Battle of the Atlantic

http://dbpedia.org/resource/Battle_of_the_Atlantic an entity of type: Thing

Druhá bitva o Atlantik je nejdelší a jedna z nejdůležitějších kampaní druhé světové války. Trvala po celý konflikt a z hlediska vývoje války v Evropě ji lze považovat za jedno z rozhodujících střetnutí. Za její vrcholnou gradaci a rozhodující část se považuje období od půle roku 1940 do půle (resp. konce) roku 1943, kdy vyvrcholilo gigantické střetnutí německých ponorek se spojeneckými zásobovacími konvoji. rdf:langString
Atlantikschlacht ist ein Sammelbegriff für die Kampfhandlungen zwischen der deutschen Kriegsmarine und Kriegsschiffen, Geleitzügen und Marinefliegerkräften der Alliierten im Atlantik über die gesamte Dauer des Zweiten Weltkrieges. Nach dem Rückzug der letzten schweren deutschen Überwasserstreitkräfte aus den französischen Atlantikhäfen im Februar 1942 (Unternehmen Cerberus) wurde die Atlantikschlacht von deutscher Seite fast ausschließlich als U-Boot-Krieg geführt. rdf:langString
大西洋の戦い(たいせいようのたたかい、英:Battle of the Atlantic, 独:Atlantikschlacht)は、第二次世界大戦中に大西洋全域で行われた連合国と枢軸国の戦い。1939年にヨーロッパでの戦争勃発と同時に始まり、100以上の輸送船団と約1,000隻の艦船が戦闘に巻き込まれた。1940年6月にイタリアが参戦し、同年中頃から1943年の後期にかけて山場を迎えた。双方で新型兵器の開発と新しい戦術、対抗策が開拓されたため、1945年にナチス・ドイツが降伏するまでの6年の間に渡って戦術的優位は両者間を行き来し、第二次世界大戦を通じて最も長い戦いとなった。 北アメリカや南大西洋からイギリスやソ連に向かう輸送船団をドイツ海軍が阻止しようとしたが、これを見たイギリス海軍は徐々にドイツ海軍を圧倒するようになり、1941年の中期までにドイツ海軍の水上艦(戦艦、ポケット戦艦、巡洋艦)を封じ込め、1943年の3月から5月にかけて行われた輸送作戦においてUボートを駆逐した。 なお、「Battle of the Atlantic」は1941年春にイギリスの首相であるチャーチルが名付けた名前であるが、ここでは広義の大西洋の戦いについてとりあげる。 rdf:langString
De Slag om de Atlantische Oceaan is de strijd van 1939 tot 1945 tussen de Duitse Kriegsmarine en de geallieerde vloot. Tijdens deze langstdurende militaire campagne van de Tweede Wereldoorlog probeerden de Duitsers vooral met onderzeeboten de maritieme aanvoerlijnen van hun tegenstanders af te snijden. rdf:langString
معركة الأطلسي أطول حملة عسكرية مستمرة في الحرب العالمية الثانية، التي استمرت من عام 1939 إلى هزيمة ألمانيا النازية في عام 1945، وكانت جزءًا كبيرًا من التاريخ البحري للحرب العالمية الثانية. في جوهرها كان الحصار البحري للحلفاء لألمانيا، الذي أعلن في اليوم التالي لإعلان الحرب، والحصار الألماني اللاحق. كان في ذروته من منتصف عام 1940 وحتى نهاية عام 1943. شنت ألمانيا النازية حصارا على بريطانيا لقطع الإمدادات عنها، فقد كان هتلر مصمماً على قطع الشريان الحيوي الذي يتمثل في المحيط الأطلسي من خلال ضرب السفن التجارية البريطانية وقطع الإمدادات عن بريطانيا القادمة إليها من الولايات المتحدة و كندا، لإجبارها على الإستسلام. rdf:langString
La Batalla de l'Atlàntic va ser la campanya contínua més llarga de tota la Segona Guerra Mundial. Es va estendre des de l'inici de les hostilitats al setembre de 1939 fins a la derrota de l'Alemanya Nazi el 1945. Va tenir els seus punts àlgids entre mitjan 1940 i la fi de 1943. rdf:langString
Ο όρος Μάχη του Ατλαντικού αναφέρεται στο σύνολο των πολεμικών επιχειρήσεων που έλαβαν χώρα στον Ατλαντικό ωκεανό κατά τον Β' Παγκόσμιο Πόλεμο και που διήρκεσαν από το 1939 μέχρι τη στρατιωτική κατάρρευση της Ναζιστικής Γερμανίας το 1945, θεωρούμενη έτσι ως η μακροβιότερη μάχη του πολέμου. Βέβαια μπορεί στο χώρο αυτό να μη συνέβησαν μεγάλες ναυμαχίες ή αεροναυμαχίες όπως αντίθετα δόθηκαν την ίδια περίοδο στον Ειρηνικό ωκεανό, υπήρξε όμως ένα τεράστιο πεδίο κυρίως ανθυποβρυχιακών αγώνων επικυριαρχίας αλλά και επιβίωσης με τεράστιες καταστροφές. rdf:langString
The Battle of the Atlantic, the longest continuous military campaign in World War II, ran from 1939 to the defeat of Nazi Germany in 1945, covering a major part of the naval history of World War II. At its core was the Allied naval blockade of Germany, announced the day after the declaration of war, and Germany's subsequent counter-blockade. The campaign peaked from mid-1940 through to the end of 1943. rdf:langString
La Batalo de Atlantiko estis la plej longdaŭra konstanta militkampanjo en la Dua Mondmilito, daŭra el 1939 ĝis la malvenko de Germanio en 1945. Ties komenco estis la ŝipa blokado de Germanio, anoncita la tagon post la deklaro de la milito, kaj la sekva kontraŭblokado fare de Germanio. Ĝi havis pinton el mezo de 1940 al la fino de 1943. La Batalo de Atlantiko kontraŭigis la U-Boote aŭ Unterseeboot kaj aliajn militŝipojn de la (germana ŝiparmeo) kaj aviadilojn de la Luftwaffe (germana aerforto) kontraŭ la Kanada Mararmeo, la Brita Mararmeo, la Usona Mararmeo, kaj la komerca ŝiparo de la Aliancanoj. La konvojoj, venantaj ĉefe el Nordameriko kaj ĉefe irantaj al la Unuiĝinta Reĝlando kaj al Sovetunio, estis protektitaj ĉefe de la britaj kaj kanadaj ŝipaj kaj aeraj fortoj. Tiuj fortoj estis hel rdf:langString
La batalla del Atlántico fue el enfrentamiento naval que tuvo como escenario de operaciones el océano Atlántico, prácticamente en toda su extensión, librado durante la Segunda Guerra Mundial entre los grandes navíos alemanes, los U-Boot comandados por el almirante Karl Dönitz y la casi totalidad de la escuadra británica. rdf:langString
L'expression « bataille de l'Atlantique » désigne l'ensemble des combats qui ont eu lieu dans l'Atlantique nord, pendant la Seconde Guerre mondiale. La paternité de l'expression est attribuée à Winston Churchill. C'est la plus longue bataille de la Seconde Guerre mondiale, commençant le 3 septembre 1939 pour finir le 8 mai 1945. Cette appellation est parfois étendue aux combats ayant eu lieu dans l'océan Arctique, l'Atlantique sud, voire la mer Méditerranée ou encore l'océan Indien. Une partie des campagnes de Méditerranée en constitue un prolongement. rdf:langString
