Deontology

http://dbpedia.org/resource/Deontology an entity of type: Thing

Deontologie nebo deontologická etika (z řec. to deon, vyžadované, povinné, povinnost) je směr normativní filosofické etiky, který soudí, že člověk se má rozhodovat a jednat podle pevných zásad povinnosti, v protikladu k utilitarismu a konsekvencialismu, který správnost a nesprávnost jednání odvozuje z jeho důsledků. rdf:langString
الأخلاق الواجبة أو أخلاق الواجب (بالإنجليزية: Deontological ethics)‏ (من المصطلح اليوناني deon، بمعنى «التزام وواجب» والمصطلح-logy|-logia بمعنى علم) هي الأخلاق المعيارية التي تحكم على مدى أخلاقيات أي سلوك على أساس مدى ملاءمة هذا السلوك للقواعد أو المعايير. في بعض الأحيان، توصف هذه الأخلاق باعتبارها «واجب» أو «التزام» أو «قاعدة»، لأن القواعد «رابط لك وواجب عليك». وعادة ما تختلف الأخلاق الواجبة مع العاقبة (consequentialism). وتختلف الأخلاق الواجبة أيضًا عن الأخلاقيات البراجماتية. ويوجد الكثير من النظريات المتنوعة لأخلاق الواجب، مثل: نظريات أخلاق الواجب المرتكزة على الفاعل الأخلاقي، ونظريات أخلاق الواجب المرتكزة على المتلقي، ونظريات أخلاق الواجب التعاقدية، ونظريات أخلاق الواجب وكانط. rdf:langString
Deontologio estas grekdevena fakvorto por normiga etiko, do filozofia skolo (en PIV sen indiko pri la fako filozofio), kiu klarigas moralojn per normoj. Kompare al ontologio, kiu temas pri la mondo, kia ĝi estas (En PIV nomata metafiziko, sed ankaŭ Zamenhofa ), deontologio temas pri la mondo, kia ĝi estu. En Esperanto la uzado de la vorto terminologie problemas, ĉar PIV difinas deontologion per profesia etiko.Laŭ la historio, la vortoj ontologio kaj deontogio estus nomeblaj neologismoj. rdf:langString
L'éthique déontologique ou déontologisme (dérivé d'un mot grec signifiant « obligation » ou « devoir ») est la théorie éthique qui affirme que chaque acte moral doit être jugé selon sa conformité (ou sa non-conformité) à certains devoirs. Le terme « déontologie » a été créé par le philosophe anglais Jeremy Bentham dans son livre Chrestomathia (1816). rdf:langString
La deontologia, dal greco δέον -οντος (deon) e -λογία (loghìa), è letteralmente lo "studio del dovere", cioè la trattazione filosofico-pratica delle azioni doverose e la loro codificazione. rdf:langString
義務論(ぎむろん、英語: deontology)とは、規範倫理学の学説の一つであり、「汝の信条が普遍的法則となることを、その信条を通して汝が同時に意欲できる、という信条に従ってのみ行為せよ」とするもの。哲学者であり倫理学者であるイマヌエル・カントが唱えた。 功利主義を含む帰結主義とは対立する。 rdf:langString
( 의무론은 여기로 연결됩니다. 키케로의 의무론에 대해서는 의무론 (키케로) 문서를 참고하십시오.) 윤리학에서 의무론적 윤리 또는 의무론은 행동의 도덕성은 행동의 결과에 근거하기보다는 일련의 규칙에 따라 그 행동 자체가 옳고 그른지에 근거해야 한다는 규범적 윤리 이론이다. 의무론적 윤리는 일반적으로 결과주의, 덕 윤리학 및 실용주의 윤리와 대조된다. 고려 중인 의무론적 윤리의 체계에 따라, 도덕적 의무는 우주에 내재된 일련의 규칙, 종교법 또는 일련의 개인적 또는 문화적 가치로부터 나올 수 있다. rdf:langString
Deontologia (gr. déon, „to, co niezbędne, właściwe”; „obowiązek” i logos, „mowa”, „słowo”; przez ang. deontology, pierwotnie „etyka prywatna” (Jeremy'ego Benthama)) – nauka o powinnościach i obowiązkach, a także pogląd przeciwstawny konsekwencjalizmowi – jeśli chce się osiągnąć dobry rezultat, należy do niego dojść dobrą drogą („cel nie uświęca środków”). rdf:langString
義務倫理學(義務論)是規範倫理學的其中一個理論。義務倫理學認為最高的道德倫理是建基於行為本身,並不會受外來因素影響,與同門的功利主義不同,義務倫理學並不理會後果因素。有時候又稱為「責任」或「應做的」或以規則為定義的倫理,強調道德判斷的客觀依據為「善意志」,重視行為動機,認為應該無條件的出於義務而行善。代表人物有康德,其理論對後世的義務倫理學產生很大影響。 rdf:langString
Деонтоло́гия, или деонтологи́ческая э́тика (от др.-греч. δέον «должное»), — учение о проблемах морали и нравственности, раздел этики. При вынесении оценки совершённому действию деонтология руководствуется его соответствием или несоответствием определённым правилам. Иногда её называют этикой долга (или долженствования) либо этической системой, основанной на правилах поведения, поскольку именно они лежат в основе понятия долга. rdf:langString
Deontologia (del grec δέον "degut" + λόγος "tractat"), és un concepte introduït per Bentham —Deontology or the Science of Morality, 1834— que fa referència a la branca de l'Ètica (part de la filosofia que tracta de la moral i de les obligacions de l'home) l'objecte d'estudi del qual són els fonaments del deure i les normes morals. Es refereix a un conjunt ordenat de deures i obligacions morals que tenen els professionals d'una determinada matèria. rdf:langString
