Diatribe

http://dbpedia.org/resource/Diatribe

Una diatriba (del grec clàssic διατριβή, diatribé, «discurs parlat», «conferència») és un discurs o escrit violent, a vegades , que implica una agressió contra persones o institucions. Inicialment, en la seva accepció grega, era una conversa entre un mestre i els seus deixebles sobre una qüestió filosòfica. Aquestes converses / lectures morals tenien amb freqüència un to polèmic, fet que derivà en el sentit modern de la paraula. rdf:langString
A diatribe (from the Greek διατριβή), also known less formally as rant, is a lengthy oration, though often reduced to writing, made in criticism of someone or something, often employing humor, sarcasm, and appeals to emotion. rdf:langString
Diatriba (grezieraz: διατριβή, diatribé «saio filosofikoa», «hitzaldia») pertsonen eto gizarte taldeen aurkako kritika negatiboa, askotan iraingarria da. rdf:langString
La diatribe (du grec ancien διατριβή, diatribē, « conversation (philosophique) ») est un genre littéraire antique, pratiqué notamment par les Cyniques et les Stoïciens. Il s'agit de dialogues (en général fictifs) à visée morale, qui prenaient souvent une forme polémique et violente : c'est cette dernière caractéristique qui explique l'évolution de l' rdf:langString
De diatribe is een literair (sub)genre uit de Oudheid dat vanaf het begin van de 3e eeuw v.Chr. gebruikt werd om voor het grote publiek problemen van praktische ethiek te behandelen. De Oudgriekse wortel van het woord is διατριβή, wat letterlijk tijdverdrijf, manier om de tijd door te brengen betekent. rdf:langString
Diatrib (grekiska: διατριβή) betecknar en hätskt hållen stridsskrift. Diatrib kan även åsyfta en lärd utläggning. Exempel på diatrib är Martin Luthers och Erasmus av Rotterdams diatriber om människans vilja är fri eller inte. rdf:langString
Diatryba – gatunek filozoficzno-literacki ukształtowany w starożytnej Grecji. Miał formę dialogu, mowy, kazania lub wykładu o charakterze moralizatorskim. Łączył prostotę i ocierającą się niekiedy o rubaszność swobodę stylu z wywodem retorycznym okraszonym anegdotami i dowcipami. Formę tę upodobali sobie szczególnie cynicy z III w p.n.e., głównie Tales i Bion z Borystenes. W czasach nowożytnych zaczęła oznaczać także utwór polemiczny, wyrażający za pomocą ostrych środków wyrazu gwałtowną krytykę lub sprzeciw (np. Na mniemany spisek mieszczan Franciszka Zabłockiego). rdf:langString
Діатриба — жанр античної літератури, створений філософами-кініками (III ст. до н. е.), власне, невелика за обсягом проповідь на популярну морально-етичну тему, подеколи у формі дискусії з уявним опонентом. Діатрибі притаманна простота та жвавість викладу думок, яскрава образність, застосування риторичних прийомів. Діатриба вживалася і в римській (Горацій, Ювенал та інші), і в християнській (Абеляр) літературах, правила за основу християнської проповіді. Зверталися до цього жанру й українські письменники («Наука, або способ зложення казання» Іоаникія Галятовського; , Г. Сковороди та інші). rdf:langString
Die Diatribe (altgriechisch διατριβή diatribḗ, wörtlich „Zeitvertreib“, „Unterricht“) war eine von hellenistischen Philosophen (besonders den Kynikern) im 3. Jahrhundert v. Chr. geschaffene Form moralphilosophischer Rede, die sich in lockerem, oft volkstümlichem Ton an ein breites Laienpublikum wandte, um es durch unterhaltsame Belehrung zu erziehen. Ihre bedeutendsten Vertreter waren Horaz, Seneca, Persius, Juvenal, Musonius, Dion Chrysostomos, Epiktet und Maximos von Tyros. In modernem Griechisch bezeichnet diatribe die wissenschaftliche Dissertation zum Erlangen der Doktorwürde. rdf:langString
Una diatriba (del griego clásico διατριβή, diatribé, «discurso hablado», «conferencia») es un escrito violento, a veces injurioso, dirigido contra personas o grupos sociales. Originalmente, en su acepción griega, es el nombre dado a un breve discurso ético, concretamente del tipo de los que componían los filósofos cínicos y estoicos. Estas lecturas morales populares tenían con frecuencia un tono polémico, y «diatriba» adquirió pronto el sentido moderno de «». * Datos: Q1209244 rdf:langString
La diàtriba, o diatrìba (dal lat. diatrĭba, a sua volta dal gr. διατριβή), è una forma di argomentazione della filosofia greca. Il termine contiene in sé il concetto di contrasto, di attrito, che, però, conduce a un risultato positivo; il significato etimologico è quello di consumo del tempo e di tempo dedicato allo studio. La si ritrova nella letteratura latina: ad esempio, nelle Satire di Orazio, che ne riproducono le caratteristiche, e nei Dialoghi di Seneca. rdf:langString
