Deobandi

http://dbpedia.org/resource/Deobandi an entity of type: Thing

الديوبنديَّة مدرسة فكرية أسسها مجموعة من علماء الهند وتنسب إلى بلدة ديوبند، والتي تحتضن جامعة دار العلوم.ذكرت موسوعةُ الفرق في موقع الدرر السنية، مبادئَ الديوبندية كالآتي: «علماء ديوبند مسلمون دينا وأهل سنة وجماعة فرقة وأحناف مذهبا وصوفية مسلكا وماتريدية عقيدة وجشتيون طريقة بل إنهم يجمعون بين سلاسل الصوفية وطرقهم كلها ثم إنهم ينتمون إلى ولي الله فكريا ويقلدون محمد قاسم في الأصول والشيخ رشيد أحمد في الفروع وينتسبون إلى ديوبند.» rdf:langString
Deobandismus je novodobý směr islámu charakteristický fundamentalistickým výkladem víry a současně islamistické hnutí podobně jako známější a světově rozšířenější salafismus. Vznikl v 19. století na semináři Darul Ulúm ve městě v Indii. Deobandský směr oproti salafismu neuplatňuje přísně doslovný výklad islámu a ani nemá potřebu bojovat s moderní západní společností jako celkem, ale jen s některými jejími aspekty. To jej někdy staví do opozice vůči radikálnějším směrům a hnutím doslovnějších výkladů jako již zmíněný salafismus. V současnosti je deobandismus coby ideologie zastávána například hnutím Tálibán v Afghánistánu, které má rovněž nepřátele mezi islamistickými hnutími salafistů (zejména ). rdf:langString
Deobandismo (urdue: دیو بندی devbandī) estas islama sunaisma reviglisma grupo kiu aperis en Barato kaj Pakistano kaj etendiĝis al aliaj landoj kiel Afganio, Sudafriko kaj Britio. La deobandanoj, sekvas la fikhon de Abu Hanifah kaj la de . Ili estas tre influitaj de la Sunao kaj estas fervoraj defendantoj de la ŝario. Ĝia nomo venas de la barata urbo en Utar-Pradeŝo rdf:langString
デーオバンド派 (デオバンド派;英語: Deobandi; ウルドゥー語: دیوبندی‎; ヒンディー語: देवबन्दी; アラビア語: الديوبندية‎; ベンガル語: দেওবন্দি )は、19世紀後半に起こったスンナ派イスラーム改革運動で、北インドのウッタル・プラデーシュ州デーオバンドに位置するイスラーム神学校(マドラサ)として知られるデーオバンド学院(en)関係者によって形成された、南アジアにおけるスンナ派ハナフィー法学派内のウラマー集団の派閥。 日本でも活動を行っているタブリーギー・ジャマーアトはデーオバンド派から派生した布教団体。21世紀現在においてもインドやパキスタンで有力な派閥であり、ターリバーンの指導部はパキスタンにおける同派系列のマドラサで学んでいたことでも知られる。 rdf:langString
迪奧班迪(普什图语及波斯語:دیوبندی‎,乌尔都语:دیوبندی‬‎‎,阿拉伯语:الديوبندية‎),是一個19世紀中期開始的遜尼派伊斯蘭教復興運動,主要以印度、巴基斯坦、阿富汗、孟加拉国為中心,並有擴散到印度移民地區的跡象。 迪奧班迪運動發展為印度伊斯蘭學者對英國殖民主義的反應,发源于今印度北方邦的德奥班德,主張復興正統伊斯蘭教(以聖訓和古蘭經為根據)和反對帝國主義。在印度獨立運動時期,迪奧班迪主張團結印度教徒和穆斯林反對英國人。1919年,一大批迪奧班迪學者組成了印度伊斯蘭賢哲會,反對巴基斯坦運動。少數人加入了穆罕默德·阿里·真納的印度穆斯林聯盟。后来影响了阿富汗的圣战组织塔利班。 rdf:langString
Deobandi is a revivalist movement within Sunni Islam, adhering to the Hanafi school of law, formed in the late 19th century around the Darul Uloom Madrassa in Deoband, India, from which the name derives, by Muhammad Qasim Nanautavi, Rashid Ahmad Gangohi, and several others, after the Indian Rebellion of 1857–58. The movement pioneered education in religious sciences through the Dars-i-Nizami associated with the Lucknow-based ulema of Firangi Mahal with the goal of preserving Islamic teachings under colonial rule. The Deobandi movement's political wing, Jamiat Ulema-e-Hind, was founded in 1919 and played a major role in the Indian independence movement through its propagation of the doctrine of composite nationalism. rdf:langString