Δεοντολογία ονομάζεται εκείνο το σύστημα ηθικής για το οποίο ηθικές πράξεις είναι οι πράξεις σύμφωνα με το καθήκον και ανεξάρτητα από το ποιες μπορεί να είναι οι συνέπειες (για αυτόν που εκτελεί το ηθικό καθήκον ή και συνολικά). Η δεοντολογική ηθική αντιπαρατίθεται συνήθως με τη συνεπειοκρατική ηθική, και συχνά θεωρείται ότι διορθώνει την τάση της συνεπειοκρατίας να μοιάζει με μια κατά περίπτωση ηθική ή να καταλήγει να αποδέχεται ότι "ο σκοπός αγιάζει τα μέσα". rdf:langString
Deontologische Ethik oder Deontologie (von griechisch δέον, déon, „das Erforderliche, das Gesollte, die Pflicht“, daher auch Pflichtethik) bezeichnet eine Klasse von ethischen Theorien, die den moralischen Status einer Handlung nicht anhand ihrer Konsequenzen bestimmen. Bestimmte Handlungen können daher als intrinsisch gut oder schlecht bezeichnet werden (siehe moralischer Absolutismus weiter unten). Entscheidend ist dabei, ob die Handlung einer verpflichtenden Regel gemäß ist und ob sie aufgrund dieser Verpflichtung begangen wird. rdf:langString
In moral philosophy, deontological ethics or deontology (from Greek: δέον, 'obligation, duty' + λόγος, 'study') is the normative ethical theory that the morality of an action should be based on whether that action itself is right or wrong under a series of rules and principles, rather than based on the consequences of the action. It is sometimes described as duty-, obligation-, or rule-based ethics. Deontological ethics is commonly contrasted to consequentialism, virtue ethics, and pragmatic ethics. In this terminology, action is more important than the consequences. rdf:langString
Deontologia (grekeratik: δέον "zor zaion", λόγος "trataera") Jeremy Bentham izeneko pentsalari britainiarrak erabili zuen lehen aldiz, eta, horrekin, etikaren (morala eta gizakiaren beharrak jorratzen dituen filosofiaren adarra) adar bat izendatzen zuen. Adar horren oinarria honakoa da: eginbeharren oinarriak eta arau moralak aztertzea. Erreferentzia egiten dio arlo zehatz bateko profesionalek bete beharreko eginbeharren eta betebeharren multzo antolatuari. Medikuen kode deontologikoari hipokratiko esaten zaio. Mediku guztiek derrigorrez egiten dute zin hipokratikoa. rdf:langString
La deontología (del griego δέον, -οντος déon, -ontos 'lo que es necesario', 'deber' y -logía 'conocimiento', 'estudio')​ es la rama de la ética que trata de los deberes, especialmente de los que rigen actividades profesionales, así como el conjunto de deberes relacionados con el ejercicio de una profesión. A su vez, es parte de la filosofía moral dedicada al estudio de las obligaciones o deberes morales. Existen dos principales tipos de deontología:​ rdf:langString
Etika deontologis atau deontologi adalah pandangan yang menilai moralitas suatu tindakan berdasarkan kepatuhan pada peraturan. Etika ini kadang-kadang disebut etika berbasis "kewajiban" atau "obligasi" karena peraturan memberikan kewajiban kepada seseorang. Etika deontologis biasanya dianggap sebagai lawan dari konsekuensialisme, , dan etika kebajikan. Etika Deontologi Kant bersumber kepada 3 (tiga) eksistensi Metafisis yaitu Kebebasan, Keabadian dan Tuhan. Ketiga ide inilah yang menjadi dasar dari Kehendak baik manusia yang mendorongnya untuk bermoral. Menurut Kant, ketiga ide ini bersifat intuitif, alamiah dan kodrati manusia, sehingga dapat disimpulkan bahwa manusia sebagai mahluk moral. Hanya saja, di dalam upaya untuk mengembangkan moralitasnya manusia sering terbentur kepada kenyata rdf:langString
De deontologie is een ethische stroming die uitgaat van absolute gedragsregels, vaak (maar niet altijd) gesteld als normen. Er wordt ook wel gesproken over plichtethiek. De term deontologie werd door Jeremy Bentham (1748-1832) gebruikt voor het geheel van de ethiek. Later werd hij wel gebruikt om de leer van de absolute plicht of imperatief van Immanuel Kant (1724-1804) aan te duiden. Tegenwoordig bedoelt men met deontologie doorgaans de plichtenleer voor een bepaald beroep. rdf:langString
