Bahadur Shah Zafar

http://dbpedia.org/resource/Bahadur_Shah_Zafar an entity of type: Thing

Bahádur Šáh II. (24. října 1775 Dillí — 7. listopadu 1862 Rangún) byl poslední mughalský císař. rdf:langString
Mirza Abu Zafar Siraj-ud-din Muhammad, als Herrscher Bahadur Shah II. oder unter seinem Dichternamen Bahadur Shah Zafar (geb. 24. Oktober 1775 in Delhi; gest. 7. November 1862 in Rangun) war der letzte, nur noch nominell regierende Großmogul, und kurzfristig Kaiser von Indien. Bahadur Shah II. gilt als berühmter Sufi-Dichter in der Sprache Urdu. rdf:langString
Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Shah Zafar (Urdu: ابو ظفر سِراجُ الْدین محمد بُہادر شاہ ظفر), también conocido como Bahadur Shah o Bahadur Shah II (Urdu: بہادر شاہ دوم) (24 de octubre de 1775-7 de noviembre de 1862) fue el último de los emperadores mogoles de la India, así como el último gobernante de la dinastía timúrida. Fue hijo de Akbar Shah II y de , que era hindú rajput. Subió al trono como emperador mogol tras la muerte de su padre en septiembre de 1837. Zafar (Urdu: ظفر), que es palabra de origen árabe y significa "victoria",​ fue su apodo literario como poeta en lengua urdu. rdf:langString
Muhammad Bahâdur Shâh connu aussi sous le nom de Bahâdur Shâh Zafar de Zafar son nom de poète (24 octobre 1775 – 7 novembre 1862) est le dernier empereur moghol musulman de l'Inde de 1837 à 1857. rdf:langString
Mīrzā Abū Ẓafar Sirāj-ud-dīn Muḥammad Bahādur Shāh Moghul (Delhi, 24 ottobre 1775 – Yangon, 7 novembre 1862) fu l'ultimo Gran Mogol e terzo Re di Delhi, dal 1837 al 1857 e primo Imperatore di tutta l'India dal 12 maggio al 21 settembre del 1857. rdf:langString
아부 자파르 시라줏딘 무함마드 바하두르 샤 자파르(우르두어: ابو ظفر سِراجُ الْدین محمد بُہادر شاہ ظفر) 혹은 바하두르 샤 2세(1775년 10월 ~ 1862년 11월 7일, 재위 1837년 9월 28일 ~ 1857년 9월 14일)는 인도 무굴 제국의 마지막 황제이자 티무르 황조의 마지막 군주로, 라지푸트 족 와 랄바이의 아들로 태어났다. 1837년 9월 28일, 악바르 2세가 사망하자 무굴 제국의 황제로 즉위하였다. 훌륭한 서예가이자 우르두어 시인이었지만, 즉위 이전부터 무굴 제국은 점차 쇠퇴하고 있었으며, 영국은 동인도 회사를 통해 인도를 경제적 식민지로 만들던 시기인 탓에 정치에 있어서는 허수아비나 다름 없었다. 1857년에 동인도 회사에 반발하여 일어난 세포이 항쟁을 지원하였다가, 전세가 역전되는 바람에 영국군에게 체포되어 퇴위하였다. 이로써 무굴 제국은 멸망하였고, 부인 지낫 마할과 함께 영국령 버마로 유배되었다가 양곤에서 사망하였다. rdf:langString
Bahadur Szah II (ur. 24 października 1775, zm. 7 grudnia 1862 w Rangunie) – ostatni cesarz Mogołów, panował w Indiach w latach 1837–1858, był synem Akbar Szaha II. Bahadur Szah II był ostatnim cesarzem Indii z dynastii Wielkich Mogołów. Po śmierci swojego ojca został osadzony na tronie w Delhi przez Brytyjczyków. Nie sprawował realnej władzy. Pisał poezję, wspierał finansowo poetów i pisarzy. Bahadur Szah II stał się mimowolnym symbolem dążeń Hindusów do niepodległości. Wzniecili oni w 1857 r. powstanie przeciwko Brytyjczykom. W następnym roku Bahadur Szah II został obalony, aresztowany i zesłany do stolicy Birmy – Rangunu. Jego synów zamordowali Brytyjczycy. rdf:langString
