Bar Kokhba revolt

http://dbpedia.org/resource/Bar_Kokhba_revolt an entity of type: Thing

La Revolta de Bar Kokhebà, també coneguda com a Segona Revolta Jueva va tenir lloc 60 anys després de la Gran Revolta Jueva i va aconseguir restablir un estat jueu independent durant tres anys. Aquest estat va emetre les seves pròpies monedes, que tenien la inscripció: "El primer any de la redempció d'Israel". Ximon bar Kokhebà governà amb el títol de "Nassí". rdf:langString
Povstání Bar Kochby (též druhá židovská válka) bylo druhé celožidovské povstání proti římské nadvládě, které se odehrálo v letech 132–135 pod vedením Šimona bar Kochby. Stejně jako první židovské povstání bylo i toto povstání Římany po nemalém úsilí potlačeno. rdf:langString
Ο Τρίτος Ιουδαϊκός Πόλεμος (132-135) (εβραϊκά: מרד בר כוכבא, Εξέγερση του Μπαρ Κοχβά) ήταν η τελευταία θρησκευτική εξέγερση των Ιουδαίων εναντίον της Ρώμης (Ιουδαιορωμαϊκοί Πόλεμοι). rdf:langString
La révolte de Bar Kokhba (132-135), en hébreu : מרד בר כוכבא Mered Bar Kokhba, ou seconde guerre judéo-romaine, est la seconde insurrection des juifs de la province de Judée contre l'Empire romain, et la dernière des guerres judéo-romaines. Certaines sources la mentionnent comme la troisième révolte, en comptant les émeutes de 115-117, connues sous le nom de guerre de Quietus, écrasées par le général Lusius Quietus qui a réprimé ces révoltes en Adiabène, à Édesse et en Assyrie, puis en Syrie et en Judée. rdf:langString
Perang Bar Kokhba (132-135 M; bahasa Ibrani: מרד בר כוכבא‎, mered bar kokhba) melawan Kekaisaran Romawi, yang juga dikenal sebagai Perang Yahudi-Romawi Kedua atau Pemberontakan Kedua Yahudi (dari tiga Perang Yahudi-Romawi), adalah pemberontakan besar kedua oleh orang-orang Yahudi dari Iudaea. Sumber-sumber lain menyebutnya Revolusi Ketiga, karena dihitung pula kerusuhan-kerusuhan 115-117, Perang Kitos, yang ditindas oleh Jenderal yang memerintah provinsi ini pada waktu itu. rdf:langString
바르 코크바의 반란(132년 – 135년)은 로마 제국에 대항한 유대인의 저항운동 중의 하나로 제3차 유대-로마 전쟁으로 불리기도 한다. rdf:langString
バル・コクバの乱(バル・コクバのらん、ヘブライ語: מֶרֶד בַּר כּוֹכְבָא, ラテン文字転写: Mereḏ Bar Kōḵḇāʾ)は、2世紀にローマ帝国支配に対して起きたユダヤ属州での反乱であり、ユダヤ人側の指導者の名からこのように呼ばれる。 なお、66年からの反乱(いわゆるユダヤ戦争)を「第一次ユダヤ戦争」とするのに対して、この戦争を「第二次ユダヤ戦争」と称することもある(イタリア語では、 (115年 - 117年)を第2次と考え、第3次ユダヤ戦争 Terza guerra giudaica と呼ぶ。)。 rdf:langString
La terza guerra giudaica, nota anche come rivolta di Bar Kokhba (o Bar Kokheba; in ebraico: מרד בר כוכבא‎?), fu l'ultima grande rivolta ebraica contro l'occupazione romana. Si svolse tra il 132 e il 135 ed ebbe come teatro l'antica Israele, che non aveva invece partecipato alla rivolta dell'epoca traianea, dove ebbe luogo il rafforzamento delle correnti religiose e culturali che avevano scatenato la precedente rivolta. D'altra parte la popolazione della regione era cresciuta, con un numero notevole di uomini pronti alle armi. rdf:langString
Powstanie Bar-Kochby – zbrojne wystąpienie Żydów w latach 132–135 n.e., skierowane przeciwko Cesarstwu Rzymskiemu, mające na celu zrzucenie rzymskiego zwierzchnictwa nad prowincją Judei. Drugie spośród powstań Żydów przeciwko Rzymianom (po tzw. wojnie żydowskiej). rdf:langString
Восстание Бар-Кохбы — восстание иудеев против римлян при императоре Адриане, в 132—136 годах, под предводительством Шимона Бар-Кохбы. Одно из важнейших событий в истории еврейского народа, фактически завершающее период Второго Храма. Это восстание было очередной безуспешной попыткой восстановления еврейской государственности, которое, однако, привело к её окончательной утрате. По мнению авторов Еврейской энциклопедии Брокгауза и Ефрона, было историческим моментом полного отделения формировавшейся христианской церкви от еврейства. rdf:langString
Terceira guerra judaico-romana, também chamada de Revolta de Barcoquebas (Bar Kokhba), foi uma rebelião de judeus contra o Império Romano, que explodiu na Judeia, em 132. Para os historiadores que não incluem a Guerra de Kitos entre as guerras judaico-romanas, esta teria sido a segunda guerra dos judeus contra o domínio romano. rdf:langString
