Baltic Way

http://dbpedia.org/resource/Baltic_Way an entity of type: Thing

La Cadena Bàltica o Via Bàltica (estonià Balti kett, letó Baltijas ceļš, lituà Baltijos kelias) és el nom donat a una cadena humana que anava des de Vílnius a Tallinn passant per Riga (560 km en total) per exigir la independència dels Països Bàltics el 23 d'agost de 1989. Entre 1,5 i 2 milions de persones (sobre uns 7 milions d'habitants totals de les tres repúbliques) van participar en aquest esdeveniment que va donar lloc a un enduriment de l'actitud de Moscou enfront de les repúbliques soviètiques. L'elecció de la data es deu a la celebració del cinquantenari del Pacte Nazi-Soviètic. rdf:langString
Baltský řetěz (také Baltská cesta, estonsky Balti kett, lotyšsky Baltijas ceļš, litevsky Baltijos kelias) byla pokojná politická demonstrace, která proběhla 23. srpna 1989 ve třech baltských zemích, okupovaných tehdy Sovětským svazem. Odhadem dva milióny lidí vytvořily lidský řetěz dlouhý přibližně 600 km s cílem ukázat soudržnost tří pobaltských národů a podtrhnout jejich snahu o obnovení suverenity. Litevský litas s motivem výročí "25 let od událostí Baltského řetezu rdf:langString
Der Baltische Weg (litauisch Baltijos kelias, lettisch Baltijas ceļš, estnisch Balti kett, Letzteres wörtlich Baltische Kette) war eine 650 km (nach anderen Angaben: 675 km) lange Menschenkette im Baltikum am 23. August 1989. rdf:langString
La voie balte (en estonien : Balti kett ; en letton : Baltijas ceļš ; en lituanien : Baltijos kelias ; en russe : Балтийский путь, Baltiïskiï pout’) est le nom donné à une chaîne humaine allant de Vilnius à Tallinn, en passant par Riga, soit 687 km en tout, pour demander l'indépendance des pays baltes le 23 août 1989. Plus de deux millions de personnes, soit environ un tiers de la population, participèrent à cette manifestation qui mena vers un durcissement de l'attitude de Moscou vis-à-vis de ces républiques soviétiques. Le choix de la date est dû à la commémoration du cinquantenaire du pacte germano-soviétique. rdf:langString
バルトの道(バルトのみち、エストニア語: Balti kett、ラトビア語: Baltijas ceļš、リトアニア語: Baltijos kelias、ロシア語: Балтийский путь Baltiysky put、英語: Baltic Way (Chain))とは、1989年8月23日に、ソビエト連邦の統治下にあったバルト三国(エストニア、ラトビア、リトアニア)で、独立運動の一環として行われたデモ活動。人間の鎖のひとつ。 およそ200万人が参加して手をつなぎ、3共和国を結び、約600km以上の人間の鎖を形成した。このデモンストレーションは、バルト三国のソ連併合を認めた独ソ不可侵条約秘密議定書締結50周年を期して行われ、三国が共通の歴史的運命を共有していることを、国際社会に訴えるために行われた。 rdf:langString
波羅的海之路(英語:Baltic Way;愛沙尼亞語:Balti kett;拉脫維亞語:Baltijas ceļš;立陶宛語:Baltijos kelias;俄語:Балтийский путь),又稱自由之鏈或波羅的海之鏈,是發生於1989年8月23日的一次大規模和平示威。大約有200萬人加入這場活動,他們手牽手組成一個長度超過675公里的人链,穿過波羅的海三國(爱沙尼亚、拉脫維亞和立陶宛)。這一示威是為了希望世界能夠關心三國共同的歷史遭遇——在1939年8月23日苏联和納粹德國秘密簽訂的《苏德互不侵犯条约》中,該三國被蘇聯占領。該活動起源於1980年代在西方城市舉行的“國際黑絲帶日”抗議活動。它標誌著蘇聯與納粹德國之間的《莫洛托夫—里賓特洛甫條約》签订50週年。 此事件場景震撼、牽動情緒,在國內外均大收宣傳之效。這次活動為波羅的海激進主義者提供了將波羅的海獨立問題定位為不止是政治問題,而且是道德問題的機會。蘇聯當局以激烈的口吻回應,但沒有採取任何建設性的行動修補三國與蘇聯其他地區間日益擴大的鴻溝。示威後7個月,立陶宛成為首個宣告獨立的苏联加盟共和国。1991年9月6日,苏联政府正式承认爱沙尼亚、拉脱维亚和立陶宛独立。 东欧剧变之後,8月23日成為波羅的海三國、歐盟和其他國家的紀念日,稱為「黑絲帶日」或「歐洲史太林主義和納粹主義受害人紀念日」。 rdf:langString
«Балті́йський шля́х» (ест. Balti kett (Балтійський ланцюг), латис. Baltijas ceļš, лит. Baltijos kelias) — акція в балтійських РСР, проведена 23 серпня 1989 року. rdf:langString
طريق البلطيق أو سلسلة البلطيق (أيضًا سلسلة الحرية؛ (بالإستونية: Balti kett)‏. (باللاتفية: Baltijas ceļš)‏ . (بالليتوانية: Baltijos kelias)‏. (بالروسية: Балтийский путь)‏ Baltiysky put) كانت مظاهرة سياسية سلمية وقعت في 23 أغسطس 1989. انضم ما يقرب من مليوني شخص متشابكين بالايدي لتشكيل سلسلة بشرية تمتد 675.5 كيلومتر (419.7 ميل) عبر دول البلطيق الثلاث - إستونيا ولاتفيا وليتوانيا، والتي كانت تعتبر في ذلك الوقت جمهوريات مؤسسة للاتحاد السوفيتي. rdf:langString
Η Βαλτική Οδός ήταν μια ειρηνική πολιτική διαδήλωση που έλαβε χώρα στις 23 Αυγούστου 1989. Περίπου δύο εκατομμύρια άνθρωποι προσχώρησαν στα χέρια τους για να σχηματίσουν μια ανθρώπινη αλυσίδα μήκους 675,5 kilometres (419,7 mi) στις τρεις χώρες της Βαλτικής - την Εσθονία, τη Λετονία και τη Λιθουανία, οι οποίες κρίθηκαν τότε ως δημοκρατίες της Σοβιετικής Ένωσης. rdf:langString
The Baltic Way (Lithuanian: Baltijos kelias, Latvian: Baltijas ceļš, Estonian: Balti kett) or Baltic Chain (also "Chain of Freedom") was a peaceful political demonstration that occurred on 23 August 1989. Approximately two million people joined their hands to form a human chain spanning 690 kilometres (430 mi) across the three Baltic states of Estonia, Latvia and Lithuania, which at the time were occupied and annexed by the USSR. The central government in Moscow considered the three Baltic countries constituent republics of the Soviet Union. rdf:langString
