Charles Martel

http://dbpedia.org/resource/Charles_Martel an entity of type: Thing

Karolo Martelo, france Charles Martel, (23-a de aŭgusto 686 – 22-a de oktobro 741) estis majordomo kaj fakta reganto de la Frankoj, kaj memproklamita Duko de la Frankoj. Li ampleksigis sian regnon super ĉiuj tri de la frankaj regnoj: Aŭstrazio, Neŭstrio kaj Burgonjo. Li estas plej konata por gajni la Batalon de Poitiers en 732, kiu laŭtradicie estis citata kiel la evento kiu savis Eŭropon de la Islama ekspansio post la konkerado de Iberio. rdf:langString
Karlos Martel —latinez: Carolus Martellus— (686ko abuztuaren 23a – 741eko urriaren 22a) frankoen buruzagia izan zen. Jauregiko Nagusia titulupean, erregearen ordez gobernatu zuen. Ezaguna da batez ere Poitiersko guduan omeiatarren aurka irabazi zuelako (732) eta karolingiar leinuaren aitagoi izan zelako. Hainbat historialarik musulmanek Mendebaldeko Europan aurrera egitea galarazi zuela uste dute. rdf:langString
Státaire agus ceannaire airm de chuid na bhFranc (718–741) ab ea Séarlas Martel (686 – 22 Deireadh Fómhair 741). rdf:langString
Karol Młot (fr. Charles Martel, niem. Karl Martell, ur. 23 sierpnia 686 w Herstalu, zm. 22 października 741 w Quierzy-sur-Oise) – frankijski majordomus, faktyczny władca państwa Franków. rdf:langString
カール・マルテル(ドイツ語: Karl Martell, フランス語: Charles Martel シャルル・マルテル, 688年頃 – 741年10月22日)は、メロヴィング朝フランク王国の宮宰。カロリング家出身で、トゥール・ポワティエ間の戦いでウマイヤ朝の進撃を食い止め、西ヨーロッパへのイスラム教徒の侵入をイベリア半島でとどめたことで名高い。 rdf:langString
Карл Марте́лл (лат. Carolus Martellus, фр. Charles Martel, нем. Karl Martell; 686 или 688 — 741) — майордом Франкского государства в 717—741 годах из рода Пипинидов, вошедший в историю как спаситель Европы от арабов в битве при Пуатье. rdf:langString
Карл Марте́л (фр. Charles Martel; 688 — 22 жовтня 741) — військовий та політичний лідер держави франків, мажордом при Меровінгах, фактичний правитель держави в період міжцарства, з 718 до смерті. Під час свого правління використовував титул герцог і принц франків. rdf:langString
查理·马特,意譯為铁锤查理(古法語、奧克語:Charles Martel;拉丁語:Carolus Martellus;686年8月23日-741年10月22日),法兰克王国宫相,軍事领导人。出生于埃斯塔勒(位于现代比利时的列日附近),在基耶尔济去世,是宫相兼丕平二世的私生子,查理曼的祖父。718年-741年法兰克公爵兼攝政。 查理·馬特是宮相兼法蘭克公爵丕平二世與出生於貴族的的長子,阿爾派達是他父親的第二位妻子,或是妾侍。查理的親弟弟是法蘭克王國的史家。 rdf:langString
قارله واسمهُ بالفرنسية الحديثة شارل مارتيل (بالفرنسية: Charles Martel)‏‏ (أغسطس 688 — 22 أكتوبر 741) قائد عسكري فرنجي كان الحاكم الفعلي للإمبراطورية الفرنجية منذ عام 718 حتى وفاته عام 741. حكم قارله، الذي كان اسميًّا ناظرًا للقصر (رئيس البلاط) ودوق أوستراسيا، غالة كلها تحت سلطان كلوتير الرابع (717 - 719م) وثيودوريك الرابع ملك فرنسا (721 - 737م). عرف لدى العرب القدماء باسم قارله، ومعنى اسمه «شارل المطرقة» وكان رئيس البلاط ودوق الفرنكيين مؤسس الإمبراطورية الكارولينجية انتصر على والي الأندلس عبد الرحمن الغافقي في معركة بلاط الشهداء، التي وقعت في 10 أكتوبر عام 732م. rdf:langString
Carles Martell (Herstal, actualment a Valònia, Bèlgica, 23 d'agost del 686 – 22 d'octubre del 741) fou majordom de palau dels tres regnes francs: Austràsia (714 - 741) i Nèustria i Borgonya (717 - 741). Tot i que va ser majordom de palau dels tres regnes dels francs, Martell és més recordat especialment per haver guanyat la Batalla de Tours el 732, que s'ha descrit tradicionalment com la batalla que salvà Europa de l'expansió de l'emirat de Còrdova més enllà de la península Ibèrica. L'exèrcit franc de Martell derrotà un exèrcit àrab que havia esclafat tota resistència amb què s'havia trobat. L'emirat de Còrdova havia envaït la Gàl·lia i havia estat aturat a la Batalla de Tolosa (721). L'heroi d'aquell esdeveniment menys celebrat havia estat Eudes I d'Aquitània, que no era el progenitor d'u rdf:langString
Karel Martel (688? – 16. či 22. října 741) byl franský vévoda, princ, válečník a od roku 718 až do své smrti majordomus Austrasie, Neustrie a faktický vládce Franské říše. Byl synem Pipina II. Prostředního a jeho milenky, šlechtičny Alpaidy. Úspěšně prosadil své nároky na úřad majordoma, z něhož ovládal politiku ve Franské říši. Pokračoval v politice svého otce, obnovil centralizovanou vládu v říši a zahájil sérii vojenských tažení, která znovu ustanovila Franky jako nesporné pány Galie. Podle téměř současného zdroje Liber Historiae Francorum byl Karel Martel „bojovník, který byl neobyčejně účinný v bitvě“. rdf:langString
Ο Κάρολος Μαρτέλος (γερμ. Karl Martell, γαλλ. Charles Martel, 686 – 22 Οκτωβρίου 741) ήταν Φράγκος πολιτικός και στρατιωτικός ηγέτης, ο οποίος ως δούκας των Φράγκων και μαγιορδόμος ήταν ο de facto ηγεμόνας της Φραγκίας από το 718 μέχρι τον θάνατό του. rdf:langString
