Cybele

http://dbpedia.org/resource/Cybele an entity of type: Thing

Η μικρασιατική φρυγική θεότητα Κυβέλη, (Matar Kubileya/Kubeleya "Κυβέλεια Μήτηρ, πιθανώς "Μητέρα των Ορέων") γνωστή μεταγενέστερα στους Έλληνες ως Ρέα ήταν θεά γενικά της άγριας φύσης και των δημιουργικών δυνάμεων της Γης και της γονιμότητας. Ο Πίνδαρος την προσφωνεί «Κυβέλα, μάτερ θεών». rdf:langString
Kybele (griechisch Κυβέλη Kybélē, die große Göttermutter (Μεγάλη Μήτηρ Megálē Mḗtēr, wörtlich „Große Mutter“) vom Berg Ida; lateinisch gleichbedeutend Magna Mater) ist eine Göttin, die zusammen mit ihrem Geliebten Attis ursprünglich in Phrygien (Kleinasien) und später in Griechenland, Thrakien und Rom verehrt wurde. Der Kybele- und Attiskult war bis in die Spätantike – ähnlich wie der Mithraskult – ein im ganzen römischen Reich verbreiteter Mysterienkult. rdf:langString
Zibele (antzinako grezieraz: Κυβέλη, Kybele) Asia Txikiko ama-jainkosa handia da. Izadiaren ugal indarraren jainkosa zen, eta Jainko Handia eta Jainkoen Ama izenez gurtua izan zen. Greziarrek Rearekin berdindu zuten, eta Erromako Senatuak K.a. 204an ofizial egin zuen haren gurtza. I. - III. mendeetan Zibeleren gurtza, errituetan egiten ziren orgiak zirela eta, oso ezaguna izan zen. rdf:langString
Kibele (/ˈkɪbəliː/ atau [ˈsɪb.əl.i]; bahasa Frigia: Matar Kubileya/Kubeleya "Bunda Kubeleyan", kemungkinan "Bunda Gunung"; bahasa Yunani: Κυβέλη Kybele, Κυβήβη Kybebe, Κύβελις Kybelis), adalah Ibu Bumi dalam kepercayaan Frigia. Seperti juga Gaia dari Yunani dan Rea dari Minoa, Kibele merupakan perwujuan bumi yang subur. Kibele juga adalah dewi gua dan gunung, dinding dan benteng, alam, hewan liar (khsusunya singa dan lebah). Kibele dari Frigia sering kali diidentikkan dengan dewi dari bangsa Het-, meskipun dewa ini mungkin merupakan asal mula dewa Anatolia, Kubaba. rdf:langString
키벨레(그리스어: Κυβέλη)는 본래 아나톨리아에서 숭배된 대지모신이다. 프리기아에서 숭배된 신들 중 유일하게 그 존재가 알려져 있으며, 아마 프리기아의 주신이었을 것으로 생각된다. 프리기아의 키벨레 숭배는 기원전 6세기경 그리스가 소아시아에 설치한 식민지들을 통해 그리스에 수입되었다. rdf:langString
キュベレー(古代ギリシア語: Κυβέλη / Kybélê、フランス語: Cybèle、英語: Cybele)は、アナトリア半島のプリュギア(フリギア)で崇拝され、古代ギリシア、古代ローマにも信仰が広がった大地母神である。名前は「知識の保護者」の意。 rdf:langString
Cibele (greco: Κυβέλη Kybelē; latino: Cibelis; dal frigio Matar Kubileya/Kubeleya, forse "Madre della Montagna" ) è un'antica divinità anatolica, venerata come Grande Madre Idea, dal monte Ida presso Troia, dea della natura, degli animali (potnia theron) e dei luoghi selvatici. Divinità ambivalente, simboleggiava la forza creatrice e distruttrice della Natura. rdf:langString
Cibele era uma deusa originária da Frígia. Designada como "Mãe dos Deuses" ou Deusa mãe, simbolizava a fertilidade da natureza. O seu culto iniciou-se na região da Ásia Menor e espalhou-se por diversos territórios da Grécia Antiga. Sob o antigo título grego, Potnia Theron, também foi associada à deusa-mãe minoica, cujo culto remonta ao período neolítico da "Senhora dos animais". Cibele tornou-se uma divindade do ciclo de vida-morte-renascimento ligada à ressurreição do filho e amante Átis. rdf:langString
Kybele (hetyckie Kubaba, gr. Kybele lub Kybebe, łac. Cybele lub Cybebe) – frygijska bogini płodności, urodzaju, wiosny i miast obronnych, strażniczka zmarłych. W mitologii frygijskiej jej młodym kochankiem był Attis. Czczona od tysiącleci w całej Azji Mniejszej jako Magna Mater; w Rzymie jej kult przetrwał aż do V wieku n.e. rdf:langString
Кібела (грец. Κυβέλη, лат. Cybele), Цібела, іноді Кібеба (грец. Κυβήβη) — у давньогрецькій міфології богиня, що має фригійське коріння. Відома також під іменами: Ківева, Діндімена, Ідейська мати, Велика Мати богів. По функціях близька до богині Реї, іноді аж до ототожнення. Згідно зі Страбоном, отримала своє ім'я від Кібел. Її храм в Сардах згадує Геродот. rdf:langString
