Classical physics

http://dbpedia.org/resource/Classical_physics an entity of type: Thing

Fisika klasikoa mekanika newtondarrean oinarri duten fisika-teorien multzoa da, erlatibitatearen teoriaren eta mekanika kuantikoaren sorreraren aurrekoa. Zenbait zientzialariren arabera, erlatibitate bereziaren teoria ere fisika klasikoaren parte da. rdf:langString
Na réimsí fisice a bhíodh ann roimh theacht chun cinn phrionsabal na gcandam. Bunaithe ar theoiricí is modh oibre mheicnic Newton, a ghlacann le cruinne inréamhinste. Níor leor na teoiricí seo, áfach, chun a bhfuil ar siúl taobh istigh den núicléas a mhíniú, ná iompar réad atá gar do luas forleata an tsolais. rdf:langString
古典物理学(こてんぶつりがく、classical physics)とは、物理学において量子力学を陽に扱わない理論・手法のことである。特殊相対性理論、一般相対性理論もこれに含まれる。古典論とも呼ばれる。 現代物理学の対義語では必ずしもないので注意を要する。 rdf:langString
고전물리학(古典物理學)은 특수상대성이론을 포함한 양자론이 탄생한 20세기 이전의 물리학이다. 고전물리학 중에서 가장 기본적인 분야는 역학으로, 속도·가속도와 같은 운동학적 개념에 질량·힘 등의 역학적인 개념이 합쳐져서 운동의 법칙이 구성된다. 특히, 운동량의 보존과 역학적 에너지의 보전 법칙은 물리학의 기본이 되는 중요한 법칙이다. rdf:langString
Fizyka klasyczna – określenie wszystkich gałęzi fizyki, które w swych badaniach z rozmaitych względów nie uwzględniają efektów kwantowych. Obejmuje między innymi dziedziny jak: * mechanika klasyczna (w tym statyka i dynamika) * mechanika ośrodków ciągłych, w tym mechanika płynów (aerodynamika i hydrodynamika) * klasyczna mechanika statystyczna i termodynamika * szczególna teoria względności * klasyczna teoria pola, w tym: * elektrodynamika klasyczna * ogólna teoria względności rdf:langString
Класси́ческая фи́зика — физика до появления квантовой теории и теории относительности. Основы классической физики были заложены в Эпоху Возрождения рядом учёных, из которых особенно выделяют Ньютона — создателя классической механики. rdf:langString
A teoria clássica tem pelo menos dois significados distintos em física. No contexto da mecânica quântica, teoria clássica refere-se a teorias da física que não utilizam o paradigma de quantização, particularmente as mecânica clássicas incluindo relatividade. Da mesma forma, teorias de campo clássicas, tais como a relatividade geral e o eletromagnetismo clássico, são aqueles que não incorporam qualquer mecânica quântica. No contexto da relatividade geral e especial, teorias clássicas são aquelas que obedecem relatividade de Galileu. rdf:langString
Класи́чна фі́зика — розділи фізики, що не включають квантову механіку й теорію відносності. Основою класичної фізики є класична механіка. До неї зараховують теж електромагнетизм, оптику, термодинаміку і статистичну механіку, яка базується на класичній механіці. Добре описуючи явища макроскопічного світу, класична фізика виявилася неспроможною пояснити відкриті на початку 20-го століття нові явища: існування електрона, радіоактивність тощо. Відкриття Планком кванта світла і побудова спеціальної теорії відносності Ейнштейном ознаменували початок нової ери в фізиці. rdf:langString
經典物理學(classical physics)所涉及的物理學領域,通常是一些在量子力學與相對論之前發展出來的理論。經典物理學所概括的精確範圍必須依上下文而定。當研討狹義相對論時,經典物理學指的是在相對論之前的牛頓物理,也就是說,以在相對論與量子力學之前所發展出來的理論為基礎的物理學。當研討廣義相對論時,經典物理學指的是將狹義相對論納入考量後的牛頓物理。當研討量子力學時,它指的是包括狹義相對論與廣義相對論在內的非量子物理。換句話說,它指的是在所研討的物理領域之前形成的物理學。 rdf:langString
الفيزياء الكلاسيكية هي إحدى فروع علم الفيزياء الذي يهتم بدراسة الظواهر الحركية للأجسام والقوى المسببة لحركتها، وتعتمد في دراساتها هذه على قوانين الحركة الخطية لنيوتن وقانون الجذب العام والتحليل الضوئي، ونظريات الإشعاع الكهرومغناطيسي (معادلات ماكسويل) لجيمس كلارك ماكسويل وقانون التعجيل المنتظم لجاليليو جاليلي وقانون حفظ المادة وقانون حفظ الطاقة وقوانين أخرى معاصرة لها نتج عنها ظهور أو تطور فروع الفيزياء الكلاسيكية، كالديناميكا وجريان الموائع وعلم توازن القوى والبصريات والديناميكا الحرارية وعلم الصوت والمغناطيسية والكهربائية. rdf:langString
