Artificial silk

http://dbpedia.org/resource/Artificial_silk

Kunstseide bezeichnet synthetische Filamentgarne, die Naturseide nachahmen. Der Begriff geht auf Joseph Wilson Swan zurück, der 1885 die Bezeichnung „artifical silk“ für die von ihm künstlich erzeugten Nitratcellulosefilamente einführte. Später wurden auch die auf Basis von Cellulose ersponnenen Kupfer-, Viskose- und Acetatfilamentgarne als Kunstseide bezeichnet. rdf:langString
인견(人絹, art silk)은 인조 견이라는 뜻으로, 견직물과 비슷한 질감을 내도록 만들어진 인공섬유다. 보통 "인견"이라는 말은 레이온의 동의어로 사용되지만 로 만들어지는 것도 있다. 인견은 1890년대에 처음 나타났으며, 이때 "비스코스"라는 상표명을 썼다. 1924년 미국에서는 상표명이 "레이온"으로 바뀌었으나 유럽에서는 비스코스라는 말이 계속 쓰였고 산업현장에서는 "비스코스 레이온"이라고 부르게 되었다. 1931년, 헨리 포드가 화학자 와 를 고용해 콩 섬유로 인견을 만들게 했는데, 그 결과물이 이다. 아즐론은 1940년 일간 2,300 킬로그램 생산량을 달성했지만 시장에 풀리지는 않았다. 최초의 화학합성섬유인 듀폰의 나일론은 인견이라고 불리지는 않지만, 그 개발 목적이 1930년대 말 제2차 세계대전으로 인해 일본산 견직물의 수입이 끊기면서 그 대체품목으로 개발된 것이다. rdf:langString
Jedwab sztuczny – wiązka ciągłych włókien sztucznych otrzymywanych z celulozy drzewnej, zwykle skręconych. rdf:langString
Синтетический шёлк — любое напоминающее шёлк синтетическое волокно. rdf:langString
Umělé hedvábí (angl.: artificial silk, něm.: Kunstseide) je historické souhrnné označení pro filamenty vyrobené z viskózy, z acetátové nebo z měďnaté vlákniny. Vlákna byla vyrobena z polymerních roztoků technologií mokrého zvlákňování z velké části jako imitace přírodního hedvábí, se kterým měla optickou podobnost. rdf:langString
Artificial silk or art silk is any synthetic fiber which resembles silk, but typically costs less to produce. Frequently, "artificial silk" is just a synonym for rayon. When made out of bamboo viscose it is also sometimes called bamboo silk. In the present day, imitation silk may be made with rayon, mercerized cotton, polyester, a blend of these materials, or a blend of rayon and silk. rdf:langString
La seda artificial o seda artística es cualquier fibra sintética que se asemeja a la seda, pero cuya producción suele ser menos costosa. A menudo, "seda artificial" es solo un sinónimo de rayón.​ Cuando se fabrica con viscosa de bambú, también se denomina a veces seda de bambú.​ En la actualidad, la imitación de seda puede hacerse con rayón,​ algodón mercerizado,​ poliéster,​ una mezcla de estos materiales, o una mezcla de rayón y seda. rdf:langString
Konstsilke är ett konstgjort textilmaterial, skapat i avsikt att ersätta natursilket. Nitrossilket eller Chardonnetsilket är den äldsta metoden, som uppfanns av greve Hilaire de Chardonnet 1884. Cellulosanitrat löses i till en viskös vätska, varur tråden antingen genom torra vägen då den får stelna i luften, eller genom våta, då ett fällbad får koagulera tråden, drages. Efter tvättning denitreteras cellulosantitratet. Metoden är omständlig och dyrbar. Viskos uppfanns 1892, och är numera den vanligaste typen av konstsilke. rdf:langString
rdf:langString Umělé hedvábí
rdf:langString Kunstseide
rdf:langString Artificial silk
rdf:langString Seda artificial
rdf:langString 인견
rdf:langString Sztuczny jedwab
rdf:langString Искусственный шёлк
rdf:langString Konstsilke
xsd:integer 14100331
xsd:integer 1107555501
rdf:langString Umělé hedvábí (angl.: artificial silk, něm.: Kunstseide) je historické souhrnné označení pro filamenty vyrobené z viskózy, z acetátové nebo z měďnaté vlákniny. Vlákna byla vyrobena z polymerních roztoků technologií mokrého zvlákňování z velké části jako imitace přírodního hedvábí, se kterým měla optickou podobnost. První průmyslově vyráběné umělé hedvábí vynalezl Francouz Chardonnet v roce 1884. V první polovině 20. století se vyráběly příze, především viskózové, v poměrně značném množství (např. v roce 1938 téměř 1/5 zpracovaného množství bavlny) , s příchodem polyamidových a polyesterových vláken však ztratily na významu. V 21. století se shora zmíněné druhy vláken ještě vyrábí, ale označení umělé hedvábí se pro ně používá jen zcela ojediněle.
