Armenian genocide

http://dbpedia.org/resource/Armenian_genocide an entity of type: Thing

Arménská genocida je souhrnné označení pro vyvražďování přibližně 1,5 milionu Arménů Turky během let 1915 a 1918. Začátek genocidy je každoročně připomínán 24. dubna. Podobné genocidy prováděli Turci v tomto období v Řecku a v Íránu na místním obyvatelstvu. Turecká vláda sice připouští, že v dramatickém období rozpadu Osmanské říše zahynulo i mnoho Arménů, dlouhodobě však popírá, že by šlo o plánovitou genocidu; označení těchto událostí za genocidu může být v Turecku dokonce postihováno jako trestný čin „urážky tureckého národa“. rdf:langString
Is é Cinedhíothú na nAirméanach an ródach a rinneadh ar phobal Airméanach na Tuirce sna blianta 1915-17, nuair a bhí páirtí na dTurcach Óg i gceannas ar Impireacht Otamánach. rdf:langString
アルメニア人虐殺(アルメニアじんぎゃくさつ)は、19世紀末から20世紀初頭に、オスマン帝国の少数民族であったアルメニア人の多くが、強制移住、虐殺などにより死亡した事件の総称。狭義では特に第一次世界大戦中に起きた虐殺事件を指し、これがによる計画的で組織的なジェノサイド(虐殺)だったと見る意見が大勢であり、「アルメニア人ジェノサイド」とも呼ばれる。21世紀に至る現代でも、オスマン帝国の主な継承国であるトルコ共和国は国際的に非難されている。は、その計画性や組織性を認めていない。 rdf:langString
아르메니아인 집단학살(아르메니아어: Հայոց Ցեղասպանություն 하요츠 체가스파누튠 또는 Մեծ Եղեռն 메츠 예게른, 튀르키예어: Ermeni Soykırımı 에르메니 소이크르므[*])은 19세기 말에서 20세기 초까지 오스만 제국 또는 튀르키예 정부가 오스만 제국의 영토에 거주했던 소수 민족이자 변두리 지역에 거주하던 기독교계 아르메니아인을 집단적으로 살해한 사건이다. 제1차 세계 대전 중 튀르키예 정부의 아르메니아인 강제 이주가 시행되면서 수많은 아르메니아인이 목숨을 잃었다. 이 사건을 현대의 첫 조직적 집단학살 사건으로 인정하는 견해가 대다수이나, 튀르키예 정부에서는 이를 강제이주에 따른 희생이라고 주장하면서 집단학살을 인정하지 않고 있다. rdf:langString
Armeniska folkmordet var ett folkmord på och svår förföljelse av den armeniska befolkningen i dåvarande Osmanska riket mellan framför allt 1915 och 1916, men förföljelserna fortsatte fram till 1923. Detta var samtidigt som första världskriget pågick (1914–1918). Folkmordet var huvudsakligen riktat mot armenier, men även andra kristna grupper drabbades hårt. Utöver armenierna så mördades och förföljdes assyrier/syrianer, pontiska greker och kaldéer inom riket. Huvudansvariga för folkmorden var den ungturkiska rörelsen. rdf:langString
الإبادة الجماعية للأرمن أو مذابح الأرمن أو المحرقة الأرمنية (بالأرمنية: Հայոց Ցեղասպանութիւն) (بالتركية: Ermeni Soykırımı)‏ هي عملية القتل الجماعي الممنهج وطرد الأرمن التي حصلت في أراضي الدولة العثمانية على يد حكومة جمعية الاتحاد والترقي خلال الحرب العالمية الأولى. مع أن مجازر متفرقة قد ارتكبت بحق الأرمن منذ منتصف العام 1914م، فإن المتفق عليه أن تاريخ بداية الإبادة هو 24 أبريل 1915م، وهو اليوم الذي جمعت فيه السلطات العثمانية مئات من المثقفين وأعيان الأرمن واعتقلتهم ورحلتهم من القسطنطينية (إسطنبول اليوم) إلى ولاية أنقرة حيث لقي أغلبهم حتفه. rdf:langString
El genocidi armeni (en armeni: Հայոց Ցեղասպանություն Hayoċ Ċełaspanuṫun; en turc: Ermeni Soykırımı o Ermeni Tehciri), també nomenat holocaust armeni, o Gran Crim (armeni: Մեծ Եղեռն Mec Yełeṙn), va ser un conjunt de matances i deportacions massives de població armènia de l'actual territori de Turquia efectuades per l'Imperi Otomà entre 1915 i 1923, especialment durant el règim dels Joves Turcs. És considerat el segon genocidi modern, després de l'extermini dels hereros de Namíbia per part d'Alemanya, i el primer a utilitzar un sistema complex de deportació i extermini. rdf:langString
Ως γενοκτονία των Αρμενίων (Αρμενικά: Հայոց Ցեղասպանություն, Χαγιότς τσεγκασπανουτιούν) αναφέρονται τα γεγονότα εξόντωσης Αρμενίων πολιτών της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας κατά τη διάρκεια του Α΄ Παγκοσμίου Πολέμου. Σφαγές Αρμενίων είχαν γίνει και ενωρίτερα επί Σουλτάνου Αμπντούλ Χαμίτ, το 1894-96, με τον αριθμό των νεκρών να εκτιμάται μεταξύ 80 και 300 χιλιάδων και τον αριθμό των ορφανών παιδιών σε 50.000. Ωστόσο οι πλέον εκτεταμένες σφαγές Αρμενίων αποδίδονται στο κίνημα των Νεότουρκων (1908-18). Ως έναρξη της Αρμενικής Γενοκτονίας συμβολικά θεωρείται η 24η Απριλίου του 1915, όταν η ηγεσία της Αρμενικής κοινότητας της Κωνσταντινούπολης φυλακίστηκε και εκατοντάδες Αρμένιοι της Πόλης απαγχονίστηκαν. Θεωρείται μια από τις πρώτες σύγχρονες γενοκτονίες. rdf:langString
