Breakup of Yugoslavia

http://dbpedia.org/resource/Breakup_of_Yugoslavia an entity of type: Thing

La Disfalo de Jugoslavio estas politika procezo okazinta inter 1989 kaj 2008, laŭ kiu Socialisma Federacia Respubliko Jugoslavio (SFRJ) nome Jugoslavio estis dissolvita kaj respublikoj de SFRJ iĝis sendependaj ŝtatoj. Kontraste al aliaj socialismaj ŝtatoj kiel Sovetunio (1991) kaj Ĉeĥoslovakio (1993), Jugoslavio estis dissolvita pere de multaj militoj, kiuj rezultis en disfalon de federacia strukturo kaj sendependecoj kaj de respublikoj kaj de subŝtataj entoj. rdf:langString
유고슬라비아의 해체란 유고슬라비아가 쪼개져 분열된 사건을 말한다. 유고슬라비아는 1945년 나치의 지배로부터 해방된 뒤부터 요시프 브로즈 티토에 의해 35년간 안정적으로 통치되었다. 그러나 1980년 5월 티토가 사망한 이후에 유고슬라비아는 집단 지도 체제로 바뀌어 각 공화국에서 차례로 대통령을 뽑게 되었다. 1989년 공산주의 정권들의 도미노 붕괴를 계기로 본격적인 분리 독립 운동의 막이 오른다. rdf:langString
南斯拉夫解體是指一系列的衝突和政治動盪使得南斯拉夫社會主義聯邦共和國解體的過程。南斯拉夫社會主義聯邦共和國的領土自中歐延伸到一個歷史上多次發生民族衝突的地區「巴爾幹半島」。南斯拉夫大致按照民族界線分為六個共和國和兩個自治省,共和國和自治省的界線大致按照民族分佈來劃分。在1990年代,南斯拉夫分裂為數個獨立的國家。南斯拉夫的八個聯邦構成單位包括了六個共和國:斯洛文尼亞、克羅地亞、波斯尼亞和黑塞哥維那、馬其頓、黑山、塞爾維亞,以及塞爾維亞境內的兩個自治省:科索沃和伏伊伏丁那。波黑的人口結構中,塞爾維亞人所占比例为百分之三十多,克羅地亞人所占比例为17%左右,雙方都試圖擁有波斯尼亞和黑塞哥維那地區大部份的主權,從而展開了紛爭,引發了南斯拉夫內戰。 rdf:langString
Ро́зпад Югосла́вії — процес поступового припинення існування Соціалістичної Федеративної Республіки Югославія та перетворення її на 5 нових незалежних держав. Відбувся внаслідок низки політичних потрясінь і конфліктів на початку 1990-х. rdf:langString
حدث تفكك يوغوسلافيا نتيجة سلسلة من الاضطرابات السياسية والصراعات خلال أوائل تسعينيات القرن الماضي. بعد فترة من الأزمات السياسية والاقتصادية في ثمانينيات القرن الماضي، انفصلت الجمهوريات المكونة لجمهورية يوغوسلافيا الاشتراكية الاتحادية، لكن تسببت القضايا العالقة في حروب يوغسلافية عرقية مريرة. أثرت الحروب في المقام الأول على البوسنة والهرسك، والأجزاء المجاورة من كرواتيا، وطال تأثيرها كوسوفو بعد عدة سنوات. rdf:langString
El terme dissolució de Iugoslàvia es refereix a una sèrie de conflictes i irregularitats polítiques que van resultar en el desmembrament de Iugoslàvia (la República Federativa Socialista de Iugoslàvia, SFR Iugoslàvia, o simplement SFRY). La SFR Iugoslàvia era un país que va ocupar un territori que actualment abasta des d'Europa Central fins als Balcans, una regió amb un conflicte ètnic històric. El país era una conglomeració de sis repúbliques regionals i dues províncies autònomes, que estava dividit segons les ètnies i que en la dècada de 1990 es va separar en diversos països independents. Aquestes vuit entitats federatives van passar a ser sis repúbliques: Eslovènia, Croàcia, Bòsnia i Hercegovina, Macedònia, Montenegro, Sèrbia, i dues províncies autònomes dintre de Sèrbia: Kosovo i Metoh rdf:langString
Η διάλυση της Γιουγκοσλαβίας συνέβη ως αποτέλεσμα μιας σειράς πολιτικών αναταραχών και συγκρούσεων στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Μετά από μια περίοδο πολιτικής και οικονομικής κρίσης τη δεκαετία του 1980, οι συνιστώσες δημοκρατίες της Σοσιαλιστικής Ομοσπονδιακής Δημοκρατίας της Γιουγκοσλαβίας χωρίστηκαν, αλλά τα ανεπίλυτα ζητήματα προκάλεσαν σφοδρούς διακρατικούς . Οι πόλεμοι επηρέασαν κυρίως τη Βοσνία και Ερζεγοβίνη, τα γειτονικά με αυτή τμήματα της Κροατίας και μερικά χρόνια αργότερα το Κοσσυφοπέδιο. rdf:langString
The breakup of Yugoslavia occurred as a result of a series of political upheavals and conflicts during the early 1990s. After a period of political and economic crisis in the 1980s, constituent republics of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia split apart, but the unresolved issues caused bitter inter-ethnic Yugoslav wars. The wars primarily affected Bosnia and Herzegovina, neighbouring parts of Croatia and, some years later, Kosovo. rdf:langString
La disolución de Yugoslavia se refiere a los hechos ocurridos en la antigua Yugoslavia entre el 25 de junio de 1991 y el 27 de abril de 1992, que condujeron a esta disolución y a la formación de seis nuevas repúblicas soberanas (Eslovenia, Croacia, Bosnia-Herzegovina, Montenegro, Macedonia del Norte y Serbia), y que para algunos expertos también incluye la independencia reconocida parcialmente a nivel internacional de la provincia serbia de Kosovo, ocurrida en 2008. La disolución de Yugoslavia se produjo como resultado de una serie de agitaciones políticas y conflictos durante la década de 1990. Las repúblicas constituyentes de la República Federativa Socialista de Yugoslavia se separaron, después de sufrir un periodo de crisis política en la década de 1980 tras la muerte de Tito, pero los rdf:langString
Jugoslaviaren desegitea antzinako europar herrialde horren banantzea izan zen, gerrek eta eztabaida politikoek eragina. Jugoslaviak Balkanak bateratu zituen, mendetako gatazka etniko bat jasaten zuen eskualdea. Herrialdea sei errepublika federalek eta bi probintzia autonomoek osatuta zegoen, bakoitzak bere herria zuena. 1990eko hamarkadan zortzi entitate hauek sei estatutan banatu zen: Eslovenia, Kroazia, Bosnia-Herzegovina, Mazedonia, Montenegro, Serbia eta azken honen barnean zeuden bi probintzia autonomoak: Kosovo eta Metohia eta Vojvodina. Baina herrialde hauen barnean ez zegoen homogeneotasunik, adibidez, Bosnia-Herzegovina 1465etik aurrera ez zen herrialde independentea izan eta etnikoki bere biztanleriaren %44a bosniakoa, %33a serbiarra eta %18a kroaziarra ziren. Jugoslaviako Erresu rdf:langString
