Attalus III

http://dbpedia.org/resource/Attalus_III an entity of type: Thing

أتالوس الثالث (مات 133 ق م) ملك بيرغاموم الأتالي وآخر ملوكها المستقلين وحكم بين عامي 138 – 133 ق م ولم يترك وصيا على العرش فسلم ملكه عند موته إلى روما التي نظمته لاحقا عام 129 ق م إلى إقليم . rdf:langString
Ο Άτταλος Γ΄ ο Φιλομήτωρ (βασ. 138 π.Χ. - 133 π.Χ.) ήταν ηγεμόνας του ελληνιστικού βασιλείου της Περγάμου στη Μικρά Ασία, μέλος της Δυναστείας των Ατταλιδών. Ήταν γιος του Ευμένη Β΄ του Σωτήρος και της Στρατονίκης. Η ολιγόχρονη βασιλεία του δεν χαρακτηρίζεται από ιδιαίτερα αξιοσημείωτα γεγονότα. Διακρίθηκε ωστόσο ως βοτανολόγος, ενώ συνέγραψε και σχετικό σύγγραμμα στο οποίο κάνουν αναφορά πολλές πηγές της αρχαιότητας. Όταν πέθανε ήταν άτεκνος και συνεπώς επέλεξε να κληροδοτήσει το βασίλειό του στη Ρωμαϊκή Δημοκρατία. rdf:langString
Attalus III (Greek: Ἄτταλος Γ΄) Philometor Euergetes (c. 170 BC – 133 BC) was the last Attalid king of Pergamon, ruling from 138 BC to 133 BC. rdf:langString
Attalos III (bahasa Yunani: Ἄτταλος Γ΄) Filomitor Euergetes (ca. 170–133 SM) adalah Raja terakhir Dinasti Attalidon dari Pergamum, yang memerintah sejak 138 SM hingga 133 SM. rdf:langString
Attale III Philométôr (« celui qui aime sa mère ») est né en 171 av. J.-C. et est mort en 133 av. J.-C. Membre de la dynastie des Attalides, il fut le dernier roi du royaume de Pergame. Peu de sources concernant la personnalité d'Attale III Philomètôr nous sont parvenues. Ainsi il est difficile de cerner la vraie personnalité du dernier roi attalide, pourtant personnage clé dans la progression de l'impérialisme romain. rdf:langString
Attalo Filometore Evergete (in greco antico: Ἄτταλος Φιλομήτωρ Εὐεργέτης, Attalos Philomḗtor Euergétēs; 170 a.C. – Pergamo, 133 a.C.), chiamato nella storiografia moderna Attalo III, è stato un sovrano pergameno, re di Pergamo dal 138 a.C. fino alla sua morte. rdf:langString
アッタロス3世(古代ギリシア語: Άτταλος Γ΄、Attalus III Philometor Euergetes、紀元前170年頃 - 紀元前133年)は、アッタロス朝(ペルガモン王国)の最後の王である(在位:紀元前138年 - 紀元前133年)。 rdf:langString
Attalos III Filometor Euergetes (stgr. Ἄτταλος Γ΄ Φιλομήτωρ Εὐεργέτης, ur. 170 lub 171 p.n.e., zm. 133 p.n.e.) – król (basileus) Pergamonu w latach 139 – 133 p.n.e., ostatni władca z dynastii Attalidów, syn Eumenesa II. rdf:langString
Attalos III (ca 170 f.Kr. – 133 f.Kr.) var kung av Pergamon. Staden övergick senare genom hans testamente till romarna år 133 f.Kr. Attalos III var son till Eumenes II och brorson till Attalos II av Pergamon. Han kallades Philometor (modersälskare) på grund av sitt nära förhållande till Stratonice av Kappadokien. Som kung var han impopulär, hade rykte om sig att vara grym och var ofta ointresserad av det offentliga. Även om hans far Attalos II tidigt gav honom erfarenhet av politik var han mer intresserad av vetenskap. Han ägnade sig extra gärna åt botanik och farmakologi. Att han testamenterade sitt rike till Romarriket kan ha varit ett försök från kungens sida att förekomma motstånd på grund av sin impopularitet. rdf:langString
Атта́л III Филоме́тор Эверге́т (др.-греч. Ἄτταλος Γ΄ Φιλομήτωρ Εὐεργέτης; 170—133 до н. э.) — последний пергамский царь (138—133 годы до н. э.), который в завещании по неясным причинам передал своё царство Римской республике. rdf:langString