El terme física clàssica s'acostuma a utilitzar en la història de la física i en els manuals de física general per a agrupar les teories de la física des de Newton fins a principis del segle xx, fins al sorgiment de la relativitat general i la mecànica quàntica, teories que iniciarien la física moderna. Tanmateix no hi ha consens entre el historiadors de la física, no hi ha un criteri que permeti classificar de manera clara els físics i el seu treball com a "clàssic", i alguns fins i tot n'eviten el terme. Tampoc el terme de física moderna sembla, avui dia, el més adequat per a un conjunt de teories que van ser formulades a principis del segle xx. rdf:langString
Klasická fyzika je označení pro starší fyzikální teorie, zejména ty popsané mezi koncem 17. a počátkem 20. století. Označení se používá v opozici k moderní fyzice, která zahrnuje dva ne zcela slučitelné obory, kvantovou fyziku a teorii relativity. V těchto oborech se používá pojem klasická fyzika v užším významu, v relativistickém pojetí fyzika založená na Galileiho principu relativity, v kvantové mechanice fyzika, která nepoužívá princip kvantování s výpočty pomocí Planckovy konstanty, tedy do takto pojaté klasické fyziky patří i teorie relativity. rdf:langString
Η Κλασική Φυσική είναι ένας θεμελιώδης κλάδος της επιστήμης της Φυσικής. Χαρακτηρίζει ιστορικά τη φυσική που αναπτύχθηκε από τα μέσα του 17ου έως τα τέλη του 19ου αιώνα περίπου. Η Σχετικιστική Φυσική, που αναπτύχθηκε στις αρχές του 20ου αιώνα, μερικές φορές κατατάσσεται επίσης στην Κλασική Φυσική, με την έννοια ότι δεν συμπεριλαμβάνει την αρχή της αβεβαιότητας που διαχωρίζει την κλασική από την κβαντική φυσική. Υποδιαιρείται σε δύο μεγάλους υπο-κλάδους: α) Κλασική μηχανική και β) Κλασική Ηλεκτροδυναμική. rdf:langString
Klasika fiziko estas ĝenerala nomo por fizikaj teorioj, kiuj ne konsideras la kvantuman teorion. Foje ĉi tiu nomo ankaŭ estas uzata por fizikaj teorioj kiuj ne konsideras ĝeneralan relativecon kaj specialan relativecon. Ĝenerale, ĉiu fizika teorio evoluigita ĝis la 20-a jarcento povas esti konsiderata kiel apartenanta al la kampo de klasika fiziko. La branĉoj de fiziko inkluditaj en klasika fiziko estas la jeno: * Klasika mekaniko (Leĝoj de Neŭtono ) * Klasika elektromagnetismo (Ekvacioj de Maxwell) * Klasika termodinamiko (Ekvacio de Klapejrono) * Teorio de kaoso rdf:langString
Classical physics is a group of physics theories that predate modern, more complete, or more widely applicable theories. If a currently accepted theory is considered to be modern, and its introduction represented a major paradigm shift, then the previous theories, or new theories based on the older paradigm, will often be referred to as belonging to the area of "classical physics". rdf:langString
Die klassische Physik umfasst die Teilgebiete der Physik, die ohne die modernen Konzepte der Quantisierung und der vierdimensionalen Raumzeit auskommen. Es handelt sich hier grob unterteilt um die klassische Mechanik (einschließlich Himmelsmechanik und klassische statistische Mechanik), die klassische Elektrodynamik (einschließlich Optik) und die klassische Thermodynamik bzw. Wärmelehre. Die entsprechenden Theorien wurden ab dem 17. Jahrhundert aufgestellt und seither ständig weiterentwickelt. Für die makroskopischen physikalischen Vorgänge in Natur und Technik ermöglicht die klassische Physik in weiten Bereichen ein nahezu vollständiges Verständnis. Sie versagt aber bei der Beschreibung des mikroskopisch Kleinen (Elementarteilchen, Atome, Moleküle …) und des astronomisch Großen. Daher wur rdf:langString
Se denomina física clásica a la física basada en los principios previos a la aparición de la mecánica cuántica. Incluye el estudio de la mecánica, la termodinámica, el electromagnetismo, la óptica, la acústica, la dinámica de fluidos, entre otras. La física clásica se considera determinista (aunque no necesariamente computable o computacionalmente predecible), en el sentido de que el estado de un sistema cerrado en el futuro depende exclusivamente del estado del sistema en el momento actual. rdf:langString
