Betsimisaraka people

http://dbpedia.org/resource/Betsimisaraka_people an entity of type: Thing

Betsimisaraka adalah kelompok etnis terbesar kedua di Madagaskar setelah Merina dan meliputi sekitar lima belas persen . Mereka menduduki sebagian besar kawasan pesisir timur Madagaskar, dari di selatan sampai di utara. rdf:langString
ベツィミサラカ人(Betsimisaraka)は、マダガスカルの民族。主にマダガスカル東沿岸、トアマシナ州に住む。マダガスカル人口の15%を占め、メリナ人に次いで2番目に大きな民族である。言語はマダガスカル語を話す。焼畑による稲作を中心とする農業や、漁業を主な生業とする。ベツィミサラカとは「離れられない多くの人々」という意味である。 ベツィミサラカ人が民族として成立したのは18世紀前半、英国人海賊とマダガスカル人との間に生まれたと称するラツィミラフという王がマダガスカル東部沿岸を統一し、ベツィミサラカ王国を建国して以後である。当時この地域では奴隷交易が盛んとなっており、トアマシナなどいくつかの交易都市が生まれ、その貿易利権をまとめるために都市同盟的な性格を持つベツィミサラカ王国が誕生した。ラツィミラフの死後王国は分裂し、ヨーロッパ人や内陸部のメリナ人の攻撃により崩壊したが、ベツィミサラカ人はその後も同族意識をもち続け、民族として存続した。 rdf:langString
De Betsimisaraka, vroeger ook bekend als de Zana-Malata, zijn de tweede grootste etnische groep in Madagaskar. rdf:langString
Бецимисарака («те, кто многочисленны и не разделимы») — одна из этнических групп малагасийцев, занимающая большую часть восточного побережья Мадагаскара от района на юге до района Анталаха на севере. Примерно в 1550—1800 годах у неё было своё самостоятельное государство. Около 1800 года оно было присоединено к королевству Имерина, объединившему разрозненные земли Мадагаскара. rdf:langString
شعب بيتسيميساراكا (بالإنجليزية: Betsimisaraka people)‏ يعني الاسم «الشعب غير القابل للانفصال». ثاني أكبر مجموعة إثنية في مدغشقر بعد شعب ميرينا، إذ يشكلون نحو 15% من الشعب الملغاشي. يشغلون مساحة كبيرة من المنطقة الساحلية الشرقية في مدغشقر، من مانانجاري جنوبًا إلى أنتالاها شمالًا. يتميز شعب بيتسيميساراكا بتاريخ طويل من التفاعل واسع النطاق مع البحّارة والتجار الأوروبيين ما أنتج بدوره مجموعة فرعية كبيرة ذات أصول أوروبية - ملغاشية مختلطة سُميت اصطلاحًا زانا-مالتا. يبدو التأثير الأوروبي جليًا في الأنماط الموسيقية المحلية مثل موسيقى فالس (waltz) وباسيسا والتي تُؤدى عادةً باستخدام آلة الأكورديون. تبرز مراسم ترومبا (استحواذ الروح) بقوة في ثقافة بيتسيميساراكا. rdf:langString
Els betsimisarakes són un poble de Madagascar, que ocupen el sud, fins en la major part del litoral oriental de l'illa, des de la regió de Mananjary a Antalaha al nord. Com els sakalaves de la costa oest, els betsimisarakes constitueixen un reagrupament de diverses comunitats que les circumstàncies històriques han unificat en una mateixa denominació. rdf:langString
The Betsimisaraka ("the many inseparables") are the second largest ethnic group in Madagascar after the Merina and make up approximately fifteen percent of the Malagasy people. They occupy a large stretch of the eastern coastal region of Madagascar, from Mananjary in the south to Antalaha in the north. The Betsimisaraka have a long history of extensive interaction with European seafarers and traders that produced a significant subset with mixed European-Malagasy origins, termed the zana-malata. European influence is evident in the local valse (waltz) and basesa musical genres, which are typically performed on the accordion. Tromba (spirit possession) ceremonies feature strongly in Betsimisaraka culture. rdf:langString