El deobandi (en urdu, دیو بندی, devbandī) es un movimiento revivalista islámico suní​ con orígenes sufíes que apareció en India y Pakistán y se ha extendido a otros países como Afganistán, Sudáfrica y el Reino Unido.​​​ Los deobandis crecieron en Afganistán de la mano de las organizaciones pakistaníes, llegando a tener influencia en la juventud afgana, especialmente la ubicada en los campos de refugiados en el contexto de la invasión soviética al país.​ Su nombre proviene de la localidad india de Deoband en Uttar Pradesh. rdf:langString
Deobandi (hindiz: देवबन्दी; paxtuneraz eta persieraz: دیوبندی‎; urduz: دیوبندی‎‎; arabieraz: الديوبندية‎; bengaleraz: দেওবন্দি ; oriyaz: ଦେଓବନ୍ଦି) islamiar mugimendu berpiztaile bat da islam suniaren (nagusiki hanafi eskolakoa) barnean. XIX. mende amaieran islamiar seminarioaren inguruan jaio zen, Indikoa herrian. Seminarioa Muhammad , eta beste hainbat ulemek sortu zuten 1866an, hau da, Zipaioen matxinada izan eta zortzi urtera; Deobandi mugimenduaren adar politikoa- - 1919an sortu zuten eta, nazionalismo konposatuaren doktrinaren zabalkundearen bidez, Indiaren independentziaren aldeko mugimenduan paper garrantzitsua jokatu zuen. rdf:langString
Deobandi (Urdu: دیو بندی devbandī) adalah gerakan politik Islam Sunni yang berasal dari India dan Pakistan dan kemudian menyebar ke negara-negara lain, seperti Afganistan, Afrika Selatan, dan Inggris dengan kedatangan imigran dari Asia Selatan. (lihat: Jamaah Tabligh) rdf:langString
Le deobandi (en ourdou : دیو بندی) ou deobandisme est une école de pensée musulmane sunnite, très présente en Asie du Sud (Pakistan, Inde et Afghanistan). Apparue dans les Indes britanniques en 1867 en réaction à la colonisation, elle tire son nom de la ville de , dans l'État de l'Uttar Pradesh dans le nord de l'Inde, qui a vu naître sa première école. Se réclamant de Abu Hanifa, juriste musulman du VIIIe siècle fondateur de l'école hanafite, elle prône un islam traditionaliste et apolitique ainsi qu'une lecture littéraliste des textes. rdf:langString
I Deobandi (in pashto e farsi دیو بندی) (letteralmente "di Deoband") sono i seguaci di una corrente religiosa del subcontinente indiano e in Afghanistan che aderiscono in maggior parte alla scuola giuridica (madhhab) dell'Imam Abu Hanifa. Il loro principale centro è il seminario della città di Deoband, in India, sita nel distretto di Sahāranpur, nello Stato dell'Uttar Pradesh, circa 140 km a Nord-Est di Delhi. rdf:langString
데오반드파(-派)는 19세기 후반 인도의 데오반드 마을의 다르울울룸 이슬람 신학교를 중심으로 결성된 수니파(주로 하나피파) 이슬람 내 이슬람 부흥운동이다. 신학교는 1857-58년 세포이 항쟁이 일어난 지 8년 만인 1866년 무함마드 카심 나노타비, 라시드 아흐마드 간고히, 그 밖의 여러 인물들에 의해 설립되었다. 복합 민족주의 교리의 전파를 통해 인도 독립 운동에서 중요한 역할을 했다. 데오반드 학파는 초기에는 평화적 갈림길에서 기독교 및 힌두교 학자들과의 종교간 논쟁을 벌였고, 설립 초기 단계에서는 당시의 데오반드 철학자들이 힌두교, 기독교, 무슬림의 단결을 이야기했기 때문에 운영비는 힌두교도가 일부 부담했다고 한다. 다문화주의와 인도의 분할에 대한 반대, 현재의 살라피스트적 입장과 이슬람 근본주의와는 크게 다르다. 현재 주로 인도, 파키스탄, 아프가니스탄, 방글라데시를 중심으로 한 데오반드 운동은 영국으로 확산되어 남아공에서 영향력을 행사하고 있다. 파키스탄과 아프간 지부와 원래의 인도 마드라사는 인도-파키스탄 국경과 관련된 정치적 이유로 '인도 분할' 이후 접촉이 훨씬 적었다. rdf:langString
