Basso continuo

http://dbpedia.org/resource/Basso_continuo an entity of type: Thing

Basso continuo, zkráceně continuo, také číslovaný bas, nebo generální bas (francouzsky: basse chiffrée, německy: Generalbass) je způsob vytváření (realizace) harmonické struktury skladby, při němž nástroj nebo skupina nástrojů hraje basovou linii a nad ní improvizuje harmonii podle číselných údajů skladatele. rdf:langString
Basso continuo parts, almost universal in the Baroque era (1600–1750), provided the harmonic structure of the music by supplying a bassline and a chord progression. The phrase is often shortened to continuo, and the instrumentalists playing the continuo part are called the continuo group. rdf:langString
Figurita baso, aŭ konstanta baso,estas speco de entjera uzatapor indiki intervalan enhavon (la intervalojn,kiuj konsistigas ),kaj poste akordojn,rilate al basa noto.En kiu oktavo la noto estu ludita,kaj kiaj ornamoj eventuale estu aldonitaj,estas lasite por improvizado de la ludanto,sed la indikitaj intervaloj devas esti luditaj. rdf:langString
Cleachtadh an-choiteann i gceol Barócach, ina líontar amach an t-inneach armónach trí thagairt do dhordlíne le nodaireacht ar leith (an dord uimhrithe). De ghnáth soláthraíonn gléas armóin, cosúil le cruitchorda, orgán, liút nó eile, neartaithe le dorduirlis shéiseach cosúil le dordveidhil, olldord, basún nó eile. rdf:langString
通奏低音(Basso continuo)是巴洛克时期的一种即兴伴奏声部,通奏低音演奏者閱讀作曲家以数字低音写成的樂譜,並判斷和即興演奏。一般来说,通奏低音声部由两件乐器演奏,一件是低音乐器,另一件是和声乐器。 rdf:langString
El baix continu (o simplement continu o en terminologia italiana basso continuo o continuo), és l'acompanyament musical utilitzat gairebé en tots els gèneres durant l'època barroca. El baix continu, com el seu nom implica, es toca de forma contínua al llarg d'una peça i proporciona l'estructura harmònica de la música, complementant la melodia. La distribució d'instruments que s'encarreguen de la part del baix continu acostuma a deixar-se a la llibertat dels intèrprets i pot variar molt. Com a mínim un dels instruments ha de poder fer acords, com un clavicèmbal, un orgue, un llaüt, una tiorba o una arpa; a més també inclou un o més instruments de registre greu, com el violoncel, el contrabaix, la viola de gamba o el fagot. La combinació més habitual és clavicèmbal i violoncel en obres instr rdf:langString
Der Generalbass, auch Generalbassstimme oder der Basso continuo (italienisch für „fortlaufender, ununterbrochener Bass“, kurz: Continuo) in einem zwei- oder mehrstimmigen Musikstück besteht aus der tiefsten Instrumentalstimme (Basslinie) in Verbindung mit zur Melodie und zum musikalischen Ablauf passenden Harmonien. Die Harmonien werden meist von einem Tasten- oder sonstigen Akkordinstrument ausgeführt. Er bildet das Fundament und harmonische Gerüst in der Musik von etwa 1600 bis etwa 1800, besonders in der Barockmusik. Wegen der großen Bedeutung des Generalbasses in dieser Zeit wird diese Epoche nach Hugo Riemann auch Generalbasszeitalter genannt. rdf:langString
En musique baroque, la basse continue est une technique d'improvisation et d'accompagnement d'une partie à partir d'une basse chiffrée. Les instruments utilisés pour réaliser cette partie forment le continuo. Le continuo est constitué d'un ou plusieurs instruments monodiques graves — violoncelle, viole de gambe, basson... — qui jouent la ligne de basse écrite, et un ou plusieurs instruments harmoniques — clavecin, orgue, théorbe, luth, guitare baroque... — qui réalisent, c'est-à-dire qui complètent l'harmonie. Sans basse chiffrée l'harmonie est réalisée en fonction des autres parties. rdf:langString
El bajo continuo (del it.: basso continuo, en ocasiones aparece abreviado b. c.) consiste en una forma de cifrado armónico. Su origen data del periodo barroco, que por ello ha sido denominado en música la era del bajo continuo. Al emplear esta técnica, el compositor escribe una línea de bajo que generalmente cuenta con números (cifras) anotados que indican a los intérpretes qué acordes deben ser construidos en las voces superiores. rdf:langString
