Corinthian War

http://dbpedia.org/resource/Corinthian_War an entity of type: Thing

코린토스 전쟁(Κορινθιακός Πόλεμος, 기원전 395년 - 기원전 387년)은 아테네, 아르고스, 코린토스, 테바이와 기타 반 스파르타 동맹과 스파르타와 그 동맹국(펠로폰네소스 동맹)들과의 전쟁이다. rdf:langString
コリントス戦争(コリントスせんそう、英:Corinthian War、紀元前395年 - 紀元前387年)は、アテナイ、アルゴス、コリントス、テバイおよびその他反スパルタ同盟とスパルタおよびその同盟国(ペロポネソス同盟)との戦争である。 rdf:langString
科林斯战争(公元前395年-前387年)是一场发生于古希腊伯罗奔尼撒联盟与四国联盟(底比斯、雅典、科林斯和阿尔戈斯)之间的战争。战争之初,四国得到了波斯帝国的支持。这场战争的爆发是由于斯巴达在小亚细亚、希腊中部和北部的扩张主义而导致了这一区域的城邦对其不满。战争主要是在科林斯地区和爱琴海进行的,斯巴达人在开始阶段的陆战中获得了一系列胜利,但在后来的海战中斯巴达舰队被波斯挫败,也因此斯巴达丧失了海洋强国的地位,雅典收复了原属于自己的岛屿。波斯人担心雅典强大带来的威胁,转而支持斯巴达,迫使联盟国和解。战争在公元前387年结束,签订了《》。这次战争加强了斯巴达在希腊政治体系中的统治地位,并且同时也扩大了波斯帝国在希腊事务中的影响力。 rdf:langString
الحرب الكورنثية هي صراع في اليونان القديمة استمر من 395 ق.م إلى 387 ق.م، والذي وضع أسبرطة في مواجهة تحالف من أربع دول متحالفة هي ثيفا وأثينا وكورنث وآرغوس بدعم من الإمبراطورية الأخمينية. كان السبب الفوري للحرب هو صراع محلي في شمال غرب اليونان والذي تدخل فيه كل من ثيفا وأسبرطة. السبب الأعمق هو الكراهية تجاه أسبرطة الناتجة عن الأطماع التوسعية في الأناضول، وشمال ووسط اليونان وحتى تجاه الغرب. كانت الحرب الكورنثية تالية للحرب البيلوبونيسية (431-404 ق.م) والتي حققت فيها أسبرطة الهيمنة على أثينا وحلفائها. rdf:langString
La Guerra de Corint o Guerra Coríntia va ser un conflicte que es va produir a la Grècia antiga i que va transcórrer entre els anys 395 aC i 387/6. Es trobaven involucrats en aquest conflicte, per una banda Esparta i per l'altra una coalició de quatre grans estats (Tebes, Atenes, Corint i Argos) que es va conèixer com el sinedri (consell) de Corint (en realitat les aliances entre ells tenien un caràcter bilateral). Pèrsia romania a l'ombra, sense participar de manera activa però subvencionant amb or, primer a l'aliança de Corint, i més tard, a la lliga del Peloponès liderada per Esparta. rdf:langString
Ο Κορινθιακός Πόλεμος ήταν αρχαία ελληνική πολεμική σύγκρουση, η οποία διήρκεσε από το 395 μέχρι το 387 π.Χ, με αντίπαλους την Αρχαία Σπάρτη και τους σύμμαχους της από τη μια πλευρά, και την Αθήνα, το Άργος, την Κόρινθο, τη Θήβα και την Περσία από την άλλη. Αφορμή του πολέμου ήταν μια τοπική σύγκρουση μεταξύ της Σπάρτης και της Θήβας, στη Στερεά Ελλάδα. Άλλη αιτία του πολέμου ήταν η εχθρότητα που υπήρχε απέναντι στη Σπάρτη, η οποία προκλήθηκε «μετά την επέκταση της ηγεμονίας της στη Μικρά Ασία, στην Κεντρική και Βόρεια Ελλάδα ακόμα και στη... Δύση». rdf:langString
Im Korinthischen Krieg (395–387 v. Chr.) kämpften Argos, Athen, Theben und Korinth ergebnislos gegen Sparta. Kriegsgrund war die Enttäuschung der spartanischen Bundesgenossen Theben und Korinth darüber, dass ihre Interessen nach dem Ende des Peloponnesischen Krieges nicht berücksichtigt wurden. Zusammen mit den ehemaligen Gegnern Athen und Argos stellten sie sich Sparta in den Weg, welches bestrebt war das Erbe der athenischen Hegemonie in der Ägäis anzutreten. Gleichzeitig kam es auch in Kleinasien zu Kampfhandlungen zwischen Sparta und dem persischen Achämenidenreich (Spartanisch-persischer Krieg), da die Spartaner sich nun weigerten, die dortigen griechischen Städte an Persien abzutreten, wie es noch im Vertrag von 412/11 v. Chr. vorgesehen war. rdf:langString
The Corinthian War (395–387 BC) was a conflict in ancient Greece which pitted Sparta against a coalition of city-states comprising Thebes, Athens, Corinth and Argos, backed by the Achaemenid Empire. The war was caused by dissatisfaction with Spartan imperialism in the aftermath of the Peloponnesian War (431–404 BC), both from Athens, the defeated side in that conflict, and from Sparta's former allies, Corinth and Thebes, who had not been properly rewarded. Taking advantage of the fact that the Spartan king Agesilaus II was away campaigning in Asia against the Achaemenid Empire, Thebes, Athens, Corinth and Argos forged an alliance in 395 BC with the goal of ending Spartan hegemony over Greece; the allies' war council was located in Corinth, which gave its name to the war. By the end of the rdf:langString
La guerra de Corinto o guerra Corintia fue un conflicto en la Antigua Grecia que transcurrió entre los años 395 a. C. y 387/6, en el que se encontraban involucrados, en un bando, Esparta y, en el otro, una coalición de cuatro grandes estados (Tebas, Atenas, Corinto y Argos) que se conoció como el (συνέδριον: consejo) de Corinto (en realidad las alianzas entre ellos tenían un carácter bilateral). El Imperio aqueménida permanecía en la sombra, sin participar de manera activa, pero subvencionando con oro primero a la alianza de Corinto y, más tarde, cuando vio el riesgo de reconstrucción del imperio de Atenas, a la liga del Peloponeso liderada por Esparta. rdf:langString
La guerre de Corinthe est un conflit de la Grèce antique qui dure de 395 à 387 av. J.-C. Cette guerre oppose Sparte à une coalition de quatre États alliés : Thèbes, Athènes, Corinthe, et Argos. Ces quatre États ont au départ le soutien de l'Empire achéménide qui souhaite mettre fin aux incursions du roi de Sparte Agésilas II en Asie Mineure. Malgré les victoires terrestres remportées par les Lacédémoniens, Athènes prend l'avantage sur mer et lance plusieurs campagnes navales dans les années plus tardives de la guerre, reprenant un certain nombre d'îles qui faisaient partie de l'empire athénien durant le Ve siècle av. J.-C. rdf:langString
