Athenian democracy

http://dbpedia.org/resource/Athenian_democracy an entity of type: Person

La démocratie athénienne désigne le régime politique de démocratie directe mis en place progressivement dans la cité d'Athènes durant l'Antiquité et réputée pour être l'ancêtre des démocraties modernes. Le terme démocratie vient des mots grecs δῆμος / dêmos («le peuple») et κράτος / krátos («la puissance, le pouvoir»). Il s'agit donc d'un régime où les décisions sont prises par le peuple. rdf:langString
Demokrasi Athena yaitu bahwa orang tidak memiliki perwakilan untuk memberikan suara atas nama mereka melainkan langsung memberikan suara untuk anggota legislatif dan eksekutif. Partisipasinya dilaksanakan tertutup dan besar-besaran.Sommerstein, A.H.; S. Halliwell, J. Henderson, B. Zimmerman, ed. (1993). Tragedy, Comedy and the Polis. Levante=Cleisthenes. rdf:langString
아테네 민주주의(영어: Athenian democracy) 또는 아테나이 민주주의는 기원전 5세기 무렵 고대 그리스의 도시국가(폴리스)인 아테나이를 중심으로한 아티키에서 시작된 정치 체제이다. 세계 최초의 민주주의적 정체로 평가되고 있으나 일반적으로 노예제 내 다양한 흐름 중 하나라고 여겨진다. 고전 시대 후기에 들어 다른 그리스 도시국가에서도 아테네식 민주주의가 도입되었다. 아테네 민주주의는 직접민주주의 체제로서 입법과 행정에 대한 결정은 유권자의 투표에 의해 결정되었다. 참정권은 모든 주민에게 부여되지 않았으며, 유권자는 성인 남성으로 제한되었다. 이에 따라 미성년자, 여성, 노예, 외국인 등은 투표에 참여할 수 없었다. 아테네의 주민은 총 25만에서 30만 명 정도였으며 이 가운데 유권자는 3만에서 5만 명 정도였다. 아테네 민주주의의 발전에 중요한 영향을 준 인물로는 솔론, 클레이스테네스, 에피알테스 등이 있다. 가장 오랫동안 아테나이의 지도자 자리를 유지하였던 페리클레스가 죽은 뒤 펠로폰네소스 전쟁을 거치면서 아테네 민주주의는 과두제의 성격을 띄게 되었다. rdf:langString
Demokracja ateńska – forma ustroju polis ateńskiej, położonej w greckiej krainie Attyce. Zazwyczaj uważa się, że trwała od początków VI do połowy IV wieku p.n.e., z przerwami w V wieku p.n.e. Według niektórych ocen, w Atenach okresu Peryklesa, obywatele z prawem głosu (demotes) stanowili około 40 tysięcy, spośród około 120 tysięcy ogółu ludności. Było to jedno z większych miast, gdyż w tamtych czasach sporej wielkości miasta liczyły ok. 10 tys. obywateli. Państwo to było pierwszą i w czasach starożytnych najważniejszą z demokracji. W języku greckim słowo demokracja od starożytności do dziś pełni też funkcję określenia republika. rdf:langString
الديمقراطية الأثينية (باليونانية: Αθηναϊκή δημοκρατία)‏ هي أول ديمقراطية في العالم وضعت حوالي القرن الخامس قبل الميلاد في دولة المدينة أثينا (المعروفة ببوليس، وهي تضم أثينا اليونانية وإقليم أتيكا المحيط بها). اتبعت المدن اليونانية الأخرى نوعًا من الديمقراطيات ولكن النموذج الأثيني أكثرهم توثيقا. طور الأثينيون الديموقراطية نحو القرن السادس قبل الميلاد في مدينة بوليس الإغريقية، وتشمل أثينا ومنطقة أتيكا المحيطة، وهي واحدة من الديمقراطيات اليونانية القديمة، وتُعرف أحيانًا بأنها أول ديموقراطية معروفة في العالم. وضعت مدن إغريقية أخرى ديموقراطيات مشابهة، ولكن لم يُوثَّق أي منها جيدًا. rdf:langString
La democràcia atenesa es va desenvolupar al voltant del segle VI aC a la ciutat-estat grega (coneguda com a polis) d'Atenes, que comprenia la ciutat d'Atenes i el territori circumdant d'Àtica. Tot i que Atenes és la ciutat-estat democràtica de l'antiga Grècia més famosa, no va ser l'única, ni tampoc la primera; moltes altres ciutats-estat van adoptar constitucions democràtiques similars abans d'Atenes. Ober (2015) argumenta que a finals del segle IV aC fins a la meitat de les més de mil ciutats-estat gregues existents podrien haver estat democràcies. rdf:langString
Die attische Demokratie erlangte ihre vollständige Ausprägung im 5. Jahrhundert v. Chr., im Zeitraum zwischen den Perserkriegen und dem Peloponnesischen Krieg. Dies war zugleich die Zeit der größten Machtentfaltung Athens durch den attischen Seebund und durch eine darauf gegründete ökonomische Blüte und glanzvolle kulturelle Entfaltung, als deren imponierendstes Zeugnis die Bauten auf der Akropolis überliefert sind. rdf:langString
Η Αθηναϊκή δημοκρατία ήταν το διαρκώς εξελισσόμενο σύστημα κατανομής της εξουσίας, που κατέληξε να εφαρμόζεται ως αποτέλεσμα τουλάχιστον 170 ετών διενέξεων και διαφορών μεταξύ των κατοίκων του μεγαλύτερου τμήματος της Αττικής. Εφαρμόστηκε στην αρχαία πόλη-κράτος των Αθηναίων για 140 έτη, από το 462 π.Χ. έως το 322 π.Χ. με δύο μικρά διαλείμματα τυραννίδων, η Αρχή των Τετρακοσίων και το καθεστώς των Τριάκοντα Τυράννων, τις οποίες κατέλυσε. rdf:langString
Athenian democracy developed around the 6th century BC in the Greek city-state (known as a polis) of Athens, comprising the city of Athens and the surrounding territory of Attica. Although Athens is the most famous ancient Greek democratic city-state, it was not the only one, nor was it the first; multiple other city-states adopted similar democratic constitutions before Athens. By the late 4th century BC as many as half of the over one thousand existing Greek city-states might have been democracies. rdf:langString