Deontologia (do grego δέον, translit. deon, "dever, obrigação" + λόγος, logos, "ciência"), na filosofia moral contemporânea, é uma das teorias normativas, segundo a qual as escolhas são moralmente exigidas, proibidas ou permitidas. Portanto inclui-se entre as teorias morais que orientam nossas escolhas sobre o que deve ser feito. É também entendida como a parte da Filosofia que trata dos princípios, fundamentos e sistemas da moral. rdf:langString
Deontologi eller deontologisk etik (från grekiska δέον, /déon/, 'plikt' och λόγος, /lógos/, 'ord', 'förnuft', pliktlära), är en term för normativa teorier inom etik med innebörden att en handling eller regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde (ungefär: sitt inneboende värde). Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till den konsekventialistiska, eller med ett motsvarande begrepp teleologiska, etiken. rdf:langString
Деонтоло́гія (від грец. δέον — належне) — вчення про проблеми моралі і моральності, розділ етики. Термін введений філософом утилітаристом Бентамом для позначення теорії моральності як науки про мораль. Згодом наука звузилася до характеристики проблем людського обов'язку, розглядаючи обов'язок як внутрішнє переживання примусу (моральна вимога), задається етичними цінностями. rdf:langString
rdf:langString الأخلاق الواجبة
rdf:langString Deontologia
rdf:langString Deontologie
rdf:langString Deontologische Ethik
rdf:langString Δεοντολογία
rdf:langString Deontologio
rdf:langString Deontología (ética)
rdf:langString Deontologia
rdf:langString Deontology
rdf:langString Etika deontologis
rdf:langString Éthique déontologique
rdf:langString Deontologia
rdf:langString 義務論
rdf:langString 의무론적 윤리
rdf:langString Deontologie
rdf:langString Deontologia
rdf:langString Deontologia
rdf:langString Deontologi
rdf:langString Деонтология
rdf:langString 义务伦理学
rdf:langString Деонтологія
xsd:integer 296059
xsd:integer 1118944691
rdf:langString Deontologia (del grec δέον "degut" + λόγος "tractat"), és un concepte introduït per Bentham —Deontology or the Science of Morality, 1834— que fa referència a la branca de l'Ètica (part de la filosofia que tracta de la moral i de les obligacions de l'home) l'objecte d'estudi del qual són els fonaments del deure i les normes morals. Es refereix a un conjunt ordenat de deures i obligacions morals que tenen els professionals d'una determinada matèria. La deontologia és coneguda també sota el nom de "Teoria del deure" i juntament amb l'axiologia és una de les dues branques principals de l'Ètica normativa. Pot parlar-se també d'una , en aquest cas no s'està ja davant una ètica normativa sinó descriptiva i fins i tot prescriptiva. La deontologia aplicada a l'estudi dels drets i deures, particularment enfocats a l'exercici d'una professió, és el cas de la deontologia professional. Per a la seva aplicació s'elaboren codis deontològics, que reglamenten, de manera estricta o bé a manera d'orientació, les qüestions relatives al "deure", dels membres d'una determinada professió. La deontologia es nodreix d'una banda del marc jurídic, i per altre del marc moral. El seu concepte bàsic és que obrar "d'acord amb l'ètica" es correspon amb obrar d'acord amb un codi predefinit. Un apartament d'una norma prèviament definida, en general per escrit, constitueix una actitud o un comportament no-ètic. Per tant, hom pot parlar de l'argument suprem que ha d'orientar qualsevol conducta. Per contra, existeix una altra branca, anomenada Teleologia, que defineix obrar èticament com aquella actitud o comportament que contempla el bé per a la majoria, determinant què és correcte i què no ho és en funció del resultat a assolir. La deontologia es divideix en 4 fases: Universitària, Gremial, Ètica i Jurídica.