Сирадж уд-Дин Абу-л-Музаффар Мухаммад Зафар или Бахадур Шах, Бахадур Шах II (урду ابو ظفر سِراجُ الْدین محمد بُہادر شاہ ظفر‎; 24 октября 1775 — 7 ноября 1862, Рангун) — последний падишах Империи Великих Моголов, правивший с 28 сентября 1837 по 14 сентября 1857 года. Бахадур Шах был сыном Муин уд-Дин Абу Наср Мухаммада Акбар Шаха II и его жены Лалбай. rdf:langString
Абу Зафар Сіраджуддін Мухаммад Бахадур Шах Зафар або Бахадур Шах II (24 жовтня 1775, Делі, Імперія Великих Моголів — 7 листопада 1862, Рангун, Бірма, Британська Індія) — останній імператор Імперії Великих Моголів (час правління 28 вересня 1837 — 14 вересня 1857), на той час — залежної території від Британської Ост-Індійської компанії. Був плідним поетом, писав мовою урду. Найбільш плідним є період його заслання, перебування у Рангуні. Складав переважно газелі. rdf:langString
穆罕默德·巴哈杜尔沙·扎法尔(1775年10月24日-1862年11月7日,Bahadur Shah II、Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Shah Zafar、Bahadur Shah Zafar,或译作“巴哈杜尔沙二世”、“巴哈杜尔沙·扎法尔”),统治印度次大陆的莫卧儿帝国末代皇帝,亦為乌尔都语诗人。 巴哈杜尔·沙为莫卧儿皇帝阿克巴·沙二世与其印度妻子所生,在阿巴克·沙去世以后于1838年9月28日正式登基继承皇位。1857年爆发印度民族起义后,巴哈杜尔·沙翌年即被東印度公司當局殖軟禁於缅甸仰光大金寺內,最終於1862年鬱鬱而終。 rdf:langString
أبو الظفر سِراجُ الْدین محمد بُهادر شاه ظفر, ويُعرف كذلك باسم بهادر شاه أو بُهادر شاه الثاني (دوم) (24 أكتوبر 1775 – 7 نوفمبر 1862) كان آخر أباطرة مغول الهند. وكان ابن أكبر شاه الثاني من زوجته الهندوسية لالباي. وقد أصبح امبراطوراً عند وفاة والده في 28 سبتمبر 1838. ظفر كتب أشعاره الاوردية بالاسم المستعار (تخلص). كانت إمبراطورية المغول في الهند آخر دولة حكمت الهند، ودام سلطانها نحو ثلاثة قرون، منذ أن أسسها ظهير الدين بابر في النصف الأول من القرن العاشر الهجري. rdf:langString
Abu-l-Muzaffar Siraj-ad-Din Muhàmmad Bahadur Xah o Bahadur Xah II (24 d'octubre de 1775-7 de novembre de 1862) fou el darrer emperador mogol de l'Índia (1837-1857), regnant sota dependència de la Companyia Britànica de les Índies Orientals. Era fill d' (1806-1837) i de Lal Bai. Va succeir al seu pare al morir aquest el 1837. No va tenir cap participació rellevant al poder, fins que l'11 de maig de 1857 Delhi fou ocupada per tropes rebels que venien de Meerut; Bahadur Xah II, amb 82 anys, va haver d'acceptar forçat per les circumstàncies d'esdevenir el cap nominal de la revolució. Quan al cap de quatre mesos Delhi fou atacada pels britànics, es va retirar junt amb la seva dona Zinat Mahal i el seu fill Mirza Jewan Bakht, a la tomba d'Humayun (setembre del 1857) i es va rendir al tinent brit rdf:langString
Bahadur Shah II, usually referred to by his poetic title Bahadur Shah Zafar (Persian pronunciation: [bahɑːduɾ ʃɑːh zafaɾ]; Zafar lit. Victory) was born Mirza Abu Zafar Siraj-ud-din Muhammad (24 October 1775 – 7 November 1862) and was the twentieth and last Mughal Emperor as well as an Urdu poet. He was the second son and the successor to his father, Akbar II, who died on 28 September 1837. He was a titular Emperor, as the Mughal Empire existed in name only and his authority was limited only to the walled city of Old Delhi (Shahjahanbad). Following his involvement in the Indian Mutiny of 1857, the British exiled him to Rangoon in British-controlled Burma in 1858, after convicting him on several charges. rdf:langString