Atena demokratio formiĝis ĉirkaŭ la 5a jarcento a.K. en la greka urboŝtato (konata kiel poliso) Ateno, konsistante el la grandurbo de Ateno kaj la ĉirkaŭa teritorio de Atiko. Ateno estas unu el la unuaj konataj demokratioj. Aliaj grekaj grandurboj starigis demokratiojn, plej sekvante la atenan modelon, sed neniuj estas tiom dokumentitaj kiel Ateno. Solono (594 a.K.), Klisteneso (508/7 a.K.), kaj Efialto (462 a.K.) kontribuis al la evoluo de atena demokratio. rdf:langString
Democracia ateniense es el nombre del sistema político democrático desarrollado en la ciudad-estado (polis) griega de Atenas, en el siglo VI a. C. a partir de las reformas de Clístenes alrededor del 508 a. C. hasta la supresión de las instituciones democráticas a causa de la hegemonía macedonia en 322 a. C. El sistema timocrático establecido en Atenas por la Constitución de Solón en el año 594 a. C. se considera su antecedente. rdf:langString
アテナイの民主主義(アテナイのみんしゅしゅぎ、ギリシア語: Αθηναϊκή Δημοκρατία)は、紀元前5世紀前後のアテナイとアッティカの周辺地域において発展した。世界で初めての民主主義として知られており、ポリス(都市国家)において発展した。他のギリシアの都市では、アテナイの方式に倣った民主主義が成立していたが、アテナイの民主主義ほど記録が残されていない。 アテナイの民主主義は、直接民主制であり、市民が法律や法案に直接投票した。しかしすべての住民が投票に参加できたわけではなく、投票者は、大人の男性市民である必要があった。そのため外国人居住者、奴隷、女性に投票権はなく、その数は人口約25-30万人のうち3-5万人、あるいは「成人の総人口の30%未満であった」と言われている。 rdf:langString
La democrazia ateniese è la prima forma di governo attestata nella storia. Imitato da altre città, il sistema ateniese prevedeva che un limitato numero di cittadini, adulti e di sesso maschile, dai 30.000 ai 50.000 su una popolazione di 250/300.000, potesse proporre disegni di legge e votare quelle di iniziativa di un organo esecutivo, anch'esso selezionato tra la popolazione. Non è da sottovalutare, inoltre, il ruolo del teatro e della satira politica come strumento di propaganda di influenza della pubblica opinione. rdf:langString
De Griekse polis Athene, bestaande uit de stad Athene en het omliggende gebied Attika, stond tussen 508 v.Chr. en 322 v.Chr. onder direct democratisch bestuur. Deze Atheense democratie geldt nu als de oudste democratie ter wereld. Belangrijke politieke beslissingen in de stad werden genomen door een Volksvergadering (Ekklèsia), samengesteld uit de mannelijke burgers van achttien jaar en ouder. Vrouwen, slaven en vreemdelingen (metoiken, vooral immigranten uit andere Griekse staten) waren uitgesloten van deelname aan de vergadering; de deelnemers echter, hadden zo'n veertig maal per jaar spreekrecht en stemrecht over wetgeving. Een raad van vrijwillige burgers, de Boulè, diende voorstellen in ter stemming. Ook de rechtspraak was democratisch georganiseerd in de vorm van volksrechtbanken (Di rdf:langString
A democracia ateniense (no grego: δημοκρατία) foi uma forma de governo que surgiu na Grécia em meados do séc. VI a.C. A experiência democrática ateniense dava-se de forma direta, contudo, envolvia pequena parcela da população. Podiam participar somente os cidadãos livres e com direitos políticos (pois eles poderiam ser perdidos), nascidos em Atenas, maiores de 30 anos e filhos de pai ateniense, e a partir de 451 a.C., aqueles que fossem filhos de pai e mãe atenienses. Além disso, ainda precisavam ser reconhecidos pela fratria de seu pai e inscritos nos registros cívicos, bem como estarem quites com as obrigações militares. Escravos, mulheres e estrangeiros não poderiam participar nas instituições democráticas. Em geral, acredita-se que apenas 30% da população adulta de Atenas era elegível rdf:langString
Den atenska demokratin initierades först av Solon som konstruerade den i teorin. Det var dock först med Kleisthenes reformer år 508 f.Kr. som demokratin realiserades i Aten. Medborgare var den som var fri man, minst 20 år gammal, jordägare och bodde inom stadsstatens område. Kvinnor, metoiker, slavar och barn var inte medborgare. Omröstningar vid folkförsamlingens möten skedde med handuppräckning, innan vilken de som ville uttala sig i den aktuella frågan hade fått hålla ett anförande var. rdf:langString
Приблизительно с 594 по 321 г. до н. э. в Афинском полисе существовала демократическая форма правления. Её называют первой в мире демократической системой. Любой гражданин имел право (и даже обязанность) участвовать в работе Народного собрания. Как отмечают, в эпоху расцвета афинской демократии около трети граждан одновременно занимали ту или иную государственную должность. Разделения властей в современном понимании не было. По мнению доктора юриспруденции Карлин Романо, опыт афинской демократии по сей день привлекает внимание учёных больше, чем современные реализации демократии. О современных представительских демократиях «Гардиан» отмечает, что древние афиняне, скорее, назвали бы британскую и американскую политические системы олигархическими. В конце XX века в западном мире прошла кампан rdf:langString