库柏勒(弗里吉亚语:Matar Kubileya/Kubeleya,希腊语:Κυβέλη Kybele, Κυβήβη Kybebe, Κύβελις Kybelis),是弗里吉亚所信仰的地母神。她如同希腊神话中的大地之母盖亚和米诺斯的瑞亚,库柏勒体现着肥沃的土地,为溶洞、山峦、墙壁、堡垒、自然、野生动物(特别是狮子与蜜蜂)之神。她是天上众神和地上万物的母亲,能使大地回春、五谷丰登;库柏勒统治着整个世界,为大自然生长力的化身。 rdf:langString
Кибе́ла (др.-греч. Κυβέλη, лат. Cybele), в древнегреческой мифологии — богиня, имеющая фригийские корни. Согласно Страбону, получила своё имя от Кибел[прояснить]. По функциям близка к богине Рее, иногда вплоть до отождествления. rdf:langString
كوبيلي (باللاتينية: CYBELE) وهي إلهة الجبال، الطبيعة، والخصوبة، لشعوب آسيا الصغرى وهي معبودة من أغلب شعوب المنطقة وسماها الرومان ماغنا ماتر ديوم إيدايا (باللاتينية: Magna Deum Mater Idaea) أو أم الآلهة العظيمة الإيدايانية، وهي معروفة بأسماء أخرى أيضا لكن كوبيلي هو الاسم الذي عرفت به في الأدب أكثر من أي اسم آخر. rdf:langString
Cíbele (en grec antic Κυβέλη, Kybélê) era la principal divinitat frígia i l'única coneguda de caràcter femení en aquella regió. Fou una deessa tel·lúrica i, com a tal, representava la fertilitat de la natura, especialment en el seu aspecte més salvatge. El seu culte era molt antic i s'havia iniciat al neolític. rdf:langString
Kybelé (frýžsky Matar Kubileja, starořecky Κυβέλη Kybelé, latinsky Cybele) je původem frýžská mateřská bohyně, jejíž kult byl převzat také do řeckého a římského náboženství. V antice byla střediskem jejího kultu v dnešním severozápadním Turecku, především město a blízké hory a , kde byl uctíván s ní spojený černý kámen jež měl spadnout z nebe, a měl bohyni zpodobňovat. Byla ctěna jako bohyně země, plodnosti, divokých zvířat a byla provázena lvy. Často byla titulována jako Velká matka či Velká matka bohů. rdf:langString
Cibelo origine estis frigia diino (en antikva greka lingvo Κυβέλη Kybélê, nomo al kiu ofte oni donas la etimologion «tiu de la hararo» se oni konsideras ĝin greka anstataŭ frigia) estis la diino de la Patrino Tero kiu estis adorata en Anatolio ekde la neolitiko. Cibelo estis la personigo aŭ diigo de la fruktodona grundo, diino de la kavernoj kaj montaroj, muregoj kaj fortikaĵoj, de la Naturo kaj la bestoj (ĉefe la leonoj kaj abeloj). Ĝia ekvivalento en la romia mitologio estis , la Granda Patrino. Ŝia titolo «Mastrino de la bestoj», kiun ankaŭ ricevis la minoika Granda Patrino, revelacias ŝiajn praajn paleolitikajn radikojn. Ŝia dieco ankaŭ rilatiĝas al la vivo, morto kaj resurekto. Ŝia edzo kies kultado aperis iom pli malfrue, estis ŝia filo Atiso. Ĉi tiu diino estas reprezentata sur ĉaro rdf:langString
Cybele (/ˈsɪbəliː/ SIB-ə-lee; Phrygian: Matar Kubileya/Kubeleya "Kubileya/Kubeleya Mother", perhaps "Mountain Mother"; Lydian Kuvava; Greek: Κυβέλη Kybele, Κυβήβη Kybebe, Κύβελις Kybelis) is an Anatolian mother goddess; she may have a possible forerunner in the earliest neolithic at Çatalhöyük, where statues of plump women, sometimes sitting, accompanied by lionesses, have been found in excavations. Phrygia's only known goddess, she was probably its national deity. Greek colonists in Asia Minor adopted and adapted her Phrygian cult and spread it to mainland Greece and to the more distant western Greek colonies around the 6th century BC. rdf:langString
