Causative

http://dbpedia.org/resource/Causative an entity of type: Abstraction100002137

Als Kausativ (Veranlassungswort) wird in der Sprachwissenschaft eine Form der Diathese bezeichnet. Mit dem Kausativ wird ausgedrückt, dass ein erstes Agens ein zweites Agens dazu veranlasst, eine Handlung auszuführen. Einige Linguisten unterscheiden feiner zwischen Kausativ (Veranlassen) und Faktitiv (Bewirken; nicht zu verwechseln mit dem Begriff faktiv). In zahlreichen Sprachen, beispielsweise im Sanskrit, Estnischen, in den Altaisprachen (Beispiel Türkisch) sowie den semitischen Sprachen wie Hebräisch und Arabisch ist der Kausativ eine regelmäßig ableitbare Form des Verbs. rdf:langString
Kausatiboa (latinetik eratorri zen: causa «arrazoi, zergati») aditzei «zerbait egitera behartu» esanahia gehitzea da hizkuntzalaritzan. rdf:langString
使役(しえき)とは、「~させる」という表現形態を指す文法上の概念である。日本語では、態の一種と位置づけられる。動詞や助動詞、動詞の接尾辞によって構文が導かれる。 rdf:langString
In linguistics, a causative (abbreviated CAUS) is a valency-increasing operation that indicates that a subject either causes someone or something else to do or be something or causes a change in state of a non-volitional event. Normally, it brings in a new argument (the causer), A, into a transitive clause, with the original subject S becoming the object O. rdf:langString
El causativo es un tipo de construcción morfológica productiva en ciertas lenguas. Normalmente se realiza mediante un afijo derivativo que puede cambiar la valencia del verbo. La construcción de causativo puede ser analizada como una voz oblicua del verbo, llamada voz causativa. El causativo se emplea para expresar que el sujeto de la oración no realiza la acción, sino que provoca que otro la haga. Es decir, el causativo indica que alguien obliga/causa/hace (ya sea voluntaria o involuntariamente) que otra persona realice una acción. Ejemplo: El árbitro hizo repetir el lanzamiento. rdf:langString
En linguistique, le causatif est une diathèse qui permet d'exprimer un sujet qui est cause de l'action effectuée par un agent distinct et décrite par le verbe. Techniquement, on observe que la construction augmente d'un actant causateur la valence d'un verbe. En français, on emploie typiquement faire, par exemple : Je lui ai fait repeindre le mur. Je lui ai fait faire un tour. Cela donne aussi parfois faire faire. rdf:langString
In linguistica, la diatesi causativa è un tipo di diatesi che indica che il soggetto induce l'azione o lo stato di qualcuno o di qualcosa. In italiano non esiste una vera e propria diatesi causativa. La causatività viene espressa sintatticamente, tramite le perifrasi far + infinito, lasciar + infinito e simili. Ad esempio, "lasciar morire qualcuno", "far cambiare idea a qualcuno". L'applicazione della diatesi causativa è un'operazione di aumento valenziale, in quanto introduce sempre un nuovo argomento, colui che causa. Un esempio del primo tipo è: Un esempio del secondo tipo è: rdf:langString
De term causatief kan verschillende betekenissen hebben. Een overgankelijk werkwoord heet het causatief (van het Latijnse causa = oorzaak) van een onovergankelijk werkwoord als het het laten geschieden van de handeling van dat werkwoord door het lijdend voorwerp uitdrukt. In het Nederlands wordt de functie van het causatief meestal vervuld door een constructie waarin het werkwoord laten als hulpwerkwoord in combinatie met een onbepaalde wijs voorkomt, waarbij laten dan moet worden opgevat in de actieve betekenis van ervoor zorgen dat het object de handeling verricht die door de onbepaalde wijs wordt uitgedrukt. rdf:langString
Kausativa verb är transitiva verb som motsvaras av intransitiva verb. Det innebär att kausativa verb uttrycker att något eller någon gör någonting som förorsakar ett speciellt tillstånd. Om exempelvis stormen Gudrun fick ett träd att falla var det stormen som fällde trädet (förorsakade att trädet föll). Samma sak är det om man får ett papper att brinna, då bränner man papperet. Andra kausativa verb är föra av fara, lägga av ligga, sänka av sjunka, slockna av släcka, spräcka av spricka, ställa av stå, sätta av sitta och väcka av vaka, vakna. rdf:langString