Pembubaran Yugoslavia disebabkan oleh serentetan gejolak dan konflik politik pada awal tahun 1990-an. Mengikuti krisis politik pada tahun 1980-an, republik anggota dari Republik Federal Sosialis Yugoslavia terpecah belah, tetapi masalah-masalah yang tak tertangani mengakibatkan perang antaretnis Yugoslavia yang sengit. Perang ini memberi dampak terutama kepada Bosnia dan Kroasia. rdf:langString
La dislocation de la Yougoslavie se produit à la suite d’une série de bouleversements politiques et de conflits au début des années 1990. Après une période de crise politique et économique dans les années 1980, les républiques constitutives de la république socialiste fédérative de Yougoslavie se divisent, mais les problèmes non résolus provoquent de violentes guerres interethniques. Les guerres touchent principalement la Bosnie-Herzégovine, les régions voisines de la Croatie et quelques années plus tard, le Kosovo. rdf:langString
Con la dissoluzione della Jugoslavia si identificano diversi eventi che nei primi anni '90 hanno portato alla fine della Repubblica Socialista Federale di Jugoslavia e alla nascita della Croazia, Bosnia ed Erzegovina, Slovenia e Macedonia, oggi Macedonia del Nord. rdf:langString
Rozpad Jugosławii (serb.-chorw. Raspad Jugoslavije) – proces, w wyniku którego stopniowo od 1991 roku doszło do rozpadu Socjalistycznej Federacyjnej Republiki Jugosławii i w konsekwencji do powstania niepodległych państw i konfliktów zbrojnych. Przed rozpadem państwa Socjalistyczna Federalna Republika Jugosławii (SFRJ) obejmowała sześć republik: Bośnię i Hercegowinę, Chorwację, Macedonię, Czarnogórę, Serbię i Słowenię. Ponadto w skład Serbii wchodziły dwie prowincje autonomiczne Kosowo i Wojwodina. Podział ten wprowadził Josip Broz Tito w konstytucji z 31 stycznia 1946 roku. rdf:langString
Desintegração ou Dissolução da Iugoslávia (português brasileiro) ou Jugoslávia (português europeu) foi uma série de conflitos e irregularidades políticas que resultaram na desintegração da Iugoslávia (a República Socialista Federativa da Iugoslávia, RSF da Iugoslávia, ou simplesmente RFSI). A RSF da Iugoslávia foi um país que ocupou uma porção de terras que atualmente vai desde a Europa Central até os Bálcãs, uma região com um conflito étnico histórico. O país era um conjunto de seis repúblicas regionais e duas províncias autônomas, que estava dividida segundo as etnias e que na década de 1990 separou-se em vários países independentes. Estas oito unidades federais passaram a ser seis repúblicas: Eslovênia, Croácia, Bósnia e Herzegovina, Macedônia, Montenegro, Sérvia, e as duas províncias a rdf:langString
Распа́д Югосла́вии — обобщённое название событий 1991—2008 годов, в результате которых бывшая Социалистическая Федеративная Республика Югославия (СФРЮ) разделилась на шесть независимых стран и одно частично признанное государство. Процесс распада государства берёт начало в 1991—1992 годах, когда от СФРЮ отделились четыре из шести республик (Словения, Хорватия, Босния и Герцеговина и Македония). Тогда же на территорию сначала Боснии и Герцеговины, а затем автономного края Косово были введены миротворческие силы ООН. rdf:langString
Jugoslaviens upplösning hänvisar till en rad konflikter och politiska omvälvningar som från juni 1991 och framåt resulterade i upplösningen av Jugoslavien (Socialistiska federativa republiken Jugoslavien eller SFR Jugoslavien). Med Bosniens demografiska struktur innefattande en population på nästan 50% serber och kroater och med idéer om självständighet vilande med etniciteterna snarare än hela nationen, blev kontroll av territoriet återigen öppet för tolkning. En tvist mellan Bosnien, Kroatien och Serbien om landsområdets rätta ägare ledde till jugoslaviska krigen. rdf:langString
rdf:langString Breakup of Yugoslavia
rdf:langString تفكك يوغوسلافيا
rdf:langString Dissolució de Iugoslàvia
rdf:langString Διάλυση της Γιουγκοσλαβίας
rdf:langString Disfalo de Jugoslavio
rdf:langString Disolución de Yugoslavia
rdf:langString Jugoslaviaren desegitea
rdf:langString Dislocation de la Yougoslavie
rdf:langString Pembubaran Yugoslavia
rdf:langString Dissoluzione della Jugoslavia
rdf:langString 유고슬라비아의 해체
rdf:langString Rozpad Jugosławii
rdf:langString Dissolução da Iugoslávia
rdf:langString Распад Югославии
rdf:langString Jugoslaviens upplösning
rdf:langString Розпад Югославії
rdf:langString 南斯拉夫解體
xsd:integer 2060900
xsd:integer 1123097469
rdf:langString Еthnicities in Croatia 1991
rdf:langString Light
rdf:langString Blue
rdf:langString Red
rdf:langString Pink
xsd:gMonthDay --06-25
rdf:langString January 2012
rdf:langString January 2013
rdf:langString Breakup of Yugoslavia
xsd:gMonthDay --02-17
xsd:gMonthDay --06-03
xsd:gMonthDay --06-05
xsd:gMonthDay --06-25
rdf:langString
rdf:langString Breakup of Yugoslavia.gif
xsd:integer 300
rdf:langString Others
rdf:langString Republika Srpska
rdf:langString
rdf:langString Republic of Kosova
rdf:langString Western Bosnia
rdf:langString Dubrovnik Republic
rdf:langString Herzeg-Bosnia
rdf:langString Serbian Krajina
rdf:langString former SFR Yugoslavia: * → Croatia * → Slovenia * → Bosnia and Herzegovina * → Macedonia * → FR Yugoslavia ** → Serbia ** → Montenegro
rdf:langString the Cold War, the Revolutions of1989 and the Yugoslav Wars
rdf:langString How does creating a buffer zone protecting territorial gains by one side differ from aiding? Or is this meant to say actively aiding, i.e. fighting?