La guerra di Corinto fu un conflitto svoltosi in Grecia dal 395 a.C. al 387 a.C., che vide Sparta e parte della lega peloponnesiaca contrapposta a una coalizione formata da quattro poleis: Tebe, Atene, Corinto e Argo, la quale venne inizialmente sostenuta dalla Persia.La causa scatenante del conflitto fu una disputa territoriale locale nel nord-ovest della Grecia, in cui intervennero sia Tebe sia Sparta, ma la motivazione di fondo si deve individuare nel dilagante espansionismo spartano in Asia Minore, in Grecia centrale e settentrionale e in Occidente. rdf:langString
Wojna koryncka – konflikt zbrojny w starożytnej Grecji trwający w latach 395-387 p.n.e. pomiędzy Spartą i jej sojusznikami z Związku Peloponeskiego a koalicją czterech polis (Teb, Aten, Koryntu i Argos) początkowo popieraną przez Persję Achemenidów. Bezpośrednią przyczyną wojny był lokalny konflikt w północno-zachodniej Grecji, w który zaangażowały się Teby i Sparta, natomiast głębszą przyczynę stanowiła ekspansjonistyczna polityka Sparty. rdf:langString
De Korinthische Oorlog (395 v.Chr.–387 v.Chr.) was een militair conflict in de Griekse oudheid tussen Sparta en vier geallieerde staten, Thebe, Athene, Korinthe en Argos, die aanvankelijk gesteund werden door Perzië. De onmiddellijke aanleiding van de oorlog was een lokaal conflict in het noordwesten van Griekenland, waarin zowel Thebe als Sparta tussenbeide kwamen. De diepere oorzaak lag in de vijandigheid tegen Sparta, uitgelokt door Sparta's dominantie van de Griekse politiek in de negen jaar sinds het einde van de Peloponnesische Oorlog. rdf:langString
A Guerra de Corinto ou Guerra Coríntia foi um conflito na Grécia Antiga que transcorreu entre os anos 395 e 387 a.C., no qual se encontravam, de um lado, Esparta e, do outro, uma colisão de quatro estados aliados: Tebas, Atenas, Corinto e Argos, colisão que estava também apoiada, no princípio, pela Pérsia. A causa imediata da guerra foi um conflito local no noroeste da Grécia, no qual intervieram tanto Tebas como Esparta. A causa subjacente era a hostilidade de Esparta provocada pela dominação unilateral que havia exercido nos nove anos que seguiram ao final da Guerra do Peloponeso. rdf:langString
Кори́нфская война́ (395—387 до н. э.) — военный конфликт в Древней Греции между Пелопоннесским союзом и коалицией четырёх союзных государств — Фив, Афин, Коринфа и Аргоса, которые первоначально были поддержаны Персией. Но персы были встревожены успехами афинян и, опасаясь роста их могущества, стали поддерживать Спарту, что вынудило союзников искать мир. Война закончилась в 387 году до н. э. подписанием мирного договора, известного как Анталкидов мир. Война закрепила лидирующее положение Спарты в греческой политической системе и усилила влияние Персидской державы на греческие дела. rdf:langString
Korintiska kriget var en konflikt i Antikens Grekland som varade från 395 f.Kr. till 387 f.Kr., mellan Sparta och fyra allierade stater; Thebe, Aten, Korinth och Argos, vilka ursprungligen stöddes av Persien. Den direkta orsaken till kriget var en lokal konflikt i nordvästra Grekland i vilken både Thebe och Sparta lade sig i. Den mer djupgående orsaken var fientligheten mot Sparta på grund av stadens "expansion i Mindre asien, centrala och norra Grekland... och till och med västra". rdf:langString
Коринфська війна — військовий конфлікт 395-387 років до н. е. в Стародавній Греції між Пелопоннеським союзом і коаліцією чотирьох союзницьких держав: Фів, Афін, Коринфа і Аргоса, які були спочатку підтримані Персією. Приводом для розв'язання війни став конфлікт у північно-західній Греції, в який втрутилися Фіви і Спарта. Глибшою причиною була ворожість до Спарти, «викликана експансіонізмом цього міста в Малій Азії, центральній та північній Греції … і навіть на заході». rdf:langString
rdf:langString Corinthian War
rdf:langString الحرب الكورنثية
rdf:langString Guerra de Corint
rdf:langString Korinthischer Krieg
rdf:langString Κορινθιακός Πόλεμος
rdf:langString Guerra de Corinto
rdf:langString Guerra di Corinto
rdf:langString Guerre de Corinthe
rdf:langString 코린토스 전쟁
rdf:langString Korinthische Oorlog
rdf:langString コリントス戦争
rdf:langString Wojna koryncka
rdf:langString Guerra de Corinto
rdf:langString Коринфская война
rdf:langString Korintiska kriget
rdf:langString Коринфська війна
rdf:langString 科林斯战争
rdf:langString Corinthian War
rdf:langString (395–387 BC)
xsd:integer 745960
xsd:integer 1095170505
rdf:langString Main battles of the Corinthian War
rdf:langString Athenian cavalryman Dexileos fighting a Peloponnesian hoplite in heroic nudity, in the Corinthian War. Dexileos was killed in action near Corinth in the summer of 394 BC, probably in the Battle of Nemea, or in a proximate engagement. Grave Stele of Dexileos, 394–393 BC.