Deobandi é um movimento revivalista islâmico dentro do islamismo sunita (principalmente hanafi) que se formou durante o final do século 19 em torno do seminário islâmico Darul Uloom na cidade de Deoband, na Índia, de onde o nome deriva. O seminário foi fundado por Muhammad Qasim Nanautavi, Rashid Ahmad Gangohi e várias outras figuras em 1866, oito anos após a rebelião indiana de 1857-1858 . O movimento foi pioneiro na educação de várias ciências religiosas através do Dars-i-Nizami associado aos ulemás de Firangi Mahal baseados em Lucknow; com o objetivo de preservar os ensinamentos islâmicos durante um período de domínio colonial . A ala política do movimento Deobandi, Jamiat Ulema-e-Hind, foi fundada em 1919 e desempenhou um papel importante no movimento de independência da Índia através rdf:langString
Deobandism är en extrem tolkning av sunnitisk islam som uppstod under slutet av 1800-talet i staden Deoband norr om Delhi i norra Indien, varifrån namnet härstammar. Rörelsen har därefter spridit sig över hela södra Asien och bland muslimska invandrare i västvärlden. Deobandismen innebär att leva upp till Koranens budskap och profeten Muhammeds levnadsregler. Den vill återgå till islams första tid och leva efter de regler som rådde då och vill rena islam från oislamistiska tankar och sedvänjor. rdf:langString
Деобанди (урду, пушту и перс. دیوبندی‎‎) или деобандизм — исламское суннитское движение, возникшее в Британской Индии и в основном распространённое среди мусульман-ханафитов в странах Южной Азии, а также среди выходцев из этих регионов в странах Западного мира. Движение деобанди возникло в учебном заведении «Дар уль-Улюм Деобанд» в городе Девабанд в Британской Индии в 1867 году. Целью деобандизма была реформация мусульманского общества в рамках колониального государства, которым правили немусульмане. Его создателями были Мухаммад Касим Нанаутави и Рашид Ахмад Гангохи. rdf:langString
rdf:langString Deobandi
rdf:langString ديوبندية
rdf:langString Deobandismus
rdf:langString Deobandismo
rdf:langString Deobandi
rdf:langString Deobandi
rdf:langString Deobandi
rdf:langString Deobandi
rdf:langString Deobandi
rdf:langString 데오반드파
rdf:langString デーオバンド派
rdf:langString Deobandi
rdf:langString Деобанди
rdf:langString Deobandism
rdf:langString 迪奧班迪
xsd:integer 65171
xsd:integer 1124331910
rdf:langString Deobandi
rdf:langString الديوبنديَّة مدرسة فكرية أسسها مجموعة من علماء الهند وتنسب إلى بلدة ديوبند، والتي تحتضن جامعة دار العلوم.ذكرت موسوعةُ الفرق في موقع الدرر السنية، مبادئَ الديوبندية كالآتي: «علماء ديوبند مسلمون دينا وأهل سنة وجماعة فرقة وأحناف مذهبا وصوفية مسلكا وماتريدية عقيدة وجشتيون طريقة بل إنهم يجمعون بين سلاسل الصوفية وطرقهم كلها ثم إنهم ينتمون إلى ولي الله فكريا ويقلدون محمد قاسم في الأصول والشيخ رشيد أحمد في الفروع وينتسبون إلى ديوبند.»
rdf:langString Deobandismus je novodobý směr islámu charakteristický fundamentalistickým výkladem víry a současně islamistické hnutí podobně jako známější a světově rozšířenější salafismus. Vznikl v 19. století na semináři Darul Ulúm ve městě v Indii. Deobandský směr oproti salafismu neuplatňuje přísně doslovný výklad islámu a ani nemá potřebu bojovat s moderní západní společností jako celkem, ale jen s některými jejími aspekty. To jej někdy staví do opozice vůči radikálnějším směrům a hnutím doslovnějších výkladů jako již zmíněný salafismus. V současnosti je deobandismus coby ideologie zastávána například hnutím Tálibán v Afghánistánu, které má rovněž nepřátele mezi islamistickými hnutími salafistů (zejména ).