Bar Kokhba-revolten, även kallad tredje judiska kriget, leddes av Simon bar Kokhba, och utgjorde det andra judiska upproret mot romerska imperiet på judisk mark från år 132 till 135. Revolten ledde till att den sista sammanhängande bosättningen i den romerska provinsen Judeen förintades och att den största delen av den kvarvarande judiska befolkningen fördrevs från provinsen. Judarna levde hädanefter dels i norra delen, i Galileen och i ”diasporan”. Det existerade dock hela tiden judiska bosättningar i området. Det förekom också viss inflyttning från både Europa och områden i Mellanöstern ända till 1948 då staten Israel grundades. rdf:langString
巴爾科赫巴起義,也稱巴柯巴之亂,是西元132年-135年發生於羅馬帝國猶太行省的一次叛亂事件。此次戰爭是羅馬帝國境內猶太人發起的第三次(如果不計主要不在猶太行省發生的,則為第二次)大規模的叛亂,同時也是猶太人與羅馬帝國最後一次的戰爭。 巴爾·科赫巴指揮叛亂,曾經在猶太行省的部分地區建立起一個以色列國並維持達二年之久。羅馬皇帝哈德良出動6萬至12萬人的兵力鎮壓,135年,攻佔叛亂者最後一個要塞貝塔。根據卡西烏斯·狄奧記載,有58萬猶太人被殺,50個設防城鎮及985條村被摧毀,也有眾多羅馬人戰死。叛亂過後,哈德良廢除猶太行省,把它與敘利亞行省合併成立新的敘利亞巴勒斯坦行省。 rdf:langString
ثورة بار كوخبا (بالإنجليزية: Bar Kokhba revolt، بالعبرية: מֶרֶד בַּר כּוֹכְבָא) هي تمرد قام به يهود ولاية يهودا الرومانية، بقيادة شمعون بار كوخبا، ضد الإمبراطورية الرومانية. وكونها خيضت بين عامي 132 و136 م تقريبًا، كانت آخر الحروب اليهودية الرومانية الثلاثة الكبرى، لذا فهي تُعرف أيضًا باسم الحرب اليهودية الرومانية الثالثة أو الثورة اليهودية الثالثة، ويشير إليها بعض المؤرخين باسم ثورة يهودا الثانية، دون أن يحتسبوا حرب كيتوس (115-117 م)، التي لم تشمل يهودا إلا بشكل هامشي. rdf:langString
Der Bar-Kochba-Aufstand war ein jüdischer Aufstand gegen das Römische Reich von 132 bis 136 n. Chr. unter Führung von Simon bar Kochba. Nach dem ersten Jüdischen Krieg 66–74 war dies der zweite beziehungsweise – wenn man den Diasporaaufstand 115–117 mitzählt – der dritte jüdisch-römische Krieg. rdf:langString
The Bar Kokhba revolt (Hebrew: מֶרֶד בַּר כּוֹכְבָא‎, Mereḏ Bar Kōḵḇāʾ‎), or the 'Jewish Expedition' as the Romans named it (Latin: Expeditio Judaica), was a rebellion by the Jews of the Roman province of Judea, led by Simon bar Kokhba, against the Roman Empire. Fought c. 132–136 CE, it was the last of three major Jewish–Roman wars, so it is also known as the Third Jewish–Roman War or, the Third Jewish Revolt. Some historians also refer to it as the Second Revolt of Judea, not counting the Kitos War (115–117 CE), which had only marginally been fought in Judea. rdf:langString
La Bar-Koĥba-ribelo (hebree מרד בר כוכבא, mered Bar Koĥba) estis ribelo de la judoj en la romia provinco Judeo, gvidata de Simon Bar Koĥba kontraŭ la romia imperio. Bataloj daŭris ĉirkaŭ la jaroj 132 ĝis 136 de nia erao, estis la lasta de tri gravaj judaj-romiaj militoj, do ĝi estas ankaŭ konata kiel La Tria Juda-Romia Milito aŭ La Tria Juda Ribelo. Kelkaj historiistoj ankaŭ nomas ĝin la Dua Ribelo de Judeo, ne kalkulante la militon de Kitos (115-117 de nia erao), kiu nur marĝene estis batalita en Judeo. rdf:langString
La rebelión de Bar Kojba (132-136; en hebreo, מרד בר כוכבא‎, Mered Bar Kojvá) fue una rebelión de los judíos de la provincia romana de Judea, comandada por Simón bar Kojba, contra el Imperio romano. Ocurrida alrededor de los años 132-136,​ fue la última de las tres grandes guerras judeo-romanas, de forma que también es conocida como la tercera guerra judeo-romana o la tercera rebelión judía. Algunos historiadores se refieren a ella también como la segunda rebelión de Judea, sin contar a la Guerra de Kitos o Rebelión del exilio (115-117), reprimidos por el general Lusio Quieto, quien gobernaba la provincia en aquellos tiempos, y en la que se luchó solo marginalmente en Judea. Otros historiadores prefieren el término de guerra por las características de la lucha desarrollada, su duración y s rdf:langString