Il basso continuo (detto anche basso numerato, cifrato o figurato) è la parte musicale di una partitura in cui è notato il registro più grave di una composizione. Esso fu regolarmente utilizzato in tutti i generi musicali vocali e strumentali a partire dall'inizio del XVII secolo fino al cadere del XVIII. Nel basso continuo viene notata in forma sintetica, su un unico rigo, la parte degli strumenti ad esso solitamente destinati (organo, clavicembalo, arpa, tiorba, arciliuto ecc.). Grazie anche alle indicazioni numeriche (da cui il nome di basso numerato, cifrato o figurato), talvolta, ma non necessariamente, presenti sulle note del basso continuo, gli esecutori potevano estemporaneamente realizzare per esteso l'armonia del brano mediante una successione di accordi ed altre note di abbellim rdf:langString
Basso continuo, kortweg continuo, is een manier van het begeleiden die vooral in de barokmuziek veel gebruikt werd. De naam wordt soms ook gebruikt voor de instrumenten die de begeleiding spelen. In oude geschiedenisboeken dicht men de Franciscaner monnik Lodovico Grossi da Viadana de "uitvinding" van de basso continuo-praktijk toe. De basso continuo is het geïmproviseerde versierende en aanvullende spel inclusief basis van de harmonie en altijd uitgeschreven baslijn. De harmonieën zijn weergegeven door middel van een cijfersysteem onder de basnoten, de zogenoemde becijferde bas. rdf:langString
通奏低音(つうそうていおん)とは、主にバロック音楽において行われる伴奏の形態。一般に楽譜上では低音部の旋律のみが示され、奏者はそれに適切な和音を付けて演奏する。イタリア語のバッソ・コンティヌオ (Basso continuo) の訳語で、伴奏楽器が間断なく演奏し続けるということからこの名がある。略してコンティヌオと呼ぶことも多い。ドイツ語でゲネラルバス (Generalbass) とも呼ばれる。 記譜された音から和音をつくることをリアライズという。演奏されるべき和音の構成音を指示するために、記譜音からの音程を示す数字や変化記号を音符に添えることが一般的であり、これを数字付き低音という。現代では専門家でない演奏者のためにリアリゼーションを楽譜に書き起こしたものも多く市販されている。 このような通奏低音という形態は、バロック音楽の根幹をなす要素であり、バロック時代を指して「通奏低音の時代」と称することがある。また、ポピュラー音楽における「コードネーム」の概念にも通じる原理がある。 日本では通奏低音という語は「常に底流としてある、考えや主張のたとえ」などを指す言葉として音楽以外の分野で比喩的に用いられることがあるが、おそらくこのような用法は低音を持続すること(ドローン)や執拗低音(オスティナート・バス)と混同された結果の誤用であろうと考えられる。 rdf:langString
Basso continuo (bas generalny, bas cyfrowany, generałbas, b.c.) 1. * W XVII i XVIII wieku linia głosu basowego, stanowiąca harmoniczny fundament utworu. Najczęściej wymagający od wykonawcy improwizacyjnego dopełnienia. Kompozytorzy zazwyczaj dopisywali obok nut cyfry podpowiadające wykonawcy, jak powinien uzupełnić strukturę akordową. W epoce baroku istnienie basu cyfrowanego było tak oczywiste, że utwory bez b.c. były specjalnie oznaczane (senza continuo) 2. * Instrument lub zespół realizujący partię basso continuo Zazwyczaj basso continuo realizowały dwie grupy instrumentów: rdf:langString
Baixo contínuo pode se referir tanto ao baixo em si (a parte instrumental mais grave e não interrompida de uma composição, destinada a sustentar sua tonalidade) ou, no período Barroco, a um sistema de notação musical e da prática de performance em que uma parte de baixo instrumental era escrita por extenso, conhecida hoje por progressão do baixo (harmônica), ou somente contínuo, como o nome implica, e um ou mais instrumentistas, frequentemente o teclado (cravo), o alaúde ou outro instrumento similar do período, preenchiam na harmonia com acordes apropriados à progressão, ou improvisavam uma linha melódica. rdf:langString
Generalbas (italienska basso continuo) är ett slags notskrift där man anger ackord i relation till en given basnot. Den noteras genom att man sätter till exempel siffror och/eller förtecken över basmelodin, som ska visa vilka ackordtoner som ska finnas med. Användes främst under barocken. rdf:langString
rdf:langString Baix continu
rdf:langString Basso continuo
rdf:langString Basso continuo
rdf:langString Generalbass
rdf:langString Figurita baso
rdf:langString Bajo continuo
rdf:langString Continuo
rdf:langString Basso continuo
rdf:langString Basse continue