雅典式民主或古希腊式民主是在公元前508年于古希腊城邦雅典(包括雅典的中心城邦及其周边的阿提卡地区)发展出的一套民主体系。雅典也因此成为最早的民主政体之一。虽然其他的希腊城邦也设立了各式各样的民主体制,其中大多数也借鉴了雅典的模式,但它们没有一个能如同雅典的民主体制一般有力、稳定且具备良好的明文规定。雅典民主可以被看作是一次对直接民主制度的实验——因为选民并非选举民意代表(代議政治)而是直接参加对立法、行政议案的投票。 雅典民主是一种公民領導的地方自治,但它与现代民主制度的差异仍然是巨大的。首先,雅典民主的参与权并非如现代基于居民,阿提卡的女性被认为是不完整的人(女性不具有人權,但直至法國大革命時期仍有爭論),奴隶被认为是物品,不算人;其次,制度的不完善导致政府的效率非常低。政治家们为了名利经常借演讲互相诋毁,选民的民意会受在剧场中上演的政治讽刺戏剧的巨大影响都是无法忽视的事实。然而由于参与权有无的划分与经济上的阶层无关,因此雅典民主的选民参与程度在那个时代来说已经非常高。这种制度为希腊文明的发展做出了巨大的贡献。 rdf:langString
Афінська демократія — етап в історії Стародавніх Афін, що охоплює період з 500 по 321 р. до н. е., коли у місті-державі Афіни існувала демократична форма правління. У добу Афінської демократії громадянин, який був спадковим жителем Афін і не був рабом, мав право брати участь у роботі суверенних зборів. Розробка порядку денного зборів і повсякденне керівництво містом здійснювалися радою. Судові й аудиторські функції — великим журі. Членство як в раді, так і в журі надавалося за жеребом. Будь-який громадянин мав рівні шанси бути сьогодні правителем Афін, а завтра — верховним суддею. rdf:langString
rdf:langString Athenian democracy
rdf:langString ديمقراطية أثينية
rdf:langString Democràcia atenesa
rdf:langString Attische Demokratie
rdf:langString Αθηναϊκή δημοκρατία
rdf:langString Atena demokratio
rdf:langString Democracia ateniense
rdf:langString Demokrasi Athena
rdf:langString Démocratie athénienne
rdf:langString Democrazia ateniese
rdf:langString アテナイの民主主義
rdf:langString 아테네 민주주의
rdf:langString Atheense democratie
rdf:langString Demokracja ateńska
rdf:langString Democracia ateniense
rdf:langString Афинская демократия
rdf:langString Den atenska demokratin
rdf:langString Афінська демократія
rdf:langString 雅典式民主
xsd:integer 51992830
xsd:integer 1121883931
rdf:langString La democràcia atenesa es va desenvolupar al voltant del segle VI aC a la ciutat-estat grega (coneguda com a polis) d'Atenes, que comprenia la ciutat d'Atenes i el territori circumdant d'Àtica. Tot i que Atenes és la ciutat-estat democràtica de l'antiga Grècia més famosa, no va ser l'única, ni tampoc la primera; moltes altres ciutats-estat van adoptar constitucions democràtiques similars abans d'Atenes. Ober (2015) argumenta que a finals del segle IV aC fins a la meitat de les més de mil ciutats-estat gregues existents podrien haver estat democràcies. Atenes practicava un sistema polític de lleis i projectes de llei executius. La participació estava oberta a ciutadans adults, homes (és a dir, no residents estrangers, independentment de quantes generacions de la família haguessin viscut a la ciutat, ni un esclau, ni una dona), que "probablement no eren més del 30 per cent de la població adulta total". Soló (el 594 aC), Clístenes (el 508–07 aC) i Efialtes (el 462 aC) van contribuir al desenvolupament de la democràcia atenesa. Clístenes va trencar el poder il·limitat de la noblesa organitzant els ciutadans en deu grups en funció del lloc on vivien, més que de la seva riquesa.
rdf:langString الديمقراطية الأثينية (باليونانية: Αθηναϊκή δημοκρατία)‏ هي أول ديمقراطية في العالم وضعت حوالي القرن الخامس قبل الميلاد في دولة المدينة أثينا (المعروفة ببوليس، وهي تضم أثينا اليونانية وإقليم أتيكا المحيط بها). اتبعت المدن اليونانية الأخرى نوعًا من الديمقراطيات ولكن النموذج الأثيني أكثرهم توثيقا. طور الأثينيون الديموقراطية نحو القرن السادس قبل الميلاد في مدينة بوليس الإغريقية، وتشمل أثينا ومنطقة أتيكا المحيطة، وهي واحدة من الديمقراطيات اليونانية القديمة، وتُعرف أحيانًا بأنها أول ديموقراطية معروفة في العالم. وضعت مدن إغريقية أخرى ديموقراطيات مشابهة، ولكن لم يُوثَّق أي منها جيدًا. هو نظام ديمقراطية مباشرة حيث يقوم المواطنون المخولون على التصويت المباشرة على التشريعات التنفيذية والقوانين. لم تكن المشاركة مفتوحة أمام جميع سكان. من يحق له التصويت هو الرجل البالغ ومن المواطنيين الإثينيين، أي لا يحق للمقيمين الأجانب، العبد أو الامرأة بالتصويت. و يبلغ عدد من يحق له بالتصويت ما بين 30,000 و 50,000 من مجموع السكان البالغ عددهم حوالي 250,000 إلى 300,000" أي "لا أكثر من 30 في المئة من مجموع السكان البالغين." تعد فترة حكم الزعيم بريكليس أطول فترة بقي فيه بالحجم. بعد وفاته، إضطربت الديمقراطية الأثينية مرتين لفترة وجيزة بسبب ثوراة قام بها القلة في نهاية الحرب البيلوبونيسية. تم تعديلها بعض الشيء إصلاحات يوكليدس. وكل ما وصلنا من وثائق حول الديمقراطية الإثنية تصف فترة إقليدس أكثر مما وصلنا عن حقبة بيريكليس. قام المقدونيون بقمع الديمقراطية في عتم 322 قبل الميلاد. وقد أعيد إحياء المؤسسات الديمقراطية الأثينية في وقت لاحق. لكن لا يوجد اثباتات حول مدى قربها من الديمقراطية الحقيقية. شارك سولون (594 ق.م)، وكليسثنيس (508 ق.م)، وإفيالتس (462 ق.م) في تطوير الديموقراطية الأثينية. كسر كليثينيس شوكة الطبقة الثرية، وكان القائد الديموقراطي الأكثر بقاءً هو بريكليس، قوطعت الديموقراطية الأثينية بعد موته مرتين لفترة وجيزة بسبب الثورات الأوليغاركية في نهاية الحرب البيلوبونيسية. تم تعديل النظام أكثر من مرة، وقمعها المقدونيون سنة 322 ق.م، أُعيد إحياء المؤسسات الأثينية لاحقًا، لكن ما زال قربهم من الديموقراطية الحقيقية موضوعًا للمناقشة.
