Danelaw

http://dbpedia.org/resource/Danelaw an entity of type: Thing

Danelaw (del inglés antiguo: Dena lagu o «[Tierra] bajo ley danesa» y en danés: Danelagen​) es el nombre que se le dio a una región existente en la parte noreste de Inglaterra bajo el control de vikingos daneses desde finales del siglo IX hasta principios del XI. El término también se utiliza para describir el sistema de términos legales y de definiciones establecidos entre Alfredo el Grande y el vikingo Guthrum el Viejo después de su derrota en la batalla de Edington en 878. Alrededor del año 886 se firmó el tratado de Alfredo y Guthrum fijando los límites de sus reinos y tomando ciertas disposiciones para las relaciones entre ingleses y daneses. rdf:langString
Danelaw (anglosaxoieraz Dena lagu eta danieraz: Danelagen) IX. mendetik XI. mendera Ingalaterrako ipar-ekialdean bikingoen (edo daniarren) menpe zegoen lurraldea deitzeko erabiltzen zen izendapena da. Izendapen hau bera 878an ondoren Alfredo Handia eta artean ezarritako legedi hitzak eta definizioak izendatzeko ere erabili ohi zen. 886an lurralde ezberdinen arteko mugak ezarri zituen, anglosaxoi eta daniarren arteko harremanak ere finkatuz. rdf:langString
Danelaw (atau Danelagh, Bahasa Inggris Kuno: Dena lagu; Denmark: Danelagen), menurut catatan peristiwa Anglo-Saxon adalah bagian dari Britania Raya, kini Inggris utara dan timur, yang ditaklukan oleh bangsa Viking yang melakukan ekspansi pada abad ke-9. Dengan meningkatnya populasi dan produktivitas di Skandinavia, prajurit Viking mencari harta karun dan kejayaan di dekat Britania. rdf:langString
데인로(Danelaw, Danelagh)는 데인인(人)의 잉글랜드 이주(移住) 당시, 그들 자신의 법률(法律)·관습(慣習)을 이식(移植)하여 정주(定住)한 지방을 말한다. 요크로부터 템스강에 이르는 지역으로 동머시아 및 이스트앵글리아가 데인인이 밀집해 정주(定住)하던 곳으로 데인인의 법(法)·습관(習慣)이 가장 순수하게 유지된 지역이다. 노르만의 정복 후까지도 데인인적 사회 관습을 유지하고 스칸디나비아적 농경제도를 행했으며, 일반적으로 봉건제가 약하고 자유 농민이 많았다. 재판도 당사자의 영주(領主)와 관계없이 당사자 개인 본위로 행해졌는데, 동(東)머시아에는 대평의회(大評議會)라고 하는 치안유지기관과 특수한 데인인적 행정조직을 가지고 있었다. rdf:langString
デーンロウ(Danelaw)は、古英語 Dena lagu に由来する言葉で、9世紀後半以来ヴァイキング(デーン人)の支配下に置かれたイングランド東部地域を意味する。この地域にはアングロ・サクソンの法制とは異質な慣習法や独自の方言、風習が残った。「デーンロー」表記もある。 rdf:langString
Il Danelaw (noto anche come Danelagh; in antico inglese Dena lagu; in danese Danelagen) era un'area dell'Inghilterra sotto il controllo amministrativo dei Vichinghi (o Dani) a partire dalla fine del IX secolo. Il termine viene usato anche per descrivere l'insieme di termini e definizioni legali concordate tra Alfredo il Grande e il vichingo Guthrum, che vennero stilate in accordi come il Trattato di Wedmore, che stabilì un modus vivendi tra gli anglosassoni e gli invasori vichinghi. rdf:langString
丹麥區(英語:Danelaw)是指盎格魯-撒克遜編年史中記載的盎格鲁-撒克逊英格兰时期英格兰被丹麥維京人征服並施行丹麥律法的區域。 丹麥區源自於維京人於西元九世紀的擴張,但直到十一世紀才成為一個地理名詞,代表維京人在英格蘭領地。 878年,阿尔弗雷德大帝在(Battle of Edington)中打敗了維京人首领古斯倫带领的維京大軍。 886年與維京人簽訂合約,阿爾弗雷德同意支付「丹麥錢」,並尊重維京人對其他三個英格蘭王國的征服。維京人首领古思伦這邊,則需從撒克遜領土撤退,接受基督教,並承認威塞克斯乃獨立王國。 古思伦所轄地區因此稱為丹麥區確定雙方勢力範圍邊界及一系列雙方所各自擁有的權利,自此帶來和平。 這次兩種文化的碰撞,使得英格蘭產生了盎格魯-諾斯方言。 丹麥區大約包含15個區域:約克郡;丹麥區五市鎮(Five Boroughs of the Danelaw)包跨莱斯特、诺丁汉、德比、林肯、斯坦福;東盎格利亞王國包跨劍橋郡、薩福克郡和诺福克郡;東密德蘭包跨北安普敦郡、亨廷登郡、貝德福德郡、赫特福德郡、米德塞克斯和白金汉郡 。 rdf:langString
Де́нло (Данелаг, область датского права; англ. Danelaw, также Danelagh, др.-англ. Dena lagu, дат. Danelagen, англ. Danelaw) — территория в северо-восточной части Англии, отличавшаяся особыми правовой и социальной системами, унаследованными от норвежских и датских викингов, завоевавших эти земли в IX веке. После восстановления власти англосаксонских королей над Денло в начале X века скандинавское право и обычаи были сохранены, а многие перешли в общеанглийскую практику. Специфика юридической системы северо-восточной Англии пережила нормандское завоевание и продолжала существовать в течение всего средневековья. rdf:langString