The Armenian genocide was the systematic destruction of the Armenian people and identity in the Ottoman Empire during World War I. Spearheaded by the ruling Committee of Union and Progress (CUP), it was implemented primarily through the mass murder of around one million Armenians during death marches to the Syrian Desert and the forced Islamization of Armenian women and children. rdf:langString
La Armena Genocido (armene Հայոց Ցեղասպանություն, Hajoc' Ceghaspanutjun', turke Ermeni Soykırımı), kelkfoje ankaŭ konata kiel armena holokaŭsto, Մեծ Եղեռն, granda hororo aŭ armena masakro, estis la perforta deportado kaj fina murdado de nedeterminita nombro da armenoj, kalkulitaj proksimume je pli ol unu miliono kaj duono, dum la regado de la Junaj Turkoj, en la Otomana Imperio, de 1915 ĝis 1917, dum la Unua Mondmilito. rdf:langString
Der Völkermord an den Armeniern war einer der ersten systematischen Genozide des 20. Jahrhunderts. Er geschah während des Ersten Weltkrieges unter Verantwortung der jungtürkischen, vom Komitee für Einheit und Fortschritt gebildeten Regierung des Osmanischen Reichs. Bei Massakern und Todesmärschen, die im Wesentlichen in den Jahren 1915 und 1916 stattfanden, kamen je nach Schätzung zwischen 300.000 und mehr als 1,5 Millionen Menschen zu Tode. Die Schätzungen zur Zahl der Armenier, die während der Verfolgungen in den beiden vorangegangenen Jahrzehnten getötet wurden, variieren zwischen 80.000 und 300.000. rdf:langString
Armeniar genozidioa (armenieraz: Հայոց Ցեղասպանություն Hayots Tseghaspanutyun; turkieraz: Ermeni Soykırımı edo Ermeni Kıyımı) Otomandar Inperioko armeniarrak nahita eta sistematikoki suntsitzeko hilketak izan ziren, Lehen Mundu Gerraren garaian eta ondoren egindakoak. Beste izen hauek ere baditu: armeniar holokaustoa, armeniar sarraskiak edo, armeniarren artean, Krimen Handia (armenieraz, Մեծ Եղեռն). Genozidioa Otomandar Inperioak egin zuen, Turkiar Gazteen gobernualdian. Hildako armeniarrak milioi bat eta miloi eta erdi bitartean izan zirela jotzen da. rdf:langString
El genocidio contra el pueblo armenio (en armenio: Հայոց Ցեղասպանություն Hayots tzeghaspanutiun; en turco: Ermeni Soykırımı o Ermeni Tehciri), también llamado holocausto armenio, o Gran Crimen (armenio: Մեծ Եղեռն Mec Yełeṙn), fue la deportación forzosa y el intento de exterminar la cultura armenia.​ Se calcula que entre un millón y medio y dos millones de civiles armenios​ fueron perseguidos y asesinados por el gobierno de los Jóvenes Turcos en el Imperio otomano, entre 1915 y 1923.​​ rdf:langString
Le génocide arménien (en arménien : Հայոց ցեղասպանություն, Hayots tseghaspanoutyoun ; en turc : Ermeni Soykırımı), ou plus précisément le génocide des Arméniens, est un génocide perpétré d'avril 1915 à juillet 1916, voire 1923, au cours duquel les deux tiers des Arméniens qui vivent alors sur le territoire actuel de la Turquie périssent du fait de déportations, famines et massacres de grande ampleur. Il est planifié et exécuté par le parti au pouvoir à l'époque, le Comité Union et Progrès (CUP), plus connu sous le nom de « Jeunes-Turcs », composé en particulier du triumvirat d'officiers Talaat Pacha, Enver Pacha et Djemal Pacha, qui dirige l'Empire ottoman alors engagé dans la Première Guerre mondiale aux côtés des Empires centraux. Il coûte la vie à environ un million deux cent mille Armé rdf:langString
Genosida Armenia adalah pemusnahan sistematis terhadap rakyat Armenia dan jati diri mereka di Kesultanan Utsmaniyah semasa Perang Dunia I. Genosida yang digagas rezim Komite Persatuan dan Kemajuan Utsmaniyah ini terutama diwujudnyatakan lewat aksi pembunuhan massal yang merenggut nyawa sekitar satu juta warga Armenia dalam kirab maut menuju Gurun Pasir Suriah, dan lewat aksi pengislaman paksa perempuan dan anak-anak Armenia. rdf:langString