阿塔罗斯三世(笃爱母亲的人)(希腊语:Άτταλος ο Φιλομήτωρ,?~前133年)帕加马王国的最后一个国王(前138年~前133年在位)。 阿塔罗斯三世为帕加马国王歐邁尼斯二世之子,在其叔阿塔罗斯二世去世后继承王位。阿塔罗斯三世对于管理自己的国家一事几乎没什么兴趣,而把大多数时间用来研究医学、植物学和园艺。另一些记载则称他在统治初期时是一名暴君。 阿塔罗斯三世既没有任何后代也未选定继承人。在他的遗嘱中,阿塔罗斯三世宣布要把他的王国“赠给罗马”。尚不清楚他这么做的动机;尽管帕加马的历代国王都堪称罗马的忠实盟友,阿塔罗斯三世的决定对罗马人来说仍是一份大礼。在罗马,这件事引起了政治斗争:保民官提比略·格拉古(罗马共和国后期最著名的政治家之一)要求把帕加马王国的土地分配给罗马公民,但被元老院所拒绝。 显然不是所有帕加马人都欢迎阿塔罗斯三世的决定。对于下层居民来说,这只意味着即将受到罗马官僚和包税人的残酷剥削。这时出现了一位名叫阿里斯东尼克的出身不明的人,他自称是阿塔罗斯三世的弟弟。阿里斯东尼克领导了一场规模宏大的起义(参加者大抵是属于中下阶级),不久夺取了政权,并以“欧迈尼斯三世”的名义进行统治。据说阿里斯东尼克得到了哲学家的支持。起义在前129年被镇压下去,帕加马遂为罗马、本都和卡帕多细亚所瓜分,其中罗马所获部分被并入亚细亚行省。 rdf:langString
Аттал III Філометор Евергет (дав.-гр. Ἄτταλος; між 171 до н. е. та 162 до н. е. — 133 до н. е.) — останній цар Пергаму, володарював з 138 до 133 року до н. е., науковець. rdf:langString
Àtal III de Pèrgam Filomètor Evergetes (grec antic: Ἄτταλος Φιλομήτωρ Εὐεργέτης, Áttalos Philomḗtōr Euergétēs, Amant la seva mare, el Benefactor) fou rei de Pèrgam (139 aC a 133 aC) fill d'Èumenes II i d', filla d'Ariarates IV de Capadòcia. D'infant fou portat a Roma després del 152 aC i presentat al Senat juntament amb Alexandre I Balas. rdf:langString
Attalos III. Philometor Euergetes (altgriechisch Ἄτταλος Φιλομήτωρ Εὐεργέτης Áttalos Philomḗtōr Euergétēs; * 171 v. Chr.; † 133 v. Chr.) war ab 138 v. Chr. König von Pergamon. Als Sohn von Eumenes II. und der Stratonike folgte er Attalos II., der nach dem Tod des Vaters ab 159 v. Chr. sein Vormund war, auf den Thron. rdf:langString
Atalo III.a Filomentor (antzinako grezieraz: Ἄτταλος Γ΄, «Ama maite duena») (K.a. 171-K.a. 133) Pergamoko atalidar dinastiako azken erregea izan zen, K.a. 138 eta K.a. 133 bitartean gobernatuz. Atalo II.aren oinordekoa izan zen, honekin zuen harremana, harremanik izan bazuen, ezezaguna delarik. Atalo III.ak ez zuen interes handirik jarri Pergamoko gobernuan, eta, bere denbora, medikuntza, botanika eta lorezaintza ikasten eman zuen, baita beste gai batzuetan ere. Ez zuen semerik, ezta oinordeko propiorik ere izan, eta, bere testamentuan, bere erresuma Erromatar Errepublikari utzi zion. Tiberio Grakok, Pergamoko altxorra, publikoki erromatar guztiei banatzea eskatu zuen, baina Senatuak muzin egin zion. rdf:langString
Atalo III (en griego, Ἄτταλος Γ΄, Philometor Euergetes) fue el último rey atálida de Pérgamo, y reinó del 138 a. C. al 133 a. C. Sucedió a Atalo II, como hijo de Eumenes II y sobrino de Atalo II.​ Atalo III tuvo poco interés en el gobierno de Pérgamo, y dedicó su tiempo al estudio de la medicina, la botánica y la jardinería, así como a otros temas. No tuvo hijos ni herederos propios, y en su testamento legó su reino a la República Romana, aunque las razones no estén claras.​ Tiberio Sempronio Graco pidió que el tesoro de Pérgamo fuese distribuido públicamente a todos los romanos, pero el Senado rechazó tal propuesta, y poco después Tiberio fue asesinado junto con 300 hombres que lo apoyaban. rdf:langString