Charles Martel (c. 688 – 22 October 741) was a Frankish political and military leader who, as Duke and Prince of the Franks and Mayor of the Palace, was the de facto ruler of Francia from 718 until his death. He was a son of the Frankish statesman Pepin of Herstal and Pepin's mistress, a noblewoman named Alpaida. Charles, also known as "The Hammer" (in Old French, Martel), successfully asserted his claims to power as successor to his father as the power behind the throne in Frankish politics. Continuing and building on his father's work, he restored centralized government in Francia and began the series of military campaigns that re-established the Franks as the undisputed masters of all Gaul. According to a near-contemporary source, the Liber Historiae Francorum, Charles was "a warrior wh rdf:langString
Karl Martell (* zwischen 688 und 691; † 15. Oktober oder 22. Oktober 741 in der Königspfalz Quierzy) war ein fränkischer Hausmeier. Er stieg als Sohn Pippins des Mittleren in dieses Amt auf, dessen Besetzung durch Nachfolgekämpfe geprägt war, auf die der merowingische König keinen Einfluss mehr hatte. Unter Karl Martell setzte sich die im frühen 7. Jahrhundert begonnene Entwicklung zur königsgleichen Herrschaft der Hausmeier fort. Am Ende dieses Prozesses waren die merowingischen Könige nur noch Marionetten der rivalisierenden Adelsfraktionen, bis mit Karl Martells Sohn Pippin dem Jüngeren ein karolingischer Hausmeier König der Franken wurde und die alte Dynastie ablöste. rdf:langString
Carlos Martel (en latín, Carolus Martellus; en alemán, Karl Martell) (Herstal, Bélgica, 23 de agosto de 686​- Quierzy-sur-Oise, Francia,​ 22 de octubre de 741​) fue mayordomo de palacio del reino de Austrasia desde el año 715 hasta su muerte. Uno de sus hijos, y de su primera mujer, Rotrudis de Tréveris, fue Pipino el Breve (llamado "el Breve" o Pipino III).Según el manuscrito medieval Crónica de Saint Denis, Carlos Martel debe su sobrenombre a que «como el martillo (martel) quiebra y machaca el hierro, el acero y los demás metales, así quebró él y machacó a sus enemigos». rdf:langString
Karl Martell (skt. 686 – 22 Oktober 741) merupakan negarawan Franka dan seorang pemimpin militer sebagai dan , ia merupakan seorang pemimpin de facto di Kerajaan Franka dari tahun 718 sampai kematiannya. Ia membagi Frankia di antara putra-putranya, Karlmann dan Pippin. Yang terakhir kemudian menjadi pelopor Wangsa Karoling. Cucu Karl, Charlemagne, memperluas Kerajaan Franka dan memasukkan banyak dari Barat, dan menjadi Kaisar pertama di Barat sejak runtuhnya Roma. rdf:langString
Charles Martel (en latin : Carolus Martellus ; en allemand : Karl Martell), né vers 688 à Andenne actuellement en Belgique et mort le 22 octobre 741 à Quierzy, est un homme d’État et chef militaire franc qui, en tant que duc des Francs et maire du palais, était de facto dirigeant de la Francie de 718 jusqu'à sa mort. rdf:langString
Carlo, detto Martello (Carolus Martellus o Carolus Tudes, in alcuni cronisti antichi), o anche Marcello (690 circa – Quierzy, 22 ottobre 741), è stato Maggiordomo di palazzo dei regni merovingi di Austrasia dal 716, di Burgundia dal 717 e di Neustria dal 719 sino alla sua morte; per quattro anni, dal 737 al 741, esercitò il potere regale pur non avendone il titolo. rdf:langString
카롤루스 마르텔루스(라틴어: Carolus Martellus, 독일어: Karl Martell 카를 마르텔[*], 프랑스어: Charles Martel 샤를 마르텔[*], 영어: Charles Martel 찰스 마텔[*], 스페인어: Carlos Martel 카를로스 마리텔[*], 680년 8월 23일 – 741년 10월 22일)은 카롤링거 왕조 출신 프랑크 왕국의 군주이자 정치, 군사 지도자로, 718년 이후 프랑크 왕국의 동쪽 지방인 아우스트라시아의 궁재로 사실상 아우스트라시아, 네우스트리아, 부르군트 3개로 나뉜 프랑크 왕국 전체를 지배했으며 이자 프린스의 호칭을 획득하였다. 사라센의 침략을 격퇴하여 신망을 얻었으며, 로마 교회는 이슬람 세력을 물리치는 데 공이 컸던 카를루스 마르텔의 아들인 피핀의 왕위를 승인하게 된다. 그의 게르만족 정벌은 프랑크 제국의 영역을 확장시켰고, 나중에 카롤링거 왕조의 왕 카를 대제의 영토 확장의 기초가 되었다. 그의 별칭 마리텔은 "망치"라는 뜻이다. rdf:langString
Karel Martel (Herstal (?), circa 689 – Quierzy, 22 oktober 741) was hofmeier van het Frankische Rijk. Hij reorganiseerde het Frankische leger en bestuur en wist daarmee met succes zowel zijn binnenlandse als buitenlandse tegenstanders, met name de Arabieren, Friezen en Saksen het hoofd te bieden. Zijn macht werd zo groot dat hij de plaats van de Merovingische koningen innam, zonder zichzelf tot koning uit te roepen. rdf:langString
Carlos Martel (em francês: Charles Martel; em alemão: Karl Martell; em latim: Carolus Martellus; 21 de junho de 690 – Quierzy-sur-Oise, 22 de outubro de 741) foi Mordomo do Palácio (essa posição era comum na Dinastia Merovíngia, iniciada por Clóvis; pelo fato de os reis desta dinastia serem considerados "indolentes", preguiçosos, quem de fato governava era quem ocupava o posto de Mordomo do Palácio, chamado também de Prefeito do Palácio) de 717 a 741 e duque da Austrásia e o soberano de facto dos Francos. Filho ilegítimo de Pepino de Herstal, prefeito do palácio da Austrásia com sua concubina Alpaida, e nascido em Herstal, no que agora é a Valônia, na Bélgica, Martel expandiu seu domínio sobre os três reinos francos: Austrásia, Nêustria e Borgonha. rdf:langString
