Chinese postal romanization

http://dbpedia.org/resource/Chinese_postal_romanization an entity of type: Thing

우정식 병음(郵政式拼音, postal romanization)은 20세기 초 중국에서 우편 행정용으로 사용한 로마자 표기법을 말한다. rdf:langString
Chińska transkrypcja pocztowa (chin. trad.: 郵政式拼音, chin. upr.: 邮政式拼音, hanyu pinyin: Yóuzhèngshì Pīnyīn) − system latynizacji chińskich nazw miejscowości. Wszedł w życie w późnym okresie epoki Qing i został oficjalnie zatwierdzony na sesji plenarnej Cesarskiej Konferencji Pocztowej (帝國郵電聯席會議), która miała miejsce w 1906 roku w Szanghaju. System ten pozostał w użyciu przez pewien czas także po upadku dynastii Qing w 1912 roku i stał się podstawą sposobu zapisu nazw chińskich na Zachodzie, między innymi na mapach Chin. Po utworzeniu ChRL system pocztowy został stopniowo zastąpiony przez nowszy system, nazywany hanyu pinyin, obecnie w powszechnym użyciu również na Zachodzie. rdf:langString
بينيين البريدي أو نظام التهجي البريدي «يتشنغشي بينيين» — نظام بدئ في استعماله منذ أواخر عهد سلالة شِنغ بعيد مؤتمر الدورة المشتركة البريدية الإمبراطورية، لتسمية الأمكنة الصينية بحروف الأبجدية اللاتينية، لتسهيل المراسلات البريدية خصوصا. أسلوب بينيين البريدي مبني على طريقة ويد–جيلز في الكتابة؛ لكن بينهما نقط اختلاف، لأن بينيين البريدي: rdf:langString
La romanització postal o pinyin postal va ser un sistema de transcripció de topònims de la Xina a l'alfabet llatí (romanització) inventat a principis del segle xx. Va ser usat a bastament, ben bé fins a la dècada del 1980 en què perdé ús davant del hanyu pinyin. El sistema es va aprovar formalment a la conferència del sistema de Correu de l'Imperi xinès realitzada a Xangai l'any 1906, a finals de la Dinastia Qing. rdf:langString
Das Transkriptionssystem der chinesischen Post (chinesisch 郵政式拼音 / 邮政式拼音, Pinyin Yóuzhèngshì Pīnyīn, W.-G. Yu2-cheng4-shih4 P'in1-yin1) war das Transkriptionssystem für chinesische Ortsnamen, das in der späten Qing-Dynastie in Gebrauch kam und offiziell durch die Kaiserliche Gemeinsame Postkonferenz (帝國郵電聯席會議 / 帝国邮电联席会议, Dìguó Yóudiàn Liánxí Huìyì), die in Shanghai im Frühjahr 1906 stattfand, sanktioniert wurde. Dieses Transkriptionssystem wurde nach dem Untergang der Qing-Dynastie (1912) beibehalten, und da es seither im offiziellen Postatlas der Republik China in Gebrauch war, blieb es bis weit ins 20. Jahrhundert hinein der übliche Weg, chinesische Ortsnamen im Westen durch Kartografen umzusetzen. rdf:langString
Postal romanization was a system of transliterating Chinese place names developed by postal authorities in the late 19th and early 20th centuries. For many cities, the corresponding postal romanization was the most common English-language form of the city's name from the 1890s until the 1980s, when postal romanization was replaced by pinyin, but the system remained in place on Taiwan until 2002. rdf:langString
La transcripción del sistema postal chino (en chino tradicional, 郵政式拼音; en chino simplificado, 郵政式拼音; pinyin, yóuzhèngshì pīnyīn) fue un método de romanización (transcripción al alfabeto latino) del chino utilizado exclusivamente para nombres de lugar durante principios del siglo XX. Este sistema fue acordado en la Asamblea Conjunta de los Correos Imperiales (帝國郵電聯席會議, dìguó yóuzhèng liánxì huìyì) celebrada en Shanghái en 1906. rdf:langString