Con il termine genocidio armeno, talvolta olocausto degli armeni o massacro degli armeni, si indicano le deportazioni ed eliminazioni di armeni perpetrate dall'Impero ottomano tra il 1915 e il 1916, che causarono circa 1,5 milioni di morti Tale genocidio viene commemorato dagli armeni il 24 aprile. rdf:langString
De Armeense genocide (Armeens: Հայոց ցեղասպանություն, Hayots tseghaspanutyun, Turks: Ermeni Soykırımı), door Armeniërs traditioneel aangeduid met Medz Yeghern (Armeens: Մեծ Եղեռն, "Grote Misdaad") is de naam voor de volkerenmoord gepleegd op tussen de 1 en 1,5 miljoen Armeniërs in het Ottomaanse Rijk ten tijde van het regime van de Jonge Turken. De startdatum is 24 april 1915, de dag dat de Ottomaanse autoriteiten ongeveer 250 Armeense intellectuelen en leiders van de gemeenschap in Istanboel oppakten en arresteerden. De genocide werd tijdens en na de Eerste Wereldoorlog in twee fases uitgevoerd: het grootschalig doden van de weerbare mannelijke bevolking door middel van massamoord en onderwerping van het leger van dienstplichtigen tot dwangarbeid, gevolgd door de deportatie van vrouwen, k rdf:langString
Ludobójstwo Ormian (orm. Մեծ Եղեռն, Mec Jeghern, co oznacza „wielkie nieszczęście”; Հայոց ցեղասպանություն Hajoc’ C’eghaspanut’jun – „ludobójstwo Ormian”), rzeź Ormian (tur. Ermeni Soykırımı) – ludobójstwo popełnione na ludności ormiańskiej w Imperium Osmańskim w czasie I wojny światowej, w latach 1915–1917. Według współczesnych obliczeń tureckich, w latach 1915–1917 zginęło 972 tysiące osób. Wcześniej Turcy przyjmowali, że zginęło 300 tysięcy osób, Ormianie natomiast liczbę ofiar szacowali na 1,5 miliona osób. rdf:langString
Геноци́д армя́н (арм. Հայոց Ցեղասպանություն, тур. Ermeni soykırımı — геноцид армян, тур. Ermeni Kırımı — армянская резня; по-армянски чаще используется выражение Մեծ Եղեռն МФА: [mɛts jɛˈʁɛrn] — Великое Злодеяние) — геноцид, организованный и осуществлённый в 1915 году (по мнению некоторых источников, продлившийся до 1923 года) на территориях, контролируемых властями Османской империи. Геноцид проводился путём физического уничтожения и насильственной депортации, включая перемещение гражданского населения в условиях, приводящих к неминуемой смерти («Марши смерти»). Наряду с письменными приказами с требованием о депортации, Министерство внутренних дел и ЦК партии «Единение и прогресс» распространяли устные секретные приказы об организации массовых убийств армянских переселенцев. Одной из целей rdf:langString
Genocídio Armênio (português brasileiro) ou Arménio (português europeu) (em armênio/arménio: Հայոց ցեղասպանություն; Hayots tseghaspanutyun), também conhecido como Holocausto Armênio, Massacre Armênio e, tradicionalmente, como Medz Yeghern (em armênio: Մեծ Եղեռն; "Grande Crime") foi o extermínio sistemático pelo governo otomano de seus súditos armênios, minoritários dentro de sua pátria histórica, que se encontra no território que constitui a atual República da Turquia. O número total de pessoas mortas como resultado do genocídio é estimado entre 800 mil e 1,8 milhão. O dia 24 de abril de 1915 é convencionalmente considerado a data de início dos massacres, quando as autoridades otomanas caçaram, prenderam e executaram cerca de 250 intelectuais e líderes comunitários armênios em Constantino rdf:langString
Геноци́д вірме́нів (вірм. Հայոց Ցեղասպանություն, трансліт. Hayoc̕ C̕eġaspanowt̕yown; тур. Ermeni Soykırımı / Ermeni Tehciriy), або Вели́кий зло́чин (вірм. Մեծ Եղեռն, трансліт. Meç Eġeṙn) — геноцид, організований і здійснений 1915 року (на думку деяких джерел, продовжувався до 1923 року) на територіях, які були підконтрольні владі Османської імперії. Геноцид здійснювали шляхом фізичного знищення й депортації, включно з переміщенням цивільного населення в умовах, що призводять до неминучої смерті. rdf:langString