Данелаг (область данського права; давн-англ. Dena lagu; дан. Danelagen; англ. Danelaw) — територія у північно-східній частині Англії, що відзначається особливими правовою та соціальною системами, успадкованими від данських вікінгів, які завоювали ці землі в IX столітті. Після відновлення влади англосаксонських королів над Данелагом на початку X століття скандинавське право і звичаї були збережені, а багато з них перейшли до загальноанглійської практики. Специфіка юридичної системи північно-східної Англії пережила нормандське завоювання й продовжувала існувати упродовж всього Середньовіччя. rdf:langString
كانت الدانلو (بالإنغليزية: Danelaw، بالإنغليزية القديمة: Dena lagu، بالدنماركية: Danelagen) جزءاً من إنغلترا حيث سادت قوانين الدنماركيين وأخضعت قوانين الأنغلوساكسونيين. تناقض القانون الدنماركي مع القانونين السكسوني الغربي والميرسي. يرجع أول ذكر للمصطلح إلى مطلع القرن الحادي عشر بـDena lage. تقع المناطق التي شكلت الدانلو في شمال وشرق إنغلترا، واللاتي احتلهن الدنماركيون وشماليون آخرون لمدةٍ طويلة. يمكن أن تصف الدانلو بنود الاتفاقيات بين ألفريد العظيم (ملك ويسكس) وغوثروم (القائد الحربي الدنماركي) اللاتي دُونت بعد هزيمة غوثرم في معركة إدينغتون عام 878. rdf:langString
El Danelaw o Danelagh (Dena lagu en anglès antic, Danelov en danès), tal com resta definit en la Crònica anglosaxona, és el nom que va rebre una part de la Gran Bretanya on s'aplicava la llei (law) dels danesos (Dane), això és dels invasors vikings danesos (i en part també noruecs), i on aquesta llei va substituir la dels anglosaxons. Els historiadors moderns han donat a aquest terme un sentit geogràfic: el Danelaw s'estenia al nord i a l'est d'Anglaterra. rdf:langString
Danelaw, také Danelagh (dánsky Danelagen, ve staré angličtině Dena lagu) je název té anglosaské části ostrova Velké Británie, kde bylo tzv. „dánské právo" nadřazeno tradičnímu anglosaskému; šlo tedy o anglosaské území pod nadvládou norsko-dánských dobyvatelů podřízené Dánskému království. Rozsah této oblasti odpovídá přibližně dnešní severní a východní Anglii. Jeho počátky sahají do vikinské expanze v 8. století. Termín je také používán k označení souhrnu práv dohodnutých mezi anglosaským králem Wessexu Alfrédem Velikým (anglicky Alfred the Great) a dánským vůdcem . V roce 886 byly smlouvou určeny hranice jejich království a vztahy mezi Anglosasy a seveřany (Dány a Nory). rdf:langString
The Danelaw (/ˈdeɪnˌlɔː/, also known as the Danelagh; Old English: Dena lagu; Danish: Danelagen) was the part of England in which the laws of the Danes held sway and dominated those of the Anglo-Saxons. The Danelaw contrasts with the West Saxon law and the Mercian law. The term is first recorded in the early 11th century as Dena lage. The areas that constituted the Danelaw lie in northern and eastern England, long occupied by Danes and other Norsemen. rdf:langString
Das Danelag (englisch Danelaw, -lage oder -lagh, mittelenglisch Denelage, altenglisch Dena lagu bzw. dänisch Danelagen, „dänisches Recht“) war ein Gebiet im frühmittelalterlichen England, das zwischen 865 und 878 vom dänischen Großen Heer, einer Wikingerarmee, erobert wurde. Das Danelag lag im Nordosten Englands und umfasste Teile der angelsächsischen Königreiche Northumbria, das 867 besiegt wurde, East Anglia, das 869 besiegt wurde, und Mercia, das 874 den Dänen in die Hände fiel. rdf:langString
Le Danelaw (Dena lagu en vieil anglais, Danelagen en danois), tel que défini dans la Chronique anglo-saxonne, est le nom donné à la partie de la Grande-Bretagne où s'appliquait la loi (law) des « Danois » (Dane), les envahisseurs vikings venus du Danemark (ainsi que de Norvège), et où cette loi supplantait celle des Anglo-Saxons. Les historiens modernes ont donné à ce terme un sens géographique : le Danelaw s'étendait sur le Nord et l'Est de l'Angleterre. rdf:langString