Каузати́в (от лат. causa, «причина», англ. causative «причинный»; каузативная деривация, каузативизация) — регулярная с формальной и семантической точки зрения словообразовательная модель. При помощи этой модели от исходного глагола (А) образуют производные глаголы (А’), которые имеют значение «сделать так, чтобы произошло то действие, которое названо». Например, в татарском языке «яб-у» означает «закрывать», тогда как «яб-дыр-у» — «делать так, чтобы закрыл; заставить закрыть». Семантические отношения между производными и исходными глаголами называются каузативными отношениями. В других мировых языках это наиболее распространённая словообразовательная модель. Многие языки могут образовывать казуативную конструкцию от любого глагола, в частности, она присутствует в адыгейском и дагестанском rdf:langString
rdf:langString Kausativ
rdf:langString Causativo
rdf:langString Causative
rdf:langString Kausatibo
rdf:langString Causatif
rdf:langString Diatesi causativa
rdf:langString 使役
rdf:langString Causatief
rdf:langString Каузатив
rdf:langString Kausativa verb
xsd:integer 618971
xsd:integer 1124649400
rdf:langString In linguistics, a causative (abbreviated CAUS) is a valency-increasing operation that indicates that a subject either causes someone or something else to do or be something or causes a change in state of a non-volitional event. Normally, it brings in a new argument (the causer), A, into a transitive clause, with the original subject S becoming the object O. All languages have ways to express causation but differ in the means. Most, if not all, languages have specific or lexical causative forms (such as English rise → raise, lie → lay, sit → set). Some languages also have morphological devices (such as inflection) that change verbs into their causative forms or change adjectives into verbs of becoming. Other languages employ periphrasis, with control verbs, idiomatic expressions or auxiliary verbs. There tends to be a link between how "compact" a causative device is and its semantic meaning. The normal English causative verb or control verb used in periphrasis is make rather than cause. Linguistic terms are traditionally given names with a Romance root, which has led some to believe that cause is more prototypical. While cause is a causative, it carries some additional meaning (it implies direct causation) and is less common than make. Also, while most other English causative verbs require a to complement clause (as in “My mom caused me to eat broccoli"), make does not require one ("My mom made me eat broccoli"), at least when it is not being used in the passive voice.
rdf:langString Als Kausativ (Veranlassungswort) wird in der Sprachwissenschaft eine Form der Diathese bezeichnet. Mit dem Kausativ wird ausgedrückt, dass ein erstes Agens ein zweites Agens dazu veranlasst, eine Handlung auszuführen. Einige Linguisten unterscheiden feiner zwischen Kausativ (Veranlassen) und Faktitiv (Bewirken; nicht zu verwechseln mit dem Begriff faktiv). In zahlreichen Sprachen, beispielsweise im Sanskrit, Estnischen, in den Altaisprachen (Beispiel Türkisch) sowie den semitischen Sprachen wie Hebräisch und Arabisch ist der Kausativ eine regelmäßig ableitbare Form des Verbs.
rdf:langString Kausatiboa (latinetik eratorri zen: causa «arrazoi, zergati») aditzei «zerbait egitera behartu» esanahia gehitzea da hizkuntzalaritzan.
rdf:langString El causativo es un tipo de construcción morfológica productiva en ciertas lenguas. Normalmente se realiza mediante un afijo derivativo que puede cambiar la valencia del verbo. La construcción de causativo puede ser analizada como una voz oblicua del verbo, llamada voz causativa. El causativo se emplea para expresar que el sujeto de la oración no realiza la acción, sino que provoca que otro la haga. Es decir, el causativo indica que alguien obliga/causa/hace (ya sea voluntaria o involuntariamente) que otra persona realice una acción. Ejemplo: El árbitro hizo repetir el lanzamiento. / El árbitro hizo repetir el lanzamiento al jugador. En estos ejemplos, el árbitro no es quien repite el lanzamiento; él causa que ocurra ese acontecimiento, pero quien lo lleva a cabo no es él, sino otro: el jugador.