亚美尼亚种族灭绝(亞美尼亞語:Հայոց Ցեղասպանութիւն;土耳其語:Ermeni Soykırımı),指鄂圖曼土耳其政府於1915年至1917年间,对居住在其辖区内的亚美尼亚人的一次系统性的种族灭绝行为。此次行动由奥斯曼帝国联合进步委员会牵头發起,通过驱逐(死亡行军),胁迫亚美尼亚女性和孩童改变其宗教来践行其计划,残害百万人之巨。 一战前,亚美尼亚人主要聚居在安纳托利亚(即小亚细亚)东部,附属于奥斯曼帝国,并受其庇护,植根于当地居民之中。1890 年代的哈米德大屠杀,1909 年的阿达纳屠杀,都是帝国政府对亚美尼亚人所犯下的罪行。19 世纪末 20 世纪初,奥斯曼帝国经历了一系列军事挫败,丧失大量领土,其中尤以发生在 1912 - 1913 年的巴尔干战争为最。(国力衰弱)引发了联合进步委员会对居住在帝国东部省份,将其视为土耳其心脏的亚美尼亚人想寻求独立的担忧。1914 年,随着俄国与波斯领土被吞并,特别组织大肆屠杀当地亚美尼亚居民。帝国政府对此解释为是亚美尼亚人的叛乱——尽管这是莫须有的罪名。大规模驱逐的主要目的是断绝亚美尼亚人独立 / 自治的念想。 rdf:langString
rdf:langString Armenian genocide
rdf:langString الإبادة الجماعية للأرمن
rdf:langString Genocidi armeni
rdf:langString Arménská genocida
rdf:langString Völkermord an den Armeniern
rdf:langString Γενοκτονία των Αρμενίων
rdf:langString Armena genocido
rdf:langString Armeniar genozidioa
rdf:langString Genocidio armenio
rdf:langString Cinedhíothú na nAirméanach
rdf:langString Genosida Armenia
rdf:langString Genocidio armeno
rdf:langString Génocide arménien
rdf:langString アルメニア人虐殺
rdf:langString 아르메니아인 집단학살
rdf:langString Armeense Genocide
rdf:langString Ludobójstwo Ormian
rdf:langString Genocídio armênio
rdf:langString Геноцид армян
rdf:langString Armeniska folkmordet
rdf:langString Геноцид вірмен
rdf:langString 亚美尼亚种族灭绝
xsd:integer 140376
xsd:integer 1122454019
rdf:langString see caption
rdf:langString Column of Armenian deportees guarded by gendarmes in Harput vilayet
xsd:integer 1915
xsd:integer 600000
rdf:langString Committee of Union and Progress
rdf:langString We have been blamed for not making a distinction between guilty and innocent Armenians. [To do so] was impossible. Because of the nature of things, one who was still innocent today could be guilty tomorrow. The concern for the safety of Turkey simply had to silence all other concerns. Our actions were determined by national and historical necessity.
xsd:gMonthDay --05-04
rdf:langString Armenian genocide
rdf:langString Related articles
xsd:integer 27
rdf:langString الإبادة الجماعية للأرمن أو مذابح الأرمن أو المحرقة الأرمنية (بالأرمنية: Հայոց Ցեղասպանութիւն) (بالتركية: Ermeni Soykırımı)‏ هي عملية القتل الجماعي الممنهج وطرد الأرمن التي حصلت في أراضي الدولة العثمانية على يد حكومة جمعية الاتحاد والترقي خلال الحرب العالمية الأولى. مع أن مجازر متفرقة قد ارتكبت بحق الأرمن منذ منتصف العام 1914م، فإن المتفق عليه أن تاريخ بداية الإبادة هو 24 أبريل 1915م، وهو اليوم الذي جمعت فيه السلطات العثمانية مئات من المثقفين وأعيان الأرمن واعتقلتهم ورحلتهم من القسطنطينية (إسطنبول اليوم) إلى ولاية أنقرة حيث لقي أغلبهم حتفه. نُفذت عملية الإبادة على مرحلتين وقد أمر بها الباشاوات الثلاثة بصفتها جزءاً من سياسة التتريك المفروضة بالقوة. في المرحلة الأولى قُتل الذكور البالغون جماعياً، في المرحلة الثانية، أجبرت النساء والأطفال والشيوخ، حسب قانون التهجير، على المشي في مسيرات موت حتى بادية الشام في عامي 1915 و1916م حيث تعرضوا لعمليات نهب واغتصاب وقتل دورياً، وتشير التقديرات إلى أن عدد من أجبر على هذه المسيرات يتراوح بين 800 ألف حتى 1.2 مليون أرمني وبأن 200 ألفاً منهم على الأقل كانوا لا يزالون على قيد الحياة في نهاية العام 1916م. وفق بعض التعريفات، فإن الإبادة تمتد أيضاً لتشمل عمليات القتل الجماعي لعشرات الألوف من المدنيين الأرمن خلال الحرب التركية الأرمنية في عام 1920م. تتراوح تقديرات الوفيات حول العدد الإجمالي للضحايا الأرمن الذي قضوا نتيجة لسياسات الحكومات العثمانية والتركية بين عامي 1915 و1923 بين 800 ألف إلى أكثر من مليون نسمة، وتنحدر أغلب مجتمعات الشتات الأرمني حول العالم من ناجين من هذه الإبادة. يُشير بعض المؤرخين إلى أن الإبادة الجماعية للآشوريين ولليونانين التي حصلت في تلك الفترة نفسها كانت جزءاً من سياسة موحدة اتبعتها تلك الحكومات مع هذه المجموعات الإثنية، يرى العديد من الباحثين أن هذه الأحداث جزءٌ سياسية موحدة انتهجتها حكومة تركيا الفتاة ضد مجموعات إثنية متنوعة. كانت هذه العملية سبباً رئيساً دفع المحامي في عام 1943م لتعريف الإبادة الجماعية على أنها جريمةً تشمل الإبادة الممنهجة لشعب ما. تتفق غالبية الباحثين والمؤرخين على أن ما حصل للأرمن كان إبادة جماعية، في حين ترفض الجمهورية التركية استعمال كلمة «إبادة» لوصف هذه العملية وتصفه بأنه تعبير غير دقيق. وقد وصفت الحكومات والمجالس النيابية، في عام 2019م، لاثنين وثلاثين بلداً بما فيها الولايات المتحدة الأمريكية وروسيا وألمانيا هذه العملية على أنها إبادة جماعية بالإضافة لتجريم بعض من هذه الحكومات عمليات إنكار حدوثها.