Pertempuran Atlantik adalah kampanye militer berkesinambungan yang paling lama dalam sejarah Perang Dunia II, dimulai pada tahun 1939 sampai kekalahan Jerman pada tahun 1945. Pada intinya adalah pihak Sekutu melakukan blokade laut terhadap Jerman, diumumkan sehari setelah pernyataan perang, dan pihak Jerman kemudian melakukan blokade balasan. Puncaknya terjadi pada pertengahan tahun 1940 sampai akhir tahun 1943. Pertempuran Atlantik mengadu kekuatan antara U-boat dan kapal-kapal perang lainnya dari Kriegsmarine (Angkatan laut Jerman) serta pesawat udara dari Luftwaffe (Angkatan Udara Jerman) melawan , Angkatan Laut Britania Raya, dan kapal-kapal dagang Sekutu. Konvoi-konvoi, sebagian besar datang dari Amerika Utara dan menuju Britania Raya dan Uni Soviet, dilindungi oleh angkatan laut dan rdf:langString
대서양 전투(영어: Battle of the Atlantic)는 제2차 세계 대전 당시 가장 오래 지속된 군사 전역 중 하나이다. 전역은 1939년부터 시작되어 1945년 나치 독일이 패배할 때까지 지속되었다. 연합국의 독일 해상 봉쇄가 중심이었던 이 전투는 전쟁 선포 다음 날부터 시작되었고 독일의 봉쇄 반격전으로 이어졌다. 1940년 중반부터 1943년까지 전쟁은 정점에 다다랐다. 대서양 전투는 유보트와 전쟁해군의 다른 전함들, 루프트바페의 항공기가 , 영국 왕립해군, 미국 해군과 연합국 상선에 맞서 싸운 전투였다. 수송선은 주로 북아메리카에서 출발해 영국이나 소련으로 가는 경우가 많았으며 대부분 영국과 캐나다 해군 및 공군이 이들을 보호하는 경우가 많았다. 이 병력들은 1941년 9월 13일부터 미국의 선박과 항공기의 지원을 받았다. 독일은 이탈리아 왕국 해군의 지원을 받았는데, 1940년 6월 10일 이탈리아 왕국이 추축국 편을 든 이후부터 지원이 시작되었다. rdf:langString
La battaglia dell'Atlantico, termine coniato nel 1941 dal primo ministro del Regno Unito Winston Churchill, fu la campagna militare navale e aerea che si protrasse più a lungo e con maggiore continuità di tutta la seconda guerra mondiale. Cominciata contemporaneamente all'avvio delle ostilità, durò fino alla capitolazione della Germania, raggiungendo il suo apice, come tonnellaggio di naviglio affondato, nel periodo tra il 1940 e il 1943. rdf:langString
Bitwa o Atlantyk – najdłuższa kampania II wojny światowej toczona na Oceanie Atlantyckim i tworzących go morzach; trwała od 3 września 1939 roku do kapitulacji Niemiec w maju 1945 roku. Największe natężenie zmagań miało miejsce od wiosny 1940 do lata 1944 roku. Najważniejszymi uczestnikami tych działań morskich były: brytyjska Royal Navy i niemiecka Kriegsmarine, a od roku 1941 także flota amerykańska. Obok nich w zmaganiach uczestniczyły mniejsze floty, jak sowiecka Flota Północna, floty: Kanady, Australii, Nowej Zelandii, Belgii, Holandii, Norwegii, Polski, czy Wolnej Francji, w końcowym okresie niektórych państw Ameryki Południowej, na czele z Brazylią, a po stronie Niemiec włoska Regia Marina. rdf:langString
Битва за Атлантику (Вторая битва за Атлантику, в отличие от одноимённой кампании в рамках Первой мировой войны) — военная кампания Второй мировой войны, борьба союзников по Антигитлеровской коалиции с нацистской Германией и Италией за коммуникации и господство в Атлантическом океане и прилегающих к нему морях. Основной целью стран оси было нарушение атлантических коммуникаций Великобритании с остальными союзниками, дальней целью — принуждение её к переговорам и развал коалиции. Основной целью союзников была защита коммуникаций и, тем самым, обеспечение военных усилий коалиции. rdf:langString
A Batalha do Atlântico foi um confronto marítimo que marcou a Segunda Guerra Mundial, travado no Atlântico entre as potências europeias do Eixo e os Aliados. Inicialmente, os Aliados Reino Unido e França exerceram bloqueio naval contra a Alemanha Nazista, com os eventos decorrentes da queda da França, a marinha britânica estendeu tal bloqueio à Itália fascista. A partir de 1941, as potências europeias do Eixo através de suas frotas de submarinos, progressivamente iniciaram tentativas seguidas de bloquear as rotas navais aliadas no Atlântico; visando impedir a chegada de suprimentos ao Reino Unido e à União Soviética, a chegada de tropas americanas no Teatro Europeu de Operações, bem como a utilização do Atlântico como rota de abastecimento para os Aliados nos Teatros de Operações da Ásia, rdf:langString
Битва за Атлантику (Друга битва за Атлантику, на відміну від кампанії в рамках Першої світової війни) — військова кампанія Другої світової війни, боротьба союзників по Антигітлерівській коаліції з Німеччиною та Італією за комунікації і панування в Атлантичному океані й прилеглих до нього морях. rdf:langString
Slaget om Atlanten är den del av andra världskriget som utkämpades på Nord- och Sydatlanten samt efter Sovjetunionens inträde i kriget även på Norra ishavet. Kampen stod i första hand mellan Nazityskland och Storbritannien, som i ett senare skede var allierat med USA. De ojämförligt mest betydelsefulla parterna var den brittiska flottan och de tyska ubåtarna. Slaget om Atlanten är ett begrepp som den dåvarande brittiske premiärministern Winston Churchill myntade. rdf:langString
rdf:langString Battle of the Atlantic
rdf:langString معركة الأطلسي (1939-1945)
rdf:langString Batalla de l'Atlàntic (1939-1945)
rdf:langString Druhá bitva o Atlantik
rdf:langString Atlantikschlacht
rdf:langString Μάχη του Ατλαντικού
rdf:langString Batalo de Atlantiko
rdf:langString Batalla del Atlántico
rdf:langString Bataille de l'Atlantique (1939-1945)
rdf:langString Pertempuran Atlantik
rdf:langString Battaglia dell'Atlantico (1939-1945)
rdf:langString 大西洋の戦い (第二次世界大戦)
rdf:langString 대서양 전투 (제2차 세계 대전)
rdf:langString Slag om de Atlantische Oceaan
rdf:langString Bitwa o Atlantyk
rdf:langString Batalha do Atlântico
rdf:langString Битва за Атлантику (1939—1945)
rdf:langString Slaget om Atlanten
rdf:langString 大西洋海戰 (1939年-1945年)
rdf:langString Битва за Атлантику (1939—1945)
xsd:integer 57765
xsd:integer 1121140517
