Congo Crisis

http://dbpedia.org/resource/Congo_Crisis an entity of type: Thing

Die Kongo-Krise (oftmals auch als Kongowirren bezeichnet) war sowohl eine gewaltsame nationale Krise innerhalb der Demokratischen Republik Kongo als auch eine internationale Krise vor dem Hintergrund des Kalten Krieges, die ungefähr von 1960 bis 1965 dauerte. rdf:langString
Krisis Kongo (bahasa Prancis: Crise congolaise) adalah masa kebangkitan politik dan konflik di Republik Kongo (sekarang Republik Demokratik Kongo) antara 1960 dan 1965. Krisis tersebut dimulai setelah Kongo merdeka dari Belgia, dan berakhir, secara tak resmi, dengan seluruh negara tersebut berada di bawah kekuasaan Joseph-Désiré Mobutu. Diwarnai dengan serangkaian perang saudara, Krisis Kongo juga merupakan konflik proksi dalam Perang Dingin dimana Uni Soviet dan Amerika Serikat mendukung faksi-faksi yang berseberangan. Sekitar 100,000 orang diyakini tewas pada krisis tersebut. rdf:langString
콩고 위기란 1960년부터 1965년까지 레오폴드빌 콩고(현 콩고 민주 공화국)에서 벌어진 대혼란이다. 여러 차례의 내전이 있었고, 식민 모국인 벨기에, 자본 진영의 대표인 미국, 공산 진영의 대표인 소련이 특정 세력을 후원하는 대리전 성격을 띠었다. rdf:langString
De Congocrisis was een periode van onrust in de Eerste Republiek Congo, vanaf de nationale onafhankelijkheid van België in 1960 tot de machtsgreep door Mobutu Sese Seko in 1965. Het begon als een antikoloniale strijd en leidde tot een oorlog met de secessionistische provincie Katanga. In een poging hun economische en politieke hegemonie in de regio te herwinnen sponsorden de Verenigde Staten en België terroristische activiteiten en geheime moorden, onder meer van de antikolonistische leider Patrice Lumumba, wat de situatie verder compliceerde en leidde tot politieke desintegratie. Op verschillende punten nam een vredesmacht van de Verenigde Naties en de Sovjet-Unie deel aan het conflict. De crisis veroorzaakte de dood van ongeveer 100.000 mensen. rdf:langString
Kryzys kongijski – wojna domowa toczącą się w Republice Konga (obecnie pod nazwą Demokratyczna Republika Konga), która wybuchła po uniezależnieniu się tego kraju od Belgii. rdf:langString
Конголезька криза (фр. Crise congolaise) — гостра політична криза, зумовлена проголошенням незалежності республікою Конго 30 червня 1960 року, що тривала протягом 1960—1965 років. rdf:langString
كانت أزمة الكونغو (إنجليزية: Crise congolaise)‏ فترة من الاضطراب السياسي والصراع في جمهورية الكونغو (اليوم جمهورية الكونغو الديمقراطية) بين عامي 1960 و1966. بدأت الأزمة على الفور تقريبًا بعد استقلال الكونغو من بلجيكا، وانتهت، بشكل غير رسمي، مع كامل البلاد تحت حكم جوزيف ديزي موبوتو. شكلت أزمة الكونغو سلسلة من الحروب الأهلية التي عصفت بالبلاد، وكانت أيضًا نزاعًا بالوكالة في الحرب الباردة، حيث دعم الاتحاد السوفيتي والولايات المتحدة فصائل متعارضة. يُعتقد أن نحو 100000 شخص قد قُتِلوا خلال الأزمة. rdf:langString
Konžská krize (francouzsky crise congolaise) bylo období politické nestability a konfliktu v Konžské republice v letech 1960 až 1965. Krize začala téměř okamžitě poté, co Kongo získalo nezávislost na Belgii a skončilo neoficiálně převzetím vlády nad celou zemí Josephem-Désiré Mobutuem. Konžská krize se skládala ze sérií občanských válek a byla zástupným konfliktem studené války, ve kterém Sovětský svaz a Spojené státy podporovaly opoziční frakce. Během krize bylo zabito odhadem asi 100 000 lidí. rdf:langString
The Congo Crisis (French: Crise congolaise) was a period of political upheaval and conflict between 1960 and 1965 in the Republic of the Congo (today the Democratic Republic of the Congo). The crisis began almost immediately after the Congo became independent from Belgium and ended, unofficially, with the entire country under the rule of Joseph-Désiré Mobutu. Constituting a series of civil wars, the Congo Crisis was also a proxy conflict in the Cold War, in which the Soviet Union and the United States supported opposing factions. Around 100,000 people are believed to have been killed during the crisis. rdf:langString
Kongoko krisialdia (frantsesez: Crise congolaise) gatazka politikoa eta gerra izan zen, 1960-1965 bitartean (gaur egungo Kongoko Errepublika Demokratikoan) gertatutakoa. Kongo Belgikarra Belgikatik independizatu bezain pronto hasi zen, eta Joseph-Désiré Mobutu boterera iritsi zenean bukatu zen de facto. Hainbat gerra zibilen segida bat izan zen, eta Gerra Hotzarekin nahastutako interesak ere egon ziren, Sobietar Batasuna eta Ameriketako Estatu Batuak gatazkaren alde bana babesten baitzituzten. 100.000 pertsona inguru hil zirela uste da. rdf:langString
La crisis del Congo fue un período de desórdenes durante el desarrollo de la primera república del Congo democrático, que se inició con la independencia nacional contra la tutela de Bélgica, y terminó con la toma del poder por parte de Joseph Mobutu. La crisis adoptó formas diversas, entre las que hay que destacar las luchas anticoloniales, los enfrentamientos tribales, una guerra de secesión originada en la provincia de Katanga, una intervención para el mantenimiento de la paz por parte de las Naciones Unidas, y una guerra fría cuando el país sirvió de escenario para la lucha de influencias en África entre los Estados Unidos y la Unión Soviética. Dos importantes desapariciones marcaron la crisis: la del primer ministro Patrice Lumumba, asesinado en 1961, y la del secretario general de la rdf:langString
La crise congolaise est une période de troubles politiques et de conflit ayant eu lieu en République du Congo (aujourd'hui République démocratique du Congo) entre 1960 et 1965. La crise commence presque immédiatement après l'indépendance du pays et prend fin avec l'accession à la présidence de Mobutu. rdf:langString
