Conjunction (grammar)

http://dbpedia.org/resource/Conjunction_(grammar) an entity of type: Thing

La conjunció és una de les categories gramaticals tradicionals. És una paraula invariable que uneix altres mots, sintagmes o frases en un discurs i per tant és un nexe (també anomenat relacionant, unió o enllaç segons les diferents escoles lingüístiques). Algunes conjuncions tenen un significat propi, d'altres només l'adquireixen en funció del context dels elements units per elles. Quan un grup de paraules actuen en bloc com una conjunció s'anomenen locucions conjuntives. rdf:langString
Spojka (konjunkce; lat. conjunctio) je neohebný slovní druh, který spojuje větné členy nebo věty. Spojky vyjadřují mluvnický a významový poměr vět nebo členů. Rozlišují se spojky souřadicí a podřadicí. rdf:langString
حرف الربط حرف معنى يؤتى به لربط كلمتين أو جملتين اثنتين. حروف الربط تسمى في العربية حروف العطف. rdf:langString
Konjunkcio estas vortospeco. Konjunkcioj konektas du samvalorajn vortojn, frazpartojn aŭ frazojn. Konjunkcioj en Esperanto estas: aŭ, kaj, minus, nek, ol, plus, sed. Ekzistas ankaŭ duoblaj konjunkcioj kaj...kaj, nek...nek, ju...des. Vorto ol povas agi kiel kaj konjunkcio kaj subjunkcio. Ĉar ne estas konjunkcio, sed subjunkcio. rdf:langString
Juntagailua esaldiaren zatia da, maila bereko hitzak, sintagmak edo perpausak elkartzeko balio duena. Ez da nahastu behar, hauek testuak (eta ez hitzak, sintagmak edota perpausak) batzen dituzten goiko mailako loturak baitira. rdf:langString
Una conjunción es una palabra o conjunto de ellas que enlaza proposiciones, sintagmas o palabras. Constituye una de las clases de nexos. No debe confundirse con los marcadores del discurso, nexos de orden superior que unen textos, y no palabras, sintagmas ni oraciones. rdf:langString
접속사(接續詞, conjunction, 축약형: CONJ 또는 CNJ)는 낱말, 문장, 구, 절을 이어주는 품사이다. 이음씨라고도 한다. rdf:langString
接続詞(せつぞくし)とは、大雑把に言えば文と文、節と節、句と句、語と語など文の構成要素同士の関係を示す役割を担う品詞のひとつである。 rdf:langString
Spójnik – wyraz łączący dwa zdania, równoważniki zdań lub wyrażenia w jedno zdanie złożone. Przeważnie występuje na granicy pomiędzy wypowiedziami składowymi, choć niektóre spójniki mogą być używane wewnątrz drugiej z nich. W funkcji spójników mogą także występować dwu- lub kilkuwyrazowe połączenia zawierające inne części mowy (są to tzw. spójniki zestawione). rdf:langString
Een voegwoord of conjunctie is een woord dat twee deelzinnen (ook wel 'clauses' genoemd) met elkaar verbindt. rdf:langString
En konjunktion (av latinets conjunctio, 'förening') är ett ord eller en fras som har till uppgift att binda samman satsdelar eller satser. De kan vara samordnande eller underordnande, beroende på hierarkin de ger de sammanbundna satserna eller satsdelarna. Oftast kallas de samordnande konjunktionerna bara för konjunktioner och de underordnande benämns subjunktioner. rdf:langString
Conjunção (do termo latino conjunctione) é uma das classes de palavras definidas pela gramática geral. As conjunções são palavras invariáveis que servem para conectar orações ou dois termos de mesma função sintática, estabelecendo, entre eles, uma relação de dependência ou de simples coordenação. Já as locuções conjuntivas são um conjunto de palavras que exercem a função de conjunção em um enunciado. rdf:langString
Сою́з — служебная часть речи, с помощью которой связывают между собой простые предложения в составе сложного или однородные члены предложения. Не склоняется и не спрягается, и не является членом предложения. Выражает смысловые отношения между синтаксическими единицами. rdf:langString
連詞(英語:conjunction)又稱連接詞,是用來連接詞語、短語、句子、段落等的詞,表示被连接的语言单位之间的关系之間的關係。連不同的邏輯關係。連接詞和詞組的連詞,跟連接句子的連詞並不相同。 rdf:langString
