Centum and satem languages

http://dbpedia.org/resource/Centum_and_satem_languages an entity of type: Abstraction100002137

Satemové a kentumové jazyky jsou dvě skupiny jazyků, které se vyvinuly z původního praindoevropského základu, a kontrastně vyslovují slova se společným původem. rdf:langString
La distinction centum-satem est une isoglosse des langues indo-européennes, caractérisant l'évolution des trois séries de consonnes dorsales vélaires de l'indo-européen commun : *k, *g, *gʰ (vélaires simples), *kʷ, *gʷ, *gʷʰ (labio-vélaires) et *ḱ, *ǵ, *ǵʰ (palato-vélaires). Le nom de cette distinction vient de la façon de dire « cent » dans des langues représentatives de chacun des deux groupes : le latin « centum » (prononcer ken'toum) et l'avestique « satəm ». rdf:langString
ケントゥム語(ケントゥムご)とサテム語(サテムご)は、インド・ヨーロッパ語族に属する言語の、音変化による分類である。 rdf:langString
Centum-Satem é uma isoglossa indo-europeia que divide o continente em duas partes. Divide as línguas indo-europeias em duas categorias geneticamente diferentes caracterizadas pelas palavras para representar o numero cem; em latim [centum] e avéstico [satem]. rdf:langString
Делением ке́нтум-са́тем называется изоглосса в семье индоевропейских языков, относящаяся к эволюции трёх рядов дорсальных согласных, реконструированных для праиндоевропейского языка (ПИЕ), *kʷ (лабиовелярный), *k (велярный), и *ḱ; (палатовелярный). rdf:langString
Ізоглоса кентум — сатем — ізоглоса в родині індоєвропейських мов, що відноситься до еволюції трьох рядів задньоязикових приголосних (звуки ряду *k і *g), реконструйованих для праіндоєвропейської мови. Унаслідок satəm-палаталізації сталися такі зміни в системі консонантизму: 1. * ; 2. * . rdf:langString
La divisió centum-satem és una isoglossa de la família indoeuropea de llengües, que explica l'evolució de les tres sèries de consonants reconstruïdes en el protoindoeuropeu (PIE), *kʷ (labiovelars), *k (velars), i *ḱ;. Els termes procedeixen de les paraules que representen el nombre «cent» en una llengua de cada grup (llatí centum i avèstic satem). rdf:langString
Languages of the Indo-European family are classified as either centum languages or satem languages according to how the dorsal consonants (sounds of "K", "G" and "Y" type) of the reconstructed Proto-Indo-European language (PIE) developed. An example of the different developments is provided by the words for "hundred" found in the early attested Indo-European languages (which is where the two branches get their names). In centum languages, they typically began with a /k/ sound (Latin centum was pronounced with initial /k/), but in satem languages, they often began with /s/ (the example satem comes from the Avestan language of Zoroastrian scripture). rdf:langString
Nach einem heute veralteten Modell lassen sich die Zweige der indogermanischen Sprachfamilie in zwei Gruppen einteilen: Kentumsprachen und Satemsprachen. Diese Unterscheidung beruht auf der Entwicklung der ursprünglichen palatalen Gaumenlaute (Tektale) *k̑, *g̑ und *g̑ʰ. Die Bezeichnungen Kentumsprachen und Satemsprachen sind aus zwei Wörtern für „hundert“ abgeleitet, nämlich lateinisch centum und jungavestisch satəm. rdf:langString
Rumpun bahasa Indo-Eropa memiliki dua pengklasifikasian yang disebut sebagai bahasa kentum dan satem menurut pelafalan konsonan dorsal (bunyi "K" dan "G" ) dari perkembangan bahasa Proto-Indo-Eropa (PIE). Contoh perkembangan yang berbeda yaitu kata untuk menyebut "seratus" yang ditemukan dalam bahasa-bahasa Indo-Eropa awal yang memiliki bukti tertulis. Dalam bahasa kentum, biasanya dimulai dengan bunyi /k/ (centum dalam bahasa Latin diucapkan dengan bunyi /k/, ), tetapi dalam bahasa satem, dimulai dengan bunyi /s/ (kata satem berasal dari bahasa Avesta dalam kitab Zoroastrianisme). rdf:langString