rdf:langString per Talk
rdf:langString * Breakup of Yugoslavia and formation of independent successor states * Continuation of the Yugoslav Wars
rdf:langString right
xsd:double 2.2
xsd:double 9.699999999999999
xsd:double 12.2
xsd:double 78.09999999999999
rdf:langString El terme dissolució de Iugoslàvia es refereix a una sèrie de conflictes i irregularitats polítiques que van resultar en el desmembrament de Iugoslàvia (la República Federativa Socialista de Iugoslàvia, SFR Iugoslàvia, o simplement SFRY). La SFR Iugoslàvia era un país que va ocupar un territori que actualment abasta des d'Europa Central fins als Balcans, una regió amb un conflicte ètnic històric. El país era una conglomeració de sis repúbliques regionals i dues províncies autònomes, que estava dividit segons les ètnies i que en la dècada de 1990 es va separar en diversos països independents. Aquestes vuit entitats federatives van passar a ser sis repúbliques: Eslovènia, Croàcia, Bòsnia i Hercegovina, Macedònia, Montenegro, Sèrbia, i dues províncies autònomes dintre de Sèrbia: Kosovo i Metohija i Vojvodina. Bòsnia i Hercegovina no havia existit com un estat mesclat ètnicament des de 1465, i a més a més no tenia una majoria ètnica clara, amb «44% de musulmans, 33% de serbis, 18% de croats i d'altres minories». La distribució geogràfica dels grups ètnics que componien Iugoslàvia representava el fet que cada nació tenia una població a cada una de les sis repúbliques. Iugoslàvia va passar a ser un país amb set fronteres, sis repúbliques, cinc nacionalitats, quatre llengües, tres religions, dos alfabets i un líder. Ja que l'estructura demogràfica de Bòsnia comprenia una població de serbis i croats propera al 50% i amb idees d'independència basades en les ètnies més que en la nació, el control del territori va tornar a obrir-se a diferents interpretacions, i grans zones de Bòsnia, Croàcia i Sèrbia es van denominar com a zones en disputa. Els elements més importants que van fomentar la discòrdia són la formació del Regne de Iugoslàvia, la guerra civil i el genocidi (camp de concentració de Jasenovac) portada a terme per l'Estat Independent de Croàcia durant la Segona Guerra Mundial, la idea de la «Gran Sèrbia», i les adaptacions balcàniques del Paneslavisme.
rdf:langString حدث تفكك يوغوسلافيا نتيجة سلسلة من الاضطرابات السياسية والصراعات خلال أوائل تسعينيات القرن الماضي. بعد فترة من الأزمات السياسية والاقتصادية في ثمانينيات القرن الماضي، انفصلت الجمهوريات المكونة لجمهورية يوغوسلافيا الاشتراكية الاتحادية، لكن تسببت القضايا العالقة في حروب يوغسلافية عرقية مريرة. أثرت الحروب في المقام الأول على البوسنة والهرسك، والأجزاء المجاورة من كرواتيا، وطال تأثيرها كوسوفو بعد عدة سنوات. بعد انتصار الحلفاء في الحرب العالمية الثانية، ظهرت يوغوسلافيا في هيئة اتحاد مكون من ست جمهوريات، بحدود مرسومة على أسس عرقية وتاريخية: البوسنة والهرسك، وكرواتيا، وجمهورية مقدونيا الاشتراكية، والجبل الأسود، وصربيا، وسلوفينيا. بالإضافة إلى ذلك، أُنشئت مقاطعتان مستقلتان داخل صربيا: فويفودينا وكوسوفو. ضمت كل جمهورية فرعًا خاصًا بها من حزب رابطة الشيوعيين في يوغوسلافيا بالإضافة إلى وجود نخبة حاكمة، وتم تسوية أي توترات على المستوى الاتحادي. حقق النموذج اليوغوسلافي للتنظيم الحكومي بالإضافة إلى «الحل الوسطي» -بين الاقتصاد المخطط والليبرالي- نجاحًا نسبيًا، وشهدت البلاد فترة من الازدهار الاقتصادي الكبير والاستقرار السياسي النسبي حتى الثمانينيات، تحت حكم الرئيس مدى الحياة جوزيف بروز تيتو. أصبح نظام الحكومة الفيدرالية المضعف بعد وفاة تيتو في عام 1980، عاجزًا عن مواجهة التحديات الاقتصادية والسياسية المتصاعدة. في ثمانينيات القرن العشرين، بدأ ألبان كوسوفو يطالبون بمنح إقليمهم المتمتع بالحكم الذاتي صفة جمهورية تأسيسية، انطلاقًا من احتجاجات عام 1981. بقيت حدة التوترات العرقية بين الألبان وصرب كوسوفو مرتفعة على مدار العقد كله، ما أدى إلى نمو المعارضة الصربية في جميع أنحاء يوغوسلافيا ضد الاستقلال الذاتي المتزايد للمقاطعات وعدم فعالية نظام الإجماع على المستوى الاتحادي، الذي نُظر إليه على أنه عقبة أمام المصالح الصربية. تولى سلوبودان ميلوشيفيتش السلطة في صربيا في عام 1987، واكتسب عبر سلسلة من الحركات الشعبية سيطرة فعلية على كوسوفو وفويفودينا والجبل الأسود، وحصلت سياساته المركزية على دعم صربي كبير. واجه ميلوشيفيتش معارضة زعماء الأحزاب في جمهوريتي سلوفينيا وكرواتيا الغربية، الذين دعوا أيضًا إلى المزيد من الديمقراطية في البلاد بما يتماشى مع ثورات 1989 في أوروبا الشرقية. حُلَّت رابطة شيوعيي يوغوسلافيا في يناير 1990 على غرار الهيئات الفيدرالية. أصبحت المنظمات الشيوعية الجمهورية بمثابة الأحزاب الاشتراكية المنفصلة. خلال عام 1990، خسر الاشتراكيون (الشيوعيون سابقًا) السلطة لصالح الأحزاب الانفصالية العرقية في أول انتخابات متعددة الأحزاب أجريت في جميع أنحاء البلاد، باستثناء صربيا والجبل الأسود، حيث فاز ميلوشيفيتش وحلفاؤه. زادت حدة الخطاب القومي من جميع الأطراف. بين يونيو 1991 وأبريل 1992، أعلنت أربع جمهوريات الاستقلال (بقيت صربيا والجبل الأسود فقط فيدرالية)، لكن لم تُحلّ مسألة الإثنيين الصرب خارج صربيا والجبل الأسود، ومسألة الكروات الإثنيين خارج كرواتيا. نشبت الحروب اليوغوسلافية بعد سلسلة من الحوادث العرقية، إذ بدأت في كرواتيا أولًا، ثم في البوسنة والهرسك ذات التنوع العرقي. خلفت الحروب أضرارًا اقتصادية وسياسية طويلة الأمد في المنطقة، إذ استمر أثرها هناك بعد عقود من الزمن.
