Basiliscus

http://dbpedia.org/resource/Basiliscus an entity of type: Thing

Ο Βασιλίσκος (Flavius Basiliscus, ... - 476) ήταν Βυζαντινός αυτοκράτορας από το 475 μέχρι το 476. Μέλος της οικογένειας του Λέοντος Α', ανέλαβε την εξουσία όταν ο αυτοκράτορας Ζήνων αναγκάστηκε να φύγει από την Κωνσταντινούπολη, μετά από εξέγερση. rdf:langString
바실리스쿠스(Flavius Basiliscus, ?~477년경)은 동로마 황제로 제논의 제위를 찬탈하여 약 20개월 동안 황제로 있었으나 다시 제논에 의해 쫓겨났다. rdf:langString
バシリスクス(Βασιλίσκος, Basiliscus, ? - 476年/477年冬)は、東ローマ帝国の対立皇帝(在位:475年 - 476年)。非常に強欲な性格で知られていた。 rdf:langString
Bazyliskus, Flavius Basiliscus (ur. ok. 430, zm. 476) – wódz rzymski i krótko panujący uzurpator na tronie cesarskim. Był bratem żony cesarza Leona I Weryny. Dowodzona przez niego flota poniosła porażkę w bitwie z Wandalami koło przylądka Bon. Dzięki swoim koneksjom został cesarzem wschodniorzymskim w 475. Sprawował rządy przez dwadzieścia miesięcy. Był zwolennikiem monofizytyzmu. Jego zona była Zenonis. Razem z nim panował jako współcesarz jego nieletni syn Marek. W sierpniu 476 cesarz Zenon powrócił do Konstantynopola i zesłał Bazyliskusa oraz jego rodzinę na małą wyspę, gdzie wszyscy ponieśli śmierć głodową. rdf:langString
Фла́вий Васили́ск Август (греч. Βασιλίσκος, лат. Flavius Basiliscus Augustus) — византийский император (475—476). rdf:langString
巴西利斯库斯(Basiliscus,?-477年)是拜占庭帝国皇帝(475-476年在位),利奥一世(457-474年在位)妻子的兄弟。 公元468年,巴西利斯库斯被任命为拜占庭帝国军队的最高统帅,远征北非驱逐汪达尔人,但却被盖萨里克在墨丘利(Mercurius,今突尼斯共和国卡本半岛)被彻底击败。但是维里娜取得了皇帝的特赦,免除了他的责任。475年1月,巴西利斯库斯发动政变,推翻并驱逐了登基不久的新皇帝芝诺。统治期间因支持基督一性论而引起很多人的不满。476年,芝诺在蛮族的帮助下返回首都,夺回皇位。巴西利斯库斯被放逐到卡帕多细亚并死在那里。 rdf:langString
باسيليسكيوس((باللاتينية: Flavius Basiliscus Augustus)‏; (باليونانية: Βασιλίσκος)‏) (د. 476/477) هو الإمبراطور البيزنطي في عامي 475 و 476 ميلادية. عضو بيت الليو. استطاع الوصول للحكم عندما أُجبر الإمبراطور زينو للخروج من القسطنطينية بعد حادثة تمرد. باسيليسكيوس كان الأخ للإمبراطورة والتي كانت زوجةً للإمبراطور ليو الأول (457-474). علاقته مع الإمبراطور سمحت له للانخراط في الحياة العسكرية والتي، وبعد نجاحات طفيفة في البداية، انتهت عام 468 ميلادية بعد قيادته للغزوة الكارثية للروم في وندال أفريقيا، في واحدة من أكبر العمليات العسكرية من أواخر العصور القديمة. rdf:langString
Flavi Basilisc August (llatí: Flavius Basiliscus Augustus; grec: Βασιλίσκος, mort el 476/477) fou emperador romà d'Orient durant els anys 475 i 476. Era membre de la Dinastia Lleònida i accedí al tron després que una revolta obligués l'emperador Zenó a abandonar Constantinoble. rdf:langString
Basiliskos nebo také Flavius Basiliscus byl uzurpátor východořímského trůnu v letech475–476. Byl konzulem pro rok 465 a velel neúspěšné kampani proti vandalskému králi Geiserichovi v roce 468. Jeho sestrou byla Verina, manželka císaře Leona I. Nepřátelství mezi ním a novým císařem Zenonem vyústilo v palácový převrat, při kterém Zenon uprchl a Basiliskos byl uveden na trůn. Když se Zenon vrátil z exilu a oblehl Konstantinopol, přivedla Basiliskova neschopnost a obecné nepřátelství vůči němu senát k rozhodnutí otevřít brány města jeho předchůdci a dovolit mu opět nastoupit na trůn. rdf:langString
Basiliscus (Greek: Βασιλίσκος, translit. Basilískos; died 476/477) was Eastern Roman emperor from 9 January 475 to August 476. He became magister militum per Thracias in 464, under his brother-in-law, Emperor Leo (r. 457–474). Basiliscus commanded the army for an invasion of the Vandal Kingdom in 468, which was defeated at the Battle of Cape Bon. There were accusations at the time that Basiliscus was bribed by Aspar, the magister militum; many historians dismiss this, instead concluding that Basiliscus was either incompetent or foolish for accepting Vandal King Gaiseric's offer of a truce, which the latter used to construct fireships. Basiliscus's defeat cost the Eastern Empire 130,000 pounds (59,000 kg) of gold, causing the empire to hover above bankruptcy for 30 years. When Basiliscus re rdf:langString
Basiliskos (altgriechisch Βασιλίσκος, lateinisch Flavius Basiliscus; † 476) war als Usurpator oströmischer Kaiser in den Jahren 475 und 476. Basiliskos war der Bruder der Kaiserin Verina und damit der Schwager des oströmischen Kaisers Leo I., der von 457 bis 474 regierte. Er war Konsul des Jahres 465 und Kommandeur bei dem fehlgeschlagenen Feldzug gegen den Vandalenkönig Geiserich im Jahr 468. In späteren Quellen wird Basiliskos in diesem Zusammenhang wahlweise Verrat oder Versagen vorgeworfen. rdf:langString