Romanisasi pos adalah suatu sistem transliterasi yang dikembangkan oleh Kantor Pos Kekaisaran pada awal tahun 1900-an. Sistem ini umum digunakan sampai tahun 1980-an, ketika sebagian besarnya digantikan oleh Hanyu Pinyin. rdf:langString
Au début du XXe siècle, la Chine (à la fin de la dynastie Qing) utilisait le système de pinyin postal (chinois : 郵政式拼音 ; pinyin : yóuzhèngshì pīnyīn), basé sur le Wade-Giles dans un but postal, principalement pour les toponymes sur les lettres et les timbres ; il n'était pas d'un usage universel. Il emploie certains noms européens de lieux chinois déjà communs qui remplacent le système Wade-Giles et inclut quelques prononciations des langues locales. Le système postal fut décidé après la Conférence mixte des Postes impériales (帝國郵電聯席會議) du printemps 1906 à Shanghai. rdf:langString
郵政式(ゆうせいしき、中国語簡体字:邮政式拼音、漢語拼音:Yóuzhèngshì Pīnyīn)とは中国の地名をラテン文字転写する方法の一つである。清末、1906年春に上海で行われた帝国郵電聯席会議にて議決された。1912年の中華民国の成立の後も引き続いてこれが使用され、これにより20世紀前半に西洋の国々で中国の地名を表記する際に最も使われるやり方となった。中華人民共和国の成立後、中国大陸の郵政式表記は漢語拼音に漸次取って代わられた。 郵政式はウェード式を元にしているものの、郵政業務向けに、いくつかのすでに普及していた地名表記方式へ合わせてある他、いくつかは地方の方言または古い発音を元に綴る。 郵政式とウェード式の違い: その他の特殊な綴り: * hs-(ㄒ;漢語拼音におけるxi)をsh-あるいはs-とする: * Kishien (薊県; ウェード式:Chi-hsien) * -e、-ê及び-ei(ㄜ、ㄝ、ㄟ)を全て-ehとする;-êの時は-eあるいは-eiとすることもある: * Chengteh(承徳;ウェード式:Ch'eng-te) * Pehkiao(北橋;ウェード式:Pei-ch'iao) * uが末尾の時、-uhとすべき時がある: * Wensuh(温宿;ウェード式:Wen-su) rdf:langString
La romanizzazione del sistema postale cinese (cinese tradizionale: 郵政式拼音; cinese semplificato: 邮政式拼音; pinyin: Yóuzhèngshì Pīnyīn) era il sistema di romanizzazione per i toponimi cinesi che entrò in uso alla fine della dinastia Qing e fu sancito ufficialmente dalla Conferenza Postale Imperiale in Sessione Congiunta (帝國郵電聯席會議), tenutasi a Shanghai nella primavera del 1906. Questo sistema di romanizzazione fu conservato dopo la caduta della dinastia Qing nel 1912 e poiché era utilizzato nell'atlante postale ufficiale della Repubblica di Cina, rimase il modo più comune di rendere i toponimi cinesi in Occidente (ad esempio per i cartografi) per gran parte del XX secolo. Dopo la creazione della Repubblica Popolare Cinese, il sistema è stato gradualmente sostituito dal pinyin, che è ora quasi uni rdf:langString
Kinesisk postromanisering, eller Chinese Postal Map Romanization (kinesiska: 郵政式拼音; pinyin: Yóuzhèngshì pīnyīn), är ett romaniseringssystem för kinesiska ortnamn som kom i bruk under den sena Qingdynastin. Det blev officiellt godkänt på en kejserlig postkonferens (帝國郵電聯席會議) som hölls i Shanghai våren 1906. Postromaniseringen förblev normerande på västerländska kartor långt in på 1900-talet och trängdes inte ut av pinyin förrän efter 1979, då Folkrepubliken Kinas regering gjorde detta obligatoriskt i alla engelskspråkiga publikationer. Huvudavvikelserna från Wade-Giles var bland annat: rdf:langString