Σύνδεσμος είναι το άκλιτο μέρος του λόγου που χρησιμοποιείται για να συνδέσει προτάσεις ή λέξεις της ίδιας πρότασης μεταξύ τους. Οι σύνδεσμοι διακρίνονται στις εξής κατηγορίες: * Συμπλεκτικοί (και, κι, ούτε, μήτε, ουδέ, μηδέ) * Διαχωριστικοί (ή, είτε) * Αντιθετικοί (μα, παρά, αλλά, όμως, ωστόσο, ενώ, αν και, μολονότι, μόνο) * Συμπερασματικοί (λοιπόν, ώστε, άρα, επομένως, που, οπότε) * Επεξηγηματικοί (δηλαδή) * Ειδικοί (πως, που, ότι) * Χρονικοί (όταν, σαν, ενώ, καθώς, αφού, αφότου, πριν, πριν να, μόλις, προτού, ώσπου, ωσότου, όσο που, όποτε, άμα) * Αιτιολογικοί (γιατί, επειδή, αφού, διότι) * Υποθετικοί (αν, σαν, άμα) * Τελικοί (να, για να) * Αποτελεσματικοί (ώστε, που) * Εναντιωματικοί/Παραχωρητικοί (αν και, ενώ, μολονότι) * Ενδοιαστικοί/Διστακτικοί (μη, μήπως) * Συγκριτικοί rdf:langString
Konjunktion (von lateinisch coniunctio ‚Verbindung‘), auch: Bindewort, Fügewort; Junktion, ist in der Grammatik die Bezeichnung für eine Wortart, die syntaktische Verbindungen zwischen Wörtern, Satzteilen oder Sätzen herstellt und zugleich logische oder grammatische Beziehungen zwischen den verbundenen Elementen ausdrückt. Im Unterschied zu Präpositionen (deren Funktion in manchen Fällen ähnlich beschrieben werden könnte) regieren Konjunktionen normalerweise keinen Kasus an ihren Ergänzungen. rdf:langString
In grammar, a conjunction (abbreviated CONJ or CNJ) is a part of speech that connects words, phrases, or clauses that are called the conjuncts of the conjunctions. That definition may overlap with that of other parts of speech and so what constitutes a "conjunction" must be defined for each language. In English, a given word may have several senses and be either a preposition or a conjunction, depending on the syntax of the sentence. For example, after is a preposition in "he left after the fight" but is a conjunction in "he left after they fought". In general, a conjunction is an invariable (non-inflected) grammatical particle that may or may not stand between the items conjoined. rdf:langString
En grammaire traditionnelle, une conjonction est un mot invariable qui sert à interconnecter deux mots, groupes de mots ou propositions, en exprimant une relation grammaticale, sémantique et logique entre les entités reliées. Du point de vue syntaxique, les entités reliées dans la proposition par une conjonction ont la même fonction, alors que les propositions reliées dans une phrase complexe peuvent avoir la même fonction ou des fonctions différentes. Entre entités de même fonction, la conjonction établit un rapport de coordination, entre entités de fonctions différente – un rapport de subordination. D’ordinaire, la conjonction relie des entités linguistiques de même niveau de complexité, mais parfois elles peuvent être de niveaux différents, par exemple un mot et une proposition, ex. Aus rdf:langString
Konjungsi, kata sambung, kata hubung, atau kata penghubung adalah partikel (kata tugas) yang digunakan untuk menghubungkan dua satuan bahasa yang sederajat: kata dengan kata, frasa dengan frasa, ungkapan dengan ungkapan, klausa dengan klausa, kalimat dengan kalimat, atau bahkan paragraf dengan paragraf (khusus konjungsi antarparagraf disebut juga "transisi"). Konjungsi adalah kategori yang berfungsi untuk meluaskan satuan yang lain dalam konstruksi hipotaktis, dan selalu menghubungkan dua satuan lain atau lebih dalam konstruksi. Konjungsi bukanlah suatu objek dan juga tidak berfungsi untuk memberi arti suatu kata, konjungsi hanya menghubungkan kata dengan kata atau kalimat dengan kalimat dan sebagainya. Oleh karena itu, kata yang sama dapat berfungsi sebagai preposisi pada suatu satu, adve rdf:langString