rdf:langString Die attische Demokratie erlangte ihre vollständige Ausprägung im 5. Jahrhundert v. Chr., im Zeitraum zwischen den Perserkriegen und dem Peloponnesischen Krieg. Dies war zugleich die Zeit der größten Machtentfaltung Athens durch den attischen Seebund und durch eine darauf gegründete ökonomische Blüte und glanzvolle kulturelle Entfaltung, als deren imponierendstes Zeugnis die Bauten auf der Akropolis überliefert sind. Die attische Demokratie ist eine frühe Vorläuferin einer auf dem Prinzip der Volkssouveränität basierenden politischen Ordnung. Mit ihr wurde ein Verfassungstypus entwickelt, der allen Bestrebungen zur Ausweitung direktdemokratischer Ansätze als Modell und geschichtliche Erfahrung dienen konnte und kann. Auch in der Epoche ihrer Vollendung bot die attische Demokratie allerdings nur einem Teil der Bevölkerung Attikas das Recht zur politischen Partizipation. Frauen, Sklaven und Metöken (Fremde, meist ebenfalls griechischer Herkunft) waren davon ausgeschlossen. Abgesehen von wenigen Ausnahmen besaßen nur Männer, deren Eltern bereits Bürger Athens gewesen waren, alle politischen Rechte. Diese registrierten Vollbürger waren andererseits auf allen politischen Entscheidungsebenen großteils im Losverfahren mitwirkend beteiligt. Diese waren auf allen politischen Entscheidungsebenen aktiv. Eine Gewaltenteilung im modernen Sinne existierte nicht; der Macht der Volksversammlung waren kaum Schranken gesetzt.
rdf:langString Η Αθηναϊκή δημοκρατία ήταν το διαρκώς εξελισσόμενο σύστημα κατανομής της εξουσίας, που κατέληξε να εφαρμόζεται ως αποτέλεσμα τουλάχιστον 170 ετών διενέξεων και διαφορών μεταξύ των κατοίκων του μεγαλύτερου τμήματος της Αττικής. Εφαρμόστηκε στην αρχαία πόλη-κράτος των Αθηναίων για 140 έτη, από το 462 π.Χ. έως το 322 π.Χ. με δύο μικρά διαλείμματα τυραννίδων, η Αρχή των Τετρακοσίων και το καθεστώς των Τριάκοντα Τυράννων, τις οποίες κατέλυσε. Σύμφωνα με αυτή, αφού η διαβίωση όλων των πολιτών (από τη γέννηση ως το θάνατο τους), διέπεται από νόμους, οι πολίτες είναι οι μόνοι υπεύθυνοι, ώστε να διαμορφώσουν τους νόμους που τους αξίζουν, σύμφωνα με τις κοινές τους πεποιθήσεις (δόξες), τα κοινά τους συμφέροντα και οφείλουν να τους τηρούν. Δικαιοσύνη, Συγγράμματα, Συμπόσια, Εορτές, Αγώνες, Φιλοσοφία, Θέατρο, εφαρμοσμένες τέχνες δηλαδή οι αρχές όλων των επιστημών κατέστησαν ελεύθερες σε όλους για πρώτη φορά στην Αθηναϊκή Δημοκρατία. Βασιλείς, τύραννοι, αυτοκράτορες, ευγενείς, μπορεί να κατείχαν τμήματα των τεχνών αλλά δεν είχαν πολίτες να τις επωφεληθούν, να τις βελτιώσουν και να βελτιωθούν. Το πολίτευμα της αρχαίας Αθηναϊκής δημοκρατίας δεν πρέπει να συγχέεται με τη σύγχρονη "αντιπροσωπευτική" δημοκρατία (ή κοινοβουλευτισμό) καθώς διαφέρουν μεταξύ τους σε πολλά ουσιαστικά σημεία, που τα καθιστούν πρακτικά ξένα μεταξύ τους.
rdf:langString Athenian democracy developed around the 6th century BC in the Greek city-state (known as a polis) of Athens, comprising the city of Athens and the surrounding territory of Attica. Although Athens is the most famous ancient Greek democratic city-state, it was not the only one, nor was it the first; multiple other city-states adopted similar democratic constitutions before Athens. By the late 4th century BC as many as half of the over one thousand existing Greek city-states might have been democracies. Athens practiced a political system of legislation and executive bills. Participation was open to adult, male citizens (i.e., not a foreign resident, regardless of how many generations of the family had lived in the city, nor a slave, nor a woman), who "were probably no more than 30 percent of the total adult population". Solon (in 594 BC), Cleisthenes (in 508–07 BC), and Ephialtes (in 462 BC) contributed to the development of Athenian democracy. Cleisthenes broke up the unlimited power of the nobility by organizing citizens into ten groups based on where they lived, rather than on their wealth. The longest-lasting democratic leader was Pericles. After his death, Athenian democracy was twice briefly interrupted by oligarchic revolutions towards the end of the Peloponnesian War. It was modified somewhat after it was restored under Eucleides; the most detailed accounts of the system are of this fourth-century modification, rather than the Periclean system. Democracy was suppressed by the Macedonians in 322 BC. The Athenian institutions were later revived, but how close they were to a real democracy is debatable.