コンゴ動乱(コンゴどうらん、フランス語: Crise congolaise、1960年 - 1965年)は、1960年6月30日にベルギー領コンゴがコンゴ共和国(コンゴ・レオポルドヴィル、現在のコンゴ民主共和国)として独立した直後に勃発した反乱から始まる混乱である。 1960年7月11日に、旧宗主国のベルギーから支援されたモイーズ・チョンベは、この混乱の拡大に乗じて南部カタンガ州がカタンガ国として分離独立することを宣言したため、混乱を収拾するためにアメリカ合衆国とソビエト連邦の一致で国際連合安全保障理事会決議143が採択されてコンゴ国連軍が投入された。しかし、国際連合がカタンガへの介入に消極的であったことから、初代首相パトリス・ルムンバは支援を求めてソ連に急速に接近し、これが米国寄りの初代大統領ジョゼフ・カサブブとの対立を生んだ。 他方、ジョゼフ=デジレ・モブツは、1960年9月14日に、政治状況の打開を口実として無血クーデターを起こし、ルムンバは自宅軟禁下に置かれた。モブツによって、カタンガのチョンベの元に送り込まれたルムンバは、1961年1月17日に処刑された。また、1961年9月18日には、カタンガ側との仲介を試みた国連事務総長ダグ・ハマーショルドが、飛行機墜落事故で死亡するという悲劇も発生した。 rdf:langString
La crisi del Congo fu una fase di perdurante instabilità politica e di tumulti che interessò il territorio dell'attuale Repubblica Democratica del Congo tra il giugno del 1960 e il novembre del 1965. Iniziato subito dopo la proclamazione dell'indipendenza della nazione dal dominio coloniale belga il 30 giugno 1960, questo periodo fu caratterizzato da un lato da una forte instabilità politica rappresentata dallo scontro tra i sostenitori del presidente del Congo Joseph Kasa-Vubu e quelli del primo ministro Patrice Lumumba, e dall'altro da una estesa serie di disordini e sommosse nella maggior parte del paese, sfociate in aperte rivolte armate e tentativi di secessione da parte di varie province in opposizione al governo centrale. rdf:langString
A Crise do Congo (1960–1966) foi um período de agitação durante o desenvolvimento da primeira República Democrática do Congo, que começou com a independência nacional contra a tutela da Bélgica, e terminou com a tomada do poder por Joseph Mobutu. A crise tomou várias formas, entre as quais pode-se destacar as lutas anti-coloniais, os conflitos tribais, uma guerra separatista na província de Catanga, uma intervenção para a manutenção da paz das Nações Unidas, e quando o país foi o cenário de disputa por influência na África entre os EUA e a União Soviética durante a Guerra Fria. A crise causou a morte de cerca de 100 mil pessoas, bem como uma derrota traumática para as Nações Unidas. A morte de duas pessoas importantes marcaram a crise: o primeiro-ministro Patrice Lumumba, assassinado em 19 rdf:langString
Конголезский кризис (фр. Crise congolaise, 1960—1965) — острый политический кризис, охвативший Республику Конго (Леопольдвиль) после обретения независимости 30 июня 1960 года и продолжавшийся до прихода к власти Жозефа Мобуту. В результате столкновений погибло около 100 тысяч человек. rdf:langString
Kongokrisen (franska: Crise congolaise) var en period av politisk omvälvning och konflikter mellan 1960 och 1965 i Republiken Kongo (dagens Demokratiska republiken Kongo). Krisen påbörjades nästan omedelbart efter att Kongo blivit självständigt från Belgien och slutade, inofficiellt, med hela landet under Joseph-Désiré Mobutus styre. Kongokrisen utgjordes av en serie inbördeskrig, och var även en proxykonflikt i det kalla kriget, där Sovjetunionen och USA visade stöd för motsatta fraktioner. Omkring 100 000 människor tros ha fått sätta livet till under krisen. rdf:langString
刚果危机(法語:Crise congolaise)指1960年到1965年间刚果(利)(现刚果民主共和国)的政治危机和冲突。危机在刚果脱离比利时独立后便开始,以整个国家由蒙博托·塞塞·塞科统治为非正式的结束。刚果危机构成一系列内战,又因苏联和美国支持对立的派系,成了冷战中的代理人战争。危机期间据信有10万人丧生。 1960年6月30日,比属刚果爆发民族主义运動,要求结束殖民统治,引领国家独立。虽然已经做了些许准备,但诸如联邦主义和民族等问题仍未解决。7月首周,军队叛变,黑人和白人平民之间爆发暴力事件。比利时派遣部队保护逃跑的白人,该国加丹加和南开赛地区脱离比利时後支持分裂。在动乱和暴力持续的情形下,联合国部署维和部队,但联合国秘书长达格·哈马舍尔德拒绝动用军队帮助利奥波德维尔中央政府抗击分裂份子。作为响应,最大民族主义派系的魅力领袖帕特里斯·卢蒙巴寻求苏联协助,苏联则迅速派出军事顾问及其他支持。 rdf:langString
rdf:langString Congo Crisis
rdf:langString أزمة الكونغو
rdf:langString Konžská krize
rdf:langString Kongo-Krise
rdf:langString Crisis del Congo
rdf:langString Kongoko krisialdia
rdf:langString Krisis Kongo
rdf:langString Crisi del Congo
rdf:langString Crise congolaise
rdf:langString 콩고 위기
rdf:langString コンゴ動乱
rdf:langString Kryzys kongijski (1960–1965)
rdf:langString Congocrisis
rdf:langString Crise do Congo
rdf:langString Конголезский кризис
rdf:langString Kongokrisen
rdf:langString 刚果危机
rdf:langString Конголезька криза
rdf:langString Congo Crisis
xsd:integer 1265393
xsd:integer 1124399271
rdf:langString right
rdf:langString #c6dbf7
rdf:langString
rdf:langString Armed Baluba civilians
rdf:langString Belgian paratroopers during Dragon Rouge
rdf:langString Clockwise starting from top left:
rdf:langString Government forces fighting Simba rebels
rdf:langString Massacred civilians in Lodja
rdf:langString Peacekeepers tending to a wounded comrade
rdf:langString Refugee camp outside Élisabethville
rdf:langString Total killed: c. 100,000
xsd:integer 1960
rdf:langString Republic of the Congo
rdf:langString Supported by:
rdf:langString
rdf:langString Dag Hammarskjöld
rdf:langString U Thant
rdf:langString ----
rdf:langString Albert Kalonji
rdf:langString Antoine Gizenga
rdf:langString Christophe Gbenye
rdf:langString Cyrille Adoula
rdf:langString Gaston Eyskens
rdf:langString Joseph Kasa-Vubu
rdf:langString Joseph-Désiré Mobutu
rdf:langString Moïse Tshombe
rdf:langString Patrice Lumumba
rdf:langString Pierre Mulele
rdf:langString Théo Lefèvre
rdf:langString Congo Crisis
xsd:gMonthDay --07-05
xsd:integer 350
rdf:langString the Decolonisation of Africa and the Cold War
rdf:langString "The Congo crisis revealed in one fell swoop the true nature of the powers which shaped large parts of the post-war world. The crisis showed in actual practice the true nature, not only of the former colonial powers, but also of the United Nations, of the recently independent countries united in what was called the Afro-Asian bloc, as well as of Moscow".