Flavio Basilisco​ (m. 477) fue un emperador del Imperio romano de Oriente, de la dinastía de León, que gobernó brevemente, desde el 9 de enero de 475 hasta agosto de 476, después de que el emperador Zenón fuese forzado a abandonar Constantinopla por una revuelta. rdf:langString
Flabio Basilisko (k.o. ? - 476/477ko negua), Ekialdeko Erromatar Inperioko enperadorea izan zen 475eko urtarrilaren 9tik 476ko abuztu arte. Zenon I.a enperadoreak matxinada baten ondorioz Konstantinoplatik ihes egin zuenean iritsi zen Basilisko agintera. Bizantziar Inperioko agintaria izan zela ere esaten da zenbaitetan, Bizantziar Inperioa historian noiz hasten den oso argi ez baitago. rdf:langString
Basiliscus (latin : Flavius Basiliscus Augustus ; † 477), est brièvement empereur byzantin de 475 à 476 quand une révolte force l'empereur Zénon à quitter Constantinople. La date de sa naissance est inconnue. Basiliscus est le frère de Vérine, femme de l'empereur Léon Ier qui meurt en 474. Ses relations avec l'empereur lui permettent de poursuivre une carrière militaire, qui, après des premiers succès mineurs, se termine en 468, après qu'il a mené l'invasion byzantine contre l'Afrique vandale — une des plus grosses opérations militaires de l'Antiquité tardive — au désastre. rdf:langString
Flavio Basilisco (greco: Βασιλίσκος, Basilìskos; latino: Flavius Basiliscus; ... – Cappadocia, inverno 476/477) è stato un imperatore romano d'Oriente della dinastia trace; regnò per un breve periodo (9 gennaio 475 – agosto 476), quando l'imperatore Zenone fu obbligato a lasciare Costantinopoli a causa di una rivolta. rdf:langString
Flavius Basiliscus (Oudgrieks: Βασιλίσκος) (geboorte- en sterfdatum onbekend) was keizer van het Oost-Romeinse Rijk van 9 januari 475 tot eind augustus 476. Hij verjoeg keizer Zeno en wordt dus wel een usurpator genoemd. rdf:langString
Flávio Basilisco (em grego: Βασιλίσκος; romaniz.: Basilískos; em latim: Basiliscus; m. 476/7) foi imperador do Império Bizantino de 9 de janeiro de 475 a agosto de 476. Tornou-se mestre dos soldados da Trácia em 464, sob o comando de seu cunhado, o imperador Leão I, o Trácio (r. 457–474). Comandou o exército na invasão ao Reino Vândalo em 468, que foi derrotada na . Houve acusações na época de foi subornado por Áspar, mas muitos historiadores descartam isso, concluindo que era incompetente ou tolo por aceitar a oferta de trégua do rei vândalo Genserico, que a usou para construir navios de fogo. A derrota custou ao império 130 mil libras (59 mil quilos) de ouro, fazendo com que pairasse acima da falência por 30 anos. Quando ele retornou a Constantinopla, foi à Igreja de Santa Sofia em busca rdf:langString
Василіск (лат. Flavius Basiliscus Augustus, грец. Βασιλίσκος) — візантійський імператор, брат імператриці Верини, дружини колишнього візантійського імператора Лева I. У 475 р. відібрав імператорську владу у Зенона Главриянина, який втік, прихопивши з собою скарбницю імперії. Водночас для зміцнення влади оголосив свого сина Марка співімператором. Під час його царювання, внаслідок підпалу, згоріла публічна бібліотека в Константинополі, яка налічувала понад 120 000 рукописів. rdf:langString
Flavius Basiliskos, död 476 eller 477 var romersk kejsare av Östromerska riket från år 475 till år 476. Han var rival till kejsar Zeno. Basiliskos var bror till Aelia Verina som var kejsar Leo I:s (457–474) hustru. Tack vare denna relation kunde han göra militär karriär. Efter några mindre framgångar tog denna karriär slut år 468, när han ledde den katastrofala invasionen av Vandalernas rike i Afrika. Detta var en av de allra största militära företagen i den sena antiken. rdf:langString
rdf:langString Basiliscus
rdf:langString باسيليسكيوس
rdf:langString Basilisc (emperador)
rdf:langString Basiliskos
rdf:langString Basiliskos
rdf:langString Βασιλίσκος (αυτοκράτορας)
rdf:langString Basilisko (agintaria)
rdf:langString Basilisco (emperador)
rdf:langString Basiliskus
rdf:langString Basilisco (imperatore)
rdf:langString Basiliscus
rdf:langString 바실리스쿠스
rdf:langString バシリスクス
rdf:langString Basiliscus
rdf:langString Bazyliskus
rdf:langString Basilisco (imperador)
rdf:langString Василиск (император)
rdf:langString Flavius Basiliskos
rdf:langString Василіск (візантійський імператор)