rdf:langString Atena demokratio formiĝis ĉirkaŭ la 5a jarcento a.K. en la greka urboŝtato (konata kiel poliso) Ateno, konsistante el la grandurbo de Ateno kaj la ĉirkaŭa teritorio de Atiko. Ateno estas unu el la unuaj konataj demokratioj. Aliaj grekaj grandurboj starigis demokratiojn, plej sekvante la atenan modelon, sed neniuj estas tiom dokumentitaj kiel Ateno. Ĝi estis sistemo de rekta demokratio, en kiuj partoprenantaj civitanoj voĉdonis rekte pri leĝaro kaj administraj buĝetoj. Partopreno ne estis malferma al ĉiuj loĝantoj: por voĉdoni oni devis esti plenkreska, vira civitano, kaj la nombro da tiuj "variis inter 30,000 kaj 50,000 el totala loĝantaro de proksimume 250,000 ĝis 300,000." Foje, la opinio de balotantoj povus esti forte influita per la politika satiro de la komediaj poetoj en la teatroj. Solono (594 a.K.), Klisteneso (508/7 a.K.), kaj Efialto (462 a.K.) kontribuis al la evoluo de atena demokratio. La plej longa daŭranta demokrata gvidanto estis Periklo. Post lia morto, atena demokratio estis dufoje nelonge interrompita per oligarkaj revolucioj direkte al la fino de la Peloponeza Milito. Ĝi estis modifita iom post kiam ĝi estis reestigita sub Eŭklideso; kaj la plej detalaj raportoj pri la sistemo estas tiuj de tiu kvarajarcenta modifo prefere ol la Perikla sistemo. Demokratio estis subpremita fare de la makedonoj en 322 a.K. La atenaj institucioj poste estis revivigitaj, sed kiom proksime ili estis al reala demokratio estas diskutebla.
rdf:langString Democracia ateniense es el nombre del sistema político democrático desarrollado en la ciudad-estado (polis) griega de Atenas, en el siglo VI a. C. a partir de las reformas de Clístenes alrededor del 508 a. C. hasta la supresión de las instituciones democráticas a causa de la hegemonía macedonia en 322 a. C. El sistema timocrático establecido en Atenas por la Constitución de Solón en el año 594 a. C. se considera su antecedente. Atenas fue una de las primeras ciudades en establecer la democracia (aunque algunas investigaciones antropológicas sugieren que, probablemente, los comportamientos democráticos fueron habituales en algunas sociedades sin estado mucho antes de la época de esplendor de Atenas). Otras ciudades griegas también establecieron democracias, pero no todas siguieron el modelo ateniense y, desde luego, ninguna fue tan poderosa ni tan estable (o bien documentada) como la de Atenas. Sigue siendo un experimento único e intrigante en la democracia directa, donde la gente no elige a representantes para votar en su nombre, sino que desarrollaban la legislación y ejercían el poder ejecutivo de manera personal. No obstante, la participación no era ni mucho menos universal, pero entre los que participaban apenas influía el poder económico, y la cantidad de gente involucrada era enorme. Además, las opiniones de los votantes estaban notablemente influidas por las sátiras políticas realizadas por los poetas cómicos en los teatros. Solón (594 a. C.), Clístenes (509 a. C.) y Efialtes de Atenas (462 a. C.) contribuyeron al desarrollo de la democracia ateniense. Los historiadores discrepan sobre quién fue el responsable de la creación de cada una de las instituciones, y cuáles de entre ellas representó más fielmente un movimiento verdaderamente democrático. Lo más habitual es tomar como referencia de inicio de la democracia a Clístenes, puesto que la constitución de Solón fue abolida y sustituida por la tiranía de Pisístrato, mientras que Efialtes revisó la constitución de Clístenes de una forma relativamente pacífica. Sin embargo, el líder democrático más conocido y longevo fue Pericles; después de su muerte, el régimen democrático ateniense fue interrumpido dos veces por la revolución oligárquica hacia el final de la Guerra del Peloponeso. El sistema democrático fue modificado ligeramente después de ser restaurado gracias a Euclides; de hecho, la mayoría de las descripciones detalladas del sistema datan de esta época y no del sistema original de Pericles. Fue suprimido por los macedonios en 322 a. C.
rdf:langString La démocratie athénienne désigne le régime politique de démocratie directe mis en place progressivement dans la cité d'Athènes durant l'Antiquité et réputée pour être l'ancêtre des démocraties modernes. Le terme démocratie vient des mots grecs δῆμος / dêmos («le peuple») et κράτος / krátos («la puissance, le pouvoir»). Il s'agit donc d'un régime où les décisions sont prises par le peuple.
rdf:langString Demokrasi Athena yaitu bahwa orang tidak memiliki perwakilan untuk memberikan suara atas nama mereka melainkan langsung memberikan suara untuk anggota legislatif dan eksekutif. Partisipasinya dilaksanakan tertutup dan besar-besaran.Sommerstein, A.H.; S. Halliwell, J. Henderson, B. Zimmerman, ed. (1993). Tragedy, Comedy and the Polis. Levante=Cleisthenes.