Karl Martell, född 23 augusti 686, död 22 oktober 741, var son till Pippin av Heristal och . Han var merovingernas major domus. Hans betecknande binamn Martell betyder ”Hammaren”, men det användes troligen inte under Karls livstid. Karl Martell är mest känd för sin seger vid slaget vid Tours och sina militära insatser vilka stoppade den umayyadiska expansionen in i Västeuropa under den muslimska expansionseran, men även för grundläggandet av det Karolingska kejsardömet. Gift med , död 724. rdf:langString
rdf:langString Charles Martel
rdf:langString شارل مارتيل
rdf:langString Carles Martell
rdf:langString Karel Martel
rdf:langString Karl Martell
rdf:langString Κάρολος Μαρτέλος
rdf:langString Karolo Martelo
rdf:langString Carlos Martel
rdf:langString Karlos Martel
rdf:langString Séarlas Martel
rdf:langString Karl Martell
rdf:langString Carlo Martello
rdf:langString Charles Martel
rdf:langString カール・マルテル
rdf:langString 카롤루스 마르텔루스
rdf:langString Karel Martel
rdf:langString Karol Młot
rdf:langString Карл Мартелл
rdf:langString Carlos Martel
rdf:langString Karl Martell
rdf:langString Карл Мартел
rdf:langString 查理·马特
rdf:langString Charles Martel
rdf:langString Charles Martel
rdf:langString Herstal, Belgium, then known as Austrasia
xsd:integer 6452
xsd:integer 1122460765
xsd:gMonthDay --08-23
xsd:integer 19
xsd:date 0741-10-22
rdf:langString
rdf:langString Bernard
rdf:langString Hieronymus
rdf:langString Auda
rdf:langString Grifo
rdf:langString Carloman
rdf:langString Hiltrud
rdf:langString Pepin the Short
rdf:langString Remigius of Rouen
xsd:integer 715 718
rdf:langString
rdf:langString Rotrude of Trier
rdf:langString Swanachild
rdf:langString Mayor of the Palace of Austrasia
rdf:langString Mayor of the Palace of Neustria
rdf:langString
rdf:langString Duke and Prince of the Franks
rdf:langString Mayor of the Palace
xsd:integer 717
rdf:langString Carles Martell (Herstal, actualment a Valònia, Bèlgica, 23 d'agost del 686 – 22 d'octubre del 741) fou majordom de palau dels tres regnes francs: Austràsia (714 - 741) i Nèustria i Borgonya (717 - 741). Tot i que va ser majordom de palau dels tres regnes dels francs, Martell és més recordat especialment per haver guanyat la Batalla de Tours el 732, que s'ha descrit tradicionalment com la batalla que salvà Europa de l'expansió de l'emirat de Còrdova més enllà de la península Ibèrica. L'exèrcit franc de Martell derrotà un exèrcit àrab que havia esclafat tota resistència amb què s'havia trobat. L'emirat de Còrdova havia envaït la Gàl·lia i havia estat aturat a la Batalla de Tolosa (721). L'heroi d'aquell esdeveniment menys celebrat havia estat Eudes I d'Aquitània, que no era el progenitor d'un llinatge de reis i patrons, tanmateix. Entremig, l'arribada d'un nou emir a Còrdova, Abd-ar-Rahman ibn Abd-Al·lah al-Ghafiqí, que portà amb ell una força immensa d'àrabs i de cavallers amazics, desencadenà una invasió molt més gran. Eudes, heroi de Tolosa, va ser derrotat sense pal·liatius a la batalla del riu Garona, on alguns escrivans occidentals van escriure: «Només Déu coneix el nombre de morts», i fugí cap a Carles, cercant ajuda. Així, Eudes desaparegué de la història, mentre que Carles hi entrà.
rdf:langString Karel Martel (688? – 16. či 22. října 741) byl franský vévoda, princ, válečník a od roku 718 až do své smrti majordomus Austrasie, Neustrie a faktický vládce Franské říše. Byl synem Pipina II. Prostředního a jeho milenky, šlechtičny Alpaidy. Úspěšně prosadil své nároky na úřad majordoma, z něhož ovládal politiku ve Franské říši. Pokračoval v politice svého otce, obnovil centralizovanou vládu v říši a zahájil sérii vojenských tažení, která znovu ustanovila Franky jako nesporné pány Galie. Podle téměř současného zdroje Liber Historiae Francorum byl Karel Martel „bojovník, který byl neobyčejně účinný v bitvě“. Dosáhl velmi významného vítězství v bitvě u Tours, kterým zastavil umajjovskou invazi do Akvitánie v době, kdy Umajjovský chalífát ovládal většinu Pyrenejského poloostrova. Vedle jeho vojenských tažení mu byla tradičně připisována klíčová role ve vývoji franského systému feudalismu. Na konci své vlády rozdělil říši mezi své syny Karlomana a Pipina III., který se stal prvním králem karolínské dynastie. Karlův vnuk Karel Veliký ovládané území Franky ještě rozšířil a stal se na západě prvním císařem říše římské od pádu starověkého Říma.