rdf:langString 巴西利斯库斯
rdf:langString Basiliscus
rdf:langString Basiliscus
rdf:langString
xsd:integer 144810
xsd:integer 1124623240
rdf:langString A coin bearing the image of Basiliscus on the obverse, and Basiliscus with Marcus on the reverse
rdf:langString A gold solidus bearing the image of Basiliscus and Marcus
xsd:integer 250
rdf:langString Illus, in 478
rdf:langString Post consulatum Basilisci Augusti II et Armati
rdf:langString
rdf:langString Co-emperors
rdf:langString Augustulus
rdf:langString Hermenericus
rdf:langString Nepos
xsd:gMonthDay --01-09
rdf:langString Roman emperor of the East
rdf:langString Zeno
xsd:integer 465
xsd:integer 475
xsd:integer 476
rdf:langString since 475
rdf:langString باسيليسكيوس((باللاتينية: Flavius Basiliscus Augustus)‏; (باليونانية: Βασιλίσκος)‏) (د. 476/477) هو الإمبراطور البيزنطي في عامي 475 و 476 ميلادية. عضو بيت الليو. استطاع الوصول للحكم عندما أُجبر الإمبراطور زينو للخروج من القسطنطينية بعد حادثة تمرد. باسيليسكيوس كان الأخ للإمبراطورة والتي كانت زوجةً للإمبراطور ليو الأول (457-474). علاقته مع الإمبراطور سمحت له للانخراط في الحياة العسكرية والتي، وبعد نجاحات طفيفة في البداية، انتهت عام 468 ميلادية بعد قيادته للغزوة الكارثية للروم في وندال أفريقيا، في واحدة من أكبر العمليات العسكرية من أواخر العصور القديمة. استطاع الاستيلاء على السلطة في عام 475 ميلادية بعدما استغل انعدام شعبية الإمبراطور زينو «البربري» الذي كان خلفاً لليو، هذا بالإضافة إلى استفادته من المؤامرة التي نظمتها فيرينا والتي تسببت في فرار زينو من القسطنطينية. ومع ذلك وخلال حكمه القصير باسيليسكيوس قام بتنفير القاعدة الأساسية الداعمة له من الكنيسة وشعب القسطنطينية وذلك بسبب ترويجه لأفكار كرستولوجيا الميافيزية والمعارضة للعقيدة المسيحية الخلقيدونية. كما أن سياسته في تأمين سلطته من خلال تعيين العديد من رجاله المخلصين الموالين له في المناصب الرئيسية أثار حفيظة العديد من الشخصيات المهمة في البلاط الإمبراطوري، بما في ذلك أخته فيرينا. وبسبب هذه الظروف استطاع زينو استعادة امبراطوريته، بدون أي معارضة حقيقية ودخل القسطنطينية مجدداً. بعدها قام بأسر وقتل باسيليسكيوس وعائلته. الصراع بين باسيليسكيوس وزينو أعاق قدرة الإمبراطورية الرومانية الشرقية في التدخل لإيقاف سقوط الإمبراطورية الرومانية الغربية، وهذا ما حدث في أوائل أيلول / سبتمبر من عام 476 ميلادية عندما تمكن زعيم الهيرولي أودواكر من خلع الإمبراطور رومولوس أوغسطس ومن ثم إرسال تاج الإمبراطورية إلى القسطنطينية. كان زينو قد استعاد عرشه للتو في امبراطوريته الشرقية ولذا لم يتمكن إلا من مجرد تعيين أودواكر في منصب دوكس لإيطاليا، وبالتالي إنهاء الإمبراطورية الرومانية الغربية.
rdf:langString Flavi Basilisc August (llatí: Flavius Basiliscus Augustus; grec: Βασιλίσκος, mort el 476/477) fou emperador romà d'Orient durant els anys 475 i 476. Era membre de la Dinastia Lleònida i accedí al tron després que una revolta obligués l'emperador Zenó a abandonar Constantinoble. Basilisc era germà d'Èlia Verina, muller de l'emperador Lleó I. La seva relació amb l'emperador li permeté emprendre una carrera militar que, després d'alguns èxits inicials, acabà el 468 amb la seva desastrosa invasió del Regne Vàndal a Àfrica, una de les operacions militars de major envergadura de l'antiguitat tardana. Basilisc prengué el poder el 475, aprofitant el descontentament de la població amb Zenó, el successor «bàrbar» de Lleó, i un complot organitzat per Verina que obligà Zenó a fugir de Constantinoble. Tanmateix, durant el seu curt regnat, Basilisc perdé el suport de l'Església i el poble de Constantinoble en fomentar el miafisisme en contra de la fe calcedònia. A més a més, el seu intent de consolidar el seu poder mitjançant el nomenament de persones lleials a posicions clau li guanyà l'enemistat de moltes figures importants de la cort imperial, incloent-hi la seva germana. Així doncs, quan Zenó emprengué la seva campanya per recuperar l'imperi, es trobà amb molt poca oposició i pogué fer una entrada triomfal a Constantinoble. Poc després, Zenó feu executar Basilisc i la seva família. El conflicte entre Basilisc i Zenó deixà l'Imperi Romà d'Orient amb molt poc marge per intervenir en la caiguda de l'Imperi Romà d'Occident a principis de setembre del 476. Quan el capitost dels hèruls, Odoacre, deposà l'emperador d'Occident, Ròmul Augústul, i envià les insígnies imperials a Constantinoble, Zenó tot just acabava de recuperar el tron i tan sols pogué nomenar Odoacre dux d'Itàlia, fet que marca la fi de facto de l'Imperi Romà d'Occident.