Cibeles (en griego antiguo Κυβέλη Kybélê) era la diosa griega, originalmente frigia, de la Madre Tierra que fue adorada en Anatolia desde el neolítico. También se la consideraba la personificación de la fértil tierra, una diosa de las cavernas y las montañas, murallas y fortalezas, de la Naturaleza y los animales (especialmente leones y abejas). Esta Diosa Madre fue honrada en todo el mundo antiguo. El centro de su culto estaba en la en Pesinunte («Pessinus»), donde cayó el Betilo cúbico y negro denominado Kubele que da origen de su nombre.​ rdf:langString
Cybèle (en grec ancien : Κυϐέλη / Kybélê, nom peut-être tiré de celui d'une montagne de Phrygie) est une divinité d’origine phrygienne, adoptée d'abord par les Grecs puis par les Romains, personnifiant la nature sauvage. Elle est présentée comme « Magna Mater », Grande Déesse, Déesse mère ou encore Mère des dieux. C’est l’une des plus grandes déesses de l’Antiquité au Proche-Orient. rdf:langString
Cybele, Kybele (Grieks: Κυβέλη) of Nane een van oorsprong Frygische godin, werd door de Romeinen gelijkgesteld aan de Griekse Rhea en door de Armenen aan godin Nane. Cybele was de Magna Mater (moedergodin of Grote Moeder), en werd vereerd als vruchtbaarheidsgodin. Zij wordt soms ook als Berecynthia aangeduid. rdf:langString
Kybele är det grekiska namnet på den anatoliska modergudinnan. Kybelekulten kan ha sina rötter i den neolitiska anatoliska kulturen. I Hacilar och Çatalhöyük har figuriner från 7000-5000 f.Kr. återfunnits som har stora likheter med de senare avbildningarna av Kybele. I den frygiska kulten kallades gudinnan för Matar, modern, i den kappadokiska Ma, ibland med epitetet . Detta epitet, som antas hänsyfta på berg, var kanske orsaken till det senare grekiska namnet Kybele. rdf:langString
rdf:langString Cybele
rdf:langString كوبيلي
rdf:langString Cíbele
rdf:langString Kybelé
rdf:langString Kybele- und Attiskult
rdf:langString Κυβέλη (μυθολογία)
rdf:langString Cibelo
rdf:langString Zibele
rdf:langString Cibeles
rdf:langString Kibele
rdf:langString Cibele
rdf:langString Cybèle
rdf:langString 키벨레
rdf:langString キュベレー
rdf:langString Cybele (mythologie)
rdf:langString Kybele
rdf:langString Cibele
rdf:langString Кибела
rdf:langString Kybele
rdf:langString 库柏勒
rdf:langString Кібела
xsd:integer 78360
xsd:integer 1123246446
rdf:langString Kybelé (frýžsky Matar Kubileja, starořecky Κυβέλη Kybelé, latinsky Cybele) je původem frýžská mateřská bohyně, jejíž kult byl převzat také do řeckého a římského náboženství. V antice byla střediskem jejího kultu v dnešním severozápadním Turecku, především město a blízké hory a , kde byl uctíván s ní spojený černý kámen jež měl spadnout z nebe, a měl bohyni zpodobňovat. Byla ctěna jako bohyně země, plodnosti, divokých zvířat a byla provázena lvy. Často byla titulována jako Velká matka či Velká matka bohů. V Řecku byla ztotožněna s Gaiou, Démétér a Rheiou, v Římě s Terrou, Ops, Pales a Bellonou. Taktéž splývala s kappadockou bohyní . Kybelé je blízká také jiné maloasijské bohyni, hermafroditní Agdistis, jíž byl také přisuzován milenecký vztah s . V některých dobových zdrojích jsou obě božstva jasně oddělována, v jiných ztotožňována. Sloužili ji bytosti zvané Kúréti, Korybanté i trpasličí Daktylové, podle jednoho z podání byla matkou frýgského krále Midase Podle oblíbeného mýtu se její milenec Attis zamiloval do nymfy a bohyně za to na něj seslala šílenství, v kterém se mladík sám vykastroval a zemřel na způsobená zranění. Z jeho krve pak vzešly violky. Attidova smrt byla v mystériích vykládána soteriologicky jako záchrana duše z hmotného světa. Antičtí umělci ji zobrazovali jako vysokou ženu, jejíž hlavu věnčí hory, věže nebo hradby měst. Nejčastěji je však zachycena na voze taženém lvy nebo pardály. Mnoho jejích vyobrazení je známo z vázových maleb, kde je obvykle obklopena satyry a silény.