In linguistica, la congiunzione (dal latino coniunctio, da coniungere, 'unire', calco del greco sýndesmos, 'giuntura', 'legame') è una parte del discorso. Serve a unire tra loro parole, sintagmi o proposizioni nel contesto della stessa frase o dello stesso periodo. Può anche trovarsi all'inizio delle frasi. Le congiunzioni si possono classificare in base alla loro forma o in base alla loro funzione sintattica. Il ruolo fondamentale delle congiunzioni è quello di unire in un'unica frase il contenuto informativo di due o più frasi. Ad esempio: Devo andare a Londra e a Torino per lavoro. rdf:langString
Сполу́чник або злучник є службова частина мови, що послуговує для зв'язку однорідних членів речення та частин складного речення. Сполучники не мають власного лексичного значення й не виконують у реченні граматичну роль. До сполучників належать і, та, й, але, а тощо. Сполучники досліджували В. Сімович, Ф. Мєдвєдєв, М. Вихристюк, А. Кващук, М. Каранська, А. Грищенко, Л. Кадомцева та інші дослідники. rdf:langString
rdf:langString حرف ربط
rdf:langString Conjunció (gramàtica)
rdf:langString Spojka (slovní druh)
rdf:langString Konjunktion (Wortart)
rdf:langString Σύνδεσμος (γραμματική)
rdf:langString Konjunkcio (gramatiko)
rdf:langString Conjunción (gramática)
rdf:langString Conjunction (grammar)
rdf:langString Juntagailu
rdf:langString Konjungsi (linguistik)
rdf:langString Conjonction (grammaire)
rdf:langString Congiunzione (linguistica)
rdf:langString 접속사
rdf:langString 接続詞
rdf:langString Voegwoord
rdf:langString Spójnik (część mowy)
rdf:langString Conjunção
rdf:langString Konjunktion (ordklass)
rdf:langString Союз (часть речи)
rdf:langString Сполучник
rdf:langString 連詞
xsd:integer 113500
xsd:integer 1122608086
rdf:langString La conjunció és una de les categories gramaticals tradicionals. És una paraula invariable que uneix altres mots, sintagmes o frases en un discurs i per tant és un nexe (també anomenat relacionant, unió o enllaç segons les diferents escoles lingüístiques). Algunes conjuncions tenen un significat propi, d'altres només l'adquireixen en funció del context dels elements units per elles. Quan un grup de paraules actuen en bloc com una conjunció s'anomenen locucions conjuntives.
rdf:langString Spojka (konjunkce; lat. conjunctio) je neohebný slovní druh, který spojuje větné členy nebo věty. Spojky vyjadřují mluvnický a významový poměr vět nebo členů. Rozlišují se spojky souřadicí a podřadicí.
rdf:langString حرف الربط حرف معنى يؤتى به لربط كلمتين أو جملتين اثنتين. حروف الربط تسمى في العربية حروف العطف.
rdf:langString Konjunktion (von lateinisch coniunctio ‚Verbindung‘), auch: Bindewort, Fügewort; Junktion, ist in der Grammatik die Bezeichnung für eine Wortart, die syntaktische Verbindungen zwischen Wörtern, Satzteilen oder Sätzen herstellt und zugleich logische oder grammatische Beziehungen zwischen den verbundenen Elementen ausdrückt. Im Unterschied zu Präpositionen (deren Funktion in manchen Fällen ähnlich beschrieben werden könnte) regieren Konjunktionen normalerweise keinen Kasus an ihren Ergänzungen. Die Wörter, die als Konjunktionen bezeichnet werden, bilden eine in sich sehr uneinheitliche Gruppe. Man unterscheidet vor allem zwischen nebenordnenden Konjunktionen (z. B. „und“, „aber“, „denn“) und unterordnenden Konjunktionen (auch: Subjunktionen, nebensatzeinleitende Konjunktionen; z. B. „dass“, „weil“, „ob“). In manchen Systemen werden diese beiden auch direkt als verschiedene Wortarten behandelt, vor allem in der Generativen Grammatik, die die nebensatzeinleitenden Konjunktionen in die Kategorie der Komplementierer einordnet.