rdf:langString Officers on the bridge of an escorting British destroyer stand watch for enemy submarines, October 1941
xsd:gMonthDay --09-03
rdf:langString
rdf:langString September 2017
xsd:integer 300
rdf:langString the Second World War
xsd:integer 9
rdf:langString Allied victory
rdf:langString La Batalla de l'Atlàntic va ser la campanya contínua més llarga de tota la Segona Guerra Mundial. Es va estendre des de l'inici de les hostilitats al setembre de 1939 fins a la derrota de l'Alemanya Nazi el 1945. Va tenir els seus punts àlgids entre mitjan 1940 i la fi de 1943. La Batalla de l'Atlàntic enfrontà els U-Boots i la resta de naus de guerra de la Kriegsmarine contra els combois aliats. Els combois, originaris principalment d'Amèrica, es dirigien cap al Regne Unit i la Unió Soviètica. Eren protegits principalment per les marines britànica i canadenca, així com per les seves forces aèries. Aquestes forces navals van rebre l'ajut posteriorment de la Marina dels Estats Units. Als vaixells alemanys se'ls uniren els submarins de la Regia Marina, després que Itàlia entrés a la guerra el 10 de juny de 1940. El nom de «Batalla de l'Atlàntic» va ser encunyat per primer cop per Winston Churchill el 1941, i se l'ha assenyalat com la batalla naval "més llarga, extensa i complexa" de la història. La campanya començà amb la "guerra de broma" i que s'estengué durant sis anys, fins la el 1945. Va involucrar milers de vaixells per centenars de quilòmetres quadràtics oceànics, en una successió de més de cent batalles de combois i potser mil enfrontaments solitaris. L'avantatge tàctic oscil·là entre un bàndol i l'altre durant els sis anys per les noves armes, les tàctiques i les contra-mesures desenvolupades per ambdós bàndols. Els britànics i els seus aliats van guanyar gradualment el combat en un inici, quan van fer que la flota de superfície alemanya es retirés de l'oceà a mitjan 1941 i després quan van derrotar els submarins de manera decisiva entre març i maig de 1943. La nova generació de submarins alemanys arribà al 1945, ja massa tard per alterar el curs de la guerra. El Primer Ministre britànic Winston Churchill posteriorment escriuria que "la única cosa que realment em va espantar durant la guerra va ser el perill dels submarins. Em va causar més angoixa aquesta batalla que el que havia estat durant la gloriosa lluita aèria anomenada la 'Batalla d'Anglaterra'".
rdf:langString Druhá bitva o Atlantik je nejdelší a jedna z nejdůležitějších kampaní druhé světové války. Trvala po celý konflikt a z hlediska vývoje války v Evropě ji lze považovat za jedno z rozhodujících střetnutí. Za její vrcholnou gradaci a rozhodující část se považuje období od půle roku 1940 do půle (resp. konce) roku 1943, kdy vyvrcholilo gigantické střetnutí německých ponorek se spojeneckými zásobovacími konvoji.
rdf:langString معركة الأطلسي أطول حملة عسكرية مستمرة في الحرب العالمية الثانية، التي استمرت من عام 1939 إلى هزيمة ألمانيا النازية في عام 1945، وكانت جزءًا كبيرًا من التاريخ البحري للحرب العالمية الثانية. في جوهرها كان الحصار البحري للحلفاء لألمانيا، الذي أعلن في اليوم التالي لإعلان الحرب، والحصار الألماني اللاحق. كان في ذروته من منتصف عام 1940 وحتى نهاية عام 1943. شنت ألمانيا النازية حصارا على بريطانيا لقطع الإمدادات عنها، فقد كان هتلر مصمماً على قطع الشريان الحيوي الذي يتمثل في المحيط الأطلسي من خلال ضرب السفن التجارية البريطانية وقطع الإمدادات عن بريطانيا القادمة إليها من الولايات المتحدة و كندا، لإجبارها على الإستسلام. حشدت معركة الأطلسي غواصات يو وغيرها من السفن الحربية التابعة لكريغسمارينه (البحرية) وطائرة لوفتفافه (القوات الجوية) ضد البحرية الملكية الكندية والبحرية الملكية والبحرية الأمريكية والشحنات التجاربة.تمت حماية القوافل القادمة أساسا من أمريكا الشمالية الذاهبة في الغالب إلى المملكة المتحدة والاتحاد السوفياتي من قبل البريطانيين والقوات البحرية الكندية والقوات الجوية. ساعدت هذه القوات بواسطة سفن وطائرات الولايات المتحدة ابتداءً من 13 سبتمبر 1941. وانضم الألمان بواسطة غواصات تابعة للبحرية الملكية الإيطالية ( ريجيا مارينا) بعد أن دخلت إيطاليا حليف المحور في الحرب في 10 يونيو 1940. كدولة جزرية، كانت المملكة المتحدة تعتمد بشدة على السلع المستوردة. احتاجت بريطانيا إلى أكثر من مليون طن من المواد المستوردة أسبوعيًا حتى تتمكن من البقاء والقتال. في جوهرها، كانت معركة الأطلسي هي : كفاح الحلفاء لتزويد بريطانيا ومحاولة المحور لوقف تدفق الشحن التجاري الذي مكن بريطانيا من مواصلة القتال. من عام 1942 فصاعدًا ، سعى المحور أيضًا إلى منع تراكم تجهيزات ومعدات الحلفاء في الجزر البريطانية استعدادًا لغزو أوروبا المحتلة. كانت هزيمة تهديد Uالغواصات الألمانية شرطًا أساسيًا لدفع المحور للخلف. كانت نتيجة المعركة انتصارًا استراتيجيًا للحلفاء - فشل الحصار الألماني - ولكن بتكلفة باهظة: أغرق 3500 سفينة تجارية و175 سفينة حربية في المحيط الأطلسي في مقابل فقدان 783 غواصة (غالبية الغواصات من الفئة السابعة) و47 سفينة حربية ألمانية، بما في ذلك 4 بوارج ( شارنهورست وبسمارك و غيسيناو وTirpitz) و 9 طرادات و7 raiders و27 مدمرة. من بين غواصات، تم اغراق 519 من قبل القوات البريطانية أو الكندية أو غيرها من القوات المتحالفة، بينما تم تدمير 175 من قبل القوات الأمريكية. 15 تم تدميرهم من قبل السوفيات و73 تم تخريبهم من قبل أطقمهم قبل نهاية الحرب لأسباب مختلفة. تسمى معركة الأطلسي بأنها «أطول وأكبر وأكثرها تعقيدًا» معركة بحرية في التاريخ. بدأت الحملة فور بدء الحرب الأوروبية، خلال ما يسمى «الحرب الزائفة»، التي استمرت ست سنوات، حتى استسلام ألمانيا في مايو 1945. شاركت الآلاف من السفن في أكثر من 100 معركة مع القزافل وربما مواجهات مع سفينة واحدة، في مسرح يغطي ملايين الأميال المربعة من المحيط. لقد تغير الوضع باستمرار ، مع اكتساب جانب أو آخر ميزة ، حيث استسلمت الدول المشاركة وانضمت إلى أطراف أخرى في الحرب، كما تم تطوير أسلحة وتكتيكات وإجراءات مضادة ومعدات جديدة من قبل الجانبين. اكتسب الحلفاء اليد العليا تدريجياً، حيث تغلبوا على المغيرين الألمان على السطح بحلول نهاية عام 1942 وهزموا غواصات يو بحلول منتصف عام 1943، على الرغم من استمرار الخسائر الناجمة عن الغواصات الألمانية حتى نهاية الحرب.