rdf:langString Achaemenid naval campaign in support of Athens against Sparta during the Corinthian War
rdf:langString Corinthian War
rdf:langString
xsd:integer 395
rdf:langString right
xsd:integer 270
rdf:langString the Spartan hegemony
rdf:langString yes
rdf:langString Inconclusive *Peace of Antalcidas dictated by Persia
xsd:integer 250
xsd:integer 1
xsd:integer 1
rdf:langString La Guerra de Corint o Guerra Coríntia va ser un conflicte que es va produir a la Grècia antiga i que va transcórrer entre els anys 395 aC i 387/6. Es trobaven involucrats en aquest conflicte, per una banda Esparta i per l'altra una coalició de quatre grans estats (Tebes, Atenes, Corint i Argos) que es va conèixer com el sinedri (consell) de Corint (en realitat les aliances entre ells tenien un caràcter bilateral). Pèrsia romania a l'ombra, sense participar de manera activa però subvencionant amb or, primer a l'aliança de Corint, i més tard, a la lliga del Peloponès liderada per Esparta. La causa immediata de la guerra va ser un conflicte local entre focis i locris a la Grècia central, provocat per la facció tebana hostil a Esparta. Però la causa subjacent ha de trobar-se, com ja va fer l'anònim historiador d'Oxirrinc davant del filoespartà Xenofont, a l'hostilitat cap a Esparta provocada per la dominació unilateral que havia exercit en els nou anys que van seguir al final de la Guerra del Peloponès. La guerra es va dur a terme en dos escenaris o fronts successius: primer a l'istme de Corint i la Grècia central, i subseqüentment a l'Egeu. A terra els espartans es van imposar en les batalles hoplites de Nemea i Coronea de l'estiu de 394, però van ser incapaços d'obtenir avantatges estratègics d'aquestes victòries, de manera que la guerra va entrar en una situació de punt mort, de guerra de desgast o de "trinxeres" en què tots dos bàndols consumien recursos a través del pagament a mercenaris. A la mar la flota espartana va ser aixafada a la rodalia de Cnidos, l'agost de 394, per una flota persa comandada per Conó (mercenari de luxe d'origen atenès), esdeveniment que va posar fi a l'hegemonia naval d'Esparta. Aprofitant aquest fet, Atenes va llançar diverses campanyes navals en els anys posteriors de la guerra, reconquerint un nombre d'illes que havien format part de l'antic imperi atenès durant el segle v aC. Alarmats per aquests èxits atenencs, els perses van deixar de donar suport als aliats i van començar a donar suport a Esparta. Aquest canvi de bàndol va obligar els aliats a buscar la pau. La Pau d'Antàlcides, també coneguda com la Pau del Rei, es va signar a 387 aC, acabant així la guerra. Aquest tractat va declarar que Pèrsia controlaria tota Jònia i que les altres ciutats gregues serien independents. Esparta havia de ser el garant de la pau, amb el poder de fer complir les clàusules del tractat. Els efectes de la guerra, per tant, van atorgar poder a Pèrsia per poder interferir en la política grega i afirmar la posició hegemònica d'Esparta en el sistema polític grec.