Attalus III (171 – 133 v.Chr.), bijgenaamd Philometor (d.i. die van zijn moeder houdt) en Euergetes (d.i. Weldoener), uit het huis der Attaliden, was koning van Pergamon van 138 tot aan zijn dood. Zijn kortstondige regering is vooral belangrijk door de wijze waarop zij eindigde: Attalus III vermaakte zijn rijk bij testament aan de Romeinse staat. Waarom hij dat heeft gedaan is niet helemaal duidelijk, temeer daar Attalus nog relatief jong was, en er geen enkele aanwijzing bestond dat hij vroeg zou sterven. Maar uit de heftigheid van de revolutie die volgde op zijn dood, blijkt wellicht dat hij gegronde redenen had om zich te verzekeren tegen de sociale onlusten in zijn rijk. Na een harde strijd tegen de pretendent Aristonicus I, die onder de naam Eumenes III de troon opeiste, maakten de Ro rdf:langString
Átalo III (em Grego Attalos III) Philometor Euergetes (170 a.C. — 133 a.C.) foi o último rei da Dinastia atálida, em Pérgamo, governando a cidade de 138 a.C. a 133 a.C.. Era filho de Eumenes II e Stratonike, e sobrinho de Átalo II, a quem sucedeu. Átalo III tinha pouco interesse em governar Pérgamo, devotando seu tempo ao estudo da medicina, botânica, jardinagem e outros interesses. Ao morrer, deixa o Povo Romano como seu herdeiro. rdf:langString
rdf:langString أتالوس الثالث
rdf:langString Àtal III de Pèrgam
rdf:langString Attalos III.
rdf:langString Άτταλος Γ΄ της Περγάμου
rdf:langString Attalus III
rdf:langString Atalo III
rdf:langString Atalo III.a
rdf:langString Attalos III
rdf:langString Attale III
rdf:langString Attalo III
rdf:langString アッタロス3世
rdf:langString Attalus III van Pergamon
rdf:langString Attalos III
rdf:langString Átalo III
rdf:langString Аттал III
rdf:langString Attalos III av Pergamon
rdf:langString 阿塔罗斯三世
rdf:langString Аттал III
rdf:langString Attalus III Philometor Euergetes
rdf:langString Attalus III Philometor Euergetes
xsd:integer 451052
xsd:integer 1035019180
rdf:langString c. 170 BC
rdf:langString Attalus III , 150/152 BC from Antikensammlung in Berlin.
xsd:integer 133
xsd:integer 200
rdf:langString Stratonice of Cappadocia
xsd:integer 138
xsd:integer 138
rdf:langString Àtal III de Pèrgam Filomètor Evergetes (grec antic: Ἄτταλος Φιλομήτωρ Εὐεργέτης, Áttalos Philomḗtōr Euergétēs, Amant la seva mare, el Benefactor) fou rei de Pèrgam (139 aC a 133 aC) fill d'Èumenes II i d', filla d'Ariarates IV de Capadòcia. D'infant fou portat a Roma després del 152 aC i presentat al Senat juntament amb Alexandre I Balas. Va succeir al seu oncle Àtal II quan aquest va morir el 139 aC. La seva extravagància fou notable i a més va matar molts parents i amics. Més tard, ple de remordiment, va deixar els afers públics o es va dedicar a l'escultura i a la jardineria (sobre la qual va escriure un llibre). Va morir de febre causada per una insolació el 133 aC (va treballar al sol en un monument dedicat a la seva mare). En el seu testament va deixar el regne al poble de Roma. El seu germanastre Andrònic (bastard d'Èumenes II), es va apoderar del regne i es va proclamar rei com a Èumenes III.
rdf:langString أتالوس الثالث (مات 133 ق م) ملك بيرغاموم الأتالي وآخر ملوكها المستقلين وحكم بين عامي 138 – 133 ق م ولم يترك وصيا على العرش فسلم ملكه عند موته إلى روما التي نظمته لاحقا عام 129 ق م إلى إقليم .
