Dichotomy

http://dbpedia.org/resource/Dichotomy an entity of type: Thing

Una dicotomia és la divisió d'un concepte en 2 meitats oposades, que s'exclouen o alternen; com per ex., l'opció entre el bé i el mal a l'ètica. Els 2 termes es representen com A i no-A, on no-A és l'antònim conceptual d'A. La diferència amb l'antítesi o oposició és que aquesta només estudia la relació de contraris entre els 2 termes mentre que la dicotomia els engloba en una categoria major i els planteja com a alternatives. rdf:langString
Dichotomie (z řeckého dicha = na dvakrát a tome = řez) je obecně jakékoli rozdělení celku do dvou vzájemně se nepřekrývajících částí. Jiná definice: rozlišení dvou kvalitativně odlišných stavů jevu nebo vlastnosti. rdf:langString
الديكوتومية انقسام مادة إلى قسمين، أو تصنيف مجموعة من القطع إلى صنفين دون تقاطع. أو بكلمات أخرى، هي تجزئة مجموعة جزئين اثنين يكونان: * متنافيين: ما من شيء تابع للجزئين معا، * وشاملين: كل شيء تابع لأحد الجزئين دون الآخر. rdf:langString
Dichotomie (aus altgriechisch δίχα dícha, „zweifach, doppelt“ und altgriechisch τομή tomé „Schnitt“) bezeichnet eine einheitliche Struktur aus zwei Teilen, die einander ohne Schnittmenge gegenüberstehen. Sie können einander ergänzen (zum Beispiel ein komplementäres Begriffspaar) oder eine Aufteilung in zwei Teile ausdrücken, zum Beispiel die Aufteilung eines Bereichs in zwei Teilbereiche (ein Markt in zwei Teilmärkte). rdf:langString
Diĥotomio (greke dĭchŏtŏmos „distranĉita“ el dicha „disigita en du partojn“ und tome „tranĉo“) signifas la dispartigon de substanco en du partojn, aŭ la klasifikadon de esplorataj eroj en du klasojn. 1. En biologio kaj homa anatomio foje temas pri simetria disbranĉiĝo, ekzemple de la traĥeo al du samgrandaj ĉefaj bronkoj. Ĝenerale tamen celatas la dua difino: 2. En matematiko, filozofio, logiko kaj lingvistiko konkrete difiniĝas, ke temas pri la divido de terminoj en du subgrupojn, kiuj reciproke ekskludas sin - do necesas aparteni al unu subgrupo, ne eblas aparteni al ambaŭ aŭ neniu el ili. rdf:langString
Dikotomia moduan hartu den zerbait bi zati bereizi, aurkako eta osagarrietan banatzearen ondorioa da. Dikotomia bati jarraiki bereizi zerbait bati buruz dikotomikoa dela esaten da; testuinguru batzuetan bitarra dela ere esaten da. Adibidez, sexua baten bitartez aztertzen da zientzian, arra eta emea bereiztuz. Politika-ideologia ezker/eskubi dikotomia erabiliz zehazten da gehienetan. Terminoak hainbat erabilera ditu: * , bi balio soilik hartzen dituen aldagaia (adibidez, unibertsitaria/ez unibertsitaria); * , falazia logiko bat. rdf:langString
Dychotomia (gr. dichotomos – przecięty na dwie części) – dwudzielność; podział na dwie części, wzajemnie się wykluczające i uzupełniające do całości. Podział dychotomiczny zbioru X polega na wyróżnieniu w nim dwóch podzbiorów – A i B – które są rozłączne (nie mają wspólnych elementów) i wyczerpują zbiór X (w skład X nie wchodzi nic spoza A i B, każdy element zbioru X należy albo do podzbioru A, albo do B). rdf:langString
Дихотоми́я (греч. διχοτομία: δῐχῆ, «надвое» + τομή, «деление») — раздвоенность, последовательное деление на две части, более связанные внутри, чем между собой. Способ логического деления класса на подклассы, который состоит в том, что делимое понятие полностью делится на два взаимоисключающих понятия. Дихотомическое деление в математике, философии, логике и лингвистике является способом образования подразделов одного понятия или термина и служит для образования классификации элементов. rdf:langString