Die Betsimisaraka (dt. etwa: „die Vielen Unzertrennlichen“) sind die zweitgrößte Ethnie (Foko) in Madagaskar nach den Merina. Ihr Anteil an der Bevölkerung beträgt ca. 15 %. Der größte Teil des Volkes lebt an einem Küstenstrich der Ostküste, von Mananjary im Süden bis Antalaha im Norden. Die Betsimisaraka haben seit langem Beziehungen zu europäischen Seefahrern und Händlern gehabt, wodurch sich eine ethnisch gemischte Untergruppierung gebildet hat, die so genannten zana-malata. Europäischer Einfluss ist ersichtlich in den musikalischen Traditionen valse (Walzer) und basesa, die typischerweise mit Akkordeon-Begleitung aufgeführt werden. Tromba (Besessenheits)-Zeremonien (Kommunikation mit den Verstorbenen in Trance) sind in der Kultur der Betsimisaraka weit verbreitet. rdf:langString
I Betsimisaraka (i tanti inseparabili) sono un popolo della costa orientale del Madagascar, il secondo più grande gruppo etnico del Madagascar dopo i Merina (circa il 15% della popolazione totale).. Sono diffusi su un tratto di costa di circa 640 km, dal a sud fino al fiume Bemarivo, nella regione di Antalaha, a nord. rdf:langString
Les Betsimisaraka sont un peuple de Madagascar, qui occupent la majeure partie du littoral oriental de l'île, depuis le sud dans la région de Mananjary jusqu'à Sambava au nord. Comme les Sakalava de la côte ouest, les Betsimisaraka constituent un regroupement de plusieurs communautés que les circonstances historiques ont unifié à l'intérieur d'une même dénomination. rdf:langString
Betsimisaraka är den näst största folkgruppen på Madagaskar efter merina och utgör cirka femton procent av det malagassiska folket. De är huvudsakligen bosatta längs den smala östra och nordöstra kusten, från Mananjary i söder till Antalaha i norr. Deras antal uppgår till omkring 1,5 miljoner (2011). rdf:langString
rdf:langString Betsimisaraka people
rdf:langString شعب بيتسيميساراكا
rdf:langString Betsimisarakes
rdf:langString Betsimisaraka
rdf:langString Suku Betsimisaraka
rdf:langString Betsimisaraka
rdf:langString Betsimisarakas
rdf:langString ベツィミサラカ人
rdf:langString Betsimisaraka (volk)
rdf:langString Бецимисарака
rdf:langString Betsimisaraka
rdf:langString Betsimisaraka
xsd:integer 18860303
xsd:integer 1095001230
rdf:langString
rdf:langString Betsimisaraka
rdf:langString Betsimisaraka women
rdf:langString East coast of Madagascar
rdf:langString over 1,500,000
rdf:langString Els betsimisarakes són un poble de Madagascar, que ocupen el sud, fins en la major part del litoral oriental de l'illa, des de la regió de Mananjary a Antalaha al nord. Com els sakalaves de la costa oest, els betsimisarakes constitueixen un reagrupament de diverses comunitats que les circumstàncies històriques han unificat en una mateixa denominació. Aquest reagrupament ha estat qualificat de confederació, en la mesura on no es realitza amb l'objectiu d'elegir un sol home al seu front, sinó de crear aliances econòmiques i polítiques entre les diferents comunitats que la componen. Aquestes aliances són necessàries pel bon funcionament d'aquestes societats perquè el context d'aquesta regió al segle XVIIIe caracteritzada per intercanvis comercials importants entre europeus i malgaixos, podia desestabilitzar les seves organitzacions. Ratsimilaho fou un cap malata (mulat) que va aconseguir reunir les comunitats de la major part de la costa est de Madagascar, sota una mateixa denominació: Betsimisaraka, és-a-dir "els que no se separen mai, el que són solidaris". Aquesta adhesió li va permetre de poder fer front i gestionar els intercanvis amb els europeus, sense pertorbar completament aquestes poblacions.