Диатри́ба (лат. diatriba, др.-греч. διατριβή) — жанр античной литературы, выросший из публичной философской проповеди киников и стоиков, обращенной к простому народу и литературно обработанной Бионом, Телетом, Мениппом и другими писателями-проповедниками. Ни одно из их произведений не сохранилось. Для диатрибы типично утрирование, крайние вызывающие формулировки, критичное отношение к общепринятым жизненным ценностям, качественное использование приёмов риторики с одновременной имитацией обыденной и даже простонародной речи. rdf:langString
rdf:langString Diatriba
rdf:langString Diatribe
rdf:langString Diatribe
rdf:langString Diatriba
rdf:langString Diatriba
rdf:langString Diatribe
rdf:langString Diatriba
rdf:langString Diatribe
rdf:langString Diatryba
rdf:langString Диатриба
rdf:langString Diatrib
rdf:langString Діатриба
xsd:integer 56064002
xsd:integer 1094682288
rdf:langString Una diatriba (del grec clàssic διατριβή, diatribé, «discurs parlat», «conferència») és un discurs o escrit violent, a vegades , que implica una agressió contra persones o institucions. Inicialment, en la seva accepció grega, era una conversa entre un mestre i els seus deixebles sobre una qüestió filosòfica. Aquestes converses / lectures morals tenien amb freqüència un to polèmic, fet que derivà en el sentit modern de la paraula.
rdf:langString Die Diatribe (altgriechisch διατριβή diatribḗ, wörtlich „Zeitvertreib“, „Unterricht“) war eine von hellenistischen Philosophen (besonders den Kynikern) im 3. Jahrhundert v. Chr. geschaffene Form moralphilosophischer Rede, die sich in lockerem, oft volkstümlichem Ton an ein breites Laienpublikum wandte, um es durch unterhaltsame Belehrung zu erziehen. Ihre bedeutendsten Vertreter waren Horaz, Seneca, Persius, Juvenal, Musonius, Dion Chrysostomos, Epiktet und Maximos von Tyros. In modernem Griechisch bezeichnet diatribe die wissenschaftliche Dissertation zum Erlangen der Doktorwürde. Da der Begriff diatribe auch im Englischen und im Französischen vorkommt und dort Schmährede oder Hetzrede bedeutet, ist diese Bedeutung auch im Deutschen geläufig, allerdings – näher am griechischen Vorbild – abgeschwächt auf „gelehrte Streitschrift“.
rdf:langString A diatribe (from the Greek διατριβή), also known less formally as rant, is a lengthy oration, though often reduced to writing, made in criticism of someone or something, often employing humor, sarcasm, and appeals to emotion.
rdf:langString Diatriba (grezieraz: διατριβή, diatribé «saio filosofikoa», «hitzaldia») pertsonen eto gizarte taldeen aurkako kritika negatiboa, askotan iraingarria da.
rdf:langString Una diatriba (del griego clásico διατριβή, diatribé, «discurso hablado», «conferencia») es un escrito violento, a veces injurioso, dirigido contra personas o grupos sociales. Originalmente, en su acepción griega, es el nombre dado a un breve discurso ético, concretamente del tipo de los que componían los filósofos cínicos y estoicos. Estas lecturas morales populares tenían con frecuencia un tono polémico, y «diatriba» adquirió pronto el sentido moderno de «». El concepto de diatriba como escrito surgió en el [[siglo III a. C.]], atribuyéndose a Bión de Borístenes, filósofo cínico griego. Otros cínicos, como Teles (siglo III a. C.), y estoicos, como Musonio Rufo (siglo I), usaron la diatriba como su género principal. * Datos: Q1209244
rdf:langString La diatribe (du grec ancien διατριβή, diatribē, « conversation (philosophique) ») est un genre littéraire antique, pratiqué notamment par les Cyniques et les Stoïciens. Il s'agit de dialogues (en général fictifs) à visée morale, qui prenaient souvent une forme polémique et violente : c'est cette dernière caractéristique qui explique l'évolution de l'
rdf:langString La diàtriba, o diatrìba (dal lat. diatrĭba, a sua volta dal gr. διατριβή), è una forma di argomentazione della filosofia greca. Il termine contiene in sé il concetto di contrasto, di attrito, che, però, conduce a un risultato positivo; il significato etimologico è quello di consumo del tempo e di tempo dedicato allo studio. La diatriba è una discussione, conversazione, o conferenza, su luoghi comuni etici che si rivolge a un pubblico generale, più ampio di quello della scuola filosofica di appartenenza. La discussione può assumere connotazione particolarmente violenta e aggressiva e, non di rado, ricorre all'ironia e alla demistificazione. Fu molto usata, in particolar modo, dai cinici e dagli stoici (si parla, a volte, di diatriba cinico-stoica). L'uso della diatriba risale a Socrate, mentre, nell'età ellenistica, rimanda a Diogene. Bione di Boristene, vissuto tra il 325 e il 255 a.C., la elevò a genere letterario nelle sue , tramandate in frammenti. Cicerone vi si riferisce come a trattati di morale destinati al popolo. La si ritrova nella letteratura latina: ad esempio, nelle Satire di Orazio, che ne riproducono le caratteristiche, e nei Dialoghi di Seneca.