rdf:langString Basiliskos nebo také Flavius Basiliscus byl uzurpátor východořímského trůnu v letech475–476. Byl konzulem pro rok 465 a velel neúspěšné kampani proti vandalskému králi Geiserichovi v roce 468. Jeho sestrou byla Verina, manželka císaře Leona I. Nepřátelství mezi ním a novým císařem Zenonem vyústilo v palácový převrat, při kterém Zenon uprchl a Basiliskos byl uveden na trůn. Když se Zenon vrátil z exilu a oblehl Konstantinopol, přivedla Basiliskova neschopnost a obecné nepřátelství vůči němu senát k rozhodnutí otevřít brány města jeho předchůdci a dovolit mu opět nastoupit na trůn. Prameny uvádějí, že Basiliskos pak uprchl do bezpečí kostela, potom však vydal sebe a svou rodinu Zenonovi pod příslibem, že nebude prolita žádná krev. Zenon svůj slib dodržel: Uvěznil své zajatce do prázdné vodní nádrže, kde se později udusili.
rdf:langString Ο Βασιλίσκος (Flavius Basiliscus, ... - 476) ήταν Βυζαντινός αυτοκράτορας από το 475 μέχρι το 476. Μέλος της οικογένειας του Λέοντος Α', ανέλαβε την εξουσία όταν ο αυτοκράτορας Ζήνων αναγκάστηκε να φύγει από την Κωνσταντινούπολη, μετά από εξέγερση.
rdf:langString Basiliscus (Greek: Βασιλίσκος, translit. Basilískos; died 476/477) was Eastern Roman emperor from 9 January 475 to August 476. He became magister militum per Thracias in 464, under his brother-in-law, Emperor Leo (r. 457–474). Basiliscus commanded the army for an invasion of the Vandal Kingdom in 468, which was defeated at the Battle of Cape Bon. There were accusations at the time that Basiliscus was bribed by Aspar, the magister militum; many historians dismiss this, instead concluding that Basiliscus was either incompetent or foolish for accepting Vandal King Gaiseric's offer of a truce, which the latter used to construct fireships. Basiliscus's defeat cost the Eastern Empire 130,000 pounds (59,000 kg) of gold, causing the empire to hover above bankruptcy for 30 years. When Basiliscus returned to Constantinople, he sought refuge in the Church of St. Sophia. His sister, Empress Verina, secured him a pardon and he left the church to retire in Neapolis. When Emperor Leo died in 474, his grandson Emperor Leo II (r. 474) took power, but soon died; his father, Zeno (r. 474–475, 476–491) ascended the throne in the same year, in a politically precarious position. Verina conspired to install the magister officiorum , her lover, as emperor. This plot was supported by Basiliscus, who succeeded in recruiting Isaurian brothers Illus and Trocundes, as well as Verina's nephew Armatus. Zeno fled on 9 January 475, either after learning of the plot or after Verina warned him that his life was in danger. Although Patricius was Verina's intended successor, Basiliscus convinced the Eastern Roman Senate to acclaim him instead. Basiliscus quickly lost the support of the people after a combination of heavy taxes, heretical policies, and a natural disaster viewed as divine wrath for said heretical views. In an attempt to increase support, he embraced the miaphysites, restoring Timothy Ailuros as the Patriarch of Alexandria and Peter the Fuller as Patriarch of Antioch. He heeded their advice and issued an encyclical on 9 April 475 which promoted the first three ecumenical councils of the church: Nicaea, Constantinople, and Ephesus, and condemned the Council of Chalcedon and the Tome of Leo. The Patriarch of Constantinople, Acacius, strongly opposed him, and together with Daniel the Stylite, turned the population of Constantinople against Basiliscus. Basiliscus quickly lost his allies, losing Verina almost immediately as a consequence of executing Patricius. Illus and Trocundes, who were besieging Zeno in his homeland of Isauria, were convinced by Zeno to defect, and soon the three of them marched their troops toward the capital. Hearing this, Basiliscus ordered Armatus to take a number of troops and intercept them. Armatus betrayed Basiliscus after Zeno promised him the position of magister militum praesentalis for life, and that his son, Basiliscus, would be made caesar (title). Armatus then directed his army away from the road which Zeno was traveling along, allowing Zeno to enter Constantinople unopposed in August 476. Basiliscus and his family hid in a church until Zeno promised not to execute them, and they were exiled to Limnae in Cappadocia, where they were either beheaded or imprisoned in a dried-up cistern and left to starve to death.