rdf:langString Deobandismo (urdue: دیو بندی devbandī) estas islama sunaisma reviglisma grupo kiu aperis en Barato kaj Pakistano kaj etendiĝis al aliaj landoj kiel Afganio, Sudafriko kaj Britio. La deobandanoj, sekvas la fikhon de Abu Hanifah kaj la de . Ili estas tre influitaj de la Sunao kaj estas fervoraj defendantoj de la ŝario. Ĝia nomo venas de la barata urbo en Utar-Pradeŝo
rdf:langString Deobandi is a revivalist movement within Sunni Islam, adhering to the Hanafi school of law, formed in the late 19th century around the Darul Uloom Madrassa in Deoband, India, from which the name derives, by Muhammad Qasim Nanautavi, Rashid Ahmad Gangohi, and several others, after the Indian Rebellion of 1857–58. The movement pioneered education in religious sciences through the Dars-i-Nizami associated with the Lucknow-based ulema of Firangi Mahal with the goal of preserving Islamic teachings under colonial rule. The Deobandi movement's political wing, Jamiat Ulema-e-Hind, was founded in 1919 and played a major role in the Indian independence movement through its propagation of the doctrine of composite nationalism. Theologically, the Deobandis uphold the doctrine of taqlid (conformity to legal precedent) and adhere to the Hanafi school. Founders of the Deobandi school Nanautavi and Gangohi drew inspiration from the religio-political doctrines of the prominent South Asian Islamic scholar and Sufi reformer Shah Waliullah Dehlawi (1703–1762 CE / 1114–1175 AH). In its early years, the Deobandi school engaged in interfaith debates with Christian and Hindu scholars in a peaceful manner, and Deobandi philosophers talked about Hindu-Muslim unity, multiculturalism and opposition to the partition of India. Since 1979, the movement has been influenced by Salafism imported by United States from Saudi Arabia, particularly in Afghanistan and Pakistan. From the early 1980s to the early 2000s, some Deobandis were heavily funded by the Saudi government. The Pakistani government cultivated Deobandi militancy to fight the Soviet Union in Afghanistan and India in Kashmir. The money and guns supplied later fuelled civil conflict. The movement has spread from India, Pakistan, Afghanistan and Bangladesh to the United Kingdom, and has a presence in South Africa. The Pakistani and Afghan branches and the original Indian seminaries have far less contact since the Partition of India, for political reasons related to the India–Pakistan border. Followers of the Deobandi movement are extremely diverse; some advocate for non-violence and others are militant.
rdf:langString Deobandi (hindiz: देवबन्दी; paxtuneraz eta persieraz: دیوبندی‎; urduz: دیوبندی‎‎; arabieraz: الديوبندية‎; bengaleraz: দেওবন্দি ; oriyaz: ଦେଓବନ୍ଦି) islamiar mugimendu berpiztaile bat da islam suniaren (nagusiki hanafi eskolakoa) barnean. XIX. mende amaieran islamiar seminarioaren inguruan jaio zen, Indikoa herrian. Seminarioa Muhammad , eta beste hainbat ulemek sortu zuten 1866an, hau da, Zipaioen matxinada izan eta zortzi urtera; Deobandi mugimenduaren adar politikoa- - 1919an sortu zuten eta, nazionalismo konposatuaren doktrinaren zabalkundearen bidez, Indiaren independentziaren aldeko mugimenduan paper garrantzitsua jokatu zuen. Teologikoki, deobandiarrek doktrina (aurrekari juridikoarekin bat datorrena) babesten dute eta Hanafi eskolari atxikitzen dira. eta deobandi eskolaren fundatzaileek islamiar eskolastikotik eta en ideietatik eta wahhabismo ideologiaren erlijio-doktrinatik inspirazioa jaso zuten. Bere lehen urteetan, Deobandi eskola kristauekin eta hinduekin era baketsuan eztabaidan aritu zen, eta, badirudi hinduek bere ezarpenaren hasierako fasean, funtzionamendu-gastuak bere gain hartu zituzten, garai hartako Deobandi filosofoek hinduen, kristauen eta musulmanen batasunaz, multikulturalismoz eta Indiako banaketaren aurkakoez hitz egin zutelako. 