Mirza Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Ŝah Zafar (24a de Oktobro 1775 – 7a de Novembro 1862) estis la lasta Mogola imperiestro. Li estis la dua filo kaj iĝis sukcedanto de sia patro, Akbar la 2-a, post lia morto la 28an de Septembro 1837. Li estis nur laŭnoma imperiestro, ĉar la Mogola Imperio ekzistis nur laŭnome kaj lia aŭtoritato estis limigita nur al la urbo Delhi (Ŝahjahanbad). Post lia implico en la Ribelo de sipajoj de 1857, la Britoj ekzilis lin al Ranguno en la Brit-kontrolita Birmo, post kondamni lin pro konspiraj akuzoj. rdf:langString
Mirza Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Shah Zafar (bahasa Urdu: ابو ظفر سراجُ الدین محمد بہادر شاہ ظفر, 24 Oktober 1775 – 7 November 1862), juga dikenal sebagai Bahadur Shah Zafar (bahasa Urdu: بہادر شاہ دوم), adalah kaisar Mughal terakhir dan anggota Dinasti Timuriyah. Ia adalah putra dari Akbar Shah II dan Lal Bai, seorang Hindu Rajput. Ia menjadi kaisar Mughal ketika ayahnya meninggal pada 28 September 1837. rdf:langString
バハードゥル・シャー2世(ウルドゥー語: بہادر شاہ ظفر‎, Bahadur Shah II, 1775年10月24日 - 1862年11月7日)は、北インド、ムガル帝国の第17代(最後の)君主(在位:1837年 - 1858年)。第16代君主アクバル2世の長男(夭折した兄がいるので正確には次男)。母は。 1837年、バハードゥル・シャー2世は62歳の高齢で帝位を継承した。だが、この頃すでにムガル王朝の権力はデリー周辺にしか及ばず、インド内部はそれ以外の各地で地方勢力や欧州列強が入り乱れる錯綜とした社会となっていた。 特に、1757年のプラッシーの戦いでフランスからインド植民の権利を勝ち取ったイギリス東インド会社の勢力は、18世紀後半以降インド半島全域で大幅に拡大してゆき、1845年から1849年にかけてシク戦争を起こしてシク王国を滅ぼし、いよいよイギリスがインド全体の支配者になろうとしていた。 1857年5月、インド大反乱(セポイの乱)が勃発すると、バハードゥル・シャー2世はデリーに入城した反乱軍によりその最高指導者として擁立された。だが、彼は反乱軍に協力的ではなく、9月にデリーが占拠されると、あっさり降伏してしまう。 rdf:langString
Badur Xá Jafar ou Badur Xá II (em farsi: بهادرشاه ظفر‎) (nascido Mirza Abu Zafar Sirajadim Maomé) (Deli, 24 de outubro de 1775 – Rangum, 7 de novembro de 1862) foi o último imperador mogol. Era o segundo filho de e se tornou o seu sucessor após a morte deste em 28 de setembro de 1837. Como um poeta em urdu, escreveu muitos gazéis e empregou o termo Zafar (tradução: vitória) como parte de seu pseudônimo. Foi um imperador nominal, uma vez que o Império Mogol só existia em documentos e sua autoridade estava limitada apenas à cidade murada da Antiga Deli (Shahjahanbad). Após seu envolvimento na Rebelião Indiana de 1857, os britânicos o exilaram em Rangum, na então Birmânia Britânica (atual Myanmar), após condená-lo por várias acusações. rdf:langString
Bahadur Shah II, född 1775, död 1862, var en indisk stormogul med regeringstid 1837-1857. Bahadur Shah var fullkomligt maktlös som furste och i praktiken inte mer än en marionett för Brittiska Ostindiska Kompaniet. Sedan bland annat Sepoyupproret 1857 föranlett brittiska parlamentet att frånta Ostindiska Kompaniet dess rättigheter i Indien, och istället ställa de brittiska besittningarna i landet direkt under den brittiska kronan, fann sig Bahadur Shah avsatt samt åtalad och dömd för delaktighet i upproret. Straffet blev 1859 förvisning till staden Rangoon i Burma för resten av hans liv. rdf:langString
rdf:langString محمد بهادر شاه
rdf:langString Bahadur Xah II
rdf:langString Bahádur Šáh II.