rdf:langString Ο Άτταλος Γ΄ ο Φιλομήτωρ (βασ. 138 π.Χ. - 133 π.Χ.) ήταν ηγεμόνας του ελληνιστικού βασιλείου της Περγάμου στη Μικρά Ασία, μέλος της Δυναστείας των Ατταλιδών. Ήταν γιος του Ευμένη Β΄ του Σωτήρος και της Στρατονίκης. Η ολιγόχρονη βασιλεία του δεν χαρακτηρίζεται από ιδιαίτερα αξιοσημείωτα γεγονότα. Διακρίθηκε ωστόσο ως βοτανολόγος, ενώ συνέγραψε και σχετικό σύγγραμμα στο οποίο κάνουν αναφορά πολλές πηγές της αρχαιότητας. Όταν πέθανε ήταν άτεκνος και συνεπώς επέλεξε να κληροδοτήσει το βασίλειό του στη Ρωμαϊκή Δημοκρατία.
rdf:langString Attalus III (Greek: Ἄτταλος Γ΄) Philometor Euergetes (c. 170 BC – 133 BC) was the last Attalid king of Pergamon, ruling from 138 BC to 133 BC.
rdf:langString Attalos III. Philometor Euergetes (altgriechisch Ἄτταλος Φιλομήτωρ Εὐεργέτης Áttalos Philomḗtōr Euergétēs; * 171 v. Chr.; † 133 v. Chr.) war ab 138 v. Chr. König von Pergamon. Als Sohn von Eumenes II. und der Stratonike folgte er Attalos II., der nach dem Tod des Vaters ab 159 v. Chr. sein Vormund war, auf den Thron. Bereits 153 v. Chr. wurde er dem römischen Senat vorgestellt, wurde dort seinem Alter und Rang entsprechend empfangen und bestätigte auch in seinem eigenen Namen die Verbindung und Freundschaft des pergamenischen Königshauses mit Rom. Noch während der Regierung Attalos’ II. wurde er bei der Verteilung von Priesterämtern, unter anderem des für die Attaliden wichtigen Priesteramts für Dionysos Kathegemos hinzugezogen. Die antike Überlieferung zeichnet das Bild eines isolierten Einzelgängers, der den Ruf des pergamenischen Königtums durch eine Reihe von Morden an Verwandten und Freunden, die er für den Tod seiner Mutter und seiner Verlobten Berenike verantwortlich machte, verdunkelte. Statt sich den Staatsgeschäften zu widmen, beschäftigte er sich mit Landwirtschaft, Gartenbau und Pflanzenzucht, insbesondere von Giftpflanzen und machte Studien über Gift und Gegengifte. Von Plinius wurde er deshalb auch als Attalus medicus bezeichnet. Galenos, dessen Heimatstadt Pergamon war, erwähnt Arzneizubereitungen „seines“ pergamenischen Königs und behauptete, Attalos habe Gifte an Sklaven ausprobiert. Laut Strabon starb Attalos III. nach fünfjähriger Regierungszeit an einer Krankheit. Iustin schmückt die Umstände des Todes reichlich aus und berichtet, der König sei an den Folgen eines Sonnenstichs gestorben, den er sich zuzog, als er – ein geübter Dilettant im Verfertigen von Wachsmodellen und Bronzebildnissen – an einem Denkmal für seine Mutter arbeitete. Attalos III. verfügte, dass im Fall seines Todes Königreich und königliche Schätze an Rom als Erbe fallen, die griechischen Städte seines Reiches, allen voran Pergamon, aber frei bleiben sollten. Der römische Senat bestätigte in einem Senatus consultum alle Regelungen des Attalos III. Tiberius Gracchus schlug vor, das Erbe für die Agrarreform zu nutzen. Vor Antritt des Erbes musste Rom aber zunächst den Aufstand des Aristonikos niederschlagen, der als illegitimer Sohn von Eumenes II. den Thron beanspruchte und unter dem Namen Eumenes III. die Regierungsgeschäfte antrat.