rdf:langString La democrazia ateniese è la prima forma di governo attestata nella storia. Imitato da altre città, il sistema ateniese prevedeva che un limitato numero di cittadini, adulti e di sesso maschile, dai 30.000 ai 50.000 su una popolazione di 250/300.000, potesse proporre disegni di legge e votare quelle di iniziativa di un organo esecutivo, anch'esso selezionato tra la popolazione. Non è da sottovalutare, inoltre, il ruolo del teatro e della satira politica come strumento di propaganda di influenza della pubblica opinione. Tra i principali esponenti che contribuirono allo sviluppo della democrazia ateniese si annoverano: Solone (594 a.C.), Clìstene (508/7 a.C.) ed Efialte (461 a.C.). Il politico democratico più influente fu, tuttavia, Pericle, con cui la democrazia raggiunse la sua forma più compiuta. Dopo la sua morte, la democrazia ateniese fu interrotta due volte da brevi parentesi oligarchiche, verso la fine della guerra del Peloponneso. Nel corso del IV secolo, pur con alcune riforme, il sistema fu sostanzialmente mantenuto fino alla sua soppressione, nel 322 a.C., ad opera dei Macedoni. Alcune istituzioni rimasero fino alla conquista romana ma, in ogni caso, è discusso quanto fossero vicini ad una vera democrazia.
rdf:langString 아테네 민주주의(영어: Athenian democracy) 또는 아테나이 민주주의는 기원전 5세기 무렵 고대 그리스의 도시국가(폴리스)인 아테나이를 중심으로한 아티키에서 시작된 정치 체제이다. 세계 최초의 민주주의적 정체로 평가되고 있으나 일반적으로 노예제 내 다양한 흐름 중 하나라고 여겨진다. 고전 시대 후기에 들어 다른 그리스 도시국가에서도 아테네식 민주주의가 도입되었다. 아테네 민주주의는 직접민주주의 체제로서 입법과 행정에 대한 결정은 유권자의 투표에 의해 결정되었다. 참정권은 모든 주민에게 부여되지 않았으며, 유권자는 성인 남성으로 제한되었다. 이에 따라 미성년자, 여성, 노예, 외국인 등은 투표에 참여할 수 없었다. 아테네의 주민은 총 25만에서 30만 명 정도였으며 이 가운데 유권자는 3만에서 5만 명 정도였다. 아테네 민주주의의 발전에 중요한 영향을 준 인물로는 솔론, 클레이스테네스, 에피알테스 등이 있다. 가장 오랫동안 아테나이의 지도자 자리를 유지하였던 페리클레스가 죽은 뒤 펠로폰네소스 전쟁을 거치면서 아테네 민주주의는 과두제의 성격을 띄게 되었다.
rdf:langString アテナイの民主主義(アテナイのみんしゅしゅぎ、ギリシア語: Αθηναϊκή Δημοκρατία)は、紀元前5世紀前後のアテナイとアッティカの周辺地域において発展した。世界で初めての民主主義として知られており、ポリス(都市国家)において発展した。他のギリシアの都市では、アテナイの方式に倣った民主主義が成立していたが、アテナイの民主主義ほど記録が残されていない。 アテナイの民主主義は、直接民主制であり、市民が法律や法案に直接投票した。しかしすべての住民が投票に参加できたわけではなく、投票者は、大人の男性市民である必要があった。そのため外国人居住者、奴隷、女性に投票権はなく、その数は人口約25-30万人のうち3-5万人、あるいは「成人の総人口の30%未満であった」と言われている。 最も長くアテナイを統治した民主主義指導者は、ペリクレスであった。彼の死後、ペロポネソス戦争が終わるころに起きた、寡頭制革命によって、アテナイの民主主義は、2度中断された。そしてEucleidesの下で復活した後に、制度に変更が加わり、最も詳細に伝わっているのはペリクレスの時代の制度ではなく、この紀元前4世紀に変更された制度である。民主主義は、紀元前322年にマケドニア人によって抑圧された。アテナイの制度は後に復活したが、元来の民主主義にどの程度近いのかに関しては、議論の余地がある。ソロン(紀元前594年)、 クレイステネス(紀元前508-507年)、エフィアルテス(紀元前462年)は、アテナイ民主主義の発展に貢献した。クレイステネスは、財産ではなく居住していた地域によって、市民を10の部族に編成することで、貴族の権力を弱体化させた。
rdf:langString De Griekse polis Athene, bestaande uit de stad Athene en het omliggende gebied Attika, stond tussen 508 v.Chr. en 322 v.Chr. onder direct democratisch bestuur. Deze Atheense democratie geldt nu als de oudste democratie ter wereld. Belangrijke politieke beslissingen in de stad werden genomen door een Volksvergadering (Ekklèsia), samengesteld uit de mannelijke burgers van achttien jaar en ouder. Vrouwen, slaven en vreemdelingen (metoiken, vooral immigranten uit andere Griekse staten) waren uitgesloten van deelname aan de vergadering; de deelnemers echter, hadden zo'n veertig maal per jaar spreekrecht en stemrecht over wetgeving. Een raad van vrijwillige burgers, de Boulè, diende voorstellen in ter stemming. Ook de rechtspraak was democratisch georganiseerd in de vorm van volksrechtbanken (Dikastèria). Andere Griekse steden stelden ook een democratie in, en hoewel ze meestal het Atheense model volgden, was er geen enkele zo machtig, stabiel of goed gedocumenteerd als die van Athene. De publieke opinie voor de stemmers werd beïnvloed door de politieke satire die uitgevoerd werd door in de theaters. Solon, Kleisthenes (Hervormingen van Kleisthenes) en Ephialtes droegen allemaal bij tot de ontwikkeling van de Atheense democratie. Historici verschillen van mening over het feit welke van hen verantwoordelijk was voor welke instelling, en welke van hen het meeste een echte democratische beweging vertegenwoordigde. Het is het meest gebruikelijk om de Atheense democratie te dateren uit de tijd van Kleisthenes, omdat de grondwet van Solon faalde en vervangen werd door de tirannie van Peisistratos, terwijl Ephialtes de grondwet van Kleisthenes vreedzaam herzag. Hipparchos, de broer van de tiran Hippias, werd vermoord door Harmodios en Aristogiton, die vervolgens werden vereerd door de Atheners voor hun vermeende herstel van de Atheense vrijheid. De grootste en langstzittende democratische leider was Perikles; na zijn dood werd de Atheense democratie twee keer kort onderbroken door oligarchische revoluties tegen het einde van de Peloponnesische Oorlog. Het werd een beetje aangepast nadat de democratie werd hersteld onder Eukleides; de meest gedetailleerde geschreven bronnen gaan over deze vierde-eeuwse aanpassing in plaats van het systeem van Perikles. Zo werden wetgevende panels met ingelote leden (Nomotheten), samengesteld die over veel belangrijke wetten moesten beslissen (i.p.v. de Volksvergadering). De Atheense democratie ging ten onder door toedoen van de Macedoniërs in 322 v. Chr. De Atheense instellingen werd later nieuw leven ingeblazen, maar er was geen sprake meer van een directe democratie.