rdf:langString Bahadur Shah II.
rdf:langString Bahadur Ŝah Zafar
rdf:langString Bahadur Shah Zafar
rdf:langString Bahadur Shah II
rdf:langString Muhammad Bahâdur Shâh
rdf:langString Bahadur Shah II
rdf:langString Bahadur Shah II
rdf:langString バハードゥル・シャー2世
rdf:langString 바하두르 샤 2세
rdf:langString Bahadur Szah II
rdf:langString Badur II
rdf:langString Бахадур Шах II
rdf:langString Bahadur Shah II
rdf:langString Бахадур Шах Зафар
rdf:langString 巴哈杜爾·沙二世
rdf:langString Bahadur Shah II
rdf:langString Bahadur Shah II
rdf:langString Shahjahanabad, Mughal Empire
xsd:integer 368629
xsd:integer 1123956108
rdf:langString Ghulam Ali Khan 018b.jpg
xsd:date 1775-10-24
rdf:langString Rangoon, Burma
rdf:langString Portrait of Bahadur Shah II,
xsd:date 1862-11-07
rdf:langString Mirza Abu Zafar Siraj-ud-din Muhammad Bahadur Shah Zafar II
rdf:langString Mirza Abu Bakr
rdf:langString Lal Bai
xsd:gMonthDay --09-28
rdf:langString Sunni Islam
xsd:integer 20
rdf:langString
rdf:langString Empire abolished
rdf:langString # Aiding and abetting the mutinies of the troops # Encouraging and assisting divers persons in waging war against the British Government # Assuming the sovereignty of Hindostan # Causing and being accessory to the murder of the Christians.
rdf:langString Badshah
rdf:langString Proceedings of the April 1858 Trial of Bahadur Shah Zafar 'King of Delhi'
xsd:integer 1837
rdf:langString أبو الظفر سِراجُ الْدین محمد بُهادر شاه ظفر, ويُعرف كذلك باسم بهادر شاه أو بُهادر شاه الثاني (دوم) (24 أكتوبر 1775 – 7 نوفمبر 1862) كان آخر أباطرة مغول الهند. وكان ابن أكبر شاه الثاني من زوجته الهندوسية لالباي. وقد أصبح امبراطوراً عند وفاة والده في 28 سبتمبر 1838. ظفر كتب أشعاره الاوردية بالاسم المستعار (تخلص). استقر الحكم الإسلامي في الهند ورسخت أقدامه وقامت له دولة منذ أن بدأ السلطان المجاهد "محمود الغزنوي فتوحاته العظيمة في الهند سنة (392هـ - 1001م)، وامتد لأكثر من ثمانية قرون، تعاقبت في أثنائها الدول والأسر الحاكمة، ونعم الناس بالأمن والسلام، والعدل والمساواة، وازدهرت الحضارة على النحو الذي لا تزال آثارها الباقية في الهند تخطف الأبصار وتبهر العقول والألباب. كانت إمبراطورية المغول في الهند آخر دولة حكمت الهند، ودام سلطانها نحو ثلاثة قرون، منذ أن أسسها ظهير الدين بابر في النصف الأول من القرن العاشر الهجري. وتوالى على حكمها عدد من السلاطين العظام يأتي في مقدمتهم: السلطان «جلال الدين أكبر» الذي نهض بالدولة نهضة عظيمة، ونجح في تنظيم حكومة أجمع المؤرخون على دقتها وقوتها. والسلطان «شاه جهان» الذي اشتهر ببنائه مقبرة «تاج محل» لزوجته «ممتاز محل» وهي تُعد من روائع الفن المعماري، ومن عجائب الدنيا المعروفة. والسلطان «أورنك زيب» الذي تمسك بالسنة وأشرف على الموسوعة المعروفة بالفتاوى الهندية أو العالمكيرية، نسبة إلى «عالمكير»، وهو اسم اشتهر به في الهند. ثم أتى حين من الدهر ضعفت فيه الدولة بعد قوة، وانصرف رجالها إلى الاهتمام بمصالحهم الخاصة، وإيثار أنفسهم بالكنوز التي حصلوا عليها في فتوحاتهم، وانتهز «نادر شاه» الفارسي فرصة تردي الدولة المغولية في الهند، فزحف عليها سنة (1153هـ - 1740م)، وأحدث بدلهي عاصمة الدولة الدمار والخراب، وأعمل السيف في أهلها، ورجع إلى بلاده محملاً بغنائم هائلة. وساعدت هذه الأوضاع أن يزحف الإنجليز للسيطرة على الهند بسياستهم الماكرة وبأسلوبهم المخادع تحت