Danelagh, Danelaw – za panowania Alfreda Wielkiego, obszar jurysdykcji duńskiej w północno-wschodniej części Anglii oddzielony linią demarkacyjną od Wesseksu. Powstał na mocy traktatu z 878 roku między Alfredem, królem Wesseksu, a pokonanym przezeń w bitwie pod Ethandun dowódcą duńskich wikingów, Guthrumem. Traktat nie był korzystny dla Wesseksu, bo choć Londyn znalazł się pod władzą Alfreda, to handel morski Londynu był nadzorowany przez Duńczyków. rdf:langString
De Danelaw (letterlijk: "Denenwet"; uitspraak: [ˈdeɪnˌlɔ]? deen-loh, ook bekend als de Danelagh; Oudengels: Dena lagunema; Deens: Danelagen), was een door Deense Vikingen gekoloniseerd gebied in Noord- en Oost-Engeland in de 9e en 10e eeuw. De term komt uit de Anglo-Saxon Chronicle. rdf:langString
Danelaw, como registrado na Crônica Anglo-Saxã (também conhecido como Danelagh; inglês antigo: Dena lagu; em dinamarquês: Danelov), é o nome dado historicamente à parte da Grã-Bretanha na qual as leis dos dinamarqueses (danos) eram hegemônicas e sobrepujavam as leis dos anglo-saxões. Costuma ser usado em contraste com a "Lei Saxã Ocidental" ou "Lei Mércia". O uso do termo acabou sendo ampliado pelos historiadores modernos, tornando-se uma denominação geográfica; a parte da Grã-Bretanha que fazia parte do Danelaw corresponde aos atuais norte e leste da Inglaterra. As origens do Danelaw surgiram com a expansão viquingue do século IX, embora o termo só tenha designado uma área geográfica a partir do século XI; com o aumento da população na Escandinávia, guerreiros viquingues passaram a procu rdf:langString
Danelagen (även känd som Danelagh; engelska: Danelaw; fornengelska: Denelagu) är en benämning som uppkom på 1000-talet på den del av norra och östra England som från ca 876 till 954 stod under nordgermanska (främst danska, daner, därav namnet) herrars överhöghet (den norska delen av nordvästra England räknas inte till Danelagen). Termen används även för att beskriva de lagar som fastställdes mellan den engelske kungen Alfred den store av Wessex och vikingakungen Guthrum sedan Guthrum förlorat år 878. Omkring år 886 slöts ett avtal mellan de båda kungarna som fastställde respektive rikens gränser och upprättade relationer dem emellan. Under 900-talets första hälft erövrade dock kungarna av Wessex större delen av det danska området; den sista danska staden, York, föll år 954. rdf:langString
rdf:langString دانلو
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelag
rdf:langString Nτέινλο
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString 데인로
rdf:langString デーンロウ
rdf:langString Danelagh
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Danelagen
rdf:langString Денло
rdf:langString Данелаг
rdf:langString 丹麥區
rdf:langString Danelaw
xsd:float 54.0
xsd:float -1.0
xsd:integer 64946
xsd:integer 1124678237
rdf:langString Confederacy under the Kingdom of Denmark
rdf:langString Danelaw
rdf:langString no
rdf:langString File:Raven Banner.svg
rdf:langString England 878.svg
rdf:langString Mercia
rdf:langString Kingdom of East AngliaEast Anglia
rdf:langString Kingdom of EssexEssex
rdf:langString Kingdom of NorthumbriaNorthumbria
rdf:langString Christianity
rdf:langString Norse paganism
rdf:langString
rdf:langString Wessex
rdf:langString North Sea Empire
rdf:langString Confederacy
xsd:string 54.0 -1.0
rdf:langString England, 878