rdf:langString قارله واسمهُ بالفرنسية الحديثة شارل مارتيل (بالفرنسية: Charles Martel)‏‏ (أغسطس 688 — 22 أكتوبر 741) قائد عسكري فرنجي كان الحاكم الفعلي للإمبراطورية الفرنجية منذ عام 718 حتى وفاته عام 741. حكم قارله، الذي كان اسميًّا ناظرًا للقصر (رئيس البلاط) ودوق أوستراسيا، غالة كلها تحت سلطان كلوتير الرابع (717 - 719م) وثيودوريك الرابع ملك فرنسا (721 - 737م). عرف لدى العرب القدماء باسم قارله، ومعنى اسمه «شارل المطرقة» وكان رئيس البلاط ودوق الفرنكيين مؤسس الإمبراطورية الكارولينجية انتصر على والي الأندلس عبد الرحمن الغافقي في معركة بلاط الشهداء، التي وقعت في 10 أكتوبر عام 732م. قارله هو والد بيبين القصير وجد شارلمان. صد مارتل بعزيمتهِ غارات الغاليين مستعينًا بالفريزيين والسكسون، وأعان بونفاط (بالفرنسية: Boniface)‏ وغيره من المبشرين على تحويل ألمانيا للديانة المسيحية ولكنه حين اشتدت حاجتهُ إلى المال صادر أراضي الكنيسة.
rdf:langString Ο Κάρολος Μαρτέλος (γερμ. Karl Martell, γαλλ. Charles Martel, 686 – 22 Οκτωβρίου 741) ήταν Φράγκος πολιτικός και στρατιωτικός ηγέτης, ο οποίος ως δούκας των Φράγκων και μαγιορδόμος ήταν ο de facto ηγεμόνας της Φραγκίας από το 718 μέχρι τον θάνατό του. Ο Κάρολος Μαρτέλος ήταν γιος του Φράγκου πολιτικού Πεπίνου του Χέρσταλ και μιας ευγενούς ονόματι Αλπαΐδας. Διεκδίκησε επιτυχώς τις αξιώσεις του στην εξουσία ως διάδοχος του πατέρα του που ήταν η δύναμη πίσω από το θρόνο στην πολιτική των Φράγκων. Είναι πασίγνωστος από τη μάχη του Πουατιέ (732), όπου νίκησε τους επιτιθέμενους Μουσουλμάνους της Ισπανίας, εξουδετερώνοντας τον ισλαμικό κίνδυνο από την Ευρώπη. Πέρα από τις στρατιωτικές του επιτυχίες ο Κάρολος Μαρτέλος έμεινε πασίγνωστος για την ανάπτυξη του φεουδαρχικού συστήματος στους Φράγκους. Στο τέλος της ζωής του μοίρασε το Φραγκικό βασίλειο στους γιους του Καρλομάν και Πεπίνο. Ο τελευταίος έγινε ο πρώτος Βασιλεύς των Φράγκων από την Δυναστεία των Καρολιδών. Ο εγγονός του, Καρλομάγνος, έγινε ο πρώτος Αυτοκράτορας της Αγίας Ρωμαϊκής Αυτοκρατορίας.
rdf:langString Karolo Martelo, france Charles Martel, (23-a de aŭgusto 686 – 22-a de oktobro 741) estis majordomo kaj fakta reganto de la Frankoj, kaj memproklamita Duko de la Frankoj. Li ampleksigis sian regnon super ĉiuj tri de la frankaj regnoj: Aŭstrazio, Neŭstrio kaj Burgonjo. Li estas plej konata por gajni la Batalon de Poitiers en 732, kiu laŭtradicie estis citata kiel la evento kiu savis Eŭropon de la Islama ekspansio post la konkerado de Iberio.
rdf:langString Charles Martel (c. 688 – 22 October 741) was a Frankish political and military leader who, as Duke and Prince of the Franks and Mayor of the Palace, was the de facto ruler of Francia from 718 until his death. He was a son of the Frankish statesman Pepin of Herstal and Pepin's mistress, a noblewoman named Alpaida. Charles, also known as "The Hammer" (in Old French, Martel), successfully asserted his claims to power as successor to his father as the power behind the throne in Frankish politics. Continuing and building on his father's work, he restored centralized government in Francia and began the series of military campaigns that re-established the Franks as the undisputed masters of all Gaul. According to a near-contemporary source, the Liber Historiae Francorum, Charles was "a warrior who was uncommonly [...] effective in battle". Martel gained a very consequential victory against an Umayyad invasion of Aquitaine at the Battle of Tours, at a time when the Umayyad Caliphate controlled most of the Iberian Peninsula. Alongside his military endeavours, Charles has been traditionally credited with a seminal role in the development of the Frankish system of feudalism. At the end of his reign, Charles divided Francia between his sons, Carloman and Pepin. The latter became the first king of the Carolingian dynasty. Pepin's son Charlemagne extended the Frankish realms and became the first emperor in the West since the fall of Rome.