rdf:langString Basiliskos (altgriechisch Βασιλίσκος, lateinisch Flavius Basiliscus; † 476) war als Usurpator oströmischer Kaiser in den Jahren 475 und 476. Basiliskos war der Bruder der Kaiserin Verina und damit der Schwager des oströmischen Kaisers Leo I., der von 457 bis 474 regierte. Er war Konsul des Jahres 465 und Kommandeur bei dem fehlgeschlagenen Feldzug gegen den Vandalenkönig Geiserich im Jahr 468. In späteren Quellen wird Basiliskos in diesem Zusammenhang wahlweise Verrat oder Versagen vorgeworfen. Die Antipathie gegen den neuen Kaiser Zenon, dessen Legitimität umstritten war, führte Ende 474 zu einer Verschwörung im Palast, von der Zenon jedoch erfuhr, so dass es ihm noch gelang, am 9. Januar 475 aus Konstantinopel zu fliehen. Einen Tag später erhob man Basiliskos zum Kaiser, der mit Billigung des Senats den Thron bestieg. Im Hintergrund soll seine Schwester Verina die Fäden gezogen haben; jedenfalls war sie diejenige, die ihn krönte. Basiliskos wurde von Romulus Augustulus, der ab 31. Oktober 475 ebenfalls als Usurpator in Italien regierte, nach Ausweis einiger Inschriften wohl offiziell als Kollege anerkannt. Jedenfalls krönte Basiliskos seine Frau zur Kaiserin, seinen Sohn Marcus erhob er zum Caesar und wenig später zum Augustus (Mitkaiser). Als Zenon jedoch im Folgejahr mit einem starken Heer aus Isaurien zurückkehrte und vor Konstantinopel erschien, führte die Misswirtschaft des Basiliskos und die unter anderem aus dessen Religionspolitik resultierende Unzufriedenheit mit ihm dazu, dass er von seinen Truppen im Stich gelassen wurde. Basiliskos wurde unter maßgeblicher Beteiligung der Generäle Illus und Armatus gestürzt: Man öffnete Zenon die Tore, und dieser residierte ab Juli oder Anfang August 476 wieder in der Hauptstadt. Einige spätantike Quellen wie Malalas berichten, dass Basiliskos in den Schutzbereich einer Kirche floh, sich und seine Familie dann aber Zenon unter dem feierlichen Versprechen auslieferte, dass kein Blut vergossen werden würde. Zenon, heißt es, hielt sein Versprechen auf seine Weise: Er sandte seine Gefangenen nach Limna in Kappadokien und ließ sie dort in eine trockene Zisterne einmauern, wo sie verhungerten. Ob diese Geschichte stimmt, ist ungewiss; sicher ist nur, dass Basiliskos den Tod fand.
rdf:langString Flabio Basilisko (k.o. ? - 476/477ko negua), Ekialdeko Erromatar Inperioko enperadorea izan zen 475eko urtarrilaren 9tik 476ko abuztu arte. Zenon I.a enperadoreak matxinada baten ondorioz Konstantinoplatik ihes egin zuenean iritsi zen Basilisko agintera. Bizantziar Inperioko agintaria izan zela ere esaten da zenbaitetan, Bizantziar Inperioa historian noiz hasten den oso argi ez baitago. Basiliskoren arreba enperatriza zen, Leon I.a enperadorearen emaztea, hain zuzen. Bere koinatuari esker kargu militar garrantzitsuak lortu zituen eta, garrantzi gutxiko zenbait lorpenen ostean, 468. urtean Afrika iparraldeko bandaloen erresuma erasotzeko enkargua egotzi zioten. Inbasioa Bizantzioren historiako porrot handienetako bat izan zen, eta Basiliskok Leonen mesedea galdu zuen; Tarasikodissa isauriarra, ostera Zenon I.a, izango zen aurrerantzean Leonen kuttuna. Basiliskok Zenon agintariaren onarpen eza erabili zuen boterea lortzeko. Zenon inperioko probintzia basati batekoa zen, atzerritarra nolabait, eta hori ez zen Konstantinoplako biztanleen gogoko. Berina enperatrizak Zenonen aurkako konplot bat burutu zuen 475. urtean eta isauriarrak Konstantinoplatik alde egin bezain laster Basilisko agintari bihurtu zen. Zenon onartua izan ez bazen ere horrek ez zuen Basilisko onartua izango zenik esan nahi, kasu honetan bere politika erlijiosoak aztoratu zuen biztanleria; izan ere Basilisko monofisista zen eta monofisismoaren alde jokatu zuen, horrek hiriburuko kleroa asaldatu zuen, politika erlijioso berriaren etekin bakarra ekialdeko probintzien fideltasuna bermatzea izan zen. Kleroa ez zen ordea Basiliskoren aurkari bakarra izan, agintera iritsitakoan berarekiko fidelak ziren pertsonak ipini zituen administrazio inperialeko karguetan, horrek gorteko pertsonaia boteretsuenen gorrotoa ekarri zion baita Berina beraren aldentzea. Erbestean zen Zenonek ez zuen denbora galdu, Antiokian indarrak bildu eta Konstantinoplara itzuli zenean Basiliskok ezin izan zion aurre egin. Basilisko atxilotua eta exekutatua izan zen bere familiarekin batera 476-477 urteen arteko neguan nonbait. Zenon eta Basiliskoren arteko gatazkak Ekialdeko Inperio Erromatarrak Mendebaldeko Inperio Erromatarra laguntzea ekidin zuen, izan ere aldi berdinean Odoakro buruzagi heruloak zuzendurik ostrogodoek Romulo Augustuloren agintaldiarekin amaitu zuten Mendebaldeko Erromatar Inperioa behin betiko suntsituz. Tronua berreskuratu berri zuen Zenonek ez zuen ezer egiterik jada, Odoakrok Inperio Erromatarraren ikurrak Konstantinoplara bidali zituen Zenon Inperio Erromatarreko agintari bakarra zela onartuz, Zenonek Odoakro Italiako gobernari izendatu zuen joko diplomatiko bikain honekin jarraituz, gauzak horrela Italia izenez inperioaren barnean bazen ere germaniarren eskuetan zen jada.