rdf:langString Demokracja ateńska – forma ustroju polis ateńskiej, położonej w greckiej krainie Attyce. Zazwyczaj uważa się, że trwała od początków VI do połowy IV wieku p.n.e., z przerwami w V wieku p.n.e. Według niektórych ocen, w Atenach okresu Peryklesa, obywatele z prawem głosu (demotes) stanowili około 40 tysięcy, spośród około 120 tysięcy ogółu ludności. Było to jedno z większych miast, gdyż w tamtych czasach sporej wielkości miasta liczyły ok. 10 tys. obywateli. Państwo to było pierwszą i w czasach starożytnych najważniejszą z demokracji. W języku greckim słowo demokracja od starożytności do dziś pełni też funkcję określenia republika.
rdf:langString Den atenska demokratin initierades först av Solon som konstruerade den i teorin. Det var dock först med Kleisthenes reformer år 508 f.Kr. som demokratin realiserades i Aten. Medborgare var den som var fri man, minst 20 år gammal, jordägare och bodde inom stadsstatens område. Kvinnor, metoiker, slavar och barn var inte medborgare. Alla medborgare hade tillgång till folkförsamlingen ekklesia. Folkförsamlingen sammanträdde först varje månad, senare tre-fyra gånger i månaden vid Akropolis. Det ansågs inte bara vara en rättighet utan också en plikt att ta del i det politiska livet. De röstberättigade männen ska ha varit cirka 40 000 till antalet och utgjorde "förmodligen inte mer än 30 procent av den totala vuxna befolkningen". Bara 6 000–8 000 av dessa deltog regelbundet i de politiska mötena i staden, som hölls på agora. Ärenden som avgjordes här var sådana som var av vikt för staten, till exempel eventuell krigföring och lagar. Omröstningar vid folkförsamlingens möten skedde med handuppräckning, innan vilken de som ville uttala sig i den aktuella frågan hade fått hålla ett anförande var. Ett undantag från handuppräckningen var fenomenet ostracism. Ostracism gick ut på att de församlade skrev namnet på en person som blivit mäktig inom staden, på en lerskärva. Om en person hade för mycket makt, ansågs detta kunna utgöra ett hot mot demokratin. Om en person fick ett visst antal "röster" kunde personen landsförvisas i upp till tio år. , även kallat femhundramannarådet, förberedde de lagförslag som skulle behandlas av folkförsamlingen. Till boulen lottades 500 män i taget under en tiondel av året. Den verkställande makten låg hos de nio arkonterna, som såg till att de förslag som godkänts av folkförsamlingen omsattes i praktiken. En sista kategori av styrande var strategerna, som stod för den militära ledningen. De var tio och hade naturligt nog mest makt i krigssituationer. Den atenska demokratin var baserad på etnisk homogenitet och uteslutning.
rdf:langString A democracia ateniense (no grego: δημοκρατία) foi uma forma de governo que surgiu na Grécia em meados do séc. VI a.C. A experiência democrática ateniense dava-se de forma direta, contudo, envolvia pequena parcela da população. Podiam participar somente os cidadãos livres e com direitos políticos (pois eles poderiam ser perdidos), nascidos em Atenas, maiores de 30 anos e filhos de pai ateniense, e a partir de 451 a.C., aqueles que fossem filhos de pai e mãe atenienses. Além disso, ainda precisavam ser reconhecidos pela fratria de seu pai e inscritos nos registros cívicos, bem como estarem quites com as obrigações militares. Escravos, mulheres e estrangeiros não poderiam participar nas instituições democráticas. Em geral, acredita-se que apenas 30% da população adulta de Atenas era elegível para participar do processo eleitoral. A liberdade e a igualdade constituíram a essência dessa democracia expressa através de três princípios básicos: isocracia, isonomia e isegoria. A isegoria, a isonomia e a isocracia eram traços fundamentais do regime democrático ateniense. Todos tinham o direito à palavra, a igualdade perante a lei, e a igual participação no exercício do poder. Essa igualdade dava-se, pois todos os membros do corpo político ateniense eram livres e, por isso, considerados iguais. Como disse Aristóteles, no século IV a.C., “a liberdade é o princípio da prática democrática”, ou seja, a liberdade é o preceito que determina a igualdade. Ser semelhante, isoi, tinha um duplo significado: era um sentimento de semelhança, onde todos os que compunham a pólis, por mais diferentes que pudessem ser sua origem, classe ou função, sentiam-se semelhantes uns aos outros; e o sentimento de responsabilidade social, já que cada cidadão era responsável por seu voto e suas atitudes. Em suma, para ser considerado um bom cidadão, o homem precisava ser virtuoso, responsável, devia explicações à comunidade, falava livremente e respeitava as leis vigentes. O sistema de funcionamento do governo democrático ateniense pode ser dividido em seis partes principais: Eclésia, Bulé, Arcontes, Estrategos e dois tribunais, o Areópago e Helieia. O processo de escolha da maioria dessas magistraturas ocorria através do sorteio, pois assim todos os cidadãos teriam chances iguais de participar destas instituições. O sorteio acontecia para os bouleutas, areopagitas, heliastas e arcontes. No caso dos estrategos, havia a eleição, pois eram magistraturas militares e dependiam de certo conhecimento técnico. Para verificar a aptidão dos candidatos a uma magistratura, antes da obtenção do cargo, era feito o exame de dokimasia diante da Boulé e da Helieia. A democracia não foi produto de um só homem e algumas vezes foi interrompida (especialmente nas revoluções oligárquicas), porém restaurada logo em seguida graças à ação popular. Seus principais arquitetos foram, sem dúvida, Sólon, Clístenes, Efialtes e Péricles. Instaurada na Grécia Clássica, a democracia ateniense ganhou forma durante o governo de Clístenes que, entre 508 a 507 a.C., empregou uma série de reformas político-administrativas estabelecendo os pilares de uma forma de governo, que seria resgatada nos séculos XVII, XVIII e XIX como substrato para as democracias modernas.