rdf:langString Artificial silk or art silk is any synthetic fiber which resembles silk, but typically costs less to produce. Frequently, "artificial silk" is just a synonym for rayon. When made out of bamboo viscose it is also sometimes called bamboo silk. The first successful artificial silks were developed in the 1890s of cellulose fiber and marketed as art silk or viscose, a trade name for a specific manufacturer. In 1924, the name of the fiber was officially changed in the U.S. to rayon, although the term viscose continued to be used in Europe. The material is commonly referred to in the industry as viscose rayon. In 1931, Henry Ford hired chemists Robert Boyer and Frank Calvert to produce artificial silk made with soybean fibers. They succeeded in making a textile fiber of spun soy protein fibers, hardened or tanned in a formaldehyde bath, which was given the name Azlon. It was usable for making suits, felt hats, and overcoats. Though pilot production of Azlon reached 5,000 pounds (2,300 kg) per day in 1940, it never reached the commercial market; DuPont's nylon became the most important artificial silk. Although not sold under the name art silk initially, nylon, the first synthetic fiber, was developed in the United States in the late 1930s and used as a replacement for Japanese silk during World War II. Its properties are far superior to rayon and silk when wet, and so it was used for many military applications, such as parachutes. Although nylon is not a good substitute for silk fabric in appearance, it is a successful functional alternative. DuPont's original plans for nylon to become a cheaper and superior replacement for silk stockings were soon realized, then redirected for military use just two years later during World War II. Nylon became a prominent industrial fiber in a short time frame, permanently replacing silk in many applications. In the present day, imitation silk may be made with rayon, mercerized cotton, polyester, a blend of these materials, or a blend of rayon and silk. Despite a generally similar appearance, genuine silk has unique features that are distinguishable from artificial silk. However, in some cases art silk can be passed off as real silk to unwary buyers. A number of tests are available to determine a fabric's basic fiber makeup, some of which can be performed prior to purchasing a fabric whose composition is questionable. Tests include rubbing the pile in the hand, burning a small piece of the fringe to smell the ash and smell the smoke, and dissolving the pile by performing a chemical test.
rdf:langString Kunstseide bezeichnet synthetische Filamentgarne, die Naturseide nachahmen. Der Begriff geht auf Joseph Wilson Swan zurück, der 1885 die Bezeichnung „artifical silk“ für die von ihm künstlich erzeugten Nitratcellulosefilamente einführte. Später wurden auch die auf Basis von Cellulose ersponnenen Kupfer-, Viskose- und Acetatfilamentgarne als Kunstseide bezeichnet.