rdf:langString Atalo III.a Filomentor (antzinako grezieraz: Ἄτταλος Γ΄, «Ama maite duena») (K.a. 171-K.a. 133) Pergamoko atalidar dinastiako azken erregea izan zen, K.a. 138 eta K.a. 133 bitartean gobernatuz. Atalo II.aren oinordekoa izan zen, honekin zuen harremana, harremanik izan bazuen, ezezaguna delarik. Atalo III.ak ez zuen interes handirik jarri Pergamoko gobernuan, eta, bere denbora, medikuntza, botanika eta lorezaintza ikasten eman zuen, baita beste gai batzuetan ere. Ez zuen semerik, ezta oinordeko propiorik ere izan, eta, bere testamentuan, bere erresuma Erromatar Errepublikari utzi zion. Tiberio Grakok, Pergamoko altxorra, publikoki erromatar guztiei banatzea eskatu zuen, baina Senatuak muzin egin zion. Pergamon, ez zuten, guztiek, gogo onez onartu erromatar domeinua. Aristonikok, Ataloren anaia eta aurretik errege izan zen Eumenes II.aren semea zela adierazi zuena, klase baxuetan matxinada bat antolatu zuen. Matxinada, K.a. 129an menderatua izan zen, eta Pergamoko erresuma, Erroma, Pontoko Erresuma eta Kapadoziaren artean banatu zen.
rdf:langString Atalo III (en griego, Ἄτταλος Γ΄, Philometor Euergetes) fue el último rey atálida de Pérgamo, y reinó del 138 a. C. al 133 a. C. Sucedió a Atalo II, como hijo de Eumenes II y sobrino de Atalo II.​ Atalo III tuvo poco interés en el gobierno de Pérgamo, y dedicó su tiempo al estudio de la medicina, la botánica y la jardinería, así como a otros temas. No tuvo hijos ni herederos propios, y en su testamento legó su reino a la República Romana, aunque las razones no estén claras.​ Tiberio Sempronio Graco pidió que el tesoro de Pérgamo fuese distribuido públicamente a todos los romanos, pero el Senado rechazó tal propuesta, y poco después Tiberio fue asesinado junto con 300 hombres que lo apoyaban. No todos aceptaron en Pérgamo el dominio romano. Aristónico, que declaró ser hermano de Atalo III e hijo de Eumenes II, anteriormente rey, organizó una revuelta entre las clases bajas.​ La revuelta fue sofocada en el 129 a. C. y el reino de Pérgamo se repartió entre Roma, el Reino del Ponto y Capadocia.
rdf:langString Attalos III (bahasa Yunani: Ἄτταλος Γ΄) Filomitor Euergetes (ca. 170–133 SM) adalah Raja terakhir Dinasti Attalidon dari Pergamum, yang memerintah sejak 138 SM hingga 133 SM.
rdf:langString Attale III Philométôr (« celui qui aime sa mère ») est né en 171 av. J.-C. et est mort en 133 av. J.-C. Membre de la dynastie des Attalides, il fut le dernier roi du royaume de Pergame. Peu de sources concernant la personnalité d'Attale III Philomètôr nous sont parvenues. Ainsi il est difficile de cerner la vraie personnalité du dernier roi attalide, pourtant personnage clé dans la progression de l'impérialisme romain.
rdf:langString Attalo Filometore Evergete (in greco antico: Ἄτταλος Φιλομήτωρ Εὐεργέτης, Attalos Philomḗtor Euergétēs; 170 a.C. – Pergamo, 133 a.C.), chiamato nella storiografia moderna Attalo III, è stato un sovrano pergameno, re di Pergamo dal 138 a.C. fino alla sua morte.
rdf:langString アッタロス3世(古代ギリシア語: Άτταλος Γ΄、Attalus III Philometor Euergetes、紀元前170年頃 - 紀元前133年)は、アッタロス朝(ペルガモン王国)の最後の王である(在位:紀元前138年 - 紀元前133年)。
rdf:langString Attalus III (171 – 133 v.Chr.), bijgenaamd Philometor (d.i. die van zijn moeder houdt) en Euergetes (d.i. Weldoener), uit het huis der Attaliden, was koning van Pergamon van 138 tot aan zijn dood. Zijn kortstondige regering is vooral belangrijk door de wijze waarop zij eindigde: Attalus III vermaakte zijn rijk bij testament aan de Romeinse staat. Waarom hij dat heeft gedaan is niet helemaal duidelijk, temeer daar Attalus nog relatief jong was, en er geen enkele aanwijzing bestond dat hij vroeg zou sterven. Maar uit de heftigheid van de revolutie die volgde op zijn dood, blijkt wellicht dat hij gegronde redenen had om zich te verzekeren tegen de sociale onlusten in zijn rijk. Na een harde strijd tegen de pretendent Aristonicus I, die onder de naam Eumenes III de troon opeiste, maakten de Romeinen ten slotte van zijn rijk de provincia Asia.