rdf:langString "Independence brings changes to politicians and to civilians. But for you, nothing will be changed ... none of your new masters can change the structure of an army which, throughout its history, has been the most organized, the most victorious in Africa. The politicians have lied to you."
rdf:langString The Congo established as an independent unitary state under the de facto dictatorship of Mobutu Sese Seko.
xsd:gMonthDay --07-05
rdf:langString Sociologist Ludo De Witte
xsd:integer 246
rdf:langString كانت أزمة الكونغو (إنجليزية: Crise congolaise)‏ فترة من الاضطراب السياسي والصراع في جمهورية الكونغو (اليوم جمهورية الكونغو الديمقراطية) بين عامي 1960 و1966. بدأت الأزمة على الفور تقريبًا بعد استقلال الكونغو من بلجيكا، وانتهت، بشكل غير رسمي، مع كامل البلاد تحت حكم جوزيف ديزي موبوتو. شكلت أزمة الكونغو سلسلة من الحروب الأهلية التي عصفت بالبلاد، وكانت أيضًا نزاعًا بالوكالة في الحرب الباردة، حيث دعم الاتحاد السوفيتي والولايات المتحدة فصائل متعارضة. يُعتقد أن نحو 100000 شخص قد قُتِلوا خلال الأزمة. طالبت حركة قومية في الكونغو البلجيكية بإنهاء الحكم الاستعماري: أدى ذلك إلى استقلال البلاد في 30 يونيو 1960. أُجرِيَت استعدادات ضئيلة وبقيت العديد من القضايا، مثل الفيدرالية، والعصبية القبلية، والقومية الإثنية، دون حل. في الأسبوع الأول من يوليو، نشب تمرد في الجيش واندلع عنف بين المدنيين السود والبيض. أرسلت بلجيكا قوات لحماية البيض الفارين. انفصلت كاتانغا وجنوب كاساي بدعم بلجيكي. وسط استمرار الاضطرابات والعنف، بعثت الأمم المتحدة قوات حفظ السلام، لكن الأمين العام للأمم المتحدة، داغ همرشولد، رفض استخدام هذه القوات لمساعدة الحكومة المركزية في ليوبولدفيل لمحاربة الانفصاليين. رد رئيس الوزراء باتريس لومومبا، الزعيم الكاريزمي لأكبر فصيل قومي، بطلب المساعدة من الاتحاد السوفيتي، الذي أرسل على الفور مستشارين عسكريين ودعمًا آخر. أسفر تدخل السوفيت عن تقسيم الحكومة الكونغولية وأدى إلى طريق مسدود بين لومومبا والرئيس جوزيف كاسا فوبو. أنهى موبوتو، مع قيادته للجيش، هذا المأزق بواسطة انقلاب، وطرد المستشارين السوفيت وشكّل حكومة جديدة بشكل فعال تحت سيطرته. أُسِرَ لومومبا وأُعدِم بعد ذلك في عام 1961. تأسست حكومة منافسة لـ«جمهورية الكونغو الحرة» في مدينة ستانليفيل الشرقية من قبل أنصار لومومبا بقيادة أنطوان جيزينغا. اكتسبت دعمًا سوفيتيًا ولكنها سُحَقت في أوائل عام 1962. في الوقت نفسه، اتخذت الأمم المتحدة موقفًا أكثر عدوانية تجاه الانفصاليين بعد مقتل همرشولد في حادث تحطم طائرة في أواخر عام 1961. بدعم من قوات الأمم المتحدة، هزمت ليوبولدفيل الحركات الانفصالية في كاتانغا وجنوب كاساي بحلول بداية عام 1963. مع عودة كاتانغا وجنوب كاساي إلى سيطرة الحكومة، اعتُمِد دستور تسوية تصالحي واستُدعي زعيم كاتانغا المنفي، مويز تشومبي، لرئاسة إدارة مؤقتة بينما تُنَظَّم انتخابات جديدة. لكن، قبل التمكن من ذلك، انتشر متشددون مستلهمون من الفكر الماوي أطلقوا على أنفسهم اسم «قوات السيمبا» في شرق البلاد. سيطرت قوات السيمبا على مساحة كبيرة من الأراضي وأعلنوا عن جمهورية شيوعية باسم «جمهورية الكونغو الشعبية» في ستانليفيل. استعادت القوات الحكومية الأراضي تدريجيًا، وفي نوفمبر 1964، تدخلت بلجيكا والولايات المتحدة عسكريًا في ستانليفيل لاستعادة الرهائن من أسر السيمبا. هُزمت قوات السيمبا وانهار التمرد بعد فترة وجيزة. بعد الانتخابات في مارس 1965، تطور جمود سياسي جديد بين تشومبي وكاسا فوبو، ما أدخل الحكومة في حالة شبه شلل. قاد موبوتو انقلابًا ثانيًا في نوفمبر 1965، مع السيطرة على البلاد شخصيًا. تحت حكم موبوتو، تحولت الكونغو (التي أعيدت تسميتها لتصبح زائير في عام 1971) إلى ديكتاتورية استمرت حتى خلعه في عام 1997.