On appelle physique classique l'ensemble des théories physiques validées jusqu'à la fin du XIXe siècle, à savoir : * la mécanique newtonienne, inventée par Newton vers 1666 et publiée en 1687, puis perfectionnée par des générations ultérieures de physiciens, notamment pour les besoins de la mécanique céleste. * la théorie du champ électromagnétique, développée par Maxwell en 1865 à partir du concept de champ introduit par Faraday, puis reformulée par Lorentz en 1895. Cette théorie inclut l'optique ondulatoire comme cas particulier. * la thermodynamique, formalisée dans les années 1850 par Clausius, et une première version de la physique statistique : la théorie cinétique des gaz, développée par Maxwell et Boltzmann. rdf:langString
Fisika klasik adalah fisika yang didasari prinsip-prinsip yang dikembangkan sebelum bangkitnya teori kuantum, biasanya termasuk teori relativitas khusus dan teori relativitas umum. Cabang-cabang yang termasuk fisika klasik antara lain adalah: * Mekanika klasik * Hukum gerak Newton * dan mekanika Hamiltonian * Elektrodinamika klasik (persamaan Maxwell) * Termodinamika klasik * Teori relativitas khusus dan teori relativitas umum * Teori chaos klasik * l * * s rdf:langString
Nella storia della fisica con il nome di fisica classica si raggruppano tutti gli ambiti e i modelli della fisica che non considerano i fenomeni descritti nel macrocosmo dalla relatività generale e nel microcosmo dalla meccanica quantistica, teorie che definiscono invece la cosiddetta fisica moderna. rdf:langString
Onder de klassieke natuurkunde wordt meestal de natuurkunde verstaan van vóór de komst van de relativiteitstheorie en de kwantummechanica. Deze laatste twee theorieën luidden samen de moderne natuurkunde van de twintigste eeuw in. In de praktijk wordt bij het oplossen van fysische vraagstukken eerst gekeken of het probleem voldoende nauwkeurig met modellen uit de klassieke natuurkunde opgelost kan worden. Zo niet, dan moet voor de nauwkeurigheid rekening gehouden worden met kwantum- of relativistische effecten. rdf:langString
Klassisk fysik är samlingsnamnet för de fysikaliska teorierna som inte påverkas av modern fysik, det vill säga 1900-talets kvantmekanik. Ofta räknas även relativitetsteori till den moderna fysiken, men den kan också ses som klassisk fysik. Utvecklingen av kvantfysiken under 1900-talet utgjorde en så stor revolution inom fysiken att man här började skilja på den klassiska och den moderna fysiken. rdf:langString
rdf:langString فيزياء كلاسيكية
rdf:langString Física clàssica
rdf:langString Klasická fyzika
rdf:langString Klassische Physik
rdf:langString Κλασική Φυσική
rdf:langString Klasika fiziko
rdf:langString Física clásica
rdf:langString Classical physics
rdf:langString Fisika klasiko
rdf:langString Fisic chlaisiceach
rdf:langString Fisika klasik
rdf:langString Physique classique
rdf:langString Fisica classica
rdf:langString 고전물리학
rdf:langString 古典物理学
rdf:langString Klassieke natuurkunde
rdf:langString Fizyka klasyczna
rdf:langString Классическая физика
rdf:langString Teoria clássica (física)
rdf:langString Klassisk fysik
rdf:langString Класична фізика
rdf:langString 經典物理學
xsd:integer 151066
xsd:integer 1115652141
rdf:langString الفيزياء الكلاسيكية هي إحدى فروع علم الفيزياء الذي يهتم بدراسة الظواهر الحركية للأجسام والقوى المسببة لحركتها، وتعتمد في دراساتها هذه على قوانين الحركة الخطية لنيوتن وقانون الجذب العام والتحليل الضوئي، ونظريات الإشعاع الكهرومغناطيسي (معادلات ماكسويل) لجيمس كلارك ماكسويل وقانون التعجيل المنتظم لجاليليو جاليلي وقانون حفظ المادة وقانون حفظ الطاقة وقوانين أخرى معاصرة لها نتج عنها ظهور أو تطور فروع الفيزياء الكلاسيكية، كالديناميكا وجريان الموائع وعلم توازن القوى والبصريات والديناميكا الحرارية وعلم الصوت والمغناطيسية والكهربائية. منذ عام 1900 فصاعدًا تمّ وضع القوانين والنظريات الفيزيائية الجديدة تحت مسمّى الفيزياء الحديثة، كنظرية النسبية لألبرت أينشتاين، وميكانيكا الكم.