rdf:langString Flavio Basilisco​ (m. 477) fue un emperador del Imperio romano de Oriente, de la dinastía de León, que gobernó brevemente, desde el 9 de enero de 475 hasta agosto de 476, después de que el emperador Zenón fuese forzado a abandonar Constantinopla por una revuelta. Basilisco era hermano de la emperatriz Elia Verina, la esposa del emperador León I (457-474). Su relación con el emperador le permitió hacer una carrera militar que, tras varios éxitos iniciales menores, terminó en 468, cuando dirigió la desastrosa invasión bizantina de la África vándala, una de las mayores operaciones militares de la antigüedad tardía. Basilisco consiguió el poder en 475 aprovechando la impopularidad del emperador Zenón, el sucesor «bárbaro» de León, y un complot organizado por Verina que provocó la huida de Zenón de Constantinopla. Sin embargo, durante su corto gobierno, Basilisco se ganó la antipatía de la Iglesia y del pueblo de Constantinopla, apoyos fundamentales, fomentando la cristología monofisita en oposición a la fe calcedonia, que gozaba de mayor aceptación. Además, su política de asegurar el poder mediante el nombramiento de hombres leales para cargos importantes le enemistó con muchas figuras destacadas de la corte imperial, entre ellas su hermana Verina. Por tanto, cuando Zenón intentó recuperar su imperio, prácticamente no encontró oposición, entrando triunfalmente en Constantinopla, capturando y matando a Basilisco y a su familia. La lucha entre Basilisco y Zenón impidió la intervención del Imperio Oriental en la caída del Imperio romano de Occidente, que tuvo lugar a principios de septiembre de 476. Cuando el jefe de los hérulos, Odoacro, depuso al Emperador de Occidente, Rómulo Augústulo, enviando los regalía imperiales a Constantinopla, Zenón acababa de recuperar su trono y se tuvo que limitar a nombrar a Odoacro dux de Italia.
rdf:langString Basiliscus (latin : Flavius Basiliscus Augustus ; † 477), est brièvement empereur byzantin de 475 à 476 quand une révolte force l'empereur Zénon à quitter Constantinople. La date de sa naissance est inconnue. Basiliscus est le frère de Vérine, femme de l'empereur Léon Ier qui meurt en 474. Ses relations avec l'empereur lui permettent de poursuivre une carrière militaire, qui, après des premiers succès mineurs, se termine en 468, après qu'il a mené l'invasion byzantine contre l'Afrique vandale — une des plus grosses opérations militaires de l'Antiquité tardive — au désastre. Basiliscus réussit à prendre le pouvoir en 475, en exploitant l'impopularité de Zénon, le successeur « barbare » de Léon, et un complot organisé par Vérine qui a pour conséquence la fuite de Zénon hors de Constantinople. Cependant, durant son court règne, Basiliscus s'aliène l'Église et le peuple de Constantinople en promouvant la position christologique monophysite, en opposition à l’orthodoxie chalcédonienne largement acceptée. De plus, sa politique de protection de son pouvoir par la distribution de rôles clés à des hommes loyaux dresse contre lui les personnages importants de la cour, y compris sa sœur Vérine. Ainsi, quand Zénon tente de reprendre son empire, il ne rencontre pratiquement aucune opposition en entrant triomphalement dans Constantinople et en capturant et tuant Basiliscus et sa famille. Le combat entre Basiliscus et Zénon a empêché l'intervention de l'Empire d'Orient pour soutenir l'Empire romain d'Occident, dont le dernier empereur est déposé en septembre 476. Quand le chef des Hérules, Odoacre, dépose l'empereur d'Occident Romulus Augustule et renvoie les regalia impériales à Constantinople, Zénon vient juste de recouvrer son trône et ne peut que reconnaître Odoacre dux d'Italie.
rdf:langString Flavio Basilisco (greco: Βασιλίσκος, Basilìskos; latino: Flavius Basiliscus; ... – Cappadocia, inverno 476/477) è stato un imperatore romano d'Oriente della dinastia trace; regnò per un breve periodo (9 gennaio 475 – agosto 476), quando l'imperatore Zenone fu obbligato a lasciare Costantinopoli a causa di una rivolta. Basilisco era il fratello dell'imperatrice Verina, moglie dell'imperatore Leone I. La sua parentela con l'imperatore favorì la carriera militare di Basilisco, che però terminò bruscamente nel 468, quando Basilisco condusse la disastrosa operazione contro il regno dei Vandali in Africa, in una delle più vaste operazioni militari dell'antichità. Riuscì poi a salire al trono nel 475, ma, una volta ottenuto il potere, si alienò in breve tempo il fondamentale sostegno della chiesa e della popolazione della sua capitale, promuovendo una posizione cristologica minoritaria, e quello dei militari, praticando il nepotismo. Dopo venti mesi di regno venne spodestato da Zenone, che catturò e uccise Basilisco e la sua famiglia.