ستار شركة الهند الشرقية البريطانية، وانتهى الحال بأن دخل الإنجليز «دلهي» في مستهل القرن التاسع عشر الميلادي، وبسطوا سلطانهم في البنجاب، وتطلعوا إلى احتلال بلاد الأفغان لكن فاجأتهم شجاعة أهلها وبسالتهم فرجعوا عن هذا المخطط يائسين. وقد فقد المسلمون في الفترة التي استولى فيها الإنجليز على الهند ما كانوا يتمتعون به من سلطان ونفوذ، وإمساك بمقاليد الأمور، واحتكام إلى الشرع الحنيف في كل الأمور، ولم يكن لسلاطين دلهي من الحكم شيء، وتمادى الإنجليز في طغيانهم، فعمدوا إلى تغيير الطابع الإسلامي لبعض المناطق الهندية ذات الأهمية الكبيرة، وإلى محاربة التعليم الإسلامي والاستيلاء على الأوقاف الإسلامية، وأذكوا نار العداوة بين المسلمين والطوائف الأخرى.
rdf:langString Abu-l-Muzaffar Siraj-ad-Din Muhàmmad Bahadur Xah o Bahadur Xah II (24 d'octubre de 1775-7 de novembre de 1862) fou el darrer emperador mogol de l'Índia (1837-1857), regnant sota dependència de la Companyia Britànica de les Índies Orientals. Era fill d' (1806-1837) i de Lal Bai. Va succeir al seu pare al morir aquest el 1837. No va tenir cap participació rellevant al poder, fins que l'11 de maig de 1857 Delhi fou ocupada per tropes rebels que venien de Meerut; Bahadur Xah II, amb 82 anys, va haver d'acceptar forçat per les circumstàncies d'esdevenir el cap nominal de la revolució. Quan al cap de quatre mesos Delhi fou atacada pels britànics, es va retirar junt amb la seva dona Zinat Mahal i el seu fill Mirza Jewan Bakht, a la tomba d'Humayun (setembre del 1857) i es va rendir al tinent britànic Hodson, contra garantia de salvar la vida. Fou sotmès a judici i enviat en exili a Yangon (Birmània) on va morir. Els seus fills foren executats.
rdf:langString Bahádur Šáh II. (24. října 1775 Dillí — 7. listopadu 1862 Rangún) byl poslední mughalský císař.
rdf:langString Mirza Abu Zafar Siraj-ud-din Muhammad, als Herrscher Bahadur Shah II. oder unter seinem Dichternamen Bahadur Shah Zafar (geb. 24. Oktober 1775 in Delhi; gest. 7. November 1862 in Rangun) war der letzte, nur noch nominell regierende Großmogul, und kurzfristig Kaiser von Indien. Bahadur Shah II. gilt als berühmter Sufi-Dichter in der Sprache Urdu.
rdf:langString Mirza Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Ŝah Zafar (24a de Oktobro 1775 – 7a de Novembro 1862) estis la lasta Mogola imperiestro. Li estis la dua filo kaj iĝis sukcedanto de sia patro, Akbar la 2-a, post lia morto la 28an de Septembro 1837. Li estis nur laŭnoma imperiestro, ĉar la Mogola Imperio ekzistis nur laŭnome kaj lia aŭtoritato estis limigita nur al la urbo Delhi (Ŝahjahanbad). Post lia implico en la Ribelo de sipajoj de 1857, la Britoj ekzilis lin al Ranguno en la Brit-kontrolita Birmo, post kondamni lin pro konspiraj akuzoj. La patro de Zafar, nome Akbar la 2-a, estis enprizonigita fare de la Britoj kaj li ne estis la preferata elekto de lia patro kiel lia sukcedanto. Unu el la reĝinoj de Akbar Ŝah, nome Mumtaz Begum, premis lin por ke tiu deklaru ŝian filon, Mirza Jahangir, kiel sia sukcedanto. Tamen, la Orient-Hindia Kompanio ekzilis Jahangir post li atakis iliajn loĝantojn, en la Ruĝa Fortikaĵo, preparante la vojon por ke Zafar aliru al la trono.