rdf:langString El terme física clàssica s'acostuma a utilitzar en la història de la física i en els manuals de física general per a agrupar les teories de la física des de Newton fins a principis del segle xx, fins al sorgiment de la relativitat general i la mecànica quàntica, teories que iniciarien la física moderna. Tanmateix no hi ha consens entre el historiadors de la física, no hi ha un criteri que permeti classificar de manera clara els físics i el seu treball com a "clàssic", i alguns fins i tot n'eviten el terme. Tampoc el terme de física moderna sembla, avui dia, el més adequat per a un conjunt de teories que van ser formulades a principis del segle xx. La física clàssica no ens dona una descripció exacta de l'univers, però és una bona aproximació per a la nostra vida diària, perquè els seus resultats són força acceptables quan la matèria es mou a una velocitat menor a l'1% de la velocitat de la llum, els objectes són prou grans com per a ser observats amb un microscopi i només hi actua una gravetat feble, com la del camp gravitatori de la Terra. Els experiments acumulats al llarg de la segona meitat del segle xix demostraren que la física clàssica era incapaç d'explicar satisfactòriament determinats fenòmens, just en el moment en què es pensava que la física era ben a prop de ser una ciència "tancada". Les teories que ampliaren i superaren la física clàssica són la teoria de la relativitat, per a sistemes que es mouen a grans velocitats, a prop de la velocitat de la llum, la mecànica quàntica per a sistemes d'escales molt petites i la aplicable a partícules que es mouen a grans velocitats. Els grans camps de la física clàssica són: * La mecànica clàssica, basada en les lleis de Newton, * en formulació newtoniana, * en formulació de Lagrange i de Hamilton. * L'electrodinàmica clàssica, basada en les lleis de Maxwell, i els camps derivats, com l'òptica. * La termodinàmica i la mecànica estadística clàssica.
rdf:langString Klasická fyzika je označení pro starší fyzikální teorie, zejména ty popsané mezi koncem 17. a počátkem 20. století. Označení se používá v opozici k moderní fyzice, která zahrnuje dva ne zcela slučitelné obory, kvantovou fyziku a teorii relativity. V těchto oborech se používá pojem klasická fyzika v užším významu, v relativistickém pojetí fyzika založená na Galileiho principu relativity, v kvantové mechanice fyzika, která nepoužívá princip kvantování s výpočty pomocí Planckovy konstanty, tedy do takto pojaté klasické fyziky patří i teorie relativity. Klasická fyzika selhává tam, kde se jedná o velmi vysoké energie, velmi malé rozměry významně nepřesahující rozměry atomu nebo při velmi vysokých rychlostech srovnatelných s rychlostí světla. Naopak nachází uplatnění v běžných podmínkách, protože umožňuje dané jevy popsat mnohem jednodušším způsobem a přitom je vzniklá nepřesnost zanedbatelná.
rdf:langString Η Κλασική Φυσική είναι ένας θεμελιώδης κλάδος της επιστήμης της Φυσικής. Χαρακτηρίζει ιστορικά τη φυσική που αναπτύχθηκε από τα μέσα του 17ου έως τα τέλη του 19ου αιώνα περίπου. Η Σχετικιστική Φυσική, που αναπτύχθηκε στις αρχές του 20ου αιώνα, μερικές φορές κατατάσσεται επίσης στην Κλασική Φυσική, με την έννοια ότι δεν συμπεριλαμβάνει την αρχή της αβεβαιότητας που διαχωρίζει την κλασική από την κβαντική φυσική. Υποδιαιρείται σε δύο μεγάλους υπο-κλάδους: α) Κλασική μηχανική και β) Κλασική Ηλεκτροδυναμική. Η Κλασική Φυσική πραγματεύεται κατά κύριο λόγο τα φυσικά φαινόμενα που εμπίπτουν στην περιοχή της καθημερινής εμπειρίας, συγκεκριμένα δε ασχολείται με την ανάλυση και τη μελέτη των αιτίων (δυνάμεις) των μακροσκοπικών κινήσεων. Συνήθως δεν ενδιαφέρεται για τη σύσταση και τη δομή των σωμάτων, αλλά τα αντιμετωπίζει ποσοτικά, λαμβάνοντας υπόψη μόνο την ποσότητα της ύλης τους (μάζα). (Η μελέτη της δομής της ύλης αποτέλεσε παραδοσιακά αντικείμενο της χημείας και, αργότερα, της κβαντικής χημείας). Οι κλίμακες στις οποίες χονδρικά εφαρμόζεται κυμαίνονται από μερικά εκατοστά του χιλιοστού (διακριτική ικανότητα οπτικού μικροσκοπίου) έως τις διαστάσεις των ουρανίων σωμάτων και των πλανητικών συστημάτων. Η κλίμακα αυτή είναι απλώς ενδεικτική, μιας και ορισμένα φαινόμενα του μικρόκοσμου (π.χ. μοριακή κίνηση στα αέρια) και του μακρόκοσμου (περιστροφή των γαλαξιών, κινήσεις αστέρων και νεφελωμάτων κ.α.) μπορούν να περιγραφούν επιτυχώς με έννοιες της κλασικής φυσικής. Αντιθέτως, η Κλασική φυσική αποτυγχάνει όταν εφαρμόζεται σε συστήματα σωμάτων που κινούνται με εξαιρετικά μεγάλες ταχύτητες, παραπλήσιες της ταχύτητας του φωτός, ή όταν αντιμετωπίζει κοσμικές δομές εξαιρετικά μεγάλης κλίμακας (σμήνη γαλαξιών ή το σύμπαν ως όλον), οπότε ο χωρόχρονος δεν μπορεί πλέον να θεωρηθεί επίπεδος. Στις περιπτώσεις αυτές η Κλασική Φυσική αντικαθίσταται από την Ειδική ή τη Γενική Σχετικότητα αντίστοιχα. Επίσης, αποτυγχάνει όταν εφαρμόζεται σε πολύ μικρές κλίμακες, της τάξης μεγέθους της ατομικής δομής της ύλης. Σγκεκριμένα, αδυνατεί να εξηγήσει τη σταθερότητα και τις χημικές ιδιότητες της ύλης, οπότε και αντικαθίσταται από την Κβαντική Φυσική.