rdf:langString Deontologie nebo deontologická etika (z řec. to deon, vyžadované, povinné, povinnost) je směr normativní filosofické etiky, který soudí, že člověk se má rozhodovat a jednat podle pevných zásad povinnosti, v protikladu k utilitarismu a konsekvencialismu, který správnost a nesprávnost jednání odvozuje z jeho důsledků.
rdf:langString الأخلاق الواجبة أو أخلاق الواجب (بالإنجليزية: Deontological ethics)‏ (من المصطلح اليوناني deon، بمعنى «التزام وواجب» والمصطلح-logy|-logia بمعنى علم) هي الأخلاق المعيارية التي تحكم على مدى أخلاقيات أي سلوك على أساس مدى ملاءمة هذا السلوك للقواعد أو المعايير. في بعض الأحيان، توصف هذه الأخلاق باعتبارها «واجب» أو «التزام» أو «قاعدة»، لأن القواعد «رابط لك وواجب عليك». وعادة ما تختلف الأخلاق الواجبة مع العاقبة (consequentialism). وتختلف الأخلاق الواجبة أيضًا عن الأخلاقيات البراجماتية. ويوجد الكثير من النظريات المتنوعة لأخلاق الواجب، مثل: نظريات أخلاق الواجب المرتكزة على الفاعل الأخلاقي، ونظريات أخلاق الواجب المرتكزة على المتلقي، ونظريات أخلاق الواجب التعاقدية، ونظريات أخلاق الواجب وكانط.
rdf:langString Δεοντολογία ονομάζεται εκείνο το σύστημα ηθικής για το οποίο ηθικές πράξεις είναι οι πράξεις σύμφωνα με το καθήκον και ανεξάρτητα από το ποιες μπορεί να είναι οι συνέπειες (για αυτόν που εκτελεί το ηθικό καθήκον ή και συνολικά). Η δεοντολογική ηθική αντιπαρατίθεται συνήθως με τη συνεπειοκρατική ηθική, και συχνά θεωρείται ότι διορθώνει την τάση της συνεπειοκρατίας να μοιάζει με μια κατά περίπτωση ηθική ή να καταλήγει να αποδέχεται ότι "ο σκοπός αγιάζει τα μέσα". Η δεοντολογικού τύπου ηθική λαμβάνει συνήθως τη μορφή συγκεκριμένων/κωδικοποιημένων κανόνων για το ποιες είναι οι ηθικά αποδεκτές πράξεις και συμπεριφορές. Παρά την αντιπαράθεση της με τη συνεπειοκρατία, ωστόσο, η δεοντολογία μπορεί να λάβει και τη μορφή μιας συνεπειοκρατίας των κανόνων. Δηλαδή το δέον ή το καθήκον μπορεί να προσδιοριστεί ως σύνολο από κανόνες που αν τους ακολουθούσαν όλοι θα είχαμε το βέλτιστο αποτέλεσμα.
rdf:langString Deontologio estas grekdevena fakvorto por normiga etiko, do filozofia skolo (en PIV sen indiko pri la fako filozofio), kiu klarigas moralojn per normoj. Kompare al ontologio, kiu temas pri la mondo, kia ĝi estas (En PIV nomata metafiziko, sed ankaŭ Zamenhofa ), deontologio temas pri la mondo, kia ĝi estu. En Esperanto la uzado de la vorto terminologie problemas, ĉar PIV difinas deontologion per profesia etiko.Laŭ la historio, la vortoj ontologio kaj deontogio estus nomeblaj neologismoj.