rdf:langString El genocidi armeni (en armeni: Հայոց Ցեղասպանություն Hayoċ Ċełaspanuṫun; en turc: Ermeni Soykırımı o Ermeni Tehciri), també nomenat holocaust armeni, o Gran Crim (armeni: Մեծ Եղեռն Mec Yełeṙn), va ser un conjunt de matances i deportacions massives de població armènia de l'actual territori de Turquia efectuades per l'Imperi Otomà entre 1915 i 1923, especialment durant el règim dels Joves Turcs. És considerat el segon genocidi modern, després de l'extermini dels hereros de Namíbia per part d'Alemanya, i el primer a utilitzar un sistema complex de deportació i extermini. Es va caracteritzar per la seva brutalitat en les massacres, i la utilització de marxes forçades amb les deportacions en condicions extremes, que generalment portava a la mort a molts dels deportats. Altres grups ètnics cristians també van ser massacrats per l'Imperi Otomà durant aquest període, entre ells els assiris i els grecs pòntics. Alguns historiadors consideren que aquests actes van ser part de la mateixa política genocida. Moltes comunitats de la diàspora armènia al voltant del món van arribar a existir com a resultat directe del genocidi. La data del començament del genocidi se situa el 24 d'abril de 1915, arran de l'ordre del gran visir del sultanat, Mehmet Talat Paixà, de deportació i d'execució d'entre 600 i 800 intel·lectuals i prohoms de les elits armènies a Istanbul en l'anomenat «Diumenge roig». El govern central, amb la Llei provisional de deportació, del 29 de maig de 1915, fixa la deportació sense els mitjans per a la seva subsistència, i la seva espoliació. Tots els homes entre 20 i 45 anys, susceptibles d'organitzar una resistència armada i d'aliar-se amb Rússia, són condemnats a treballs forçats i, la majoria, assassinats pels camins. La marxa forçada dels armenis per centenars de quilòmetres, que va travessar zones desèrtiques, va provocar que la major part dels deportats morís víctima de la fam, la set i les privacions, alhora que els supervivents eren robats i violats pels gendarmes que havien de protegir-los, sovint acompanyats per bandes d'assassins i bandolers. La finalitat que es buscava era l'eliminació física del poble armeni als territoris de Turquia. Es considera que va haver un milió i mig de morts i un milió més de deportats en el que es coneix com la diàspora armènia. En l'actualitat, la República Turca segueix negant oficialment l'existència històrica del genocidi armeni, i atribueix la massacre d'aquest poble a lluites interètniques, malalties i la fam en el període confús de la Primera Guerra Mundial. Els investigadors han considerat, en general, que fou el primer genocidi modern; de fet, és el segon cas de genocidi més estudiat, després de l'Holocaust. El 2021, amb el reconeixement oficial fet pel president Joe Biden el 24 d'abril del mateix any als Estats Units, eren 30 els països que han reconegut oficialment el genocidi.
rdf:langString Arménská genocida je souhrnné označení pro vyvražďování přibližně 1,5 milionu Arménů Turky během let 1915 a 1918. Začátek genocidy je každoročně připomínán 24. dubna. Podobné genocidy prováděli Turci v tomto období v Řecku a v Íránu na místním obyvatelstvu. Turecká vláda sice připouští, že v dramatickém období rozpadu Osmanské říše zahynulo i mnoho Arménů, dlouhodobě však popírá, že by šlo o plánovitou genocidu; označení těchto událostí za genocidu může být v Turecku dokonce postihováno jako trestný čin „urážky tureckého národa“.