rdf:langString Konžská krize (francouzsky crise congolaise) bylo období politické nestability a konfliktu v Konžské republice v letech 1960 až 1965. Krize začala téměř okamžitě poté, co Kongo získalo nezávislost na Belgii a skončilo neoficiálně převzetím vlády nad celou zemí Josephem-Désiré Mobutuem. Konžská krize se skládala ze sérií občanských válek a byla zástupným konfliktem studené války, ve kterém Sovětský svaz a Spojené státy podporovaly opoziční frakce. Během krize bylo zabito odhadem asi 100 000 lidí. Národně-osvobozenecké hnutí v belgickém Kongu požadovalo konec koloniální nadvlády, což vyústilo 30. června 1960 v nezávislost země. Převzetí vlády bylo připraveno jen minimálně a mnoho otázek jako federalismus, tribalismus a etnický nacionalismus zůstalo nevyřešeno. V prvním červencovém týdnu se vzbouřila armáda a začal pogrom na bělochy. Na ochranu bílých uprchlíků vyslala Belgie vojenské jednotky. S belgickou podporou se od země odtrhly provincie Katanga a Jižní Kasai. Do probíhajícího konfliktu vyslala OSN mírové jednotky, ale generální tajemník OSN Dag Hammarskjöld odmítl tyto jednotky nasadit proti separatistům. Premiér Patrice Lumumba, vůdce největší nacionalistické frakce, povolal na pomoc Sovětský svaz, který okamžitě vyslal vojenské poradce a poskytl ústřední vládě v Léopoldville další podporu. Zapojení Sovětů rozdělilo konžskou vládu a vedlo roztržce mezi Lumumbou a prezidentem Josephem Kasavubuem. Velitel armády Mobutu roztržku ukončil převratem, vyhnal sovětské poradce a ustanovil novou vládu pod svou vlastní kontrolou. Lumumba byl zajat a následně popraven v roce 1961. Lumumbovi přívrženci vedení Antoinem Gizengou vyhlásili ve východním městě Stanleyville konkurenční vládu „“. Získali sovětskou podporu, ale počátkem roku 1962 byli poraženi. Poté, co na konci roku 1961 Hammarskjöld zahynul při letecké havárii, zaujala OSN vůči separatistům razantnější postoj. Ústřední vláda porazila s podporou jednotek OSN odštěpenecká hnutí v Katanze a jižním Kasai počátkem roku 1963. Když byla Katanga a Jižní Kasai navrácena pod vládní kontrolu, byla přijata kompromisní ústava a uprchlý katanžský vůdce Moise Tshombe byl povolán, aby vedl prozatímní správu, zatímco byly připravovány nové volby. Dříve než se uskutečnily, povstali východě země maoističtí bojovníci, kteří si říkali „Simba“. Simbové převzali kontrolu nad značným územím a ve Stanleyville vyhlásili komunistickou „Konžskou lidovou republiku“. Vládní síly postupně získávaly území zpět a v listopadu 1964 intervenovala ve Stanleyville belgická armáda s podporou Spojených států, aby zachránila ze zajetí rukojmí zadržovaná Simby. Simbové byli poraženi a jejich moc se záhy zhroutila. Po volbách v březnu 1965 vznikl mezi Tshombem a Kasavubuem politický pat, díky němuž nebylo možno sestavit vládu. Mobutu provedl druhý převrat a v listopadu 1965 převzal kontrolu nad zemí. Pod Mobutuovou vládou se Kongo (přejmenované v roce 1971 na Zair) přeměnilo na diktaturu, která vydržela až do jeho odstranění v roce 1997.
rdf:langString Die Kongo-Krise (oftmals auch als Kongowirren bezeichnet) war sowohl eine gewaltsame nationale Krise innerhalb der Demokratischen Republik Kongo als auch eine internationale Krise vor dem Hintergrund des Kalten Krieges, die ungefähr von 1960 bis 1965 dauerte.
rdf:langString The Congo Crisis (French: Crise congolaise) was a period of political upheaval and conflict between 1960 and 1965 in the Republic of the Congo (today the Democratic Republic of the Congo). The crisis began almost immediately after the Congo became independent from Belgium and ended, unofficially, with the entire country under the rule of Joseph-Désiré Mobutu. Constituting a series of civil wars, the Congo Crisis was also a proxy conflict in the Cold War, in which the Soviet Union and the United States supported opposing factions. Around 100,000 people are believed to have been killed during the crisis. A nationalist movement in the Belgian Congo demanded the end of colonial rule: this led to the country's independence on 30 June 1960. Minimal preparations had been made and many issues, such as federalism, tribalism, and ethnic nationalism, remained unresolved. In the first week of July, a mutiny broke out in the army and violence erupted between black and white civilians. Belgium sent troops to protect fleeing white citizens. Katanga and South Kasai seceded with Belgian support. Amid continuing unrest and violence, the United Nations deployed peacekeepers, but UN Secretary-General Dag Hammarskjöld refused to use these troops to help the central government in Léopoldville fight the secessionists. Prime Minister Patrice Lumumba, the charismatic leader of the largest nationalist faction, reacted by calling for assistance from the Soviet Union, which promptly sent military advisers and other support. The involvement of the Soviets split the Congolese government and led to an impasse between Lumumba and President Joseph Kasa-Vubu. Mobutu, in command of the army, broke this deadlock with a coup d'état, expelled the Soviet advisors and established a new government effectively under his own control. Lumumba was taken captive and subsequently executed in 1961. A rival government of the "Free Republic of the Congo" was founded in the eastern city of Stanleyville by Lumumba supporters led by Antoine Gizenga. It gained Soviet support but was crushed in early 1962. Meanwhile, the UN took a more aggressive stance towards the secessionists after Hammarskjöld was killed in a plane crash in late 1961. Supported by UN troops, Léopoldville defeated secessionist movements in Katanga and South Kasai by the start of 1963. With Katanga and South Kasai back under the government's control, a reconciliatory compromise constitution was adopted and the exiled Katangese leader, Moïse Tshombe, was recalled to head an interim administration while fresh elections were organised. Before these could be held, however, Maoist-inspired militants calling themselves the "Simbas" rose up in the east of the country. The Simbas took control of a significant amount of territory and proclaimed a communist "People's Republic of the Congo" in Stanleyville. Government forces gradually retook territory and, in November 1964, Belgium and the United States intervened militarily in Stanleyville to recover hostages from Simba captivity. The Simbas were defeated and collapsed soon after. Following the elections in March 1965, a new political stalemate developed between Tshombe and Kasa-Vubu, forcing the government into near-paralysis. Mobutu mounted a second coup d'état in November 1965, taking personal control of the country. Under Mobutu's rule, the Congo (renamed Zaire in 1971) was transformed into a dictatorship which would endure until his deposition in 1997.