邮政式拼音是一个以拉丁字母拼写中国地名的系统。始於晚清,1906年春季於上海举行的通过其使用。此系统对中国地名的拉丁字母拼写法进行统一和规范。帝国邮电联席会议决定,基本上以翟理斯所编《》(1892年上海初版)中的拉丁字母拼写法为依据。《华英字典》所用的拼音实际为威妥玛拼音。为了适合打电报的需要,会议决定不采用任何附加符号(例如送气符号等)。 邮政式拼音规定,广东以及广西、福建一部分地区的地名,一律按当地的方音拼写(翟理斯《华英字典》中,附有各个汉字的广东、客家、厦门、温州、宁波等9个方言区的方音拼法)。而1906年“帝国邮电联席会议”统一地名拼法以前,有一部分地名已经有了拉丁字母的习惯拼法,这部分地名保留不变。例如Amoy(厦门)、Canton(广州)等。 1912年中华民国成立之后继续使用邮政式拼音,因此它是20世纪上半叶西方国家拼写中国地名时最常用的系统。 中华人民共和国於1958年通過漢語拼音方案後,邮政式拼音作为中国大陆地名的音译标准仍然在国际上通行,直至1977年聯合國第三届地名标准化会议确定的国际标准正式改用漢語拼音拼寫中國大陸地名。1987年12月2日中国地名委员会、城乡建设环境保护部、国家语言文字工作委员会发布《关于地名标志不得采用"威妥玛式"等旧拼法和外文的通知》(中地发〔1987〕21号)指出: rdf:langString
rdf:langString بينيين بريدي
rdf:langString Transcripció del sistema postal xinès
rdf:langString Transkriptionssystem der chinesischen Post
rdf:langString Chinese postal romanization
rdf:langString Transcripción del sistema postal chino
rdf:langString Pinyin postal
rdf:langString Peromawian pos Tiongkok
rdf:langString Romanizzazione del sistema postale cinese
rdf:langString 우정식 병음
rdf:langString 郵政式
rdf:langString Chińska transkrypcja pocztowa
rdf:langString Kinesisk postromanisering
rdf:langString 郵政式拼音
rdf:langString Postal romanization
xsd:integer 296902
xsd:integer 1098504378
rdf:langString
rdf:langString ,
rdf:langString 廈門
rdf:langString Postal romanization was preceded by the d'Anville map and followed by Hanyu Pinyin.
rdf:langString Jau4zing3 sik1 Ping3jam1
rdf:langString Postal-style romanization system
rdf:langString no
rdf:langString Yóuzhèng shì Pīnyīn
xsd:integer 1947
rdf:langString A map of China with romanizations published in 1947
rdf:langString Iû-chèng sek Phèng-im
rdf:langString Ēe-muî
rdf:langString
rdf:langString 中国大百科全书:语言文字
rdf:langString 中国大百科全书出版社
rdf:langString 邮政式拼音
rdf:langString
xsd:integer 1892
rdf:langString Yu2-cheng4 shih4 P'in1-yin1
rdf:langString Yàuhjing sīk Pingyām
rdf:langString La romanització postal o pinyin postal va ser un sistema de transcripció de topònims de la Xina a l'alfabet llatí (romanització) inventat a principis del segle xx. Va ser usat a bastament, ben bé fins a la dècada del 1980 en què perdé ús davant del hanyu pinyin. El sistema es va aprovar formalment a la conferència del sistema de Correu de l'Imperi xinès realitzada a Xangai l'any 1906, a finals de la Dinastia Qing. No era un mètode sistemàtic de transcripció sinó que utilitzava noms tradicionals ja adoptats internacionalment i simplificacions d'altres sistemes de transcripció com el de Wade-Giles. Sovint s'adaptava l'ortografia a la pronúncia local o a la de Nanquín. No obstant, es feia difícil determinar la pronúncia xinesa pel fet que les transcripcions se simplificaven eliminant els apòstrofs, guionets, accents i altres signes diacrítics, per a facilitar-ne la transmissió via telègraf.
rdf:langString بينيين البريدي أو نظام التهجي البريدي «يتشنغشي بينيين» — نظام بدئ في استعماله منذ أواخر عهد سلالة شِنغ بعيد مؤتمر الدورة المشتركة البريدية الإمبراطورية، لتسمية الأمكنة الصينية بحروف الأبجدية اللاتينية، لتسهيل المراسلات البريدية خصوصا. أسلوب بينيين البريدي مبني على طريقة ويد–جيلز في الكتابة؛ لكن بينهما نقط اختلاف، لأن بينيين البريدي: * ليس مشتملا على أية شكلات أو علامات نغم. * يمثل chi ،ch'i ،hsi و-hs على التوالي: * tsi ،tsi، وsi أو ki ،ki، وhi (بالنسبة للثلاثة الأوائل). كما في Peking/Pei-ching، وTientsin/T'ien-chin ثم /Chi-nan. * (بالنسبة للأخير -hs) على شكل -sh أو s-، كما في Sinkiang/Hsin-chiang.