rdf:langString الحرب الكورنثية هي صراع في اليونان القديمة استمر من 395 ق.م إلى 387 ق.م، والذي وضع أسبرطة في مواجهة تحالف من أربع دول متحالفة هي ثيفا وأثينا وكورنث وآرغوس بدعم من الإمبراطورية الأخمينية. كان السبب الفوري للحرب هو صراع محلي في شمال غرب اليونان والذي تدخل فيه كل من ثيفا وأسبرطة. السبب الأعمق هو الكراهية تجاه أسبرطة الناتجة عن الأطماع التوسعية في الأناضول، وشمال ووسط اليونان وحتى تجاه الغرب. كانت الحرب الكورنثية تالية للحرب البيلوبونيسية (431-404 ق.م) والتي حققت فيها أسبرطة الهيمنة على أثينا وحلفائها. تمت الحرب على جبهتين، برًا قرب كورنث (ومنها اكتسبت الحرب اسمها) وثيفا، وبحرًا في بحر إيجة. على البر، حقق الأسبرطيون العديد من النجاحات المبكرة في معارك كبيرة، ولكن لم يتمكنوا من الاستفادة من نجاحاتهم ليصبح القتال متعثرا. في البحر، مُنى الأسطول الأسبرطي بهزيمة ساحقة مبكرا في الحرب من الأسطول الأخميني المتحالف مع أثينا، وهو الحدث الذي أنهى للأبد محاولات أسبرطة في التحول إلى قوة بحرية. في محاولة لاستغلال هذه الحقيقة، أطلقت أثينا عدة حملات بحرية في السنوات التالية للحرب، لتستعيد عددا من الجزر التي كانت جزءا من الحلف الديلي الأصلي أثناء القرن الخامس ق.م. لفزعهم من هذه النجاحات الأثينية قرب نهاية الصراع، أوقف الفرس دعمهم للحلفاء الأربعة وبدأوا دعم أسبرطة. دفعت هذه الردة الحلفاء على السعي إلى السلام. تم توقيع معاهدة الملك في 387 ق.م والتي أعلنت نهاية الحرب. أعلنت هذه المعاهدة أن فارس ستحكم كل إيونية، كما أعلنت أن كل المدن اليونانية الأخرى ستتمتع بالاستقلال الذاتي (αὐτονόμους)، ومنع المدن اليونانية عمليا من تشكيل أحلاف أو تحالفات أو اتحادات. كان على أسبرطة الحفاظ على السلام مع سلطة تنفيذ أحكامها. بالتالي فقد كان تأثير الحرب الفعلي هو إقرار قدرة فارس على التدخل بنجاح في السياسات اليونانية، وعلى فصل وعزل المدن اليونانية عن بعضها، وإقرار موقف أسبرطة المهيمن في النظام السياسي اليوناني. تلت الحرب الكورنثية حرب جديدة هي الحرب الأسبرطية الثيفية في 378-362 ق.م وهي الحرب التي ستؤدي إلى خسارة أسبرطة لهذه الهيمنة أخيرا، هذه المرة لثيفا.
rdf:langString Ο Κορινθιακός Πόλεμος ήταν αρχαία ελληνική πολεμική σύγκρουση, η οποία διήρκεσε από το 395 μέχρι το 387 π.Χ, με αντίπαλους την Αρχαία Σπάρτη και τους σύμμαχους της από τη μια πλευρά, και την Αθήνα, το Άργος, την Κόρινθο, τη Θήβα και την Περσία από την άλλη. Αφορμή του πολέμου ήταν μια τοπική σύγκρουση μεταξύ της Σπάρτης και της Θήβας, στη Στερεά Ελλάδα. Άλλη αιτία του πολέμου ήταν η εχθρότητα που υπήρχε απέναντι στη Σπάρτη, η οποία προκλήθηκε «μετά την επέκταση της ηγεμονίας της στη Μικρά Ασία, στην Κεντρική και Βόρεια Ελλάδα ακόμα και στη... Δύση». Ο πόλεμος διεξήχθη σε δύο μέτωπα, στην Κόρινθο και στη Θήβα (χερσαίο μέτωπο) και στο Αιγαίο Πέλαγος (θαλάσσιο μέτωπο). Στο χερσαίο μέτωπο, οι Σπαρτιάτες είχαν αρκετές επιτυχίες, αλλά δεν κατάφεραν να εκμεταλλευτούν το πλεονέκτημα που απέκτησαν. Στη θάλασσα, οι Σπαρτιάτες ηττήθηκαν από τον περσικό στόλο στις αρχές του πολέμου, και με αυτό το γεγονός έληξαν οι προσπάθειες της Σπάρτης για υπεροχή στη θάλασσα. Εκμεταλλευόμενη αυτό το γεγονός, η Αθήνα διεξήγαγε αρκετές θαλάσσιες εκστρατείες μετά το τέλος του πολέμου και επεξέτεινε την ηγεμονία της. Οι πόλεις, τις οποίες κατέλαβαν οι Αθηναίοι, έγιναν μέλη της Δεύτερης Αθηναϊκής Συμμαχίας. Τρομαγμένη από τις επιτυχίες της Αθήνας, η Περσία διέλυσε τη συμμαχία μαζί της και συμμάχησε με τη Σπάρτη. Αυτό το γεγονός ανάγκασε τις συγκρουόμενες πλευρές να υπογράψουν συμφωνία ειρήνης. Η Ανταλκίδειος ειρήνη (γνωστή και ως Βασίλειος ειρήνη) υπογράφτηκε το 387 π.Χ και είχε ως αποτέλεσμα τη λήξη του πολέμου. Η Ιωνία θα βρισκόταν υπό την κυριαρχία των Περσών, ενώ οι υπόλοιπες ελληνικές πόλεις ανακηρύχθηκαν ανεξάρτητες. Η συμφωνία ειρήνης έδειξε την ικανότητα της Περσίας να παρεμβαίνει με επιτυχία στην ελληνική πολιτική και επιβεβαίωσε την ηγεμονία της Σπάρτης στο ελληνικό πολιτικό σύστημα.