La "Baltia Vojo" (aŭ Baltia Ĉeno, estone: Balti kett, latve: Baltijas ceļš, litove: Baltijos kelias) estas la evento kiu okazis la 23-an de aŭgusto 1989, kiam proksimume du milionoj da homoj interprenis siajn manojn kaj kreis homan ĉenon de pli ol 600 kilometroj tra la tri ŝtatoj de Baltio - Estonio, Latvio kaj Litovio. La malkutima manifestacio estis organizita por fokusigi la mondan atenton al la komuna historia sorto, kiun suferis la tri landoj. La evento atentigis pri la 50-jara jubileo de la Molotov-Ribbentrop-pakto, laŭ kiu la 23-an de aŭgusto 1939 la diktaturoj Sovetunio kaj Nazia Germanio inter si dividis la ŝtatojn de orienta Eŭropo, kaj la tri parlamentaj demokratioj de Baltio iĝis "posedaĵo" de Sovetunio, kiu sekve dum la somero 1940 konkeris la tri landojn kaj perforte integrig rdf:langString
Se conoce como Cadena Báltica (en estonio, Balti kett, en letón Baltijas ceļš, en lituano Baltijos kelias) al evento que tuvo lugar a las siete de la tarde, hora local (16.00 UTC),​el 23 de agosto de 1989, cuando más de un millón y medio de personas se tomaron de las manos para formar una cadena humana de más de 600 kilómetros de longitud, cruzando las tres repúblicas bálticas (Estonia, Letonia y Lituania), y pasando por sus tres capitales (Tallin, Riga y Vilna, respectivamente).​ rdf:langString
Bide baltikoa (estonieraz, Balti kett, letonieraz, Baltijas ceļš eta lituanieraz Baltijos kelias) 1989ko abuztuaren 23an osatu zen giza kate erraldoi baten izena zen, 650 kilometro bete zituena. Ia bi milioi pertsonak parte hartu zuten, eskuak elkar hartuta, giza kate horretan, hiru errepublika baltikoak (Estonia, Letonia eta Lituania, garai hartan Sobietar Batasunaren menpe) zeharkatu zituena. rdf:langString
Jalur Baltik atau Rantai Baltik atau juga Rantai Kemerdekaan (bahasa Estonia: Balti kett, bahasa Latvia: Baltijas ceļš, bahasa Lituania: Baltijos kelias, bahasa Rusia: Балтийский путь) adalah sebuah demonstrasi politik yang damai, yang terjadi pada tanggal 23 Agustus 1989. Sekitar 2 juta orang saling berpegangan tangan untuk membuat bentuk Rantai manusia, merentang sejauh 600 km, melewati 3 Negara-negara Baltik, yaitu: RSS Estonia, RSS Latvia dan RSS Lituania; republik-republik Uni Soviet saat itu. rdf:langString
Con il termine di Catena Baltica, Via Baltica o, in lingua inglese, Baltic Way (in estone Balti kett, in lettone: Baltijas ceļš, in lituano Baltijos kelias; in russo: Балтийский путь?, traslitterato: Baltijskij put') si definisce quell'evento popolare di protesta, tenutosi il 23 agosto 1989 nelle allora Repubbliche Socialiste Sovietiche di Estonia, Lettonia e Lituania, quando approssimativamente due milioni di persone, tenendosi pacificamente per mano, formarono una catena umana lunga circa 675 km passando attraverso Tallinn, Riga e Vilnius, le capitali dei Paesi baltici. rdf:langString
발트의 길 또는 발트의 고리(또는 자유의 고리; 에스토니아어: Balti kett 발티 케트, 라트비아어: Baltijas ceļš 발티야스 첼슈, 리투아니아어: Baltijos kelias 발티요스 켈랴스, 러시아어: Балтийский путь 발티스키 푸티[*])는 1989년 8월 23일 발생한 평화적 정치 시위이다. 약 200만 명이 발트 3국인 에스토니아, 라트비아, 리투아니아를 가로지르는 675.5 킬로미터 (419.7 mi) 폭의 인간 사슬을 만들었다. 이 때 당시 발트 3국은 소련의 입법 공화국으로 여겨지고 있었다. 이후 8월 23일은 발트 3국과 유럽 연합을 비롯한 여러 국가에서 공식적인 기념일로 지정되어 검은 리본의 날, 또는 스탈린주의와 나치즘의 희생자에 대한 추모의 날로 지정해 이 날을 기념하고 있다. rdf:langString
Bałtycki łańcuch (est. Balti kett, łot. Baltijas ceļš, lit. Baltijos kelias) – masowy protest mieszkańców trzech tzw. krajów bałtyckich (Litewskiej, Łotewskiej i Estońskiej SRR) zorganizowany 23 sierpnia 1989 roku. Około 2 milionów osób utworzyło żywy łańcuch o długości ponad 600 km, łączący wszystkie trzy kraje. Bałtycki łańcuch był wyrazem protestu przeciwko ówczesnej sytuacji politycznej tych krajów wchodzących w skład Związku Radzieckiego. Dzień protestu wypadał w 50. rocznicę podpisania tajnego protokołu do paktu Ribbentrop-Mołotow o podziale stref wpływu w Europie, na którego skutek kraje bałtyckie popadły w zależność od Związku Radzieckiego. rdf:langString