켄툼어(Centum)와 사템어(Satem)는 인도유럽어족의 음운변화에 따른 분류이다.  켈트어파, 그리스어파, 이탈리아어파, 게르만어파는 켄툼어 변화를 일으킨 언어이며 인도이란어파, 슬라브어파, 발틱어파는 사템어 변화를 일으킨 언어로 분류된다. 켄툼어와 사템어는 계통의 차이가 아니라 인도유럽어족이라는 같은 계통에서 음운만 달라진 방언적인 것이다. 또한 켄툼어와 사템어로 민족이나 계통의 차이를 나타내는 것이 아니며 이하의 발견으로 이러한 음변화는 시간의 경과에 의해 각자의 언어에서 독립적으로 나타난 것을 알 수 있다. rdf:langString
La divisione centum-satem è un'isoglossa delle famiglia delle lingue indoeuropee, legata all'evoluzione delle tre consonanti dorsali ricostruite per il proto-indoeuropeo: *[kʷ] (labiovelare), *[k] (velare), e *[ḱ]; (palatoalveolare). I due termini provengono dalle parole per il numero "cento", in due lingue rappresentative dei due gruppi (latino centum e avestico satəm), derivanti dal termine indoeuropeo *[ḱṃtóm] (si ricordi che nella pronuncia latina classica la c aveva sempre il suono velare /k/ come in casa). rdf:langString
De omvangrijke Indo-Europese talenfamilie wordt traditioneel onderverdeeld in twee grote groepen, de westelijke kentumtalen en oostelijke satemtalen. De benamingen zijn afgeleid van de Latijnse en Avestische woorden voor 'honderd', resp. centum ([kɛntum]?) en satem [satəm]?. rdf:langString
Kentumspråk och satemspråk är två språkgrupper som nästan alla indoeuropeiska språk klassificeras till, dvs de är med ett fåtal undantag antingen kentumspråk eller satemspråk. Skillnaden mellan dessa är vissa karakteristiska ljudskillnadsmönster, där /k/ i kentumspråken motsvaras av /s/ i satemspråken. Det är egenskaperna vid en språkfamiljs ursprung som bestämmer om den är kentum eller satem. Det gör att till exempel franska räknas som kentumspråk trots att senare ljudskiften gjort att det franska ordet för hundra, cent, idag uttalas med ett initialt s-ljud. rdf:langString
腭-咝音同言线(Centum-Satem isogloss)是对印歐語系下语言进行划分的主要标准之一,它将印欧语劃分為腭音類語言(Centum)和噝音類語言(Satem),劃分依據是原始印欧语中三組软腭音—— 在后继语言中的表现形式。噝音類語言中,唇軟腭音和純軟腭音之間的區別消失,同時將腭化軟腭音噝音化。腭音類語言相反,硬腭化軟腭音和純軟腭音之間的區別消失。這個過程在語言學又稱作(Satemization)過程。 大致來講,“東部”語言是噝音類,包括印度-伊朗语族、波罗的语族、斯拉夫語族等,腭音都退化成為/s/、/ś/或/h/音;“西部”語言是腭音類,包括日耳曼語族、義大利语族、凯尔特语族等。腭音類-噝音類的等語綫處在希臘語和亞美尼亞語之間,同時希臘語也有一些噝音類的特徵。有一些語言可能兩類都不屬於,比如安那托利亞語族、吐火罗语族,可能還有阿爾巴尼亞語。總之,這種兩分法是屬於“並系”(或近源,paraphyletic)的,也就是說並沒有存在過“原始噝音語”或“原始腭音語”,但是發音變化是在很久之前(大約在公元前第三個千年内)現在已經絕跡的後原始印歐語言中隨地域逐漸傳播的。 rdf:langString
rdf:langString Isoglossa centum-satem
rdf:langString Satemové a kentumové jazyky
rdf:langString Kentum- und Satemsprachen
rdf:langString Centum and satem languages
rdf:langString Kentum dan Satem
rdf:langString Isoglossa centum-satem
rdf:langString Isoglosse centum-satem
rdf:langString ケントゥム語とサテム語
rdf:langString 켄툼어와 사템어
rdf:langString Kentum- en satemtalen
rdf:langString Isoglossa Centum-Satem
rdf:langString Изоглосса кентум — сатем
rdf:langString Kentumspråk och satemspråk
rdf:langString 腭-咝音同言线
rdf:langString Ізоглоса кентум — сатем
xsd:integer 25778874
xsd:integer 1099737525
rdf:langString La divisió centum-satem és una isoglossa de la família indoeuropea de llengües, que explica l'evolució de les tres sèries de consonants reconstruïdes en el protoindoeuropeu (PIE), *kʷ (labiovelars), *k (velars), i *ḱ;. Els termes procedeixen de les paraules que representen el nombre «cent» en una llengua de cada grup (llatí centum i avèstic satem). En les llengües satem, s'hi compten l'indoiranià, el baltoeslau (bàltic i eslau), l'albanès, l'armeni i tal volta també un conjunt de llengües extintes indocumentades, com el traci, el daci i el frigi. Encara que l'albanès es consideri una llengua satem, hi podria haver algunes proves que les palatals pures i les labiovelars no s'havien fusionat totalment en el protoalbanès. El grup centum sovint es creu que és igual que el «no satem», és a dir, que inclou tots els dialectes restants. Més en concret, en el sentit de les «llengües amb labialització» de Brugmann, el grup centum inclou l'itàlic, el cèltic, el