二分法(dichotomy)指的是将一个整体事物分割成两部分。也即是说,这两部分必须是互补事件,即所有事物必须属于双方中的一方,且互斥,即没有事物可以同时属于双方。 rdf:langString
Dicotomía (del griego dichótomos, «dividido en partes» o «cortado en dos partes») etimológicamente proviene de díxa «en dos partes» y témnein «cortar»;​ es un concepto que tiene distintos significados. Dicotomía se designa psicológicamente: * Un par de conceptos complementarios. * Una subdivisión, que desmiembra o disecta el área de un objeto en exactamente dos áreas (o en su defecto, conceptos) complementarias. * Se habla de método dicotómico cuando el método se basa en una división dicotómica del área del objeto. rdf:langString
A dichotomy /daɪˈkɒtəmi/ is a partition of a whole (or a set) into two parts (subsets). In other words, this couple of parts must be * jointly exhaustive: everything must belong to one part or the other, and * mutually exclusive: nothing can belong simultaneously to both parts. If there is a concept A, and it is split into parts B and not-B, then the parts form a dichotomy: they are mutually exclusive, since no part of B is contained in not-B and vice versa, and they are jointly exhaustive, since they cover all of A, and together again give A. rdf:langString
Dikotomi adalah istilah yang menunjukkan partisi atau pembagian dari suatu keseluruhan (misalnya dalam himpunan, ruang sampel, dan sebagainya) menjadi dua bagian (subset atau himpunan bagian). Dengan kata lain, beberapa dari bagian-bagian ini harus: * : setiap anggota harus termasuk ke dalam salah satu dari kedua bagian * : kedua bagian tidak boleh memiliki anggota yang sama. Pembagian seperti ini juga sering disebut sebagai bipartisi. Memperlakukan atau sebagai disebut . melekat dalam dikotomisasi diabaikan sementara untuk tujuan . rdf:langString
Il termine dicotomia deriva dal greco διχοτομία , dichotomìa : composto da δίχα (dìcha, in due parti) e τέμνω (témno, divido) ed è usato prevalentemente in matematica, filosofia e linguistica.La dicotomia è dunque la divisione di un'entità in due parti (che costituiscono una diade) che non necessariamente si escludano dualisticamente a vicenda ma che possono essere complementari. Una dicotomia può non lasciare spazio per una terza parte, allora si parlerà di terzo escluso. Esiste comunque la possibilità di un terzo includente e di un terzo trasversale. rdf:langString
Een dichotomie is de opdeling in twee niet-overlappende structuren of begrippen. Een opdeling in meer dan twee niet-overlappende structuren of begrippen is een polytomie. Dichotomie is een vorm van polychotomie. De term komt van het Griekse dichotomia, dat tweedeling betekent. De term wordt in uiteenlopende wetenschapsgebieden gebruikt, waaronder de filosofie, sociologie, politicologie en wiskunde. In de biologie zijn bij een dichotomie of dichotome vertakking beide takken van gelijke grootte; bij een anisotomie zijn de takken van ongelijke grootte. rdf:langString
Uma dicotomia é uma partição de um todo (ou um conjunto) em duas partes (subconjuntos). Em outras palavras, esse par de partes deve ser * : tudo deve pertencer a uma parte ou a outra, e * : nada pode pertencer simultaneamente a ambas as partes. Essa partição também é freqüentemente chamada de bipartição. As duas partes assim formadas são . Em lógica, as partições são se existir uma proposição tal que ela se mantenha sobre uma e não sobre a outra. rdf:langString