rdf:langString Das Transkriptionssystem der chinesischen Post (chinesisch 郵政式拼音 / 邮政式拼音, Pinyin Yóuzhèngshì Pīnyīn, W.-G. Yu2-cheng4-shih4 P'in1-yin1) war das Transkriptionssystem für chinesische Ortsnamen, das in der späten Qing-Dynastie in Gebrauch kam und offiziell durch die Kaiserliche Gemeinsame Postkonferenz (帝國郵電聯席會議 / 帝国邮电联席会议, Dìguó Yóudiàn Liánxí Huìyì), die in Shanghai im Frühjahr 1906 stattfand, sanktioniert wurde. Dieses Transkriptionssystem wurde nach dem Untergang der Qing-Dynastie (1912) beibehalten, und da es seither im offiziellen Postatlas der Republik China in Gebrauch war, blieb es bis weit ins 20. Jahrhundert hinein der übliche Weg, chinesische Ortsnamen im Westen durch Kartografen umzusetzen. Nach Gründung der Volksrepublik China, der Ablösung der Republik China durch sie bei den Vereinten Nationen 1972 und der Verwendung von Pinyin als internationalem Standard 1982 durch die ISO wurde das Transkriptionssystem der chinesischen Post teilweise durch Pinyin für Han-chinesische Ortsnamen und SASM/GNC-Transkription für Ortsnamen ethnischer Minderheitensprachen ersetzt, was mittlerweile fast weltweit akzeptiert ist. Das System baute auf dem älteren Wade-Giles auf, ebenfalls einem System zur phonetischen Umschrift in lateinische Schrift. Auch dieses System wurde bei der Post verwendet, insbesondere bei Ortsnamen im offiziellen Postatlas, Briefen und Briefmarken. Es verwendet einige seinerzeit übliche europäische Bezeichnungen von chinesischen Orten, die Vorrang vor der Wade-Giles-Schreibung hatten, und umfasst einige dialektale und historische Aussprachen. Hauptunterschiede zu Wade-Giles sind u. a.: * Vollständiges Fehlen diakritischer und Betonungszeichen (Akzente/Tonzeichen). * Chi, ch’i, and hsi (Pinyin ji, qi, und xi) werden entweder durch tsi, tsi und si oder durch ki, ki und hi dargestellt, abhängig von der historischen Aussprache, beispielsweise: * Changkiang (Ch'ang-chiang, Changjiang) * Chungking (Ch’ung-ch’ing, Chongqing) * Peking (Pei-ching, Beijing) * Shansi (Shan-hsi, Shanxi) * Tientsin (T’ien-chin, Tianjin) * Tsinan (Chi-nan, Jinan) * das Wade-Giles u wird w, außer es ist der einzige Vokal, beispielsweise: * Ankwo (An-kuo, Anguo) * Kinchow / Chinchow (Chin-chou, Jinzhou) * Soochow (Su-chou, Suzhou) * Ortsnamen aus den Gebieten Guangdong, Guangxi und Fujian werden aus den lokalen Dialekten transkribiert, z. B. Hokkien, Teochew, Kantonesisch (Transkriptionssysteme ebenfalls entnommen aus Giles’ A Chinese-English Dictionary). * Amoy (Hsia-mên, Xiamen) * Changchew (Chang-chou, Zhangzhou) * Chinchew (Ch’üan-chou, Quanzhou) * Quemoy (Chin-mên, Jinmen, Kinmen) * Swatow (Shan-t’ou, Shantou) * Teochew (Ch’ao-chou, Chaozhou) * Weitverbreitete bereits vorher existierende (aus dem 19. Jahrhundert oder früher) europäische Namen für Orte in China werden beibehalten, wie beispielsweise die Namen der Vertragshäfen, z. B.: * Canton (Kuang-chou, Guangzhou) Weitere orthografische Besonderheiten umfassen: * hs- wird sh- or -s, beispielsweise Kishien (aus Chi-hsien, Jixian) * -ê (schwa) und -ei werden beide zu -eh, beispielsweise Chengteh (aus Ch’eng-te, Chengde) und (aus Pei-ch’iao, Beiqiao). -ê kann gelegentlich auch -e or -ei sein. * Finales u wird manchmal -uh, beispielsweise Wensuh (aus Wen-su, Wensu)
rdf:langString Postal romanization was a system of transliterating Chinese place names developed by postal authorities in the late 19th and early 20th centuries. For many cities, the corresponding postal romanization was the most common English-language form of the city's name from the 1890s until the 1980s, when postal romanization was replaced by pinyin, but the system remained in place on Taiwan until 2002. In 1892, Herbert Giles created a romanization system called . The Imperial Maritime Customs Post Office would cancel postage with a stamp that gave the city of origin in Latin letters, often romanized using Giles's system. In 1896, the Customs Post was combined with other postal services and renamed the Chinese Imperial Post. As a national agency, the Imperial Post was an authority on Chinese place names. When the Wade–Giles system of romanization became widespread, some argued that the post office should adopt it. This idea was rejected at a conference held in 1906 in Shanghai. Instead, the conference formally adopted Nanking syllabary. This decision allowed the post office to continue to use various romanizations that it had already selected. Wade-Giles romanization is based on the Beijing dialect, a pronunciation standard since the 1850s. The use of Nanking syllabary did not suggest that the post office considered Nanjing pronunciation to be standard. Rather, it was an attempt to accommodate a variety of Mandarin pronunciations with a single romanization system.