rdf:langString 通奏低音
rdf:langString Basso continuo
rdf:langString Basso continuo
rdf:langString Baixo contínuo
rdf:langString Generalbas
rdf:langString 通奏低音
xsd:integer 772101
xsd:integer 1117738244
rdf:langString El baix continu (o simplement continu o en terminologia italiana basso continuo o continuo), és l'acompanyament musical utilitzat gairebé en tots els gèneres durant l'època barroca. El baix continu, com el seu nom implica, es toca de forma contínua al llarg d'una peça i proporciona l'estructura harmònica de la música, complementant la melodia. La distribució d'instruments que s'encarreguen de la part del baix continu acostuma a deixar-se a la llibertat dels intèrprets i pot variar molt. Com a mínim un dels instruments ha de poder fer acords, com un clavicèmbal, un orgue, un llaüt, una tiorba o una arpa; a més també inclou un o més instruments de registre greu, com el violoncel, el contrabaix, la viola de gamba o el fagot. La combinació més habitual és clavicèmbal i violoncel en obres instrumentals i òperes, i orgue en música sacra; cada vegada és més habitual també afegir un llaüt o una tiorba per aportar més textura i reforç harmònic. En les partitures la part corresponent al baix continu només indica la nota més baixa i l'instrumentista de teclat (o el que pugui fer acords) crea la part completa del continuo tocant, a més de les notes baixes indicades a la partitura, notes superiors per completar els acords. Aquestes notes superiors es poden determinar abans de la interpretació o es poden improvisar durant aquesta. La notació de baix xifrat, que es descriu més endavant, proporciona una guia, però en general s'espera que els intèrprets utilitzin el seu criteri i gust musical per crear les parts superiors, d'acord amb les altres veus o parts de la composició. Les edicions modernes d'obres musicals barroques sovint acompanyen el baix continu amb una part de teclat totalment desenvolupada, de manera que s'elimina la necessitat d'improvisar, però cada vegada més es torna a la pràctica habitual al barroc d'improvisar la part del baix continu.
rdf:langString Basso continuo, zkráceně continuo, také číslovaný bas, nebo generální bas (francouzsky: basse chiffrée, německy: Generalbass) je způsob vytváření (realizace) harmonické struktury skladby, při němž nástroj nebo skupina nástrojů hraje basovou linii a nad ní improvizuje harmonii podle číselných údajů skladatele.
rdf:langString Der Generalbass, auch Generalbassstimme oder der Basso continuo (italienisch für „fortlaufender, ununterbrochener Bass“, kurz: Continuo) in einem zwei- oder mehrstimmigen Musikstück besteht aus der tiefsten Instrumentalstimme (Basslinie) in Verbindung mit zur Melodie und zum musikalischen Ablauf passenden Harmonien. Die Harmonien werden meist von einem Tasten- oder sonstigen Akkordinstrument ausgeführt. Er bildet das Fundament und harmonische Gerüst in der Musik von etwa 1600 bis etwa 1800, besonders in der Barockmusik. Wegen der großen Bedeutung des Generalbasses in dieser Zeit wird diese Epoche nach Hugo Riemann auch Generalbasszeitalter genannt. Die Harmonien werden in der Generalbassschrift nicht ausgeschrieben, sondern durch Ziffern und andere Symbole angegeben, die über oder unter die Noten der Bassstimme geschrieben werden (Bezifferung). Nicht selten fehlt aber auch eine Bezifferung oder es sind nur wenige Ziffern angegeben. In diesem Fall ergeben sich die Harmonien aus dem Kontext des Stückes in Verbindung mit feststehenden Regeln des Generalbasses und des Kontrapunktes. Die Realisierung der Harmonien als Akkorde ist damit dem Spieler überlassen und wurde ursprünglich oft improvisiert. Diese Form, in der nur die Basslinie vom Komponisten oder Arrangeur genau festgelegt ist, führte zu der Bezeichnung „Generalbass“. Moderne Notenausgaben enthalten aber oft eine vom Herausgeber angefertigte mögliche Realisierung der Akkorde in Notenschrift (ausgesetzter Generalbass).
