosialis seperti itu merupakan suatu tahap yang pasti terjadi dalam proses evolusi masyarakat. Mereka berpendapat bahwa keadaan tersebut merupakan fase transisi yang muncul dari "diktatur borjuis" (masyarakat kapitalis) di mana kelas orang-orang kaya memiliki alat-alat produksi dan memanfaatkan kelas buruh untuk memperoleh keuntungan pribadi. Dengan sendirinya, keadaan itu akan digantikan dengan masyarakat yang seluruhnya tanpa kelas dan tanpa negara yang disebut komunisme murni. Baik Marx maupun Engels berpendapat bahwa Komune Paris yang hanya bertahan selama tiga bulan merupakan contoh diktatur proletariat. Pada abad ke-20, pemerintahan bercirikan sosialisme revolusioner berkuasa di beberapa negara, misalnya Uni Soviet dan Republik Rakyat Tiongkok yang mengklaim telah berhasil mendirikan negara sosialis dengan menerapkan diktatur proletariat.
rdf:langString プロレタリア独裁(プロレタリアどくさい、ドイツ語: Diktatur des Proletariats、英語: Proletarian dictatorship, Dictatorship of the proletariat)とは、階級独裁の1種で、プロレタリアートによる独裁のこと。
rdf:langString 프롤레타리아 독재 혹은 무산계급 독재(독일어: Diktatur des Proletariats, 러시아어: Диктатура пролетариата, 중국어: 无产阶级专政)는 카를 마르크스에 의해 그의 1875년 저서 《고타강령비판》(Critique of the Gotha Program)에서 사용된 어휘이며 이는 자본주의와 공산주의 사이의 과도기적 사회를 일컫는다. 이 때문에 '사회주의 체제'라고도 할 수 있으며, 이 기간 동안 "국가는 프롤레타리아의 혁명적 독재 형태 그 이상 아무 형태도 취할 수 없다". 이 표현은 프롤레타리아가 현존하는 유산 계급의 정치 체제를 전복 한 후 중앙 집중적인 권력 구조를 설치하는 것을 뜻한다. 소련에서는 1930년대 전반에 사기업이 없어지고, 자본가계급도 없어졌으며, 농업의 전면적인 집단화에 의해 개인경영 농민은 콜호스 원(員)으로 변했다. 이 계급 관계의 재편성에 따라서 국가론(國家論)도 재편성되었다. 당시의 실천에 큰 영향을 준 것은 스탈린의 이론이었다. 스탈린은 1930년대의 소련이 직면한 모든 곤란을 계급투쟁의 표현으로 파악하고, 계급투쟁의 격화와 프롤레타리아 독재의 강화(구체적으로는 국가안보기구의 강화)를 주장했다. 소비에트 국가는 1977년에 “소비에트 연방은 프롤레타리아 독재의 국가이지만 동시에 이제야말로 전인민국가라는 성격을 갖게 되었다.”고 주장하기 시작했다. 이러한 결정은 국내 계급 투쟁이 소멸 단계에 있다는 뜻이었으며, 다른 공산국가 사이에서 해석상의 심한 마찰을 일으켰다.
rdf:langString In de marxistische politieke filosofie verwijst de dictatuur van het proletariaat naar een overgangsperiode van kapitalisme naar communisme, waar het proletariaat, of de werkende klasse, de controle heeft over de politieke macht. De term komt sporadisch voor in de werken van Karl Marx en Friedrich Engels, maar werd vooral in het Russische marxisme uitgebouwd tot een volledige theorie van de revolutionaire staat. Het gebruik van de term "dictatuur" is controversieel qua interpretatie. Volgens bijvoorbeeld werd ermee 'dictatuur' bedoeld in de zin van de Romeinse republiek, dat wil zeggen een aan regels gebonden noodtoestand die tijdelijk van aard is. Marx zou deze term hebben uitgebreid van de heerschappij van één persoon tot de heerschappij van een gehele klasse, de proletarische meerderheid. Een vergelijkbare interpretatie gaf in Nederland de Marx-interpreet Bart Tromp. Volgens Vladimir Lenin betrof het een nieuwe fase van de klassenstrijd waarin de burgerlijke democratie wordt vervangen door een proletarische democratie. Lenin beweerde tegelijkertijd dat de bolsjewistische partij streefde naar een dictatuur van een partij. Volgens Grigori Zinovjev – de eerste leider van de Komintern – kwam de dictatuur van het proletariaat overeen met de dictatuur van de communistische partij. In navolging van de theorieën van Marx en Engels geloven marxisten dat zo'n socialistische staat een onvermijdelijke stap is in de evolutie van de menselijke samenleving. Ze stellen dat het een overgangsfase is die voortkomt uit de "dictatuur van de burgerij", of de kapitalistische maatschappij, waarin de rijke klassen de productiemiddelen in handen hebben en de werkende klasse misbruiken voor het genereren van eigen winst, en dat het uiteindelijk wordt vervangen door een geheel klasseloze, staatloze maatschappijvorm die bekendstaat als communisme. Zowel Marx als Engels stelden dat de kortstondige Commune van Parijs, die de Franse hoofdstad drie maanden lang bestuurde voordat hij werd onderdrukt, een voorbeeld was van de dictatuur van het proletariaat. In de 20e eeuw kwamen revolutionair socialistische regeringen aan de macht in een aantal landen, zoals de Sovjet-Unie en de Volksrepubliek China, en beweerden dat ze socialistische staten hadden gecreëerd die dictaturen van het proletariaat waren.