rdf:langString Klasika fiziko estas ĝenerala nomo por fizikaj teorioj, kiuj ne konsideras la kvantuman teorion. Foje ĉi tiu nomo ankaŭ estas uzata por fizikaj teorioj kiuj ne konsideras ĝeneralan relativecon kaj specialan relativecon. Ĝenerale, ĉiu fizika teorio evoluigita ĝis la 20-a jarcento povas esti konsiderata kiel apartenanta al la kampo de klasika fiziko. La branĉoj de fiziko inkluditaj en klasika fiziko estas la jeno: * Klasika mekaniko (Leĝoj de Neŭtono ) * Klasika elektromagnetismo (Ekvacioj de Maxwell) * Klasika termodinamiko (Ekvacio de Klapejrono) * Teorio de kaoso Neŭtona mekaniko estas konsiderita kiel la komenco de klasika fiziko, fiziko kiu kulminis en la 19-a jarcento kun la eltrovo de la ekvacioj de Maxwell, kaj la leĝoj de termodinamiko. La difino de la esprimo "moderna fiziko" ne estas rigida difino, kaj povas enhavi nur kvantuman teorion, aŭ ĉion el la fiziko de la 20-a kaj 21-a jarcentoj. Klasika fizika sistemo estas sistemo en kiu validas la leĝoj de klasika fiziko. La leĝoj de klasika fiziko estas ĝenerale validaj en ajna sistemo kies komponentoj estas atomoj kaj molekuloj aŭ pli grandaj ol tiuj, inkluzive de astronomiaj sistemoj. La leĝoj de klasika fiziko ne validas por priskribi la fizikajn fenomenojn ene de molekuloj kaj atomoj. Krome, la klasika priskribo de elektromagneta radiado estas limigita en kelkaj sistemoj, ĉar lumo estas kvantuma fenomeno. Kontraste al kvantuma teorio, klasika fiziko estas karakterizita per absoluta determinisma aliro. La matematikaj ekvacioj kiuj priskribas la fenomenojn de klasika fiziko estas ekvacioj kiuj ne havas la konstanton de Planck. Laŭ la adapta principo de Bohr, la kvantuma priskribo de sistemo interkovras kun la klasika priskribo kiam la grandeco aŭ maso de la sistemo atingas la klasikan intervalon (ekzistas nekutimaj fenomenoj kiel ekzemple superfluido kiuj ne kontentigas la principon de adaptado). Tial, kvantuma teorio preskaŭ ne efikas sur la rezultoj, kiujn ni ĉiuj konas kiam temas pri sistemoj, kiujn ni traktas ĉiutage (ekzemple: motoro, radio, aviadilo, ktp.). Unu el la plej popularaj esplorkampoj en fiziko hodiaŭ estas trovi la kongruon inter klasika fiziko kaj kvantuma teorio - tio estas, provi respondi la demandon "Kiel klasikaj leĝoj devenas aŭ estas derivataj de kvantumo ĉe limo kie la sistemo estas sufiĉe granda?". La komenco de la 20-a jarcento markas novan limlinion, kie la leĝoj de klasika fiziko estis frakasitaj kaj la moderna fiziko naskiĝis.
rdf:langString Classical physics is a group of physics theories that predate modern, more complete, or more widely applicable theories. If a currently accepted theory is considered to be modern, and its introduction represented a major paradigm shift, then the previous theories, or new theories based on the older paradigm, will often be referred to as belonging to the area of "classical physics". As such, the definition of a classical theory depends on context. Classical physical concepts are often used when modern theories are unnecessarily complex for a particular situation. Most often classical physics refers to pre-1900 physics, while modern physics refers to post-1900 physics which incorporates elements of quantum mechanics and relativity.