1970eko hamarkadaren amaieran, Afganistanen eta Pakistanen mugimendua wahhabismoaren eraginpean egon zen. 1980ko hamarkadaren hasieran eta 2000ko hamarkadaren hasieran Saudi Arabiak deobandiar batzuk finantzatu zituen. Pakistango gobernuak bere jarraitzaileak babestu zituen Sobietar Batasuna eta India (Kaxmirren) borrokatzeko. Gerora, diruak eta armak gatazka zibila piztu zuten. Gaur egun India, Pakistan, Afganistan eta Bangladeshen errotuta dago, eta Erresuma Batutik eta Hegoafrikatik ere zabaldurik dago. Indiaren partiziotik aurrera, arrazoi politikoengatik, pakistandar eta afganiar adarrak eta indiar jatorrizko seminarioak autonomoagoak dira. Deobandi mugimenduaren jarraitzaileak oso ezberdinak dira, batzuk bakezaleak dira eta beste batzuk militanteak. Darul Uloom Deobandek talibanen ekintza zibilen alde egin du, baina 2000ko hamarkadan behin eta berriz kondenatu zuen islamiar terrorismoa eta, 2008an, haren aurkako fatwa bat argitaratu zuen.
rdf:langString Le deobandi (en ourdou : دیو بندی) ou deobandisme est une école de pensée musulmane sunnite, très présente en Asie du Sud (Pakistan, Inde et Afghanistan). Apparue dans les Indes britanniques en 1867 en réaction à la colonisation, elle tire son nom de la ville de , dans l'État de l'Uttar Pradesh dans le nord de l'Inde, qui a vu naître sa première école. Se réclamant de Abu Hanifa, juriste musulman du VIIIe siècle fondateur de l'école hanafite, elle prône un islam traditionaliste et apolitique ainsi qu'une lecture littéraliste des textes. L'école deobandi a aussi bien été l'une des sources de pensée des talibans afghans que du Tablighi Jamaat. Le nombre d'étudiants inscrits au Pakistan dans des madrasas déobandi serait en croissance rapide (multiplication par deux en 2007). Cette école est souvent en conflit avec l'école barelvie, également très présente en Asie du Sud.
rdf:langString El deobandi (en urdu, دیو بندی, devbandī) es un movimiento revivalista islámico suní​ con orígenes sufíes que apareció en India y Pakistán y se ha extendido a otros países como Afganistán, Sudáfrica y el Reino Unido.​​​ Los deobandis crecieron en Afganistán de la mano de las organizaciones pakistaníes, llegando a tener influencia en la juventud afgana, especialmente la ubicada en los campos de refugiados en el contexto de la invasión soviética al país.​ Los deobanditas, siguen el fiqh de Abu Hanifa y el de ​ Se ven como una parte del y refutan las críticas al islam utilizando la lógica griega.[cita requerida] Están muy influidos por la Sunnah y son fervientes defensores de la sharía.[cita requerida] Su nombre proviene de la localidad india de Deoband en Uttar Pradesh.
rdf:langString Deobandi (Urdu: دیو بندی devbandī) adalah gerakan politik Islam Sunni yang berasal dari India dan Pakistan dan kemudian menyebar ke negara-negara lain, seperti Afganistan, Afrika Selatan, dan Inggris dengan kedatangan imigran dari Asia Selatan. (lihat: Jamaah Tabligh) Nama Deobandi berasal dari kata “Deva” dan “Ban”, sebuah hutan belantara di bagian provinsi utara India, (Uttar Pradesh) India, di mana sekolah Darul Uloom “Darul ‘Ulum” Deoband yang didirikan oleh , berada. Deobandi mengikuti fiqh dari dan Aqidah dari , secara historis Deobandi mengadopsi pemikiran Shah Wali-Allah, pembaharu Islam di anak benua India pada abad ke delapanbelas yang menggabungkan semua disiplin ilmu agama seperti: Teologi, ilmu Logika (Mantiq), Fiqh, Tasawwuf, Tafsir, Hadith dan Filsafat. Dalam tempo kurang lebih seratus tahun Madrasah Deobandi telah berhasil mencetak ratusan siswa yang ikut mengembangkan ilmu keislaman di Asia Selatan.