rdf:langString 바실리스쿠스(Flavius Basiliscus, ?~477년경)은 동로마 황제로 제논의 제위를 찬탈하여 약 20개월 동안 황제로 있었으나 다시 제논에 의해 쫓겨났다.
rdf:langString バシリスクス(Βασιλίσκος, Basiliscus, ? - 476年/477年冬)は、東ローマ帝国の対立皇帝(在位:475年 - 476年)。非常に強欲な性格で知られていた。
rdf:langString Flavius Basiliscus (Oudgrieks: Βασιλίσκος) (geboorte- en sterfdatum onbekend) was keizer van het Oost-Romeinse Rijk van 9 januari 475 tot eind augustus 476. Hij verjoeg keizer Zeno en wordt dus wel een usurpator genoemd. Basiliscus was de broer van Verina, de vrouw van Leo I. Hij was getrouwd met Zenonis, en had een zoon, Marcus. Hij maakte carrière in het leger onder Leo I en was ook consul in 465. Naast veldtochten in de Balkan was hij ook de commandant van de desastreuze expeditie tegen de Vandalen in 468, die de definitieve ondergang van het West-Romeinse Rijk betekende. Ook zat hij achter de coup tegen Aspar in 471. Verina had nogal een hekel aan Zeno (die getrouwd was met de dochter van Leo I, Ariadne) en begon meteen na zijn troonsbestijging een complot te smeden tegen hem. Met wat hulp van onder anderen Theodorik, Illus en (een neef van Basiliscus) wist ze haar broer Basiliscus op 9 januari 475 op de troon te zetten en Zeno te verjagen naar Isaurië, waar hij werd achtervolgd door troepen van Basiliscus. Ondanks zijn vliegende start kwam Basiliscus snel in de problemen. De oorlog tegen Zeno verliep niet zo vlot als gehoopt en kostte handenvol geld. In 476 raakte hij de steun van de kerk (en daarmee de bevolking) kwijt door een Encycliek tegen de Chalcedonische kerken. Daarnaast was er dat jaar een grote brand die Constantinopel verwoestte. Basiliscus hield zich niet aan zijn beloften aan Illus en Armatus, die vervolgens overliepen naar Zeno. Zeno trok in augustus naar Constantinopel en kon de stad makkelijk innemen door alle onvrede in alle lagen van de bevolking. Basiliscus en zijn gezin (waaronder in ieder geval Marcus, die door Basiliscus tot medekeizer was verheven) verscholen zich in een kerk. Zeno beloofde hun bloed niet te vergieten en verbande hen naar in Cappadocia, waar hij hen naar het schijnt de hongerdood liet sterven.
rdf:langString Flavius Basiliskos, död 476 eller 477 var romersk kejsare av Östromerska riket från år 475 till år 476. Han var rival till kejsar Zeno. Basiliskos var bror till Aelia Verina som var kejsar Leo I:s (457–474) hustru. Tack vare denna relation kunde han göra militär karriär. Efter några mindre framgångar tog denna karriär slut år 468, när han ledde den katastrofala invasionen av Vandalernas rike i Afrika. Detta var en av de allra största militära företagen i den sena antiken. Tack vare ett guldmynt som präglades åt denne kejsare och senare påträffades i gravhögen Ottarshögen i Vendel utanför Uppsala har denna hög kunnat dateras.
rdf:langString Bazyliskus, Flavius Basiliscus (ur. ok. 430, zm. 476) – wódz rzymski i krótko panujący uzurpator na tronie cesarskim. Był bratem żony cesarza Leona I Weryny. Dowodzona przez niego flota poniosła porażkę w bitwie z Wandalami koło przylądka Bon. Dzięki swoim koneksjom został cesarzem wschodniorzymskim w 475. Sprawował rządy przez dwadzieścia miesięcy. Był zwolennikiem monofizytyzmu. Jego zona była Zenonis. Razem z nim panował jako współcesarz jego nieletni syn Marek. W sierpniu 476 cesarz Zenon powrócił do Konstantynopola i zesłał Bazyliskusa oraz jego rodzinę na małą wyspę, gdzie wszyscy ponieśli śmierć głodową.