rdf:langString Bahadur Shah II, usually referred to by his poetic title Bahadur Shah Zafar (Persian pronunciation: [bahɑːduɾ ʃɑːh zafaɾ]; Zafar lit. Victory) was born Mirza Abu Zafar Siraj-ud-din Muhammad (24 October 1775 – 7 November 1862) and was the twentieth and last Mughal Emperor as well as an Urdu poet. He was the second son and the successor to his father, Akbar II, who died on 28 September 1837. He was a titular Emperor, as the Mughal Empire existed in name only and his authority was limited only to the walled city of Old Delhi (Shahjahanbad). Following his involvement in the Indian Mutiny of 1857, the British exiled him to Rangoon in British-controlled Burma in 1858, after convicting him on several charges. Bahadur Shah Zafar's father, Akbar II, had been imprisoned by the British and he was not his father's preferred choice as his successor. One of Akbar Shah's queens pressured him to declare her son, Mirza Jahangir, as his successor. However, The East India Company exiled Jahangir after he attacked their resident in the Red Fort, paving the way for Bahadur Shah to assume the throne.
rdf:langString Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Shah Zafar (Urdu: ابو ظفر سِراجُ الْدین محمد بُہادر شاہ ظفر), también conocido como Bahadur Shah o Bahadur Shah II (Urdu: بہادر شاہ دوم) (24 de octubre de 1775-7 de noviembre de 1862) fue el último de los emperadores mogoles de la India, así como el último gobernante de la dinastía timúrida. Fue hijo de Akbar Shah II y de , que era hindú rajput. Subió al trono como emperador mogol tras la muerte de su padre en septiembre de 1837. Zafar (Urdu: ظفر), que es palabra de origen árabe y significa "victoria",​ fue su apodo literario como poeta en lengua urdu.
rdf:langString Muhammad Bahâdur Shâh connu aussi sous le nom de Bahâdur Shâh Zafar de Zafar son nom de poète (24 octobre 1775 – 7 novembre 1862) est le dernier empereur moghol musulman de l'Inde de 1837 à 1857.
rdf:langString Mirza Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Shah Zafar (bahasa Urdu: ابو ظفر سراجُ الدین محمد بہادر شاہ ظفر, 24 Oktober 1775 – 7 November 1862), juga dikenal sebagai Bahadur Shah Zafar (bahasa Urdu: بہادر شاہ دوم), adalah kaisar Mughal terakhir dan anggota Dinasti Timuriyah. Ia adalah putra dari Akbar Shah II dan Lal Bai, seorang Hindu Rajput. Ia menjadi kaisar Mughal ketika ayahnya meninggal pada 28 September 1837. Akhir kekuasaannya berakhir ditandai dengan Pengepungan Delhi yang menyebabkan Pemberontakan Sepoy di India 1857, Ketika pemberontakan meletus, resimen Sepoy mencapai Pengadilan Mughal di Delhi. Karena pandangan netralnya tentang agama, banyak raja dan resimen India menerima dan menyatakan dia sebagai Kaisar India untuk memimpin perlawanan. Ketika kemenangan Inggris didepan mata, dirinya berlindung di Makam Humayun, di daerah yang saat itu berada di pinggiran Delhi. Pasukan kompi yang dipimpin oleh Mayor William Hodson mengepung makam itu dan menangkapnya pada 20 September 1857. Keesokan harinya, Hodson menembak putra-putranya Mirza Mughal dan Mirza Khizr Sultan dan cucunya Mirza Abu Bakht di Khooni Darwaza, dekat Gerbang Delhi. Kaisar akhirnya turun tahta dan diasingkan ke Burma (Myanmar) hingga kematiannya dalam pengasingan. Kekaisaran Mughal dihapuskan dan diambil alih langsung oleh Inggris dengan mendirikan Kemaharajaan Britania di India. Pada tahun 1862, pada usia 87, ia dilaporkan menderita beberapa penyakit. Pada bulan Oktober, kondisinya memburuk. Ia meninggal pada hari Jumat, 7 November 1862. dimakamkan di dekat Pagoda Shwe Degon di Ziwaka Road, dekat persimpangan dengan jalan Pagoda Shwe Degon, Yangon.