rdf:langString Ο όρος Μάχη του Ατλαντικού αναφέρεται στο σύνολο των πολεμικών επιχειρήσεων που έλαβαν χώρα στον Ατλαντικό ωκεανό κατά τον Β' Παγκόσμιο Πόλεμο και που διήρκεσαν από το 1939 μέχρι τη στρατιωτική κατάρρευση της Ναζιστικής Γερμανίας το 1945, θεωρούμενη έτσι ως η μακροβιότερη μάχη του πολέμου. Βέβαια μπορεί στο χώρο αυτό να μη συνέβησαν μεγάλες ναυμαχίες ή αεροναυμαχίες όπως αντίθετα δόθηκαν την ίδια περίοδο στον Ειρηνικό ωκεανό, υπήρξε όμως ένα τεράστιο πεδίο κυρίως ανθυποβρυχιακών αγώνων επικυριαρχίας αλλά και επιβίωσης με τεράστιες καταστροφές. Η πατρότητα του όρου αυτού αποδίδεται στον τότε πρωθυπουργό του Ηνωμένου Βασιλείου Ουίνστον Τσώρτσιλ Στην διάρκεια της μάχης αυτής το Γερμανικό Πολεμικό Ναυτικό (Kriegsmarine) χρησιμοποίησε δυνάμεις επιφανείας αλλά, κυρίως, υποβρύχια για να εξουδετερώνει τις αντίπαλες νηοπομπές που προέρχονταν από τις ΗΠΑ και το Νότιο Ατλαντικό με κατεύθυνση κύρια το Ηνωμένο Βασίλειο και (αργότερα) τη Σοβιετική Ένωση. Οι Γερμανοί στο πεδίο αυτό βοηθήθηκαν ελάχιστα από το Ιταλικό Βασιλικό Ναυτικό (Regia Marina), το οποίο ενεπλάκη από τον Ιούνιο του 1940. Αναφέρθηκε ελάχιστη εμφάνιση Ιαπωνικών υποβρυχίων στον Ατλαντικό.
rdf:langString Atlantikschlacht ist ein Sammelbegriff für die Kampfhandlungen zwischen der deutschen Kriegsmarine und Kriegsschiffen, Geleitzügen und Marinefliegerkräften der Alliierten im Atlantik über die gesamte Dauer des Zweiten Weltkrieges. Nach dem Rückzug der letzten schweren deutschen Überwasserstreitkräfte aus den französischen Atlantikhäfen im Februar 1942 (Unternehmen Cerberus) wurde die Atlantikschlacht von deutscher Seite fast ausschließlich als U-Boot-Krieg geführt.
rdf:langString The Battle of the Atlantic, the longest continuous military campaign in World War II, ran from 1939 to the defeat of Nazi Germany in 1945, covering a major part of the naval history of World War II. At its core was the Allied naval blockade of Germany, announced the day after the declaration of war, and Germany's subsequent counter-blockade. The campaign peaked from mid-1940 through to the end of 1943. The Battle of the Atlantic pitted U-boats and other warships of the German Kriegsmarine (Navy) and aircraft of the Luftwaffe (Air Force) against the Royal Navy, Royal Canadian Navy, United States Navy, and Allied merchant shipping. Convoys, coming mainly from North America and predominantly going to the United Kingdom and the Soviet Union, were protected for the most part by the British and Canadian navies and air forces. These forces were aided by ships and aircraft of the United States beginning September 13, 1941. The Germans were joined by submarines of the Italian Regia Marina (Royal Navy) after Germany's Axis ally Italy entered the war on June 10, 1940. As an island country, the United Kingdom was highly dependent on imported goods. Britain required more than a million tons of imported material per week in order to survive and fight. In essence, the Battle of the Atlantic involved a tonnage war: the Allied struggle to supply Britain and the Axis attempt to stem the flow of merchant shipping that enabled Britain to keep fighting. Rationing in the United Kingdom was also used with the aim of reducing demand, by reducing wastage and increasing domestic production and equality of distribution. From 1942 onward the Axis also sought to prevent the build-up of Allied supplies and equipment in the British Isles in preparation for the invasion of occupied Europe. The defeat of the U-boat threat was a prerequisite for pushing back the Axis in Western Europe. The outcome of the battle was a strategic victory for the Allies—the German blockade failed—but at great cost: 3,500 merchant ships and 175 warships were sunk in the Atlantic for the loss of 783 U-boats (the majority of them Type VII submarines) and 47 German surface warships, including 4 battleships (Bismarck, Scharnhorst, Gneisenau, and Tirpitz), 9 cruisers, 7 raiders, and 27 destroyers. Of the U-boats, 519 were sunk by British, Canadian, or other allied forces, while 175 were destroyed by American forces; 15 were destroyed by the Soviets and 73 were scuttled by their crews before the end of the war for various reasons. The Battle of the Atlantic has been called the "longest, largest, and most complex" naval battle in history. The campaign started immediately after the European War began, during the so-called "Phoney War", and lasted more than five years, until the German surrender in May 1945. It involved thousands of ships in more than 100 convoy battles and perhaps 1,000 single-ship encounters, in a theatre covering millions of square miles of ocean. The situation changed constantly, with one side or the other gaining advantage, as participating countries surrendered, joined and even changed sides in the war, and as new weapons, tactics, counter-measures and equipment were developed by both sides. The Allies gradually gained the upper hand, overcoming German surface-raiders by the end of 1942 and defeating the U-boats by mid-1943, though losses due to U-boats continued until the war's end. British Prime Minister Winston Churchill later wrote "The only thing that really frightened me during the war was the U-boat peril. I was even more anxious about this battle than I had been about the glorious air fight called the 'Battle of Britain'."