De Baltische Weg of Baltische Keten (Estisch: ‘Balti kett’, Lets: ‘Baltijas ceļš’, Litouws: ‘Baltijos kelias’, Russisch: Балтийский путь) was een vreedzame demonstratie, die plaatsvond op 23 augustus 1989, tegelijkertijd in alle drie de Baltische landen: Estland, Letland en Litouwen. Ongeveer twee miljoen mensen (een kwart van de bevolking) vormden een menselijke keten van Tallinn via Riga naar Vilnius, een afstand van ca. 600 kilometer. Daarmee eisten de Esten, Letten en Litouwers onafhankelijkheid en protesteerden ze tegen het Molotov-Ribbentroppact, dat op die dag vijftig jaar geleden werd afgesloten. Dat pact was de aanleiding tot het verlies van de onafhankelijkheid van deze landen in 1940. rdf:langString
Designa-se por Cadeia Báltica (em estónio: Balti kett, em letão: Baltijas ceļš, em lituano: Baltijos kelias) o evento ocorrido em 23 de Agosto de 1989 nos três países bálticos - à data ainda repúblicas soviéticas - quando aproximadamente dois milhões de pessoas deram as mãos para formar uma cadeia humana de mais de 600 km de comprimento, cruzando as três repúblicas bálticas (Estónia, Letónia e Lituânia) e passando pelas três capitais (Tallinn, Riga e Vilnius, respectivamente). Ilustrando solidariedade entre as nações, o movimento foi descrito como publicitariamente efetivo, emocionalmente cativante e visualmente impressionante. rdf:langString
Baltiska kedjan var en manifestation för självständighet från Sovjetunionen som ägde rum i Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989 (på 50-årsdagen för Molotov–Ribbentrop-pakten). Under manifestationen tog cirka två miljoner människor varandra i händerna under 15 minuter och bildade en 600 kilometer lång mänsklig kedja som sträckte sig över de tre baltiska sovjetrepublikerna. Demonstrationen började klockan 19:00 lokal tid (16:00 GMT)). rdf:langString
Балтийский путь (эст. Balti kett, то есть Балтийская цепь; латыш. Baltijas ceļš, лит. Baltijos kelias) — мирная акция в прибалтийских республиках СССР, проведённая 23 августа 1989 года. Жители Литвы, Латвии и Эстонии выстроили живую цепь длиной около 670 км (до двух миллионов человек, то есть примерно 25 % населения трёх прибалтийских республик в то время), таким образом соединив Таллин, Ригу и Вильнюс. Акция была приурочена к 50-летию со дня подписания пакта Молотова — Риббентропа, целью акции было привлечь внимание мирового сообщества к историческим событиям, которые изменили статус стран Прибалтики. Согласно пакту и секретному протоколу, прилагающемуся к нему, СССР и Германия разделяли сферы влияния в Европе: Латвия, Эстония, Финляндия, восточные области Польши и Бессарабии отходили ССС rdf:langString
rdf:langString طريق البلطيق
rdf:langString Via Bàltica
rdf:langString Baltský řetěz
rdf:langString Baltischer Weg
rdf:langString Βαλτική Οδός
rdf:langString Baltia Vojo
rdf:langString Baltic Way
rdf:langString Cadena Báltica
rdf:langString Bide baltikoa
rdf:langString Jalur Baltik
rdf:langString Catena baltica
rdf:langString Voie balte
rdf:langString 발트의 길
rdf:langString バルトの道
rdf:langString Baltische Weg
rdf:langString Bałtycki łańcuch
rdf:langString Cadeia Báltica
rdf:langString Балтийский путь
rdf:langString Baltiska kedjan
rdf:langString Балтійський шлях
rdf:langString 波羅的海之路
xsd:integer 2109330
xsd:integer 1118586562
rdf:langString Baltic Chain of Freedom
xsd:date 1989-08-23
rdf:langString The Baltic Way
rdf:langString The Baltic Way: The human chain connecting the three Baltic capitals – Tallinn, Riga and Vilnius.
rdf:langString Baltic Way in Moteris magazine.jpeg
xsd:integer 250
rdf:langString Estonia, Latvia and Lithuania
rdf:langString About 2 million people
rdf:langString Singing Revolution and Revolutions of 1989
rdf:langString "Matters have gone far. There is a serious threat to the fate of the Baltic peoples. People should know the abyss into which they are being pushed by their nationalistic leaders. Should they achieve their goals, the possible consequences could be catastrophic to these nations. A question could arise as to their very existence."
rdf:langString Independence of the three countries was regained by August 1991
xsd:gMonthDay --08-26
<perCent> 40.0
rdf:langString La Cadena Bàltica o Via Bàltica (estonià Balti kett, letó Baltijas ceļš, lituà Baltijos kelias) és el nom donat a una cadena humana que anava des de Vílnius a Tallinn passant per Riga (560 km en total) per exigir la independència dels Països Bàltics el 23 d'agost de 1989. Entre 1,5 i 2 milions de persones (sobre uns 7 milions d'habitants totals de les tres repúbliques) van participar en aquest esdeveniment que va donar lloc a un enduriment de l'actitud de Moscou enfront de les repúbliques soviètiques. L'elecció de la data es deu a la celebració del cinquantenari del Pacte Nazi-Soviètic.