rdf:langString شعب بيتسيميساراكا (بالإنجليزية: Betsimisaraka people)‏ يعني الاسم «الشعب غير القابل للانفصال». ثاني أكبر مجموعة إثنية في مدغشقر بعد شعب ميرينا، إذ يشكلون نحو 15% من الشعب الملغاشي. يشغلون مساحة كبيرة من المنطقة الساحلية الشرقية في مدغشقر، من مانانجاري جنوبًا إلى أنتالاها شمالًا. يتميز شعب بيتسيميساراكا بتاريخ طويل من التفاعل واسع النطاق مع البحّارة والتجار الأوروبيين ما أنتج بدوره مجموعة فرعية كبيرة ذات أصول أوروبية - ملغاشية مختلطة سُميت اصطلاحًا زانا-مالتا. يبدو التأثير الأوروبي جليًا في الأنماط الموسيقية المحلية مثل موسيقى فالس (waltz) وباسيسا والتي تُؤدى عادةً باستخدام آلة الأكورديون. تبرز مراسم ترومبا (استحواذ الروح) بقوة في ثقافة بيتسيميساراكا. خلال أواخر القرن السابع عشر، كانت عشائر المنطقة الساحلية الشرقية المختلفة خاضعة لحكم زعماء القبائل الذين كانوا يحكمون عادة قرية أو قريتين. برز أحد أفراد زانا-مالتا اسمه راتسيميلاهو لتوحيد تلك العشائر تحت حكمه عام 1710. دام حكمه خمسين عامًا وأسس شعورًا بالهوية المشتركة والاستقرار في مختلف أنحاء المملكة، بيد أن خلفاءه قد أضعفوا تدريجيًا هذا الاتحاد، الأمر الذي جعله عرضةً لتزايد نفوذ ووجود المستوطنين الأوروبيين والفرنسيين بصورة خاصة وتجار الرقيق والمبشرين والتجار. استُعمرت مملكة بيتسيميساراكا الممزقة بسهولة عام 1817 من قبل راداما الأول ملك إيميرينا الذي حكم من عاصمتها في أنتاناناريفو في المرتفعات الوسطى. إن استعباد شعب بيتسيميساراكا في القرن التاسع عشر ترك السكان فقراء نسبيًا؛ وفي ظلّ الاستعمار الفرنسي (1896-1960) بُذلت جهود مركزة حول زيادة فرص التعليم والعمل المأجور في المزارع الفرنسية. مايزال إنتاج المحاصيل الزراعية الأولية مثل الفانيلا واليلانج وزيت جوز الهند والبن يشكل النشاط الاقتصادي الرئيسي في المنطقة بعيدًا عن زراعة الكفاف وصيد الأسماك، مع ذلك يُعتبر استخراج المعادن مصدرًا آخر للدخل. يمكن تقسيم شعب بيتسيميساراكا ثقافيًا إلى مجموعات فرعية شمالية وجنوبية. إن العديد من العناصر الثقافية شائعة بين المجموعتين كتبجيل الأموات والاستحواذ الروحي وطقس التضحية بحيوان الزيبو أو الدرباني والبنية الاجتماعية الأبوية الذكورية. تتميز هذه المجموعات بتحدثها لهجات لغوية فرعية ووجود العديد من الـ فادي (المحرمات)، بالإضافة إلى بعض الممارسات الجنائزية والعادات الأخرى. يمارس شعب بيتسيميساراكا طقس فاماديهانا (إعادة الدفن) وسامباترا (الختان) ويؤمنون بالسحر ومجال واسع من القوى الخارقة للطبيعة. تدور العديد من المحرمات والقصص الشعبية حول حيوانات الليمور والتماسيح، وكلاهما شائعان في جميع أنحاء منطقة بيتسيميساراكا.