De Bar Kochba-opstand (Hebreeuws: מרד בר כוכבא - mered bar kokhba) of de Tweede Joodse Opstand was een opstand van Joden in de provincie Judea tegen de Romeinse overheersers. De opstand had plaats van 132 tot 136 en stond onder leiding van Sjimon bar Kochba. Deze werd uitgeroepen tot Messias en de verwachting was dat hij Israël als natiestaat zou hervestigen. Hij slaagde hier voor een korte tijd deels in. Delen van Judea waren korte tijd onafhankelijk totdat twaalf Romeinse legioenen het land binnenvielen en de opstand neersloegen. Daarna werd het Joden op straffe van de dood verboden om in Jeruzalem te komen. rdf:langString
Повстання Бар-Ко́хби — виступ рабів та вільного населення Юдеї (132—135) проти римського панування й місцевих рабовласників. Повстання очолив Сімон (Шимон), який назвав себе Бар-Кохбою (сином зірки). Повстанці боролись методами партизанської війни й захопили багато римських фортець. Центром повстання стала фортеця Бетар. У повстанні взяли участь сирійці. rdf:langString
rdf:langString Bar Kokhba revolt
rdf:langString ثورة بار كوخبا
rdf:langString Revolta de Bar Kokhebà
rdf:langString Povstání Bar Kochby
rdf:langString Bar-Kochba-Aufstand
rdf:langString Τρίτος Ιουδαϊκός Πόλεμος
rdf:langString Bar-Koĥba-ribelo
rdf:langString Rebelión de Bar Kojba
rdf:langString Perang Bar Kokhba
rdf:langString Terza guerra giudaica
rdf:langString Révolte de Bar Kokhba
rdf:langString 바르 코크바의 난
rdf:langString バル・コクバの乱
rdf:langString Bar Kochba-opstand
rdf:langString Powstanie Bar-Kochby
rdf:langString Восстание Бар-Кохбы
rdf:langString Terceira guerra judaico-romana
rdf:langString Bar Kokhba-revolten
rdf:langString Повстання Бар-Кохби
rdf:langString 巴爾科赫巴起義
rdf:langString Bar Kokhba revolt
xsd:integer 871012
xsd:integer 1124160492
rdf:langString Bar Kokhba's army
rdf:langString Legio IV Flavia Felix
rdf:langString Legio V Macedonica
rdf:langString Legio XI Claudia
rdf:langString Legio XII Fulminata
rdf:langString Samaritan Youth Bands
rdf:langString • Bar Kokhba's guard
rdf:langString • Local militias
rdf:langString right
rdf:langString Cassius Dio
rdf:langString Simon bar Kokhba
xsd:integer 200000
rdf:langString Legio IX Hispana possibly destroyed
rdf:langString Legio X Fretensis sustained heavy casualties
rdf:langString Legio XXII Deiotariana possibly destroyedb
rdf:langString Massive Roman military casualtiesa
rdf:langString Total: 580,000 Jews killed, 50 fortified towns and 985 villages razed; "many more" Jews dead as a result of famine and disease.a
xsd:integer 25
rdf:langString Rabbi Akiva
rdf:langString Elazar ben Khita
rdf:langString Eleazar of Modi'im
rdf:langString Masbelah ben Shimon
rdf:langString Shimon ben Matanya
rdf:langString Simon bar Kokhba
rdf:langString Yehuda bar Menashe
rdf:langString Yeshua ben Galgula
rdf:langString Bar Kokhba revolt
xsd:integer 132
rdf:langString
rdf:langString May 2022
rdf:langString The first coin issued at the mint of Aelia Capitolina about 130/132 CE. Reverse: COL[ONIA] AEL[IA] CAPIT[OLINA] COND[ITA] .
rdf:langString center
rdf:langString Dictionary of Roman Coins.1889 P15S0 illus022.gif
rdf:langString Hadrian founder Aelia Capitolina.jpg
xsd:integer 300
rdf:langString [a] – per Cassius Dio
rdf:langString [b] – historian assessment
rdf:langString the Jewish–Roman wars
rdf:langString Is this Rabbinic source too, or something else?
rdf:langString Roman victory: * An all-out defeat of Judean rebels * Heavy losses by Roman military * Large-scale annihilation of Judean population by Roman troops * Suppression of Jewish religious and political autonomy by Hadrian * Jews banned from Jerusalem
xsd:double 69.14
xsd:integer 2
xsd:integer 5
xsd:integer 6
xsd:integer 200000
rdf:langString • 12,000 Bar Kokhba's guard force
rdf:langString Judea renamed to Syria Palaestina province
xsd:integer 50
rdf:langString History of Rome
rdf:langString (120 * 155 / 151) round 0
rdf:langString (120 * 500 / 243) round 0
rdf:langString La Revolta de Bar Kokhebà, també coneguda com a Segona Revolta Jueva va tenir lloc 60 anys després de la Gran Revolta Jueva i va aconseguir restablir un estat jueu independent durant tres anys. Aquest estat va emetre les seves pròpies monedes, que tenien la inscripció: "El primer any de la redempció d'Israel". Ximon bar Kokhebà governà amb el títol de "Nassí".