rdf:langString Cíbele (en grec antic Κυβέλη, Kybélê) era la principal divinitat frígia i l'única coneguda de caràcter femení en aquella regió. Fou una deessa tel·lúrica i, com a tal, representava la fertilitat de la natura, especialment en el seu aspecte més salvatge. El seu culte era molt antic i s'havia iniciat al neolític. Els grecs la van assimilar a altres deesses, com Gea, Demèter o Àrtemis, però sobretot es confonia amb Rea i, com a tal, fou anomenada Mare dels déus. Els romans, seguint la denominació referida a la mare terra, la coneixien també amb els sobrenoms de Magna Mater, «la gran mare» (d'aquí surt el nom del poble català de Madremanya) i Bona Dea. Els artistes la representaven dalt d'un carro tirat per dos lleons i coronada amb una torre. El seu culte al principi simbolitzava la renovació anual de la natura, i més endavant la mort i la resurrecció mística dels fidels. Representava, doncs, la terra fèrtil, les coves, les muntanyes, les fortaleses, la natura i els animals. Per això també se'n deia la Mare Terra o la Gran Deessa Mare.
rdf:langString كوبيلي (باللاتينية: CYBELE) وهي إلهة الجبال، الطبيعة، والخصوبة، لشعوب آسيا الصغرى وهي معبودة من أغلب شعوب المنطقة وسماها الرومان ماغنا ماتر ديوم إيدايا (باللاتينية: Magna Deum Mater Idaea) أو أم الآلهة العظيمة الإيدايانية، وهي معروفة بأسماء أخرى أيضا لكن كوبيلي هو الاسم الذي عرفت به في الأدب أكثر من أي اسم آخر. وكانت عبادتها قد تمركزت في فريجيا ووجدت طريقها إلى اليونان لكنها لم تنتشر وكان هذا في بدايات القرن السادس قبل الميلاد ودخلت إلى [روما] عام 204 ق م حيث حظيت بأهمية كبيرة وكانت إحدى آخر الأصنام التي اضمحلت عبادتها. وكانت كوبيلي تعبد في الغالب في ارتباط مع مثل أفروديت وأدونيس، والفلاسفة القدماء فسروا الثنائي بأنه رمز للعلاقة بين الأم الأرض ونباتاتها.
rdf:langString Η μικρασιατική φρυγική θεότητα Κυβέλη, (Matar Kubileya/Kubeleya "Κυβέλεια Μήτηρ, πιθανώς "Μητέρα των Ορέων") γνωστή μεταγενέστερα στους Έλληνες ως Ρέα ήταν θεά γενικά της άγριας φύσης και των δημιουργικών δυνάμεων της Γης και της γονιμότητας. Ο Πίνδαρος την προσφωνεί «Κυβέλα, μάτερ θεών».
rdf:langString Cibelo origine estis frigia diino (en antikva greka lingvo Κυβέλη Kybélê, nomo al kiu ofte oni donas la etimologion «tiu de la hararo» se oni konsideras ĝin greka anstataŭ frigia) estis la diino de la Patrino Tero kiu estis adorata en Anatolio ekde la neolitiko. Cibelo estis la personigo aŭ diigo de la fruktodona grundo, diino de la kavernoj kaj montaroj, muregoj kaj fortikaĵoj, de la Naturo kaj la bestoj (ĉefe la leonoj kaj abeloj). Ĝia ekvivalento en la romia mitologio estis , la Granda Patrino. Ŝia titolo «Mastrino de la bestoj», kiun ankaŭ ricevis la minoika Granda Patrino, revelacias ŝiajn praajn paleolitikajn radikojn. Ŝia dieco ankaŭ rilatiĝas al la vivo, morto kaj resurekto. Ŝia edzo kies kultado aperis iom pli malfrue, estis ŝia filo Atiso. Ĉi tiu diino estas reprezentata sur ĉaro kiu simboligas la superecon de la patrino Naturo, al kiu eĉ subiĝas la povaj leonoj kiuj tiras la ĉaron. Ŝi estas nomata ankaŭ Cibeleso aŭ Cibelea. Laŭ Francisko Azorín Cibelea estas Mitologia greka diino, edzino de Saturno, dipatrino. Simbolis la teron, k. la artistoj ŝin reprezentis per fortika virino kronita k. akompanita de leono-j. Li indikas etimologion el Cibelo, propra nomo de monto en Malgranda azio, kaj de tie la greka Kibele kaj latina Cybele. Atalanta, ankaŭ de greka mitologio, estis belulino kaj havis multajn admirantojn. Sed ŝi pri viroj ne multe sopiris kaj pri edziniĝo ankaŭ ne. Kiam ŝia patro promesis trovi al ŝi taŭgan fianĉon, ŝi kondiĉis edziniĝi al tiu, kiu venkos ŝin en kurado. Kiu malvenkos, mortos. Kaj estis vico da ili. Nur Hipomeno, (konata ankaŭ kiel Melanio, nomo eble derivita el melon, greka vorto kaj por "pomo" kaj por frukto ĝenerale), filo de greka reĝo, helpe de la diino Afrodito venkis. Li ricevis de la diino tri orajn pomojn, kiujn dumvoje forĵetadis kaj Atalanta detenis sin kolektante ilin. Sed Atalanta tamen ne edziniĝis al Hipomeno. Kiam ili ĉirkaŭbrakis unu la alian en arbara templo, dioj