rdf:langString Baltský řetěz (také Baltská cesta, estonsky Balti kett, lotyšsky Baltijas ceļš, litevsky Baltijos kelias) byla pokojná politická demonstrace, která proběhla 23. srpna 1989 ve třech baltských zemích, okupovaných tehdy Sovětským svazem. Odhadem dva milióny lidí vytvořily lidský řetěz dlouhý přibližně 600 km s cílem ukázat soudržnost tří pobaltských národů a podtrhnout jejich snahu o obnovení suverenity. Litevský litas s motivem výročí "25 let od událostí Baltského řetezu
rdf:langString طريق البلطيق أو سلسلة البلطيق (أيضًا سلسلة الحرية؛ (بالإستونية: Balti kett)‏. (باللاتفية: Baltijas ceļš)‏ . (بالليتوانية: Baltijos kelias)‏. (بالروسية: Балтийский путь)‏ Baltiysky put) كانت مظاهرة سياسية سلمية وقعت في 23 أغسطس 1989. انضم ما يقرب من مليوني شخص متشابكين بالايدي لتشكيل سلسلة بشرية تمتد 675.5 كيلومتر (419.7 ميل) عبر دول البلطيق الثلاث - إستونيا ولاتفيا وليتوانيا، والتي كانت تعتبر في ذلك الوقت جمهوريات مؤسسة للاتحاد السوفيتي. نشأت المظاهرة في احتجاجات «» التي عقدت في المدن الغربية في الثمانينات. احتفلت بالذكرى الخمسين لميثاق مولوتوف-ريبنتروب بين الاتحاد السوفيتي وألمانيا النازية. قسمت الاتفاقية وبروتوكولاتها السرية أوروبا الشرقية إلى مناطق نفوذ وأدت إلى احتلال دول البلطيق في عام 1940. تم تنظيم هذا الحدث من قبل حركات البلطيق المؤيدة للاستقلال: Rahvarinne من إستونيا، وجبهة Tautas في لاتفيا، و Sąjūdis في ليتوانيا. تم تصميم الاحتجاج لجذب الانتباه العالمي من خلال إظهار الرغبة الشعبية في الاستقلال وإظهار التضامن بين الدول الثلاث. وقد وصفت بأنها حملة دعاية فعالة، ومشهد آسره ومذهلة بصريا. قدم الحدث فرصة لنشطاء البلطيق لنشر الحكم السوفيتي ووضع مسألة استقلال البلطيق ليس فقط كمسألة سياسية، ولكن أيضًا كمسألة أخلاقية. استجابت السلطات السوفيتية لهذا الحدث بخطاب شديد، لكنها فشلت في اتخاذ أي إجراءات بناءة من شأنها سد الفجوة المتسعة بين جمهوريات البلطيق وبقية الاتحاد السوفيتي. خلال سبعة أشهر من الاحتجاج، أصبحت ليتوانيا أول جمهوريات سوفيتية تعلن استقلالها.
rdf:langString Η Βαλτική Οδός ήταν μια ειρηνική πολιτική διαδήλωση που έλαβε χώρα στις 23 Αυγούστου 1989. Περίπου δύο εκατομμύρια άνθρωποι προσχώρησαν στα χέρια τους για να σχηματίσουν μια ανθρώπινη αλυσίδα μήκους 675,5 kilometres (419,7 mi) στις τρεις χώρες της Βαλτικής - την Εσθονία, τη Λετονία και τη Λιθουανία, οι οποίες κρίθηκαν τότε ως δημοκρατίες της Σοβιετικής Ένωσης. Σημείωσε την 50ή επέτειο του Γερμανοσοβιετικού Συμφώνου μη Επίθεσης μεταξύ της Σοβιετικής Ένωσης και της Ναζιστικής Γερμανίας. Το σύμφωνο και τα μυστικά πρωτόκολλά του διαιρέθηκαν η Ανατολική Ευρώπη σε σφαίρες επιρροής και οδήγησαν στην κατοχή των χωρών της Βαλτικής το 1940. Η διαδήλωση σχεδιάστηκε για να προσελκύσει την παγκόσμια προσοχή αποδεικνύοντας μια λαϊκή επιθυμία για ανεξαρτησία και επιδεικνύοντας αλληλεγγύη μεταξύ των τριών εθνών. Έχει περιγραφεί ως μια αποτελεσματική διαφημιστική εκστρατεία και μια συναισθηματικά μαγευτική και οπτικά εκπληκτική σκηνή. Η εκδήλωση έδωσε την ευκαιρία στους ακτιβιστές της Βαλτικής να δημοσιοποιήσουν τη σοβιετική κυριαρχία και να θέσουν το ζήτημα της ανεξαρτησίας της Βαλτικής όχι μόνο ως πολιτικό ζήτημα, αλλά και ως ηθικό ζήτημα. Οι σοβιετικές αρχές απάντησαν στην εκδήλωση πολύ ρητορικά αλλά απέτυχαν να προβούν σε εποικοδομητικές ενέργειες που θα μπορούσαν να γεφυρώσουν το διευρυνόμενο χάσμα μεταξύ των δημοκρατιών της Βαλτικής και της υπόλοιπης Σοβιετικής Ένωσης. Μέσα σε επτά μήνες από τη διαμαρτυρία, η Λιθουανία έγινε η πρώτη από τις σοβιετικές δημοκρατίες που κήρυξε ανεξαρτησία. Μετά τις επαναστάσεις του 1989, η 23η Αυγούστου έγινε επίσημη ημέρα μνήμης τόσο στις χώρες της Βαλτικής, στην Ευρωπαϊκή Ένωση όσο και σε άλλες χώρες, γνωστή ως Ημέρα Μαύρης Κορδέλας ή ως Ευρωπαϊκή Ημέρα Μνήμης για Θύματα Σταλινισμού και Ναζισμού.