rdf:langString La transcripción del sistema postal chino (en chino tradicional, 郵政式拼音; en chino simplificado, 郵政式拼音; pinyin, yóuzhèngshì pīnyīn) fue un método de romanización (transcripción al alfabeto latino) del chino utilizado exclusivamente para nombres de lugar durante principios del siglo XX. Este sistema fue acordado en la Asamblea Conjunta de los Correos Imperiales (帝國郵電聯席會議, dìguó yóuzhèng liánxì huìyì) celebrada en Shanghái en 1906. Aunque se basa en gran medida en el sistema Wade-Giles, incorpora también particularidades de los dialectos locales. No se trata de un método sistemático de transcripción del chino mandarín, sino de un listado de nombres de provincias y ciudades chinas en alfabeto latino. Durante gran parte del siglo XX las provincias y ciudades chinas fueron conocidas en Occidente según este sistema. Algunos ejemplos de estos nombres antiguos son: «Peking» (Beijing), «Chungking» (Chongqing), «Soochow» (Suzhou), «Kwangtung» (Guangdong), «Amoy» (Xiamen) y «Mukden» (Shenyang). Este método de romanización se utiliza aún a veces en Taiwán para designar a las ciudades de la China continental en textos en inglés. En la República Popular China el sistema ha sido totalmente abandonado y remplazado por el sistema hànyǔ pīnyīn, único oficial. La única excepción se da en los nombres en inglés de algunas universidades que continúan utilizando la romanización antigua como marca de su antigüedad. Así, la Universidad de Pekín se designa a sí misma como Peking University, y la es en inglés Soochow University.
rdf:langString Au début du XXe siècle, la Chine (à la fin de la dynastie Qing) utilisait le système de pinyin postal (chinois : 郵政式拼音 ; pinyin : yóuzhèngshì pīnyīn), basé sur le Wade-Giles dans un but postal, principalement pour les toponymes sur les lettres et les timbres ; il n'était pas d'un usage universel. Il emploie certains noms européens de lieux chinois déjà communs qui remplacent le système Wade-Giles et inclut quelques prononciations des langues locales. Le système postal fut décidé après la Conférence mixte des Postes impériales (帝國郵電聯席會議) du printemps 1906 à Shanghai. Les principales différences avec le Wade-Giles sont les suivantes : * l'absence complète de diacritiques servant à noter les tons ; * Chi, ch'i et hsi (ji, qi et xi en hanyu pinyin) sont respectivement représentés soit par tsi, tsi et si, soit par ki, ki et hi selon la prononciation historique, par exemple : * à moins qu'il soit la seule voyelle de la syllabe, le u du Wade-Giles devient w : * les noms de lieux du Guangdong, du Guangxi et du Fujian sont romanisés selon les langues locales, comme le hakka, le cantonais, le min : * les toponymes européens populaires préexistants (XIXe siècle ou avant) sont retenus ; par exemple :
rdf:langString La romanizzazione del sistema postale cinese (cinese tradizionale: 郵政式拼音; cinese semplificato: 邮政式拼音; pinyin: Yóuzhèngshì Pīnyīn) era il sistema di romanizzazione per i toponimi cinesi che entrò in uso alla fine della dinastia Qing e fu sancito ufficialmente dalla Conferenza Postale Imperiale in Sessione Congiunta (帝國郵電聯席會議), tenutasi a Shanghai nella primavera del 1906. Questo sistema di romanizzazione fu conservato dopo la caduta della dinastia Qing nel 1912 e poiché era utilizzato nell'atlante postale ufficiale della Repubblica di Cina, rimase il modo più comune di rendere i toponimi cinesi in Occidente (ad esempio