rdf:langString كانت الدانلو (بالإنغليزية: Danelaw، بالإنغليزية القديمة: Dena lagu، بالدنماركية: Danelagen) جزءاً من إنغلترا حيث سادت قوانين الدنماركيين وأخضعت قوانين الأنغلوساكسونيين. تناقض القانون الدنماركي مع القانونين السكسوني الغربي والميرسي. يرجع أول ذكر للمصطلح إلى مطلع القرن الحادي عشر بـDena lage. تقع المناطق التي شكلت الدانلو في شمال وشرق إنغلترا، واللاتي احتلهن الدنماركيون وشماليون آخرون لمدةٍ طويلة. نشأت الدانلو من اجتياح الجيش الوثني العظيم لإنغلترا في القرن التاسع، بالرغم من أن المصطلح لم يكن يستخدم لوصف رقعة جغرافية حتى القرن الحادي عشر. مع ازدياد عدد السكان ومعدلات المواليد في إسكندنافيا، سعى محاربو الفايكنغ للبحث عن المجد والكنوز في الجزر البريطانية المجاورة، و"وبدؤوا بالحرث وإعالة أنفسهم"، نقلاً عن الوقائع الأنغلوسكسونية عام 876. يمكن أن تصف الدانلو بنود الاتفاقيات بين ألفريد العظيم (ملك ويسكس) وغوثروم (القائد الحربي الدنماركي) اللاتي دُونت بعد هزيمة غوثرم في معركة إدينغتون عام 878. أصبحت المعاهدة بين ألفريد وغوثروم رسمية عام 886، مبينةً حدود مملكة كلٍ منهما وشروط العلاقات الودية بين الإنغليز والفايكنغ. تأثرت اللغةُ المحكية في إنغلترا بتصادم الثقافتين بظهور اللكنات الإنغليزية-النوردية (الشمالية). تألفت الدانلو من 15 مقاطعة تقريباً: ليستر، ويورك، ونوتنغهام، وديربي، ولنكولن، وإسكس، وكامبريدج، وسوفولك، ونورفك، ونورثامبتون، ، وبيدفورد، وهارتفورد، وميدلسكس، وباكينغهام.
rdf:langString El Danelaw o Danelagh (Dena lagu en anglès antic, Danelov en danès), tal com resta definit en la Crònica anglosaxona, és el nom que va rebre una part de la Gran Bretanya on s'aplicava la llei (law) dels danesos (Dane), això és dels invasors vikings danesos (i en part també noruecs), i on aquesta llei va substituir la dels anglosaxons. Els historiadors moderns han donat a aquest terme un sentit geogràfic: el Danelaw s'estenia al nord i a l'est d'Anglaterra. El terme Danelaw descriu igualment el conjunt de condicions i de definicions legals creades arran dels tractats signats entre el rei anglès Alfred el Gran i el rei danès Guthrum el Vell, establerts després de la derrota d'aquest darrer a , l'any 878. L'any 886, el tractat entre Alfred i Guthrum va restar formalitzat i s'establí la frontera entre tots dos regnes, amb unes clàusules que preveien unes relacions pacífiques entre anglosaxons i vikings. La llei danesa dominava als antics regnes de Northúmbria i l'Ànglia de l'Est, així com a la regió dels Cinc Burgs (Leicester, Nottingham, Derby, i Lincoln). La prosperitat del Danelaw, especialment del regne de Jòrvik, feu que esdevingués un reclam per a nous invasors vikings. Els conflictes amb Wessex i Mèrcia van minar el seu poder i l'afebliment de la seva força militar va conduir a restar sotmesos a Eduard el Vell, a canvi d'obtenir-ne la protecció.
rdf:langString Danelaw, také Danelagh (dánsky Danelagen, ve staré angličtině Dena lagu) je název té anglosaské části ostrova Velké Británie, kde bylo tzv. „dánské právo" nadřazeno tradičnímu anglosaskému; šlo tedy o anglosaské území pod nadvládou norsko-dánských dobyvatelů podřízené Dánskému království. Rozsah této oblasti odpovídá přibližně dnešní severní a východní Anglii. Jeho počátky sahají do vikinské expanze v 8. století. Termín je také používán k označení souhrnu práv dohodnutých mezi anglosaským králem Wessexu Alfrédem Velikým (anglicky Alfred the Great) a dánským vůdcem . V roce 886 byly smlouvou určeny hranice jejich království a vztahy mezi Anglosasy a seveřany (Dány a Nory). Dánské právo platilo v Northumbrii a Východní Anglii, a v hrabstvích Leicester, Nottingham, Derby, a Lincoln. Paradoxní je, že prosperita území Danelaw, zejména v Yorku, lákala nové vikinské nájezdníky k loupeživým výpravám. Konflikt mezi Wessexem a Mercií oslabil sílu této kultury a vedl k jejímu podřízení Eduardu Staršímu (Edward the Elder). Oblast Danelaw se tak stala součástí anglického království a již nadále nebyla dánskou provincií.