germànic, el grec i versemblantment uns quants grups menors i poc coneguts extints (com el vènet, el macedoni antic i probablement les llengües il·líries). El tocari, d'altra banda, combinava totes les sèries en una sola de velar, i se sol considerar, doncs, centum, tot i que la cronologia relativa del canvi no es coneix. Igualment, l'antecessor de les llengües anatòliques sembla que no seguí ni el canvi fonètic de satem ni de centum. Les sèries velars romanen a part en el luvi, mentre que en l'hitita es pot haver produït secundàriament el canvi centum, però la fonologia exacta no és clara.
rdf:langString Satemové a kentumové jazyky jsou dvě skupiny jazyků, které se vyvinuly z původního praindoevropského základu, a kontrastně vyslovují slova se společným původem.
rdf:langString Nach einem heute veralteten Modell lassen sich die Zweige der indogermanischen Sprachfamilie in zwei Gruppen einteilen: Kentumsprachen und Satemsprachen. Diese Unterscheidung beruht auf der Entwicklung der ursprünglichen palatalen Gaumenlaute (Tektale) *k̑, *g̑ und *g̑ʰ. * In den Kentumsprachen verloren diese Laute ihren palatalen Charakter und fielen dadurch mit den velaren Gaumenlauten *k, *g und *gʰ zusammen. Die Labiovelare *kʷ, *gʷ und *gʷʰ blieben dagegen erhalten. * In den Satemsprachen wurden die ererbten palatalen Gaumenlaute dagegen palatalisiert, d. h. regelhaft zu verschiedenen stimmlosen oder stimmhaften Sibilanten oder Affrikaten weiterentwickelt. Die velaren und labiovelaren Gaumenlaute fielen durch Aufgabe der Lippenrundung zu einer Lautreihe zusammen. Die Bezeichnungen Kentumsprachen und Satemsprachen sind aus zwei Wörtern für „hundert“ abgeleitet, nämlich lateinisch centum und jungavestisch satəm. August Schleicher, Franz Bopp und andere vertraten ursprünglich die Auffassung, die Kentumsprachen seien der westliche Zweig der indogermanischen Sprachen und die Satemsprachen der östliche Zweig. Man vermutete, dass die Aufteilung auf eine frühe Verzweigung gemäß der Stammbaumtheorie zurückgehe. Diese Auffassungen sind inzwischen relativiert worden und haben als Theorie nur noch historische Bedeutung.
rdf:langString Languages of the Indo-European family are classified as either centum languages or satem languages according to how the dorsal consonants (sounds of "K", "G" and "Y" type) of the reconstructed Proto-Indo-European language (PIE) developed. An example of the different developments is provided by the words for "hundred" found in the early attested Indo-European languages (which is where the two branches get their names). In centum languages, they typically began with a /k/ sound (Latin centum was pronounced with initial /k/), but in satem languages, they often began with /s/ (the example satem comes from the Avestan language of Zoroastrian scripture). The table below shows the traditional reconstruction of the PIE dorsal consonants, with three series, but according to there may actually have been only two series or three series with different pronunciations from those traditionally ascribed. In centum languages, the palatovelars, which included the initial consonant of the "hundred" root, merged with the plain velars. In satem languages, they remained distinct, and the labiovelars merged with the plain velars. The centum–satem division forms an isogloss in synchronic descriptions of Indo-European languages. It is no longer thought that the Proto-Indo-European language split first into centum and satem branches from which all the centum and all the satem languages, respectively, would have derived. Such a division is made particularly unlikely by the discovery that while the satem group lies generally to the east and the centum group to the west, the most eastward of the known IE language branches, Tocharian, is centum.