per i cartografi) per gran parte del XX secolo. Dopo la creazione della Repubblica Popolare Cinese, il sistema è stato gradualmente sostituito dal pinyin, che è ora quasi universalmente accettato. Il sistema era basato sul Wade-Giles a fini postali, specialmente per i toponimi nell'atlante postale ufficiale, per le lettere e i francobolli. Usa alcuni nomi europei comuni di luoghi cinesi che si sovrappongono al sistema Wade-Giles e incorpora alcune pronunce dialettali e storiche. Le principali differenze con il Wade-Giles includono: * Completa mancanza di segni diacritici e di accento. * Chi, ch'i e hsi (pinyin ji, qi e xi) sono rappresentati o come tsi, tsi e si o come ki, ki e hi a seconda della pronuncia storica, ad es., * Changkiang (Ch'ang-chiang, Changjiang) * Chungking (Ch'ung-ch'ing, Chongqing) * Pechino (Pei-ching, Beijing) * Tientsin (T'ien-chin, Tianjin) * Tsinan (Chi-nan, Jinan) * a meno che non sia l'unica vocale nella sillaba, la u del Wade-Giles diventa w, ad es., * Ankwo (An-kuo, Anguo) * Kinchow/Chinchow (Chin-chou, Jinzhou) * I toponimi Guangdong (Kwangtung), Guangxi (Kwangsi) e Fujian (Fukien) devono essere romanizzati dai dialetti locali, come l'hakka, il cantonese e il min (sistemi anch'essi derivati dal classico Dizionario cinese-inglese di Giles). * Amoy (Hsia-men, Xiamen) * Swatow (Shan-t'ou, Shantou) * Quemoy (Chin-men, Jinmen) * I nomi europei popolari preesistenti (dal XIX secolo o prima) di luoghi della Cina devono essere conservati, come quelli dei porti dei trattati. * Canton (Kuang-chou, Guangzhou) Tra le altre peculiarità ortografiche rientrano: * hs- diventa sh- o -s, ad es., (da Chi-hsien) * -ê (scevà) ed -ei diventano entrambi -eh, ad es., Chengteh (da Ch'eng-te) e (da Pei-ch'iao). -ê occasionalmente può essere anche -e o -ei. * La u finale a volte diventa -uh, ad es., Wensuh (da Wen-su)
rdf:langString Romanisasi pos adalah suatu sistem transliterasi yang dikembangkan oleh Kantor Pos Kekaisaran pada awal tahun 1900-an. Sistem ini umum digunakan sampai tahun 1980-an, ketika sebagian besarnya digantikan oleh Hanyu Pinyin. Untuk kota-kota besar dan tempat-tempat lainnya yang sudah menerima nama-nama Eropa secara luas, ejaan tradisional dipertahankan. Berkenaan dengan nama tempat lain, kantor pos merevisi kebijakan beberapa kali. Ejaan yang diberikan bisa mencerminkan pelafalan lokal, pelafalan Nanjing, atau pelafalan Beijing. Meskipun argumen berdasarkan pelafalan dibuat untuk setiap opsi, menggunakan romanisasi pos untuk menentukan segala bentuk pelafalan bahasa Mandarin dibatasi oleh fakta bahwa sistem tersebut menghilangkan semua tanda hubung, diakritik, dan apostrof, untuk memfasilitasi transmisi telegraf. Pada sebuah konferensi yang diadakan pada tahun 1906 di Shanghai, kantor pos memilih sebuah sistem romanisasi yang dikembangkan oleh yang disebut "daftar suku kata Nanking". Meskipun dialek Beijing telah berfungsi sebagai standar nasional sejak pertengahan abad ke-19, sistem yang diadopsi didasarkan pada pelafalan Nanjing. Sistem ini berhubungan dengan berbagai romanisasi tradisional yang digunakan pada abad ke-18 ketika dialek Nanjing dianggap baku. Administrator yang ditunjuk Prancis menjalankan kantor pos pada saat itu, dan mereka mencari sebuah alternatif yang lebih sedikit diinggriskan dibanding Wade-Giles.
rdf:langString 우정식 병음(郵政式拼音, postal romanization)은 20세기 초 중국에서 우편 행정용으로 사용한 로마자 표기법을 말한다.