rdf:langString Im Korinthischen Krieg (395–387 v. Chr.) kämpften Argos, Athen, Theben und Korinth ergebnislos gegen Sparta. Kriegsgrund war die Enttäuschung der spartanischen Bundesgenossen Theben und Korinth darüber, dass ihre Interessen nach dem Ende des Peloponnesischen Krieges nicht berücksichtigt wurden. Zusammen mit den ehemaligen Gegnern Athen und Argos stellten sie sich Sparta in den Weg, welches bestrebt war das Erbe der athenischen Hegemonie in der Ägäis anzutreten. Gleichzeitig kam es auch in Kleinasien zu Kampfhandlungen zwischen Sparta und dem persischen Achämenidenreich (Spartanisch-persischer Krieg), da die Spartaner sich nun weigerten, die dortigen griechischen Städte an Persien abzutreten, wie es noch im Vertrag von 412/11 v. Chr. vorgesehen war. Zunächst gelang es den Thebanern, die Spartaner 395 v. Chr. in Böotien von der Besetzung der Stadt Haliartos abzuhalten (Schlacht von Haliartos). Bei diesem Überfall kam der spartanische Kriegsheld und Feldherr Lysander zu Tode. Andererseits wurde der Vormarsch der gegnerischen Koalition auf die peloponnesische Halbinsel von Sparta 394 v. Chr. in der Schlacht von Nemea gestoppt. Zudem gelang Sparta unter seinem König Agesilaos II. noch im gleichen Jahr ein Sieg bei Koroneia am Helikon. Agesilaos wurde dabei schwer verwundet und musste nach Sparta zurückkehren. Die Athener waren derweil durch die Rivalität ihrer Feldherren Konon und Thrasybulos geschwächt. Es folgten verschiedene kleinere Feldzüge vor allem im Gebiet der Stadt Korinth durch die Spartaner, die u. a. zur Schlacht von Korinth führten, bis die Stadt 390 v. Chr. von einer athenischen Entsatzarmee unter Iphikrates vorerst gesichert werden konnte, der die Spartaner in der Schlacht bei Lechaion schlug. Der Krieg endete durch das Eingreifen Persiens, das, nun mit Sparta verbündet, über den Athener Hafen Piräus eine Seeblockade verhängte, sodass Athen, wie zu Ende des Peloponnesischen Krieges, die Friedensbedingungen annehmen musste, die diesmal von Persien diktiert wurden. Letzten Endes profitierte Persien von der allgemeinen Schwächung der Kriegsparteien. Es betrieb eine geschickte Schaukelpolitik und sorgte dafür, dass im Königsfrieden (auch Antalkidasfrieden), der den Krieg schließlich 387 v. Chr. beendete, vor allem seine eigenen Interessen Berücksichtigung fanden. Während im griechischen Mutterland im Wesentlichen der Status quo ante festgeschrieben wurde, mussten die Griechen den Persern, die als Garantiemacht des Friedens auftraten, die Oberhoheit über die kleinasiatischen Griechenstädte zugestehen.
rdf:langString The Corinthian War (395–387 BC) was a conflict in ancient Greece which pitted Sparta against a coalition of city-states comprising Thebes, Athens, Corinth and Argos, backed by the Achaemenid Empire. The war was caused by dissatisfaction with Spartan imperialism in the aftermath of the Peloponnesian War (431–404 BC), both from Athens, the defeated side in that conflict, and from Sparta's former allies, Corinth and Thebes, who had not been properly rewarded. Taking advantage of the fact that the Spartan king Agesilaus II was away campaigning in Asia against the Achaemenid Empire, Thebes, Athens, Corinth and Argos forged an alliance in 395 BC with the goal of ending Spartan hegemony over Greece; the allies' war council was located in Corinth, which gave its name to the war. By the end of the conflict, the allies had failed to end Spartan hegemony over Greece, although Sparta was durably weakened by the war. At first, the Spartans achieved several successes in pitched battles (at Nemea and Coroneia), but lost their advantage after their fleet was destroyed at the naval Battle of Cnidus against the Persian fleet, which effectively ended Sparta's attempts to become a naval power. As a result, Athens launched several naval campaigns in the later years of the war, recapturing a number of islands that had been part of the original Delian League during the 5th century BC. Alarmed by these Athenian successes, the Persians stopped backing the allies and began supporting Sparta. This defection forced the allies to seek peace. The King's Peace, also known as the Peace of Antalcidas, was dictated by the Achaemenid King Artaxerxes II in 387 BC, ending the war. This treaty declared that Persia would control all of Ionia, and that all other Greek cities would be "autonomous", in effect prohibiting them from forming leagues, alliances or coalitions. Sparta was to be the guardian of the peace, with the power to enforce its clauses. The effects of the war, therefore, were to establish Persia's ability to interfere successfully in Greek politics, to atomize and isolate from one another Greek city states, and to affirm Sparta's hegemonic position in the Greek political system. Thebes was the main loser of the war, as the Boeotian League was disbanded and their cities were garrisoned by Sparta. Peace did not last long: war between Sparta and a resentful Thebes resumed in 378 BC, which finally led to the destruction of Spartan hegemony at the Battle of Leuctra in 371.