rdf:langString Nella filosofia del Marxismo, la dittatura del proletariato è uno status quo in cui il proletariato detiene il potere politico. La dittatura del proletariato è lo stadio intermedio tra un'economia di mercato e un'economia pianificata, per cui lo Stato post-rivoluzionario si impadronisce dei mezzi di produzione, obbliga l'attuazione di elezioni dirette controllate dall'unico partito autorizzato al potere che rappresenta il proletariato e istituisce delegati eletti in consigli operai rappresentativi (soviet) che nazionalizzano la proprietà dei mezzi di produzione dalla proprietà privata a quella collettiva. Durante questa fase, la struttura organizzativa e amministrativa del partito deve essere largamente determinata dalla necessità che esso governi con fermezza e eserciti il potere dello Stato per prevenire la controrivoluzione e per facilitare la transizione verso una società comunista duratura. Altri termini comunemente usati per descrivere la dittatura del proletariato includono: "Stato socialista", "Stato proletario", "Stato proletario democratico", "dittatura rivoluzionaria del proletariato" e "dittatura democratica del proletariato". Il rivoluzionario socialista Joseph Weydemeyer coniò il termine "dittatura del proletariato", che Karl Marx e Friedrich Engels adottarono nelle loro filosofia socio-economica. Il termine "dittatura" implica il pieno controllo dei mezzi di produzione da parte dell'apparato dello Stato. La pianificazione della produzione materiale servirebbe i bisogni sociali ed economici della popolazione, come il diritto all'istruzione, servizi sanitari e assistenziali e alloggi pubblici. La Comune di Parigi (1871), che per due mesi controllò la capitale, prima di essere soppressa, è ritenuta da Marx essere un esempio di "dittatura del proletariato". Nella filosofia marxista, il termine "dittatura della borghesia" implica l'opposto della dittatura del proletariato. Il concetto di "dittatura del proletariato" ha ricevuto critiche filosofiche, politiche e accademiche. I marxisti libertari, ad esempio, si oppongono al principio leninista del centralismo democratico e all'interpretazione marxista-leninista dell'avanguardismo. Anche note personalità aderenti al Marxismo ortodosso, tra cui Rosa Luxemburg, Karl Kautsky e Raya Dunayevskaya, hanno messo in dubbio l'integrità democratica della dittatura del proletariato marxista-leninista. È opinione marxista-leninista che in Paesi autoritari come l'Unione Sovietica si sia realizzata la dittatura del proletariato, seppur in modo incompleto. In La via della schiavitù (1944), l'economista della scuola austriaca Friedrich Hayek scrisse che la "dittatura del proletariato" condurrebbe alla distruzione della libertà personale tanto quanto ad una autocrazia. La Commissione Europea dei Diritti dell'Uomo ha ritenuto che perseguire il raggiungimento della dittatura del proletariato sia incompatibile con la Convenzione europea per la salvaguardia dei diritti dell'uomo e delle libertà fondamentali nell'importante sentenza riguardo al caso "Partito Comunista di Germania contro la Repubblica Federale di Germania" nel 1957.
rdf:langString Dyktatura proletariatu – w doktrynie marksistowskiej forma sprawowania władzy, na etapie następującym bezpośrednio po .
rdf:langString Ditadura do proletariado refere-se à condição na qual o proletariado detém o controle do poder político. O termo foi criado por Joseph Weydemeyer e adotado por diversos autores, incluindo os idealizadores do marxismo, Karl Marx e Friedrich Engels, no século XIX. De acordo com teoria marxista, a ditadura do proletariado é o que se coloca entre o capitalismo e o comunismo. A ditadura do proletariado é um estado democrático caracterizado pela existência de organismos de governo de classe, onde toda autoridade pública é eleita e revogada por sufrágio universal. A expressão foi usado por Marx e Engels – e posteriormente por Lenin – para descrever o Estado proletário como parte da transição para o comunismo, após a derrubada do estado burguês mas antes da superação do próprio modo de produção capitalista. Segundo Marx quanto Engels, a Comuna de Paris (que durou por cerca de dois meses, antes de ser drasticamente reprimida pela burguesia) teria sido um exemplo da ditadura do proletariado. "Ditadura da burguesia" é um termo usado como antônimo de "ditadura do proletariado". De acordo com a teoria marxista, qualquer Estado é necessariamente burguês ou proletário por natureza. É chamado de "ditadura" porque retém o aparelho do Estado para tal, com seus implementos de força e opressão, mas difere da noção popular de ditadura que os marxistas desprezam como egoísta, imoral, irresponsável e governo político inconstitucional de um homem. Em vez disso, implica um estágio onde há completa "socialização dos principais meios de produção", em outras palavras planejamento da produção material para atender às necessidades sociais, providenciar um direito efetivo ao trabalho, educação, saúde e habitação para as massas e desenvolvimento mais completo da ciência e tecnologia, de modo a multiplicar a produção de material para alcançar uma maior satisfação social. No entanto, divisões sociais entre classes continuam existindo, mas o proletariado torna-se a classe dominante e a opressão continua sendo usada para suprimir a contrarrevolução burguesa. Outros termos geralmente usados para descrever a ditadura do proletariado são: Estado socialista, Estado proletário, Estado democrático proletário, ditadura revolucionária do proletariado e ditadura democrática do proletariado.