rdf:langString Flávio Basilisco (em grego: Βασιλίσκος; romaniz.: Basilískos; em latim: Basiliscus; m. 476/7) foi imperador do Império Bizantino de 9 de janeiro de 475 a agosto de 476. Tornou-se mestre dos soldados da Trácia em 464, sob o comando de seu cunhado, o imperador Leão I, o Trácio (r. 457–474). Comandou o exército na invasão ao Reino Vândalo em 468, que foi derrotada na . Houve acusações na época de foi subornado por Áspar, mas muitos historiadores descartam isso, concluindo que era incompetente ou tolo por aceitar a oferta de trégua do rei vândalo Genserico, que a usou para construir navios de fogo. A derrota custou ao império 130 mil libras (59 mil quilos) de ouro, fazendo com que pairasse acima da falência por 30 anos. Quando ele retornou a Constantinopla, foi à Igreja de Santa Sofia em busca de refúgio. Sua irmã, a imperatriz Verina, garantiu-lhe o perdão e deixou a igreja para se aposentar em . Quando Leão faleceu em 474, seu neto Leão II ascendeu, mas logo morreu; seu pai, Zenão subiu ao trono no mesmo ano, em posição politicamente precária. Verina conspirou para instalar o mestre dos ofícios , seu amante, como imperador. Esta conspiração foi apoiada por Basilisco, que conseguiu recrutar os irmãos isauros Ilo e , bem como o sobrinho de Verina, Armato. Zenão fugiu em 9 de janeiro de 475, depois de saber da trama ou depois que Verina o avisou de que sua vida estava em perigo. Embora Patrício fosse o sucessor pretendido, Basilisco convenceu o senado bizantino a aclamá-lo. Basilisco rapidamente perdeu o apoio do povo depois da combinação de impostos pesados, políticas heréticas e um desastre natural visto como ira divina por essas visões heréticas. Numa tentativa de aumentar o apoio, abraçou os miafisistas, restaurando Timóteo II como patriarca de Alexandria e Pedro como patriarca de Antioquia. Atendeu aos conselhos deles e emitiu uma encíclica em 9 de abril de 475 que promoveu os três primeiros concílios ecumênicos da igreja (Niceia, Constantinopla e Éfeso) e condenou o da Calcedônia e o Tomo de Leão. O patriarca de Constantinopla Acácio se opôs fortemente e, junto a Daniel, o Estilita, virou a população contra ele. Basilisco rapidamente perdeu seus aliados, até Verina, pois executou Patrício. Ilo e Trocundes, que estavam sitiando Zenão na Isáuria, foram convencidos por Zenão a desertar, e logo os três marcharam suas tropas à capital. Ao ouvir isso, Basilisco ordenou que Armato tomasse várias tropas e as interceptasse. Armato traiu Basilisco depois que Zenão lhe prometeu a posição de mestre dos soldados na presença por toda a vida, e que seu filho, Basilisco, seria feito césar. Armato então dirigiu seu exército para longe da estrada pela qual Zenão estava viajando, permitindo que entrasse na capital sem oposição em agosto de 476. Basilisco e sua família se esconderam em uma igreja até que Zenão prometeu não executá-los, e foram exilados para na Capadócia, onde foram decapitados ou presos em uma cisterna seca e deixados para morrer de fome.
rdf:langString Фла́вий Васили́ск Август (греч. Βασιλίσκος, лат. Flavius Basiliscus Augustus) — византийский император (475—476).
rdf:langString 巴西利斯库斯(Basiliscus,?-477年)是拜占庭帝国皇帝(475-476年在位),利奥一世(457-474年在位)妻子的兄弟。 公元468年,巴西利斯库斯被任命为拜占庭帝国军队的最高统帅,远征北非驱逐汪达尔人,但却被盖萨里克在墨丘利(Mercurius,今突尼斯共和国卡本半岛)被彻底击败。但是维里娜取得了皇帝的特赦,免除了他的责任。475年1月,巴西利斯库斯发动政变,推翻并驱逐了登基不久的新皇帝芝诺。统治期间因支持基督一性论而引起很多人的不满。476年,芝诺在蛮族的帮助下返回首都,夺回皇位。巴西利斯库斯被放逐到卡帕多细亚并死在那里。
rdf:langString Василіск (лат. Flavius Basiliscus Augustus, грец. Βασιλίσκος) — візантійський імператор, брат імператриці Верини, дружини колишнього візантійського імператора Лева I. У 475 р. відібрав імператорську владу у Зенона Главриянина, який втік, прихопивши з собою скарбницю імперії. Водночас для зміцнення влади оголосив свого сина Марка співімператором. Василіск був змушений підняти податки та повернутися до непопулярної в народі практики продажу державних посад. Крім того, Василіск настроїв проти себе багатьох придворних, включаючи саму Верину, яка на думку багатьох істориків, намагалася звести на трон свого коханця (незабаром страченого Василіском після державного перевороту). Все це призвело до швидкого падіння влади імператора. За часів Василіска, християнська віра була вражена єрессю монофізитів, що боролись проти халкедонян. Халкідонський собор, що був скликаний імператором Маркіяном 451 р, засудив монофізитів. За це виступали, як папи на Заході, так і багато єпископів на Сході. Однак, монофізити мали велику підтримку на сході. Василіск виступив за урегулювання конфлікту, 9 квітня 475 р. видав циркулярний лист (Enkyklikon). Енкікліон вийшов за підтримки Тимофія Елури, в ньому визналось два Ефеських собори, але відкидались, як єресь Євтихія, так і «нове віровчення» Халкідонського собору. Більшість єпископів (понад 500) підписали акт. Хоча більшість східних єпископів погодились з листом, Акакій Константинопольський відмовився, й почав підбурювати населення на бунт. Василіск був позбавлений влади після двадцяти місяців царювання, коли Зенон шляхом інтриг та навіть не вдаючись до кровопролиття зміг знову зайняти престол (476). Василіск разом з його сімейством був ув'язнений в одну з фортець Каппадокії, де їх всіх заморили голодом. Під час його царювання, внаслідок підпалу, згоріла публічна бібліотека в Константинополі, яка налічувала понад 120 000 рукописів.
xsd:gMonthDay --01-12
xsd:nonNegativeInteger 54815
xsd:gYear 0476
xsd:gYear 0475
rdf:langString Emperor of the Romans

data from the linked data cloud