rdf:langString The Baltic Way (Lithuanian: Baltijos kelias, Latvian: Baltijas ceļš, Estonian: Balti kett) or Baltic Chain (also "Chain of Freedom") was a peaceful political demonstration that occurred on 23 August 1989. Approximately two million people joined their hands to form a human chain spanning 690 kilometres (430 mi) across the three Baltic states of Estonia, Latvia and Lithuania, which at the time were occupied and annexed by the USSR. The central government in Moscow considered the three Baltic countries constituent republics of the Soviet Union. The demonstration originated in "Black Ribbon Day" protests held in the western cities in the 1980s. It marked the 50th anniversary of the 23 August 1939 Molotov–Ribbentrop Pact, in which Poland, Finland, Estonia, Latvia, Lithuania, and Romania were (as "spheres of influence") divided between the Soviet Union and Nazi Germany. The Soviet-Nazi pact led to the outbreak of World War II in September 1939 and the Soviet invasion and occupation of the Baltic countries in June 1940. The 1989 event was organised by the Baltic pro-independence movements: Rahvarinne of Estonia, the Tautas fronte of Latvia, and Sąjūdis of Lithuania, to draw global attention by demonstrating a popular desire for independence and showcasing solidarity among the three nations. It has been described as an effective publicity campaign, and an emotionally captivating and visually stunning scene. The event presented an opportunity for the Baltic activists to publicise the Soviet rule and position the question of Baltic independence not only as a political matter, but also as a moral issue. The Soviet authorities responded to the event with intense rhetoric, but failed to take any constructive actions that could bridge the widening gap between the Baltic republics and the rest of the Soviet Union. Seven months after the protest Lithuania became the first Soviet republic to declare independence. After the Revolutions of 1989, 23 August has become an official remembrance day both in the Baltic countries, in the European Union and in other countries, known as the Black Ribbon Day or as the European Day of Remembrance for Victims of Stalinism and Nazism.
rdf:langString Der Baltische Weg (litauisch Baltijos kelias, lettisch Baltijas ceļš, estnisch Balti kett, Letzteres wörtlich Baltische Kette) war eine 650 km (nach anderen Angaben: 675 km) lange Menschenkette im Baltikum am 23. August 1989.
rdf:langString La "Baltia Vojo" (aŭ Baltia Ĉeno, estone: Balti kett, latve: Baltijas ceļš, litove: Baltijos kelias) estas la evento kiu okazis la 23-an de aŭgusto 1989, kiam proksimume du milionoj da homoj interprenis siajn manojn kaj kreis homan ĉenon de pli ol 600 kilometroj tra la tri ŝtatoj de Baltio - Estonio, Latvio kaj Litovio. La malkutima manifestacio estis organizita por fokusigi la mondan atenton al la komuna historia sorto, kiun suferis la tri landoj. La evento atentigis pri la 50-jara jubileo de la Molotov-Ribbentrop-pakto, laŭ kiu la 23-an de aŭgusto 1939 la diktaturoj Sovetunio kaj Nazia Germanio inter si dividis la ŝtatojn de orienta Eŭropo, kaj la tri parlamentaj demokratioj de Baltio iĝis "posedaĵo" de Sovetunio, kiu sekve dum la somero 1940 konkeris la tri landojn kaj perforte integrigis ilin en sian teritorion. La baltianojn aparte ĝenis la fakto, ke la gvidantaro de Sovetunio dum tiu duonjarcento obstine neis la ekziston de interkonsento kun Nazia Germanio kaj la dividon de Eŭropo en interesosferojn: laŭ la oficiala versio el Moskvo la proletaro en la tri baltiaj ŝtatoj mem forĵetis siajn parlamentojn kaj demokratiajn registarojn, petante pri aliĝo al la komunisma ŝtatunio sub gvido de Josif Stalin. En 2009 la evento enskribiĝis en la liston de Unesko Memoro de la Mondo.
rdf:langString Se conoce como Cadena Báltica (en estonio, Balti kett, en letón Baltijas ceļš, en lituano Baltijos kelias) al evento que tuvo lugar a las siete de la tarde, hora local (16.00 UTC),​el 23 de agosto de 1989, cuando más de un millón y medio de personas se tomaron de las manos para formar una cadena humana de más de 600 kilómetros de longitud, cruzando las tres repúblicas bálticas (Estonia, Letonia y Lituania), y pasando por sus tres capitales (Tallin, Riga y Vilna, respectivamente).​ La manifestación se organizó para llamar la atención de la opinión pública mundial sobre el destino común que habían sufrido las tres repúblicas. De hecho, se celebró coincidiendo con el cincuentenario de la firma del Pacto Mólotov-Ribbentrop. De acuerdo con el de dicho tratado, la Unión Soviética y la Alemania nazi se dividían esferas de influencia en la Europa del Este, llevando a la ocupación por parte de los soviéticos de los tres países.​ En la convocatoria se solicitaba directamente la "retirada de las fuerzas de ocupación" soviéticas.​
rdf:langString Bide baltikoa (estonieraz, Balti kett, letonieraz, Baltijas ceļš eta lituanieraz Baltijos kelias) 1989ko abuztuaren 23an osatu zen giza kate erraldoi baten izena zen, 650 kilometro bete zituena. Ia bi milioi pertsonak parte hartu zuten, eskuak elkar hartuta, giza kate horretan, hiru errepublika baltikoak (Estonia, Letonia eta Lituania, garai hartan Sobietar Batasunaren menpe) zeharkatu zituena. Bide baltikoak errepublika baltikoen independentzia eskatu nahi zuen, eta sobietar okupazioaren bukaera. Nazioarteko arreta ere erakarri nahi zuen, eta Molotov-Ribbentrop itunaren 50. urtemugan antolatu zen (itun horren bitartez sobietarrek hiru errepublika baltikoak berenganatu eta okupatu zituzten, 1940ean).