rdf:langString Basso continuo parts, almost universal in the Baroque era (1600–1750), provided the harmonic structure of the music by supplying a bassline and a chord progression. The phrase is often shortened to continuo, and the instrumentalists playing the continuo part are called the continuo group.
rdf:langString Figurita baso, aŭ konstanta baso,estas speco de entjera uzatapor indiki intervalan enhavon (la intervalojn,kiuj konsistigas ),kaj poste akordojn,rilate al basa noto.En kiu oktavo la noto estu ludita,kaj kiaj ornamoj eventuale estu aldonitaj,estas lasite por improvizado de la ludanto,sed la indikitaj intervaloj devas esti luditaj.
rdf:langString El bajo continuo (del it.: basso continuo, en ocasiones aparece abreviado b. c.) consiste en una forma de cifrado armónico. Su origen data del periodo barroco, que por ello ha sido denominado en música la era del bajo continuo. Al emplear esta técnica, el compositor escribe una línea de bajo que generalmente cuenta con números (cifras) anotados que indican a los intérpretes qué acordes deben ser construidos en las voces superiores. El bajo continuo es ejecutado por uno o varios instrumentos, típicamente un instrumento polifónico y armónico (es decir, capaz de producir acordes o polifonía) como los instrumentos de teclado (clavicordio, pianoforte, clavecín, órgano) u otros como el arpa y el laúd, con la voz de bajo simultáneamente a cargo de un instrumento de tesitura grave como el violoncello, la viola da gamba, el violone o el fagot.
rdf:langString Cleachtadh an-choiteann i gceol Barócach, ina líontar amach an t-inneach armónach trí thagairt do dhordlíne le nodaireacht ar leith (an dord uimhrithe). De ghnáth soláthraíonn gléas armóin, cosúil le cruitchorda, orgán, liút nó eile, neartaithe le dorduirlis shéiseach cosúil le dordveidhil, olldord, basún nó eile.
rdf:langString En musique baroque, la basse continue est une technique d'improvisation et d'accompagnement d'une partie à partir d'une basse chiffrée. Les instruments utilisés pour réaliser cette partie forment le continuo. Le terme « basse continue » provient de l'obligation où se trouvaient les organistes accompagnant des chœurs, à la fin du XVIe siècle, alors que les œuvres chorales n'étaient disponibles qu'en plusieurs livrets de parties séparées, de se constituer une partie de basse ininterrompue, reprenant par exemple la voix de ténor au moment où la basse se taisait, et à partir de laquelle ils pouvaient improviser un accompagnement. Certaines basses continues de cette époque reproduisent même la voix de soprano, aux moments où toutes les autres voix se taisent. Les chiffres n'étaient ajoutés à ces basses que si les harmonies n'étaient pas celles qu'on aurait attendues : l'organiste se donnait alors à lui-même une indication chiffrée de l'accord à réaliser. Le continuo est constitué d'un ou plusieurs instruments monodiques graves — violoncelle, viole de gambe, basson... — qui jouent la ligne de basse écrite, et un ou plusieurs instruments harmoniques — clavecin, orgue, théorbe, luth, guitare baroque... — qui réalisent, c'est-à-dire qui complètent l'harmonie. Sans basse chiffrée l'harmonie est réalisée en fonction des autres parties. Un ostinato, également appelé basse obstinée, est un cas particulier de basse continue : un motif est répété par la basse tout le long du morceau. Le procédé apparaît dans des pièces telles que des chaconne, passacaille et les grounds (en Angleterre), etc. Un exemple célèbre de son utilisation est le Canon en ré majeur de Johann Pachelbel.