rdf:langString ثورة بار كوخبا (بالإنجليزية: Bar Kokhba revolt، بالعبرية: מֶרֶד בַּר כּוֹכְבָא) هي تمرد قام به يهود ولاية يهودا الرومانية، بقيادة شمعون بار كوخبا، ضد الإمبراطورية الرومانية. وكونها خيضت بين عامي 132 و136 م تقريبًا، كانت آخر الحروب اليهودية الرومانية الثلاثة الكبرى، لذا فهي تُعرف أيضًا باسم الحرب اليهودية الرومانية الثالثة أو الثورة اليهودية الثالثة، ويشير إليها بعض المؤرخين باسم ثورة يهودا الثانية، دون أن يحتسبوا حرب كيتوس (115-117 م)، التي لم تشمل يهودا إلا بشكل هامشي. اندلعت الثورة نتيجة للتوترات الدينية والسياسية في يهودا بعد فشل الثورة الأولى بين عامي 66 و73 م. وكانت هذه التوترات مرتبطة بترسيخ وجود عسكري روماني كبير في يهودا، وتغيرات طرأت على الحياة الإدارية والاقتصاد، إضافة إلى اندلاع ثورات اليهود وقمعها في بلاد الرافدين وليبيا وبرقة. أما الأسباب القريبة فيظهر أنها تمثلت في تشييد مدينة جديدة، هي إيليا كابيتولينا، فوق أنقاض أورشليم وإقامة معبد للإله جوبيتر فوق هضبة الهيكل. ويؤكد آباء الكنيسة والأدب الحاخامي على دور روفوس، حاكم يهودا، في التحريض على قيام الثورة. في عام 132، انتشرت الثورة التي يقودها بار كوخبا بسرعة من وسط يهودا إلى أنحاء البلاد، فقطعت الإمدادات عن الحامية الرومانية الموجودة في إيليا كابيتولينا (أورشليم). وقد ألقي اللوم على كوينتوس تينيوس روفوس، حاكم الولاية إبان اندلاع الانتفاضة، بالفشل في إخمادها خلال مرحلتها المبكرة. ويرد آخر ذكر موثق لروفوس في عام 132، السنة الأولى من الثورة؛ وليس من المؤكد إذا ما كان قد توفي أم نُقل. وعلى الرغم من وصول دعم روماني معتبر من سوريا ومصر وشبه الجزيرة العربية، فقد رسخت الانتصارات الثورية المبدئية حالة استقلال سادت معظم أجزاء ولاية يهودا طيلة عامين، واكتسب شمعون بار كوخبا لقب «ناسي» (أمير). وإلى جانب قيادته للثورة، كان العديد من اليهود ينظرون إليه باعتباره الماشيح، الذي سيعيد لهم استقلالهم القومي. غير أن هذه الهزيمة كان من شأنها حمل الإمبراطور هادريان على تجميع قوة رومانية كبيرة من أنحاء الإمبراطورية، تولت غزو يهودا في عام 134 تحت إمرة الجنرال سكستوس يوليوس سيفيروس. كان الجيش الروماني يتألف من ستة فيالق كاملة مع قوات احتياطية وعناصر تشكل ما يقارب ستة فيالق إضافية، واستطاع أن يسحق الثورة في نهاية المطاف. تسببت ثورة بار كوخبا بإخلاء سكان واسع المدى في مناطق يهودا، فاق ما حدث خلال الحرب اليهودية الرومانية الأولى في عام 70 م. وبحسب كاسيوس ديو، فقد لقي 580,000 يهودي حتفهم في الحرب ومات العديد غيرهم من الجوع والأمراض. إضافة إلى ذلك، فقد بيع العديد من أسرى الحرب المنتمين إلى يهودا بوصفهم عبيدًا. وقد عانت المناطق اليهودية في يهودا دمارًا بلغ درجة جعلت الباحثين يصفونه بالإبادة الجماعية، غير أن التجمعات اليهودية ظلت قوية في أجزاء أخرى من فلسطين، إذ ازدهرت في الجليل والجولان ووادي بيت شيعان على الأطراف الشرقية والجنوبية والغربية ليهودا. واعتُبرت الخسائر الرومانية هي الأخرى كبيرة – وسُرّح فيلق ديوتاروس الثاني والعشرون بعد ما كابده من خسائر خطيرة. إضافة إلى ذلك، يقول بعض المؤرخين إن تسريح الفيلق التاسع الإسباني في منتصف القرن الثاني ربما كان نتيجة لهذه الحرب. وفي محاولة لمسح كل ما يُذكِّر بيهودا ومملكة إسرائيل القديمة، مسح الإمبراطور هادريان اسمها عن الخريطة واستعاض عنه باسم سوريا فلسطين. غير أنه لا يوجد إلا دليل ظرفي يربط هادريان بتغيير الاسم، والتاريخ الدقيق لذلك غير معروف، والرأي الشائع القائل إن النية من تغيير الاسم كانت «قطع اتصال اليهود بوطنهم التاريخي» هو موضع جدال. أثرت ثورة بار كوخبا بشدة في سير التاريخ اليهودي وفلسفة الديانة اليهودية. وعلى الرغم من تخفيف اضطهاد اليهود بعد وفاة هادريان في عام 137 م، فقد منع الرومان اليهودَ من دخول أورشليم، إلا من أجل حضور ذكرى خراب الهيكل. باتت عقيدة الماشيحية في اليهودية مجردة وروحانية، وأصبح الفكر السياسي الحاخامي حذرًا ومحافظًا بشدة، إذ يشير التلمود -على سبيل المثال- إلى بار كوخبا باسم «ابن قصيبة»، وهو مصطلح ازدرائي كان يُستخدم للإشارة إلى أنه لم يكن الماشيح الحقيقي. وقد كانت هذه الثورة من بين الأحداث الرئيسية التي أدت إلى تمييز المسيحية بوصفها ديانة مختلفة ومستقلة عن اليهودية. وعلى الرغم من أن المسيحيين اليهود كانوا يعتبرون يسوع هو الماشيح ولم يؤيدوا بار كوخبا، لكنهم مُنعوا من دخول أورشليم حالهم في ذلك حال بقية اليهود.
rdf:langString Povstání Bar Kochby (též druhá židovská válka) bylo druhé celožidovské povstání proti římské nadvládě, které se odehrálo v letech 132–135 pod vedením Šimona bar Kochby. Stejně jako první židovské povstání bylo i toto povstání Římany po nemalém úsilí potlačeno.
rdf:langString Ο Τρίτος Ιουδαϊκός Πόλεμος (132-135) (εβραϊκά: מרד בר כוכבא, Εξέγερση του Μπαρ Κοχβά) ήταν η τελευταία θρησκευτική εξέγερση των Ιουδαίων εναντίον της Ρώμης (Ιουδαιορωμαϊκοί Πόλεμοι).