rdf:langString Kongoko krisialdia (frantsesez: Crise congolaise) gatazka politikoa eta gerra izan zen, 1960-1965 bitartean (gaur egungo Kongoko Errepublika Demokratikoan) gertatutakoa. Kongo Belgikarra Belgikatik independizatu bezain pronto hasi zen, eta Joseph-Désiré Mobutu boterera iritsi zenean bukatu zen de facto. Hainbat gerra zibilen segida bat izan zen, eta Gerra Hotzarekin nahastutako interesak ere egon ziren, Sobietar Batasuna eta Ameriketako Estatu Batuak gatazkaren alde bana babesten baitzituzten. 100.000 pertsona inguru hil zirela uste da. Kongo Belgikarrean hasitako mugimendu nazionalistak kolonialismoaren amaiera eskatu zuen, eta independentzia eskuratu zuen 1960ko ekainaren 30ean. Gertakari honetarako prestaketa oso gutxi egin ziren aurrez, adibidez federalismoa edo etnizitatea oraindik ez ziren eztabaidatu. Uztaileko lehen astean mutina egon zen armadan eta zuri eta beltzen arteko biolentziak eztanda egin zuen. Belgikak militarrak bidali zituen alde egiten ari ziren zurien hegaldiak babesteko, eta Katanga eta independentzia bultzatu zuten. Biolentziarekin amaitzeko, Nazio Batuen Erakundeak ere bake-indarrak bidali zituen, baina Dag Hammarskjöld idazkari orokorrak uko egin zion tropak bidaltzeari Léopoldvilleko gobernu zentrala babesteko sezesionisten aurka. Patrice Lumumba lehen ministroak Sobietar Batasunaren laguntza eskatu zuen, eta horiek, laguntzaile militarrak bidaltzeaz gain, laguntza teknikoa eman zuten. Sobietarren laguntzak Kongoko gobernua hautsi zuen eta Lumumba lehen ministroaren eta Joseph Kasa-Vubu presidentearen arteko botere harremana gaiztotu. Mobutuk, armadaren gidaritzarekin, estatu kolpea eman zuen, sobietarrak kanporatu zituen eta gobernu berria ezarri zuen bere kontrolpean. Lumumba atxilotu eta exekutatu zuten 1961ean eta bere jarraitzaileek izeneko gobernua eratu zuten Stanleyvillen, Antoine Gizengaren lidertzarekin. Sobietarren babesa bazuen ere, 1962an garaitua izan zen. NBEko idazkari orokorra zen Hammarskjöld hegazkin istripu batean erail zutenean, indar gehiago hartu zuen NBEk. Euren laguntzarekin, Leopoldvillek mugimendu sezesionistak garaitu zituen 1963a hasi zenean. Katanga eta Hego Kasai berriro ere gobernuaren kontrolpean zeudela Moïse Tshombe katangarrari eskatu zitzaion behin-behineko administrazio baten gidaritza hartu eta hauteskundeak antolatzeko. Hala ere, hau gertatu aurretik, talde armatu maoista batek matxinada antolatu zuen herrialde osoan, izenarekin. Stanleyvillen zentratutako Kongoko Errepublika Demokratikoa aldarrikatu zuten, lurralde zati handia kontrolatu ostean. 1964ko azaroan AEBk eta Belgikak Stanleyvillen zeuden bahituak askatzeko operazioa egin zuten, eta ondoren garaituak izan ziren. 1965an Tshombe eta Kasa-Vuburen arteko botere berdinketa bat egon zen, berriro ere herrialdea geldituz. Mobutuk bigarren estatu kolpea egin zuen 1965ko azaroan, kontrol pertsonala ezarriz. 1971an herrialdearen izena Zairera aldatu zuen eta diktadura ezarri zuen 1997an kendu eta Kongoko Errepublika Demokratikoa berrezarri zen arte.
rdf:langString La crise congolaise est une période de troubles politiques et de conflit ayant eu lieu en République du Congo (aujourd'hui République démocratique du Congo) entre 1960 et 1965. La crise commence presque immédiatement après l'indépendance du pays et prend fin avec l'accession à la présidence de Mobutu. Consistant en plusieurs crises gouvernementales et guerres civiles, la crise congolaise fait partie des nombreuses guerres par procuration de la Guerre froide au cours desquelles les États-Unis et l'Union soviétique apportent leur soutien matériel, financier et logistique à des groupes militaires opposés. Plus de 100 000 personnes trouvent la mort pendant la crise. L'émergence d'un mouvement national dans le Congo belge exigeant la fin de la domination coloniale belge mène le pays vers son indépendance acquise le 30 juin 1960. Peu de préparatifs ont lieu, et des questions primordiales relatives au nouvel État comme le statut des ethnies ou l'organisation du fédéralisme restent sans solution. Au cours de la première semaine de juillet, une mutinerie éclata dans l'armée, suivie d'une escalade de la violence entre civils blancs et noirs. En réponse, la Belgique envoya des troupes pour protéger la population blanche. Soutenues par la Belgique, deux régions du Congo firent sécession : le Katanga (État du Katanga) et le Sud-Kasaï. L'état d'instabilité et de violence pousse l'ONU à déployer des casques bleus pour maintenir la situation sous contrôle, mais le secrétaire général Dag Hammarskjöld refuse d'utiliser ces troupes pour aider le gouvernement central de Léopoldville à combattre les séparatistes. Patrice Lumumba, le Premier ministre et chef charismatique du groupe nationaliste le plus influent, réagit à cela en demandant une assistance de l'Union soviétique, qui répond promptement en envoyant des conseillers militaires et en fournissant un soutien logistique. L'implication des Soviétiques est très controversée au sein du gouvernement congolais et aboutit à un désaccord majeur entre Lumumba et le président Joseph Kasa-Vubu. Le général Mobutu, commandant des armées, réagit à cette situation par un coup d'État. Il expulse alors les conseillers soviétiques et forme un nouveau gouvernement, qu'il place sous son contrôle. Un gouvernement rival, fondé par Antoine Gizenga et les partisans de Lumumba dans la ville de Stanleyville, à l'est, recueillit le soutien soviétique mais est rapidement battu en 1962. Pendant ce temps, l'ONU adopte une position plus agressive envers les séparatistes après la mort de Hammarskjöld dans un accident d'avion en 1961. Grâce au soutien des casques bleus, Léopoldville réussit à vaincre les mouvements séparatistes du Katanga et du Sud-Kasaï en 1963. Après l'affirmation du contrôle du gouvernement central sur les régions du Katanga et du Sud-Kasaï, une constitution conciliante de compromis est adoptée. Le leader du Katanga exilé, Moïse Tshombe, est rappelé pour diriger le gouvernement d'intérim en l'attente de nouvelles élections. Avant l'organisation de ces dernières, une rébellion éclata dans l'est du pays. Des révolutionnaires d'inspiration marxiste, les Simbas, s'emparent de l'est du pays et proclament une « République populaire du Congo » communiste à Stanleyville. Alors que les forces gouvernementales gagnent peu à peu du terrain face aux Simbas, l'intervention militaire de la Belgique et des États-Unis en novembre 1964 pour secourir des otages capturés par les rebelles, scelle la défaite définitive de la rébellion Simba et la dissolution du mouvement. Après les élections de mars 1965, une lutte pour le pouvoir émerge entre Tshombe et Kasa-Vubu et cause la paralysie du gouvernement. Le général Mobutu organisa alors un second coup d'État en novembre 1965, qui lui permit de rétablir un contrôle personnel sur le pays. Sous le régime de Mobutu, le Congo (renommé Zaïre en 1971) demeura une dictature personnelle jusqu'à son renversement, en 1997.