rdf:langString デーオバンド派 (デオバンド派;英語: Deobandi; ウルドゥー語: دیوبندی‎; ヒンディー語: देवबन्दी; アラビア語: الديوبندية‎; ベンガル語: দেওবন্দি )は、19世紀後半に起こったスンナ派イスラーム改革運動で、北インドのウッタル・プラデーシュ州デーオバンドに位置するイスラーム神学校(マドラサ)として知られるデーオバンド学院(en)関係者によって形成された、南アジアにおけるスンナ派ハナフィー法学派内のウラマー集団の派閥。 日本でも活動を行っているタブリーギー・ジャマーアトはデーオバンド派から派生した布教団体。21世紀現在においてもインドやパキスタンで有力な派閥であり、ターリバーンの指導部はパキスタンにおける同派系列のマドラサで学んでいたことでも知られる。
rdf:langString 데오반드파(-派)는 19세기 후반 인도의 데오반드 마을의 다르울울룸 이슬람 신학교를 중심으로 결성된 수니파(주로 하나피파) 이슬람 내 이슬람 부흥운동이다. 신학교는 1857-58년 세포이 항쟁이 일어난 지 8년 만인 1866년 무함마드 카심 나노타비, 라시드 아흐마드 간고히, 그 밖의 여러 인물들에 의해 설립되었다. 복합 민족주의 교리의 전파를 통해 인도 독립 운동에서 중요한 역할을 했다. 데오반드 학파는 초기에는 평화적 갈림길에서 기독교 및 힌두교 학자들과의 종교간 논쟁을 벌였고, 설립 초기 단계에서는 당시의 데오반드 철학자들이 힌두교, 기독교, 무슬림의 단결을 이야기했기 때문에 운영비는 힌두교도가 일부 부담했다고 한다. 다문화주의와 인도의 분할에 대한 반대, 현재의 살라피스트적 입장과 이슬람 근본주의와는 크게 다르다. 현재 주로 인도, 파키스탄, 아프가니스탄, 방글라데시를 중심으로 한 데오반드 운동은 영국으로 확산되어 남아공에서 영향력을 행사하고 있다. 파키스탄과 아프간 지부와 원래의 인도 마드라사는 인도-파키스탄 국경과 관련된 정치적 이유로 '인도 분할' 이후 접촉이 훨씬 적었다. 데오반드 운동은 예언자 시대에 실천된 대로 이슬람의 기본을 되찾고자 하며, 도덕적이고 물질적인 서구화 영향으로부터 그것을 정화하기를 희망한다. 살라프파 또는 비 살라프파로 묘사되어 왔지만 아프가니스탄과 파키스탄의 살라프파의 영향을 받았다. 데오반드 학파의 설립자들, 즉 무함마드 카심 나노타비와 라시드 아흐마드 간고히는 이슬람 학자의 종교-정치적 교리에서 영감을 이끌어 냈고, 무자드 샤 왈리울라도 와하비 이데올로기의 영향을 받았다. 1980년대 초부터 2000년대 초까지 일부 데오반드 추종자는 사우디 아라비아로부터 많은 자금을 지원받았다. 파키스탄 정부는 (카슈미르에서) 소련과 인도와 싸우기 위해 일부러 데오반드파에 전투성을 배양했다. 공급된 돈과 총은 후에 시민 갈등을 부채질했다. 최근에는 국방주택청과 같은 파키스탄의 시설들이 공공주택단지 내 이슬람 사원의 다른 종파 이맘을 임명하는 것을 선호한다는 비난을 받고 있다. 데오반드 운동의 추종자들은 매우 다양하다. 어떤 사람들은 비폭력을 옹호하고 어떤 사람들은 파키스탄 탈레반(TTP)과 같이 전투적이다. TTP, SSP, 라슈카레 타이바 등 데오반드 무장세력. 라호르의 다르바르, 카라치의 압둘라 샤 가지 묘, 발루치스탄의 칼 마가시, 페샤와르의 라만 바바 묘 등 바렐비 운동의 수니파 무슬림에게 거룩한 수피 유적지를 공격해 파괴했다. 다양한 바렐비 지도자들의 살해도 데오반드 무장세력에 의해 저질러졌다. 일부 데오반드 지도자들은 반시야 및 무장단체와도 유대관계를 맺고 있으며, 무장단체를 모집하고 있다; 다른 디반디 지도자들은 그러한 활동이 파키스탄 정치를 그들의 종교에 침입하는 것과 같은 것을 분개한다. 다르울울룸 데오반드는 탈레반의 시민적 행동을 일관되게 지지해 왔으나 2000년대 이슬람 테러리즘을 거듭 규탄하며 2008년 이에 대한 파트와를 내놓았다.