rdf:langString Das Danelag (englisch Danelaw, -lage oder -lagh, mittelenglisch Denelage, altenglisch Dena lagu bzw. dänisch Danelagen, „dänisches Recht“) war ein Gebiet im frühmittelalterlichen England, das zwischen 865 und 878 vom dänischen Großen Heer, einer Wikingerarmee, erobert wurde. Das Danelag lag im Nordosten Englands und umfasste Teile der angelsächsischen Königreiche Northumbria, das 867 besiegt wurde, East Anglia, das 869 besiegt wurde, und Mercia, das 874 den Dänen in die Hände fiel. Im Danelag fand eine Besiedlung durch Skandinavier statt. Wie umfassend diese skandinavische Besiedlung des Danelags tatsächlich war, ist nicht abschließend geklärt. Die fünf befestigten Ortschaften Leicester, Lincoln, Nottingham, Stamford und Derby bildeten die militärischen, administrativen und wirtschaftlichen Zentren des Danelags. Diese fünf Orte sind unter der Bezeichnung Fünf Städte oder Fünf Burgen bekannt („Five Boroughs“). Der Begriff Danelag für dieses Gebiet wurde erst ab Mitte des 11. Jahrhunderts verwendet, um die Regionen Englands zu beschreiben, die sich sozial und rechtlich von den angelsächsisch dominierten unterschieden. Es steht im Gegensatz zum Engla lage, dem englischen oder sächsischen Gesetz. Nur König Alfred von Wessex gelang es, dem großen Heer auf Dauer zu trotzen. Er schloss 878 mit dem Wikingerführer Guthrum einen Friedensvertrag, in dem er die dänische Herrschaft im Nordosten anerkannte. Im Gegenzug wurde Guthrum nach christlichen Ritus getauft und konnte so unangefochten weiter über seine englischen Gebiete herrschen. Die bis 954 abgeschlossene Eroberung des Danelags durch das Königreich Wessex führte zur Entstehung Englands. Für die Entwicklung der englischen Gesellschaft lieferten Kultur, Sprache, Rechtsnormen und Organisationsformen der skandinavischen Siedler wichtige Impulse.
rdf:langString The Danelaw (/ˈdeɪnˌlɔː/, also known as the Danelagh; Old English: Dena lagu; Danish: Danelagen) was the part of England in which the laws of the Danes held sway and dominated those of the Anglo-Saxons. The Danelaw contrasts with the West Saxon law and the Mercian law. The term is first recorded in the early 11th century as Dena lage. The areas that constituted the Danelaw lie in northern and eastern England, long occupied by Danes and other Norsemen. The Danelaw originated from the invasion of the Great Heathen Army into England in the 9th century, although the term was not used to describe a geographic area until the 11th century. With the increase in population and productivity in Scandinavia, Viking warriors, having sought treasure and glory in the nearby British Isles, "proceeded to plough and support themselves", in the words of the Anglo-Saxon Chronicle for the year 876. Danelaw can describe the set of legal terms and definitions created in the treaties between Alfred the Great, the king of Wessex, and Guthrum, the Danish warlord, written following Guthrum's defeat at the Battle of Edington in 878. In 886, the Treaty of Alfred and Guthrum was formalised, defining the boundaries of their kingdoms, with provisions for peaceful relations between the English and the Vikings. The language spoken in England was affected by this clash of cultures, with the emergence of Anglo-Norse dialects. The Danelaw roughly comprised these contemporary 15 shires: Leicester, York, Nottingham, Derby, Lincoln, Essex, Cambridge, Suffolk, Norfolk, Northampton, Huntingdon, Bedford, Hertford, Middlesex, and Buckingham.
rdf:langString Danelaw (del inglés antiguo: Dena lagu o «[Tierra] bajo ley danesa» y en danés: Danelagen​) es el nombre que se le dio a una región existente en la parte noreste de Inglaterra bajo el control de vikingos daneses desde finales del siglo IX hasta principios del XI. El término también se utiliza para describir el sistema de términos legales y de definiciones establecidos entre Alfredo el Grande y el vikingo Guthrum el Viejo después de su derrota en la batalla de Edington en 878. Alrededor del año 886 se firmó el tratado de Alfredo y Guthrum fijando los límites de sus reinos y tomando ciertas disposiciones para las relaciones entre ingleses y daneses.
rdf:langString Danelaw (anglosaxoieraz Dena lagu eta danieraz: Danelagen) IX. mendetik XI. mendera Ingalaterrako ipar-ekialdean bikingoen (edo daniarren) menpe zegoen lurraldea deitzeko erabiltzen zen izendapena da. Izendapen hau bera 878an ondoren Alfredo Handia eta artean ezarritako legedi hitzak eta definizioak izendatzeko ere erabili ohi zen. 886an lurralde ezberdinen arteko mugak ezarri zituen, anglosaxoi eta daniarren arteko harremanak ere finkatuz.