rdf:langString La crisis del Congo fue un período de desórdenes durante el desarrollo de la primera república del Congo democrático, que se inició con la independencia nacional contra la tutela de Bélgica, y terminó con la toma del poder por parte de Joseph Mobutu. La crisis adoptó formas diversas, entre las que hay que destacar las luchas anticoloniales, los enfrentamientos tribales, una guerra de secesión originada en la provincia de Katanga, una intervención para el mantenimiento de la paz por parte de las Naciones Unidas, y una guerra fría cuando el país sirvió de escenario para la lucha de influencias en África entre los Estados Unidos y la Unión Soviética. Dos importantes desapariciones marcaron la crisis: la del primer ministro Patrice Lumumba, asesinado en 1961, y la del secretario general de la ONU, Dag Hammarskjöld, muerto en un accidente aéreo.
rdf:langString Krisis Kongo (bahasa Prancis: Crise congolaise) adalah masa kebangkitan politik dan konflik di Republik Kongo (sekarang Republik Demokratik Kongo) antara 1960 dan 1965. Krisis tersebut dimulai setelah Kongo merdeka dari Belgia, dan berakhir, secara tak resmi, dengan seluruh negara tersebut berada di bawah kekuasaan Joseph-Désiré Mobutu. Diwarnai dengan serangkaian perang saudara, Krisis Kongo juga merupakan konflik proksi dalam Perang Dingin dimana Uni Soviet dan Amerika Serikat mendukung faksi-faksi yang berseberangan. Sekitar 100,000 orang diyakini tewas pada krisis tersebut.
rdf:langString La crisi del Congo fu una fase di perdurante instabilità politica e di tumulti che interessò il territorio dell'attuale Repubblica Democratica del Congo tra il giugno del 1960 e il novembre del 1965. Iniziato subito dopo la proclamazione dell'indipendenza della nazione dal dominio coloniale belga il 30 giugno 1960, questo periodo fu caratterizzato da un lato da una forte instabilità politica rappresentata dallo scontro tra i sostenitori del presidente del Congo Joseph Kasa-Vubu e quelli del primo ministro Patrice Lumumba, e dall'altro da una estesa serie di disordini e sommosse nella maggior parte del paese, sfociate in aperte rivolte armate e tentativi di secessione da parte di varie province in opposizione al governo centrale. Gli eventi della crisi del Congo finirono con il coinvolgere più o meno direttamente diverse nazioni estere, inserendosi nell'ambito del più ampio confronto mondiale tra il blocco occidentale capitanato dagli Stati Uniti d'America e quello orientale guidato dall'Unione Sovietica: il primo appoggiò il governo centrale di Léopoldville spalleggiando Kasa-Vubu e, successivamente, il generale Joseph-Désiré Mobutu, il secondo sostenne Lumumba e, dopo il suo assassinio nel gennaio del 1961, il suo successore Antoine Gizenga, che cercò di instaurare un governo parallelo a Stanleyville. L'ex potenza coloniale del Belgio sostenne con aiuti militari e invii di contingenti di mercenari europei i tentativi secessionisti delle provincie del Sud-Kasai e soprattutto del Katanga: questi tentativi trovarono la ferma opposizione delle Nazioni Unite, che sostennero la riconquista delle regioni secessioniste da parte del governo centrale tramite l'invio di una missione militare nel paese (ONUC). La caduta di Gizenga e della sua Repubblica libera del Congo nel gennaio del 1962 e la riconquista delle regioni separatiste nel febbraio del 1963 non arrestò la crisi: Pierre Mulele e il suo movimento di ispirazione maoista diedero il via a una rivolta popolare poi estesasi a gran parte delle regioni orientali del paese, culminata con la costituzione di un nuovo governo concorrente a Stanleyville sotto e ; questo tentativo fu infine soffocato dalle truppe governative entro la fine del 1965. Lo stato di crisi, che provocò un totale stimato tra 100 000 e 200 000 morti in tutto il paese, viene fatto convenzionalmente cessare nel novembre del 1965 con il colpo di Stato e la presa del potere da parte del generale Mobutu, anche se disordini e conflitti continuarono anche dopo; Mobutu instaurò un regime dittatoriale sul Congo - che venne rinominato in Zaire - fino alla sua morte nel 1997.
rdf:langString 콩고 위기란 1960년부터 1965년까지 레오폴드빌 콩고(현 콩고 민주 공화국)에서 벌어진 대혼란이다. 여러 차례의 내전이 있었고, 식민 모국인 벨기에, 자본 진영의 대표인 미국, 공산 진영의 대표인 소련이 특정 세력을 후원하는 대리전 성격을 띠었다.