rdf:langString Η διάλυση της Γιουγκοσλαβίας συνέβη ως αποτέλεσμα μιας σειράς πολιτικών αναταραχών και συγκρούσεων στις αρχές της δεκαετίας του 1990. Μετά από μια περίοδο πολιτικής και οικονομικής κρίσης τη δεκαετία του 1980, οι συνιστώσες δημοκρατίες της Σοσιαλιστικής Ομοσπονδιακής Δημοκρατίας της Γιουγκοσλαβίας χωρίστηκαν, αλλά τα ανεπίλυτα ζητήματα προκάλεσαν σφοδρούς διακρατικούς . Οι πόλεμοι επηρέασαν κυρίως τη Βοσνία και Ερζεγοβίνη, τα γειτονικά με αυτή τμήματα της Κροατίας και μερικά χρόνια αργότερα το Κοσσυφοπέδιο. Μετά τη νίκη των Συμμάχων στο Β΄ Παγκόσμιο Πόλεμο η Γιουγκοσλαβία επανιδρύθηκε ως ομοσπονδία έξι δημοκρατιών, με σύνορα που σχεδιάστηκαν σε εθνική και ιστορική βάση: τη , την Κροατία, τη Π.Γ.Δ.Μ., το Μαυροβούνιο, τη Σερβία και τη Σλοβενία. Επιπλέον στη Σερβία ιδρύθηκαν δύο αυτόνομες επαρχίες: η Βοϊβοντίνα και το Κοσσυφοπέδιο. Κάθε μία από τις δημοκρατίες είχε το δικό της τμήμα του κόμματος της Ένωσης Γιουγκοσλάβων Κομμουνιστών και μια κυρίαρχη ελίτ και όλες οι εντάσεις επιλύονταν σε ομοσπονδιακό επίπεδο. Το γιουγκοσλαβικό μοντέλο κρατικής οργάνωσης, καθώς και ενός «μέσου δρόμου» μεταξύ της σχεδιασμένης και της φιλελεύθερης οικονομίας, είχε μια σχετική επιτυχία και η χώρα γνώρισε περίοδο ισχυρής οικονομικής ανάπτυξης και σχετικής πολιτικής σταθερότητας μέχρι τη δεκαετία του 1980, υπό την ηγεσία του ισόβιου προέδρου Γιόσιπ Μπροζ Τίτο. Μετά το θάνατό του το 1980 το εξασθενημένο σύστημα της ομοσπονδιακής κυβέρνησης ήταν πλέον ανίκανο να αντιμετωπίσει τις αυξανόμενες οικονομικές και πολιτικές προκλήσεις. Τη δεκαετία του 1980 οι Αλβανοί του Κοσσυφοπεδίου άρχισαν να ζητούν να τους χορηγηθεί το καθεστώς της συνιστώσας δημοκρατίας, ξεκινώντας από τις διαμαρτυρίες του 1981. Οι εθνικές εντάσεις μεταξύ των Αλβανών και των Σέρβων του Κοσσυφοπεδίου παρέμειναν υψηλές καθ 'όλη τη δεκαετία, γεγονός που είχε ως αποτέλεσμα την ανάπτυξη σε όλη τη Γιουγκοσλαβία της αντίθεσης των Σέρβων στη μεγάλη αυτονομία των επαρχιών και στο αναποτελεσματικό σύστημα συναίνεσης σε ομοσπονδιακό επίπεδο, που θεωρήθηκε εμπόδιο στα σερβικά συμφέροντα. Το 1987 ο Σλόμπονταν Μιλόσεβιτς ήρθε στην εξουσία στη Σερβία και μέσω μιας σειράς λαϊκιστικών κινήσεων απέκτησε το ντε φάκτο έλεγχο του Κοσσυφοπεδίου, της Βοϊβοντίνας και του Μαυροβουνίου, συγκεντρώνοντας υψηλό ποσοστό υποστήριξης μεταξύ των Σέρβων για τη συγκεντρωτική του πολιτική. Ο Μιλόσεβιτς ήρθε σε αντίθεση με τους ηγέτες του κόμματος των δυτικών δημοκρατιών, Σλοβενίας και Κροατίας, που υποστήριζαν το μεγαλύτερο εκδημοκρατισμό της χώρας στη γραμμή των επαναστάσεων του 1989 στην Ανατολική Ευρώπη. Η Ένωση Γιουγκοσλάβων Κομμουνιστών διαλύθηκε τον Ιανουάριο του 1990 σε ομοσπονδιακή βάση. Οι κομμουνιστικές οργανώσεις των δημοκρατιών έγιναν ξεχωριστά σοσιαλιστικά κόμματα. Κατά τη διάρκεια του 1990 οι σοσιαλιστές (πρώην κομμουνιστές) έχασαν την εξουσία από τα εθνοτικά αποσχιστικά κόμματα στις πρώτες πολυκομματικές εκλογές που διεξήχθησαν σε ολόκληρη τη χώρα, εκτός από τη Σερβία και το Μαυροβούνιο, όπου κέρδισαν ο Μιλόσεβιτς και οι σύμμαχοί του. Η εθνικιστική ρητορική από όλες τις πλευρές γινόταν όλο και περισσότερο θερμή. Από τον Ιούνιο του 1991 ως τον Απρίλιο του 1992 τέσσερις δημοκρατίες κήρυξαν την ανεξαρτησία τους (μόνο η Σερβία και Μαυροβούνιο παρέμειναν ομοσπονδιακές), αλλά το καθεστώς των εκτός Σερβίας και Μαυροβουνίου Σέρβων και των εκτός Κροατίας Κροατών παρέμεινε ανεπίλυτο. Μετά από σειρά επεισοδίων μεταξύ των εθνοτήτων ακολούθησαν οι , πρώτα στην Κροατία και στη συνέχεια, πολύ σοβαρά, στην πολυεθνική Βοσνία και Ερζεγοβίνη. Οι πόλεμοι άφησαν μακροπρόθεσμες οικονομικές και πολιτικές πληγές στην περιοχή, που εξακολουθούν να είναι αισθητές (Απρίλιος 2019).
rdf:langString La Disfalo de Jugoslavio estas politika procezo okazinta inter 1989 kaj 2008, laŭ kiu Socialisma Federacia Respubliko Jugoslavio (SFRJ) nome Jugoslavio estis dissolvita kaj respublikoj de SFRJ iĝis sendependaj ŝtatoj. Kontraste al aliaj socialismaj ŝtatoj kiel Sovetunio (1991) kaj Ĉeĥoslovakio (1993), Jugoslavio estis dissolvita pere de multaj militoj, kiuj rezultis en disfalon de federacia strukturo kaj sendependecoj kaj de respublikoj kaj de subŝtataj entoj.