rdf:langString Le Danelaw (Dena lagu en vieil anglais, Danelagen en danois), tel que défini dans la Chronique anglo-saxonne, est le nom donné à la partie de la Grande-Bretagne où s'appliquait la loi (law) des « Danois » (Dane), les envahisseurs vikings venus du Danemark (ainsi que de Norvège), et où cette loi supplantait celle des Anglo-Saxons. Les historiens modernes ont donné à ce terme un sens géographique : le Danelaw s'étendait sur le Nord et l'Est de l'Angleterre. Le terme Danelaw décrit également l'ensemble des conditions et définitions légales créées par les traités entre le roi anglais Alfred le Grand et le danois Guthrum, établis après la défaite de ce dernier à Ethandun en 878. En 886, le traité entre Alfred et Guthrum fut formalisé, définissant la frontière entre leurs royaumes, avec des clauses pour les relations pacifiques entre Anglo-Saxons et Vikings. La loi danoise dominait dans les anciens royaumes de Northumbrie et d'Est-Anglie, ainsi que dans la région des Cinq Bourgs (Leicester, Nottingham, Derby, Stamford et Lincoln). La prospérité du Danelaw, notamment du royaume de Jórvík, en fit une cible pour de nouveaux envahisseurs vikings. Les conflits avec le Wessex et la Mercie sapèrent sa puissance et l'affaiblissement de sa puissance militaire conduisit à sa soumission à Édouard l'Ancien en échange de sa protection.
rdf:langString Danelaw (atau Danelagh, Bahasa Inggris Kuno: Dena lagu; Denmark: Danelagen), menurut catatan peristiwa Anglo-Saxon adalah bagian dari Britania Raya, kini Inggris utara dan timur, yang ditaklukan oleh bangsa Viking yang melakukan ekspansi pada abad ke-9. Dengan meningkatnya populasi dan produktivitas di Skandinavia, prajurit Viking mencari harta karun dan kejayaan di dekat Britania.
rdf:langString 데인로(Danelaw, Danelagh)는 데인인(人)의 잉글랜드 이주(移住) 당시, 그들 자신의 법률(法律)·관습(慣習)을 이식(移植)하여 정주(定住)한 지방을 말한다. 요크로부터 템스강에 이르는 지역으로 동머시아 및 이스트앵글리아가 데인인이 밀집해 정주(定住)하던 곳으로 데인인의 법(法)·습관(習慣)이 가장 순수하게 유지된 지역이다. 노르만의 정복 후까지도 데인인적 사회 관습을 유지하고 스칸디나비아적 농경제도를 행했으며, 일반적으로 봉건제가 약하고 자유 농민이 많았다. 재판도 당사자의 영주(領主)와 관계없이 당사자 개인 본위로 행해졌는데, 동(東)머시아에는 대평의회(大評議會)라고 하는 치안유지기관과 특수한 데인인적 행정조직을 가지고 있었다.
rdf:langString デーンロウ(Danelaw)は、古英語 Dena lagu に由来する言葉で、9世紀後半以来ヴァイキング(デーン人)の支配下に置かれたイングランド東部地域を意味する。この地域にはアングロ・サクソンの法制とは異質な慣習法や独自の方言、風習が残った。「デーンロー」表記もある。
rdf:langString Il Danelaw (noto anche come Danelagh; in antico inglese Dena lagu; in danese Danelagen) era un'area dell'Inghilterra sotto il controllo amministrativo dei Vichinghi (o Dani) a partire dalla fine del IX secolo. Il termine viene usato anche per descrivere l'insieme di termini e definizioni legali concordate tra Alfredo il Grande e il vichingo Guthrum, che vennero stilate in accordi come il Trattato di Wedmore, che stabilì un modus vivendi tra gli anglosassoni e gli invasori vichinghi.
