Destruction of country houses in 20th-century Britain

http://dbpedia.org/resource/Destruction_of_country_houses_in_20th-century_Britain an entity of type: Thing

The destruction of country houses in 20th-century Britain was the result of a change in social conditions: many country houses of varying architectural merit were demolished by their owners. Collectively termed by several authors "the lost houses", the destruction of these now often forgotten houses has been described as a cultural tragedy. rdf:langString
Rivningen av country houses i 1900-talets Storbritannien inträffade då sociala förändringar ledde till att många country houses revs. Rivningen har beskrivits som en kulturell tragedi. Den 4 maj 1912 meddelade brittiska tidskriften att delar från taket på kunde köpas för £200. Ett av Storbritanniens större country house, , revs med liten uppmärksamhet. Samma tidskrift hade publicerat artiklar om nya country houses, designade av arkitekter som Lutyens. rdf:langString
Упадок и снос загородных домов в Великобритании в XX веке стал результатом смены социальной структуры общества. Множество домов самой разной архитектурной ценности были снесены самими владельцами, и среди историков и архитекторов «утрата домов» многими считается трагическим событием для английской культуры. rdf:langString
rdf:langString Destruction of country houses in 20th-century Britain
rdf:langString Упадок английских загородных домов
rdf:langString Rivningen av country houses i 1900-talets Storbritannien
xsd:integer 27835870
xsd:integer 1116510634
rdf:langString The destruction of country houses in 20th-century Britain was the result of a change in social conditions: many country houses of varying architectural merit were demolished by their owners. Collectively termed by several authors "the lost houses", the destruction of these now often forgotten houses has been described as a cultural tragedy. The British nobility had been demolishing some of their country houses since the 15th century, when comfort replaced fortification as an essential need. For many, demolishing and rebuilding their country homes became a lifelong hobby, in particular during the 18th century when it became fashionable to take the Grand Tour and return home with art treasures, supposedly brought from classical civilizations. During the 19th century, many houses were enlarged to accommodate the increasing numbers of servants needed to create the famed country house lifestyle. Less than a century later, this often meant they were of an unmanageable size. In the early 20th century, the demolition accelerated while rebuilding largely ceased. The demolitions were not confined to England, but spread throughout Britain. By the end of the century, even some of the "new" country houses by the architect Edwin Lutyens had been demolished. There were a number of reasons: social, political and, most importantly, financial. In rural areas, the destruction of the country houses and their estates was tantamount to a social revolution. Well into the 20th century, it was common for the local squire to provide large-scale employment, housing, and patronage to the village school, parish church, and a cottage hospital. The "big house" was the bedrock of rural society. Since 1900, 1,200 country houses have been demolished in England. In Scotland, the figure is proportionally higher. There, 378 architecturally important country houses have been demolished, 200 of these since 1945. Included in the destruction were works by Robert Adam, including Balbardie House and the monumental Hamilton Palace. One firm, Charles Brand of Dundee, demolished at least 56 country houses in Scotland in the 20 years between 1945 and 1965. In England, it has been estimated that one in six of all country houses were demolished during the 20th century.
rdf:langString Rivningen av country houses i 1900-talets Storbritannien inträffade då sociala förändringar ledde till att många country houses revs. Rivningen har beskrivits som en kulturell tragedi. Den 4 maj 1912 meddelade brittiska tidskriften att delar från taket på kunde köpas för £200. Ett av Storbritanniens större country house, , revs med liten uppmärksamhet. Samma tidskrift hade publicerat artiklar om nya country houses, designade av arkitekter som Lutyens. Den hade rivit country houses sedan 1400-talet, då bekvämlighet ersatte försvar som behov. För många blev rivningarna och byggandet av nya country houses en livslång hobby, framför allt under 1700-talet, då det blev populärt med Grand Tour och att återvända hem med skatter från de . Under 1800-talet byggdes många country houses ut för att kunna husera fler hushållsanställda. Cirka 100 år senare hade storleken lett till att byggnaderna blivit