rdf:langString I Deobandi (in pashto e farsi دیو بندی) (letteralmente "di Deoband") sono i seguaci di una corrente religiosa del subcontinente indiano e in Afghanistan che aderiscono in maggior parte alla scuola giuridica (madhhab) dell'Imam Abu Hanifa. Il loro principale centro è il seminario della città di Deoband, in India, sita nel distretto di Sahāranpur, nello Stato dell'Uttar Pradesh, circa 140 km a Nord-Est di Delhi. Qui, nel 1865, fu fondata da Ḥājjī Muḥammad ʿAbīd Ḥusayn e da 3 altri studiosi la madrasa (scuola coranica), chiamata Dār al-ʿUlūm, ossia (Darul Uloom Deoband), considerata uno fra i più importanti centri di formazione religiosa di tutto il mondo islamico. A Deoband si mantiene vivo il ricordo e l'insegnamento del grande mistico e tradizionista musulmano Shāh Walīullāh Dihlawī, in una struttura che può ospitare fino a 1500 studenti, con una biblioteca ricca di oltre 70 000 volumi a stampa, litografie e manoscritti di carattere giuridico-tradizionista.
rdf:langString Deobandism är en extrem tolkning av sunnitisk islam som uppstod under slutet av 1800-talet i staden Deoband norr om Delhi i norra Indien, varifrån namnet härstammar. Rörelsen har därefter spridit sig över hela södra Asien och bland muslimska invandrare i västvärlden. Den teologiska högskolan i Deoband grundlades 1867 och studierna effektiviserades genom användande av brittiska undervisningsmetoder. Målet var att stärka islam i en tid med främmande styre och stora sociala förändringar. Deobandiskolan blev en framgång och liknande skolor infördes över hela kontinenteten och därefter även i Storbritannien och västvärlden. Deobandirörelsen har även aktivt blandat sig i politiken. Deobandismen innebär att leva upp till Koranens budskap och profeten Muhammeds levnadsregler. Den vill återgå till islams första tid och leva efter de regler som rådde då och vill rena islam från oislamistiska tankar och sedvänjor. Deobandismen var i Indien ortodox och panislamisk, men den värnade intellektuell kunskap och ville relatera islam till det dåtida samhällets verklighet. Efter Indiens delning 1947 växte den kraftigt i Pakistan.
rdf:langString Deobandi é um movimento revivalista islâmico dentro do islamismo sunita (principalmente hanafi) que se formou durante o final do século 19 em torno do seminário islâmico Darul Uloom na cidade de Deoband, na Índia, de onde o nome deriva. O seminário foi fundado por Muhammad Qasim Nanautavi, Rashid Ahmad Gangohi e várias outras figuras em 1866, oito anos após a rebelião indiana de 1857-1858 . O movimento foi pioneiro na educação de várias ciências religiosas através do Dars-i-Nizami associado aos ulemás de Firangi Mahal baseados em Lucknow; com o objetivo de preservar os ensinamentos islâmicos durante um período de domínio colonial . A ala política do movimento Deobandi, Jamiat Ulema-e-Hind, foi fundada em 1919 e desempenhou um papel importante no movimento de independência da Índia através da propagação da doutrina do nacionalismo composto . Teologicamente, os Deobandis defendem a doutrina do taqlid (conformidade ao precedente legal) e aderem à escola Hanafi. Os fundadores da escola Deobandi Muhammad Qasim Nanautavi e Rashid Ahmad Gangohi inspiraram-se na doutrina político-religiosa do estudioso islâmico e mujaddid Shah Waliullah e na ideologia wahhabi. Durante seus primeiros anos, a escola Deobandi se envolveu em debates inter-religiosos com estudiosos cristãos e hindus de maneira pacífica, e durante a fase inicial de seu estabelecimento as despesas operacionais teriam