rdf:langString En linguistique, le causatif est une diathèse qui permet d'exprimer un sujet qui est cause de l'action effectuée par un agent distinct et décrite par le verbe. Techniquement, on observe que la construction augmente d'un actant causateur la valence d'un verbe. En français, on emploie typiquement faire, par exemple : Je lui ai fait repeindre le mur. Je lui ai fait faire un tour. Cela donne aussi parfois faire faire. Certains linguistes font une distinction entre factitif et causatif strict selon la transitivité du verbe affecté : le factitif s'applique alors à un verbe transitif et indique que le sujet fait effectuer une action par un autre agent que lui-même, tandis que le causatif s'applique à un verbe intransitif et indique que le sujet détermine une transformation affectant le second actant. D'autres traitent ces deux termes comme synonymes. L'expression du causatif varie fortement selon la langue étudiée, et plusieurs méthodes peuvent coexister : elle peut se faire au niveau de la morphologie ou de la syntaxe. Toutes les langues possèdent par ailleurs des causatifs lexicalisés, où la distinction est directement encodée sous forme de lexèmes distincts, de façon figée et non productive (par exemple en français tuer est un causatif de mourir).
rdf:langString 使役(しえき)とは、「~させる」という表現形態を指す文法上の概念である。日本語では、態の一種と位置づけられる。動詞や助動詞、動詞の接尾辞によって構文が導かれる。
rdf:langString In linguistica, la diatesi causativa è un tipo di diatesi che indica che il soggetto induce l'azione o lo stato di qualcuno o di qualcosa. In italiano non esiste una vera e propria diatesi causativa. La causatività viene espressa sintatticamente, tramite le perifrasi far + infinito, lasciar + infinito e simili. Ad esempio, "lasciar morire qualcuno", "far cambiare idea a qualcuno". L'applicazione della diatesi causativa è un'operazione di aumento valenziale, in quanto introduce sempre un nuovo argomento, colui che causa. Ciò può avvenire secondo due modalità. Indicando con S il soggetto di un verbo intransitivo, con A quello di un verbo transitivo e con O l'oggetto di un verbo transitivo, si ha che: * Se il verbo originario è intransitivo, esso diventa transitivo; colui che causa occupa il ruolo A, mentre S viene promosso a O. * Se il verbo originario è transitivo, lo resta anche nella forma causativa; colui che causa occupa il ruolo A e S viene declassato a un argomento obliquo; O rimane lo stesso. Un esempio del primo tipo è: Il malato(S) muore.Il medico(A caus.) lascia morire il malato(O). Un esempio del secondo tipo è: Luca(A) cambia idea(O).Lucia(A caus.) fa cambiare idea(O) a Luca(Arg.obl.).
rdf:langString De term causatief kan verschillende betekenissen hebben. Een overgankelijk werkwoord heet het causatief (van het Latijnse causa = oorzaak) van een onovergankelijk werkwoord als het het laten geschieden van de handeling van dat werkwoord door het lijdend voorwerp uitdrukt. In het Nederlands wordt de functie van het causatief meestal vervuld door een constructie waarin het werkwoord laten als hulpwerkwoord in combinatie met een onbepaalde wijs voorkomt, waarbij laten dan moet worden opgevat in de actieve betekenis van ervoor zorgen dat het object de handeling verricht die door de onbepaalde wijs wordt uitgedrukt. Voor de bovenstaande betekenis wordt in het Hongaars de factitief gebruikt met de suffix -at/-et,-tat/-tet achter de stam van het werkwoord. Dit kan bij vrijwel alle werkwoorden worden toegepast. Hier wordt niet de term causatief gebruikt. Voorbeelden: Csinál = Maken → Csináltat = Laten maken; Eszik = Eten → Etet = Voeren De causalis-finalis (ook wel: causatief of finalis) is een naamval die een reden, oorzaak of doel voor iets beschrijft. In het Hongaars wordt daartoe de suffix -ért gebruikt. De uitgang kan zelfstandig gebruikt worden in combinatie met bezitsuitgangen. Voorbeelden: Miért? = Waarom?, Azért = Daarom (om dat), Érted = Om jou, Érted jövök = Ik kom je ophalen (ik kom om/wegens jou).