rdf:langString In moral philosophy, deontological ethics or deontology (from Greek: δέον, 'obligation, duty' + λόγος, 'study') is the normative ethical theory that the morality of an action should be based on whether that action itself is right or wrong under a series of rules and principles, rather than based on the consequences of the action. It is sometimes described as duty-, obligation-, or rule-based ethics. Deontological ethics is commonly contrasted to consequentialism, virtue ethics, and pragmatic ethics. In this terminology, action is more important than the consequences. The term deontological was first used to describe the current, specialised definition by C. D. Broad in his 1930 book, Five Types of Ethical Theory. Older usage of the term goes back to Jeremy Bentham, who coined it prior to 1816 as a synonym of dicastic or censorial ethics (i.e., ethics based on judgement). The more general sense of the word is retained in French, especially in the term code de déontologie (ethical code), in the context of professional ethics. Depending on the system of deontological ethics under consideration, a moral obligation may arise from an external or internal source, such as a set of rules inherent to the universe (ethical naturalism), religious law, or a set of personal or cultural values (any of which may be in conflict with personal desires).
rdf:langString Deontologische Ethik oder Deontologie (von griechisch δέον, déon, „das Erforderliche, das Gesollte, die Pflicht“, daher auch Pflichtethik) bezeichnet eine Klasse von ethischen Theorien, die den moralischen Status einer Handlung nicht anhand ihrer Konsequenzen bestimmen. Bestimmte Handlungen können daher als intrinsisch gut oder schlecht bezeichnet werden (siehe moralischer Absolutismus weiter unten). Entscheidend ist dabei, ob die Handlung einer verpflichtenden Regel gemäß ist und ob sie aufgrund dieser Verpflichtung begangen wird. Deontologische Theorien unterscheidet man innerhalb der Ethik gewöhnlich von konsequentialistischen Theorien, die nicht den intrinsischen Charakter einer Handlung selbst, sondern ausschließlich ihre Konsequenzen für moralisch relevant ansehen. Innerhalb der Deontologie gibt es verschiedene Ausprägungen: Während moderate Deontologen Konsequenzen auch eine moralische Relevanz zugestehen, sind im moralischen Absolutismus bestimmte Handlungen unter allen Umständen und ungeachtet ihrer Konsequenzen verboten.
rdf:langString La deontología (del griego δέον, -οντος déon, -ontos 'lo que es necesario', 'deber' y -logía 'conocimiento', 'estudio')​ es la rama de la ética que trata de los deberes, especialmente de los que rigen actividades profesionales, así como el conjunto de deberes relacionados con el ejercicio de una profesión. A su vez, es parte de la filosofía moral dedicada al estudio de las obligaciones o deberes morales. La deontología también es la teoría en ética normativa según la cual existen ciertas acciones que se deben realizar, y otras que no se deben realizar, más allá de las consecuencias positivas o negativas que puedan traer.​ Es decir, hay ciertos deberes que se deben cumplir más allá de sus consecuencias.​ Para la deontología, las acciones tienen un valor en sí mismas, independientemente de la cantidad de bien que puedan producir. De acuerdo con la convicción de que hay acciones buenas o malas en sí mismas, se sigue el deber de realizarlas o de evitarlas. Una acción puede ser moralmente correcta, aunque no produzca la mayor cantidad de bien, porque es justa por sí misma.​ Sin embargo, las éticas deontológicas se vuelven cada vez más sensibles a la necesidad de considerar las consecuencias globales de las acciones. Si, por ejemplo, mediante una mentira se puede salvar una vida humana, un ético deontológico puede reconocer una ponderación de los resultados de la acción. No obstante, en estos casos, se tienen en cuenta las consecuencias de la acción y no el valor propio de la acción, por lo que queda suspendida la deontología.​ Los deontólogos son aquellos que consideran correcta una situación en la que más gente sea fiel a sus convicciones, pero a la vez tiene que juzgar correcto hacer algo que irremisiblemente ocasionará que más personas actúen incorrectamente.