Charles Pelham Villiers
http://dbpedia.org/resource/Charles_Pelham_Villiers an entity of type: Thing
Charles Pelham Villiers (3 January 1802 – 16 January 1898) was a British lawyer and politician from the aristocratic Villiers family. He sat in the House of Commons for 63 years, from 1835 to 1898, making him the longest-serving Member of Parliament (MP). He also holds the distinction of the oldest candidate to win a parliamentary seat, at 93. He was a radical and reformer who often collaborated with John Bright and had a noteworthy effect in the leadership of the Anti-Corn Law League, until its repeal in 1846. Lord Palmerston appointed him to the cabinet as president of the Poor-Law Board in 1859. His Public Works (Manufacturing Districts) Act of 1863 opened job-creating schemes in public health projects. He progressed numerous other reforms, most notably the Metropolitan Poor Act of 1867
rdf:langString
Charles Pelham Villiers (3 janvier 1802 - 16 janvier 1898) est un avocat et homme politique britannique de la famille aristocratique de Villiers qui siège à la Chambre des communes de 1835 à 1898, faisant de lui le député le plus ancien de son parti. Pelham Villiers est également le candidat le plus âgé à avoir remporté un siège au Parlement, à l'âge de 93 ans. C'est un réformateur radical qui a souvent collaboré avec John Bright. Il est surtout connu pour son leadership à la tête de la Ligue contre les Corn Laws (lois protectionnistes restreignant l'importation de céréales), jusqu'à leur abrogation en 1846. Lord Palmerston le nomme au cabinet en tant que président du conseil d'administration des Lois sur les indigents (Poor Laws) en 1859. Il travaille pour de nombreuses réformes, notammen
rdf:langString
Charles Pelham Villiers (ur. 3 stycznia 1802, zm. 16 stycznia 1898) – brytyjski polityk, członek stronnictwa wigów, Partii Liberalnej i , minister w rządach lorda Palmerstona i lorda Russella. Był synem i Theresy Parker, córki . Był młodszym bratem George’a Villiersa, 4. hrabiego Clarendon. Wykształcenie odebrał w na Uniwersytecie Cambridge. Na studiach był przewodniczącym Cambridge Union Society. W 1827 r. rozpoczął praktykę adwokacką w korporacji . W 1832 r. został komisarzem praw ubogich, a w latach 1833–1852 pracował w Sądzie Kanclerskim.
rdf:langString
Charles Pelham Villiers, född den 3 januari 1802 i London, död där den 16 januari 1898, var en brittisk politiker, bror till George Villiers, 4:e earl av Clarendon. Villiers blev under sin juridiska studietid nära vän med Macaulay och "de filosofiska radikalerna" (Bentham, Mill, Molesworth med flera). Han anställdes 1832 i fattigvårdskommissionen och innehade 1833-1852 en underordnad syssla i Court of Chancery. Parlamentsledamot blev han 1835 för Wolverhampton och representerade sedan denna krets i nära 63 år, till sin död. Villers var den flitige pionjären för frihandelsrörelsen genom sitt från 1838 årligen upprepade förslag om spannmålstullarnas borttagande, vilket samlade år för år växande minoriteter, till dess 1846 segern kom genom förslagets upptagande av premiärminister Peel. Därmed
rdf:langString
rdf:langString
Charles Pelham Villiers
rdf:langString
Charles Pelham Villiers
rdf:langString
Charles Pelham Villiers
rdf:langString
Charles Pelham Villiers
rdf:langString
Charles Pelham Villiers
rdf:langString
Charles Pelham Villiers
xsd:date
1898-01-16
xsd:date
1802-01-03
xsd:integer
261845
xsd:integer
1120367860
rdf:langString
Henry Fowler, 1880–1885
rdf:langString
Sir Richard Bethell, 1859–1861
rdf:langString
Thomas Matthias Weguelin, 1861–1880
rdf:langString
Thomas Thornely, 1835–1859
xsd:date
1802-01-03
rdf:langString
Engraving by John Cochran after a portrait by C. A. Du Val.
xsd:date
1898-01-16
rdf:langString
British
rdf:langString
for Wolverhampton South
rdf:langString
rdf:langString
The Earl Russell
xsd:date
1866-06-26
xsd:date
1898-01-16
xsd:date
1835-01-06
xsd:date
1859-07-09
rdf:langString
Member of Parliament for Wolverhampton
rdf:langString
Member of Parliament for Wolverhampton South
xsd:integer
1835
1852
1859
1885
1890
1891
rdf:langString
Charles Pelham Villiers (3 January 1802 – 16 January 1898) was a British lawyer and politician from the aristocratic Villiers family. He sat in the House of Commons for 63 years, from 1835 to 1898, making him the longest-serving Member of Parliament (MP). He also holds the distinction of the oldest candidate to win a parliamentary seat, at 93. He was a radical and reformer who often collaborated with John Bright and had a noteworthy effect in the leadership of the Anti-Corn Law League, until its repeal in 1846. Lord Palmerston appointed him to the cabinet as president of the Poor-Law Board in 1859. His Public Works (Manufacturing Districts) Act of 1863 opened job-creating schemes in public health projects. He progressed numerous other reforms, most notably the Metropolitan Poor Act of 1867. Florence Nightingale helped him formulate the reform, in particular, ensure professionalisation of nursing as part of the poor law regime, the workhouses of which erected public infirmaries under an Act of the same year. His political importance was overshadowed by his brother, the Earl of Clarendon, and undercut by the hostility of Gladstone.