rdf:langString The Betsimisaraka ("the many inseparables") are the second largest ethnic group in Madagascar after the Merina and make up approximately fifteen percent of the Malagasy people. They occupy a large stretch of the eastern coastal region of Madagascar, from Mananjary in the south to Antalaha in the north. The Betsimisaraka have a long history of extensive interaction with European seafarers and traders that produced a significant subset with mixed European-Malagasy origins, termed the zana-malata. European influence is evident in the local valse (waltz) and basesa musical genres, which are typically performed on the accordion. Tromba (spirit possession) ceremonies feature strongly in Betsimisaraka culture. Through the late 17th century, the various clans of the eastern coastal region were governed by chieftains who typically ruled over one or two villages. A zana-malata named Ratsimilaho emerged to unite these clans under his rule in 1710. His reign lasted 50 years and established a sense of common identity and stability throughout the kingdom, but his successors gradually weakened this union, leaving it vulnerable to the growing influence and presence of European and particularly French settlers, slave traders, missionaries and merchants. The fractured Betsimisaraka kingdom was easily colonised in 1817 by Radama I, king of Imerina who ruled from its capital at Antananarivo in the Central Highlands. The subjugation of the Betsimisaraka in the 19th century left the population relatively impoverished; under colonisation by the French (1896-1960), a focused effort was made to increase access to education and paid employment working on French plantations. Production of former plantation crops like vanilla, ylang-ylang, coconut oil, and coffee remain the principal economic activity of the region beyond subsistence farming and fishing, although mining is also a source of income. Culturally, the Betsimisaraka can be divided into northern and southern sub-groups. Many elements of culture are common across both groups, including respect for ancestors, spirit possession, the ritual sacrifice of zebu, and a patriarchal social structure. The groups are distinguished by linguistic sub-dialects and various fady (taboos), as well as certain funeral practices and other customs. The Betsimisaraka practice famadihana (reburial) and sambatra (circumcision) and believe in sorcery and a wide range of supernatural forces. Many taboos and folktales revolve around lemurs and crocodiles, both of which are common throughout Betsimisaraka territory.
rdf:langString Die Betsimisaraka (dt. etwa: „die Vielen Unzertrennlichen“) sind die zweitgrößte Ethnie (Foko) in Madagaskar nach den Merina. Ihr Anteil an der Bevölkerung beträgt ca. 15 %. Der größte Teil des Volkes lebt an einem Küstenstrich der Ostküste, von Mananjary im Süden bis Antalaha im Norden. Die Betsimisaraka haben seit langem Beziehungen zu europäischen Seefahrern und Händlern gehabt, wodurch sich eine ethnisch gemischte Untergruppierung gebildet hat, die so genannten zana-malata. Europäischer Einfluss ist ersichtlich in den musikalischen Traditionen valse (Walzer) und basesa, die typischerweise mit Akkordeon-Begleitung aufgeführt werden. Tromba (Besessenheits)-Zeremonien (Kommunikation mit den Verstorbenen in Trance) sind in der Kultur der Betsimisaraka weit verbreitet. Bis ins späte 17. Jahrhundert unterstanden die verschiedenen Clans der Ostküste Stammeshäuptlingen (filohany), die gewöhnlich nur in ein oder zwei Dörfern anerkannt waren. 1710 trat auf, ein Zana-Malata, der diese Clans unter seiner Herrschaft vereinigte. Er herrschte 50 Jahre und seine Herrschaft führte zu einem Gemeinschaftsgefühl, aber seine Nachfolger konnten diese Union nicht erhalten und machten sie sogar verwundbar gegenüber den wachsenden Einflüssen und der zunehmenden Präsenz der Europäer und im Besonderen gegenüber den französischen Siedlern, Sklavenhändlern, Missionaren und Händlern. Das fragmentierte Betsimisaraka-Königreich wurde 1817 mit Leichtigkeit von Radama I., dem König des Königreich Madagaskar erobert. Die Unterwerfung der Betsimisaraka im 19. Jahrhundert hinterließ die Bevölkerung relativ verarmt. Unter der französischen Kolonisation (1896–1960) wurden Bildungsprogramme eingeführt und es entstanden bezahlte Arbeitsplätze auf den französischen Plantagen. Auch heute noch bildet der Anbau von Vanille, Ylang-Ylang, Kokosöl und Kaffee auf den ehemaligen Plantagen eines der wirtschaftlichen Standbeine der Region neben Subsistenzwirtschaft und Fischerei, sowie Bergbau.