rdf:langString La Batalo de Atlantiko estis la plej longdaŭra konstanta militkampanjo en la Dua Mondmilito, daŭra el 1939 ĝis la malvenko de Germanio en 1945. Ties komenco estis la ŝipa blokado de Germanio, anoncita la tagon post la deklaro de la milito, kaj la sekva kontraŭblokado fare de Germanio. Ĝi havis pinton el mezo de 1940 al la fino de 1943. La Batalo de Atlantiko kontraŭigis la U-Boote aŭ Unterseeboot kaj aliajn militŝipojn de la (germana ŝiparmeo) kaj aviadilojn de la Luftwaffe (germana aerforto) kontraŭ la Kanada Mararmeo, la Brita Mararmeo, la Usona Mararmeo, kaj la komerca ŝiparo de la Aliancanoj. La konvojoj, venantaj ĉefe el Nordameriko kaj ĉefe irantaj al la Unuiĝinta Reĝlando kaj al Sovetunio, estis protektitaj ĉefe de la britaj kaj kanadaj ŝipaj kaj aeraj fortoj. Tiuj fortoj estis helpitaj de ŝipoj kaj aviadiloj de Usono el la 13a de Septembro, 1941. La germanoj estis aligitaj de submarŝipoj de post la eniro de Italio kun la aksaj aliancanoj en la milito la 10an de Junio, 1940. Kiel insula lando, Unuiĝinta Reĝlando estis ege dependa el importitaj varoj. Britio postulis pli ol unu miliono da tunoj de importita materialo por semajno por kapabli survivi kaj lukti. Esence, la Batalo de Atlantiko estis tuna milito: la Aliancanoj estis luktantaj por liveri al Britio kaj la Akso klopodis nuligi la fluon de la komerca ŝiparo kiu ebligis ke Britio tenu la luktadon. El 1942 antaŭen, la germanoj ankaŭ klopodis eviti la preparadon fare de aliancanaj liveroj kaj ekipado en la Britaj Insuloj por la invado de okupita Eŭropo. La venko super la minaco de la U-Boote estis necesa kondiĉo por haltigi la germanojn. La rezulto de la batalo estis strategia venko de la Aliancanoj — kaj la Germana blokado malsukcesis — sed je granda kosto: 3,500 komercaj ŝipoj kaj 175 militŝipoj estis sinkitaj kontraŭ perdo de 783 U-boataj submarŝipoj. La nomo "Batalo de Atlantiko" estis stampita de Winston Churchill en Februaro 1941. Ĝi estis nomita la plej "longa, granda, kaj plej komplika" marbatalo en la historio. La kampanjo startis tuj post la komenco de la milito en Eŭropo, dum la tielnomita "Stranga milito", kaj daŭris ses jarojn, ĝis la germana kapitulaco en Majo 1945. En ĝi partoprenis miloj da ŝipoj en pli ol 100 konvojaj bataloj kaj eble 1,000 kontraŭstaroj de solaj ŝipoj, en scenejo kiu kovras milojn da kvadrataj kilometroj de oceano. La situacio ŝanĝis konstante, kaj foje unu flanko faris avantaĝon foje la alia, ĉar kelkaj landoj el tiuj kiuj partoprenis kapitulacis, aliaj aliĝis, kaj eĉ ŝanĝis siajn flankojn en la milito, kaj ankaŭ ambaŭ flankoj disvolvigis novajn armilojn, taktikojn, kontraŭtenikojn, kaj ekipadon. La Aliancanoj laŭgrade ekvenkis, super la germanaj surfacaj militantoj fine de 1942 kaj tute super la U-Boote meze de 1943, kvankam iliaj perdoj pro la U-Boote pluis ĝis la fino de la milito.
rdf:langString La batalla del Atlántico fue el enfrentamiento naval que tuvo como escenario de operaciones el océano Atlántico, prácticamente en toda su extensión, librado durante la Segunda Guerra Mundial entre los grandes navíos alemanes, los U-Boot comandados por el almirante Karl Dönitz y la casi totalidad de la escuadra británica. Comenzó el 3 de septiembre de 1939 y duró hasta el final de la guerra. Conscientes de que la Kriegsmarine alemana no podría derrotar a la Royal Navy británica, los marinos alemanes intentaron bloquear al Reino Unido, destruyendo los buques mercantes que le suministraban recursos. La insuficiencia de buques submarinos alemanes al inicio de la guerra y la superioridad tecnológica y numérica aliada al final de la misma, frustraron los planes alemanes desde el comienzo. Aunque la Kriegsmarine nunca puso en peligro de muerte a Gran Bretaña, causó muchos problemas de abastecimiento hasta principios de 1944, cuando la batalla acabó.
rdf:langString L'expression « bataille de l'Atlantique » désigne l'ensemble des combats qui ont eu lieu dans l'Atlantique nord, pendant la Seconde Guerre mondiale. La paternité de l'expression est attribuée à Winston Churchill. C'est la plus longue bataille de la Seconde Guerre mondiale, commençant le 3 septembre 1939 pour finir le 8 mai 1945. Cette appellation est parfois étendue aux combats ayant eu lieu dans l'océan Arctique, l'Atlantique sud, voire la mer Méditerranée ou encore l'océan Indien. Une partie des campagnes de Méditerranée en constitue un prolongement. La domination militaire de l'Atlantique a constitué un enjeu stratégique déterminant de la Seconde Guerre mondiale. L'économie britannique et l'effort de guerre de Londres ne pouvaient compter que sur des approvisionnements par voie maritime, et l'Allemagne cherchait donc à établir un blocus du Royaume-Uni pour étrangler et vaincre son dernier adversaire en Europe de l'Ouest. Après l'engagement américain dans le conflit, l'enjeu devint plus important encore puisqu'il s'agissait d'empêcher l'acheminement en Europe du corps expéditionnaire américain, en plus des approvisionnements. Cette bataille a principalement opposé les U-Boote allemands aux escorteurs et avions alliés. Elle a aussi donné lieu à des combats entre navires de surface, et a été l'occasion d'innovations techniques importantes.