Dikotomi innebär en uppdelning av en helhet i två separata delar. Delarna är alltså: * gemensamt uttömmande: allt måste höra till ena delen eller den andra, och * ömsesidigt uteslutande: ingenting kan samtidigt tillhöra båda delarna. De två delarna som har bildats är varandras komplement. Inom logiken är delarna varandras motsatser, så att om den ena halvan innefattar ett påstående utesluts detta från den andra halvan, lagen om det uteslutna tredje. Påståenden med en inneboende självmotsägelse, exempelvis "Jag ljuger nu" leder till Russells paradox. rdf:langString
Дихотомія — це розбиття цілого (чи множини) на дві частини (підмножини). Іншими словами, ця пара частин має бути: * : будь-який елемент має належати до однієї або іншої частини, та * взаємовиключною: жоден елемент не може належати одночасно до обох частин. Таке розбиття часто також називають подвійним розбиттям. Дві частини, сформовані таким чином, є доповненнями. В логіці, розбиття є двоїстими, якщо існує судження, що накладається на лише одне з них. rdf:langString
rdf:langString ديكوتومية
rdf:langString Dichotomy
rdf:langString Dicotomia
rdf:langString Dichotomie
rdf:langString Dichotomie
rdf:langString Diĥotomio
rdf:langString Dikotomia
rdf:langString Dicotomía
rdf:langString Dichotomie
rdf:langString Dikotomi
rdf:langString Dicotomia
rdf:langString 이분법
rdf:langString Dichotomie
rdf:langString Dychotomia
rdf:langString Dicotomia
rdf:langString Дихотомия
rdf:langString Dikotomi
rdf:langString Дихотомія
rdf:langString 二分法
xsd:integer 491865
xsd:integer 1090869708
rdf:langString Una dicotomia és la divisió d'un concepte en 2 meitats oposades, que s'exclouen o alternen; com per ex., l'opció entre el bé i el mal a l'ètica. Els 2 termes es representen com A i no-A, on no-A és l'antònim conceptual d'A. La diferència amb l'antítesi o oposició és que aquesta només estudia la relació de contraris entre els 2 termes mentre que la dicotomia els engloba en una categoria major i els planteja com a alternatives.
rdf:langString Dichotomie (z řeckého dicha = na dvakrát a tome = řez) je obecně jakékoli rozdělení celku do dvou vzájemně se nepřekrývajících částí. Jiná definice: rozlišení dvou kvalitativně odlišných stavů jevu nebo vlastnosti.
rdf:langString الديكوتومية انقسام مادة إلى قسمين، أو تصنيف مجموعة من القطع إلى صنفين دون تقاطع. أو بكلمات أخرى، هي تجزئة مجموعة جزئين اثنين يكونان: * متنافيين: ما من شيء تابع للجزئين معا، * وشاملين: كل شيء تابع لأحد الجزئين دون الآخر.
rdf:langString Dichotomie (aus altgriechisch δίχα dícha, „zweifach, doppelt“ und altgriechisch τομή tomé „Schnitt“) bezeichnet eine einheitliche Struktur aus zwei Teilen, die einander ohne Schnittmenge gegenüberstehen. Sie können einander ergänzen (zum Beispiel ein komplementäres Begriffspaar) oder eine Aufteilung in zwei Teile ausdrücken, zum Beispiel die Aufteilung eines Bereichs in zwei Teilbereiche (ein Markt in zwei Teilmärkte).
rdf:langString Diĥotomio (greke dĭchŏtŏmos „distranĉita“ el dicha „disigita en du partojn“ und tome „tranĉo“) signifas la dispartigon de substanco en du partojn, aŭ la klasifikadon de esplorataj eroj en du klasojn. 1. En biologio kaj homa anatomio foje temas pri simetria disbranĉiĝo, ekzemple de la traĥeo al du samgrandaj ĉefaj bronkoj. Ĝenerale tamen celatas la dua difino: 2. En matematiko, filozofio, logiko kaj lingvistiko konkrete difiniĝas, ke temas pri la divido de terminoj en du subgrupojn, kiuj reciproke ekskludas sin - do necesas aparteni al unu subgrupo, ne eblas aparteni al ambaŭ aŭ neniu el ili.