rdf:langString Die klassische Physik umfasst die Teilgebiete der Physik, die ohne die modernen Konzepte der Quantisierung und der vierdimensionalen Raumzeit auskommen. Es handelt sich hier grob unterteilt um die klassische Mechanik (einschließlich Himmelsmechanik und klassische statistische Mechanik), die klassische Elektrodynamik (einschließlich Optik) und die klassische Thermodynamik bzw. Wärmelehre. Die entsprechenden Theorien wurden ab dem 17. Jahrhundert aufgestellt und seither ständig weiterentwickelt. Für die makroskopischen physikalischen Vorgänge in Natur und Technik ermöglicht die klassische Physik in weiten Bereichen ein nahezu vollständiges Verständnis. Sie versagt aber bei der Beschreibung des mikroskopisch Kleinen (Elementarteilchen, Atome, Moleküle …) und des astronomisch Großen. Daher wurde die Physik seit etwa 1900 durch radikal neue Konzepte erweitert, die man zusammenfassend als moderne Physik bezeichnet und der klassischen Physik gegenüberstellt. Im Rahmen der modernen Physik erweist sich, dass manche, teilweise grundlegende Begriffe und Theorien der klassischen Physik, die bei makroskopischer Beobachtung uneingeschränkt gültig scheinen, tatsächlich nur näherungsweise zutreffen.
rdf:langString Se denomina física clásica a la física basada en los principios previos a la aparición de la mecánica cuántica. Incluye el estudio de la mecánica, la termodinámica, el electromagnetismo, la óptica, la acústica, la dinámica de fluidos, entre otras. La física clásica se considera determinista (aunque no necesariamente computable o computacionalmente predecible), en el sentido de que el estado de un sistema cerrado en el futuro depende exclusivamente del estado del sistema en el momento actual. Algunas veces, se reserva la frase nominal «física clásica» para la física prerrelativista. Sin embargo, desde el punto de vista teórico la teoría de la relatividad introduce supuestos menos radicales que los que subyacen en la teoría cuántica. Por esa razón resulta conveniente desde un punto de vista metodológico considerar en conjunto las teorías físicas no-cuánticas.​
rdf:langString Fisika klasikoa mekanika newtondarrean oinarri duten fisika-teorien multzoa da, erlatibitatearen teoriaren eta mekanika kuantikoaren sorreraren aurrekoa. Zenbait zientzialariren arabera, erlatibitate bereziaren teoria ere fisika klasikoaren parte da.
rdf:langString On appelle physique classique l'ensemble des théories physiques validées jusqu'à la fin du XIXe siècle, à savoir : * la mécanique newtonienne, inventée par Newton vers 1666 et publiée en 1687, puis perfectionnée par des générations ultérieures de physiciens, notamment pour les besoins de la mécanique céleste. * la théorie du champ électromagnétique, développée par Maxwell en 1865 à partir du concept de champ introduit par Faraday, puis reformulée par Lorentz en 1895. Cette théorie inclut l'optique ondulatoire comme cas particulier. * la thermodynamique, formalisée dans les années 1850 par Clausius, et une première version de la physique statistique : la théorie cinétique des gaz, développée par Maxwell et Boltzmann. La dénomination « physique classique » a été introduite par opposition à la physique quantique, née des fruits de l'hypothèse des quanta introduite par Planck en 1900.
rdf:langString Na réimsí fisice a bhíodh ann roimh theacht chun cinn phrionsabal na gcandam. Bunaithe ar theoiricí is modh oibre mheicnic Newton, a ghlacann le cruinne inréamhinste. Níor leor na teoiricí seo, áfach, chun a bhfuil ar siúl taobh istigh den núicléas a mhíniú, ná iompar réad atá gar do luas forleata an tsolais.