sido parcialmente pagas pelos hindus porque os filósofos deobandi daqueles vezes falou sobre a unidade de hindus, cristãos e muçulmanos, multiculturalismo e oposição à divisão da Índia . Desde o final da década de 1970, diz-se que o movimento foi influenciado pelo wahabismo no Afeganistão e no Paquistão . Do início dos anos 1980 ao início dos anos 2000, alguns Deobandis foram fortemente financiados pela Arábia Saudita . O governo paquistanês cultivou a militância Deobandi para combater a União Soviética (no Afeganistão ) e a Índia (na Caxemira ). O dinheiro e as armas fornecidos mais tarde alimentaram o conflito civil. O movimento, agora centrado principalmente na Índia, Paquistão, Afeganistão e Bangladesh, se espalhou para o Reino Unido, e tem presença na África do Sul . Os ramos paquistanês e afegão e os seminários indianos originais têm muito menos contato desde a Partição da Índia, por razões políticas relacionadas à fronteira Índia-Paquistão. Os seguidores do movimento Deobandi são extremamente diversos; alguns defendem a não-violência e outros são militantes . O Darul Uloom Deoband apoiou consistentemente as ações civis do Talibã, mas condenou repetidamente o terrorismo islâmico nos anos 2000, emitindo uma fatwa contra ele em 2008.
rdf:langString Деобанди (урду, пушту и перс. دیوبندی‎‎) или деобандизм — исламское суннитское движение, возникшее в Британской Индии и в основном распространённое среди мусульман-ханафитов в странах Южной Азии, а также среди выходцев из этих регионов в странах Западного мира. Движение деобанди возникло в учебном заведении «Дар уль-Улюм Деобанд» в городе Девабанд в Британской Индии в 1867 году. Целью деобандизма была реформация мусульманского общества в рамках колониального государства, которым правили немусульмане. Его создателями были Мухаммад Касим Нанаутави и Рашид Ахмад Гангохи. Отличительной особенностью деобандитов является пуританство и нетерпимость к представителям других течений в исламе. Например, имели случаи стычек между деобандитами и членами движения барелви, которые признают народные культы и суфийские обычаи. Также сторонники деобанди враждебны к шиитам, наиболее радикальные деобандиты считают их еретиками и отступившими от веры. Такое противостояние привело к тому, что в 1980-е — 1990-е годы в Пакистане разразилась война между боевыми группами деобандитов, барелвитов и шиитов. В своей основе деобанди было антиколониальным движением. Так, в 1913 году его лидеры начали переписку с целью подготовки антибританского восстания. Первое медресе для обучения мусульманской молодежи в духе деобанди было создано в Уттар-Прадеш в конце XIX века. К 1967 году в мире насчитывалось до 8000 таких медрессе, в основном в Индии, Пакистане, Бангладеш, Афганистане и Малайзии. Деобандизм, который проповедовали пакистанские исламские партии в лагерях афганских беженцев, стал идеологическим ориентиром для движения Талибан. Члены движения деобанди в годы советского вторжения в Афганистан сформировали экстремистскую организацию «Харкат-уль-Джихад-аль-Исламия», которая в настоящее время воюет за включение территории Кашмира в состав Пакистана.
rdf:langString 迪奧班迪(普什图语及波斯語:دیوبندی‎,乌尔都语:دیوبندی‬‎‎,阿拉伯语:الديوبندية‎),是一個19世紀中期開始的遜尼派伊斯蘭教復興運動,主要以印度、巴基斯坦、阿富汗、孟加拉国為中心,並有擴散到印度移民地區的跡象。 迪奧班迪運動發展為印度伊斯蘭學者對英國殖民主義的反應,发源于今印度北方邦的德奥班德,主張復興正統伊斯蘭教(以聖訓和古蘭經為根據)和反對帝國主義。在印度獨立運動時期,迪奧班迪主張團結印度教徒和穆斯林反對英國人。1919年,一大批迪奧班迪學者組成了印度伊斯蘭賢哲會,反對巴基斯坦運動。少數人加入了穆罕默德·阿里·真納的印度穆斯林聯盟。后来影响了阿富汗的圣战组织塔利班。
rdf:langString Quran, hadith and sunnah
xsd:nonNegativeInteger 77762

data from the linked data cloud