rdf:langString
Charles Pelham Villiers (3 janvier 1802 - 16 janvier 1898) est un avocat et homme politique britannique de la famille aristocratique de Villiers qui siège à la Chambre des communes de 1835 à 1898, faisant de lui le député le plus ancien de son parti. Pelham Villiers est également le candidat le plus âgé à avoir remporté un siège au Parlement, à l'âge de 93 ans. C'est un réformateur radical qui a souvent collaboré avec John Bright. Il est surtout connu pour son leadership à la tête de la Ligue contre les Corn Laws (lois protectionnistes restreignant l'importation de céréales), jusqu'à leur abrogation en 1846. Lord Palmerston le nomme au cabinet en tant que président du conseil d'administration des Lois sur les indigents (Poor Laws) en 1859. Il travaille pour de nombreuses réformes, notamment la Metropolitan Poor Law Act de 1867. Florence Nightingale l'aide à formuler la réforme de la profession infirmière. Sa loi de 1863 sur les travaux publics (districts manufacturiers) ouvre des programmes de création d'emplois dans les projets de santé publique. Son importance politique est éclipsée par son frère le comte de Clarendon et amoindrie par l'hostilité de William Gladstone.
rdf:langString
Charles Pelham Villiers (ur. 3 stycznia 1802, zm. 16 stycznia 1898) – brytyjski polityk, członek stronnictwa wigów, Partii Liberalnej i , minister w rządach lorda Palmerstona i lorda Russella. Był synem i Theresy Parker, córki . Był młodszym bratem George’a Villiersa, 4. hrabiego Clarendon. Wykształcenie odebrał w na Uniwersytecie Cambridge. Na studiach był przewodniczącym Cambridge Union Society. W 1827 r. rozpoczął praktykę adwokacką w korporacji . W 1832 r. został komisarzem praw ubogich, a w latach 1833–1852 pracował w Sądzie Kanclerskim. W 1835 r. został wybrany do Izby Gmin z okręgu Wolverhampton. Dał się poznać jako zwolennik wolnego handlu i zniesienia ustaw zbożowych, a także jako przeciwnik przyznania Irlandii autonomii. W latach 1852–1858 był najwyższym sędzią wojskowym, a w latach 1859–1866 członkiem gabinetu jako przewodniczący Rady Praw Ubogich. Po likwidacji swojego okręgu wyborczego w 1885 r. przeniósł się do okręgu Wolverhampton South. Po rozłamie w Partii Liberalnej w 1886 r. dla tle przyznania autonomii Irlandii, Villiers przeszedł do Partii Liberalno-Unionistycznej. Villiers zasiadał w parlamencie do swojej śmierci w 1898 r. Ostatni raz w Izbie Gmin pojawił się w 1895 r. Od 1890 r. nosił tytuł Ojca Izby.
rdf:langString
Charles Pelham Villiers, född den 3 januari 1802 i London, död där den 16 januari 1898, var en brittisk politiker, bror till George Villiers, 4:e earl av Clarendon. Villiers blev under sin juridiska studietid nära vän med Macaulay och "de filosofiska radikalerna" (Bentham, Mill, Molesworth med flera). Han anställdes 1832 i fattigvårdskommissionen och innehade 1833-1852 en underordnad syssla i Court of Chancery. Parlamentsledamot blev han 1835 för Wolverhampton och representerade sedan denna krets i nära 63 år, till sin död. Villers var den flitige pionjären för frihandelsrörelsen genom sitt från 1838 årligen upprepade förslag om spannmålstullarnas borttagande, vilket samlade år för år växande minoriteter, till dess 1846 segern kom genom förslagets upptagande av premiärminister Peel. Därmed var Villiers egentliga livsgärning utförd, och han har för allmänna uppfattningen väl mycket bortskymts av Cobden. Han var 1859-66 president i med säte i kabinettet (Palmerstons) och anordnade under "bomullshungersnöden i Lancashire" omfattande nödhjälpsarbeten. Gladstones home-rulepolitik förmådde Villiers att 1886 övergå till liberalunionisterna. Som underhusets äldste ledamot, "husets fader", intog han en aktad ställning; ännu hösten 1895 var han närvarande vid ett sammanträde. Villiers staty restes 1879 i Wolverhampton; en annan står i Manchesters Free Trade Hall. Hans Free Trade Speeches utgavs samlade 1883 (2 band).
xsd:nonNegativeInteger
14219