rdf:langString Pertempuran Atlantik adalah kampanye militer berkesinambungan yang paling lama dalam sejarah Perang Dunia II, dimulai pada tahun 1939 sampai kekalahan Jerman pada tahun 1945. Pada intinya adalah pihak Sekutu melakukan blokade laut terhadap Jerman, diumumkan sehari setelah pernyataan perang, dan pihak Jerman kemudian melakukan blokade balasan. Puncaknya terjadi pada pertengahan tahun 1940 sampai akhir tahun 1943. Pertempuran Atlantik mengadu kekuatan antara U-boat dan kapal-kapal perang lainnya dari Kriegsmarine (Angkatan laut Jerman) serta pesawat udara dari Luftwaffe (Angkatan Udara Jerman) melawan , Angkatan Laut Britania Raya, dan kapal-kapal dagang Sekutu. Konvoi-konvoi, sebagian besar datang dari Amerika Utara dan menuju Britania Raya dan Uni Soviet, dilindungi oleh angkatan laut dan udara Inggris dan . Pasukan ini dibantu oleh kapal-kapal dan pesawat udara dari Amerika Serikat mulai tanggal 13 September 1941. Pihak Jerman kemudian didampingi oleh kapal selam dari (Regia Marina), setelah Italia memasuki perang sebagai anggota Blok Poros (Axis) pada tanggal 10 Juni 1940. Sebagai negara kepulauan, Inggris itu sangat tergantung pada pasokan barang-barang impor. Inggris memerlukan lebih dari satu juta ton bahan impor per minggu agar mampu bertahan dan bertempur. Pada intinya, Pertempuran Atlantik adalah sebuah , upaya Sekutu untuk memasok Inggris dan upaya Blok Poros untuk membendung aliran kapal-kapal dagang yang memungkinkan Inggris untuk terus berjuang. Dari tahun 1942 dan seterusnya, Jerman juga berusaha untuk mencegah penimbunan persediaan Sekutu dan perlengkapan di Kepulauan Inggris dalam persiapan untuk menginvasi Eropa yang diduduki Jerman. Kekalahan ancaman U-boat adalah prasyarat untuk menekan Jerman kembali, Winston Churchill kemudian menulis, Pertempuran Atlantik adalah faktor dominan selama perang. Tidak pernah untuk satu momen sekalipun kita bisa melupakan bahwa segala sesuatu yang terjadi di tempat lain, di darat, di laut, atau di udara, akhirnya tergantung pada hasilnya. — Winston Churchill Hasil pertempuran ini merupakan sebuah kemenangan strategis bagi Sekutu, sementara blokade Jerman gagal, tetapi dengan pengorbanan besar, sebanyak 3.500 kapal dagang dan 175 kapal perang karam, sementara Jerman kehilangan 783 U-boat. Nama "Pertempuran Atlantik" diberikan oleh Winston Churchill pada bulan Februari 1941. Pertempuran ini telah disebut sebagai pertempuran laut yang "terlama, terbesar, dan paling kompleks" dalam sejarah. Kampanye militer ini dimulai segera setelah perang Eropa meletus, dan berlangsung selama enam tahun yang melibatkan ribuan kapal dalam lebih dari 100 pertempuran konvoi dan mungkin 1.000 pertempuran kapal tunggal, di medan perang yang meliputi ribuan mil persegi lautan. Situasi terus berubah, dengan satu pihak atau sebaliknya meraih kemenangan, ketika senjata, taktik, langkah-langkah balasan, dan perlengkapan baru dikembangkan oleh kedua belah pihak. Sekutu secara bertahap meraih kemenangan, mengatasi kapal perang Jerman menjelang akhir tahun 1942 dan mengalahkan U-boat pada pertengahan tahun 1943, meskipun kerugian akibat U-boat terus terjadi sampai akhir perang.
rdf:langString 大西洋の戦い(たいせいようのたたかい、英:Battle of the Atlantic, 独:Atlantikschlacht)は、第二次世界大戦中に大西洋全域で行われた連合国と枢軸国の戦い。1939年にヨーロッパでの戦争勃発と同時に始まり、100以上の輸送船団と約1,000隻の艦船が戦闘に巻き込まれた。1940年6月にイタリアが参戦し、同年中頃から1943年の後期にかけて山場を迎えた。双方で新型兵器の開発と新しい戦術、対抗策が開拓されたため、1945年にナチス・ドイツが降伏するまでの6年の間に渡って戦術的優位は両者間を行き来し、第二次世界大戦を通じて最も長い戦いとなった。 北アメリカや南大西洋からイギリスやソ連に向かう輸送船団をドイツ海軍が阻止しようとしたが、これを見たイギリス海軍は徐々にドイツ海軍を圧倒するようになり、1941年の中期までにドイツ海軍の水上艦(戦艦、ポケット戦艦、巡洋艦)を封じ込め、1943年の3月から5月にかけて行われた輸送作戦においてUボートを駆逐した。 なお、「Battle of the Atlantic」は1941年春にイギリスの首相であるチャーチルが名付けた名前であるが、ここでは広義の大西洋の戦いについてとりあげる。
rdf:langString La battaglia dell'Atlantico, termine coniato nel 1941 dal primo ministro del Regno Unito Winston Churchill, fu la campagna militare navale e aerea che si protrasse più a lungo e con maggiore continuità di tutta la seconda guerra mondiale. Cominciata contemporaneamente all'avvio delle ostilità, durò fino alla capitolazione della Germania, raggiungendo il suo apice, come tonnellaggio di naviglio affondato, nel periodo tra il 1940 e il 1943. All'inizio della guerra la Kriegsmarine impiegò unità di superficie e sottomarine al fine di limitare il flusso di approvvigionamenti, provenienti dagli Stati Uniti, alla Gran Bretagna e successivamente all'Unione Sovietica attraverso i convogli che attraversavano l'Atlantico, scortati da navi britanniche, canadesi e dopo il 7 dicembre 1941 anche statunitensi; dopo l'entrata in guerra dell'Italia e fino all'8 settembre 1943 alle unità sottomarine tedesche si unirono anche alcuni sommergibili della Regia Marina. Le parti in conflitto erano consapevoli dell'importanza della battaglia dell'Atlantico per le sorti della guerra in Europa; il Regno Unito, memore del ruolo giocato dalla guerra sottomarina indiscriminata, condotta dalla marina tedesca nel corso della prima guerra mondiale, s'impegnò al massimo per mantenere le sue vitali comunicazioni marittime e inoltre cercò un maggior coinvolgimento militare statunitense nel sistema dei convogli mentre, sul fronte opposto, Adolf Hitler, pur cosciente dell'importanza della lotta contro il naviglio mercantile del nemico, emanò disposizioni al fine di evitare qualsiasi ostilità verso il naviglio statunitense per non fornire pretesti alla potenza americana per entrare direttamente in guerra, disposizioni che in alcune occasioni furono tuttavia disattese. La battaglia conobbe sensibili variazioni di intensità, ma, a partire dal 1943, la situazione volse a netto favore degli Alleati, che furono in grado di conquistare il predominio nella guerra di superficie grazie alla loro schiacciante superiorità di mezzi, e anche di contrastare efficacemente, grazie anche all'impiego di strumenti, come il radar e il sonar, e di tattiche nuove, come i pattugliatori navali, le portaerei di scorta e gli aerei a lungo raggio, i raggruppamenti di sommergibili della Kriegsmarine, che, dopo un inizio a loro favorevole e notevoli successi parziali, cominciarono progressivamente a subire grosse perdite fino alla definitiva sconfitta.