rdf:langString Σύνδεσμος είναι το άκλιτο μέρος του λόγου που χρησιμοποιείται για να συνδέσει προτάσεις ή λέξεις της ίδιας πρότασης μεταξύ τους. Οι σύνδεσμοι διακρίνονται στις εξής κατηγορίες: * Συμπλεκτικοί (και, κι, ούτε, μήτε, ουδέ, μηδέ) * Διαχωριστικοί (ή, είτε) * Αντιθετικοί (μα, παρά, αλλά, όμως, ωστόσο, ενώ, αν και, μολονότι, μόνο) * Συμπερασματικοί (λοιπόν, ώστε, άρα, επομένως, που, οπότε) * Επεξηγηματικοί (δηλαδή) * Ειδικοί (πως, που, ότι) * Χρονικοί (όταν, σαν, ενώ, καθώς, αφού, αφότου, πριν, πριν να, μόλις, προτού, ώσπου, ωσότου, όσο που, όποτε, άμα) * Αιτιολογικοί (γιατί, επειδή, αφού, διότι) * Υποθετικοί (αν, σαν, άμα) * Τελικοί (να, για να) * Αποτελεσματικοί (ώστε, που) * Εναντιωματικοί/Παραχωρητικοί (αν και, ενώ, μολονότι) * Ενδοιαστικοί/Διστακτικοί (μη, μήπως) * Συγκριτικοί (παρά, πιο) * Βουλητικός (να)
rdf:langString Konjunkcio estas vortospeco. Konjunkcioj konektas du samvalorajn vortojn, frazpartojn aŭ frazojn. Konjunkcioj en Esperanto estas: aŭ, kaj, minus, nek, ol, plus, sed. Ekzistas ankaŭ duoblaj konjunkcioj kaj...kaj, nek...nek, ju...des. Vorto ol povas agi kiel kaj konjunkcio kaj subjunkcio. Ĉar ne estas konjunkcio, sed subjunkcio.
rdf:langString In grammar, a conjunction (abbreviated CONJ or CNJ) is a part of speech that connects words, phrases, or clauses that are called the conjuncts of the conjunctions. That definition may overlap with that of other parts of speech and so what constitutes a "conjunction" must be defined for each language. In English, a given word may have several senses and be either a preposition or a conjunction, depending on the syntax of the sentence. For example, after is a preposition in "he left after the fight" but is a conjunction in "he left after they fought". In general, a conjunction is an invariable (non-inflected) grammatical particle that may or may not stand between the items conjoined. The definition of conjunction may also be extended to idiomatic phrases that behave as a unit with the same function, e.g. "as well as", "provided that". A simple literary example of a conjunction is "the truth of nature, and the power of giving interest" (Samuel Taylor Coleridge's Biographia Literaria). A conjunction may be placed at the beginning of a sentence: "But some superstition about the practice persists."
rdf:langString Juntagailua esaldiaren zatia da, maila bereko hitzak, sintagmak edo perpausak elkartzeko balio duena. Ez da nahastu behar, hauek testuak (eta ez hitzak, sintagmak edota perpausak) batzen dituzten goiko mailako loturak baitira.
rdf:langString Una conjunción es una palabra o conjunto de ellas que enlaza proposiciones, sintagmas o palabras. Constituye una de las clases de nexos. No debe confundirse con los marcadores del discurso, nexos de orden superior que unen textos, y no palabras, sintagmas ni oraciones.