mycket svårskötta. Under tidigt 1900-tal hände dock något: antalet rivningar ökade, och byggandet av nya country houses hade mer eller mindre upphört. Rivningarna skedde inte bara i England, utan spridde sig runtom i Storbritannien. Vid seklets slut hade även flera "nya" country houses av Lutyens rivits. Anledningarna var flera: sociala, politiska och framför allt ekonomiska. Ute på den brittiska landsbygden spelade rivningarna en stor roll inom en social revolution. Fram till 1900-talet stod ett country house inte bara för arbetstillfällen, utan hjälpte också till med husrum och bistånd till den lokala skolan, kyrkan och en sjukstuga. Detta "stora hus" var "berggrunden" i det lantliga samhället. Från år 1900 revs 1 200 country houses i England. I Skottland beräknades siffran vara proportionellt högre. Där revs 378 viktiga country houses, 200 av dem 1945. Bland de rivna byggnaderna fanns verk av Robert Adam, inklusive samt Hamilton Palace. Ett företag, Charles Brand of Dundee, rev minst 56 country houses i Scotland på 20 års tid mellan 1945 och 1965. I England har det uppskattats att vart sjätte country house revs under 1900-talet. Antalet rivningar befann sig på en låg nivå fram till första världskriget, men hade ökat runt 1955 då ett hus revs var femte dag. Efter andra världskriget ökade känslan att den sociala utjämningen skulle bli permanent. 1944 förutspådde ägarna till Castle Howard att man inte såg någon framtid för Storbritanniens stora hus, och man hade börjat sälja delar delar av huset. Höjda skatter och minskad personal visade att den gamla tiden gick mot sitt slut. Rikedom och status hjälpte inte, då även de rikaste ägarna alltmer började göra sig av med de dyra husen. Det var inte längre bara de mindre husen som revs. gotiska , ägd av ett av Storbritanniens rikaste par, revs 1963, och ersattes av en mindre, modern byggnad. 16 år tidigare hade hertigen av Bedford krympt Woburn Abbey till hälften av dess ursprungliga storlek, och rivit ner både fasader och interiör av såväl Henry Flitcroft som . räddade Hardwick Hall genom att lösa in det till , men denna lösning accepterades sällan av statsmakterna. 1975 vägrade Labourregeringen att rädda . Under 1960-talet började historiker och allmänheten tala om den nationella förlusten i rivningarna. Processen tog dock tid, och först då man 1984 lyckades bevara visade det sig att allmänheten ändrat sig. Under 2000-talet lyckades man bevara 2002, och 2007 vars samling räddades, efter rättstvister och debatter. Rivning hade upphört vara ett realistiskt eller lagligt alternativ och historiska country houses börjat anses värda att bevara. Många country houses riskerar dock fortfarande rivning, då de inte skyddas av någon lagstiftning.
rdf:langString Упадок и снос загородных домов в Великобритании в XX веке стал результатом смены социальной структуры общества. Множество домов самой разной архитектурной ценности были снесены самими владельцами, и среди историков и архитекторов «утрата домов» многими считается трагическим событием для английской культуры. Британская знать занималась сносом своих загородных резиденций с XV века, когда они потеряли оборонительное значение, и основным требованием стала комфортность. Многие аристократы всю жизнь находили удовольствие в строительстве и переделке своих поместий. Особенно широко эта практика распространилась в XVIII веке с установлением обычая совершать «гранд-тур» и привозить из него предметы искусства классической античности. В течение XIX века многие дома были расширены, чтобы вместить множество слуг и работников, необходимых для ведения загородного образа жизни. Вскоре это станет причиной, по которой дома будет очень дорого содержать. В начале XX века снос загородных домов стал преобладать над реконструкцией и строительством, и к концу столетия бывали уничтожены даже относительно новые дома Эдвина Лаченса. Причины тому разнообразные: социальные, политические и, главным образом, экономические. В сельской Британии этот процесс вызвал экономический переворот, потому что и в XX веке поместья создавали большое количество рабочих мест и содержали местные школы, приходы и больницы. Поместье оставалось фундаментом сельской жизни. С 1900 года в Англии снесены 1200 загородных домов. Среди снесённых зданий 378 имели немалую архитектурную ценность, в том числе 200 из них утрачены после 1945 года. В Частности, это постройки одного из важнейших английских архитекторов XVIII века Роберта Адама, например, Болбэрди-хаус и монументальный дворец Гамильтон. За двадцать лет (1945—1965) фирмой Чарльза Бранда из Данди в Шотландии было снесено 56 домов.В Англии утрата загородных домов за XX век оценивается как один из шести.
xsd:nonNegativeInteger 67536

data from the linked data cloud