rdf:langString La guerra de Corinto o guerra Corintia fue un conflicto en la Antigua Grecia que transcurrió entre los años 395 a. C. y 387/6, en el que se encontraban involucrados, en un bando, Esparta y, en el otro, una coalición de cuatro grandes estados (Tebas, Atenas, Corinto y Argos) que se conoció como el (συνέδριον: consejo) de Corinto (en realidad las alianzas entre ellos tenían un carácter bilateral). El Imperio aqueménida permanecía en la sombra, sin participar de manera activa, pero subvencionando con oro primero a la alianza de Corinto y, más tarde, cuando vio el riesgo de reconstrucción del imperio de Atenas, a la liga del Peloponeso liderada por Esparta. La causa inmediata de la guerra fue un conflicto local entre focidios y locros en Grecia central, alentado por la facción tebana hostil a Esparta. Pero la causa subyacente ha de encontrarse, como ya hiciera el anónimo historiador de Oxirrinco frente al filoespartano Jenofonte, en la hostilidad hacia Esparta provocada por la dominación unilateral que había ejercido en los nueve años que siguieron al final de la guerra del Peloponeso.​ La guerra se llevó a cabo en dos escenarios o frentes sucesivos: primero en el istmo de Corinto y Grecia central, y subsecuentemente en el Egeo. En tierra los espartanos se impusieron en las batallas hoplíticas de Nemea y Coronea, en el verano de 394 a. C., pero fueron incapaces de obtener ventajas estratégicas de dichas victorias, por lo que la guerra entró en una situación de punto muerto, de guerra de desgaste o de "trincheras" en la que ambos bandos consumían recursos a través del pago a mercenarios. En el mar la flota espartana fue aplastada en las cercanías de Cnido, en agosto de 394 a. C., por una flota persa comandada por Conón (mercenario de lujo de origen ateniense), acontecimiento que puso fin a la hegemonía naval de Esparta. Aprovechando este hecho, Atenas lanzó varias campañas navales en los años posteriores de la guerra, reconquistando un número de islas que habían sido la parte del antiguo Imperio ateniense durante el siglo V a. C. Alarmados por estos éxitos atenienses, los persas dejaron de apoyar a los aliados y comenzaron a apoyar a Esparta. Este cambio de bando obligó a los aliados a buscar la paz. La Paz de Antálcidas, comúnmente conocida como la «Paz del Rey», se firmó en el 387 a. C., terminando así la guerra. Este tratado declaró que el Imperio aqueménida controlaría toda Jonia y que las demás ciudades griegas serían independientes. Esparta debía ser el garante de la paz, con el poder de hacer cumplir las cláusulas del tratado. Los efectos de la guerra, por lo tanto, fueron establecer la capacidad de Persia de interferir satisfactoriamente en la política griega y afirmar la posición hegemónica de Esparta en el sistema político griego.​
rdf:langString La guerre de Corinthe est un conflit de la Grèce antique qui dure de 395 à 387 av. J.-C. Cette guerre oppose Sparte à une coalition de quatre États alliés : Thèbes, Athènes, Corinthe, et Argos. Ces quatre États ont au départ le soutien de l'Empire achéménide qui souhaite mettre fin aux incursions du roi de Sparte Agésilas II en Asie Mineure. Malgré les victoires terrestres remportées par les Lacédémoniens, Athènes prend l'avantage sur mer et lance plusieurs campagnes navales dans les années plus tardives de la guerre, reprenant un certain nombre d'îles qui faisaient partie de l'empire athénien durant le Ve siècle av. J.-C. Alarmés par ces succès athéniens, les Perses cessent de soutenir les quatre États alliés et apportent leur soutien à Sparte. Ce changement force Athènes, Thèbes, Corinthe, et Argos à demander la paix. Le traité d'Antalcidas (première paix commune ou koiné eiréne) est signé en 387 av. J.-C., mettant ainsi un terme à la guerre. Sparte a le rôle de gardien de la paix, et le pouvoir de mettre en vigueur les articles du traité. À la suite de la guerre, la Perse s'avère capable d'interférer sans problème dans la politique grecque et Sparte s'affirme dans une position hégémonique dans le système politique grec.
rdf:langString 코린토스 전쟁(Κορινθιακός Πόλεμος, 기원전 395년 - 기원전 387년)은 아테네, 아르고스, 코린토스, 테바이와 기타 반 스파르타 동맹과 스파르타와 그 동맹국(펠로폰네소스 동맹)들과의 전쟁이다.
rdf:langString De Korinthische Oorlog (395 v.Chr.–387 v.Chr.) was een militair conflict in de Griekse oudheid tussen Sparta en vier geallieerde staten, Thebe, Athene, Korinthe en Argos, die aanvankelijk gesteund werden door Perzië. De onmiddellijke aanleiding van de oorlog was een lokaal conflict in het noordwesten van Griekenland, waarin zowel Thebe als Sparta tussenbeide kwamen. De diepere oorzaak lag in de vijandigheid tegen Sparta, uitgelokt door Sparta's dominantie van de Griekse politiek in de negen jaar sinds het einde van de Peloponnesische Oorlog. De oorlog werd op twee fronten uitgevochten, aan land nabij Korinthe en Thebe en op zee in de Egeïsche Zee. Aan land behaalden de Spartanen al vroeg meerdere overwinningen in belangrijke veldslagen, maar ze waren niet in staat hun winst te consolideren. De landoorlog liep al snel uit op een patstelling. Op zee werd de Spartaanse vloot al vroeg beslissend verslagen door een Perzische vloot, een gebeurtenis die een definitief einde betekende van Spartaanse pogingen om een marine op te bouwen. Athene buitte de situatie uit in verschillende zeecampagnes door enkele eilanden te veroveren die in de 5e eeuw nog tot het Delische Bond behoorden. Opgeschrikt door deze Atheense successen verplaatsen de Perzen hun steun van de alliantie naar Sparta. Deze afvalligheid dwong de alliantie tot vredesbesprekingen. De Vrede van Antalcidas, vaak genoemd de Koningsvrede, maakte in 387 v.Chr. een einde aan de oorlog. Dit verdrag bepaalde dat Perzië de controle kreeg over geheel Ionië, en dat alle andere Griekse steden onafhankelijk zouden zijn. Sparta zou de bewaker van deze vrede zijn, met de bevoegdheid om de clausules af te dwingen. Het effect van de oorlog was derhalve de bevestiging van Perzisch vermogen zich in Griekse machtsverhoudingen te mengen en van Sparta's hegemonie in het Griekse politieke systeem.