rdf:langString En grammaire traditionnelle, une conjonction est un mot invariable qui sert à interconnecter deux mots, groupes de mots ou propositions, en exprimant une relation grammaticale, sémantique et logique entre les entités reliées. Du point de vue syntaxique, les entités reliées dans la proposition par une conjonction ont la même fonction, alors que les propositions reliées dans une phrase complexe peuvent avoir la même fonction ou des fonctions différentes. Entre entités de même fonction, la conjonction établit un rapport de coordination, entre entités de fonctions différente – un rapport de subordination. D’ordinaire, la conjonction relie des entités linguistiques de même niveau de complexité, mais parfois elles peuvent être de niveaux différents, par exemple un mot et une proposition, ex. Aussi Fabrice passait-il toutes ses journées à la chasse ou à courir le lac sur une barque (Stendhal). La conjonction se caractérise par l’absence de contenu notionnel, due à son abstraction et à sa grammaticalisation, par le manque de flexion et de fonctions syntaxiques, ainsi que par un contenu sémantique très abstrait et insuffisant. Son contenu peut être modal, les conjonctions exprimant des relations comme cause–effet, opposition, comparaison, etc.. En grammaire traditionnelle, la conjonction est vue comme une partie du discours, mais, dans certaines conceptions elle n’est considérée que comme un mot-outil. En tant qu’élément connectif, la conjonction diffère, d’une part, de la préposition (dans certaines langues, de son correspondant, la postposition), qui, à l’intérieur de la proposition, relie une entité subordonnée à une autre qui la subordonne, et, d’autre part du pronom relatif et de l’adverbe interrogatif en interrogation indirecte, qui relient des propositions, ayant en même temps une fonction syntaxique dans celle dont ils font partie. La conjonction est prise en compte en grammaire du texte aussi, comme un élément qui contribue à assurer la cohérence et la cohésion de celui-ci, à côté d’autres entités linguistiques qui ont un tel rôle, appelés par le terme commun « connecteurs ». Par ailleurs, on a constaté que des mots faisant traditionnellement partie de la classe des conjonctions, n’ont pas toujours le rôle de celles-ci. Grevisse et Goosse 2007 les range dans une classe à part, nommée « introducteurs ». De tels mots sont si en tête de phrase exclamative (Si Jeanne pouvait réussir !) ou que en phrase impérative exprimant un ordre pour la troisième personne (Que tout le monde sorte !), ou bien exprimant un vœu : Que votre souhait se réalise !
rdf:langString Konjungsi, kata sambung, kata hubung, atau kata penghubung adalah partikel (kata tugas) yang digunakan untuk menghubungkan dua satuan bahasa yang sederajat: kata dengan kata, frasa dengan frasa, ungkapan dengan ungkapan, klausa dengan klausa, kalimat dengan kalimat, atau bahkan paragraf dengan paragraf (khusus konjungsi antarparagraf disebut juga "transisi"). Konjungsi adalah kategori yang berfungsi untuk meluaskan satuan yang lain dalam konstruksi hipotaktis, dan selalu menghubungkan dua satuan lain atau lebih dalam konstruksi. Konjungsi bukanlah suatu objek dan juga tidak berfungsi untuk memberi arti suatu kata, konjungsi hanya menghubungkan kata dengan kata atau kalimat dengan kalimat dan sebagainya. Oleh karena itu, kata yang sama dapat berfungsi sebagai preposisi pada suatu satu, adverbia pada posisi kedua, atau konjungsi pada bagian yang lain.
rdf:langString 접속사(接續詞, conjunction, 축약형: CONJ 또는 CNJ)는 낱말, 문장, 구, 절을 이어주는 품사이다. 이음씨라고도 한다.