rdf:langString De Danelaw (letterlijk: "Denenwet"; uitspraak: [ˈdeɪnˌlɔ]? deen-loh, ook bekend als de Danelagh; Oudengels: Dena lagunema; Deens: Danelagen), was een door Deense Vikingen gekoloniseerd gebied in Noord- en Oost-Engeland in de 9e en 10e eeuw. De term komt uit de Anglo-Saxon Chronicle. In het najaar van 865 viel het Deense Grote heidense leger in East Anglia Engeland binnen. Dit leger bestond uit een coalitie van Deense en andere Scandinavische krijgsheren. In tegenstelling tot eerdere generaties Vikingen, die de Britse kust voor het eerst plunderden in 793 bij Lindisfarne, waren deze Noormannen echter van plan om het land te veroveren en zich er permanent te vestigen. Na 865 kwamen er dan ook nog meer migratiegolven vanuit Denemarken, Noorwegen en Zweden op gang. De Vikingen behaalden jarenlang meerdere overwinningen op de Angelsaksische vorstendommen en veroverden steeds meer gebied. Northumbria, Essex, East Anglia en de oostelijke helft van Mercia werden onder de voet gelopen. Wessex bleek tijdens de veldtocht van 870–1 echter te sterk voor de veroveraars en zij trokken zich terug naar Londen. In 875 splitste het Grote heidense leger zich in een noordelijk en zuidelijk deel, waarna twee legerleiders zich hebben uitgeroepen tot koning: Halfdan Ragnarsson vestigde zich als koning in York (het begin van het Koninkrijk Jorvik), terwijl Guthrum zijn koninkrijk vestigde in East Anglia en Essex, en bleef strijden tegen Wessex. In de Slag bij Edington in 878 wist koning Alfred de Grote van Wessex de oprukkende Denen onder koning Guthrum echter te verslaan. De slag dwong de Denen, die zich in steeds groteren getale in Engeland vestigden, tot de onderhandelingstafel. Uiteindelijk werd de Denen in 886 een eigen gebied in Engeland toegewezen, waar ze hun eigen wetten konden laten gelden: de Danelaw. Dit verdrag bracht echter geen definitieve vrede. Vanuit zee en de Danelaw bleven de Deense Vikingen de Angelsaksische koninkrijken Mercia en Wessex aanvallen, tot de Wessex-Mercische koning Æthelstan de Denen begin 10e eeuw versloeg. Jorvik zou nog een keer zijn zelfstandigheid herwinnen, maar in 954 werd deze Noors-Deense Vikingstaat door Engeland geannexeerd en was het voorlopig afgelopen met de Danelaw. De Deen Knoet de Grote slaagde er na een invasie met vikingen uit heel Scandinavië in om van 1016 tot 1035 koning van Engeland, later ook van Denemarken en Noorwegen te worden. Dat grote rijk viel na zijn dood weer uiteen. In 1066, 1069, 1075 en 1085 vonden nog enkele grote Noorse en Deense invasies plaats, maar deze leidden niet tot permanente verovering en kolonisatie.
rdf:langString Danelaw, como registrado na Crônica Anglo-Saxã (também conhecido como Danelagh; inglês antigo: Dena lagu; em dinamarquês: Danelov), é o nome dado historicamente à parte da Grã-Bretanha na qual as leis dos dinamarqueses (danos) eram hegemônicas e sobrepujavam as leis dos anglo-saxões. Costuma ser usado em contraste com a "Lei Saxã Ocidental" ou "Lei Mércia". O uso do termo acabou sendo ampliado pelos historiadores modernos, tornando-se uma denominação geográfica; a parte da Grã-Bretanha que fazia parte do Danelaw corresponde aos atuais norte e leste da Inglaterra. As origens do Danelaw surgiram com a expansão viquingue do século IX, embora o termo só tenha designado uma área geográfica a partir do século XI; com o aumento da população na Escandinávia, guerreiros viquingues passaram a procurar por riquezas e glórias em territórios vizinhos; um fato similar ocorreu no litoral da França, onde a presença de migrantes escandinavos condicionou a formação da região da Normandia. Danelaw é um termo usado para descrever o conjunto de termos e definições legais criados pelos tratados feitos entre o rei inglês Alfredo, o Grande e o senhor de guerra dinamarquês, Gutrum, o Velho, assinados logo depois da derrota de Gutrum na Batalha de Ethandun, em 878. Em 886 o foi formalizado, definindo as fronteiras de seus reinos, com as respectivas providências para a manutenção de relações pacíficas entre os ingleses e os viquingues. As leis dinamarquesas eram dominantes nos reinos de Nortúmbria e Ânglia Oriental, e nas terras dos de Leicester, Nottingham, Derby, Stamford e Lincoln. A prosperidade do Danelaw, especialmente Iorque, fez com que a região se tornasse um alvo de saques posteriores por parte dos próprios viquingues. Conflitos com Wessex e Mércia enfraqueceram sua força militar, o que levou à sua submissão a Eduardo, o Velho, em troca de proteção. Por fim, foi retomada pelos ingleses, e passou a fazer parte do Reino da Inglaterra, deixando de ser uma província da Dinamarca.