rdf:langString La voie balte (en estonien : Balti kett ; en letton : Baltijas ceļš ; en lituanien : Baltijos kelias ; en russe : Балтийский путь, Baltiïskiï pout’) est le nom donné à une chaîne humaine allant de Vilnius à Tallinn, en passant par Riga, soit 687 km en tout, pour demander l'indépendance des pays baltes le 23 août 1989. Plus de deux millions de personnes, soit environ un tiers de la population, participèrent à cette manifestation qui mena vers un durcissement de l'attitude de Moscou vis-à-vis de ces républiques soviétiques. Le choix de la date est dû à la commémoration du cinquantenaire du pacte germano-soviétique.
rdf:langString Jalur Baltik atau Rantai Baltik atau juga Rantai Kemerdekaan (bahasa Estonia: Balti kett, bahasa Latvia: Baltijas ceļš, bahasa Lituania: Baltijos kelias, bahasa Rusia: Балтийский путь) adalah sebuah demonstrasi politik yang damai, yang terjadi pada tanggal 23 Agustus 1989. Sekitar 2 juta orang saling berpegangan tangan untuk membuat bentuk Rantai manusia, merentang sejauh 600 km, melewati 3 Negara-negara Baltik, yaitu: RSS Estonia, RSS Latvia dan RSS Lituania; republik-republik Uni Soviet saat itu. Demo ini berasal dari protes "Hari Pita Merah" yang diselenggarakan di kota-kota barat pada tahun 1980-an. Protes tersebut menandakan peringatan 50 tahun akan Pakta Molotov-Ribbentrop, antara Uni Soviet dengan Jerman Nazi. Pakta tersebut dan protokol rahasianya membagi Eropa Timur menjadi Lingkup pengaruh dan memulai Pendudukan negara-negara Baltik pada tahun 1940. Peristiwa tersebut diorganisir oleh gerakan-gerakan pro-kemerdekaan Baltik, yaitu: , dan . Protes tersebut dirancang untuk menarik perhatian dunia dengan mendemokan keinginan rakyat untuk kemerdekaan masing-masing negara. Protes tersebut juga menggambarkan solidaritas di antara 3 negara tersebut. Protes ini juga telah digambarkan sebagai kampanye publik yang efektif, dan sebuah suasana yang menarik hati dan tampaknya mempesona. Demonstrasi tersebut menampilkan sebuah kesempatan untuk aktivis-aktivis baltik untuk menyampaikan kepada masyarakat dunia tentang pendudukan ilegal Soviet, serta memposisikan masalah kemerdekaan Baltik bukan sebagai masalah politik, melainakn masalah moral. Pemerintah Soviet di Moskow merespon peristiwa dengan retorika hebat, namun tidak dapat membangun sebuah jembatan di jurang antara negara-negara Baltik dengan Uni Soviet. Tidak lebih dari tujuh bulan setelah protes tersebut, Lituania menjadi negara pertama dari republik-republik Uni Soviet yang memproklamasikan kemerdekaannya.
rdf:langString バルトの道(バルトのみち、エストニア語: Balti kett、ラトビア語: Baltijas ceļš、リトアニア語: Baltijos kelias、ロシア語: Балтийский путь Baltiysky put、英語: Baltic Way (Chain))とは、1989年8月23日に、ソビエト連邦の統治下にあったバルト三国(エストニア、ラトビア、リトアニア)で、独立運動の一環として行われたデモ活動。人間の鎖のひとつ。 およそ200万人が参加して手をつなぎ、3共和国を結び、約600km以上の人間の鎖を形成した。このデモンストレーションは、バルト三国のソ連併合を認めた独ソ不可侵条約秘密議定書締結50周年を期して行われ、三国が共通の歴史的運命を共有していることを、国際社会に訴えるために行われた。
rdf:langString 발트의 길 또는 발트의 고리(또는 자유의 고리; 에스토니아어: Balti kett 발티 케트, 라트비아어: Baltijas ceļš 발티야스 첼슈, 리투아니아어: Baltijos kelias 발티요스 켈랴스, 러시아어: Балтийский путь 발티스키 푸티[*])는 1989년 8월 23일 발생한 평화적 정치 시위이다. 약 200만 명이 발트 3국인 에스토니아, 라트비아, 리투아니아를 가로지르는 675.5 킬로미터 (419.7 mi) 폭의 인간 사슬을 만들었다. 이 때 당시 발트 3국은 소련의 입법 공화국으로 여겨지고 있었다. 시위는 1980년대 서구 도시들에서 열린 "검은 리본의 날" 시위에서 유래되었다. 1989년 8월 23일은 독일-소련 불가침 조약이 체결된지 50주년이 되던 해였다. 이 조약과 이후 비밀 협정 들은 북유럽을 소련과 나치 독일의 영향권으로 나누어놓았고, 1940년 소련이 발트 3국을 점령하는 계기가 되었다. 발트의 길은 에스토니아 인민 전선, 라트비아 인민 전선, 리투아니아의 사유디스와 같은 발트 독립 지지 세력들이 주도했다. 시위는 각국의 독립에 대한 열망을 세계 각국에 보여주기 위해 계획되었다. 이 시위는 효과적인 대중 시위 중 하나로 묘사되었다. 이 사건은 발트 3국의 운동가들이 소련의 지배에 대한 문제를 대중화하고 발트의 독립 문제가 정치적 문제일뿐만 아니라 도덕적 문제임도 부각시키는 기회를 제공했다. 소련 당국은 과장된 미사여구로 이를 포장하려고 했지만, 발트 공화국들과 소련의 나머지 공화국들 사이의 간격을 좁히는 어떤 보수적인 행동도 취할 수 없었다. 시위 7개월 만에 리투아니아가 소련의 공화국 중 처음으로 독립을 선언했다. 이후 8월 23일은 발트 3국과 유럽 연합을 비롯한 여러 국가에서 공식적인 기념일로 지정되어 검은 리본의 날, 또는 스탈린주의와 나치즘의 희생자에 대한 추모의 날로 지정해 이 날을 기념하고 있다.