rdf:langString The breakup of Yugoslavia occurred as a result of a series of political upheavals and conflicts during the early 1990s. After a period of political and economic crisis in the 1980s, constituent republics of the Socialist Federal Republic of Yugoslavia split apart, but the unresolved issues caused bitter inter-ethnic Yugoslav wars. The wars primarily affected Bosnia and Herzegovina, neighbouring parts of Croatia and, some years later, Kosovo. After the Allied victory in World War II, Yugoslavia was set up as a federation of six republics, with borders drawn along ethnic and historical lines: Bosnia and Herzegovina, Croatia, Macedonia, Montenegro, Serbia, and Slovenia. In addition, two autonomous provinces were established within Serbia: Vojvodina and Kosovo. Each of the republics had its own branch of the League of Communists of Yugoslavia party and a ruling elite, and any tensions were solved on the federal level. The Yugoslav model of state organisation, as well as a "middle way" between planned and liberal economy, had been a relative success, and the country experienced a period of strong economic growth and relative political stability up to the 1980s, under Josip Broz Tito. After his death in 1980, the weakened system of federal government was left unable to cope with rising economic and political challenges. In the 1980s, Albanians of Kosovo started to demand that their autonomous province be granted the status of a constituent republic, starting with the 1981 protests. Ethnic tensions between Albanians and Kosovo Serbs remained high over the whole decade, which resulted in the growth of Serb opposition to the high autonomy of provinces and ineffective system of consensus at the federal level across Yugoslavia, which were seen as an obstacle for Serb interests. In 1987, Slobodan Milošević came to power in Serbia, and through a series of populist moves acquired de facto control over Kosovo, Vojvodina, and Montenegro, garnering a high level of support among Serbs for his centralist policies. Milošević was met with opposition by party leaders of the western constituent republics of Slovenia and Croatia, who also advocated greater democratisation of the country in line with the Revolutions of 1989 in Eastern Europe. The League of Communists of Yugoslavia dissolved in January 1990 along federal lines. Republican communist organisations became the separate socialist parties. During 1990, the socialists (former communists) lost power to ethnic separatist parties in the first multi-party elections held across the country, except in Serbia and Montenegro, where Milošević and his allies won. Nationalist rhetoric on all sides became increasingly heated. Between June 1991 and April 1992, four constituent republics declared independence (only Serbia and Montenegro remained federated). Germany took the initiative and recognized the independence of Croatia and Slovenia. But the status of ethnic Serbs outside Serbia and Montenegro, and that of ethnic Croats outside Croatia, remained unsolved. After a string of inter-ethnic incidents, the Yugoslav Wars ensued, first in Croatia and then, most severely, in multi-ethnic Bosnia and Herzegovina. The wars left economic and political damage in the region that is still felt there decades later.
rdf:langString Jugoslaviaren desegitea antzinako europar herrialde horren banantzea izan zen, gerrek eta eztabaida politikoek eragina. Jugoslaviak Balkanak bateratu zituen, mendetako gatazka etniko bat jasaten zuen eskualdea. Herrialdea sei errepublika federalek eta bi probintzia autonomoek osatuta zegoen, bakoitzak bere herria zuena. 1990eko hamarkadan zortzi entitate hauek sei estatutan banatu zen: Eslovenia, Kroazia, Bosnia-Herzegovina, Mazedonia, Montenegro, Serbia eta azken honen barnean zeuden bi probintzia autonomoak: Kosovo eta Metohia eta Vojvodina. Baina herrialde hauen barnean ez zegoen homogeneotasunik, adibidez, Bosnia-Herzegovina 1465etik aurrera ez zen herrialde independentea izan eta etnikoki bere biztanleriaren %44a bosniakoa, %33a serbiarra eta %18a kroaziarra ziren. Jugoslaviako Erresuma sortu zutenean, zazpi muga, sei errepublika, bost herritartasun, lau hizkuntza, hiru erlijio eta alfabeto bi zituen, baina buruzagi bakarra. Herrialde bakoitzaren politikariek nazionalismoa piztu zuten eta Bosnia, Kroazia eta Serbiako mugek liskarrak sortu zituzten, batez ere eta nahiak betetzeko.
rdf:langString La disolución de Yugoslavia se refiere a los hechos ocurridos en la antigua Yugoslavia entre el 25 de junio de 1991 y el 27 de abril de 1992, que condujeron a esta disolución y a la formación de seis nuevas repúblicas soberanas (Eslovenia, Croacia, Bosnia-Herzegovina, Montenegro, Macedonia del Norte y Serbia), y que para algunos expertos también incluye la independencia reconocida parcialmente a nivel internacional de la provincia serbia de Kosovo, ocurrida en 2008. La disolución de Yugoslavia se produjo como resultado de una serie de agitaciones políticas y conflictos durante la década de 1990. Las repúblicas constituyentes de la República Federativa Socialista de Yugoslavia se separaron, después de sufrir un periodo de crisis política en la década de 1980 tras la muerte de Tito, pero los problemas no resueltos causaron una serie de cruentos conflictos bélicos, conocidos como guerras yugoslavas, que afectaron principalmente a Croacia, Bosnia y Kosovo. La RFSY, o Yugoslavia, era un país que ocupaba un territorio que abarcaba desde Europa Central hasta los Balcanes, con un conflicto étnico histórico. El país era una conglomeración de seis repúblicas regionales y dos provincias autónomas, que estaba dividido según las etnias y que en la década de 1990 se separó en varios países independientes. Estas ocho entidades federativas pasaron a ser seis repúblicas: Eslovenia, Croacia, Bosnia y Herzegovina, Macedonia, Montenegro, Serbia, y dos provincias autónomas dentro de Serbia: Kosovo y Voivodina. Bosnia y Herzegovina no había existido como un estado mezclado étnicamente desde 1465, y además no tenía una mayoría étnica clara, con 44 % de musulmanes, 33 % de serbios, 18 % de croatas y otras minorías.[cita requerida] La distribución geográfica de los grupos étnicos que componían Yugoslavia representaba el hecho de que cada nación tenía una población en cada una de las seis repúblicas. Yugoslavia pasó a ser un país con siete fronteras, seis repúblicas, cinco nacionalidades, cuatro idiomas, tres religiones, dos alfabetos y un líder.​ La agitación nacionalista serbia iniciada por Milošević a finales de la década de 1980 es considerada la clave del inicio de la disolución de este estado.​ Hubo muchos detonantes, pero los principales fueron la abolición de la autonomía de Kosovo por Milosevic en 1990, y sobre todo que los serbios de la región croata de la Krajina declararan su separación de Croacia en marzo de 1991, lo que llevó a Croacia y Eslovenia a declarar unilateralmente su independencia el 25 de junio de 1991, produciendo un efecto de contagio en el resto de las repúblicas yugoslavas. Debido al choque entre el nacionalismo serbio (Milošević), el croata (Tuđman) y el bosnio (Izetbegović), se degeneró en una guerra muy violenta. Meses después, el 15 de enero de 1992, los países de la CE y la comunidad internacional reconocieron la independencia de Eslovenia y Croacia, provocando el fin de Yugoslavia,​ aunque Serbia y Montenegro seguirían usando esta denominación (sin reconocimiento internacional) hasta el 2003. Debido a que la estructura demográfica de Bosnia comprendía una población de serbios y croatas cercana al 50 % y con ideas de independencia basadas en las etnias más que en la nación, el control del territorio volvió a abrirse a diferentes interpretaciones, y grandes zonas de Bosnia, Croacia y Serbia se denominaron como zonas en disputa. Los elementos más importantes que fomentaron la discordia fueron la formación del Reino de Yugoslavia, la guerra civil y el genocidio (véase campo de concentración de Jasenovac) llevada a cabo por el Estado Independiente de Croacia durante la Segunda Guerra Mundial, la idea de la "Gran Serbia", y las adaptaciones balcánicas del Paneslavismo. La desintegración de Yugoslavia está claramente relacionada en el contexto del fin de la guerra fría y la disolución de otros países del bloque oriental como la disolución de Checoslovaquia y la disolución de la URSS. Un sentimiento de "Yugonostalgia" se desarrolló rápidamente tras la caída del país. En la actualidad, la mayoría de las personas que vivieron en el país sienten nostalgia por la estabilidad social, la posibilidad de viajar libremente, el nivel de educación y el sistema de bienestar social que existía en Yugoslavia.​