rdf:langString La distinction centum-satem est une isoglosse des langues indo-européennes, caractérisant l'évolution des trois séries de consonnes dorsales vélaires de l'indo-européen commun : *k, *g, *gʰ (vélaires simples), *kʷ, *gʷ, *gʷʰ (labio-vélaires) et *ḱ, *ǵ, *ǵʰ (palato-vélaires). Le nom de cette distinction vient de la façon de dire « cent » dans des langues représentatives de chacun des deux groupes : le latin « centum » (prononcer ken'toum) et l'avestique « satəm ».
rdf:langString Rumpun bahasa Indo-Eropa memiliki dua pengklasifikasian yang disebut sebagai bahasa kentum dan satem menurut pelafalan konsonan dorsal (bunyi "K" dan "G" ) dari perkembangan bahasa Proto-Indo-Eropa (PIE). Contoh perkembangan yang berbeda yaitu kata untuk menyebut "seratus" yang ditemukan dalam bahasa-bahasa Indo-Eropa awal yang memiliki bukti tertulis. Dalam bahasa kentum, biasanya dimulai dengan bunyi /k/ (centum dalam bahasa Latin diucapkan dengan bunyi /k/, ), tetapi dalam bahasa satem, dimulai dengan bunyi /s/ (kata satem berasal dari bahasa Avesta dalam kitab Zoroastrianisme). Tabel di bawah ini menunjukkan rekonstruksi tradisional konsonan dorsal bahasa PIE, dengan tiga deret, tetapi menurut beberapa teori yang lebih baru mungkin sebenarnya hanya ada dua deret atau tiga deret dengan pengucapan yang berbeda dari yang dianggap berasal secara tradisional. Dalam bahasa kentum, konsonan palatovelar, yang termasuk konsonan awal dari "seratus", bergabung menjadi konsonan velar biasa. Dalam bahasa satem, bunyi itu tetap berbeda, dan konsonan labiovelar bergabung menjadi konsonan velar biasa. Pembagian kentum-satem membentuk isoglos dalam deskripsi rumpun bahasa Indo-Eropa. Tidak lagi diperdebatkan bahwa bahasa Proto-Indo-Eropa pertama-tama terpecah menjadi cabang kentum dan satem. Pembagian seperti itu umumnya berdasarkan penemuan bahwa rumpun satem umumnya terletak di timur dan kelompok kentum di barat, namun terdapat pengecualian, yaitu cabang bahasa Indo-Eropa yang paling ke timur, bahasa Tokharia, dikategorikan sebagai bahasa kentum.