rdf:langString Der Bar-Kochba-Aufstand war ein jüdischer Aufstand gegen das Römische Reich von 132 bis 136 n. Chr. unter Führung von Simon bar Kochba. Nach dem ersten Jüdischen Krieg 66–74 war dies der zweite beziehungsweise – wenn man den Diasporaaufstand 115–117 mitzählt – der dritte jüdisch-römische Krieg. Vor Ausbruch der Kämpfe hatte Hadrian im Jahr 130 die Provinz Judäa besucht und an der Stelle der im Jahr 70 zerstörten Stadt Jerusalem, wo sich seitdem ein römisches Militärlager befand, die Kolonie Aelia Capitolina gegründet. Die Planungen für den Aufstand begannen bald nachdem der Kaiser die Region verlassen hatte. Vom römischen Militär unbemerkt, richteten die Rebellen zahlreiche Operationsbasen für eine Art Guerillakrieg ein. Da die römische Armee auf diese Art der Kriegführung zunächst nicht eingestellt war, erlitt sie in der Anfangsphase schwere Verluste, die durch Truppenaushebungen kompensiert werden mussten. Das Kerngebiet des Aufstands lag südlich von Jerusalem im Westjordanland. Jedoch kontrollierten die Rebellen ein größeres Territorium, wobei umstritten ist, ob sich der Aufstand auf die ganze Provinz Judäa ausweitete, was auch Galiläa einbeziehen würde. Als Ziele der Rebellen werden in Urkunden und auf Münzprägungen die Begriffe „Erlösung“ und „Befreiung“ genannt. Wahrscheinlich richteten sich auf den Militärführer Bar Kochba messianische Erwartungen. Er bezeichnete sich allerdings nicht als Messias, sondern gebrauchte den Titel Nasi. Kaiser Hadrian beorderte den Statthalter von Britannien, Sextus Iulius Severus, nach Judäa. Der übernahm 134 den Oberbefehl der römischen Truppen mit einer an den Kampf im Bergland angepassten Strategie. Seine Kriegsführung war auf eine systematische Zerstörung des jüdischen Siedlungsgebiets ausgerichtet. Im Herbst 135 stürmte die römische Armee die durch ihre Lage auf einem an drei Seiten steil abfallenden Hügel geschützte Festung Betar. Nach den literarischen Quellen starb Bar Kochba dort. Im Kerngebiet des Aufstands war nach dem Ende des Krieges der größte Teil der Bevölkerung tot oder versklavt. Ihr Landbesitz fiel an den kaiserlichen Fiskus und wurde teils verkauft, teils an Veteranen vergeben. Die Forschung ist in einer Reihe von Fragen nicht zu einem Konsens gelangt: der unmittelbare Anlass des Aufstandes, die Ausdehnung des von Bar Kochba kontrollierten Gebiets, insbesondere, ob es Jerusalem mit einschloss, und das Ausmaß der römischen Reaktion. Als Basistext gilt allgemein der knappe Bericht des Cassius Dio, der nur in einem Exzerpt des Johannes Xiphilinos vorliegt. Er wird in einzelnen Punkten korrigiert und ergänzt durch andere antike Autoren. In der Frage, welche historischen Informationen sich der rabbinischen Literatur entnehmen lassen, gehen die Meinungen weit auseinander. Textfunde aus der Wüste Juda (Wadi Murabbaʿat, Nahal Hever) haben das Bild der Administration Bar Kochbas erweitert.
rdf:langString The Bar Kokhba revolt (Hebrew: מֶרֶד בַּר כּוֹכְבָא‎, Mereḏ Bar Kōḵḇāʾ‎), or the 'Jewish Expedition' as the Romans named it (Latin: Expeditio Judaica), was a rebellion by the Jews of the Roman province of Judea, led by Simon bar Kokhba, against the Roman Empire. Fought c. 132–136 CE, it was the last of three major Jewish–Roman wars, so it is also known as the Third Jewish–Roman War or, the Third Jewish Revolt. Some historians also refer to it as the Second Revolt of Judea, not counting the Kitos War (115–117 CE), which had only marginally been fought in Judea. The revolt erupted as a result of religious and political tensions in Judea following on the failed First Revolt in 66–73 CE. These tensions were related to the establishment of a large Roman military presence in Judea, changes in administrative life and the economy, together with the outbreak and suppression of Jewish revolts from Mesopotamia to Libya and Cyrenaica. The proximate reasons seem to be the construction of a new city, Aelia Capitolina, over the ruins of Jerusalem and the erection of a temple to Jupiter on the Temple Mount. The Church Fathers and rabbinic literature emphasize the role of Rufus, governor of Judea, in provoking the revolt. Historian Menahem Mor attributes the main cause of the revolt not to the construction of Aelia Capitolina or specific Roman policies but to the charismatic and politically messianic nature of Bar Kokhba himself. In 132, the revolt led by Bar Kokhba quickly spread from central Judea across the province, cutting off the Roman garrison in Aelia Capitolina (Jerusalem). Quintus Tineius Rufus, the provincial governor at the time of the erupting uprising, was attributed with the failure to subdue its early phase. Rufus is last recorded in 132, the first year of the rebellion; whether he died or was replaced is uncertain. Despite arrival of significant Roman reinforcements from Syria, Egypt, and Arabia, initial rebel victories over the Romans established an independent state over most parts of Judea Province for over three years, as Simon bar Kokhba took the title of Nasi ("head of state"). As well as leading the revolt, he was regarded by many Jews as the Messiah, who would restore their national independence. This setback, however, caused Emperor Hadrian to assemble a large-scale Roman force from across the Empire, which invaded Judea in 134 under the command of General Sextus Julius Severus. The Roman army was made up of six full legions with auxiliaries and elements from up to six additional legions, which finally managed to crush the revolt. The Bar Kokhba revolt resulted in the extensive depopulation of Judean communities, more so than during the First Jewish–Roman War of 70 CE. According to Cassius Dio, 580,000 Jews perished in the war and many more died of hunger and disease, 50 fortresses and 985 villages were destroyed. In addition, many Judean war captives were sold into slavery. Some modern historians assert that Dio's numbers were somewhat exaggerated, but other researchers support Dio's claim of massive depopulation. The Jewish communities of Judea were devastated to an extent which some scholars describe as a genocide. However, the Jewish population remained strong in Galilee, Golan, Bet Shean Valley, and the eastern, southern, and western edges of Judea. Roman casualties were also considered heavy – XXII Deiotariana was disbanded, perhaps after serious losses in this conflict. In a possibly punitive act, the province of Judaea was renamed Syria Palaestina. The Bar Kokhba revolt greatly influenced the course of Jewish history and the philosophy of the Jewish religion. Despite easing the persecution of Jews following Hadrian's death in 138 CE, the Romans barred Jews from Jerusalem, except for attendance in Tisha B'Av. Jewish messianism was abstracted and spiritualized, and rabbinical political thought became deeply cautious and conservative. The Talmud, for instance, refers to Bar Kokhba as "Ben-Kusiba", a derogatory term meaning "son of deception", used to indicate that he was a false Messiah. It was also among the key events to differentiate Christianity as a religion distinct from Judaism. Although Jewish Christians regarded Jesus as the Messiah and did not support Bar Kokhba, they were barred from Jerusalem along with the other Jews.