​ Las éticas que pertenecen a este grupo se desarrollan a partir de un postulado humanista antropocéntrico; con esto postulan una moral humanista, ilustrada, que actúa sobre la política y el derecho. Esto orienta, presiona y critica; con la finalidad de fomentar una sociedad libre, democrática y abierta.​ Existen dos principales tipos de deontología:​ * Deontología aplicada: nos habla de los deberes de la vida cotidiana, si se debe hacer o no lo correcto en alguna situación * Deontología prescriptiva: determina el comportamiento con base en las reglas planteadas o necesarias para la convivencia El término fue acuñado por Jeremy Bentham, en su obra , donde la define como la rama del arte y de la ciencia que tiene como objetivo actuar de forma recta y apropiada, se refiere a la exposición de «lo que es correcto» y «lo que debería ser».​ Bentham también considera que la base de este término se sustenta en los principios de libertad y utilitarismo.​ Por su parte, Rossini establece la deontología no del ser, sino del deber-ser, es decir, lo que se debe de ser para poder considerarse perfectos.​ El término surge en el siglo XIX como una nueva forma de llamar a la ética, sin embargo, conforme fue pasando el tiempo se le tomo como la ética aplicada a la profesión específicamente.​ Todas las profesiones u oficios pueden contar con su propia deontología que indique cuál es el deber de cada individuo, es por ello que algunas de ellas han desarrollado su propio código deontológico.​ Las normas deontológicas son incomprensibles sin la referencia al contexto o grupo social en el que son obligatorias. La obligación se circunscribe a ese grupo, fuera del cual pierden la obligatoriedad. Bajo el ojo deontológico se considerará correcta una situación en la cual las personas estén siguiendo sus convicciones, pero al mismo tiempo tiene que analizar si lo que hará provocará que más gente tome decisiones incorrectas (hipócritas).​ Entre los éticos deontólogos cabe destacar a Immanuel Kant, William David Ross y . De acuerdo a Sebastián Kaufmann,​ uno de los principios más importantes de la ética normativa es el imperativo categórico propuesto por Immanuel Kant: «Obra sólo según aquella máxima por la cual puedas querer que al mismo tiempo se convierta en ley universal. Obra como si la máxima de tu acción pudiera convertirse por tu voluntad en una ley universal de la naturaleza» (AA IV:421). Para dicho imperativo una acción es moralmente buena cuando se funde en un principio con cualidades de ser universalizado. Podemos tomar como ejemplo la acción de mentir, esta actitud es generalmente inmoral pues si todos mintieran la confianza general dentro de las sociedades se arruinaría y por consecuencia no es una máxima universalizable.​
rdf:langString Deontologia (grekeratik: δέον "zor zaion", λόγος "trataera") Jeremy Bentham izeneko pentsalari britainiarrak erabili zuen lehen aldiz, eta, horrekin, etikaren (morala eta gizakiaren beharrak jorratzen dituen filosofiaren adarra) adar bat izendatzen zuen. Adar horren oinarria honakoa da: eginbeharren oinarriak eta arau moralak aztertzea. Erreferentzia egiten dio arlo zehatz bateko profesionalek bete beharreko eginbeharren eta betebeharren multzo antolatuari. Medikuen kode deontologikoari hipokratiko esaten zaio. Mediku guztiek derrigorrez egiten dute zin hipokratikoa. Deontologia etika laboralaren edo profesionalaren barruan dago. Etikan kode deontologikoa dago, lan jarduera bati lotutako printzipio etabalio batzu adierazi ohi dira luzeera handiagoko zenbait dokumentutan. Etika arautzailearen parte batda eta derrigorrez bete behar diren printzipio eta arau batzuk ematen ditu. Helburuaren ikuspuntutik,bi deontologia mota bereizten dira: * Deontologia aplikatua: Eguneroko bizitzaren ebaluazio moral edo etikoan oinarritzen da. Adibidez; zer den egokia egoerajakin batean. * Deontologia preskriptiboa: Portaera morala aztertzen du, gizakiak modu baketsuan elkarrekin bizitzeko duen beharrari begira, hau betetzeko arauak beharrezkoak dira.
rdf:langString L'éthique déontologique ou déontologisme (dérivé d'un mot grec signifiant « obligation » ou « devoir ») est la théorie éthique qui affirme que chaque acte moral doit être jugé selon sa conformité (ou sa non-conformité) à certains devoirs. Le terme « déontologie » a été créé par le philosophe anglais Jeremy Bentham dans son livre Chrestomathia (1816).