rdf:langString Carlos Martel (en latín, Carolus Martellus; en alemán, Karl Martell) (Herstal, Bélgica, 23 de agosto de 686​- Quierzy-sur-Oise, Francia,​ 22 de octubre de 741​) fue mayordomo de palacio del reino de Austrasia desde el año 715 hasta su muerte. Uno de sus hijos, y de su primera mujer, Rotrudis de Tréveris, fue Pipino el Breve (llamado "el Breve" o Pipino III).Según el manuscrito medieval Crónica de Saint Denis, Carlos Martel debe su sobrenombre a que «como el martillo (martel) quiebra y machaca el hierro, el acero y los demás metales, así quebró él y machacó a sus enemigos». A la muerte de su padre Pipino de Heristal (714), Carlos, que ya tenía 28 años, pasó a ocupar la plaza de mayordomo de palacio. Pero como era bastardo, Plectruda, esposa de Pipino, instigó para echarle del poder a fin de que lo ocupara su hijo Thiaud, que contaba entonces 6 años y era el heredero legítimo. Carlos fue encarcelado. Sin embargo, diversas provincias del reino no aceptaban que una mujer las gobernara, y las revueltas empezaron a estallar, primero en Neustria en 715, cuando Rainfroi —mayordomo del palacio de Neustria— venció a Thiaud en el bosque de Cuise y condujo a sus tropas hasta las orillas del Mosa. El norte de Italia se sublevó después y se adhirió a Neustria; le siguieron Sajonia y Austrasia. En ese momento Carlos se evade de la cárcel (715) y se pone al frente de las revueltas de Austrasia. En primer lugar tiene que enfrentarse a los neustrianos y saldrá victorioso en dos batallas: Amblève (716) y Vichy (21 de marzo de 717). Entonces se dirige a Colonia, donde reside Plectruda con su hijo, a quien no le queda más remedio que reconocer la derrota y dejar el poder de Austrasia en manos de Carlos. En 732, Carlos Martel derrotó a las fuerzas árabes del califato omeya en la Batalla de Poitiers.
rdf:langString Karl Martell (* zwischen 688 und 691; † 15. Oktober oder 22. Oktober 741 in der Königspfalz Quierzy) war ein fränkischer Hausmeier. Er stieg als Sohn Pippins des Mittleren in dieses Amt auf, dessen Besetzung durch Nachfolgekämpfe geprägt war, auf die der merowingische König keinen Einfluss mehr hatte. Unter Karl Martell setzte sich die im frühen 7. Jahrhundert begonnene Entwicklung zur königsgleichen Herrschaft der Hausmeier fort. Am Ende dieses Prozesses waren die merowingischen Könige nur noch Marionetten der rivalisierenden Adelsfraktionen, bis mit Karl Martells Sohn Pippin dem Jüngeren ein karolingischer Hausmeier König der Franken wurde und die alte Dynastie ablöste. Karls militärische Aktivitäten erweiterten das Fränkische Reich und schufen die Grundlage für die spätere Expansion der karolingischen Könige, insbesondere seines Enkels Karls des Großen. Wichtige weltliche und geistliche Posten des Frankenreiches besetzte er mit eigenen Gefolgsleuten. In seinen späteren Lebensjahren konnte er sogar ohne König regieren. Karl förderte die Missionierungsbestrebungen seiner Zeit und pflegte Kontakte zum Papst. Aufgrund seiner Übergriffe auf Kirchengut sahen die mittelalterlichen Autoren in ihm jedoch einen Kirchenräuber. Besonders seit dem 19. Jahrhundert erinnerte sich die Nachwelt vor allem an den Sieg Karl Martells über Araber und Berber in der Schlacht bei Poitiers 732. Karl wurde in der Folge – nach neuerer Forschung zu Unrecht – zum Retter des christlichen Abendlandes stilisiert. Er war namengebend für die Karolingerdynastie. Seine kriegerischen Erfolge brachten ihm im 9. Jahrhundert den Beinamen Martellus („der Hammer“) ein.
rdf:langString Karlos Martel —latinez: Carolus Martellus— (686ko abuztuaren 23a – 741eko urriaren 22a) frankoen buruzagia izan zen. Jauregiko Nagusia titulupean, erregearen ordez gobernatu zuen. Ezaguna da batez ere Poitiersko guduan omeiatarren aurka irabazi zuelako (732) eta karolingiar leinuaren aitagoi izan zelako. Hainbat historialarik musulmanek Mendebaldeko Europan aurrera egitea galarazi zuela uste dute.