rdf:langString La Bar-Koĥba-ribelo (hebree מרד בר כוכבא, mered Bar Koĥba) estis ribelo de la judoj en la romia provinco Judeo, gvidata de Simon Bar Koĥba kontraŭ la romia imperio. Bataloj daŭris ĉirkaŭ la jaroj 132 ĝis 136 de nia erao, estis la lasta de tri gravaj judaj-romiaj militoj, do ĝi estas ankaŭ konata kiel La Tria Juda-Romia Milito aŭ La Tria Juda Ribelo. Kelkaj historiistoj ankaŭ nomas ĝin la Dua Ribelo de Judeo, ne kalkulante la militon de Kitos (115-117 de nia erao), kiu nur marĝene estis batalita en Judeo. Post sukcesa ribelo de la jaro 132 en Judeo establiĝis sendependa juda ŝtato kiun la ribelestro Simon Bar Koĥba regis dum tri jaroj kiel Nasi ("princo"). Lia ŝtato estis konkerita de la romianoj en 135 post arda milito de 30 monatoj. Post tio, Jerusalemo estis plene detruita, kaj la nomo de la romia provinco poste ŝanĝita al Syria Palaestina (latine siria Palestino), por forigi la fortan asociigon de la teritorio kun la judoj. Ribelaj bataloj tamen daŭris ankoraŭ plian jaron.
rdf:langString La rebelión de Bar Kojba (132-136; en hebreo, מרד בר כוכבא‎, Mered Bar Kojvá) fue una rebelión de los judíos de la provincia romana de Judea, comandada por Simón bar Kojba, contra el Imperio romano. Ocurrida alrededor de los años 132-136,​ fue la última de las tres grandes guerras judeo-romanas, de forma que también es conocida como la tercera guerra judeo-romana o la tercera rebelión judía. Algunos historiadores se refieren a ella también como la segunda rebelión de Judea, sin contar a la Guerra de Kitos o Rebelión del exilio (115-117), reprimidos por el general Lusio Quieto, quien gobernaba la provincia en aquellos tiempos, y en la que se luchó solo marginalmente en Judea. Otros historiadores prefieren el término de guerra por las características de la lucha desarrollada, su duración y sus similitudes a otros conflictos definidos en la historiografía como guerras, y también por considerar el término rebelión propio de un alzamiento contra una entidad legal, mientras que los judíos precedían a los romanos en la región que pasaría a llamarse Palestina tras la victoria romana.​​ En este aspecto, sería la última de tres guerras y la tercera de cinco conflictos judeo-romanos en su totalidad. La rebelión estalló como resultado de tensiones religiosas y políticas en Judea que siguieron a la fallida primera guerra (llamada también la gran revuelta) entre los años 66 y 73. Estas tensiones estaban relacionadas con el establecimiento de una gran presencia militar romana en Judea, cambios en la vida administrativa y la economía, junto con el estallido y supresión de rebeliones judías desde Mesopotamia hasta Libia y Cirenaica.​ Las razones más próximas parecen haber sido la construcción de una nueva ciudad, Aelia Capitolina, sobre las ruinas de Jerusalén y la construcción de un templo a Júpiter sobre el Monte del Templo. Los padres de la iglesia y la literatura rabínica enfatizan el papel de Rufo, gobernador de Judea, en provocar la rebelión.​ En 132, la rebelión liderada por Bar Kojba se esparció rápidamente desde Judea central a lo largo del país, cortando a la guarnición romana en Aelia Capitolina (Jerusalén).​ A Quinto Tineyo Rufo, el gobernador provincial al momento del alzamiento, se le atribuyó el fracaso en derrotarla en esta fase temprana. El último registro de Rufo apareció en 132, el primer año de la rebelión, y no se sabe con certeza si murió o fue reemplazado. A pesar de la llegada de refuerzos romanos significativos desde Siria, Egipto y Arabia, las victorias rebeldes iniciales sobre los romanos establecieron un estado independiente sobre la mayoría de partes de la provincia de Judea por más de dos años, mientras Simón bar Kojba asumía el título de Nasi ("príncipe"). Además de liderar la rebelión, muchos judíos le consideraban el mesías, quien restauraría la independencia nacional. Sin embargo, estos reveses llevaron a que el emperador Adriano reuniera una fuerza romana a gran escala de todas las esquinas del imperio, que invadió Judea en 134 bajo el comando del general Sexto Julio Severo. El ejército romano estaba compuesto de seis legiones completas con auxiliares y elementos de hasta seis legiones adicionales, que finalmente lograron aplastar la rebelión. La rebelión de Bar Kojba resultó en la extensa despoblación de las comunidades judías, mucho más que durante la primera guerra judeo-romana en el año 70. De acuerdo con Dion Casio, 580.000 judíos murieron en la guerra y muchos más murieron de hambre o enfermedad. Además, muchos prisioneros de guerra fueron vendidos como esclavos.