Capital punishment in Canada
http://dbpedia.org/resource/Capital_punishment_in_Canada an entity of type: Abstraction100002137
Capital punishment in Canada dates back to Canada's earliest history, including its period as a French colony and, after 1763, its time as a British colony. From 1867 to the elimination of the death penalty for murder on July 26, 1976, 1,481 people had been sentenced to death, and 710 had been executed. Of those executed, 697 were men and 13 were women. The only method used in Canada for capital punishment of civilians after the end of the French regime was hanging. The last execution in Canada was the double hanging of Arthur Lucas and Ronald Turpin on December 11, 1962, at Toronto's Don Jail. The military prescribed firing squad as the method of execution until 1999, although no military executions had been carried out since 1945.
rdf:langString
La peine de mort au Canada remonte à 1859 où le pays était encore une colonie britannique. Avant que le Canada abandonne la peine de mort pour les assassinats le 14 juillet 1976, 1 481 personnes avaient été condamnées à mort et 710 d'entre elles exécutées. Des personnes exécutées, 697 étaient des hommes et 13 étaient des femmes. La seule méthode utilisée au Canada pour la peine de mort de civils est la pendaison. La dernière exécution au Canada est la double pendaison d' (en) et de (en) le 11 décembre 1962 à la (en) de Toronto.
rdf:langString
Dödsstraff praktiserades officiellt i Kanada till 1976, då det avskaffades för alla civila brott (i militärlagstiftning kvarstod straffet till 1998). Dubbelhängningen av polismördarna och , den sista i landet, verkställdes i december 1962 i Toronto. Berömda avrättningar inkluderar (1902), (1951) och paret och (1962).
rdf:langString
rdf:langString
Capital punishment in Canada
rdf:langString
Peine de mort au Canada
rdf:langString
Dödsstraff i Kanada
xsd:integer
794311
xsd:integer
1122157278
rdf:langString
Capital punishment in Canada dates back to Canada's earliest history, including its period as a French colony and, after 1763, its time as a British colony. From 1867 to the elimination of the death penalty for murder on July 26, 1976, 1,481 people had been sentenced to death, and 710 had been executed. Of those executed, 697 were men and 13 were women. The only method used in Canada for capital punishment of civilians after the end of the French regime was hanging. The last execution in Canada was the double hanging of Arthur Lucas and Ronald Turpin on December 11, 1962, at Toronto's Don Jail. The military prescribed firing squad as the method of execution until 1999, although no military executions had been carried out since 1945. The death penalty was de facto abolished in Canada in January 1963 and de jure in September 1999. In 1976, Bill C-48 was enacted, abolishing the death penalty for murder, treason, and piracy. Some service offences under the National Defence Act continued to carry a mandatory death sentence if committed traitorously, although no one had been executed for that since 1945. Canada eliminated the death penalty for these military offences on September 1, 1999.
rdf:langString
La peine de mort au Canada remonte à 1859 où le pays était encore une colonie britannique. Avant que le Canada abandonne la peine de mort pour les assassinats le 14 juillet 1976, 1 481 personnes avaient été condamnées à mort et 710 d'entre elles exécutées. Des personnes exécutées, 697 étaient des hommes et 13 étaient des femmes. La seule méthode utilisée au Canada pour la peine de mort de civils est la pendaison. La dernière exécution au Canada est la double pendaison d' (en) et de (en) le 11 décembre 1962 à la (en) de Toronto. La peine de mort fut abolie en 1976, excepté pour des infractions militaires comme la mutinerie, pour lesquelles elle fut abolie en 1998. Le 30 juin 1987, un projet de loi pour rétablir la peine de mort a été rejeté par la Chambre des communes sur un vote de 148 contre et 127 pour.
rdf:langString
Dödsstraff praktiserades officiellt i Kanada till 1976, då det avskaffades för alla civila brott (i militärlagstiftning kvarstod straffet till 1998). Dubbelhängningen av polismördarna och , den sista i landet, verkställdes i december 1962 i Toronto. Till en kriminalreform genomdriven under John Diefenbakers regering 1961 var dödsstraffet obligatoriskt för mord i ordinarie rättegång. Fallet Steven Truscott, en 14-åring som dömdes till döden 1959 för ett sexmord, bidrog emellertid till även stark internationell kritik. Reformen 1961 begränsades dödsstraffet till en rad kategorier, inklusive förberett mord, mord som föregåtts av våldsbrott, mord av väktare och polismord (vilket var rubriceringen för de sista avrättningarna, de enda att äga rum efter reformen 1961). 1967, under Lester B. Pearsons regering inskränktes lagstiftningen till två brott; mord av polisman i tjänst eller fängelsevakt (begånget av en fånge eller flykthjälpare). I praktiken sågs Pearsonreformen 1967 som slutpunkten för dödsstraffet i landet. Både Pearson och Diefenbaker stödde reformen. 1973 förlängdes lagstiftningen medan utfärdade dödsdomar summariskt omvandlades till fängelse. Den sista dödsdomen, mot internen , utfärdades av en domstol i Quebec 1976. Straffet avskaffades samma år på initiativ av Pierre Trudeaus liberala regering i en jämn omröstning med 130 mot 124 röster. Både de konservativa och liberala var kluvna i frågan, medan det senare som helhet var draget åt avskaffande även formellt. I modern tid har ett antal beryktade mordfall väckt debatten om återinförande; 1987, sedan straffet åter tagits i bruk i USA, röstade Kanadas underhus om att återinföra dödsstraffet men misslyckades knappt då även konservativa parlamentsledamöter i synnerhet från Quebec, samt premiärminister Brian Mulroney röstat emot förslaget, som föll med röstetalet 127-148 (126 konservativa och en liberal för – 55 konservativa, övriga liberaler och samtliga nydemokrater röstade emot återinförande). Till skillnad från de flesta västdemokratier (utom Schweiz) är Kanada inte bundet av mellanstatliga överenskommelser att inte ta straffet i bruk. Opinionsstödet för återinförande har under 2000-talet tenderat överstiga 50 %, med över 70 % för i provinserna British Columbia och Alberta. Premiärminister Stephen Harper uttryckte personligt stöd för dödsstraffet "i några fall" i en intervju 2011 men avfärdade återinförande som orealistiskt och orimligt. Sedan det populistiska Reform Party uppgick i 2000 driver inget parti frågan, och Harpers uttalande kan därmed ses som normativt för den kanadensiska allmänheten. Harpers regering har emellertid meddelat att man inte i fortsättningen kommer automatiskt söka nåd för kanadensiska medborgare som dömts till döden utomlands (främst i USA), vilket erfarit kraftig kritik. Berömda avrättningar inkluderar (1902), (1951) och paret och (1962).
xsd:nonNegativeInteger
33327