rdf:langString 郵政式(ゆうせいしき、中国語簡体字:邮政式拼音、漢語拼音:Yóuzhèngshì Pīnyīn)とは中国の地名をラテン文字転写する方法の一つである。清末、1906年春に上海で行われた帝国郵電聯席会議にて議決された。1912年の中華民国の成立の後も引き続いてこれが使用され、これにより20世紀前半に西洋の国々で中国の地名を表記する際に最も使われるやり方となった。中華人民共和国の成立後、中国大陸の郵政式表記は漢語拼音に漸次取って代わられた。 郵政式はウェード式を元にしているものの、郵政業務向けに、いくつかのすでに普及していた地名表記方式へ合わせてある他、いくつかは地方の方言または古い発音を元に綴る。 郵政式とウェード式の違い: * ダイアクリティカルマークと声調記号は用いない。 * Chi、ch'i、hsi(ㄐ、ㄑ、ㄒ;漢語ピンインで言うところのji、qi、xi)をtsi、tsi、si 或いは ki、ki、hiと表示して、普通話からは消滅してしまったとの区別を再現する。例: * Peking(北京;ウェード式:Pei-ching) * Tientsin(天津;ウェード式:T'ien-chin) * Tsinan(済南;ウェード式:Chi-nan) * ウェード式におけるuは音節中の主母音でない限りwに置き換える: * Ankwo(安国;ウェード式:An-kuo) * Chinchow(錦州;ウェード式:Chin-chou) * 南中国、広東省、広西省および福建省の地名は現地の言語である客家語、広東語、閩語等に基づいて綴る: * Amoy(厦門;ウェード式:Hsia-men) * Swatow(汕頭;ウェード式:Shan-t'ou) * Quemoy(金門;ウェード式:Chin-men) * 条約港の場合の様に既に普及した西洋名があるならばそれに合わせる: * Canton(広州;ウェード式:Kuang-chou) その他の特殊な綴り: * hs-(ㄒ;漢語拼音におけるxi)をsh-あるいはs-とする: * Kishien (薊県; ウェード式:Chi-hsien) * -e、-ê及び-ei(ㄜ、ㄝ、ㄟ)を全て-ehとする;-êの時は-eあるいは-eiとすることもある: * Chengteh(承徳;ウェード式:Ch'eng-te) * Pehkiao(北橋;ウェード式:Pei-ch'iao) * uが末尾の時、-uhとすべき時がある: * Wensuh(温宿;ウェード式:Wen-su)
rdf:langString Chińska transkrypcja pocztowa (chin. trad.: 郵政式拼音, chin. upr.: 邮政式拼音, hanyu pinyin: Yóuzhèngshì Pīnyīn) − system latynizacji chińskich nazw miejscowości. Wszedł w życie w późnym okresie epoki Qing i został oficjalnie zatwierdzony na sesji plenarnej Cesarskiej Konferencji Pocztowej (帝國郵電聯席會議), która miała miejsce w 1906 roku w Szanghaju. System ten pozostał w użyciu przez pewien czas także po upadku dynastii Qing w 1912 roku i stał się podstawą sposobu zapisu nazw chińskich na Zachodzie, między innymi na mapach Chin. Po utworzeniu ChRL system pocztowy został stopniowo zastąpiony przez nowszy system, nazywany hanyu pinyin, obecnie w powszechnym użyciu również na Zachodzie.
rdf:langString Kinesisk postromanisering, eller Chinese Postal Map Romanization (kinesiska: 郵政式拼音; pinyin: Yóuzhèngshì pīnyīn), är ett romaniseringssystem för kinesiska ortnamn som kom i bruk under den sena Qingdynastin. Det blev officiellt godkänt på en kejserlig postkonferens (帝國郵電聯席會議) som hölls i Shanghai våren 1906. Postromaniseringen förblev normerande på västerländska kartor långt in på 1900-talet och trängdes inte ut av pinyin förrän efter 1979, då Folkrepubliken Kinas regering gjorde detta obligatoriskt i alla engelskspråkiga publikationer. Systemet byggde på det då rådande romaniseringssystemet Wade-Giles, men tog också hänsyn till hävdvunna europeiska stavningssätt, kinesiska dialektala uttal och historiska uttal av ortnamn. Huvudavvikelserna från Wade-Giles var bland annat: * Det nästan fullständiga utelämnandet av diakritiska tecken och