​ Las comunidades judías de Judea fueron devastadas a un grado tal que algunos académicos lo describen como un genocidio.​ Sin embargo, la población judía se mantuvo fuerte en otras partes de Palestina, particularmente en Galilea, Golán, el valle de Bet Shean, y los bordes oriental, sur y occidentales de Judea.​ También se considera que el número de bajas entre los romanos fue alto. La Legio XXII Deiotariana fue desintegrada después de varias pérdidas serias.​ Además, algunos historiadores afirman que la desintegración de la Legio IX Hispana a mediados del siglo II podría haber sido resultado de esta guerra. En un intento por borrar cualquier memoria de Judea del Israel antiguo, el emperador Adriano borró el nombre del mapa y lo reemplazó por el de Siria Palestina.​​​ Sin embargo, la evidencia vinculando a Adriano con el cambio de nombre es solo circunstancial y la fecha precisa se desconoce.​ La idea común de que el cambio se hizo con la intención de "cortar la conexión de los judíos con su tierra natal" es motivo de debate.​ La rebelión de Bar Kojba influyó inmensamente en el curso de la historia judía y la filosofía de la religión judía. A pesar de que la persecución contra los judíos disminuyó tras la muerte de Adriano en 138, los romanos prohibieron a los judíos entrar a Jerusalén, excepto para celebrar el Tisha b'Av. El mesianismo judío se hizo abstracto y se espiritualizó, y el pensamiento político rabínico se volvió profundamente cauto y conservador. El Talmud, por ejemplo, se refiere a Bar Kojba como "Ben-Kusiba," un término derogatorio usado para indicar que era un falso mesías. La rebelión estuvo entre los eventos claves en diferenciar al cristianismo como una religión distinta del judaísmo.​ Si bien los cristianos judíos consideraban a Jesús el mesías y no apoyaron a Bar Kojba, se les prohibió la entrada a Jerusalén junto con los otros judíos.​
rdf:langString La révolte de Bar Kokhba (132-135), en hébreu : מרד בר כוכבא Mered Bar Kokhba, ou seconde guerre judéo-romaine, est la seconde insurrection des juifs de la province de Judée contre l'Empire romain, et la dernière des guerres judéo-romaines. Certaines sources la mentionnent comme la troisième révolte, en comptant les émeutes de 115-117, connues sous le nom de guerre de Quietus, écrasées par le général Lusius Quietus qui a réprimé ces révoltes en Adiabène, à Édesse et en Assyrie, puis en Syrie et en Judée.
rdf:langString Perang Bar Kokhba (132-135 M; bahasa Ibrani: מרד בר כוכבא‎, mered bar kokhba) melawan Kekaisaran Romawi, yang juga dikenal sebagai Perang Yahudi-Romawi Kedua atau Pemberontakan Kedua Yahudi (dari tiga Perang Yahudi-Romawi), adalah pemberontakan besar kedua oleh orang-orang Yahudi dari Iudaea. Sumber-sumber lain menyebutnya Revolusi Ketiga, karena dihitung pula kerusuhan-kerusuhan 115-117, Perang Kitos, yang ditindas oleh Jenderal yang memerintah provinsi ini pada waktu itu.
rdf:langString 바르 코크바의 반란(132년 – 135년)은 로마 제국에 대항한 유대인의 저항운동 중의 하나로 제3차 유대-로마 전쟁으로 불리기도 한다.
rdf:langString バル・コクバの乱(バル・コクバのらん、ヘブライ語: מֶרֶד בַּר כּוֹכְבָא, ラテン文字転写: Mereḏ Bar Kōḵḇāʾ)は、2世紀にローマ帝国支配に対して起きたユダヤ属州での反乱であり、ユダヤ人側の指導者の名からこのように呼ばれる。 なお、66年からの反乱(いわゆるユダヤ戦争)を「第一次ユダヤ戦争」とするのに対して、この戦争を「第二次ユダヤ戦争」と称することもある(イタリア語では、 (115年 - 117年)を第2次と考え、第3次ユダヤ戦争 Terza guerra giudaica と呼ぶ。)。
rdf:langString La terza guerra giudaica, nota anche come rivolta di Bar Kokhba (o Bar Kokheba; in ebraico: מרד בר כוכבא‎?), fu l'ultima grande rivolta ebraica contro l'occupazione romana. Si svolse tra il 132 e il 135 ed ebbe come teatro l'antica Israele, che non aveva invece partecipato alla rivolta dell'epoca traianea, dove ebbe luogo il rafforzamento delle correnti religiose e culturali che avevano scatenato la precedente rivolta. D'altra parte la popolazione della regione era cresciuta, con un numero notevole di uomini pronti alle armi.