rdf:langString Etika deontologis atau deontologi adalah pandangan yang menilai moralitas suatu tindakan berdasarkan kepatuhan pada peraturan. Etika ini kadang-kadang disebut etika berbasis "kewajiban" atau "obligasi" karena peraturan memberikan kewajiban kepada seseorang. Etika deontologis biasanya dianggap sebagai lawan dari konsekuensialisme, , dan etika kebajikan. Etika Deontologi Kant bersumber kepada 3 (tiga) eksistensi Metafisis yaitu Kebebasan, Keabadian dan Tuhan. Ketiga ide inilah yang menjadi dasar dari Kehendak baik manusia yang mendorongnya untuk bermoral. Menurut Kant, ketiga ide ini bersifat intuitif, alamiah dan kodrati manusia, sehingga dapat disimpulkan bahwa manusia sebagai mahluk moral. Hanya saja, di dalam upaya untuk mengembangkan moralitasnya manusia sering terbentur kepada kenyataan dirinya sendiri serta keberadaannya di tengah tengah manusia lainnya, sehingga akan menimbulkan perdebatan etika tentang ukuran baik dan buruk menurut sudut pandangan masing-masing individu. Padahal paham deontologi mengatakan bahwa etis tidaknya suatu tindakan tidak ada kaitannya sama sekali dengan tujuan, konsekuensi atau akibat dari tindakan tersebut. Konsekuensi suatu tindakan tidak boleh menjadi pertimbangan untuk menilai etis atau tidaknya suatu tindakan. Suatu perbuatan tidak pernah menjadi baik karena hasilnya baik. Hasil baik tidak pemah menjadi alasan untuk membenarkan suatu tindakan, melainkan hanya kisah terkenal yang merampok kekayaan orang-orang kaya dan hasilnya dibagikan kepada rakyat miskin.
rdf:langString La deontologia, dal greco δέον -οντος (deon) e -λογία (loghìa), è letteralmente lo "studio del dovere", cioè la trattazione filosofico-pratica delle azioni doverose e la loro codificazione.
rdf:langString 義務論(ぎむろん、英語: deontology)とは、規範倫理学の学説の一つであり、「汝の信条が普遍的法則となることを、その信条を通して汝が同時に意欲できる、という信条に従ってのみ行為せよ」とするもの。哲学者であり倫理学者であるイマヌエル・カントが唱えた。 功利主義を含む帰結主義とは対立する。
rdf:langString ( 의무론은 여기로 연결됩니다. 키케로의 의무론에 대해서는 의무론 (키케로) 문서를 참고하십시오.) 윤리학에서 의무론적 윤리 또는 의무론은 행동의 도덕성은 행동의 결과에 근거하기보다는 일련의 규칙에 따라 그 행동 자체가 옳고 그른지에 근거해야 한다는 규범적 윤리 이론이다. 의무론적 윤리는 일반적으로 결과주의, 덕 윤리학 및 실용주의 윤리와 대조된다. 고려 중인 의무론적 윤리의 체계에 따라, 도덕적 의무는 우주에 내재된 일련의 규칙, 종교법 또는 일련의 개인적 또는 문화적 가치로부터 나올 수 있다.
rdf:langString De deontologie is een ethische stroming die uitgaat van absolute gedragsregels, vaak (maar niet altijd) gesteld als normen. Er wordt ook wel gesproken over plichtethiek. De term deontologie werd door Jeremy Bentham (1748-1832) gebruikt voor het geheel van de ethiek. Later werd hij wel gebruikt om de leer van de absolute plicht of imperatief van Immanuel Kant (1724-1804) aan te duiden. Tegenwoordig bedoelt men met deontologie doorgaans de plichtenleer voor een bepaald beroep. Iets wat slecht is, is volgens een deontoloog altijd slecht, ook als de uitkomst goed zou zijn, want er bestaat geen "goed" als zodanig; het enige wat goed zou kunnen zijn is de intentie, de goede wil, en die goede wil impliceert de aanvaarding van bepaalde morele wetten. Zo keuren deontologen bijvoorbeeld martelen af, ook als daar levens mee gered kunnen worden. De morele wet kan op vele manieren weergegeven worden, maar komt altijd op hetzelfde neer: een handeling is moreel als je tegelijkertijd kunt willen dat ieder ander op die manier zou handelen. Tegenover de deontologie staat de teleologie, waarvan het utilitarisme (ook wel utilisme genoemd) een voorbeeld is. De teleologie stelt dat het goede datgene is dat het grootste voordeel oplevert en het utilisme stelt vervolgens dat dit het grootste goed voor het grootste aantal mensen moet zijn. Dit 'goed' is echter subjectief (hypothetisch) omdat niemand werkelijk weet wat 'goed' is. Dat hypothetische 'goed' kan dus net zo goed immoreel zijn. De belangrijkste deontologische filosoof was Immanuel Kant. Zijn categorische imperatief is een duidelijk voorbeeld van deontologie. Zijn hypothetische imperatief is daarentegen meer vergelijkbaar met het utilisme en dus met de teleologische ethiek. Hoewel de categorische imperatief absoluut is, is het géén norm. Het is namelijk een imperatief voor het autonoom zedelijk bewustzijn, terwijl een norm een maatschappelijke regel is die voor de individuen geldig is. Voor het afzonderlijk individu is de norm dus een facet van een heteronoom moraalsysteem. Een andere bekende deontologische filosoof was John Rawls. Ook mensenrechtenorganisaties als Amnesty International zou men deontologisch kunnen noemen.