rdf:langString La dislocation de la Yougoslavie se produit à la suite d’une série de bouleversements politiques et de conflits au début des années 1990. Après une période de crise politique et économique dans les années 1980, les républiques constitutives de la république socialiste fédérative de Yougoslavie se divisent, mais les problèmes non résolus provoquent de violentes guerres interethniques. Les guerres touchent principalement la Bosnie-Herzégovine, les régions voisines de la Croatie et quelques années plus tard, le Kosovo. Après la victoire des Alliés lors de la Seconde Guerre mondiale, la Yougoslavie devient une fédération de six républiques aux frontières ethniques et historiques : Bosnie-Herzégovine, Croatie, Macédoine, Monténégro, Serbie et Slovénie. En outre, deux provinces autonomes sont créées en Serbie : la Voïvodine et le Kosovo. Chacune des républiques a sa propre branche du parti de la Ligue des communistes de Yougoslavie et une élite dirigeante, et les tensions éventuelles sont résolues au niveau fédéral. Le modèle d'organisation de l'État yougoslave, ainsi qu'un « moyen terme » entre économie planifiée et économie libérale, connaît un succès relatif et le pays vit une période de forte croissance économique et de stabilité politique relative jusque dans les années 1980 à la mort du président à vie, Josip Broz Tito. Après sa mort en 1980, le système de gouvernement fédéral affaibli se montre incapable de faire face aux défis économiques et politiques grandissants. Dans les années 1980, les Albanais du Kosovo commencent à exiger que leur province autonome obtienne le statut de république constitutive à partir des manifestations de 1981. Les tensions ethniques entre Albanais et Serbes du Kosovo restent vives toute la décennie, ce qui entraîne une montée de l'opposition des Serbes à la grande autonomie des provinces et à l'inefficacité du système de consensus au niveau fédéral, considérés comme un obstacle pour les intérêts serbes. En 1987, Slobodan Milošević arrive au pouvoir en Serbie et, grâce à une série de mouvements populistes, il acquiert un contrôle de facto sur le Kosovo, la Voïvodine et le Monténégro, suscitant un vif soutien des Serbes dans sa politique centralisatrice. Milošević rencontre l'opposition des chefs de partis des républiques occidentales de Slovénie et de Croatie, qui plaident également en faveur d'une plus grande démocratisation du pays conformément aux révolutions de 1989 en Europe de l'Est. La Ligue des communistes de Yougoslavie se dissout en janvier 1990 selon les lignes fédérales. Les organisations communistes républicaines deviennent des partis socialistes distincts. En 1990, les socialistes (anciens communistes) perdent le pouvoir au profit des partis séparatistes ethniques lors des premières élections multipartites organisées dans tout le pays, à l'exception de la Serbie et du Monténégro, où Milošević et ses alliés remportent la victoire. La rhétorique nationaliste de tous côtés devient de plus en plus enflammée. Entre juin 1991 et avril 1992, quatre républiques déclarent leur indépendance (seules la Serbie et le Monténégro restent fédérées), mais le statut des Serbes de souche en dehors de la Serbie et du Monténégro et celui des Croates de souche en dehors de la Croatie ne sont toujours pas résolus. Après une série d'incidents interethniques, les guerres de Yougoslavie éclatent, d'abord en Croatie, puis plus sévèrement dans la Bosnie-Herzégovine multiethnique. Les guerres laissent des dommages économiques et politiques à long terme dans la région, lesquels se font encore sentir des décennies plus tard. Un sentiment de « yougonostalgie » se développe rapidement après la chute du pays. De nos jours, la plupart des personnes ayant vécu dans le pays sont nostalgiques de la stabilité sociale, de la possibilité de voyager librement, du niveau d'éducation et du système de protection sociale qui existaient en Yougoslavie.
rdf:langString Pembubaran Yugoslavia disebabkan oleh serentetan gejolak dan konflik politik pada awal tahun 1990-an. Mengikuti krisis politik pada tahun 1980-an, republik anggota dari Republik Federal Sosialis Yugoslavia terpecah belah, tetapi masalah-masalah yang tak tertangani mengakibatkan perang antaretnis Yugoslavia yang sengit. Perang ini memberi dampak terutama kepada Bosnia dan Kroasia. Setelah kemenangan komunis dalam Perang Dunia Kedua, Yugoslavia didirikan sebagai negara federal yang terdiri dari enam republik, yang mana dipisahkan berdasarkan latar belakang sejarah dan etnis, di antaranya Slovenia, Kroasia, Bosnia dan Herzegovina, Serbia, Montenegro dan Makedonia. Terdapat pula dua provinsi otonomi yang didirikan di Serbia, yaitu Vojvodina dan Kosovo. Setiap negara republik memiliki cabang partai komunis dan pejabat elit, dan semua perselisihan yang ada diselesaikan di tingkat federal. Model pemerintahan Yugoslavia beserta “jalan tengah” di antara ekonomi terpimpin dan liberal yang dianut merupakan sebuah keberhasilan dan negara tersebut pun mengalami masa-masa pertumbuhan ekonomi yang tinggi serta politik yang relatif stabil sampai dengan tahun 1980-an, di bawah kekuasaan handal presiden seumur hidup Josip Broz Tito. Sepeninggalnya pada tahun 1980, sistem pemerintahan federal yang melemah tidak lagi mampu menangani tantangan politik dan ekonomi yang semakin sulit. Pada tahun 1980-an, penduduk etnis Albania di Kosovo mulai menuntut agar provinsi otonomi mereka diberi status republik anggota, dimulai dari protes pada tahun 1981. Ketegangan antara etnis Albania dan Serbia yang tidak mereda sepanjang dasawarsa, yang mana mengakibatkan penyebaran etnis Serbia ke seluruh Yugoslavia, dan sistem perundingan yang tidak efektif di tingkat federal dianggap sebagai penghambat oleh etnis Serbia yang menyaksikan semakin tingginya otonomi provinsi-provinsi di Serbia. Pada tahun 1987, Slobodan Milošević mengambil alih kepemimpinan di Serbia dan melalui serangkaian gerakan yang didukung khalayak ramai, berhasil secara de facto menguasai Kosovo, Vojvodina dan Montengro. Kebijakannya yang menggalakkan persatuan pun mendapat dukungan dari kalangan etnis Serbia. Akan tetapi, Milošević mendapat bantahan dari pemimpin-pemimpin partai di Slovenia dan Kroasia yang mendukung perluasan asas demokrasi seiring dengan melemahnya paham komunis di Eropa Timur. Pada akhirnya, Yugoslavia yang merupakan perkumpulan negara-negara berpaham komunis pun bubar pada tahun 1990. Pada tahun 1990, partai komunis dikalahkan oleh partai-partai nasionalis dalam pemilihan umum multi-partai pertama yang diselenggarakan di seluruh negara, kecuali Serbia dan Montenegro, di mana Milošević dan sekutu-sekutunya memenangkan pemilihan umum. Hasutan nasionalis yang bersumber dari berbagai arah pun semakin memanas. Pada tahun 1991, satu demi satu republik anggota memproklamasikan kemerdekaan, kecuali Serbia dan Montengero, tetapi masalah status etnis minoritas Serbia yang berada di luar Serbia tetap tidak terselesaikan. Setelah segelintir peristiwa bentrokan antaretnis, Perang Yugoslavia pun meletus, pertama-tama di Kroasia, yang kemudian merambat dan berdampak paling parah di Bosnia dan Herzegovina. Perang Yugoslavia di Bosnia dan Herzegovina yang multi-etnis meninggalkan jejak berupa krisis politik dan ekonomi yang berkepanjangan.