punis ilin pro profano de la sanktejo kaj ŝanĝigis ilin en sovaĝajn bestojn, verŝajne en leonojn. Laŭ aliaj versioj la venko de Hipomeno estis premiita per pariĝo. Laŭ diversaj versioj, Atalanta kaj Hipomeno vivis feliĉaj dum ioma tempo, ĝis ilia konverto en leonoj fare de Cibelo kiel puno pro seksumado en unu de ŝiaj temploj kiam ili eniris tien survoje ĉe Hipomeno (la antikvaj grekoj miskredis, ke la leonoj ne povis pariĝi kun leonoj, sed nur kun leopardoj). Ovidio kaj Servio sugestis, ke Hipomeno estis forgesinta pagi la omaĝon kiun li estis promesinta al Afrodito pro ŝia helpo kaj, kiel konsekvenco, dum ilia estado en la templo de Cibelo, Afrodito sendis al ili volupton, kiu rezultis en seksumado, kio certe kolerigos Cibelo. Pro tio ĉu Cibelo (ĉu Zeŭso mem, laŭ Higino) transformis ilin en leonoj. Post la konverto, ŝi ligis ilin al sia propra ĉaro por ke ili tiru. Servio egaligas tiun ĉaron de Cibelo al la propra Tero mem.
rdf:langString Cybele (/ˈsɪbəliː/ SIB-ə-lee; Phrygian: Matar Kubileya/Kubeleya "Kubileya/Kubeleya Mother", perhaps "Mountain Mother"; Lydian Kuvava; Greek: Κυβέλη Kybele, Κυβήβη Kybebe, Κύβελις Kybelis) is an Anatolian mother goddess; she may have a possible forerunner in the earliest neolithic at Çatalhöyük, where statues of plump women, sometimes sitting, accompanied by lionesses, have been found in excavations. Phrygia's only known goddess, she was probably its national deity. Greek colonists in Asia Minor adopted and adapted her Phrygian cult and spread it to mainland Greece and to the more distant western Greek colonies around the 6th century BC. In Greece, Cybele met with a mixed reception. She became partially assimilated to aspects of the Earth-goddess Gaia, of her possibly Minoan equivalent Rhea, and of the harvest–mother goddess Demeter. Some city-states, notably Athens, evoked her as a protector, but her most celebrated Greek rites and processions show her as an essentially foreign, exotic mystery-goddess who arrives in a lion-drawn chariot to the accompaniment of wild music, wine, and a disorderly, ecstatic following. Uniquely in Greek religion, she had a eunuch mendicant priesthood. Many of her Greek cults included rites to a divine Phrygian castrate shepherd-consort Attis, who was probably a Greek invention. In Greece, Cybele became associated with mountains, town and city walls, fertile nature, and wild animals, especially lions. In Rome, Cybele became known as Magna Mater ("Great Mother"). The Roman state adopted and developed a particular form of her cult after the Sibylline oracle in 205 BC recommended her conscription as a key religious ally in Rome's second war against Carthage (218 to 201 BC). Roman mythographers reinvented her as a Trojan goddess, and thus an ancestral goddess of the Roman people by way of the Trojan prince Aeneas. As Rome eventually established hegemony over the Mediterranean world, Romanized forms of Cybele's cults spread throughout Rome's empire. Greek and Roman writers debated and disputed the meaning and morality of her cults and priesthoods, which remain controversial subjects in modern scholarship.
rdf:langString Kybele (griechisch Κυβέλη Kybélē, die große Göttermutter (Μεγάλη Μήτηρ Megálē Mḗtēr, wörtlich „Große Mutter“) vom Berg Ida; lateinisch gleichbedeutend Magna Mater) ist eine Göttin, die zusammen mit ihrem Geliebten Attis ursprünglich in Phrygien (Kleinasien) und später in Griechenland, Thrakien und Rom verehrt wurde. Der Kybele- und Attiskult war bis in die Spätantike – ähnlich wie der Mithraskult – ein im ganzen römischen Reich verbreiteter Mysterienkult.
rdf:langString Zibele (antzinako grezieraz: Κυβέλη, Kybele) Asia Txikiko ama-jainkosa handia da. Izadiaren ugal indarraren jainkosa zen, eta Jainko Handia eta Jainkoen Ama izenez gurtua izan zen. Greziarrek Rearekin berdindu zuten, eta Erromako Senatuak K.a. 204an ofizial egin zuen haren gurtza. I. - III. mendeetan Zibeleren gurtza, errituetan egiten ziren orgiak zirela eta, oso ezaguna izan zen.