rdf:langString Каузати́в (от лат. causa, «причина», англ. causative «причинный»; каузативная деривация, каузативизация) — регулярная с формальной и семантической точки зрения словообразовательная модель. При помощи этой модели от исходного глагола (А) образуют производные глаголы (А’), которые имеют значение «сделать так, чтобы произошло то действие, которое названо». Например, в татарском языке «яб-у» означает «закрывать», тогда как «яб-дыр-у» — «делать так, чтобы закрыл; заставить закрыть». Семантические отношения между производными и исходными глаголами называются каузативными отношениями. В других мировых языках это наиболее распространённая словообразовательная модель. Многие языки могут образовывать казуативную конструкцию от любого глагола, в частности, она присутствует в адыгейском и дагестанском языках, есть в алтайских, уральских, семитских, индейских, во многих австронезийских и африканских языках, а также некоторых индоевропейских. Тип повышающей актантной деривации, при котором происходит добавление к исходной ситуации участника с ролью агенса (и/или причины). Новый агенс при каузативном глаголе (кауза́тор) занимает позицию подлежащего, прежнее подлежащее понижает свой синтаксический ранг. Каузативная конструкция предполагает наличие (как минимум) двух ситуаций и обозначает такое отношение между двумя ситуациями A и B, при котором ситуация A приводит к осуществлению ситуации B в реальном или возможных мирах. Говорят также, что новый участник с ролью агенса каузи́рует осуществление ситуации В. Каузативность относится к универсальным понятийным категориям. В том или ином виде она присутствует почти в каждом языке, отличаются лишь способы её выражения. Морфологический каузатив, образующийся с помощью специализированных морфем, встречается в языках большинства известных языковых семей, хотя существуют (в частности, славянский), где он почти не обнаруживается. В некоторых языках, где каузатив отсутствует в настоящее время, его следы обнаруживаются в ходе этимологического анализа. Во многих языках, утративших словообразовательный каузатив, возникли регулярные синтаксические каузативные конструкции.
rdf:langString Kausativa verb är transitiva verb som motsvaras av intransitiva verb. Det innebär att kausativa verb uttrycker att något eller någon gör någonting som förorsakar ett speciellt tillstånd. Om exempelvis stormen Gudrun fick ett träd att falla var det stormen som fällde trädet (förorsakade att trädet föll). Samma sak är det om man får ett papper att brinna, då bränner man papperet. Andra kausativa verb är föra av fara, lägga av ligga, sänka av sjunka, slockna av släcka, spräcka av spricka, ställa av stå, sätta av sitta och väcka av vaka, vakna. Att ett tillstånd på detta sätt förorsakas kan alltså vanligtvis uttryckas med ett intransitivt verb som är semantiskt besläktat med det kausativa verbet (som när man lägger (transitivt) något så ligger det (intransitivt)). Kausativa verb är bildade till andra verb, nästan alltid av verb med stark böjning: brinna-brann, sitta-satt, spricka-sprack. Det är då preteritumformen (brann, satt, sprack o.s.v.) som via omljud har bildat det nya verbet. I vissa fall kan kausativen ha sammanfallit med ett intransitivt verb. Det gäller bland annat orden smälta och svälta. När man aktivt smälter något är 'smälter' ett transitivt verb. Då böjs ordet smälta-smälte-smält (svag böjning). Det är då ett kausativ och kommer av *smaltian. När något smälter (till exempel av sig självt) är 'smälter' ett intransitivt verb och böjdes förr smälta-smalt-smultit (stark böjning). Samma sak är det med ordet 'svälta'. Om man 'svälter' någon är det ett transitivt verb, och kausativet hette en gång *svaltian. 'Svälta' i denna betydelse böjs svälta-svälte-svältit, medan den intransitiva motsvarigheten böjs starkt, svälta-svalt-svultit. Kausativ ordbildning har svenskan ärvt från urindoeuropeiska och motsvarigheter till svenska kausativer finns i de andra indoeuropeiska språken. Ett exempel från latin är iaceo 'är kastad', 'ligger' av iacio 'kastar'.
xsd:nonNegativeInteger 66733

data from the linked data cloud