rdf:langString Les Betsimisaraka sont un peuple de Madagascar, qui occupent la majeure partie du littoral oriental de l'île, depuis le sud dans la région de Mananjary jusqu'à Sambava au nord. Comme les Sakalava de la côte ouest, les Betsimisaraka constituent un regroupement de plusieurs communautés que les circonstances historiques ont unifié à l'intérieur d'une même dénomination. Ce regroupement a été qualifié de confédération, dans la mesure où il ne se réalise pas dans le but d'élire un seul et même homme à sa tête, mais de créer des alliances économiques et politiques entre les différentes communautés qui la composent. Ces alliances sont nécessaires au bon fonctionnement de ces sociétés car le contexte de cette région au XVIIIe siècle, façonné par des échanges commerciaux importants entre européens et malgaches, pouvait déstabiliser leurs organisations. Au XVIIIe siècle, Madagascar a de nombreux contacts et échanges avec les étrangers, principalement sur la côte nord-ouest et la côte orientale de l'île. Cette économie concerne divers produits comme le riz, le bétail, les écailles de tortues, et autres, mais elle se concentre principalement sur le commerce d'individus. C'est au XVIIIe siècle que la traite esclavagiste prend son véritable essor, principalement impulsée par la demande de main d'œuvre croissante des nouvelles colonies, pour travailler dans les plantations. Pour autant il faut savoir que la traite des hommes existent depuis plusieurs siècles ; depuis les premières migrations austronésiennes et africaines, entretenus ensuite par les musulmans de la côte est africaine et poursuivis par les européens dès le XVIe siècle empruntant la route des Indes. Ils faisaient escale à Madagascar pour se ravitailler, se reposer et par la même occasion emmener des hommes à bord, qui sont ensuite revendus ou gardés par les équipages. Il faut prendre en compte que le contact avec les étrangers est déstabilisant car il est de nature purement économique. C'est-à-dire que les traitants européens (soit les négriers, soit les marchands en général) n'hésitaient pas à créer des tensions et même des conflits entre les différentes communautés, afin qu'ils se fassent la guerre, fassent des captifs, pour leur être ensuite revendus; il n'intervient ici aucune humanité. La demande d'esclaves étant en pleine expansion au XVIIIe siècle, elle menace les sociétés malgaches et provoque de nombreuses tensions entre les différentes communautés du pays. Les communautés en sont déstabilisées et divisées au moment où les structures politiques se morcellent peu à peu, c'est-à-dire à partir de la fin du règne de Ratsimilaho. Ratsimilaho est un chef malata (mulâtre) qui a réussi rallier les communautés de la majeure partie de la côte est de Madagascar, sous une même dénomination : Betsimisaraka, c'est-à-dire « ceux qui ne se séparent jamais », « ceux qui restent solidaires ». Ce ralliement va permettre de faire face et gérer les échanges avec les européens, sans qu'ils ne perturbent complètement ces populations.
rdf:langString Betsimisaraka adalah kelompok etnis terbesar kedua di Madagaskar setelah Merina dan meliputi sekitar lima belas persen . Mereka menduduki sebagian besar kawasan pesisir timur Madagaskar, dari di selatan sampai di utara.
rdf:langString ベツィミサラカ人(Betsimisaraka)は、マダガスカルの民族。主にマダガスカル東沿岸、トアマシナ州に住む。マダガスカル人口の15%を占め、メリナ人に次いで2番目に大きな民族である。言語はマダガスカル語を話す。焼畑による稲作を中心とする農業や、漁業を主な生業とする。ベツィミサラカとは「離れられない多くの人々」という意味である。 ベツィミサラカ人が民族として成立したのは18世紀前半、英国人海賊とマダガスカル人との間に生まれたと称するラツィミラフという王がマダガスカル東部沿岸を統一し、ベツィミサラカ王国を建国して以後である。当時この地域では奴隷交易が盛んとなっており、トアマシナなどいくつかの交易都市が生まれ、その貿易利権をまとめるために都市同盟的な性格を持つベツィミサラカ王国が誕生した。ラツィミラフの死後王国は分裂し、ヨーロッパ人や内陸部のメリナ人の攻撃により崩壊したが、ベツィミサラカ人はその後も同族意識をもち続け、民族として存続した。
rdf:langString De Betsimisaraka, vroeger ook bekend als de Zana-Malata, zijn de tweede grootste etnische groep in Madagaskar.