rdf:langString Fisika klasik adalah fisika yang didasari prinsip-prinsip yang dikembangkan sebelum bangkitnya teori kuantum, biasanya termasuk teori relativitas khusus dan teori relativitas umum. Cabang-cabang yang termasuk fisika klasik antara lain adalah: * Mekanika klasik * Hukum gerak Newton * dan mekanika Hamiltonian * Elektrodinamika klasik (persamaan Maxwell) * Termodinamika klasik * Teori relativitas khusus dan teori relativitas umum * Teori chaos klasik Dibandingkan dengan fisika klasik, fisika modern adalah istilah yang lebih longgar, yang dapat merujuk hanya pada fisika kuantum atau secara umum pada fisika abad ke-20 dan ke-21 dan karenanya selalu mengikutsertakan teori kuantum dan juga dapat termasuk relativitas. * l * * s
rdf:langString 古典物理学(こてんぶつりがく、classical physics)とは、物理学において量子力学を陽に扱わない理論・手法のことである。特殊相対性理論、一般相対性理論もこれに含まれる。古典論とも呼ばれる。 現代物理学の対義語では必ずしもないので注意を要する。
rdf:langString Nella storia della fisica con il nome di fisica classica si raggruppano tutti gli ambiti e i modelli della fisica che non considerano i fenomeni descritti nel macrocosmo dalla relatività generale e nel microcosmo dalla meccanica quantistica, teorie che definiscono invece la cosiddetta fisica moderna. Per tale motivo è possibile classificare come fisica classica tutte le teorie formulate prima del XX secolo, all'iniziare del quale apparvero i primi lavori di Max Planck basati sull'ipotesi dei quanti. Alcune teorie successive, come la relatività ristretta, possono essere considerate classiche o moderne. Sono quindi comprese nella fisica classica le teorie sulla meccanica, inclusa l'acustica, sulla termodinamica, sull'elettromagnetismo, inclusa l'ottica, e la gravità newtoniana. Nel XVII secolo fu sviluppato il metodo scientifico e si aprì una fase di indagine approfondita della natura condotta da celebri scienziati come Galileo Galilei, Isaac Newton e Gottfried Wilhelm von Leibniz. Gli studi si concentrarono sul moto dei corpi e le sue cause, con particolare riguardo verso la meccanica celeste, segnata dal confronto fra la teoria geocentrica e quella eliocentrica. L'attenzione della fisica nei due secoli successivi si estese all'elettrostatica e al magnetismo, alla termodinamica e infine all'elettrodinamica. L'elettrodinamica classica rappresentò la prima unificazione di teorie che descrivono fenomeni differenti, come l'elettricità, il magnetismo e la luce, in un'unica sintesi matematica formulata da James Clerk Maxwell. Fu tuttavia proprio grazie allo studio delle equazioni di Maxwell che la fisica classica entrò in crisi. Alcuni fenomeni fisici che occorrono a scala microscopica e macroscopica come lo studio della forma dello spettro di corpo nero, il fallimento della teoria dell'etere luminifero e la scoperta di fenomeni come l'effetto fotoelettrico, il moto browniano, il modello dell'atomo di idrogeno, la diffrazione di Bragg, la non invarianza in forma delle equazioni di Maxwell rispetto alle trasformazioni di Galileo, la precessione del perielio dell'orbita di Mercurio ecc., generarono una serie di contraddizioni che in breve tempo misero in crisi il complesso apparato della fisica classica, aprendo la strada alla relatività speciale e alla meccanica quantistica e a tutta la fisica moderna del XX secolo. Il progressivo sviluppo della matematica fu stimolato dalla fisica e rese possibile la nascita di nuove teorie che necessitavano di nuovi strumenti, come il calcolo differenziale, per poter essere formalizzate. Infatti la storia della matematica è intrecciata con quella della fisica classica, ed è proprio con lo sviluppo di quest'ultima che la scienza iniziò a servirsi di formule matematiche per rappresentare e sintetizzare le teorie sul comportamento della natura.
rdf:langString 고전물리학(古典物理學)은 특수상대성이론을 포함한 양자론이 탄생한 20세기 이전의 물리학이다. 고전물리학 중에서 가장 기본적인 분야는 역학으로, 속도·가속도와 같은 운동학적 개념에 질량·힘 등의 역학적인 개념이 합쳐져서 운동의 법칙이 구성된다. 특히, 운동량의 보존과 역학적 에너지의 보전 법칙은 물리학의 기본이 되는 중요한 법칙이다.