rdf:langString Ως γενοκτονία των Αρμενίων (Αρμενικά: Հայոց Ցեղասպանություն, Χαγιότς τσεγκασπανουτιούν) αναφέρονται τα γεγονότα εξόντωσης Αρμενίων πολιτών της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας κατά τη διάρκεια του Α΄ Παγκοσμίου Πολέμου. Σφαγές Αρμενίων είχαν γίνει και ενωρίτερα επί Σουλτάνου Αμπντούλ Χαμίτ, το 1894-96, με τον αριθμό των νεκρών να εκτιμάται μεταξύ 80 και 300 χιλιάδων και τον αριθμό των ορφανών παιδιών σε 50.000. Ωστόσο οι πλέον εκτεταμένες σφαγές Αρμενίων αποδίδονται στο κίνημα των Νεότουρκων (1908-18). Ως έναρξη της Αρμενικής Γενοκτονίας συμβολικά θεωρείται η 24η Απριλίου του 1915, όταν η ηγεσία της Αρμενικής κοινότητας της Κωνσταντινούπολης φυλακίστηκε και εκατοντάδες Αρμένιοι της Πόλης απαγχονίστηκαν. Θεωρείται μια από τις πρώτες σύγχρονες γενοκτονίες. Τουρκικές πηγές αναφέρουν ότι ο αριθμός των νεκρών Αρμενίων ήταν από 600.000 ως 800.000, ενώ Δυτικές και Αρμενικές πηγές ανεβάζουν τον αριθμό των σφαγιασθέντων στο 1.500.000. Η Τουρκία αρνείται την ύπαρξη «γενοκτονίας» και ισχυρίζεται ότι δεν υπήρχε εξόντωση αλλά εκτοπισμός του Αρμενικού πληθυσμού. Το επίσημο τουρκικό κράτος υποστηρίζει πως οι Αρμένιοι αντάρτες υποστήριζαν τα ρωσικά στρατεύματα κατά την εισβολή τους στην Οθωμανική Αυτοκρατορία. Άλλοι αρνητές, υποστηρίζουν πως δεν υπήρξαν ενέργειες οι οποίες έχουν σκοπό την εξολόθρευση, άρα δεν είναι γενοκτονία Σύμφωνα με τον Μουσταφά Ακιόλ, η γενοκτονία (την αποκαλεί «εθνοκάθαρση») συνέβη εξ αιτίας της κατάρρευσης της «ανεκτικής» Οθωμανικής αυτοκρατορίας και της ανάδυσης του εθνικισμού. Η Γενοκτονία των Αρμενίων πραγματοποιήθηκε παράλληλα και με τον ίδιο τρόπο με γενοκτονίες σε βάρος και άλλων χριστιανικών πληθυσμών της Οθωμανικής Αυτοκρατορίας, δηλ. των Ελλήνων και των Ασσυρίων (Νεστοριανών χριστιανών). Εκτός από τη δολοφονία ανθρώπων, η γενοκτονία περιλάμβανε και την απαγωγή γυναικών και παιδιών τα οποία εξισλαμίζονταν, άλλαζαν ονόματα και ενσωματώνονταν σε νοικοκυριά μουσουλμάνων (Τούρκων, Κούρδων, Αράβων κ.ά.) ως σύζυγοι ή σκλάβοι. Σύμφωνα με τα έθιμα των τοπικών φυλών, για να αποφεύγονται οι αποδράσεις, οι σκλάβοι μαρκάρονταν με τατουάζ στο πρόσωπο ή το λαιμό. Πόλεις όπως η Χαρπούτ (Δυτική Αρμενία) και η Μεζρέ (Αν. Τουρκία) είχαν γίνει κέντρα εμπορίας Αρμενίων, Ελλήνων και Ασσυρίων σκλάβων. Εκεί "οι πλέον επιθυμητές γυναίκες, κυρίως αυτές από πλούσιες οικογένειες, ζητούνταν από τοπικούς μουσουλμάνους και ελέγχονταν από γιατρούς για αρρώστιες κτλ." Μετά το τέλος του Α' Παγκ. Πολέμου, στα εδάφη της πρώην Οθωμανικής Αυτοκρατορίας που κατέλαβαν οι σύμμαχοι απελευθερώθηκαν πάνω από 90.000 ορφανά Αρμενίων από την Τουρκία, τη Συρία, την Κύπρο, την Αίγυπτο, την Αρμενία και τη Γεωργία.