rdf:langString コンゴ動乱(コンゴどうらん、フランス語: Crise congolaise、1960年 - 1965年)は、1960年6月30日にベルギー領コンゴがコンゴ共和国(コンゴ・レオポルドヴィル、現在のコンゴ民主共和国)として独立した直後に勃発した反乱から始まる混乱である。 1960年7月11日に、旧宗主国のベルギーから支援されたモイーズ・チョンベは、この混乱の拡大に乗じて南部カタンガ州がカタンガ国として分離独立することを宣言したため、混乱を収拾するためにアメリカ合衆国とソビエト連邦の一致で国際連合安全保障理事会決議143が採択されてコンゴ国連軍が投入された。しかし、国際連合がカタンガへの介入に消極的であったことから、初代首相パトリス・ルムンバは支援を求めてソ連に急速に接近し、これが米国寄りの初代大統領ジョゼフ・カサブブとの対立を生んだ。 他方、ジョゼフ=デジレ・モブツは、1960年9月14日に、政治状況の打開を口実として無血クーデターを起こし、ルムンバは自宅軟禁下に置かれた。モブツによって、カタンガのチョンベの元に送り込まれたルムンバは、1961年1月17日に処刑された。また、1961年9月18日には、カタンガ側との仲介を試みた国連事務総長ダグ・ハマーショルドが、飛行機墜落事故で死亡するという悲劇も発生した。 ハマーショルド死後の国連は新しく選ばれた事務総長ウ・タントの下、カタンガに積極的に介入する方針に転換し、米ソ双方の支持を取り付けた(国際連合安全保障理事会決議169)。1963年1月21日に、コンゴ国連軍がチョンベ派の最後の拠点を制圧したことで、カタンガの分離活動は沈静化に向かった。次いで毛沢東主義に感化されて左傾化した旧ルムンバ派の一部が、を引き起こして、1964年7月末からコンゴ中部及び東部で急速に勢力を拡大したが、スタンリーヴィルに監禁された人質を救出する目的で、1964年11月24日からアメリカとベルギーが合同で展開したドラゴン・ルージュ作戦によって、シンバの反乱軍勢力は大打撃を受け、その直後に崩壊した。 その後は、カサブブと、亡命先から帰国して暫定首相に就任したチョンベとの間で新たな政治的対立が生まれたが、1965年11月25日に、モブツが政治状況の打開を口実として二度目の無血クーデターを起こして権力を掌握し、独立以来続いていた混乱は事実上終結した。このコンゴ動乱は、冷戦を主導したアメリカとソ連による代理戦争でもあり、動乱の期間中に、約10万人が殺害されたと見られている。
rdf:langString De Congocrisis was een periode van onrust in de Eerste Republiek Congo, vanaf de nationale onafhankelijkheid van België in 1960 tot de machtsgreep door Mobutu Sese Seko in 1965. Het begon als een antikoloniale strijd en leidde tot een oorlog met de secessionistische provincie Katanga. In een poging hun economische en politieke hegemonie in de regio te herwinnen sponsorden de Verenigde Staten en België terroristische activiteiten en geheime moorden, onder meer van de antikolonistische leider Patrice Lumumba, wat de situatie verder compliceerde en leidde tot politieke desintegratie. Op verschillende punten nam een vredesmacht van de Verenigde Naties en de Sovjet-Unie deel aan het conflict. De crisis veroorzaakte de dood van ongeveer 100.000 mensen.
rdf:langString Kryzys kongijski – wojna domowa toczącą się w Republice Konga (obecnie pod nazwą Demokratyczna Republika Konga), która wybuchła po uniezależnieniu się tego kraju od Belgii.
rdf:langString Конголезский кризис (фр. Crise congolaise, 1960—1965) — острый политический кризис, охвативший Республику Конго (Леопольдвиль) после обретения независимости 30 июня 1960 года и продолжавшийся до прихода к власти Жозефа Мобуту. В результате столкновений погибло около 100 тысяч человек. С первых же дней существования нового государства обострились противоречия между консервативным президентом Жозефом Касавубу и левонационалистическим премьер-министром Патрисом Лумумбой, на которые наложились центробежные стремления регионов: уже спустя несколько дней после декларации независимости объявил о праве на самоопределение богатый, но отдаленный от центра юго-восточный регион Катанга во главе с Моизом Чомбе. Примеру Катанги последовало богатое рудами Южное Касаи во главе с Альбером Калонджи. Премьер Лумумба пытался жёстко бороться с сепаратистами, для этих целей он даже обратился за помощью к СССР, за что получил репутацию «просоветского» лидера. После обострения конфликта с президентом, на сторону которого неожиданно встал министр обороны Мобуту, Лумумба попытался создать альтернативное правительство в Стэнливиле (где он имел поддержку), однако был захвачен по одной версии конголезскими солдатами, переправлен в Элизабетвиль и убит 17 января 1961. Новым премьер-министром стал лумумбист Антуан Гизенга, которого вскоре сменил Сирил Адула, а затем в июле 1964 этот пост власти предложили лидеру сепаратистов Чомбе. Для наведения порядка последний активно приглашал бельгийских наёмников, за что получил репутацию «империалиста». На востоке страны началось восстание Симба, поддержанное СССР и провозгласившее Лумумбу героем. Для борьбы с повстанцами бельгийские власти совместно с США провели операцию «Красный дракон». Кризис завершился военным переворотом, осуществлённым Мобуту. Он имел громадное значение не только для Конго, но и для всей Африки, оказав влияние на развитие политической ситуации на всём континенте.
rdf:langString A Crise do Congo (1960–1966) foi um período de agitação durante o desenvolvimento da primeira República Democrática do Congo, que começou com a independência nacional contra a tutela da Bélgica, e terminou com a tomada do poder por Joseph Mobutu. A crise tomou várias formas, entre as quais pode-se destacar as lutas anti-coloniais, os conflitos tribais, uma guerra separatista na província de Catanga, uma intervenção para a manutenção da paz das Nações Unidas, e quando o país foi o cenário de disputa por influência na África entre os EUA e a União Soviética durante a Guerra Fria. A crise causou a morte de cerca de 100 mil pessoas, bem como uma derrota traumática para as Nações Unidas. A morte de duas pessoas importantes marcaram a crise: o primeiro-ministro Patrice Lumumba, assassinado em 1961, e o Secretário Geral da ONU, Dag Hammarskjöld, que morreu em um acidente de avião.