rdf:langString La seda artificial o seda artística es cualquier fibra sintética que se asemeja a la seda, pero cuya producción suele ser menos costosa. A menudo, "seda artificial" es solo un sinónimo de rayón.​ Cuando se fabrica con viscosa de bambú, también se denomina a veces seda de bambú.​ Las primeras sedas artificiales con éxito se desarrollaron en la década de 1890 a partir de fibra de celulosa y se comercializaron como rayón o viscosa, nombre comercial de un fabricante concreto.​ En 1924, el nombre de la fibra se cambió oficialmente en Estados Unidos por el de rayón, aunque en Europa se siguió utilizando el término viscosa. El material se denomina comúnmente en la industria como rayón viscosa.​ En 1931, Henry Ford contrató a los químicos Robert Boyer y Frank Calvert para producir seda artificial hecha con fibras de soya. Consiguieron fabricar una fibra textil de fibras proteicas de soja hiladas, endurecidas o curtidas en un baño de formaldehído, que recibió el nombre de Azlon. Se podía utilizar en la confección de trajes, sombreros de fieltro y abrigos. Aunque la producción piloto de Azlon alcanzó 2300 kg al día en 1940, nunca llegó al mercado comercial; el nylon de DuPont fue el ganador en la búsqueda de la seda artificial. Aunque inicialmente no se vendía con el nombre de seda artificial, el nailon, la primera fibra sintética, se desarrolló en Estados Unidos a finales de la década de 1930 y se utilizó como sustituto de la seda japonesa durante la Segunda Guerra Mundial. Sus propiedades son muy superiores a las del rayón y la seda cuando se moja, por lo que se utilizó para muchas aplicaciones militares, como los paracaídas. Aunque el nylon no es un buen sustituto del tejido de seda en cuanto a su aspecto, es una alternativa funcional de éxito. Los planes originales de DuPont para que el nailon se convirtiera en un sustituto más barato y superior de las medias de seda​ se hicieron realidad muy pronto,​ y luego se reorientaron para su uso militar​​ apenas dos años después, durante la Segunda Guerra Mundial. El nailon se convirtió en poco tiempo en una fibra industrial destacada, sustituyendo definitivamente a la seda en muchas aplicaciones. En la actualidad, la imitación de seda puede hacerse con rayón,​ algodón mercerizado,​ poliéster,​ una mezcla de estos materiales, o una mezcla de rayón y seda. A pesar de tener un aspecto generalmente similar, la seda auténtica tiene características únicas que se distinguen de la artificial. Sin embargo, en algunos casos la seda artificial puede hacerse pasar por seda auténtica a los compradores incautos. Existen varias pruebas para determinar la composición básica de la fibra de un tejido, algunas de las cuales pueden realizarse antes de comprar un tejido cuya composición sea dudosa. Las pruebas incluyen frotar el pelo en la mano, quemar un pequeño trozo de los flecos para oler la ceniza y el humo, y disolver el pelo realizando una prueba química.​
rdf:langString 인견(人絹, art silk)은 인조 견이라는 뜻으로, 견직물과 비슷한 질감을 내도록 만들어진 인공섬유다. 보통 "인견"이라는 말은 레이온의 동의어로 사용되지만 로 만들어지는 것도 있다. 인견은 1890년대에 처음 나타났으며, 이때 "비스코스"라는 상표명을 썼다. 1924년 미국에서는 상표명이 "레이온"으로 바뀌었으나 유럽에서는 비스코스라는 말이 계속 쓰였고 산업현장에서는 "비스코스 레이온"이라고 부르게 되었다. 1931년, 헨리 포드가 화학자 와 를 고용해 콩 섬유로 인견을 만들게 했는데, 그 결과물이 이다. 아즐론은 1940년 일간 2,300 킬로그램 생산량을 달성했지만 시장에 풀리지는 않았다. 최초의 화학합성섬유인 듀폰의 나일론은 인견이라고 불리지는 않지만, 그 개발 목적이 1930년대 말 제2차 세계대전으로 인해 일본산 견직물의 수입이 끊기면서 그 대체품목으로 개발된 것이다.
rdf:langString Jedwab sztuczny – wiązka ciągłych włókien sztucznych otrzymywanych z celulozy drzewnej, zwykle skręconych.
rdf:langString Синтетический шёлк — любое напоминающее шёлк синтетическое волокно.
rdf:langString Konstsilke är ett konstgjort textilmaterial, skapat i avsikt att ersätta natursilket. Nitrossilket eller Chardonnetsilket är den äldsta metoden, som uppfanns av greve Hilaire de Chardonnet 1884. Cellulosanitrat löses i till en viskös vätska, varur tråden antingen genom torra vägen då den får stelna i luften, eller genom våta, då ett fällbad får koagulera tråden, drages. Efter tvättning denitreteras cellulosantitratet. Metoden är omständlig och dyrbar. 1890 uppfanns kopparsilket eller Paulisilket av franmannen , men fick sitt namn av Pauli, som 1897 tog patent på metoden i Tyskland. För att erhålla spinnvätskan löses cellulosan efter att ha kokats med utspädd alkali, i en ammoniaklösning av kopparoxid. Viskos uppfanns 1892, och är numera den vanligaste typen av konstsilke. Acetatsilket eller celanessilket som uppfanns 1912 fick under början av 1900-talet stor betydelse.
xsd:nonNegativeInteger 6986

data from the linked data cloud