rdf:langString Onder de klassieke natuurkunde wordt meestal de natuurkunde verstaan van vóór de komst van de relativiteitstheorie en de kwantummechanica. Deze laatste twee theorieën luidden samen de moderne natuurkunde van de twintigste eeuw in. Tot de klassieke natuurkunde rekent men de klassieke mechanica, de elektrodynamica, de thermodynamica, de vloeistofmechanica, en de optica. Het gaat vooral om natuurkunde zoals beschreven door Archimedes, Galilei, Newton en Maxwell. De natuurkundige ontwikkelingen na 1900, die op de relativiteitstheorie van Einstein, kwantummechanica van Bohr, Heisenberg en anderen en de atoomtheorie verder bouwen noemt men moderne natuurkunde. Op de middelbare school krijgen de leerlingen meestal alleen te maken met de klassieke natuurkunde. Op de universiteit volgt pas de moderne natuurkunde omdat deze niet goed te volgen is zonder een flinke dosis hogere wiskunde. De klassieke theorieën zijn echter nog steeds waardevol omdat ze vaak een goede benadering zijn van de modellen die de, meer precieze, moderne natuurkunde beschrijft en die in de meeste 'alledaagse omstandigheden' voldoet. Zolang er geen processen op subatomair niveau beschreven worden of met extreem grote versnellingen en energieën of met zeer grote zwaartekracht, voldoet de klassieke natuurkunde uitstekend. Een aantal aannames blijken echter niet meer geldig. * In de klassieke natuurkunde neemt men aan dat de tijd een absolute grootheid is. Deze hangt echter van het referentiekader af. * Verder nam men aan dat alles in een driedimensionale cartesische ruimte gebeurde. Ruimte is echter gekromd en hangt met de tijd samen. * Licht werd beschreven als een elektromagnetische golf die met de Maxwell-vergelijkingen beschreven kan worden. Licht bestaat echter uit kwanten. * Daarnaast nam men aan dat van een object op een bepaald moment zowel de plaats als de snelheid met hoge nauwkeurigheid bepaald kon worden. In werkelijkheid wordt de meetnauwkeurigheid begrensd door de onzekerheidsrelatie van Heisenberg. In de praktijk wordt bij het oplossen van fysische vraagstukken eerst gekeken of het probleem voldoende nauwkeurig met modellen uit de klassieke natuurkunde opgelost kan worden. Zo niet, dan moet voor de nauwkeurigheid rekening gehouden worden met kwantum- of relativistische effecten.
rdf:langString Fizyka klasyczna – określenie wszystkich gałęzi fizyki, które w swych badaniach z rozmaitych względów nie uwzględniają efektów kwantowych. Obejmuje między innymi dziedziny jak: * mechanika klasyczna (w tym statyka i dynamika) * mechanika ośrodków ciągłych, w tym mechanika płynów (aerodynamika i hydrodynamika) * klasyczna mechanika statystyczna i termodynamika * szczególna teoria względności * klasyczna teoria pola, w tym: * elektrodynamika klasyczna * ogólna teoria względności
rdf:langString Класси́ческая фи́зика — физика до появления квантовой теории и теории относительности. Основы классической физики были заложены в Эпоху Возрождения рядом учёных, из которых особенно выделяют Ньютона — создателя классической механики.
rdf:langString Klassisk fysik är samlingsnamnet för de fysikaliska teorierna som inte påverkas av modern fysik, det vill säga 1900-talets kvantmekanik. Ofta räknas även relativitetsteori till den moderna fysiken, men den kan också ses som klassisk fysik. Utvecklingen av kvantfysiken under 1900-talet utgjorde en så stor revolution inom fysiken att man här började skilja på den klassiska och den moderna fysiken. Exempel på områden inom klassisk fysik är Newtons mekanik, klassisk termodynamik och Maxwells elektromagnetism (den första teorin som var relativistisk). Einsteins relativitetsteorier räknas ibland som klassisk fysik. Eftersom Einstein vägrade att acceptera det intrinsiskt slumpmässiga i kvantfysiken har han ibland kallats den siste klassiske fysikern.
rdf:langString A teoria clássica tem pelo menos dois significados distintos em física. No contexto da mecânica quântica, teoria clássica refere-se a teorias da física que não utilizam o paradigma de quantização, particularmente as mecânica clássicas incluindo relatividade. Da mesma forma, teorias de campo clássicas, tais como a relatividade geral e o eletromagnetismo clássico, são aqueles que não incorporam qualquer mecânica quântica. No contexto da relatividade geral e especial, teorias clássicas são aquelas que obedecem relatividade de Galileu.
rdf:langString Класи́чна фі́зика — розділи фізики, що не включають квантову механіку й теорію відносності. Основою класичної фізики є класична механіка. До неї зараховують теж електромагнетизм, оптику, термодинаміку і статистичну механіку, яка базується на класичній механіці. Добре описуючи явища макроскопічного світу, класична фізика виявилася неспроможною пояснити відкриті на початку 20-го століття нові явища: існування електрона, радіоактивність тощо. Відкриття Планком кванта світла і побудова спеціальної теорії відносності Ейнштейном ознаменували початок нової ери в фізиці.
rdf:langString 經典物理學(classical physics)所涉及的物理學領域,通常是一些在量子力學與相對論之前發展出來的理論。經典物理學所概括的精確範圍必須依上下文而定。當研討狹義相對論時,經典物理學指的是在相對論之前的牛頓物理,也就是說,以在相對論與量子力學之前所發展出來的理論為基礎的物理學。當研討廣義相對論時,經典物理學指的是將狹義相對論納入考量後的牛頓物理。當研討量子力學時,它指的是包括狹義相對論與廣義相對論在內的非量子物理。換句話說,它指的是在所研討的物理領域之前形成的物理學。
xsd:nonNegativeInteger 8479

data from the linked data cloud