rdf:langString De Slag om de Atlantische Oceaan is de strijd van 1939 tot 1945 tussen de Duitse Kriegsmarine en de geallieerde vloot. Tijdens deze langstdurende militaire campagne van de Tweede Wereldoorlog probeerden de Duitsers vooral met onderzeeboten de maritieme aanvoerlijnen van hun tegenstanders af te snijden.
rdf:langString 대서양 전투(영어: Battle of the Atlantic)는 제2차 세계 대전 당시 가장 오래 지속된 군사 전역 중 하나이다. 전역은 1939년부터 시작되어 1945년 나치 독일이 패배할 때까지 지속되었다. 연합국의 독일 해상 봉쇄가 중심이었던 이 전투는 전쟁 선포 다음 날부터 시작되었고 독일의 봉쇄 반격전으로 이어졌다. 1940년 중반부터 1943년까지 전쟁은 정점에 다다랐다. 대서양 전투는 유보트와 전쟁해군의 다른 전함들, 루프트바페의 항공기가 , 영국 왕립해군, 미국 해군과 연합국 상선에 맞서 싸운 전투였다. 수송선은 주로 북아메리카에서 출발해 영국이나 소련으로 가는 경우가 많았으며 대부분 영국과 캐나다 해군 및 공군이 이들을 보호하는 경우가 많았다. 이 병력들은 1941년 9월 13일부터 미국의 선박과 항공기의 지원을 받았다. 독일은 이탈리아 왕국 해군의 지원을 받았는데, 1940년 6월 10일 이탈리아 왕국이 추축국 편을 든 이후부터 지원이 시작되었다. 섬나라였던 영국은 수입품에 크게 의존하고 있었다. 영국은 전쟁에서 살아남고 전투를 하기 위해 매주 수백 만 톤의 수입품을 필요로 하게 되었다. 필수적으로 대서양 전투는 용적 전쟁이었다. 연합군은 영국에 보급품을 지원하기 위해 노력했고, 추축국은 영국이 전쟁을 이어가는 것을 막기 위해 상선단을 제거하는 것에 혈안이 되어있었다. 1942년 이후부터 연합군이 유럽 본토 침공을 준비하기 위해 영국 제도에 보급품 또는 장비 시설이 건설하자 독일군은 이것을 막고자 노력했다. 유보트의 위협을 물리치는 것이 추축국을 몰아내는 사전 작업이었다. 전투의 결과는 연합군의 전략적 승리였다. 독일 봉쇄는 실패했으며 연합국의 상선 3,500척과 전함 175척이 격침되었고 유보트 783척이 공격으로 침몰했다. "대서양 전투"는 윈스턴 처칠이 1941년 2월 붙인 이름이다. 이 전투는 해전사 상 "가장 길고, 규모가 컸으며 복잡한 전쟁"이라고 불리고 있다. 대서양 전투는 유럽 전선이 개시된 직후 시작되었는데, 가짜 전쟁이라 불린 기간부터 시작되어 독일의 항복이 1945년 5월 이뤄질 때까지 지속되었다. 100번 이상의 수송선 전투와 1,000번의 함선 교전에서 수 천대의 함선이 동원되었다. 상황은 지속적으로 변했다. 참전국이 항복하거나 새로 참전하는 국가가 생기거나 편을 바꾸는 경우, 그리고 신무기와 새로운 전략, 대치방법, 그리고 무기가 개발되면서 한 쪽이 이득을 얻게 되었다. 연합국은 1942년 말 독일에 승기를 잡기 시작했고, 1943년부터는 유보트 편대를 격퇴할 수 있었으나 전쟁이 끝날 때까지 수많은 사상자가 발생했다.
rdf:langString A Batalha do Atlântico foi um confronto marítimo que marcou a Segunda Guerra Mundial, travado no Atlântico entre as potências europeias do Eixo e os Aliados. Inicialmente, os Aliados Reino Unido e França exerceram bloqueio naval contra a Alemanha Nazista, com os eventos decorrentes da queda da França, a marinha britânica estendeu tal bloqueio à Itália fascista. A partir de 1941, as potências europeias do Eixo através de suas frotas de submarinos, progressivamente iniciaram tentativas seguidas de bloquear as rotas navais aliadas no Atlântico; visando impedir a chegada de suprimentos ao Reino Unido e à União Soviética, a chegada de tropas americanas no Teatro Europeu de Operações, bem como a utilização do Atlântico como rota de abastecimento para os Aliados nos Teatros de Operações da Ásia, e do Pacífico.