rdf:langString 通奏低音(つうそうていおん)とは、主にバロック音楽において行われる伴奏の形態。一般に楽譜上では低音部の旋律のみが示され、奏者はそれに適切な和音を付けて演奏する。イタリア語のバッソ・コンティヌオ (Basso continuo) の訳語で、伴奏楽器が間断なく演奏し続けるということからこの名がある。略してコンティヌオと呼ぶことも多い。ドイツ語でゲネラルバス (Generalbass) とも呼ばれる。 記譜された音から和音をつくることをリアライズという。演奏されるべき和音の構成音を指示するために、記譜音からの音程を示す数字や変化記号を音符に添えることが一般的であり、これを数字付き低音という。現代では専門家でない演奏者のためにリアリゼーションを楽譜に書き起こしたものも多く市販されている。 通奏低音の演奏には、オルガン、チェンバロなどの鍵盤楽器や、リュート(テオルボ)、ハープ、ギターなどの撥弦楽器といった和音の出せる楽器が用いられ、しばしばヴィオラ・ダ・ガンバ、チェロ、ヴィオローネ、ファゴットなどの低音旋律楽器が併用される。一般には楽譜に演奏楽器の指定は無く、演奏時にこれらの楽器を任意で選択する。ただし歴史的には必ずしも和音楽器と共に低音旋律楽器が使われていたわけではない。イギリスのP.ホールマンによれば「(17世紀初期の)ソナタでこれらの楽器が使われたのは、音楽がオブリガートのバス・パート(コンティヌオのバス・ラインより手がこんでいる)を含むときだったと思われる」という。一方、楽器編成の都合上や古楽の様式に則らない近代的な楽団による演奏では、旋律楽器のみで和音を伴わない楽譜どおりの演奏がなされることもあるが、これは本来の通奏低音の形態からすれば不完全なものといえる。 このような通奏低音という形態は、バロック音楽の根幹をなす要素であり、バロック時代を指して「通奏低音の時代」と称することがある。また、ポピュラー音楽における「コードネーム」の概念にも通じる原理がある。 日本では通奏低音という語は「常に底流としてある、考えや主張のたとえ」などを指す言葉として音楽以外の分野で比喩的に用いられることがあるが、おそらくこのような用法は低音を持続すること(ドローン)や執拗低音(オスティナート・バス)と混同された結果の誤用であろうと考えられる。
rdf:langString Il basso continuo (detto anche basso numerato, cifrato o figurato) è la parte musicale di una partitura in cui è notato il registro più grave di una composizione. Esso fu regolarmente utilizzato in tutti i generi musicali vocali e strumentali a partire dall'inizio del XVII secolo fino al cadere del XVIII. Nel basso continuo viene notata in forma sintetica, su un unico rigo, la parte degli strumenti ad esso solitamente destinati (organo, clavicembalo, arpa, tiorba, arciliuto ecc.). Grazie anche alle indicazioni numeriche (da cui il nome di basso numerato, cifrato o figurato), talvolta, ma non necessariamente, presenti sulle note del basso continuo, gli esecutori potevano estemporaneamente realizzare per esteso l'armonia del brano mediante una successione di accordi ed altre note di abbellimento. Più esattamente i numeri (semplici, doppi, tripli) indicavano gli intervalli delle note da suonare rispetto alla nota del basso. Nella pratica, altri strumenti gravi, ad arco (violoncello, violone, contrabbasso, viola da gamba) o a fiato (trombone, fagotto), potevano raddoppiare la linea del basso continuo.Il basso continuo non fu utilizzato soltanto nella pratica dell'accompagnamento, ma anche come linea-guida di una composizione per strumento a tastiera, elaborata all'impronta dall'organista o dal clavicembalista sulla base del basso numerato. È questa l'arte del suonare sopra al basso, già testimoniata ne L'organo suonarino (1605) di Adriano Banchieri, in cui vengono presentati alcuni versetti per organo da intercalare al canto gregoriano, notati su un «basso in canto figurato suonabile et cantabile», e poi menzionata nei manuali di basso continuo del XVII e XVIII secolo, come si ricava, per esempio, dal titolo del trattato di Francesco Gasparini L'armonico pratico al cimbalo. Regole, osservazioni ed avvertimenti per ben suonare il basso ed accompagnare sopra il cimbalo, spinetta ed organo (Venezia, 1708).Esempi di sonate sopra il basso sono i Bassi continui e le Sonate a due cimbali di Bernardo Pasquini. Grazie alla diffusione nella pratica tastieristica nel corso del XVII secolo, dal secolo seguente i bassi continui divennero anche la base dei partimenti, uno strumento didattico utilizzato per insegnare i fondamenti della composizione (armonia, contrappunto, fuga) nelle scuole di musica dei conservatori di Napoli e in altre scuole italiane dal XVIII secolo fino al XIX.