rdf:langString De Bar Kochba-opstand (Hebreeuws: מרד בר כוכבא - mered bar kokhba) of de Tweede Joodse Opstand was een opstand van Joden in de provincie Judea tegen de Romeinse overheersers. De opstand had plaats van 132 tot 136 en stond onder leiding van Sjimon bar Kochba. Deze werd uitgeroepen tot Messias en de verwachting was dat hij Israël als natiestaat zou hervestigen. Hij slaagde hier voor een korte tijd deels in. Delen van Judea waren korte tijd onafhankelijk totdat twaalf Romeinse legioenen het land binnenvielen en de opstand neersloegen. Daarna werd het Joden op straffe van de dood verboden om in Jeruzalem te komen. De oorlog droeg ook bij aan het ontstaan van een definitieve kloof tussen het christendom en het jodendom. Joodse christenen zagen Jezus als de messias en steunden Bar Kochba daarom niet in zijn opstand.
rdf:langString Powstanie Bar-Kochby – zbrojne wystąpienie Żydów w latach 132–135 n.e., skierowane przeciwko Cesarstwu Rzymskiemu, mające na celu zrzucenie rzymskiego zwierzchnictwa nad prowincją Judei. Drugie spośród powstań Żydów przeciwko Rzymianom (po tzw. wojnie żydowskiej).
rdf:langString Восстание Бар-Кохбы — восстание иудеев против римлян при императоре Адриане, в 132—136 годах, под предводительством Шимона Бар-Кохбы. Одно из важнейших событий в истории еврейского народа, фактически завершающее период Второго Храма. Это восстание было очередной безуспешной попыткой восстановления еврейской государственности, которое, однако, привело к её окончательной утрате. По мнению авторов Еврейской энциклопедии Брокгауза и Ефрона, было историческим моментом полного отделения формировавшейся христианской церкви от еврейства.
rdf:langString Terceira guerra judaico-romana, também chamada de Revolta de Barcoquebas (Bar Kokhba), foi uma rebelião de judeus contra o Império Romano, que explodiu na Judeia, em 132. Para os historiadores que não incluem a Guerra de Kitos entre as guerras judaico-romanas, esta teria sido a segunda guerra dos judeus contra o domínio romano.
rdf:langString Bar Kokhba-revolten, även kallad tredje judiska kriget, leddes av Simon bar Kokhba, och utgjorde det andra judiska upproret mot romerska imperiet på judisk mark från år 132 till 135. Revolten ledde till att den sista sammanhängande bosättningen i den romerska provinsen Judeen förintades och att den största delen av den kvarvarande judiska befolkningen fördrevs från provinsen. Judarna levde hädanefter dels i norra delen, i Galileen och i ”diasporan”. Det existerade dock hela tiden judiska bosättningar i området. Det förekom också viss inflyttning från både Europa och områden i Mellanöstern ända till 1948 då staten Israel grundades.
rdf:langString Повстання Бар-Ко́хби — виступ рабів та вільного населення Юдеї (132—135) проти римського панування й місцевих рабовласників. Повстання очолив Сімон (Шимон), який назвав себе Бар-Кохбою (сином зірки). Повстанці боролись методами партизанської війни й захопили багато римських фортець. Центром повстання стала фортеця Бетар. У повстанні взяли участь сирійці. Повстання Бар-Кохби було придушене римським полководцем Юлієм Севером. Сам Бар-Кохба загинув під час облоги фортеці Бетар. Римляни вбили й продали у рабство багато тисяч людей з Юдеї.Повстання стало свідченням початку кризи Римської рабовласницької держави[джерело?].
rdf:langString 巴爾科赫巴起義,也稱巴柯巴之亂,是西元132年-135年發生於羅馬帝國猶太行省的一次叛亂事件。此次戰爭是羅馬帝國境內猶太人發起的第三次(如果不計主要不在猶太行省發生的,則為第二次)大規模的叛亂,同時也是猶太人與羅馬帝國最後一次的戰爭。 巴爾·科赫巴指揮叛亂,曾經在猶太行省的部分地區建立起一個以色列國並維持達二年之久。羅馬皇帝哈德良出動6萬至12萬人的兵力鎮壓,135年,攻佔叛亂者最後一個要塞貝塔。根據卡西烏斯·狄奧記載,有58萬猶太人被殺,50個設防城鎮及985條村被摧毀,也有眾多羅馬人戰死。叛亂過後,哈德良廢除猶太行省,把它與敘利亞行省合併成立新的敘利亞巴勒斯坦行省。
xsd:nonNegativeInteger 87172
xsd:string Legio IX Hispanapossibly destroyed
xsd:string Legio X Fretensissustained heavy casualties
xsd:string Legio XXII Deiotarianapossibly destroyedb
xsd:string 25pxJudeans under Bar Kokhba
xsd:string 25pxRoman Empire
xsd:string [a]– per Cassius Dio
xsd:string [b]– historian assessment
xsd:string * An all-out defeat of Judean rebels
xsd:string * Heavy losses by Roman military
xsd:string * Jews banned from Jerusalem
xsd:string Roman victory:
xsd:string * Large-scale annihilation of Judean population by Roman troops
xsd:string * Suppression of Jewish religious and political autonomy by Hadrian
xsd:string 2 legions – 20,000 (132–133)
xsd:string 200,000–400,000 Jewish militiamen
xsd:string 5 legions – 80,000 (133–134)
xsd:string 6–7 full legions, cohorts of 5–6 more, 30–50 auxilary units – 120,000 (134–135)
xsd:string • 12,000 Bar Kokhba's guard force

data from the linked data cloud