rdf:langString Der Völkermord an den Armeniern war einer der ersten systematischen Genozide des 20. Jahrhunderts. Er geschah während des Ersten Weltkrieges unter Verantwortung der jungtürkischen, vom Komitee für Einheit und Fortschritt gebildeten Regierung des Osmanischen Reichs. Bei Massakern und Todesmärschen, die im Wesentlichen in den Jahren 1915 und 1916 stattfanden, kamen je nach Schätzung zwischen 300.000 und mehr als 1,5 Millionen Menschen zu Tode. Die Schätzungen zur Zahl der Armenier, die während der Verfolgungen in den beiden vorangegangenen Jahrzehnten getötet wurden, variieren zwischen 80.000 und 300.000. Die Ereignisse, die von den Armeniern selbst mit dem Begriff Aghet (Աղետ „Katastrophe“) bezeichnet werden, sind durch umfangreiches dokumentarisches Material aus unterschiedlichen Quellen belegt. Weltweit erkennen die weitaus meisten Historiker diesen Völkermord daher als Tatsache an. Die Armenier sehen in ihm ein ungesühntes Unrecht und fordern seit Jahrzehnten ein angemessenes Gedenken auch in der Türkei. Dagegen bestreiten die offizielle türkische Geschichtsschreibung und die Regierung der aus dem Osmanischen Reich hervorgegangenen Republik Türkei, dass es sich um einen Völkermord gehandelt habe. Sie bezeichnen die Deportationen als „kriegsbedingte Sicherheitsmaßnahmen“, die notwendig geworden seien, da die Armenier das Osmanische Reich verraten, seine damaligen Kriegsgegner unterstützt und ihrerseits Massaker an Muslimen begangen hätten. Die Todesfälle führen sie auf ungünstige Umstände und lediglich vereinzelte Übergriffe zurück. Der Streit um die Anerkennung des Genozids als historische Tatsache belastet bis heute die Beziehungen zwischen der Türkei einerseits und Armenien sowie zahlreichen westlichen Staaten andererseits.
rdf:langString The Armenian genocide was the systematic destruction of the Armenian people and identity in the Ottoman Empire during World War I. Spearheaded by the ruling Committee of Union and Progress (CUP), it was implemented primarily through the mass murder of around one million Armenians during death marches to the Syrian Desert and the forced Islamization of Armenian women and children. Before World War I, Armenians occupied a protected, but subordinate, place in Ottoman society. Large-scale massacres of Armenians occurred in the 1890s and 1909. The Ottoman Empire suffered a series of military defeats and territorial losses—especially the 1912–1913 Balkan Wars—leading to fear among CUP leaders that the Armenians, whose homeland in the eastern provinces was viewed as the heartland of the Turkish nation, would seek independence. During their invasion of Russian and Persian territory in 1914, Ottoman paramilitaries massacred local Armenians. Ottoman leaders took isolated indications of Armenian resistance as evidence of a widespread rebellion, though no such rebellion existed. Mass deportation was intended to permanently forestall the possibility of Armenian autonomy or independence. On 24 April 1915, the Ottoman authorities arrested and deported hundreds of Armenian intellectuals and leaders from Constantinople. At the orders of Talaat Pasha, an estimated 800,000 to 1.2 million Armenians were sent on death marches to the Syrian Desert in 1915 and 1916. Driven forward by paramilitary escorts, the deportees were deprived of food and water and subjected to robbery, rape, and massacres. In the Syrian Desert, the survivors were dispersed into concentration camps. In 1916, another wave of massacres was ordered, leaving about 200,000 deportees alive by the end of the year. Around 100,000 to 200,000 Armenian women and children were forcibly converted to Islam and integrated into Muslim households. Massacres and ethnic cleansing of Armenian survivors were carried out by the Turkish nationalist movement during the Turkish War of Independence after World War I. This genocide put an end to two thousand years of Armenian civilization. Together with the mass murder and expulsion of Syriac and Greek Orthodox Christians, it enabled the creation of an ethnonationalist Turkish state. The Turkish government maintains that the deportation of Armenians was a legitimate action that cannot be described as genocide. As of 2022, 33 countries have recognized the events as genocide, which is also the academic consensus.
rdf:langString La Armena Genocido (armene Հայոց Ցեղասպանություն, Hajoc' Ceghaspanutjun', turke Ermeni Soykırımı), kelkfoje ankaŭ konata kiel armena holokaŭsto, Մեծ Եղեռն, granda hororo aŭ armena masakro, estis la perforta deportado kaj fina murdado de nedeterminita nombro da armenoj, kalkulitaj proksimume je pli ol unu miliono kaj duono, dum la regado de la Junaj Turkoj, en la Otomana Imperio, de 1915 ĝis 1917, dum la Unua Mondmilito. Ĝi karakteriziĝis pro la brutaleco de la masakroj kaj la uzado de perfortaj marŝadoj je ekstremaj kondiĉoj kiuj celis malfortigi kaj konsekvence mortigi la armenojn. Aliaj etnoj krom la armenoj suferis la saman sorton dum tiu ĉi periodo, inter ili troviĝis la asirianoj kaj la grekoj de Pontuso. Kelkaj aŭtoroj konsideras ke tiuj agoj apartenis al la sama politiko pri neniigado de la armena popolo. La tradicia dato pri ĝia ekiĝo estas memorata la 24-an de aprilo 1915, la sama tago kiel la otomanaj aŭtoritatoj arestis ĉ. 250 armenajn intelektulojn kiuj estis gvidantoj de la armena komunumo de Istanbulo. Poste la otomanaj militistoj forpelis la armenojn el iliaj hejmoj kaj devigis ilin marŝi centojn da kilometroj — laŭlonge de la dezerto de tio kio hodiaŭ estas Sirio — senigataj de nutraĵoj kaj akvo. La masakroj ne respektis la aĝon aŭ sekson de la viktimoj, kaj la perfortoj kaj aliaj seksaj aferoj estis oftaj.Kvankam la Respubliko Turkio, heredanto de la Otomana Imperio, ne neas ke la civilaj masakroj kontraŭ la armenoj vere ekzistis, ĝi ne agnoskas ke ĝi estis genocido, ĝi oficiale konsideras ke tiuj masakroj ne estis la rezulto de amas-ekstermiga plano fare de la Otomana Imperio, sed ke ili okazis pro la interetnaj bataloj, la malsanoj kaj la malsatego dum la konfuza periodo de la Unua Mondmilito. Malgraŭ tiu tezo, preskaŭ ĉiuj esploristoj — inkluzive de kelkaj turkoj — opinias ke la okazintaĵoj kongruas kun la nuna difinado de la vorto genocido. Ĝi estas ĝenerale konsiderata kiel la unua moderna genocido; fakte, ĝi estas la dua kazo plej studata post la Holokaŭsto. Ĝis la nuna dato 22 sendependaj ŝtatoj oficiale agnoskis la armenan genocidon.