rdf:langString Bitwa o Atlantyk – najdłuższa kampania II wojny światowej toczona na Oceanie Atlantyckim i tworzących go morzach; trwała od 3 września 1939 roku do kapitulacji Niemiec w maju 1945 roku. Największe natężenie zmagań miało miejsce od wiosny 1940 do lata 1944 roku. Najważniejszymi uczestnikami tych działań morskich były: brytyjska Royal Navy i niemiecka Kriegsmarine, a od roku 1941 także flota amerykańska. Obok nich w zmaganiach uczestniczyły mniejsze floty, jak sowiecka Flota Północna, floty: Kanady, Australii, Nowej Zelandii, Belgii, Holandii, Norwegii, Polski, czy Wolnej Francji, w końcowym okresie niektórych państw Ameryki Południowej, na czele z Brazylią, a po stronie Niemiec włoska Regia Marina. Bitwa o Atlantyk miała ogromne znaczenie dla obu stron. Niemcy, próbując zniszczyć flotę handlową sprzymierzonych, chcieli doprowadzić do załamania się potencjału gospodarczego Wielkiej Brytanii, ta zaś – wraz ze swoimi sprzymierzeńcami – główny wysiłek wojenny w ramach bitwy o Atlantyk skupiała na obronie morskich linii komunikacyjnych. Nazwy „Battle of the Atlantic” pierwszy użył premier Wielkiej Brytanii Winston Churchill w 1941 roku. Kampania ta zaangażowała – na wszystkich jej teatrach i milionach kilometrów kwadratowych Oceanu – tysiące statków i okrętów w ponad stu bitwach konwojowych oraz około tysiącu starć pojedynczych okrętów. Szala zwycięstwa przechylała się raz na jedną, raz na drugą stronę, wraz z wprowadzaniem nowych broni, taktyk i sposobów przeciwdziałania przeciwnikowi.
rdf:langString Slaget om Atlanten är den del av andra världskriget som utkämpades på Nord- och Sydatlanten samt efter Sovjetunionens inträde i kriget även på Norra ishavet. Kampen stod i första hand mellan Nazityskland och Storbritannien, som i ett senare skede var allierat med USA. De ojämförligt mest betydelsefulla parterna var den brittiska flottan och de tyska ubåtarna. Slaget om Atlanten är ett begrepp som den dåvarande brittiske premiärministern Winston Churchill myntade. Storbritannien var helt beroende av sjötrafiken för öns försörjning och kriget på Atlanten utvecklades därför till en kraftmätning mellan brittiska flottan och de tyska ubåtarna som försökte att strypa transporterna till Storbritannien. Stridshandlingar till sjöss förekom redan från den dag då britterna förklarade krig mot Tyskland (3 september 1939) men bortsett från krigets första halvår spelade striderna mellan ytfartygen (slagskepp, kryssare och jagare med mera) en mindre roll. Våren 1941 sänktes Tysklands främsta slagskepp Bismarck och efter det var de tyska ytfartygen inga större hot mot de allierades skepp och konvojer. Ubåtarna skulle emellertid visa sig bli en mycket värre motståndare. Efter att Hitlers plan att invadera Storbritannien misslyckats (se Slaget om Storbritannien) beslöt sig tyskarna för att inleda det totala kriget till sjöss. Målet var att svälta britterna till nederlag och därför sänktes alla fartyg som var på väg eller misstänktes vara på väg till Storbritannien. Detta gick givetvis ut över även vanliga passagerarfartyg (och även en del svenska fartyg). Tyskarna gynnades av att man kontrollerade hela Atlantkusten från Nordnorge till Sydfrankrike. Därifrån kunde ubåtarna gå ut till havs och utan förvarning attackera alla fartyg som tillhörde de allierade.
rdf:langString Битва за Атлантику (Друга битва за Атлантику, на відміну від кампанії в рамках Першої світової війни) — військова кампанія Другої світової війни, боротьба союзників по Антигітлерівській коаліції з Німеччиною та Італією за комунікації і панування в Атлантичному океані й прилеглих до нього морях. Після програної Третім Рейхом повітряної війни, основною ціллю морської війни зоставалося відрізати Велику Британію від матеріального постачання з боку союзників (головним чином США) і таким чином примусити її до капітуляції. Морська битва проти союзницьких транспортних конвоїв велась в основному підводним флотом Німеччини. Командував з'єднаннями підводних човнів («зграї морських вовків» — як вони звалися в німецькій пропаганді) грос-адмірал Карл Деніц. Найбільш успішними для Німеччини були дії їх підводників у період між першою половиною 1942 і початком 1943, коли вони потопили дуже велику кількість транспортних суден союзників із зброєю і стратегічними матеріалами, що майже паралізувало постачання сухопутного фронту у Європі. Однак поступ у справі створення нових технічних засобів протичовнової боротьби та дешифровка британськими математиками німецької кодувальної машини «Enigma», дозволили союзникам переломити хід подій на свою користь.
rdf:langString Битва за Атлантику (Вторая битва за Атлантику, в отличие от одноимённой кампании в рамках Первой мировой войны) — военная кампания Второй мировой войны, борьба союзников по Антигитлеровской коалиции с нацистской Германией и Италией за коммуникации и господство в Атлантическом океане и прилегающих к нему морях. Основной целью стран оси было нарушение атлантических коммуникаций Великобритании с остальными союзниками, дальней целью — принуждение её к переговорам и развал коалиции. Основной целью союзников была защита коммуникаций и, тем самым, обеспечение военных усилий коалиции. Не имея возможности уничтожить военно-морские силы союзников в прямом столкновении, Германия сосредоточилась на их коммуникациях как самом слабом звене. Ею применялись: крупные надводные корабли, подводные лодки, надводные коммерческие рейдеры, авиация, лёгкие надводные корабли (катера). Наибольшего успеха добились подводные лодки. На их долю приходится до 68 % потерь союзного тоннажа и 37,5 % потерь боевых кораблей. Начав войну с 57 лодками, в основном малыми прибрежными субмаринами типа II, Германия развернула грандиозную программу строительства подводного флота, построив до 1945 года более тысячи подводных лодок разных типов. Главнокомандующий подводным флотом Кригсмарине Карл Дёниц разработал тактику группового нападения подводных лодок на конвои судов, известную как тактика «волчьих стай». Он же организовал систему снабжения подводных лодок вдали от баз и другие виды обеспечения. Пока эти меры не встречали серьёзного противодействия, немецкие подводные лодки действовали эффективно. Однако всю войну Кригсмарине страдала от слабого взаимодействия с другими видами сил, прежде всего Люфтваффе. После разработки радаров нового типа, расшифровки системы кодов радиосвязи немецких подводников, выделения достаточного количества авиации, строительства большого количества эскортных кораблей и небольших эскортных авианосцев инициатива перешла к союзникам. Потеря передовых, а затем и части основных баз, выход Италии из войны лишили Германию выгодных условий борьбы. Кроме того, промышленный потенциал США и Великобритании позволял восполнять потопленный тоннаж быстрее, чем союзники несли потери. Все это привело к поражению Германии в Битве за Атлантику.
xsd:nonNegativeInteger 139841
xsd:date 1939-09-03
xsd:string Allied victory

data from the linked data cloud