rdf:langString Bałtycki łańcuch (est. Balti kett, łot. Baltijas ceļš, lit. Baltijos kelias) – masowy protest mieszkańców trzech tzw. krajów bałtyckich (Litewskiej, Łotewskiej i Estońskiej SRR) zorganizowany 23 sierpnia 1989 roku. Około 2 milionów osób utworzyło żywy łańcuch o długości ponad 600 km, łączący wszystkie trzy kraje. Bałtycki łańcuch był wyrazem protestu przeciwko ówczesnej sytuacji politycznej tych krajów wchodzących w skład Związku Radzieckiego. Dzień protestu wypadał w 50. rocznicę podpisania tajnego protokołu do paktu Ribbentrop-Mołotow o podziale stref wpływu w Europie, na którego skutek kraje bałtyckie popadły w zależność od Związku Radzieckiego. W roku 2009 wpisany na listę UNESCO Pamięć Świata.
rdf:langString De Baltische Weg of Baltische Keten (Estisch: ‘Balti kett’, Lets: ‘Baltijas ceļš’, Litouws: ‘Baltijos kelias’, Russisch: Балтийский путь) was een vreedzame demonstratie, die plaatsvond op 23 augustus 1989, tegelijkertijd in alle drie de Baltische landen: Estland, Letland en Litouwen. Ongeveer twee miljoen mensen (een kwart van de bevolking) vormden een menselijke keten van Tallinn via Riga naar Vilnius, een afstand van ca. 600 kilometer. Daarmee eisten de Esten, Letten en Litouwers onafhankelijkheid en protesteerden ze tegen het Molotov-Ribbentroppact, dat op die dag vijftig jaar geleden werd afgesloten. Dat pact was de aanleiding tot het verlies van de onafhankelijkheid van deze landen in 1940. De Baltische Weg was de meest spectaculaire uiting van de zingende revolutie, een reeks vreedzame manifestaties die leidden tot herstel van de onafhankelijkheid van de drie Baltische landen.
rdf:langString Con il termine di Catena Baltica, Via Baltica o, in lingua inglese, Baltic Way (in estone Balti kett, in lettone: Baltijas ceļš, in lituano Baltijos kelias; in russo: Балтийский путь?, traslitterato: Baltijskij put') si definisce quell'evento popolare di protesta, tenutosi il 23 agosto 1989 nelle allora Repubbliche Socialiste Sovietiche di Estonia, Lettonia e Lituania, quando approssimativamente due milioni di persone, tenendosi pacificamente per mano, formarono una catena umana lunga circa 675 km passando attraverso Tallinn, Riga e Vilnius, le capitali dei Paesi baltici. La manifestazione scaturì per via della ricorrenza della "Giornata del nastro nero" svoltasi nelle città occidentali negli anni '80 e nel momento esatto in cui ricorreva il 50º anniversario della firma del patto Molotov-Ribbentrop tra l'Unione Sovietica e la Germania nazista. In virtù del documento e dei suoi protocolli segreti, l'Europa orientale risultò divisa in sfere di influenza e ne seguì l'occupazione dei paesi baltici nel 1940. A organizzare l'evento si mossero in prima linea i movimenti indipendentisti baltici: Rahvarinne in Estonia, Tautas fronte in Lettonia e Sąjūdis in Lituania. La protesta avvenne allo scopo di attirare l'attenzione globale e rendere pubblica la volontà popolare di ripristinare l'indipendenza. Il giudizio della stampa straniera la descrisse in seguito come una mossa efficace accompagnata da scene inedite e visivamente sbalorditive. L'evento offrì agli attivisti baltici l'opportunità di mettere in luce le controversie del dominio sovietico e focalizzare l'attenzione del mondo sulla tanto auspicata sovranità nazionale, stando alla tesi dei dimostranti, da ottenere anche per aspetti non strettamente legati alla politica. Le autorità sovietiche tentarono in più occasioni di sminuirne il valore e le motivazioni che avevano spinto i cittadini a protestare, ma non riuscirono a intraprendere alcun percorso che potesse riallacciare i rapporti, ormai irrimediabilmente compromessi, tra Paesi baltici e il resto dell'Unione Sovietica. Nel giro di sette mesi dalla protesta, la Lituania fu la prima delle repubbliche sovietiche a proclamare l'indipendenza. Dopo le rivoluzioni del 1989, il 23 agosto è diventato un giorno della memoria ufficiale sia nei Paesi baltici che nell'Unione europea e in altre nazioni, noto come la Giornata del nastro nero o la Giornata Europea di Commemorazione delle vittime di tutti i regimi totalitari e autoritari.