rdf:langString Kongokrisen (franska: Crise congolaise) var en period av politisk omvälvning och konflikter mellan 1960 och 1965 i Republiken Kongo (dagens Demokratiska republiken Kongo). Krisen påbörjades nästan omedelbart efter att Kongo blivit självständigt från Belgien och slutade, inofficiellt, med hela landet under Joseph-Désiré Mobutus styre. Kongokrisen utgjordes av en serie inbördeskrig, och var även en proxykonflikt i det kalla kriget, där Sovjetunionen och USA visade stöd för motsatta fraktioner. Omkring 100 000 människor tros ha fått sätta livet till under krisen. En nationalistisk rörelse krävde ett slut på kolonialstyret: denna händelse ledde till landets självständighet den 30 juni 1960. Även om självständighetens förberedelser hade varit minimala förblev många viktiga frågor gällande federalism, tribalism och etnisk nationalism olösta. Under den första veckan i juli månad påbörjades ett myteri inom armén och våld utbröt mellan svarta och vita civila. Belgien skickade trupper för att skydda de vita som befann sig på flykt. Katanga och Sydkasai bröt sig ur med belgiskt stöd. Under oroligheterna satte Förenta nationerna in fredsbevarande styrkor, men FN:s generalsekreterare Dag Hammarskjöld vägrade att få de fredsbevarande styrkorna att hjälpa centralregeringen i Léopoldville med att strida mot secessionisterna. Premiärminister Patrice Lumumba, den nationalistiska rörelsens karismatiska ledare, reagerade med att begära hjälp från Sovjetunionen, som omgående skickade militära rådgivare och annat stöd. Sovjets inblandning i konflikten splittrade den kongolesiska regeringen och ledde till en dispyt mellan Lumumba och presidenten Joseph Kasavubu. Mobutu, med befäl över armén, bröt konflikten genom en statskupp. Sovjetiska rådgivare utvisades och en ny regering etablerades under hans kontroll. Lumumba togs till fånga och avrättades 1961. En rivaliserande regering i "Den fria republiken Kongo" grundades i öster i staden Stanleyville av Lumumba-supportrar ledda av Antoine Gizenga. Regeringen mottog sovjetiskt stöd men krossades i början av 1962. Samtidigt intog FN en aggressiv hållning mot secessionisterna i takt med att Hammarskjöld omkom i en flygolycka i slutet av 1961. Med stöd av FN-trupper lyckades Léopoldville besegra secessioniströrelser i Katanga och Sydkasai fram till början av 1963. När regeringen återigen hade kontroll över Katanga och Sydkasai antogs den förvisade katangesiska ledaren, Moïse Tshombe, till att leda en interimsadministration medan nya val kunde organiseras. Innan valen kunde hållas reste sig en Maoistmilis under namnet "Simba" upp i öster. Simbarebellerna tog kontroll över en stor mängd betydande territorium och upprättade en kommunistisk "Folkrepubliken Kongo" i Stanleyville. Delar av territorium återtogs av regeringsstyrkor och i november 1964 ingrep Belgien och USA militärt i Stanleyville för att frita gisslan ur Simbarebellernas fångenskap. Rebellerna besegrades och förlorade makt strax efteråt. Efter valet i mars 1965 utvecklades ett nytt politiskt dödläge, denna gången mellan Tshombe och Kasavubu. I november 1965 genomförde Mobutu en andra statskupp och tog personlig kontroll över landet. Under Mobutus styre blev Kongo (omdöpt till Zaire 1971) till en diktatur som skulle bestå ända fram till hans avsättning år 1997.
rdf:langString 刚果危机(法語:Crise congolaise)指1960年到1965年间刚果(利)(现刚果民主共和国)的政治危机和冲突。危机在刚果脱离比利时独立后便开始,以整个国家由蒙博托·塞塞·塞科统治为非正式的结束。刚果危机构成一系列内战,又因苏联和美国支持对立的派系,成了冷战中的代理人战争。危机期间据信有10万人丧生。 1960年6月30日,比属刚果爆发民族主义运動,要求结束殖民统治,引领国家独立。虽然已经做了些许准备,但诸如联邦主义和民族等问题仍未解决。7月首周,军队叛变,黑人和白人平民之间爆发暴力事件。比利时派遣部队保护逃跑的白人,该国加丹加和南开赛地区脱离比利时後支持分裂。在动乱和暴力持续的情形下,联合国部署维和部队,但联合国秘书长达格·哈马舍尔德拒绝动用军队帮助利奥波德维尔中央政府抗击分裂份子。作为响应,最大民族主义派系的魅力领袖帕特里斯·卢蒙巴寻求苏联协助,苏联则迅速派出军事顾问及其他支持。 苏联的参与分裂了刚果政府,引起卢蒙巴与总统约瑟夫·卡萨武布僵持。军队司令蒙博托发动政变驱逐苏联顾问,在他的控制下成立了一个有效的新政府,打破了僵局。卢蒙巴于1961年被囚禁,随后遭处决。对立政府由安托万·基赞加领导的卢蒙巴支持者在东部城市基桑加尼成立。新政权获得苏联支持,但于1962年初瓦解。与此同时,哈马舍尔德在1961年末的空难中丧生后,联合国对叛乱分子采取更加积极的措施。利奥波德维尔得到联合国军队支持,到1963年初打败了加丹加和南开赛的分裂运动。 随着加丹加和南开赛收归政府管辖,和解妥协的宪法生效,流亡的加丹加领导人莫伊兹·冲伯被召回筹建临时政府。然而就在政府筹备工作前,自称的毛派激进分子在该国东部崛起。辛巴控制了大量的领土,在斯坦利维尔宣布成了共产主义的“刚果共和国”。政府军逐渐重新占领领土外,比利时和美国于1964年11月發動進入斯坦利维尔,救走辛巴俘虏的人质,不久后击败瓦解辛巴。1965年3月大选后,蒙博托和卡萨武布再陷政治僵局。蒙博托于1965年11月第二次发动政变,私自控制国家。在蒙博托的统治下,刚果(1971年改名薩伊)转变成独裁统治国家,直至1997年蒙博托被推翻。
rdf:langString Конголезька криза (фр. Crise congolaise) — гостра політична криза, зумовлена проголошенням незалежності республікою Конго 30 червня 1960 року, що тривала протягом 1960—1965 років.
xsd:integer 1964
xsd:integer 1964
rdf:langString
xsd:nonNegativeInteger 82238
xsd:string ----
xsd:string Supported by:
xsd:string 1960–62:
xsd:string 1960–63:
xsd:string Republic of the Congo
xsd:date 1960-07-05
xsd:string The Congo established as an independent unitary state under the de facto dictatorship ofMobutu Sese Seko.

data from the linked data cloud