rdf:langString 켄툼어(Centum)와 사템어(Satem)는 인도유럽어족의 음운변화에 따른 분류이다.  켈트어파, 그리스어파, 이탈리아어파, 게르만어파는 켄툼어 변화를 일으킨 언어이며 인도이란어파, 슬라브어파, 발틱어파는 사템어 변화를 일으킨 언어로 분류된다. 켄툼어와 사템어는 계통의 차이가 아니라 인도유럽어족이라는 같은 계통에서 음운만 달라진 방언적인 것이다. 또한 켄툼어와 사템어로 민족이나 계통의 차이를 나타내는 것이 아니며 이하의 발견으로 이러한 음변화는 시간의 경과에 의해 각자의 언어에서 독립적으로 나타난 것을 알 수 있다. * 다른 사템어들보다 훨씬 동쪽에 쓰여진 사어(死語) 토하라어가 켄툼어의 음운변화를 보였다. 즉 사템어 방언이였던 토하라어는 주위 환경의 변화에 의해 시간이 지나면서 켄툼어적인 음운변화가 일어났다. 하지만 토하라어의 기록이 매우 적은만큼 사어인 토하라어가 켄툼어 음운변화를 보였다는 것에 회의적인 의견도 있다. * 루비아어(아나톨리아어파)에서는 일부 환경에서 인도유럽조어의 설배파열음의 3계열이 구별되어 있다. * 인도어파, 아르메니아어, 알바니아어 이 세 언어에서 사템어 음운변화는 비교적 늦은 단계에서 연구개음과 양순연구개음이 구별되었다. 즉 이 세 언어는 다른 인도유럽어보다 사템어 음운변화의 진행이 늦었다는 것이다. * 발트어와 슬라브어파의 많은 단어들이 켄툼어와 같은 음운 변화를 나타내고 있다는 점. 각 지역의 인도유럽조어가 시간이 지남에 따라 켄툼어 음운변화와 사템어 음운변화를 일으킨 시기는 모두 다르다. 주위의 언어들이 사템어적인 음운변화를 일으킬 때 켄툼어적인 음운변화가 일어난 언어들도 존재하며 그 반대도 일어났다. 사템어는 인도유럽어족의 언어에서 '100'을 의미하는 단어를 보면 음운의 차이가 잘 드러나, 라틴어의 centum과 아베스타어의 satəm을 비교한 것에서 이 명칭이 유래되었다. 본래 인도유럽조어의 시기에는 ḱ로 시작하는 말로 재구되나 이후 사템계 언어에서는 s로 음운이 변동되어 현대에도 해당 계통 언어에서는 s 또는 그 유사한 발음으로 나타난다. 한편 켄툼계 언어에서는 라틴어 centum을 비롯하여 그리스어 (he-)katon, 영어 hund(-red)(k가 h로 변동; 그림의 법칙) 등으로 드러나는 것을 알 수 있다.
rdf:langString ケントゥム語(ケントゥムご)とサテム語(サテムご)は、インド・ヨーロッパ語族に属する言語の、音変化による分類である。
rdf:langString De omvangrijke Indo-Europese talenfamilie wordt traditioneel onderverdeeld in twee grote groepen, de westelijke kentumtalen en oostelijke satemtalen. De benamingen zijn afgeleid van de Latijnse en Avestische woorden voor 'honderd', resp. centum ([kɛntum]?) en satem [satəm]?. De onderscheiding tussen kentum- en satemtalen speelt geen rol meer in de historische taalwetenschap. Aan dit onderscheid werden vroeger belangrijke kenmerken verbonden, maar de vondst van oude of geïsoleerde talen zoals het Luwisch, Hettitisch en Tochaars wijst op een complexere evolutie langs meerdere ontwikkelingslijnen. Tochaars en Hettitisch werden namelijk gesproken in het oosten van het vermoede Indo-Europese taalgebied, hoewel ze kentumtalen waren. Aan de waarde van een specifieke beschrijving van veranderingen die zouden hebben geleid tot de Kentumgroep wordt getwijfeld. Daarentegen wordt algemeen geaccepteerd dat er in de vroege ontwikkeling van het Indo-Europees een klankwet werkzaam was waardoor in de talen waaruit zich het Sanskriet, het Iraans, het Slavisch en andere zogenaamde satemtalen vormden, de oorspronkelijke Proto-Indo-Europese palatovelaren veranderden in sibilanten (sisklanken). Deze ontwikkeling staat bekend als satemisering en kan worden teruggevoerd tot een kerngebied ten noorden van de Zwarte Zee, dat overeenkomt met de verspreiding van de jamnacultuur en dat geïdentificeerd is als de bakermat van de Indo-Iraanse volkeren.