rdf:langString Charles Martel (en latin : Carolus Martellus ; en allemand : Karl Martell), né vers 688 à Andenne actuellement en Belgique et mort le 22 octobre 741 à Quierzy, est un homme d’État et chef militaire franc qui, en tant que duc des Francs et maire du palais, était de facto dirigeant de la Francie de 718 jusqu'à sa mort. Fils de l'homme d'État franc Pépin de Herstal et d'une noble nommée Alpaïde, Charles Martel affirme avec succès ses prétentions au pouvoir en successeur de son père, et en tant que maire du palais, dans la politique franque. Continuant et s'appuyant sur l'œuvre de son père, il rétablit le gouvernement centralisé en Francie, et commence la série de campagnes militaires qui rétablit les Francs comme les maîtres incontestés de toute la Gaule. Après un travail pour établir l'unité en Gaule, l'attention de Charles est tournée sur les conflits étrangers, et notamment l'avance musulmane en Europe de l'Ouest, qui est une préoccupation majeure. Les forces musulmanes arabes et berbères ont conquis la péninsule ibérique (711-726), franchi les Pyrénées (720) et saisi la Gaule narbonnaise, qui était une importante dépendance des Wisigoths (721-725). Après des affrontements intermittents, sous la direction d'Abd al-Rahman ibn Abd Allah al-Ghafiqi, wali d'al-Andalus, ils avancent vers la Gaule et sur Tours, « la ville sainte de la Gaule ». En octobre 732, l'armée omeyyade dirigée par al-Ghafiqi rencontre les forces franques et aquitaines dirigées par Charles dans une zone comprise entre les villes de Tours et de Poitiers (actuel centre-ouest de la France), menant à une importante et historiquement décisive victoire franque connue comme la bataille de Poitiers (que l'on nomme souvent Ma'arakat Balâṭ ash-Shuhadâ, bataille du Pavé des Martyrs, selon les sources arabes bien que l'expression désigne plus vraisemblablement la Bataille de Toulouse), mettant fin à la « dernière des grandes invasions arabes de France », une victoire militaire qualifiée de « brillante » du côté de Charles. Après l'affrontement, Charles dirige l'offensive, détruisant des forteresses à Agde, Béziers et Maguelone, et engageant les forces musulmanes à Nîmes, mais ne parvenant pas à récupérer Narbonne (737), ou à réclamer pleinement la Narbonnaise wisigothe. Par la suite, il réalise d'importants gains externes contre d'autres royaumes chrétiens, établissant un contrôle franc sur la Bavière, l'Alémanie et la Frise, et contraignant certaines des tribus saxonnes à offrir un tribut (738). En dehors de ses efforts militaires, Charles est considéré comme une figure fondatrice du Moyen Âge européen. Qualifié d'administrateur et de guerrier, il est crédité d'un rôle déterminant dans les responsabilités émergentes des chevaliers des tribunaux, et donc dans le développement du système féodal franc. Le pape Grégoire III, dont le royaume était menacé par les Lombards, et qui ne pouvait plus compter sur l'aide de Constantinople, demanda à Charles de défendre le Saint-Siège, et lui offrit le consulat romain, bien que Charles refusât. Il divise la Francie entre ses fils, Carloman et Pépin. Ce dernier devient le premier des Carolingiens. Le petit-fils de Charles, Charlemagne, afin d'inclure une grande partie de l'ouest, a étendu les royaumes francs, et est devenu le premier empereur d'Occident depuis la chute de Rome.
rdf:langString Státaire agus ceannaire airm de chuid na bhFranc (718–741) ab ea Séarlas Martel (686 – 22 Deireadh Fómhair 741).
rdf:langString Karl Martell (skt. 686 – 22 Oktober 741) merupakan negarawan Franka dan seorang pemimpin militer sebagai dan , ia merupakan seorang pemimpin de facto di Kerajaan Franka dari tahun 718 sampai kematiannya. Ayahanda Karl adalah Pippin II dan ibundanya adalah seorang bangsawan wanita bernama Alpaida, Karl berhasil menjadi ahli waris ayahandanya sebagai seorang kancah politik suku Franka. Ia melanjutkan dan membangun karya ayahandanya dan mengembalikan pusat pemerintahan di Kerajaan Franka serta memulai serangkaian kampanye militer untuk mendirikan kembali suku Franka sebagai master dari seluruh Galia. Setelah bekerja untuk mempersatukan Galia, perhatian Karl beralih ke konflik asing dan ia berurusan dengan yang membuatnya prihatin. Pasukan Arab dan Berber Islam telah menaklukkan Spanyol (711), menyeberangi Pirenia (720), menyita ketergantungan utama Visigoth (721–725), dan setelah tantangan berselang, dibawah Abdul Rahman Al Ghafiqi, Gubernur Arab Al-Andalus, maju menuju Galia dan Tours, "kota suci Galia"; di bulan Oktober 732, pasukan Kekhalifahan Umayyah yang dipimpin oleh Al Ghafiqi bertemu dengan pasukan Franka dan Bourgogne di bawah pimpinan Karl di sekitar kota-kota Tours dan Poitiers (modern utara pusat-Prancis, yang menjadi medan pertempuran sengit dan yang menjadi sejarah penting yang dikenal sebagai Pertempuran Tours (atau ma'arakat Balâṭ ash-Shuhadâ, Pertempuran Istana Para Martir), yang mengakhiri "serangan besar bangsa Arab yang terakhir di Prancis," kemenangan militer yang "brilian" di bagian Karl. Karl kemudian menyerang Tours, menghancurkan benteng-benteng di Agde, Béziers dan , dan menghadapi pasukan Islam di Nimes, meskipun akhirnya gagal memulihkan Narbonne (737) atau untuk sepenuhnya merebut kembali Visigoth Narbonensis ini. Ia kemudian mengambil keuntungan dari luar lebih lanjut terhadap kerajaan-kerajaan sesamanya yang Kristen, dengan membangun kendali Franka atas Bayern, Alemanni, dan Frisia, dan menarik beberapa Bangsa Sachsen untuk menawarkan upeti (738). Terlepas dari upaya militer, Karl dianggap sebagai tokoh pendiri Abad Pertengahan. Terampil sebagai seorang administrator dan sebagai seorang pejuang, ia berjasa di dalam pengembangan sistem Feodalisme Franka. Lebih dari itu, Karl sebagai pelindung Santo Bonifasius yang pertama-tama membuat rekonsiliasi di antara suku Franka dan Kepausan. Paus Gregorius III, yang kekuasaannya terancam oleh Lombardia, berharap Karl dapat menjadi pembela Tahta Suci dan menawarkannya menjadi Konsul Romawi, meskipun Karl menolaknya. Ia membagi Frankia di antara putra-putranya, Karlmann dan Pippin. Yang terakhir kemudian menjadi pelopor Wangsa Karoling. Cucu Karl, Charlemagne, memperluas Kerajaan Franka dan memasukkan banyak dari Barat, dan menjadi Kaisar pertama di Barat sejak runtuhnya Roma.