rdf:langString Dicotomía (del griego dichótomos, «dividido en partes» o «cortado en dos partes») etimológicamente proviene de díxa «en dos partes» y témnein «cortar»;​ es un concepto que tiene distintos significados. Dicotomía se designa psicológicamente: * Un par de conceptos complementarios. * Una subdivisión, que desmiembra o disecta el área de un objeto en exactamente dos áreas (o en su defecto, conceptos) complementarias. * Se habla de método dicotómico cuando el método se basa en una división dicotómica del área del objeto. En la lógica tradicional, dicotomía es el desglose o fraccionamiento de un concepto genérico en uno de sus conceptos específicos y su negación. El concepto se refiere asimismo a la ley que establece que ninguna proposición puede ser verdadera y falsa al mismo tiempo.​ Lo decisivo y común entre un par de conceptos dicotómicos, una división dicotómica y un método dicotómico es que se cumpla que: * Todos los elementos del área del objeto se ordenen bajo uno u otro concepto (sean un subconjunto o concepto subordinado). * Ningún elemento sea ordenable bajo ambos conceptos (ambos subconjuntos) a la vez, es decir, que no exista un grupo de los elementos que pertenecen a ambos (la intersección debe ser vacía) y se trate por tanto de conjuntos disjuntos. La ilustración en esta página arriba a la derecha podría confundir si se la lee desde el punto de vista de la teoría de conjuntos y se piensa que existen elementos que no pertenecen ni a A ni a B. El diagrama debe leerse de modo tal que el área de fondo en cada caso es vacío, es decir, que todos los elementos pertenecen a la figura de A o de B. Una falsa dicotomía es una conclusión falsa a la que se llega intencionalmente o sin intención y que presenta una decisión entre dos únicas posibilidades como una necesidad, a pesar de que existen otras posibles alternativas de decisión.
rdf:langString A dichotomy /daɪˈkɒtəmi/ is a partition of a whole (or a set) into two parts (subsets). In other words, this couple of parts must be * jointly exhaustive: everything must belong to one part or the other, and * mutually exclusive: nothing can belong simultaneously to both parts. If there is a concept A, and it is split into parts B and not-B, then the parts form a dichotomy: they are mutually exclusive, since no part of B is contained in not-B and vice versa, and they are jointly exhaustive, since they cover all of A, and together again give A. Such a partition is also frequently called a bipartition. The two parts thus formed are complements. In logic, the partitions are opposites if there exists a proposition such that it holds over one and not the other. Treating continuous variables or multicategorical variables as binary variables is called dichotomization. The discretization error inherent in dichotomization is temporarily ignored for modeling purposes.
rdf:langString Dikotomia moduan hartu den zerbait bi zati bereizi, aurkako eta osagarrietan banatzearen ondorioa da. Dikotomia bati jarraiki bereizi zerbait bati buruz dikotomikoa dela esaten da; testuinguru batzuetan bitarra dela ere esaten da. Adibidez, sexua baten bitartez aztertzen da zientzian, arra eta emea bereiztuz. Politika-ideologia ezker/eskubi dikotomia erabiliz zehazten da gehienetan. Terminoak hainbat erabilera ditu: * , bi balio soilik hartzen dituen aldagaia (adibidez, unibertsitaria/ez unibertsitaria); * , falazia logiko bat.
rdf:langString Dikotomi adalah istilah yang menunjukkan partisi atau pembagian dari suatu keseluruhan (misalnya dalam himpunan, ruang sampel, dan sebagainya) menjadi dua bagian (subset atau himpunan bagian). Dengan kata lain, beberapa dari bagian-bagian ini harus: * : setiap anggota harus termasuk ke dalam salah satu dari kedua bagian * : kedua bagian tidak boleh memiliki anggota yang sama. Pembagian seperti ini juga sering disebut sebagai bipartisi. Dua bagian yang terbentuk tersebut menjadi untuk satu sama lain. Dalam ilmu logika, partisi-partisi tersebut saling jika ada proposisi sedemikian rupa sehingga proposisinya tersebut memegang salah satunya dan bukan yang lainnya. Memperlakukan atau sebagai disebut . melekat dalam dikotomisasi diabaikan sementara untuk tujuan .
rdf:langString Il termine dicotomia deriva dal greco διχοτομία , dichotomìa : composto da δίχα (dìcha, in due parti) e τέμνω (témno, divido) ed è usato prevalentemente in matematica, filosofia e linguistica.La dicotomia è dunque la divisione di un'entità in due parti (che costituiscono una diade) che non necessariamente si escludano dualisticamente a vicenda ma che possono essere complementari. Una dicotomia può non lasciare spazio per una terza parte, allora si parlerà di terzo escluso. Esiste comunque la possibilità di un terzo includente e di un terzo trasversale. Si può considerare una dicotomia come una partizione in 2 parti.A titolo esemplificativo, se preso un concetto A è possibile dividerlo in due parti B e non-B, allora le due parti formano una dicotomia, dato che nessuna parte di B è contenuta in non-B e che la somma di B e non-B fa esattamente A.