rdf:langString La divisione centum-satem è un'isoglossa delle famiglia delle lingue indoeuropee, legata all'evoluzione delle tre consonanti dorsali ricostruite per il proto-indoeuropeo: *[kʷ] (labiovelare), *[k] (velare), e *[ḱ]; (palatoalveolare). I due termini provengono dalle parole per il numero "cento", in due lingue rappresentative dei due gruppi (latino centum e avestico satəm), derivanti dal termine indoeuropeo *[ḱṃtóm] (si ricordi che nella pronuncia latina classica la c aveva sempre il suono velare /k/ come in casa). Le lingue centum sono caratterizzate da articolazioni velari, mentre nelle lingue satem ad articolazioni velari corrispondono articolazioni anteriorizzate (affricate palatali) o nettamente anteriori (sibilanti). Quanto a geografia, la divisione si presenta grosso modo verticale, con le lingue centum prevalentemente ad ovest (lingue germaniche, celtiche, latino e lingue romanze, greco) e le lingue satem specificatamente ad est, tra Europa orientale ed Asia. A lungo si è creduto che questa partizione rispecchiasse uno stato di fatto già indoeuropeo, ossia che già l'indoeuropeo in fase unitaria si presentasse diviso in un ramo occidentale di tipo centum e un ramo orientale di tipo satem; teoria smontata in seguito alla scoperta, agli inizi del Novecento, di due lingue fino ad allora sconosciute, convenzionalmente battezzate tocario A e tocario B, nel nord-ovest della Cina, le quali si rivelarono lingue centum. Ciò suggerisce che le lingue indoeuropee furono in origine tutte centum e che solo successivamente le varie lingue indoeuropee centro-orientali abbiano anteriorizzato le occlusive velari divenendo quindi satem. Difficile da verificare è l'ipotesi contraria, cioè che le lingue fossero originariamente tutte satem e successivamente alcune divennero centum. Questo perché se da una parte è ben documentabile e verificabile il processo secondo il quale le occlusive velari si siano anteriorizzate, dall'altra è del tutto impossibile documentare e verificare il processo contrario. Inoltre, benché non impossibile, è tuttavia molto improbabile che una stessa innovazione (il divenire centum di una parte delle lingue satem) possa sorgere indipendentemente in due punti diversi e non comunicanti del medesimo dominio linguistico. Assai più frequente e lineare è invece il caso di un'area originariamente compatta in cui ad un certo punto una o più innovazioni vengono ad incunearsi, spezzando la primitiva unità. Le lingue satem includono le lingue indoarie, le lingue iraniche, le lingue baltiche, le lingue slave, l'albanese, l'armeno e altre poche lingue ormai estinte o assorbite, come il tracio ed il daco. Questo gruppo ha unito le velari e le indoeuropee in un unico gruppo di velari e ha cambiato le in sibilanti. Anche se si considera l'albanese una lingua satem, le velari e le labiovelari non si sono fuse in albanese e inoltre le palatovelari diventano sempre velari davanti alle sonanti (caratteristica centum). Le lingue centum, spesso dette "non satem", sono i restanti dialetti proto-indoeuropei. Questo gruppo è caratterizzato dalla confusione e dalla fusione delle velari e delle labiovelari proto-indoeuropee in un unico gruppo di velari, con un cambiamento fonetico separato per le centum, indipendente dal cambiamento fonetico delle satem. Da intendersi più specificatamente come "lingue con " nel senso di Brugmann, il gruppo centum include le lingue italiche, le lingue celtiche, le lingue germaniche, il greco, e probabilmente gruppi di lingue minori meno note ed estinte (come il venetico e la lingua macedone antica). Il tocario combina tutte le occlusive dorsali in una singola serie di velari e, anche se la cronologia del cambiamento è sconosciuta, manca delle sibilanti tipiche delle lingue satem, perciò viene considerata centum. Il proto-anatolico apparentemente non ha subito nessuno dei due cambiamenti. La serie delle velari rimane separata in luvio, mentre l'ittita può aver subito in secondo tempo un cambiamento di tipo centum, ma l'esatta fonetica non è chiara.
rdf:langString Centum-Satem é uma isoglossa indo-europeia que divide o continente em duas partes. Divide as línguas indo-europeias em duas categorias geneticamente diferentes caracterizadas pelas palavras para representar o numero cem; em latim [centum] e avéstico [satem].