rdf:langString 카롤루스 마르텔루스(라틴어: Carolus Martellus, 독일어: Karl Martell 카를 마르텔[*], 프랑스어: Charles Martel 샤를 마르텔[*], 영어: Charles Martel 찰스 마텔[*], 스페인어: Carlos Martel 카를로스 마리텔[*], 680년 8월 23일 – 741년 10월 22일)은 카롤링거 왕조 출신 프랑크 왕국의 군주이자 정치, 군사 지도자로, 718년 이후 프랑크 왕국의 동쪽 지방인 아우스트라시아의 궁재로 사실상 아우스트라시아, 네우스트리아, 부르군트 3개로 나뉜 프랑크 왕국 전체를 지배했으며 이자 프린스의 호칭을 획득하였다. 사라센의 침략을 격퇴하여 신망을 얻었으며, 로마 교회는 이슬람 세력을 물리치는 데 공이 컸던 카를루스 마르텔의 아들인 피핀의 왕위를 승인하게 된다. 그의 게르만족 정벌은 프랑크 제국의 영역을 확장시켰고, 나중에 카롤링거 왕조의 왕 카를 대제의 영토 확장의 기초가 되었다. 그의 별칭 마리텔은 "망치"라는 뜻이다. 714년 아버지 피핀 2세가 죽은 뒤, 궁재직 계승권에 반발하여 쿠데타를 일으킨 뒤 717년 아우스트라시아 분국의 궁재직을 차지하였다. 프랑크 왕국의 궁재직을 석권한 뒤 갈리아의 패권을 장악하였으며, 외부 원정으로는 바이에른과 알레마니아를 공략하여 프랑크 왕국의 영향권 하에 두었고, 아키텐을 속국화하였으며, 프리지아로까지 진출했다. 작센족과의 전투에서는 패배하였지만 732년 투르 푸아티에 전투에서 의 이슬람 군대와 베르베르인 군대를 크게 격퇴하였다. 737년부터는 공석이던 프랑크 왕국의 국왕을 대신하여 왕국을 통치하기도 했다. 자신을 도운 이복 형제 힐데브란트를 비롯한 부하 관료들에게 공작, 백작, 기사 등의 칭호를 부여해주었는데 일각에서는 이를 봉건 제도의 시발점으로 보기도 한다. 그의 사후 프랑크 왕국의 궁재직은 카를로만 1세와 피핀 3세가 나누어 차지하였다. 그는 메로빙거 왕조의 왕들을 축출하지 않고 프랑크의 왕자이자 공작(Duke and Prince of the Franks)이라는 직함으로 활동했다. 737년부터는 궐석인 국왕의 직무를 대신하였다. 732년~737년의 이슬람 군대와의 전쟁에서 투르푸아티에에서 이슬람 군대를 최종 격퇴하여, 이슬람 군사를 알프스산맥과 피레네를 넘지 못하게 했다. 종교적으로는 성 보니파시오의 보호자이자 후견자였으며, 교황청은 한때 그에게 왕관을 제의하였지만 거절하였다. 732년 이슬람 교도와 치른 투르 전투 때 자신을 따르는 자들에게 교회의 땅을 징발하여 나누어줌으로서 교회와 서로 틈이 생겼다. 그는 군사물자 및 식량 조달과 가신들에게 봉토 제공 등 목적으로 교회, 수도원, 수녀원의 토지와 재산을 수시로 압수하여 군비와 봉토로 조달하였다.
rdf:langString Karol Młot (fr. Charles Martel, niem. Karl Martell, ur. 23 sierpnia 686 w Herstalu, zm. 22 października 741 w Quierzy-sur-Oise) – frankijski majordomus, faktyczny władca państwa Franków.
rdf:langString カール・マルテル(ドイツ語: Karl Martell, フランス語: Charles Martel シャルル・マルテル, 688年頃 – 741年10月22日)は、メロヴィング朝フランク王国の宮宰。カロリング家出身で、トゥール・ポワティエ間の戦いでウマイヤ朝の進撃を食い止め、西ヨーロッパへのイスラム教徒の侵入をイベリア半島でとどめたことで名高い。
rdf:langString Karel Martel (Herstal (?), circa 689 – Quierzy, 22 oktober 741) was hofmeier van het Frankische Rijk. Hij reorganiseerde het Frankische leger en bestuur en wist daarmee met succes zowel zijn binnenlandse als buitenlandse tegenstanders, met name de Arabieren, Friezen en Saksen het hoofd te bieden. Zijn macht werd zo groot dat hij de plaats van de Merovingische koningen innam, zonder zichzelf tot koning uit te roepen. Karel wordt beschouwd als stamvader en naamgever van de Karolingen. Hij was zoon van Pepijn II en diens tweede vrouw in bigamie Alpaida, en is begraven in de abdij van Saint-Denis. Zijn bijnaam Martel (klemtoon op de laatste lettergreep: Martèl) komt van het Latijnse martellus, hamer.
rdf:langString Carlo, detto Martello (Carolus Martellus o Carolus Tudes, in alcuni cronisti antichi), o anche Marcello (690 circa – Quierzy, 22 ottobre 741), è stato Maggiordomo di palazzo dei regni merovingi di Austrasia dal 716, di Burgundia dal 717 e di Neustria dal 719 sino alla sua morte; per quattro anni, dal 737 al 741, esercitò il potere regale pur non avendone il titolo. Era il figlio di Pipino di Herstal e della concubina di Pipino, una nobildonna di nome Alpaide. Carlo rivendicò con successo il suo diritto al potere come successore del padre. Continuando il lavoro del padre, Carlo ripristinò il governo centralizzato in Francia e cominciò una serie di campagne militari che ristabilirono i franchi come i padroni indiscussi dell'intera Gallia. Secondo una fonte poco successiva, il Liber Historiae Francorum, Carlo fu "un guerriero insolitamente [...] efficace in battaglia". In particolare, Carlo fermò l'invasione musulmana di Aquitania nella battaglia di Poitiers. Questa vittoria è vista come un atto storico e cruciale per la conservazione della cultura occidentale. Oltre alle sue imprese militari, gli viene tradizionalmente attribuito un ruolo fondamentale nello sviluppo del sistema franco del feudalesimo. Al termine del suo regno, Carlo divise il regno dei Franchi tra i suoi due figli, Carlomanno e Pipino. Quest'ultimo diventò il primo re della dinastia carolingia. Il nipote di Carlo Martello, Carlo Magno, espanse il regno dei franchi e diventò il primo imperatore dell'occidente dalla caduta di Roma.