rdf:langString コリントス戦争(コリントスせんそう、英:Corinthian War、紀元前395年 - 紀元前387年)は、アテナイ、アルゴス、コリントス、テバイおよびその他反スパルタ同盟とスパルタおよびその同盟国(ペロポネソス同盟)との戦争である。
rdf:langString La guerra di Corinto fu un conflitto svoltosi in Grecia dal 395 a.C. al 387 a.C., che vide Sparta e parte della lega peloponnesiaca contrapposta a una coalizione formata da quattro poleis: Tebe, Atene, Corinto e Argo, la quale venne inizialmente sostenuta dalla Persia.La causa scatenante del conflitto fu una disputa territoriale locale nel nord-ovest della Grecia, in cui intervennero sia Tebe sia Sparta, ma la motivazione di fondo si deve individuare nel dilagante espansionismo spartano in Asia Minore, in Grecia centrale e settentrionale e in Occidente. La guerra, combattuta sia per terra sia per mare, ebbe come scenario le zone circostanti Corinto e Tebe e il Mar Egeo. Sul fronte terrestre, l'inizio delle ostilità fu favorevole agli Spartani, ma ciò non permise loro di godere di un reale vantaggio, e il combattimento giunse ben presto a un punto morto.In mare la flotta spartana fu completamente annientata da quella persiana all'inizio del conflitto, evento che pose fine ai tentativi di Sparta di diventare una potenza navale. In questo contesto, negli ultimi anni di guerra, Atene lanciò diverse campagne navali, riannettendo un certo numero di isole che avevano fatto parte dell'antico impero ateniese (Lega delio-attica) durante il V secolo a.C. Allarmati dai successi ateniesi, i Persiani tolsero il sostegno agli alleati e iniziarono ad aiutare Sparta, costringendo gli alleati a cessare le ostilità: nel 387 a.C. fu firmata la Pace di Antalcida, nota anche come "pace del Re", che pose fine alla guerra.Questo trattato sancì il controllo della Persia su tutte le poleis della costa asiatica e l'indipendenza di gran parte delle altre città greche delle isole; Sparta sarebbe stata la custode della pace, con il potere di farne rispettare le clausole. La guerra aveva quindi rafforzato la posizione persiana nella politica greca, dove Sparta deteneva la posizione egemonica.
rdf:langString Wojna koryncka – konflikt zbrojny w starożytnej Grecji trwający w latach 395-387 p.n.e. pomiędzy Spartą i jej sojusznikami z Związku Peloponeskiego a koalicją czterech polis (Teb, Aten, Koryntu i Argos) początkowo popieraną przez Persję Achemenidów. Bezpośrednią przyczyną wojny był lokalny konflikt w północno-zachodniej Grecji, w który zaangażowały się Teby i Sparta, natomiast głębszą przyczynę stanowiła ekspansjonistyczna polityka Sparty. Wojna toczyła się na dwóch frontach, na lądzie w okolicach Koryntu i Teb oraz na Morzu Egejskim. Na lądzie Sparta wcześnie wygrała kilka znaczących bitew, ale nie była w stanie wykorzystać swych zwycięstw i sytuacja stała się patowa. Na morzu Sparta już na początku konfliktu poniosła dotkliwą klęskę w starciu z flotą perską, co raz na zawsze złamało jej potęgę morską. Korzystając z okazji Ateny przeprowadziły kilka morskich kampanii w ostatnich latach wojny, co pozwoliło na odbicie części wysp będących członkami Ateńskiego Związku Morskiego w V w. p.n.e. W związku z sukcesami Aten Persowie przestali wspierać koalicję i przeszli na stronę Sparty. Zmusiło to sojuszników do podjęcia rozmów pokojowych. Wojnę zakończył pokój Antalkidasa, powszechnie znany jako pokój królewski, podpisany w 387 p.n.e. Zgodnie z postanowieniami traktatu Persja przejęła kontrolę nad całą Jonią, natomiast wszystkie inne greckie miasta zachowały niepodległość. Sparta miała być gwarantem pokoju i otrzymała prawo do użycia siły w celu realizacji jego postanowień. Głównym skutkiem wojny było ukazanie perskiej możliwości skutecznego wpływania na sprawy wewnętrzne Grecji i podkreślenie spartańskiej hegemonii w świecie greckim.
rdf:langString Кори́нфская война́ (395—387 до н. э.) — военный конфликт в Древней Греции между Пелопоннесским союзом и коалицией четырёх союзных государств — Фив, Афин, Коринфа и Аргоса, которые первоначально были поддержаны Персией. Причиной войны была враждебность ряда греческих полисов к Спарте, «вызванная экспансионизмом этого города в Малой Азии, центральной и северной Греции … и даже на западе».Боевые действия велись главным образом в районе Коринфа (отсюда и название войны) и в Эгейском море. На суше спартанцы на начальном этапе одержали несколько побед, но не смогли развить успех. На море спартанский флот был разбит персидским, в результате чего Спарта отказалась от попыток стать морской державой. Благодаря этому Афины отбили ряд островов, которыми владели в V в. до н. э. Но персы были встревожены успехами афинян и, опасаясь роста их могущества, стали поддерживать Спарту, что вынудило союзников искать мир. Война закончилась в 387 году до н. э. подписанием мирного договора, известного как Анталкидов мир. Война закрепила лидирующее положение Спарты в греческой политической системе и усилила влияние Персидской державы на греческие дела.
rdf:langString Korintiska kriget var en konflikt i Antikens Grekland som varade från 395 f.Kr. till 387 f.Kr., mellan Sparta och fyra allierade stater; Thebe, Aten, Korinth och Argos, vilka ursprungligen stöddes av Persien. Den direkta orsaken till kriget var en lokal konflikt i nordvästra Grekland i vilken både Thebe och Sparta lade sig i. Den mer djupgående orsaken var fientligheten mot Sparta på grund av stadens "expansion i Mindre asien, centrala och norra Grekland... och till och med västra". Kriget utkämpades på två fronter, på land nära Korinth och Thebe och till havs i Egeiska havet. På fastlandet tillkämpade sig spartanerna flera tidiga segrar i större slag men de misslyckades med att dra full nytta av sin tillfälliga fördel, och stridandet nådde snart ett dödläge. Till havs besegrades den spartanska flottan tidigt i kriget av en persisk flotta, en händelse som starkt bidrog till att Sparta avslutade sina försök med att dominera havet. Atenarna drog nytta av detta faktum och utförde flera militära kampanjer till havs under den senare delen av kriget, och lyckades ta tillbaka en rad öar som ursprungligen hade tillhört det atenska imperiet under 500-talet f.Kr. Perserna blev så småningom oroade över aternas framgång och upphörde med sitt stöd för att istället stöda Sparta. Detta avhopp tvingade de allierade staterna att uppnå fred. Antalkidiska freden, eller Kungens fred, undertecknades 387 f.Kr. och avslutade kriget. Avtalet innebar att Persien fick kontroll över Jonien och att alla andra grekiska städer skulle bli självständiga. Sparta skulle vara fredens övervakare, med makten att upprätthålla dess klausuler. Resultatet av kriget var alltså att Persien fick möjlighet att ingripa i grekisk politik samt att Spartas hegemoniska position vidhölls i det grekiska politiska systemet.