rdf:langString Proletariatets diktatur (Diktatur des Proletariats), eller i mer nutida korrekt ordalag arbetarstaten, är det samhällsstadium som enligt Karl Marx och Friedrich Engels tar vid direkt efter den socialistiska revolutionen. Enligt marxistisk teori grundar sig varje prekommunistisk statsmakt på en eller flera klassers förtryck av andra klasser. Statens funktion är att garantera den härskande klassens herravälde. Kapitalismen ses alltså som en bourgeoisiens (borgarklassens) diktatur, där statens funktion är att garantera dess makt med lagar med mera, där det statliga våldsmonopolet (alltså polisen och militären samt säkerhetspolisen) är den yttersta garanten. I Engels förord till en nyutgivning av “” från 1891 - ett förord han avslutar med orden
rdf:langString Диктатýра пролетаріáту — відповідно до теоретичної доктрини та пропагандиських настанов марксизму-ленінізму це означення форми політичної влади, яка тимчасово у формі диктатури встановлюється внаслідок революції й здійснюється робітничим класом на чолі зі своєю партією для придушення опору колишніх панівних класів — до утворення безкласового суспільства. Згідно з сучасним критичним поглядом на реальний, тобто втілений на практиці, марксизм-ленінізм та «реальний соціалізм», диктатура пролетаріату — це евфемізм, за яким приховувалася диктатура вождя (спочатку Леніна, потім Сталіна) та верхівки партії більшовиків, а пізніше партноменклатури, — яка була встановлена в країні внаслідок таємної змови, державної зради, збройного заколоту та утворення в країні режиму монопольної тоталітарної влади. Ця партія за допомогою свого «збройного загону» («каральних органів») встановила в країні режим жорсткої власної диктатури шляхом розв'язання громадянської війни, терору, геноциду та — знищення окремих етнічних спільнот та цілих соціальних класів, ліквідації зачатків народної демократії, інститутів громадянського суспільства та правової держави.
rdf:langString Диктату́ра пролетариа́та — в марксистской теории это наиболее демократичная из всех существующих форма политической власти, основанная на самоуправлении советов, состоящих из избираемых рабочими (как правило, на собраниях трудовых коллективов предприятий) делегатов или депутатов, которые подконтрольны рабочим, несут ответственность перед ними (рабочие-избиратели могут давать своим представителям наказы) и в любой момент могут быть отозваны и переизбраны избирателями же (если не выражают их интересов), тем самым обеспечивая коллективную власть пролетариата как социального класса. Советы при этом осуществляют одновременно законодательную, исполнительную и судебную власти. Диктатура пролетариата, согласно марксисткой теории, создаётся рабочими для обобществления средств производства подавления сопротивления общественного класса капиталистов. По мнению Ф. Энгельса и В. И. Ленина, диктатура пролетариата перестаёт быть государством после того, как обобществит средства производства и, тем самым, уничтожив разделение общества на классы, потеряет характер аппарата подавления одного общественного класса другим. Существует мнение, что одна из форм власти диктатуры пролетариата впервые была применена на практике во времена Парижской коммуны. Также существует точка зрения, что диктатура пролетариата существовала в СССР, однако её оппоненты утверждают, что советский пролетариат был отчуждён от политики коммунистической партией и не имел власти в государстве. Существуют и менее однозначные оценки, полагающие, что диктатура пролетариата существовала в СССР в ранний период их существования, но позже была заменена властью коммунистической партии (см. раздел «Вопрос о диктатуре пролетариата в СССР»[⇨]).
rdf:langString 无产阶级专政,也称普罗阶级独裁,是指马克思主義理论中由無產階級統治的政體,是從廢除資本主義邁向共產主義的過渡階段的統治;在此過渡階段,無產階級得壓制資產階級對社會主義革命的反抗力量,打破階級制度的社會關係,以創建一個新的無階級社會。
xsd:nonNegativeInteger 35093

data from the linked data cloud