rdf:langString Mīrzā Abū Ẓafar Sirāj-ud-dīn Muḥammad Bahādur Shāh Moghul (Delhi, 24 ottobre 1775 – Yangon, 7 novembre 1862) fu l'ultimo Gran Mogol e terzo Re di Delhi, dal 1837 al 1857 e primo Imperatore di tutta l'India dal 12 maggio al 21 settembre del 1857.
rdf:langString 아부 자파르 시라줏딘 무함마드 바하두르 샤 자파르(우르두어: ابو ظفر سِراجُ الْدین محمد بُہادر شاہ ظفر) 혹은 바하두르 샤 2세(1775년 10월 ~ 1862년 11월 7일, 재위 1837년 9월 28일 ~ 1857년 9월 14일)는 인도 무굴 제국의 마지막 황제이자 티무르 황조의 마지막 군주로, 라지푸트 족 와 랄바이의 아들로 태어났다. 1837년 9월 28일, 악바르 2세가 사망하자 무굴 제국의 황제로 즉위하였다. 훌륭한 서예가이자 우르두어 시인이었지만, 즉위 이전부터 무굴 제국은 점차 쇠퇴하고 있었으며, 영국은 동인도 회사를 통해 인도를 경제적 식민지로 만들던 시기인 탓에 정치에 있어서는 허수아비나 다름 없었다. 1857년에 동인도 회사에 반발하여 일어난 세포이 항쟁을 지원하였다가, 전세가 역전되는 바람에 영국군에게 체포되어 퇴위하였다. 이로써 무굴 제국은 멸망하였고, 부인 지낫 마할과 함께 영국령 버마로 유배되었다가 양곤에서 사망하였다.
rdf:langString バハードゥル・シャー2世(ウルドゥー語: بہادر شاہ ظفر‎, Bahadur Shah II, 1775年10月24日 - 1862年11月7日)は、北インド、ムガル帝国の第17代(最後の)君主(在位:1837年 - 1858年)。第16代君主アクバル2世の長男(夭折した兄がいるので正確には次男)。母は。 1837年、バハードゥル・シャー2世は62歳の高齢で帝位を継承した。だが、この頃すでにムガル王朝の権力はデリー周辺にしか及ばず、インド内部はそれ以外の各地で地方勢力や欧州列強が入り乱れる錯綜とした社会となっていた。 特に、1757年のプラッシーの戦いでフランスからインド植民の権利を勝ち取ったイギリス東インド会社の勢力は、18世紀後半以降インド半島全域で大幅に拡大してゆき、1845年から1849年にかけてシク戦争を起こしてシク王国を滅ぼし、いよいよイギリスがインド全体の支配者になろうとしていた。 1857年5月、インド大反乱(セポイの乱)が勃発すると、バハードゥル・シャー2世はデリーに入城した反乱軍によりその最高指導者として擁立された。だが、彼は反乱軍に協力的ではなく、9月にデリーが占拠されると、あっさり降伏してしまう。 1858年、イギリスはバハードゥル・シャー2世をビルマのラングーンへと追放し、これによってムガル帝国は終焉を迎えた。廃帝は追放先のラングーンで一族と余生を過ごし、1862年に失意のうちに死亡した。
rdf:langString Bahadur Szah II (ur. 24 października 1775, zm. 7 grudnia 1862 w Rangunie) – ostatni cesarz Mogołów, panował w Indiach w latach 1837–1858, był synem Akbar Szaha II. Bahadur Szah II był ostatnim cesarzem Indii z dynastii Wielkich Mogołów. Po śmierci swojego ojca został osadzony na tronie w Delhi przez Brytyjczyków. Nie sprawował realnej władzy. Pisał poezję, wspierał finansowo poetów i pisarzy. Bahadur Szah II stał się mimowolnym symbolem dążeń Hindusów do niepodległości. Wzniecili oni w 1857 r. powstanie przeciwko Brytyjczykom. W następnym roku Bahadur Szah II został obalony, aresztowany i zesłany do stolicy Birmy – Rangunu. Jego synów zamordowali Brytyjczycy.