rdf:langString Cibeles (en griego antiguo Κυβέλη Kybélê) era la diosa griega, originalmente frigia, de la Madre Tierra que fue adorada en Anatolia desde el neolítico. También se la consideraba la personificación de la fértil tierra, una diosa de las cavernas y las montañas, murallas y fortalezas, de la Naturaleza y los animales (especialmente leones y abejas). En la mitología griega, dado que su figura ya estaba representada por otras divinidades, esta diosa tuvo que ser readaptada para integrarse en los mitos ya existentes, hasta el punto de que muchos autores la consideraban el mismo personaje que Rea, la madre de los dioses. El mito más conocido en el que aparece es el de Atalanta e Hipómenes. De acuerdo con la mitología griega, fue Cibeles/Rea quien inició a Dioniso en su culto misterioso. Su equivalente romana era Magna Mater, la Gran Madre o Idaea mater («Madre del Ida»). Su título «Señora de los Animales», que también ostentaba la Diosa Madre minoica, revela sus arcaicas raíces paleolíticas. Es una deidad de vida, muerte y resurrección. Su consorte, cuyo culto fue introducido más tarde, era Atis. Se trata de una de las principales diosas de las antiguas culturas del Oriente Próximo. En la mitología griega también es conocida como Δαμία (Damia). Se la representa con vestimentas frigias y una corona con forma de muralla. Porta las llaves que dan acceso a todas las riquezas de la tierra. Monta un carro que simboliza la superioridad de la madre Naturaleza, a la que incluso se subordinan los poderosos leones que tiran de él. En otras representaciones se sienta en un trono custodiado también por leones. La leyenda, relatada por Ovidio en Las Metamorfosis (X, vss. 570-704), los relaciona con una singular pareja mitológica, Hipómenes (Melanión, en otras versiones) y Atalanta, que compitieron en una carrera de velocidad. La astucia de Hipómenes –inspirado por la diosa del amor, ya que el premio era la mano de Atalanta– hizo caer al suelo unas manzanas de oro que atrajeron la atención de Atalanta y la distrajeron de la carrera, que perdió. El mito concluye con la unión impía de los amantes dentro de un recinto sagrado dedicado a la diosa Cibeles, la cual se enfurece y como castigo los metamorfosea en leones, condenados a tirar de su carro eternamente y sin poder mirarse el uno al otro. Esta Diosa Madre fue honrada en todo el mundo antiguo. El centro de su culto estaba en la en Pesinunte («Pessinus»), donde cayó el Betilo cúbico y negro denominado Kubele que da origen de su nombre.​ En 204 a. C., durante la segunda guerra púnica, los romanos, obedeciendo a una profecía de los libros sibilinos, y del oráculo de Delfos, enviaron embajadores (entre los que se contaba Marco Valerio Faltón)​ a Pessinus con la difícil misión de llevar a Roma la piedra sagrada. La llevaron escoltada por cinco quinquerremes que fueron recibidos por Claudia Quinta.​ Inicialmente se colocó en el templo de La Victoria en el suroeste del Monte Palatino dentro del Pomoerium, a la espera de la finalización de su propio templo, que le fue consagrado el 9 de abril de 191 a. C.​ El culto fue objeto de un fiel seguimiento hasta el final del período republicano. Los ciudadanos romanos no tenían derecho a participar en el sacerdocio y sus rituales, pero sí participaban en el festival de la diosa, el Megalesia. La diosa estaba representada por una escultura en el templo y sus servicios los proporcionaban sacerdotes castrados orientales y/o eslavos, a los que denominaban galli. La autocastración a la que se sometían estos sacerdotes extranjeros en el día de la sangre homenajeaba a Atis, amado de Cibeles, que tras engañarla con la ninfa , fue enloquecido por la diosa celosa, se castró y se suicidó. En las celebraciones, los sacerdotes sacaban a la diosa en procesión. Se sacrificaban toros (taurobolio) y bebían su sangre. Las restricciones fueron levantadas por el emperador Claudio. Se asocia a Cibeles principalmente con la fertilidad. También encarna la naturaleza salvaje, simbolizada por los leones que la acompañan. Se le atribuyó la curación de enfermedades y la protección de su pueblo durante la guerra.