rdf:langString Karl Martell, född 23 augusti 686, död 22 oktober 741, var son till Pippin av Heristal och . Han var merovingernas major domus. Hans betecknande binamn Martell betyder ”Hammaren”, men det användes troligen inte under Karls livstid. Karl Martell är mest känd för sin seger vid slaget vid Tours och sina militära insatser vilka stoppade den umayyadiska expansionen in i Västeuropa under den muslimska expansionseran, men även för grundläggandet av det Karolingska kejsardömet. Karl föddes i Herstal, i dagens Belgien, som oäkta son till Pippin II och dennes älskarinna Alpheid. Karl Martell valdes till Maior domus, och styrde frankerna såsom konung, och titulerade sig själv frankernas furste, (de sista fyra åren lade han inte ens vikt vid att kallas kung) och var oavsett titel härskare över de frankiska kungadömena. Han utökade sitt styre över alla de tre frankiska rikena: Austrasien, Neustrien och Burgund. Han segrade i slaget vid Poitiers (732), vilket var det enskilt viktigaste slaget som ledde till att den muslimska expansionen inte kom längre än till Iberien (nuvarande Spanien), och inte nådde in i Frankerriket. Gift med , död 724.
rdf:langString Carlos Martel (em francês: Charles Martel; em alemão: Karl Martell; em latim: Carolus Martellus; 21 de junho de 690 – Quierzy-sur-Oise, 22 de outubro de 741) foi Mordomo do Palácio (essa posição era comum na Dinastia Merovíngia, iniciada por Clóvis; pelo fato de os reis desta dinastia serem considerados "indolentes", preguiçosos, quem de fato governava era quem ocupava o posto de Mordomo do Palácio, chamado também de Prefeito do Palácio) de 717 a 741 e duque da Austrásia e o soberano de facto dos Francos. Filho ilegítimo de Pepino de Herstal, prefeito do palácio da Austrásia com sua concubina Alpaida, e nascido em Herstal, no que agora é a Valônia, na Bélgica, Martel expandiu seu domínio sobre os três reinos francos: Austrásia, Nêustria e Borgonha. É mais lembrado por ter vencido a Batalha de Poitiers (ou batalha de Tours) em 732, tradicionalmente considerada a ação que salvou a Europa do expansionismo muçulmano que já havia conquistado a Península Ibérica; a partir de então não houve mais invasões muçulmanas nos territórios francos, e a vitória de Carlos é considerada decisiva para a história medieval na medida em que conteve a expansão islâmica nas fronteiras francas. Embora inicialmente lembrado simplesmente como o líder do exército cristão que prevaleceu em Tours, Carlos Martel foi um verdadeiro gigante do início da Idade Média. Um general brilhante numa época privada desse talento, ele é considerado o pai da cavalaria pesada ocidental, das ordens de cavalaria e fundador do Império Carolíngio (Pepino o Breve, seu filho, daria o nome de Império Carolíngio devido a Carlos Martel e não devido a Carlos Magno, neto de Carlos Martel), e um catalisador para o sistema feudal que acompanharia a Europa através da Idade Média (embora descobertas acadêmicas recentes sugerem que ele era mais um dos beneficiários do sistema feudal que um agente causador das mudanças sociais). Foi prefeito do palácio (ou seja, responsável pela administração sob o Rei) do Reino Franco do Oriente, a partir de 717. Em 731 tomou as rédeas da totalidade do Reino. Recebeu do Papa Gregório III o título de Herói da Cristandade.
rdf:langString Карл Марте́лл (лат. Carolus Martellus, фр. Charles Martel, нем. Karl Martell; 686 или 688 — 741) — майордом Франкского государства в 717—741 годах из рода Пипинидов, вошедший в историю как спаситель Европы от арабов в битве при Пуатье.
rdf:langString Карл Марте́л (фр. Charles Martel; 688 — 22 жовтня 741) — військовий та політичний лідер держави франків, мажордом при Меровінгах, фактичний правитель держави в період міжцарства, з 718 до смерті. Під час свого правління використовував титул герцог і принц франків.
rdf:langString 查理·马特,意譯為铁锤查理(古法語、奧克語:Charles Martel;拉丁語:Carolus Martellus;686年8月23日-741年10月22日),法兰克王国宫相,軍事领导人。出生于埃斯塔勒(位于现代比利时的列日附近),在基耶尔济去世,是宫相兼丕平二世的私生子,查理曼的祖父。718年-741年法兰克公爵兼攝政。 查理·馬特是宮相兼法蘭克公爵丕平二世與出生於貴族的的長子,阿爾派達是他父親的第二位妻子,或是妾侍。查理的親弟弟是法蘭克王國的史家。
xsd:integer 715 718
xsd:nonNegativeInteger 40659
xsd:gYear 0741
xsd:gYear 0718
rdf:langString Duke and Prince of the Franks
rdf:langString Mayor of the Palace

data from the linked data cloud