rdf:langString Baltiska kedjan var en manifestation för självständighet från Sovjetunionen som ägde rum i Estland, Lettland och Litauen den 23 augusti 1989 (på 50-årsdagen för Molotov–Ribbentrop-pakten). Under manifestationen tog cirka två miljoner människor varandra i händerna under 15 minuter och bildade en 600 kilometer lång mänsklig kedja som sträckte sig över de tre baltiska sovjetrepublikerna. Demonstrationen började klockan 19:00 lokal tid (16:00 GMT)). Dagen efter demonstrationen berättade nyheterna att det var 700 000 estniska och 1 000 000 litauer som var med i den Baltiska kedjan. Tidningar i Lettland uppskattade att det var 400 000 som deltog i kedjan. För att kunna bygga kedjan som skulle sträcka hela vägen från Tallinn via Riga till Vilnius var det cirka 200 000 människor från varje land som behövde delta i demonstrationen. Helikoptrar som filmade kedjan visade en nästan oavbruten kedja även genom landsbygden.
rdf:langString Designa-se por Cadeia Báltica (em estónio: Balti kett, em letão: Baltijas ceļš, em lituano: Baltijos kelias) o evento ocorrido em 23 de Agosto de 1989 nos três países bálticos - à data ainda repúblicas soviéticas - quando aproximadamente dois milhões de pessoas deram as mãos para formar uma cadeia humana de mais de 600 km de comprimento, cruzando as três repúblicas bálticas (Estónia, Letónia e Lituânia) e passando pelas três capitais (Tallinn, Riga e Vilnius, respectivamente). Ilustrando solidariedade entre as nações, o movimento foi descrito como publicitariamente efetivo, emocionalmente cativante e visualmente impressionante. Esta original manifestação foi organizada para chamar a atenção da opinião pública mundial sobre o destino comum que tinham sofrido as três repúblicas. De facto, celebrou-se coincidindo com o cinquentenário da assinatura do acordo secreto conhecido como Pacto Molotov-Ribbentrop, pelo qual a União Soviética e a Alemanha Nazi dividiram esferas de influência na Europa de Leste, e que levou à ocupação por parte dos soviéticos dos três estados. Este pacto só foi admitido pelas autoridades soviéticas uma semana antes da realização da Cadeia Báltica. O protesto foi completamente pacífico.
rdf:langString Балтийский путь (эст. Balti kett, то есть Балтийская цепь; латыш. Baltijas ceļš, лит. Baltijos kelias) — мирная акция в прибалтийских республиках СССР, проведённая 23 августа 1989 года. Жители Литвы, Латвии и Эстонии выстроили живую цепь длиной около 670 км (до двух миллионов человек, то есть примерно 25 % населения трёх прибалтийских республик в то время), таким образом соединив Таллин, Ригу и Вильнюс. Акция была приурочена к 50-летию со дня подписания пакта Молотова — Риббентропа, целью акции было привлечь внимание мирового сообщества к историческим событиям, которые изменили статус стран Прибалтики. Согласно пакту и секретному протоколу, прилагающемуся к нему, СССР и Германия разделяли сферы влияния в Европе: Латвия, Эстония, Финляндия, восточные области Польши и Бессарабии отходили СССР, а Литва и запад Польши — Германии. Акция продемонстрировала растущую уверенность сил, боровшихся за восстановление независимости прибалтийских стран. Организаторами стали Народный фронт Эстонии, Народный фронт Латвии и Саюдис в Литве. «Балтийский путь» позволил продемонстрировать всему миру желание народов Прибалтики восстановить свою государственную независимость, их солидарность в этом стремлении. Сепаратистские организации воспользовались акцией, чтобы показать, что восстановление независимости прибалтийских республик — вопрос не только политический, но также обусловленный юридически и морально. Правительство СССР в свою очередь отреагировало на акцию лишь обильной риторикой, не сделав никаких реальных шагов для укрепления отношений между республиками, а уже через 6 месяцев после проведения Балтийского пути Литва 11 марта 1990 г. первой из Балтийских республик объявила о восстановлении государственной независимости.
rdf:langString 波羅的海之路(英語:Baltic Way;愛沙尼亞語:Balti kett;拉脫維亞語:Baltijas ceļš;立陶宛語:Baltijos kelias;俄語:Балтийский путь),又稱自由之鏈或波羅的海之鏈,是發生於1989年8月23日的一次大規模和平示威。大約有200萬人加入這場活動,他們手牽手組成一個長度超過675公里的人链,穿過波羅的海三國(爱沙尼亚、拉脫維亞和立陶宛)。這一示威是為了希望世界能夠關心三國共同的歷史遭遇——在1939年8月23日苏联和納粹德國秘密簽訂的《苏德互不侵犯条约》中,該三國被蘇聯占領。該活動起源於1980年代在西方城市舉行的“國際黑絲帶日”抗議活動。它標誌著蘇聯與納粹德國之間的《莫洛托夫—里賓特洛甫條約》签订50週年。 此事件場景震撼、牽動情緒,在國內外均大收宣傳之效。這次活動為波羅的海激進主義者提供了將波羅的海獨立問題定位為不止是政治問題,而且是道德問題的機會。蘇聯當局以激烈的口吻回應,但沒有採取任何建設性的行動修補三國與蘇聯其他地區間日益擴大的鴻溝。示威後7個月,立陶宛成為首個宣告獨立的苏联加盟共和国。1991年9月6日,苏联政府正式承认爱沙尼亚、拉脱维亚和立陶宛独立。 东欧剧变之後,8月23日成為波羅的海三國、歐盟和其他國家的紀念日,稱為「黑絲帶日」或「歐洲史太林主義和納粹主義受害人紀念日」。
rdf:langString «Балті́йський шля́х» (ест. Balti kett (Балтійський ланцюг), латис. Baltijas ceļš, лит. Baltijos kelias) — акція в балтійських РСР, проведена 23 серпня 1989 року.
xsd:nonNegativeInteger 34925

data from the linked data cloud