rdf:langString Cybèle (en grec ancien : Κυϐέλη / Kybélê, nom peut-être tiré de celui d'une montagne de Phrygie) est une divinité d’origine phrygienne, adoptée d'abord par les Grecs puis par les Romains, personnifiant la nature sauvage. Elle est présentée comme « Magna Mater », Grande Déesse, Déesse mère ou encore Mère des dieux. C’est l’une des plus grandes déesses de l’Antiquité au Proche-Orient. Elle est connue sous le nom d’Agdistis en Phrygie, dans la Turquie de l'est actuelle. Elle fut également associée aux déesses Astarté, Asherah, Tanit, (en) ou encore Al-Lat en Arabie préislamique. À la période romaine, elle est vénérée sous le nom d’Idæa mater (« mère de l’Ida »). Dans la mythologie grecque, on la surnomme Damia. Avec l'empereur Théodose, la religion chrétienne est devenue la seule religion acceptée, et le culte de Cybèle fut particulièrement visé au Ve siècle apr. J.-C. Pour nombre d’historiens[Lesquels ?], en raison de la ferveur religieuse qu'elle engendrait, elle serait à l’origine du culte rendu par les chrétiens à la Vierge Marie en Europe de l'Ouest et du Sud notamment. Cybèle fut également très populaire en Afrique du Nord phénicienne, puis gréco-romanisée, en particulier dans la Cyrénaïque.
rdf:langString Kibele (/ˈkɪbəliː/ atau [ˈsɪb.əl.i]; bahasa Frigia: Matar Kubileya/Kubeleya "Bunda Kubeleyan", kemungkinan "Bunda Gunung"; bahasa Yunani: Κυβέλη Kybele, Κυβήβη Kybebe, Κύβελις Kybelis), adalah Ibu Bumi dalam kepercayaan Frigia. Seperti juga Gaia dari Yunani dan Rea dari Minoa, Kibele merupakan perwujuan bumi yang subur. Kibele juga adalah dewi gua dan gunung, dinding dan benteng, alam, hewan liar (khsusunya singa dan lebah). Kibele dari Frigia sering kali diidentikkan dengan dewi dari bangsa Het-, meskipun dewa ini mungkin merupakan asal mula dewa Anatolia, Kubaba.
rdf:langString 키벨레(그리스어: Κυβέλη)는 본래 아나톨리아에서 숭배된 대지모신이다. 프리기아에서 숭배된 신들 중 유일하게 그 존재가 알려져 있으며, 아마 프리기아의 주신이었을 것으로 생각된다. 프리기아의 키벨레 숭배는 기원전 6세기경 그리스가 소아시아에 설치한 식민지들을 통해 그리스에 수입되었다.
rdf:langString Cybele, Kybele (Grieks: Κυβέλη) of Nane een van oorsprong Frygische godin, werd door de Romeinen gelijkgesteld aan de Griekse Rhea en door de Armenen aan godin Nane. Cybele was de Magna Mater (moedergodin of Grote Moeder), en werd vereerd als vruchtbaarheidsgodin. Zij wordt soms ook als Berecynthia aangeduid. De verering van Cybele strekte zich uit van de 6e eeuw v.Chr. tot het einde van het Romeinse Rijk in de vijfde eeuw na Christus. Volgens Vergilius' Aeneis stamt Cybele, de moeder der goden, uit Kreta. De cultus van deze moedergodin kwam tot ontwikkeling in Anatolië en kwam bij alle volkeren voor. Bij de Hittieten werd zij Kubaba of Kubebe genoemd. In Phrygië ontwikkelt zij zich tot de moeder van de natuurlijke wereld. Een moedergodin die niet alleen stond voor vruchtbaarheid en verzorging, maar vooral ook een godin met macht tot wie men zich kon richten voor bescherming. In haar heiligdom in Pessinus (Phrygië) werd zij gepersonifieerd door een zwarte steen. Deze steen werd in 204 v.Chr. overgebracht naar Rome en daar in een tempel op de Palatijn geplaatst. Hiermee werd de profetie vervuld dat als de grote moeder naar Rome zou komen, de oorlog met Hannibal gewonnen zou worden. Wat dan ook gebeurde. Zij wordt vaak afgebeeld in een wagen getrokken door leeuwen en panters. Zoals bij alle goden doen er over haar vele, soms tegenstrijdige, verhalen de ronde. Cybele zou rond 1000 v.Chr. de moeder en geliefde zijn van Attis. Als Attis op een kwade dag zijn liefde niet meer beantwoord ziet door Cybele castreert hij zichzelf uit frustratie en bloedt dood.Het zijn legenden die waarschijnlijk uit een vroegere religie van een godinvererend volk komen.
rdf:langString キュベレー(古代ギリシア語: Κυβέλη / Kybélê、フランス語: Cybèle、英語: Cybele)は、アナトリア半島のプリュギア(フリギア)で崇拝され、古代ギリシア、古代ローマにも信仰が広がった大地母神である。名前は「知識の保護者」の意。
rdf:langString Cibele (greco: Κυβέλη Kybelē; latino: Cibelis; dal frigio Matar Kubileya/Kubeleya, forse "Madre della Montagna" ) è un'antica divinità anatolica, venerata come Grande Madre Idea, dal monte Ida presso Troia, dea della natura, degli animali (potnia theron) e dei luoghi selvatici. Divinità ambivalente, simboleggiava la forza creatrice e distruttrice della Natura.