rdf:langString Basso continuo, kortweg continuo, is een manier van het begeleiden die vooral in de barokmuziek veel gebruikt werd. De naam wordt soms ook gebruikt voor de instrumenten die de begeleiding spelen. In oude geschiedenisboeken dicht men de Franciscaner monnik Lodovico Grossi da Viadana de "uitvinding" van de basso continuo-praktijk toe. De basso continuo is het geïmproviseerde versierende en aanvullende spel inclusief basis van de harmonie en altijd uitgeschreven baslijn. De harmonieën zijn weergegeven door middel van een cijfersysteem onder de basnoten, de zogenoemde becijferde bas. Veel instrumenten kunnen de basso continuo spelen; welke het doen is vaak een kwestie van smaak of beschikbaarheid. De basis is de uitgeschreven bas, vaak uitgevoerd door de cello of viola da gamba. Daarnaast is er sprake van een versierend en improviserend akkoordinstrument, zoals klavecimbel, orgel (in de kerk) of luit (bij kleine bezettingen). De basso continuo is ontstaan als een verkorte notatie van de harmonie als hulpmiddel voor de leidende (dirigerende) orgelspeler. Deze kon nu in een oogopslag akkoorden ter ondersteuning geven en tegelijkertijd aandacht hebben voor andere deelnemers aan het musiceerproces. Deze uitvoeringspraktijk werd vooral tijdens de barok gebruikt, maar sinds de Klassieke Periode vanaf ongeveer 1775 steeds minder toegepast. Voorbeelden uit de 19e eeuw zijn nog zeldzamer; de componist Anton Bruckner gebruikte voor zijn marsen een basso continuo voor de orgelpartij, daarbij verwijzend naar de oudere stijl. In moderne uitgaven van werken met een basso continuo-begeleiding is een mogelijke akkoorduitwerking en stemvoering van de vulstemmen op grond van de baslijn meestal helemaal uitgeschreven zodat er geen beroep op het improvisatievermogen van de uitvoerende artiest hoeft te worden gedaan.
rdf:langString Basso continuo (bas generalny, bas cyfrowany, generałbas, b.c.) 1. * W XVII i XVIII wieku linia głosu basowego, stanowiąca harmoniczny fundament utworu. Najczęściej wymagający od wykonawcy improwizacyjnego dopełnienia. Kompozytorzy zazwyczaj dopisywali obok nut cyfry podpowiadające wykonawcy, jak powinien uzupełnić strukturę akordową. W epoce baroku istnienie basu cyfrowanego było tak oczywiste, że utwory bez b.c. były specjalnie oznaczane (senza continuo) 2. * Instrument lub zespół realizujący partię basso continuo Geneza basu generalnego sięga renesansu. W XVI wieku następował powolny, lecz konsekwentny proces porzucania równorzędnego traktowania głosów, polaryzacji głosu najniższego i najwyższego (basso seguente, basso pro organo i jego rozwinięcie). Właściwe basso continuo, tj. niezależny głos basowy realizujący podstawę harmoniczną utworu, pojawiło się we Włoszech około roku 1600 wśród kompozytorów Cameraty Florenckiej. Jego narodzenie ściśle związane jest z powstaniem monodii akompaniowanej i barokowej seconda pratica. Z początku linia basu była cyfrowana bardzo oszczędnie, a basso continuo spełniało drugorzędną rolę podpory harmonicznej. Pod koniec XVII wieku jednak rola basu wzrosła, ocyfrowanie basu stało się coraz gęstsze, rosła rola harmoniki i dysonansowości. Zazwyczaj basso continuo realizowały dwie grupy instrumentów: * fundamentalne – stanowiące podstawę akordową (np. klawesyn, organy, teorba, harfa, lutnia) * ornamentalne – instrumenty melodyczne, ozdabiające i kontrapunktujące linię melodyczną b.c. (wiolonczela, viola da gamba, instrumenty dęte, harfa, szpinet itd.) Realizowanie basso continuo wymaga od wykonawcy nie tylko znajomości reguł kontrapunktu i harmonii, ale również umiejętności samodzielnej improwizacji w stylu wykonywanej kompozycji. Realizacja b.c. mogła bowiem przybierać formę od prostego dopełnienia akordowego po kunsztowną fakturę ornamentalną, figuracyjną czy polifoniczną. Zazwyczaj również dobór instrumentów realizujących generałbas pozostawał w kwestii wykonawcy lub wykonawców. Redukcja zastosowania basu generalnego następowała już od końca XVII wieku (Biber, Pachelbel), by w końcu zaniknąć w drugiej połowie XVIII wieku, kiedy kompozytorzy decydowali się na samodzielne wypisanie wszystkich dźwięków basu (basso obligato). W muzyce oratoryjnej i operowej był jednak niekiedy stosowany jeszcze do połowy XIX wieku.