accenter. * Chi, ch'i och hsi (pinyin ji, qi, och xi) återgavs som antingen tsi, tsi och si, eller som ki, ki och hi beroende på historiska uttal som till exempel: * Peking (Pei-ching, Beijing) * Tientsin (T'ien-chin, Tianjin) * Tsinan (Chi-nan, Jinan) * Om den inte är den enda vokalen i en stavelse blir u Wade-Giles i stället w: * Ankwo (An-kuo, Anguo) * Chinchow (Chin-chou, Jinzhou) * Si motsvarar ofta xi i pinyin: * Kwangsi (Guangxi), Sian (Xi'an), Sinkiang (Xinjiang), Shansi (Shanxi) och Sining (Xining) * Ortnamn i Guangdong, Guangxi och Fujian romaniserades ofta utifrån lokala dialekter, som hakka, kantonesiska och minnan-dialekterna: * Amoy (Hsia-men, Xiamen) * Swatow (Shan-t'ou, Shantou) * Quemoy (Chin-men, Jinmen) * Populära innarbetade europeiska ortnamn behölls, i synnerhet i de gamla fördragshamnarna: * Canton (Kuang-chou, Guangzhou) Andra ortografiska egenheter var: * hs- blev sh- eller -s, till exempel Kishien (från Chi-hsien) * -ê (schwa) och -ei blev båda -eh, till exempel Chengteh (från Ch'eng-te') och (från Pei-ch'iao). -ê kunde ibland återges -e eller -ei. * avslutande u blir ibland-uh, t.ex. Wensuh (från Wen-su)
rdf:langString 邮政式拼音是一个以拉丁字母拼写中国地名的系统。始於晚清,1906年春季於上海举行的通过其使用。此系统对中国地名的拉丁字母拼写法进行统一和规范。帝国邮电联席会议决定,基本上以翟理斯所编《》(1892年上海初版)中的拉丁字母拼写法为依据。《华英字典》所用的拼音实际为威妥玛拼音。为了适合打电报的需要,会议决定不采用任何附加符号(例如送气符号等)。 邮政式拼音规定,广东以及广西、福建一部分地区的地名,一律按当地的方音拼写(翟理斯《华英字典》中,附有各个汉字的广东、客家、厦门、温州、宁波等9个方言区的方音拼法)。而1906年“帝国邮电联席会议”统一地名拼法以前,有一部分地名已经有了拉丁字母的习惯拼法,这部分地名保留不变。例如Amoy(厦门)、Canton(广州)等。 1912年中华民国成立之后继续使用邮政式拼音,因此它是20世纪上半叶西方国家拼写中国地名时最常用的系统。 中华人民共和国於1958年通過漢語拼音方案後,邮政式拼音作为中国大陆地名的音译标准仍然在国际上通行,直至1977年聯合國第三届地名标准化会议确定的国际标准正式改用漢語拼音拼寫中國大陸地名。1987年12月2日中国地名委员会、城乡建设环境保护部、国家语言文字工作委员会发布《关于地名标志不得采用"威妥玛式"等旧拼法和外文的通知》(中地发〔1987〕21号)指出: 但近来发现有个别城市,在街道路牌上对地名的罗马字母拼写未采用汉语拼音,而采用"威妥玛式"等旧拼法,有的对地名通名部分不用汉语拼音而用英文译写,这种做法违背了我国政府作出的并经联合国通过的规定,会在国内外造成不良影响,给地名标准化造成新的混乱。为此,经请示国务院同意,特作如下通知:一、地名标志上的地名,其专名和通名一律采用汉语拼音字母拼写,不得使用"威妥玛式"等旧拼法,也不得使用英文及其他外文译写。违背上述原则的,应及时予以更正。二、地名的汉语拼音字母拼写按中国地名委员会等部门颁发的《中国地名汉语拼音字母拼写规则(汉语地名部分)》和原中国文字改革委员会等部门颁发的《少数民族语地名汉语拼音字母音译转写法》的规定执行。 需要注意的是,中国地名的旧式拉丁译写,绝大多数都是采用郵政式拼音,而不是威妥玛式拼音,如Peking、Tsingtao、Tientsin、Nanking等。 縱然如此,不少著名機構與歷史悠久的學府仍然保留原有的名稱,如青島啤酒(Tsingtao Beer)、清華大學(Tsinghua University)、北京大學(Peking University)、蘇州大學(Soochow University)。歷史悠久的機場所用的IATA代碼仍然是以郵政式拼音為基礎,如北京首都国际机场的IATA代碼PEK(來自於Peking),廣州白雲國際機場的IATA代碼CAN(來自於Canton)等等。此外,揚子江(Yangtze River,即長江)亦是少數保留郵政式拼音的地名之一。 邮政式拼音以威妥玛拼音为根据,不过采用一些已经普及化的地名拼法。此外,一些地方使用当地方言或古音来拼写其地名,例如廣東省的地名大多以粵語為基礎。
rdf:langString Iou2zhen4 shr5 Pin1in1
rdf:langString Yiu2zin4 sit5 Pin4yim1
rdf:langString Yoe1tzen3 seq4 Phin1in1
xsd:nonNegativeInteger 21746

data from the linked data cloud