rdf:langString 유고슬라비아의 해체란 유고슬라비아가 쪼개져 분열된 사건을 말한다. 유고슬라비아는 1945년 나치의 지배로부터 해방된 뒤부터 요시프 브로즈 티토에 의해 35년간 안정적으로 통치되었다. 그러나 1980년 5월 티토가 사망한 이후에 유고슬라비아는 집단 지도 체제로 바뀌어 각 공화국에서 차례로 대통령을 뽑게 되었다. 1989년 공산주의 정권들의 도미노 붕괴를 계기로 본격적인 분리 독립 운동의 막이 오른다.
rdf:langString Con la dissoluzione della Jugoslavia si identificano diversi eventi che nei primi anni '90 hanno portato alla fine della Repubblica Socialista Federale di Jugoslavia e alla nascita della Croazia, Bosnia ed Erzegovina, Slovenia e Macedonia, oggi Macedonia del Nord. La RSF Jugoslavia si formò all'indomani della vittoria alleata durante la Seconda Guerra Mondiale (1939-1945) ed era formata da sei stati federati: la Repubblica Socialista di Bosnia ed Erzegovina, la Repubblica Socialista di Croazia, la Repubblica Socialista di Macedonia, la Repubblica Socialista di Montenegro, la Repubblica Socialista di Serbia, la Provincia Socialista Autonoma della Voivodina, la Provincia Socialista Autonoma del Kosovo e la Repubblica Socialista di Slovenia. Questo modello rappresentò una "via di mezzo" tra l'economia pianificata e quella liberale, garantendo un periodo di forte crescita economica e stabilità politica sotto la guida di Josip Broz Tito. Alla morte del maresciallo Tito nel 1980, il governo federale si indebolì considerevolmente, lasciando spazio, tra le Repubbliche costituenti, a sentimenti nazionalistici e indipendentistici. Nei primi anni '90, lo scontro tra le Repubbliche si acuì con l'elezione in Serbia di Slobodan Milošević, più concentrato sull'espansione del dominio serbo che sulla conservazione dell'unità jugoslava. Nel 1990, la Lega dei Comunisti di Jugoslavia si sciolse e i socialisti iniziarono a cedere il passo ai separatisti, fino alla dichiarazione d'indipendenza di quattro delle sei Repubbliche socialiste, mentre Serbia e Montenegro rimasero federate. Le crescenti tensioni etniche tra i popoli sparsi in Jugoslavia, principalmente serbi, croati e bosgnacchi, portò allo scoppio delle guerre jugoslave, dapprima in Slovenia, poi in Croazia, Bosnia ed Erzegovina, Kosovo e infine in Macedonia. Questi conflitti furono segnati da diversi eccidi qualificabili come tentativi di pulizia etnica, e considerati pertanto sia crimini di guerra che crimini contro l'umanità.
rdf:langString Rozpad Jugosławii (serb.-chorw. Raspad Jugoslavije) – proces, w wyniku którego stopniowo od 1991 roku doszło do rozpadu Socjalistycznej Federacyjnej Republiki Jugosławii i w konsekwencji do powstania niepodległych państw i konfliktów zbrojnych. Przed rozpadem państwa Socjalistyczna Federalna Republika Jugosławii (SFRJ) obejmowała sześć republik: Bośnię i Hercegowinę, Chorwację, Macedonię, Czarnogórę, Serbię i Słowenię. Ponadto w skład Serbii wchodziły dwie prowincje autonomiczne Kosowo i Wojwodina. Podział ten wprowadził Josip Broz Tito w konstytucji z 31 stycznia 1946 roku. Rozpad Jugosławii wynikał z wielu niezależnych od siebie czynników. Najważniejszymi z nich są: problemy ekonomiczne, ożywienie idei narodowych (szczególnie po nowelizacji konstytucji 21 lutego 1974 roku i śmierci Broz Tity), animozje historyczne oraz wpływ przemian ustrojowych w Europie Środkowo-Wschodniej. Po śmierci Broz Tity (4 maja 1980 roku) ujawniły się napięcia narodowe w republikach wchodzących w skład państwa. W 1991 roku niepodległość proklamowały: Słowenia (25 czerwca), Chorwacja (25 czerwca) oraz Macedonia (17 września). 1 marca 1992 roku po referendum Bośnia i Hercegowina ogłosiła niepodległość jako Republika Bośni i Hercegowiny; po układzie z Dayton, w 1995 r., przemianowana na Bośnię i Hercegowinę. 27 kwietnia 1992 roku Serbia i Czarnogóra utworzyły Federalną Republikę Jugosławii. Ogłoszenie niepodległości przez Słowenię, Chorwację oraz Bośnię i Hercegowinę doprowadziło do wybuchu wojen z Serbią. W 1998 roku wybuchły walki serbsko-albańskie w Kosowie. Pod presją NATO (przeprowadzającego naloty bombowe) Serbia wycofała się z Kosowa w czerwcu 1999 roku. Wobec rozwoju dążeń separatystycznych w Czarnogórze, 4 lutego 2003 roku Federalna Republika Jugosławii przekształciła się w Serbię i Czarnogórę. W wyniku referendum niepodległościowego Serbia i Czarnogóra rozpadła się na dwa niepodległe państwa. Rozpad federacji nastąpił 3 czerwca 2006 roku, a sukcesję prawną Serbii i Czarnogóry przejęła Serbia. 17 lutego 2008 roku Kosowo ogłosiło jednostronną deklarację niepodległości. Niepodległość Kosowa nie została dotychczas uznana przez wszystkie państwa na świecie.