rdf:langString 接続詞(せつぞくし)とは、大雑把に言えば文と文、節と節、句と句、語と語など文の構成要素同士の関係を示す役割を担う品詞のひとつである。
rdf:langString In linguistica, la congiunzione (dal latino coniunctio, da coniungere, 'unire', calco del greco sýndesmos, 'giuntura', 'legame') è una parte del discorso. Serve a unire tra loro parole, sintagmi o proposizioni nel contesto della stessa frase o dello stesso periodo. Può anche trovarsi all'inizio delle frasi. Le congiunzioni si possono classificare in base alla loro forma o in base alla loro funzione sintattica. Il ruolo fondamentale delle congiunzioni è quello di unire in un'unica frase il contenuto informativo di due o più frasi. Ad esempio: 1. * Devo andare a Londra per lavoro. 2. * Devo andare a Torino per lavoro. La fusione comporta l'eliminazione degli elementi ridondanti e si ottiene: Devo andare a Londra e a Torino per lavoro.
rdf:langString Spójnik – wyraz łączący dwa zdania, równoważniki zdań lub wyrażenia w jedno zdanie złożone. Przeważnie występuje na granicy pomiędzy wypowiedziami składowymi, choć niektóre spójniki mogą być używane wewnątrz drugiej z nich. W funkcji spójników mogą także występować dwu- lub kilkuwyrazowe połączenia zawierające inne części mowy (są to tzw. spójniki zestawione).
rdf:langString Een voegwoord of conjunctie is een woord dat twee deelzinnen (ook wel 'clauses' genoemd) met elkaar verbindt.
rdf:langString En konjunktion (av latinets conjunctio, 'förening') är ett ord eller en fras som har till uppgift att binda samman satsdelar eller satser. De kan vara samordnande eller underordnande, beroende på hierarkin de ger de sammanbundna satserna eller satsdelarna. Oftast kallas de samordnande konjunktionerna bara för konjunktioner och de underordnande benämns subjunktioner.
rdf:langString Conjunção (do termo latino conjunctione) é uma das classes de palavras definidas pela gramática geral. As conjunções são palavras invariáveis que servem para conectar orações ou dois termos de mesma função sintática, estabelecendo, entre eles, uma relação de dependência ou de simples coordenação. Já as locuções conjuntivas são um conjunto de palavras que exercem a função de conjunção em um enunciado.
rdf:langString Сою́з — служебная часть речи, с помощью которой связывают между собой простые предложения в составе сложного или однородные члены предложения. Не склоняется и не спрягается, и не является членом предложения. Выражает смысловые отношения между синтаксическими единицами.
rdf:langString 連詞(英語:conjunction)又稱連接詞,是用來連接詞語、短語、句子、段落等的詞,表示被连接的语言单位之间的关系之間的關係。連不同的邏輯關係。連接詞和詞組的連詞,跟連接句子的連詞並不相同。
rdf:langString Сполу́чник або злучник є службова частина мови, що послуговує для зв'язку однорідних членів речення та частин складного речення. Сполучники не мають власного лексичного значення й не виконують у реченні граматичну роль. До сполучників належать і, та, й, але, а тощо. Сполучники зв'язують слова (батько й мати), словосполуки (довгі вулиці та високі кам'яниці), сурядні речення (Учитель читає, а учні слухають) та складники складнопідрядних речень (Коли вчитель читає, учні слухають). Залежно від синтаксичної функції сполучники поділяються на сурядні (і (й), та, та й, а, але, або, чи, прикладкове як) та підрядні (коли, що, якби, наскільки, хоч, мов, наче, часове й порівняльне як). За походженням сполучники поділяються на первісні, що морфольогічною будовою не пов'язані з іншими частинами мови (і, а, чи, та), і на похідні від інших частин мови (щоб, якби, проте, однак, буцімто). Інтонація речення може рекомпенсувати відсутність сполучника (Якщо підеш направо, загризе тебе вовк: Підеш направо – загризе тебе вовк), явище часте в розмовній і художній мовах. У давнішій літературній мові, як і в народній, декотрі сполучники виступають синкретично, в різних синтаксичних функціях (наприклад, що в значенні бо, коли тощо). Сполучники досліджували В. Сімович, Ф. Мєдвєдєв, М. Вихристюк, А. Кващук, М. Каранська, А. Грищенко, Л. Кадомцева та інші дослідники.
xsd:nonNegativeInteger 23241

data from the linked data cloud