rdf:langString Danelagh, Danelaw – za panowania Alfreda Wielkiego, obszar jurysdykcji duńskiej w północno-wschodniej części Anglii oddzielony linią demarkacyjną od Wesseksu. Powstał na mocy traktatu z 878 roku między Alfredem, królem Wesseksu, a pokonanym przezeń w bitwie pod Ethandun dowódcą duńskich wikingów, Guthrumem. Traktat nie był korzystny dla Wesseksu, bo choć Londyn znalazł się pod władzą Alfreda, to handel morski Londynu był nadzorowany przez Duńczyków. Określenie „Duńczycy” w kontekście średniowiecznych podbojów wikingów nie oznacza ani narodu, ani jakiejś grupy etnicznej, pochodzi bowiem od staroangielskiego słowa thegn (wojownik) i używane było w odniesieniu do Normanów napadających grupami północne wybrzeża imperium Karolingów. Pomimo odzyskania przez Anglosasów w pierwszej połowie X wieku kontroli nad obszarem Danelagh, odrębności prawne oraz językowe przetrwały tam do XII – XIII wieku.
rdf:langString Danelagen (även känd som Danelagh; engelska: Danelaw; fornengelska: Denelagu) är en benämning som uppkom på 1000-talet på den del av norra och östra England som från ca 876 till 954 stod under nordgermanska (främst danska, daner, därav namnet) herrars överhöghet (den norska delen av nordvästra England räknas inte till Danelagen). Termen används även för att beskriva de lagar som fastställdes mellan den engelske kungen Alfred den store av Wessex och vikingakungen Guthrum sedan Guthrum förlorat år 878. Omkring år 886 slöts ett avtal mellan de båda kungarna som fastställde respektive rikens gränser och upprättade relationer dem emellan. Under 900-talets första hälft erövrade dock kungarna av Wessex större delen av det danska området; den sista danska staden, York, föll år 954. Till följd av nordgermanernas besittning av stora delar av England kom ett flertal ord från nordgermanska språk att inlånas i engelskan.
rdf:langString 丹麥區(英語:Danelaw)是指盎格魯-撒克遜編年史中記載的盎格鲁-撒克逊英格兰时期英格兰被丹麥維京人征服並施行丹麥律法的區域。 丹麥區源自於維京人於西元九世紀的擴張,但直到十一世紀才成為一個地理名詞,代表維京人在英格蘭領地。 878年,阿尔弗雷德大帝在(Battle of Edington)中打敗了維京人首领古斯倫带领的維京大軍。 886年與維京人簽訂合約,阿爾弗雷德同意支付「丹麥錢」,並尊重維京人對其他三個英格蘭王國的征服。維京人首领古思伦這邊,則需從撒克遜領土撤退,接受基督教,並承認威塞克斯乃獨立王國。 古思伦所轄地區因此稱為丹麥區確定雙方勢力範圍邊界及一系列雙方所各自擁有的權利,自此帶來和平。 這次兩種文化的碰撞,使得英格蘭產生了盎格魯-諾斯方言。 丹麥區大約包含15個區域:約克郡;丹麥區五市鎮(Five Boroughs of the Danelaw)包跨莱斯特、诺丁汉、德比、林肯、斯坦福;東盎格利亞王國包跨劍橋郡、薩福克郡和诺福克郡;東密德蘭包跨北安普敦郡、亨廷登郡、貝德福德郡、赫特福德郡、米德塞克斯和白金汉郡 。
rdf:langString Де́нло (Данелаг, область датского права; англ. Danelaw, также Danelagh, др.-англ. Dena lagu, дат. Danelagen, англ. Danelaw) — территория в северо-восточной части Англии, отличавшаяся особыми правовой и социальной системами, унаследованными от норвежских и датских викингов, завоевавших эти земли в IX веке. После восстановления власти англосаксонских королей над Денло в начале X века скандинавское право и обычаи были сохранены, а многие перешли в общеанглийскую практику. Специфика юридической системы северо-восточной Англии пережила нормандское завоевание и продолжала существовать в течение всего средневековья.
rdf:langString Данелаг (область данського права; давн-англ. Dena lagu; дан. Danelagen; англ. Danelaw) — територія у північно-східній частині Англії, що відзначається особливими правовою та соціальною системами, успадкованими від данських вікінгів, які завоювали ці землі в IX столітті. Після відновлення влади англосаксонських королів над Данелагом на початку X століття скандинавське право і звичаї були збережені, а багато з них перейшли до загальноанглійської практики. Специфіка юридичної системи північно-східної Англії пережила нормандське завоювання й продовжувала існувати упродовж всього Середньовіччя.
rdf:langString no
rdf:langString Danelaw
rdf:langString Conquered
rdf:langString Formed
rdf:langString Raven Banner.svg
rdf:langString Flag of Wessex.svg
rdf:langString The raven banner
xsd:nonNegativeInteger 36565
<Geometry> POINT(-1 54)

data from the linked data cloud