rdf:langString Generalbas (italienska basso continuo) är ett slags notskrift där man anger ackord i relation till en given basnot. Den noteras genom att man sätter till exempel siffror och/eller förtecken över basmelodin, som ska visa vilka ackordtoner som ska finnas med. Användes främst under barocken. Generalbasen anses vara så grundläggande för barockmusik att Hugo Riemann i slutet av 1800-talet stiftade termen Generalbasszeitalter när han menade vad vi idag kallar barocken. Det kom sig av att generalbasen är så spridd; mycket få musikstycken från perioden mellan omkring 1600 till cirka 1780 är tänkta att framföras utan den. Termen "generalbas" används egentligen för att beskriva ett antal funktioner i barockmusik, men är mest förstådd som basstämman i ett musikstycke med eller utan så kallad generalbasbesiffring, samt den eller de spelare som framför ett mer eller mindre improviserat ackompanjemang genom att läsa denna bas och dessa siffror. Genom att spela till exempel ett "e" i basstämman och ovanför den se siffran "6" vet man att här skall spelas ett så kallat sextackord på "e", det vill säga ett C-durackord i första omvändningen (under förutsättning att ciss inte är ett fast förtecken). Står där ingen siffra betyder det i princip att man skall spela ett ackord i grundläge. En vanlig uppfattning är att basen spelades av ett basinstrument (cello, fagott et cetera) och att siffrorna realiserades av ett (cembalo, orgel, luta et cetera) men så enkelt är det långtifrån. Generalbasen kan utan problem framföras av enbart ett ackordinstrument, men likaså kan basinstrumenten vara flera i kombination. För att göra det mer komplext förekom det att även de så kallade basinstrumenten spelade ackord (cello och gamba) medan ackordinstrumenten ibland inte spelade ackord utan bara basen (till exempel ). Vidare berodde realiseringen av generalbasen på andra faktorer; olika länder hade olika "stilar" och ideal under olika perioder, olika musikstilar (till exempel kyrkomusik och världslig/teatermusik) hade olika sätt att ackompanjeras, olika storlekar på ensemblen krävde olika ackompanjemang och så vidare. Vad man under alla omständigheter kan vara säker på är att man inte höll sig till ett strikt fyrstämmigt ackompanjemang genomgående; många originalkällor visar på detta. Det är dock på det sättet man vanligen får lära sig att spela generalbas idag.
rdf:langString Baixo contínuo pode se referir tanto ao baixo em si (a parte instrumental mais grave e não interrompida de uma composição, destinada a sustentar sua tonalidade) ou, no período Barroco, a um sistema de notação musical e da prática de performance em que uma parte de baixo instrumental era escrita por extenso, conhecida hoje por progressão do baixo (harmônica), ou somente contínuo, como o nome implica, e um ou mais instrumentistas, frequentemente o teclado (cravo), o alaúde ou outro instrumento similar do período, preenchiam na harmonia com acordes apropriados à progressão, ou improvisavam uma linha melódica. O baixo é a fundação de uma harmonia de 4 vozes, em que se estabelece a tonalidade de cada acorde dentro da música diatônica ocidental.
rdf:langString 通奏低音(Basso continuo)是巴洛克时期的一种即兴伴奏声部,通奏低音演奏者閱讀作曲家以数字低音写成的樂譜,並判斷和即興演奏。一般来说,通奏低音声部由两件乐器演奏,一件是低音乐器,另一件是和声乐器。
xsd:nonNegativeInteger 6449

data from the linked data cloud