rdf:langString Cibele era uma deusa originária da Frígia. Designada como "Mãe dos Deuses" ou Deusa mãe, simbolizava a fertilidade da natureza. O seu culto iniciou-se na região da Ásia Menor e espalhou-se por diversos territórios da Grécia Antiga. Sob o antigo título grego, Potnia Theron, também foi associada à deusa-mãe minoica, cujo culto remonta ao período neolítico da "Senhora dos animais". Cibele tornou-se uma divindade do ciclo de vida-morte-renascimento ligada à ressurreição do filho e amante Átis.
rdf:langString Kybele (hetyckie Kubaba, gr. Kybele lub Kybebe, łac. Cybele lub Cybebe) – frygijska bogini płodności, urodzaju, wiosny i miast obronnych, strażniczka zmarłych. W mitologii frygijskiej jej młodym kochankiem był Attis. Czczona od tysiącleci w całej Azji Mniejszej jako Magna Mater; w Rzymie jej kult przetrwał aż do V wieku n.e.
rdf:langString Kybele är det grekiska namnet på den anatoliska modergudinnan. Kybelekulten kan ha sina rötter i den neolitiska anatoliska kulturen. I Hacilar och Çatalhöyük har figuriner från 7000-5000 f.Kr. återfunnits som har stora likheter med de senare avbildningarna av Kybele. I den frygiska kulten kallades gudinnan för Matar, modern, i den kappadokiska Ma, ibland med epitetet . Detta epitet, som antas hänsyfta på berg, var kanske orsaken till det senare grekiska namnet Kybele. Kybelekulten spreds till Grekland och därifrån runt Medelhavet under den hellenistiska perioden. Den infördes i Rom 204 f.Kr. då det ansågs att gudinnan skulle kunna vara till hjälp i kriget mot Karthago. Den kom sedan att spridas i romarriket och bestod ända till dess romarriket kristnades. Kybele fick i romarriket ofta epitetet ”Gudars moder”, och själva namnet latiniserades till "Cybele". Kulten var misstrodd inom stora delar av den romerska intelligentian, huvudsakligen p.g.a. att den manliga delen av prästerskapet frivilligt kastrerade sig för att komma närmare gudinnan. De kvinnliga präster som också fanns i kulten genomförde inga kroppsliga stympningar. Förebilden för kastreringen var en myt om att Kybeles unga partner, Attis, kastrerade sig som en självbestraffning för att han varit otrogen mot gudinnan. Mellan den 15 och 28 mars varje år hölls festivaler i Rom för att dyrka Kybele och Attis. Det var på en av dessa dagar, , blodets dag, den 24 mars, som det antas att de blivande manliga prästerna kastrerade sig. Dagen efter genomfördes glädjeceremonier till Kybeles och Attis ära på Roms gator. Den siste hedniske kejsaren, Julianus Apostata, hyllade Kybelekulten som en högstående och andlig kult och försvarade också den rituella kastreringen. Kyrkofadern Augustinus fördömde kulten hårt och hävdade att gudinnan inte var ”gudars moder” utan ”demoners moder”. Vid den tidpunkten var kulten redan förbjuden. På senare år har vissa nyhedniska grupper försökt återuppliva kulten av Kybele.
rdf:langString Кібела (грец. Κυβέλη, лат. Cybele), Цібела, іноді Кібеба (грец. Κυβήβη) — у давньогрецькій міфології богиня, що має фригійське коріння. Відома також під іменами: Ківева, Діндімена, Ідейська мати, Велика Мати богів. По функціях близька до богині Реї, іноді аж до ототожнення. Згідно зі Страбоном, отримала своє ім'я від Кібел. Її храм в Сардах згадує Геродот.
rdf:langString 库柏勒(弗里吉亚语:Matar Kubileya/Kubeleya,希腊语:Κυβέλη Kybele, Κυβήβη Kybebe, Κύβελις Kybelis),是弗里吉亚所信仰的地母神。她如同希腊神话中的大地之母盖亚和米诺斯的瑞亚,库柏勒体现着肥沃的土地,为溶洞、山峦、墙壁、堡垒、自然、野生动物(特别是狮子与蜜蜂)之神。她是天上众神和地上万物的母亲,能使大地回春、五谷丰登;库柏勒统治着整个世界,为大自然生长力的化身。
rdf:langString Кибе́ла (др.-греч. Κυβέλη, лат. Cybele), в древнегреческой мифологии — богиня, имеющая фригийские корни. Согласно Страбону, получила своё имя от Кибел[прояснить]. По функциям близка к богине Рее, иногда вплоть до отождествления.
xsd:nonNegativeInteger 76760

data from the linked data cloud