rdf:langString Een dichotomie is de opdeling in twee niet-overlappende structuren of begrippen. Een opdeling in meer dan twee niet-overlappende structuren of begrippen is een polytomie. Dichotomie is een vorm van polychotomie. De term komt van het Griekse dichotomia, dat tweedeling betekent. De term wordt in uiteenlopende wetenschapsgebieden gebruikt, waaronder de filosofie, sociologie, politicologie en wiskunde. In de biologie zijn bij een dichotomie of dichotome vertakking beide takken van gelijke grootte; bij een anisotomie zijn de takken van ongelijke grootte. In sommige disciplines, waaronder de bedrijfswetenschappen, is de praktijk van het combineren van verschillende dichotomieën populair. Door twee dichotomieën te combineren ontstaat een 2 bij 2 matrix, zoals gehanteerd in de BCG-matrix. Een voorbeeld van een combinatie van drie dichotomieën is het .
rdf:langString Dychotomia (gr. dichotomos – przecięty na dwie części) – dwudzielność; podział na dwie części, wzajemnie się wykluczające i uzupełniające do całości. Podział dychotomiczny zbioru X polega na wyróżnieniu w nim dwóch podzbiorów – A i B – które są rozłączne (nie mają wspólnych elementów) i wyczerpują zbiór X (w skład X nie wchodzi nic spoza A i B, każdy element zbioru X należy albo do podzbioru A, albo do B).
rdf:langString Dikotomi innebär en uppdelning av en helhet i två separata delar. Delarna är alltså: * gemensamt uttömmande: allt måste höra till ena delen eller den andra, och * ömsesidigt uteslutande: ingenting kan samtidigt tillhöra båda delarna. De två delarna som har bildats är varandras komplement. Inom logiken är delarna varandras motsatser, så att om den ena halvan innefattar ett påstående utesluts detta från den andra halvan, lagen om det uteslutna tredje. Påståenden med en inneboende självmotsägelse, exempelvis "Jag ljuger nu" leder till Russells paradox. Termen har en lång rad användningsområden, bland annat inom naturvetenskap och argumentationsanalys.
rdf:langString Uma dicotomia é uma partição de um todo (ou um conjunto) em duas partes (subconjuntos). Em outras palavras, esse par de partes deve ser * : tudo deve pertencer a uma parte ou a outra, e * : nada pode pertencer simultaneamente a ambas as partes. Essa partição também é freqüentemente chamada de bipartição. As duas partes assim formadas são . Em lógica, as partições são se existir uma proposição tal que ela se mantenha sobre uma e não sobre a outra. Tratar variável contínua s ou multi variável categórica s como s é chamado dicotomização. O inerente à dicotomização é temporariamente ignorado para fins de modelagem.
rdf:langString Дихотоми́я (греч. διχοτομία: δῐχῆ, «надвое» + τομή, «деление») — раздвоенность, последовательное деление на две части, более связанные внутри, чем между собой. Способ логического деления класса на подклассы, который состоит в том, что делимое понятие полностью делится на два взаимоисключающих понятия. Дихотомическое деление в математике, философии, логике и лингвистике является способом образования подразделов одного понятия или термина и служит для образования классификации элементов.
rdf:langString 二分法(dichotomy)指的是将一个整体事物分割成两部分。也即是说,这两部分必须是互补事件,即所有事物必须属于双方中的一方,且互斥,即没有事物可以同时属于双方。
rdf:langString Дихотомія — це розбиття цілого (чи множини) на дві частини (підмножини). Іншими словами, ця пара частин має бути: * : будь-який елемент має належати до однієї або іншої частини, та * взаємовиключною: жоден елемент не може належати одночасно до обох частин. Таке розбиття часто також називають подвійним розбиттям. Дві частини, сформовані таким чином, є доповненнями. В логіці, розбиття є двоїстими, якщо існує судження, що накладається на лише одне з них. Розгляд безперервних, або багатокатегорійних змінних як бінарних називають . Похибку дискретизації, притаманну дихотомізації, тимчасово ігнорують для цілей моделювання.
xsd:nonNegativeInteger 5260

data from the linked data cloud