rdf:langString Attalos III Filometor Euergetes (stgr. Ἄτταλος Γ΄ Φιλομήτωρ Εὐεργέτης, ur. 170 lub 171 p.n.e., zm. 133 p.n.e.) – król (basileus) Pergamonu w latach 139 – 133 p.n.e., ostatni władca z dynastii Attalidów, syn Eumenesa II.
rdf:langString Átalo III (em Grego Attalos III) Philometor Euergetes (170 a.C. — 133 a.C.) foi o último rei da Dinastia atálida, em Pérgamo, governando a cidade de 138 a.C. a 133 a.C.. Era filho de Eumenes II e Stratonike, e sobrinho de Átalo II, a quem sucedeu. Átalo III tinha pouco interesse em governar Pérgamo, devotando seu tempo ao estudo da medicina, botânica, jardinagem e outros interesses. Ao morrer, deixa o Povo Romano como seu herdeiro. Nem todos em Pérgamo admitiram o governo de Roma. Aristonico, dizendo ser irmão de Átalo e assumindo o título real , liderou uma revolta entre as classses baixas com a ajuda de . A revolta foi extinta em 129 a.C., e Pérgamo foi dividia entre Roma, Ponto, e Capadócia.
rdf:langString Attalos III (ca 170 f.Kr. – 133 f.Kr.) var kung av Pergamon. Staden övergick senare genom hans testamente till romarna år 133 f.Kr. Attalos III var son till Eumenes II och brorson till Attalos II av Pergamon. Han kallades Philometor (modersälskare) på grund av sitt nära förhållande till Stratonice av Kappadokien. Som kung var han impopulär, hade rykte om sig att vara grym och var ofta ointresserad av det offentliga. Även om hans far Attalos II tidigt gav honom erfarenhet av politik var han mer intresserad av vetenskap. Han ägnade sig extra gärna åt botanik och farmakologi. Att han testamenterade sitt rike till Romarriket kan ha varit ett försök från kungens sida att förekomma motstånd på grund av sin impopularitet.
rdf:langString Атта́л III Филоме́тор Эверге́т (др.-греч. Ἄτταλος Γ΄ Φιλομήτωρ Εὐεργέτης; 170—133 до н. э.) — последний пергамский царь (138—133 годы до н. э.), который в завещании по неясным причинам передал своё царство Римской республике.
rdf:langString 阿塔罗斯三世(笃爱母亲的人)(希腊语:Άτταλος ο Φιλομήτωρ,?~前133年)帕加马王国的最后一个国王(前138年~前133年在位)。 阿塔罗斯三世为帕加马国王歐邁尼斯二世之子,在其叔阿塔罗斯二世去世后继承王位。阿塔罗斯三世对于管理自己的国家一事几乎没什么兴趣,而把大多数时间用来研究医学、植物学和园艺。另一些记载则称他在统治初期时是一名暴君。 阿塔罗斯三世既没有任何后代也未选定继承人。在他的遗嘱中,阿塔罗斯三世宣布要把他的王国“赠给罗马”。尚不清楚他这么做的动机;尽管帕加马的历代国王都堪称罗马的忠实盟友,阿塔罗斯三世的决定对罗马人来说仍是一份大礼。在罗马,这件事引起了政治斗争:保民官提比略·格拉古(罗马共和国后期最著名的政治家之一)要求把帕加马王国的土地分配给罗马公民,但被元老院所拒绝。 显然不是所有帕加马人都欢迎阿塔罗斯三世的决定。对于下层居民来说,这只意味着即将受到罗马官僚和包税人的残酷剥削。这时出现了一位名叫阿里斯东尼克的出身不明的人,他自称是阿塔罗斯三世的弟弟。阿里斯东尼克领导了一场规模宏大的起义(参加者大抵是属于中下阶级),不久夺取了政权,并以“欧迈尼斯三世”的名义进行统治。据说阿里斯东尼克得到了哲学家的支持。起义在前129年被镇压下去,帕加马遂为罗马、本都和卡帕多细亚所瓜分,其中罗马所获部分被并入亚细亚行省。
rdf:langString Аттал III Філометор Евергет (дав.-гр. Ἄτταλος; між 171 до н. е. та 162 до н. е. — 133 до н. е.) — останній цар Пергаму, володарював з 138 до 133 року до н. е., науковець.
rdf:langString Greek
rdf:langString
xsd:nonNegativeInteger 4482
xsd:gYear 0138

data from the linked data cloud