rdf:langString Приблизительно с 594 по 321 г. до н. э. в Афинском полисе существовала демократическая форма правления. Её называют первой в мире демократической системой. Любой гражданин имел право (и даже обязанность) участвовать в работе Народного собрания. Как отмечают, в эпоху расцвета афинской демократии около трети граждан одновременно занимали ту или иную государственную должность. Разделения властей в современном понимании не было. По мнению доктора юриспруденции Карлин Романо, опыт афинской демократии по сей день привлекает внимание учёных больше, чем современные реализации демократии. О современных представительских демократиях «Гардиан» отмечает, что древние афиняне, скорее, назвали бы британскую и американскую политические системы олигархическими. В конце XX века в западном мире прошла кампания по празднованию 2500 лет демократии (от реформ Клисфена 508/507 гг. до н. э.). В. П. Бузескул подчёркивал правовой характер афинской демократии, где воля народа ограничивалась законом.Древнегреческая демократия была ограниченной демократией только свободных граждан, оставляя без политических прав рабов и женщин, составлявших абсолютное большинство населения, античная демократия была рабовладельческой демократией.Рабы, метэки (иноземцы и освобождённые рабы) и женщины не имели прав граждан и не могли участвовать в управлении государством. Весьма вероятно, что соотношение свободных граждан к рабам было 1:3, поэтому в управлении государством (за вычетом женщин, детей и метэков) участвовали не более 15 % населения. С политической демократией по времени и географическому положению совпала «вершина» классического наследия культуры античности. Мы одни считаем не свободным от занятий и трудов, но бесполезным того, кто вовсе не участвует в государственной деятельности Перикл
rdf:langString 雅典式民主或古希腊式民主是在公元前508年于古希腊城邦雅典(包括雅典的中心城邦及其周边的阿提卡地区)发展出的一套民主体系。雅典也因此成为最早的民主政体之一。虽然其他的希腊城邦也设立了各式各样的民主体制,其中大多数也借鉴了雅典的模式,但它们没有一个能如同雅典的民主体制一般有力、稳定且具备良好的明文规定。雅典民主可以被看作是一次对直接民主制度的实验——因为选民并非选举民意代表(代議政治)而是直接参加对立法、行政议案的投票。 雅典民主是一种公民領導的地方自治,但它与现代民主制度的差异仍然是巨大的。首先,雅典民主的参与权并非如现代基于居民,阿提卡的女性被认为是不完整的人(女性不具有人權,但直至法國大革命時期仍有爭論),奴隶被认为是物品,不算人;其次,制度的不完善导致政府的效率非常低。政治家们为了名利经常借演讲互相诋毁,选民的民意会受在剧场中上演的政治讽刺戏剧的巨大影响都是无法忽视的事实。然而由于参与权有无的划分与经济上的阶层无关,因此雅典民主的选民参与程度在那个时代来说已经非常高。这种制度为希腊文明的发展做出了巨大的贡献。 梭伦(公元前594年)、克利斯提尼(公元前508-07年)和厄菲阿尔特(公元前462年)为雅典民主的发展做出了贡献。 克利斯提尼根据居住地而不是财富,将公民组织成十个群体,从而打破了贵族的无限权力。 在位最持久的民主领袖是伯里克利,他的时代也被称为伯里克利时代,是雅典最辉煌的时代,产生了苏格拉底、柏拉图等一批知名思想家。
rdf:langString Афінська демократія — етап в історії Стародавніх Афін, що охоплює період з 500 по 321 р. до н. е., коли у місті-державі Афіни існувала демократична форма правління. У добу Афінської демократії громадянин, який був спадковим жителем Афін і не був рабом, мав право брати участь у роботі суверенних зборів. Розробка порядку денного зборів і повсякденне керівництво містом здійснювалися радою. Судові й аудиторські функції — великим журі. Членство як в раді, так і в журі надавалося за жеребом. Будь-який громадянин мав рівні шанси бути сьогодні правителем Афін, а завтра — верховним суддею. Перший ідеолог демократії, Перикл, відстоював цю форму правління на тій підставі, що вона сприяє прояву терпимості і громадянськості. Він ввів плату за роботу в журі, яка дорівнювала приблизно денному доходу працівника. Пізніше такий порядок був розповсюджений на членів ради та асамблеї. Як зазначав Аристотель, це дало можливість брати участь у роботі асамблеї бідним. Подібно до Платона та Фукідіда, Аристотель був проти демократичної форми правління. Всі троє вважали її незахищеною від неосвічених демагогів і такою, що сприяє експропріації власників. Однак залишок їх відношення до демократії зберігся у слові, яке нині є запозиченим у греків, — давньогрецькою мовою «idiotes», що означало «приватні громадяни». Серйозне обговорення питання про відродження Афінської демократії як можливої моделі державного устрою не відновилося аж до нашого часу. Зараз, коли комп'ютерна технологія зняла всі перешкоди на шляху широкої участі людей у прийнятті рішень, цей феномен почали досліджувати як імовірну життєздатну альтернативу представницької демократії.
xsd:nonNegativeInteger 84795

data from the linked data cloud