rdf:langString I Betsimisaraka (i tanti inseparabili) sono un popolo della costa orientale del Madagascar, il secondo più grande gruppo etnico del Madagascar dopo i Merina (circa il 15% della popolazione totale).. Sono diffusi su un tratto di costa di circa 640 km, dal a sud fino al fiume Bemarivo, nella regione di Antalaha, a nord. Sono in effetti un gruppo di diverse etnie che per motivi storici sono state unificate sotto una denominazione comune; il nome "Betsimisaraka" significa infatti "coloro che sono stati uniti", o "numerosi e inseparabili". Oggi vengono principalmente distinti tre gruppi, denominati Betsimisaraka del nord, Betanimena, e Betsimisaraka del sud. Sono principalmente mercanti, navigatori, pescatori e agricoltori.
rdf:langString Betsimisaraka är den näst största folkgruppen på Madagaskar efter merina och utgör cirka femton procent av det malagassiska folket. De är huvudsakligen bosatta längs den smala östra och nordöstra kusten, från Mananjary i söder till Antalaha i norr. Deras antal uppgår till omkring 1,5 miljoner (2011). Betsimisaraka har en lång historia med omfattande interaktion med europeiska sjömän och handelsmän. Människor med blandat europeiskt-malagassiskt ursprung kallades zana-malata. Europeiskt inflytande är tydligt i de lokala musikstilarna valse (vals) och basesa, som traditionellt framförs på dragspel. Trombaceremonier (andebesättning) har en central plats i Betsimisarakakulturen. Under slutet av 1600-talet leddes de olika klanerna i den östra kustregionen av hövdingar som ofta styrde över endast en eller två byar. En zana-malata med namnet Ratsimilaho kom då till makten och lyckades förena de olika klanerna under sin ledning år 1710. Hans regeringstid varade i 50 år och under denna tid etablerades en gemensam identitet vilket skapade stabilitet i hela riket. Hans efterträdare lyckades dock inte hålla ihop riket som gradvis försvagades och gjorde det sårbart för det växande inflytandet europeiska, och särskilt franska, bosättare, slavhandlare, missionärer och handelsmän. Det splittrade Betsimisarakariket blev enkelt koloniserat 1817 av Radama I, kungen av Imerina, som härskade från sin huvudstad i Antananarivo i det centrala höglandet. Erövringen av Betsimisaraka uner 1800-talet ledde till en relativt fattig befolkning. Under den franska koloniseringen (1896-1960) gjordes en riktad satsning på utbildning och avlönade anställningar på franska plantager. Fortfarande är det huvudsakligen denna produktion, dvs vanilj, ilang-ilang, kokosnötolja och kaffe som idag är den huvudsakliga inkomstkällan. Även gruvdrift förekommer. Traditionellt har man odlat ris, maniok och majs i en form av svedjebruk. Genom historien har betsimisaraka varit kända som sjöfolk, fiskare, valfångare och pirater; deras största kanoter kunde föra med sig minst 50 man. Många tog senare arbete på europeiska fartyg. Kulturellt kan Betsimisaraka delas in i nordliga och sydliga undergrupper. Många kulturelement är vanliga hos båda grupperna, bland annat förfädersdyrkan, andebesättning, rituella offer av zebus och en patriarkalisk social struktur. Grupperna kännetecknas av olika dialekter och olika faddy (tabu), liksom vissa begravningstraditioner och andra seder. Betsimisaraka utövar famadihana (återbegravning) och sambatra (omskärelse) och tror på magi och ett brett spektrum av övernaturliga krafter. Många tabuer och folktro kretsar kring lemurer och krokodiler, vilka båda är vanliga i hela Betsimisaraka-territoriet.
rdf:langString Бецимисарака («те, кто многочисленны и не разделимы») — одна из этнических групп малагасийцев, занимающая большую часть восточного побережья Мадагаскара от района на юге до района Анталаха на севере. Примерно в 1550—1800 годах у неё было своё самостоятельное государство. Около 1800 года оно было присоединено к королевству Имерина, объединившему разрозненные земли Мадагаскара.
xsd:nonNegativeInteger 30201
xsd:nonNegativeInteger 1500000

data from the linked data cloud