rdf:langString Badur Xá Jafar ou Badur Xá II (em farsi: بهادرشاه ظفر‎) (nascido Mirza Abu Zafar Sirajadim Maomé) (Deli, 24 de outubro de 1775 – Rangum, 7 de novembro de 1862) foi o último imperador mogol. Era o segundo filho de e se tornou o seu sucessor após a morte deste em 28 de setembro de 1837. Como um poeta em urdu, escreveu muitos gazéis e empregou o termo Zafar (tradução: vitória) como parte de seu pseudônimo. Foi um imperador nominal, uma vez que o Império Mogol só existia em documentos e sua autoridade estava limitada apenas à cidade murada da Antiga Deli (Shahjahanbad). Após seu envolvimento na Rebelião Indiana de 1857, os britânicos o exilaram em Rangum, na então Birmânia Britânica (atual Myanmar), após condená-lo por várias acusações. O pai de Zafar, Aquebar II, havia sido preso pelos britânicos e ele não era a escolha preferida de seu pai para ser seu sucessor. Uma das rainhas do xá Aquebar, Muntaz Begum, pressionou-o a declarar seu filho, , como seu sucessor. Porém, a Companhia das Índias Orientais exilou Jahangir depois que este atacou a residência do administrador colonial britânico , no Forte Vermelho, abrindo caminho para que Zafar assumisse o trono.
rdf:langString Bahadur Shah II, född 1775, död 1862, var en indisk stormogul med regeringstid 1837-1857. Bahadur Shah var fullkomligt maktlös som furste och i praktiken inte mer än en marionett för Brittiska Ostindiska Kompaniet. Sedan bland annat Sepoyupproret 1857 föranlett brittiska parlamentet att frånta Ostindiska Kompaniet dess rättigheter i Indien, och istället ställa de brittiska besittningarna i landet direkt under den brittiska kronan, fann sig Bahadur Shah avsatt samt åtalad och dömd för delaktighet i upproret. Straffet blev 1859 förvisning till staden Rangoon i Burma för resten av hans liv. Han var gift med Zeenat Mahal.
rdf:langString Сирадж уд-Дин Абу-л-Музаффар Мухаммад Зафар или Бахадур Шах, Бахадур Шах II (урду ابو ظفر سِراجُ الْدین محمد بُہادر شاہ ظفر‎; 24 октября 1775 — 7 ноября 1862, Рангун) — последний падишах Империи Великих Моголов, правивший с 28 сентября 1837 по 14 сентября 1857 года. Бахадур Шах был сыном Муин уд-Дин Абу Наср Мухаммада Акбар Шаха II и его жены Лалбай.
rdf:langString Абу Зафар Сіраджуддін Мухаммад Бахадур Шах Зафар або Бахадур Шах II (24 жовтня 1775, Делі, Імперія Великих Моголів — 7 листопада 1862, Рангун, Бірма, Британська Індія) — останній імператор Імперії Великих Моголів (час правління 28 вересня 1837 — 14 вересня 1857), на той час — залежної території від Британської Ост-Індійської компанії. Був плідним поетом, писав мовою урду. Найбільш плідним є період його заслання, перебування у Рангуні. Складав переважно газелі.
rdf:langString 穆罕默德·巴哈杜尔沙·扎法尔(1775年10月24日-1862年11月7日,Bahadur Shah II、Abu Zafar Sirajuddin Muhammad Bahadur Shah Zafar、Bahadur Shah Zafar,或译作“巴哈杜尔沙二世”、“巴哈杜尔沙·扎法尔”),统治印度次大陆的莫卧儿帝国末代皇帝,亦為乌尔都语诗人。 巴哈杜尔·沙为莫卧儿皇帝阿克巴·沙二世与其印度妻子所生,在阿巴克·沙去世以后于1838年9月28日正式登基继承皇位。1857年爆发印度民族起义后,巴哈杜尔·沙翌年即被東印度公司當局殖軟禁於缅甸仰光大金寺內,最終於1862年鬱鬱而終。
xsd:date 1862-11-07
xsd:gMonthDay --09-29
xsd:integer 18
rdf:langString Bahadur Shah II
xsd:nonNegativeInteger 34755
xsd:gYear 1837
xsd:gYear 1837
rdf:langString Badshah
rdf:langString King of Delhi
rdf:langString Mughal Emperor of India
rdf:langString Shahanshah-e-Hind

data from the linked data cloud