rdf:langString De diatribe is een literair (sub)genre uit de Oudheid dat vanaf het begin van de 3e eeuw v.Chr. gebruikt werd om voor het grote publiek problemen van praktische ethiek te behandelen. De Oudgriekse wortel van het woord is διατριβή, wat letterlijk tijdverdrijf, manier om de tijd door te brengen betekent.
rdf:langString Diatrib (grekiska: διατριβή) betecknar en hätskt hållen stridsskrift. Diatrib kan även åsyfta en lärd utläggning. Exempel på diatrib är Martin Luthers och Erasmus av Rotterdams diatriber om människans vilja är fri eller inte.
rdf:langString Diatryba – gatunek filozoficzno-literacki ukształtowany w starożytnej Grecji. Miał formę dialogu, mowy, kazania lub wykładu o charakterze moralizatorskim. Łączył prostotę i ocierającą się niekiedy o rubaszność swobodę stylu z wywodem retorycznym okraszonym anegdotami i dowcipami. Formę tę upodobali sobie szczególnie cynicy z III w p.n.e., głównie Tales i Bion z Borystenes. W czasach nowożytnych zaczęła oznaczać także utwór polemiczny, wyrażający za pomocą ostrych środków wyrazu gwałtowną krytykę lub sprzeciw (np. Na mniemany spisek mieszczan Franciszka Zabłockiego).
rdf:langString Діатриба — жанр античної літератури, створений філософами-кініками (III ст. до н. е.), власне, невелика за обсягом проповідь на популярну морально-етичну тему, подеколи у формі дискусії з уявним опонентом. Діатрибі притаманна простота та жвавість викладу думок, яскрава образність, застосування риторичних прийомів. Діатриба вживалася і в римській (Горацій, Ювенал та інші), і в християнській (Абеляр) літературах, правила за основу християнської проповіді. Зверталися до цього жанру й українські письменники («Наука, або способ зложення казання» Іоаникія Галятовського; , Г. Сковороди та інші).
rdf:langString Диатри́ба (лат. diatriba, др.-греч. διατριβή) — жанр античной литературы, выросший из публичной философской проповеди киников и стоиков, обращенной к простому народу и литературно обработанной Бионом, Телетом, Мениппом и другими писателями-проповедниками. Ни одно из их произведений не сохранилось. Признаки диатрибы — моральная тема, обличительный пафос, сочетание серьёзности и насмешки (σπουδαιογέλοιον), личные обращения к читателю-адресату, возражения самому себе и ответы на эти возражения, широкое использование сравнений, аналогий, примеров, притчей, мифов, сентенций, раскрывающих и объясняющих доказываемый философский тезис. Диатрибам была присуща простота изложения, образная форма, фольклорные мотивы. Для диатрибы типично утрирование, крайние вызывающие формулировки, критичное отношение к общепринятым жизненным ценностям, качественное использование приёмов риторики с одновременной имитацией обыденной и даже простонародной речи. Считается, что основателем жанра был кинический писатель Бион Борисфенит (III век до н. э.). Темы бионовских диатриб — богатство и бедность, жизнь и смерть, религия, государство и т. п. Однако обстоятельства появления первой диатрибы, как и дата события, в точности не известны. В доказательство авторства Биона приводят диатрибы Телета Мегарского, в которых имеются отрывки бесед Биона. Однако многие историки считают, что Борисфенит лишь литературно усовершенствовал жанр диатрибы, которая ранее возникла в среде киников. Запись о «Диатрибах» Биона у Диогена Лаэртского (Diog. Laert. II 77) нельзя назвать надёжным: историограф также упомянул Аристиппа как автора диатриб (Diog. Laert. II 84), т.е. использует термин без учёта датировки. Кроме того, стиль текстов более поздних авторов, относимых к диатрибам, отличается от специфической манеры письма Биона. Жанр диатрибы продолжили другие философы Греции(Плутарх, Эпиктет). Диатриба была также популярна в Риме (Гораций, Ювенал). Приемы диатрибы использовали ранние христианские писатели, например, апостол Павел в Послании к римлянам и Послании к галатам, а также ранние гуманисты, такие как Эразм Роттердамский.
xsd:nonNegativeInteger 5861

data from the linked data cloud