rdf:langString Kentumspråk och satemspråk är två språkgrupper som nästan alla indoeuropeiska språk klassificeras till, dvs de är med ett fåtal undantag antingen kentumspråk eller satemspråk. Skillnaden mellan dessa är vissa karakteristiska ljudskillnadsmönster, där /k/ i kentumspråken motsvaras av /s/ i satemspråken. Den vanligaste rekonstruktionen av det urindoeuropeiska ljudsystemet postulerar tre serier av velara klusiler, varav den labiovelara i typfallet bevarats i kentumspråk (under det att palatovelarerna uppgått i de ofärgade velarerna). I satemspråk blev den palatovelara i typfallet senare frikativ (under det att labiovelarerna uppgått i de ofärgade velarerna som förblivit oskiftade). Namnen för grupperna kommer från ordet hundra som är satem på avestiska och centum på latin. Eftersom bokstaven c alltid uttalades /k/ på klassisk latin exemplifierar den första bokstaven i orden skillnaden mellan grupperna. De germanska språken är kentumspråk, men här har initiala /k/ genom en senare ljudförändring (Grimms lag) övergått till /h/, som i det svenska ordet hundra, vilket är släkt med sina motsvarigheter i avestiska och latin. Tidigare ansågs uppdelning av kentumspråk och satemspråk utgöra den mest grundläggande uppdelningen inom den indoeuropeiska språkfamiljen, bland annat eftersom alla då kända kentumspråk talades väster om alla satemspråk. Detta har dock betvivlats sedan skrifter från de utdöda anatoliska och tokhariska språkgrupperna hittades i början av 1900-talet. Anatoliska är varken kentum- eller satemspråk och tokhariska är kentumspråk trots att det är den mest östliga av alla indoeuropeiska språkgrupper. I dag tror lingvister att kentum- och satemförändringarna skedde senare, efter att de flesta språkgrupperna redan brutits loss från varandra. Det finns flera teorier om vad det beror på, bland annat att satemskiftet skett i flera språkfamiljer oberoende av varandra eller att satemförändringen spritts bland de skilda men då fortfarande någorlunda liknande protospråken till de moderna satemspråken, i mitten av de indoeuropeiska språkens utbredning. Det är egenskaperna vid en språkfamiljs ursprung som bestämmer om den är kentum eller satem. Det gör att till exempel franska räknas som kentumspråk trots att senare ljudskiften gjort att det franska ordet för hundra, cent, idag uttalas med ett initialt s-ljud. Kentumspråken består av de italiska, keltiska, germanska och hellenska språken. Tokhariska språk delar många likheter med kentumspråken men har också några egenskaper som gör dem unika. Satemspråken består av indoiranska, baltoslaviska, albanska, och armeniska språk.
rdf:langString Делением ке́нтум-са́тем называется изоглосса в семье индоевропейских языков, относящаяся к эволюции трёх рядов дорсальных согласных, реконструированных для праиндоевропейского языка (ПИЕ), *kʷ (лабиовелярный), *k (велярный), и *ḱ; (палатовелярный).
rdf:langString 腭-咝音同言线(Centum-Satem isogloss)是对印歐語系下语言进行划分的主要标准之一,它将印欧语劃分為腭音類語言(Centum)和噝音類語言(Satem),劃分依據是原始印欧语中三組软腭音—— 在后继语言中的表现形式。噝音類語言中,唇軟腭音和純軟腭音之間的區別消失,同時將腭化軟腭音噝音化。腭音類語言相反,硬腭化軟腭音和純軟腭音之間的區別消失。這個過程在語言學又稱作(Satemization)過程。 大致來講,“東部”語言是噝音類,包括印度-伊朗语族、波罗的语族、斯拉夫語族等,腭音都退化成為/s/、/ś/或/h/音;“西部”語言是腭音類,包括日耳曼語族、義大利语族、凯尔特语族等。腭音類-噝音類的等語綫處在希臘語和亞美尼亞語之間,同時希臘語也有一些噝音類的特徵。有一些語言可能兩類都不屬於,比如安那托利亞語族、吐火罗语族,可能還有阿爾巴尼亞語。總之,這種兩分法是屬於“並系”(或近源,paraphyletic)的,也就是說並沒有存在過“原始噝音語”或“原始腭音語”,但是發音變化是在很久之前(大約在公元前第三個千年内)現在已經絕跡的後原始印歐語言中隨地域逐漸傳播的。 欧洲语言中称将这一同言线划分出的两大分支称为 centum 与 satem,它源于拉丁语与阿維斯陀語中对“百”的称呼。这两个词是同源的,首音均源于原始印欧语的腭音 *ḱ,不过在属腭音语的拉丁语中,c 仍代表软腭音,而在属咝音语的阿維斯陀語中,该音已演变为咝音 s。
rdf:langString Ізоглоса кентум — сатем — ізоглоса в родині індоєвропейських мов, що відноситься до еволюції трьох рядів задньоязикових приголосних (звуки ряду *k і *g), реконструйованих для праіндоєвропейської мови. Унаслідок satəm-палаталізації сталися такі зміни в системі консонантизму: 1. * ; 2. * .
xsd:nonNegativeInteger 47717

data from the linked data cloud