rdf:langString A Guerra de Corinto ou Guerra Coríntia foi um conflito na Grécia Antiga que transcorreu entre os anos 395 e 387 a.C., no qual se encontravam, de um lado, Esparta e, do outro, uma colisão de quatro estados aliados: Tebas, Atenas, Corinto e Argos, colisão que estava também apoiada, no princípio, pela Pérsia. A causa imediata da guerra foi um conflito local no noroeste da Grécia, no qual intervieram tanto Tebas como Esparta. A causa subjacente era a hostilidade de Esparta provocada pela dominação unilateral que havia exercido nos nove anos que seguiram ao final da Guerra do Peloponeso. A guerra foi levada a cabo sobre duas frentes: em terra, próximo de Corinto e Tebas, e no mar, no Egeu. Em terra, os espartanos alcançaram vários êxitos em batalhas importantes, mas foram incapazes de capitalizar sua vantagem, e a guerra se viu em um estado de equilíbrio. No mar, a frota espartana foi derrotada por uma frota persa, acontecimento que deu fim às tentativas de Esparta de vencer através do poder naval. Aproveitando este fato, Atenas lançou várias campanhas navais nos anos posteriores da guerra, reconquistando um número de ilhas que haviam sido parte do antigo Império Ateniense durante o século V a.C.. Alarmados por esses êxitos atenienses, os Persas deixaram de apoiar os aliados e começaram a apoiar Esparta. Esta troca de lado obrigou os aliados a buscarem a paz. A Paz de Antálcidas, normalmente conhecida como a Paz do Rei, foi assinada em 387 a.C., terminando assim a guerra. Este tratado declarou que a Pérsia controlaria toda a Jônia e que as demais cidades gregas seriam independentes. Esparta devia garantir a paz, com o dever de fazer cumprir as cláusulas do tratado. Os efeitos da guerra, portanto, foram estabelecer a capacidade da Pérsia de interferir satisfatoriamente na política grega e afirmar a posição hegemônica de Esparta no sistema político grego.
rdf:langString Коринфська війна — військовий конфлікт 395-387 років до н. е. в Стародавній Греції між Пелопоннеським союзом і коаліцією чотирьох союзницьких держав: Фів, Афін, Коринфа і Аргоса, які були спочатку підтримані Персією. Приводом для розв'язання війни став конфлікт у північно-західній Греції, в який втрутилися Фіви і Спарта. Глибшою причиною була ворожість до Спарти, «викликана експансіонізмом цього міста в Малій Азії, центральній та північній Греції … і навіть на заході». Війна велася на двох театрах: на суші (близько Коринфа і Фів) і на Егейському морі. На суші спартанці досягли кількох ранніх успіхів у головних битвах, але були нездатні скористатися своєю перевагою, і боротьба скоро була поставлена в безпорадне становище. На морі спартанський флот переміг перський флот ще на початку війни, і Спарта після цього відмовилася від спроб стати морською державою. Використовуючи в своїх інтересах цей факт, надалі Афіни почали кілька морських кампаній, повернувши безліч островів, які були частиною первісної Афінської держави впродовж 5 століття до н. е. Стривожені цими успіхами афінян, перси припинили підтримувати союзників і почали підтримувати Спарту. Це відступництво змусило союзників шукати Анталкідового миру, також відомого як Царський мир, підписаний 387 до н. е., який формально і закінчив війну. В угоді зазначалось, що Персія буде керувати всією Іонією, а всі інші грецькі міста незалежні один від одного. Спарта мала стежити за виконанням пунктів договору. Ефект війни, таким чином, полягали в тому, що Персія може успішно втручатися в грецьку політику, а Спарта продовжує займати провідне положення в грецькій політичній системі.
rdf:langString 科林斯战争(公元前395年-前387年)是一场发生于古希腊伯罗奔尼撒联盟与四国联盟(底比斯、雅典、科林斯和阿尔戈斯)之间的战争。战争之初,四国得到了波斯帝国的支持。这场战争的爆发是由于斯巴达在小亚细亚、希腊中部和北部的扩张主义而导致了这一区域的城邦对其不满。战争主要是在科林斯地区和爱琴海进行的,斯巴达人在开始阶段的陆战中获得了一系列胜利,但在后来的海战中斯巴达舰队被波斯挫败,也因此斯巴达丧失了海洋强国的地位,雅典收复了原属于自己的岛屿。波斯人担心雅典强大带来的威胁,转而支持斯巴达,迫使联盟国和解。战争在公元前387年结束,签订了《》。这次战争加强了斯巴达在希腊政治体系中的统治地位,并且同时也扩大了波斯帝国在希腊事务中的影响力。
xsd:nonNegativeInteger 49308
xsd:string Inconclusive
xsd:string *Peace of Antalcidasdictated byPersia

data from the linked data cloud