rdf:langString Deontologia (do grego δέον, translit. deon, "dever, obrigação" + λόγος, logos, "ciência"), na filosofia moral contemporânea, é uma das teorias normativas, segundo a qual as escolhas são moralmente exigidas, proibidas ou permitidas. Portanto inclui-se entre as teorias morais que orientam nossas escolhas sobre o que deve ser feito. É também entendida como a parte da Filosofia que trata dos princípios, fundamentos e sistemas da moral. Também é, às vezes, descrita como a ética baseada na "obrigação" ou em "regras", porque regras lhe "vinculam a seu dever". A ética deontológica é comumente contrastada com o consequencialismo e a ética da virtude. Nesta terminologia, a ação é mais importante do que as consequências. O termo foi introduzido em 1834, por Jeremy Bentham, para referir-se ao ramo da ética cujo objeto de estudo são os fundamentos dos deveres e as normas morais. É conhecida também sob o nome de "Teoria do Dever". É um dos dois ramos principais da , juntamente com a axiologia.
rdf:langString Deontologia (gr. déon, „to, co niezbędne, właściwe”; „obowiązek” i logos, „mowa”, „słowo”; przez ang. deontology, pierwotnie „etyka prywatna” (Jeremy'ego Benthama)) – nauka o powinnościach i obowiązkach, a także pogląd przeciwstawny konsekwencjalizmowi – jeśli chce się osiągnąć dobry rezultat, należy do niego dojść dobrą drogą („cel nie uświęca środków”).
rdf:langString Deontologi eller deontologisk etik (från grekiska δέον, /déon/, 'plikt' och λόγος, /lógos/, 'ord', 'förnuft', pliktlära), är en term för normativa teorier inom etik med innebörden att en handling eller regel ska bedömas utefter sitt intrinsikala värde (ungefär: sitt inneboende värde). Enligt deontologisk etik beror en handlings värde (antingen helt eller delvis) på dess pliktvärde – ett inneboende värde som avgörs av huruvida handlingen har utförts i enlighet med en gällande etisk norm. Detta i kontrast mot konsekventialistisk etik – som bedömer handlingen efter dess konsekvenser. Enligt renodlad deontologi beror alltså hur rätt en handling etiskt sett är inte på konsekvenserna av den, utan avgörs efter huruvida handlingen stämmer överens med det som är rätt efter plikten, vilket benämns handlingsdeontologi, eller har utförts i överensstämmelse med någon gällande etisk norm, vilket benämns regeldeontologi. Exempel på förstnämnda är pliktetiken och på sistnämnda rättighetsetiken. Den deontologiska etiken kan ses som en motsats till den konsekventialistiska, eller med ett motsvarande begrepp teleologiska, etiken.
rdf:langString Деонтоло́гія (від грец. δέον — належне) — вчення про проблеми моралі і моральності, розділ етики. Термін введений філософом утилітаристом Бентамом для позначення теорії моральності як науки про мораль. Згодом наука звузилася до характеристики проблем людського обов'язку, розглядаючи обов'язок як внутрішнє переживання примусу (моральна вимога), задається етичними цінностями. У ще більш вузькому сенсі, деякі словники позначають деонтологію, як науку, що вивчає медичну етику, правила і норми взаємодії лікаря з колегами і пацієнтом, проте це хибне означення. Етика — це «моральні цінності», а деонтологія — це обов'язки
rdf:langString 義務倫理學(義務論)是規範倫理學的其中一個理論。義務倫理學認為最高的道德倫理是建基於行為本身,並不會受外來因素影響,與同門的功利主義不同,義務倫理學並不理會後果因素。有時候又稱為「責任」或「應做的」或以規則為定義的倫理,強調道德判斷的客觀依據為「善意志」,重視行為動機,認為應該無條件的出於義務而行善。代表人物有康德,其理論對後世的義務倫理學產生很大影響。
rdf:langString Деонтоло́гия, или деонтологи́ческая э́тика (от др.-греч. δέον «должное»), — учение о проблемах морали и нравственности, раздел этики. При вынесении оценки совершённому действию деонтология руководствуется его соответствием или несоответствием определённым правилам. Иногда её называют этикой долга (или долженствования) либо этической системой, основанной на правилах поведения, поскольку именно они лежат в основе понятия долга.
xsd:nonNegativeInteger 25542

data from the linked data cloud