rdf:langString Jugoslaviens upplösning hänvisar till en rad konflikter och politiska omvälvningar som från juni 1991 och framåt resulterade i upplösningen av Jugoslavien (Socialistiska federativa republiken Jugoslavien eller SFR Jugoslavien). SFR Jugoslavien var en mångnationell och mångkulturell federation som sträckte sig från Centraleuropa till Balkan – en region med en historia av etniska konflikter. Landet bestod av sex regionala republiker och två autonoma provinser som var fördelade längs ungefärliga etniska linjer och som under 1990-talet splittrades upp i flera självständiga länder. Dessa åtta federala enheter var de sex republikerna: Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Makedonien, Montenegro, Serbien och två autonoma provinser inom Serbien: Kosovo och Vojvodina. Med Bosniens demografiska struktur innefattande en population på nästan 50% serber och kroater och med idéer om självständighet vilande med etniciteterna snarare än hela nationen, blev kontroll av territoriet återigen öppet för tolkning. En tvist mellan Bosnien, Kroatien och Serbien om landsområdets rätta ägare ledde till jugoslaviska krigen. Serbien och Montenegro kvarstod från april 1992 som delstater i Förbundsrepubliken Jugoslavien, som i februari 2003 upplöstes. I stället bildades Staten Serbien och Montenegro, som upplöstes då Montenegro blev en självständig stat i juni 2006, sedan majoriteten av montenegrinerna vid en folkomröstning i maj samma år sagt ja till självständighet.
rdf:langString Desintegração ou Dissolução da Iugoslávia (português brasileiro) ou Jugoslávia (português europeu) foi uma série de conflitos e irregularidades políticas que resultaram na desintegração da Iugoslávia (a República Socialista Federativa da Iugoslávia, RSF da Iugoslávia, ou simplesmente RFSI). A RSF da Iugoslávia foi um país que ocupou uma porção de terras que atualmente vai desde a Europa Central até os Bálcãs, uma região com um conflito étnico histórico. O país era um conjunto de seis repúblicas regionais e duas províncias autônomas, que estava dividida segundo as etnias e que na década de 1990 separou-se em vários países independentes. Estas oito unidades federais passaram a ser seis repúblicas: Eslovênia, Croácia, Bósnia e Herzegovina, Macedônia, Montenegro, Sérvia, e as duas províncias autônomas ficaram com a Sérvia: Kosovo e Vojvodina. A Bósnia e Herzegovina não havia existido como um estado mesclado etnicamente desde 1465, e além disso não tinha uma maioria étnica clara, com 44% de bósnios muçulmanos, 33% de sérvios bósnios , 18% de bósnios croatas e outras minorias. A distribuição geográfica dos grupos étnicos que compunham a Iugoslávia representava o feito de que cada nação tinha uma população em cada uma das seis repúblicas. A Iugoslávia passou a ser um país com sete fronteiras, seis repúblicas, cinco nacionalidades, quatro idiomas, três religiões, dois alfabetos e um líder. Já que a estrutura demográfica da Bósnia compreendia uma população de sérvios e croatas em cerca de 50% e com ideias de independência baseadas mais nas etnias do que na nação, o controle do território, a abrir-se a diferentes interpretações, e grandes zonas da Bósnia, Croácia e Sérvia foram consideradas zonas em disputa. Os elementos mais importantes que fomentaram a discórdia foram a formação do Reino da Iugoslávia, a guerra civil e o genocídio praticado pelo Estado Independente da Croácia durante a Segunda Guerra Mundial, a ideia da "Grande Sérvia", e as adaptações balcânicas do pan-eslavismo. A guerra civil que seguiu a secessão terminou com grande parte da antiga Iugoslávia reduzida à pobreza, enormes perturbações económicas e persistente instabilidade em todo o território onde ocorreram os piores combates. Hoje existem seis frágeis repúblicas, a maioria delas empobrecida pelas perdas materiais e pela fuga da população, quando não entregues ao crime organizado, sem contar com um permanente clima de frustração, misturado ao ódio étnico sempre pronto para dar seu sinal de retorno. As guerras foram os conflitos mais sangrentos em solo europeu desde o final da Segunda Guerra Mundial. Foram também os primeiros conflitos desde a Segunda Guerra Mundial onde foram formalmente julgados genocídios de carácter fundamental e muitos participantes individuais foram posteriormente acusados de crimes. O Tribunal Penal Internacional para a ex-Iugoslávia (TPIJ) foi criado pela ONU para julgar esses crimes.
rdf:langString Распа́д Югосла́вии — обобщённое название событий 1991—2008 годов, в результате которых бывшая Социалистическая Федеративная Республика Югославия (СФРЮ) разделилась на шесть независимых стран и одно частично признанное государство. Процесс распада государства берёт начало в 1991—1992 годах, когда от СФРЮ отделились четыре из шести республик (Словения, Хорватия, Босния и Герцеговина и Македония). Тогда же на территорию сначала Боснии и Герцеговины, а затем автономного края Косово были введены миротворческие силы ООН. Югославия, в которой оставалось две республики, превратилась в федерацию в составе Сербии и Черногории: c 1992 по 2003 год — Союзная Республика Югославия (СРЮ), с 2003 по 2006 год — конфедеративный Государственный Союз Сербии и Черногории (ГССЧ). В 1999 году США и их союзники провели военную операцию в автономном крае Косово, который оказался под протекторатом ООН. Операция оправдывалась как гуманитарная интервенция, но она была проведена без мандата ООН, в связи с чем законность её проведения оспаривается и характеризуется некоторыми критиками как военная агрессия. 3 июня 2006 года, с выходом из союза Черногории, Югославия окончательно прекратила существование. 17 февраля 2008 года в одностороннем порядке была провозглашена независимость Республики Косово от Сербии.
rdf:langString 南斯拉夫解體是指一系列的衝突和政治動盪使得南斯拉夫社會主義聯邦共和國解體的過程。南斯拉夫社會主義聯邦共和國的領土自中歐延伸到一個歷史上多次發生民族衝突的地區「巴爾幹半島」。南斯拉夫大致按照民族界線分為六個共和國和兩個自治省,共和國和自治省的界線大致按照民族分佈來劃分。在1990年代,南斯拉夫分裂為數個獨立的國家。南斯拉夫的八個聯邦構成單位包括了六個共和國:斯洛文尼亞、克羅地亞、波斯尼亞和黑塞哥維那、馬其頓、黑山、塞爾維亞,以及塞爾維亞境內的兩個自治省:科索沃和伏伊伏丁那。波黑的人口結構中,塞爾維亞人所占比例为百分之三十多,克羅地亞人所占比例为17%左右,雙方都試圖擁有波斯尼亞和黑塞哥維那地區大部份的主權,從而展開了紛爭,引發了南斯拉夫內戰。
rdf:langString Ро́зпад Югосла́вії — процес поступового припинення існування Соціалістичної Федеративної Республіки Югославія та перетворення її на 5 нових незалежних держав. Відбувся внаслідок низки політичних потрясінь і конфліктів на початку 1990-х.
xsd:nonNegativeInteger 95695

data from the linked data cloud