rdf:langString Armeniar genozidioa (armenieraz: Հայոց Ցեղասպանություն Hayots Tseghaspanutyun; turkieraz: Ermeni Soykırımı edo Ermeni Kıyımı) Otomandar Inperioko armeniarrak nahita eta sistematikoki suntsitzeko hilketak izan ziren, Lehen Mundu Gerraren garaian eta ondoren egindakoak. Beste izen hauek ere baditu: armeniar holokaustoa, armeniar sarraskiak edo, armeniarren artean, Krimen Handia (armenieraz, Մեծ Եղեռն). Genozidioa Otomandar Inperioak egin zuen, Turkiar Gazteen gobernualdian. Hildako armeniarrak milioi bat eta miloi eta erdi bitartean izan zirela jotzen da. Genozidioa sarraskien eta deportazioen bidez egin zuten. Deportazio haietan, armeniarrak ibilaldi luzeak egitera behartu zituzten, muturreko baldintzetan, deportatuak hiltzeko asmoz. Beste talde etniko batzuk ere jazarri zituen turkiar Gobernuak garai hartan, adibidez asiriarrak eta Pontoko greziarrak. Hainbat adituk diotenez, horiek guztiak sarraski politika orokor berberaren adierazpide dira. 1915eko apirilaren 24a da sarraskiko egun gogoratuena, 250 armeniar intelektual atxilotu baitzituzten Istanbulen egun hartan. Ondoren, otomandar militarrek armeniarrak euren etxeetatik atera eta ehunka kilometro ibiltzera behartu zituzten, basamortuan zehar (gaur egungo Sirian), urik eta elikagairik gabe. Sarraskian, bortxaketak eta bestelako erasoak ere ohikoak ziren. Lehenengo genozidio modernotzat jotzen da, eta holokaustoaren ondoren gehien ikertutako sarraskia da. Oraingoz, hogei estatuk ofizialki onartu dute genozidioa izan zela, eta Euskal Autonomia Erkidegoak ere halaxe onartua du: «historian zientifikoki planifikatu, antolatu eta gauzatu zen lehenengo genozidioa» izan zela adierazi zuen Eusko Legebiltzarrak, genozidioaren 90. urteurrenean. Frantzian, delitua da armeniar genozidioa ukatzea. Turkiako Errepublikak onartzen du sarraskiak izan zirela, baina ukatu egiten du genozidioa izan zenik; aitzitik, esaten du etnien arteko gatazkek, gaixotasunek eta Lehen Mundu Gerraren denboran mundu osoan izandako goseteek eragin zutela hainbeste armeniar hiltzea. Tesi hori ez du munduan ia beste inork aldezten. Turkian, gainera, tabua da genozidio horren gaia eta hainbat intelektual epaitu dituzte armeniar genozidioaz jarduteagatik. Turkiako Gobernuari, genozidioa ukatzeak tirabirak eragiten dizkio Armeniarekin, Ameriketako Estatu Batuekin eta Frantziarekin, besteak beste.
rdf:langString El genocidio contra el pueblo armenio (en armenio: Հայոց Ցեղասպանություն Hayots tzeghaspanutiun; en turco: Ermeni Soykırımı o Ermeni Tehciri), también llamado holocausto armenio, o Gran Crimen (armenio: Մեծ Եղեռն Mec Yełeṙn), fue la deportación forzosa y el intento de exterminar la cultura armenia.​ Se calcula que entre un millón y medio y dos millones de civiles armenios​ fueron perseguidos y asesinados por el gobierno de los Jóvenes Turcos en el Imperio otomano, entre 1915 y 1923.​​ Se caracterizó por su brutalidad en las masacres y la utilización de marchas forzadas con deportaciones en condiciones extremas, que llevaba a la muerte a muchos de los deportados. Durante este periodo, otros grupos étnicos cristianos también fueron masacrados por el Imperio otomano, entre ellos los asirios y los griegos pónticos. Algunos historiadores consideran que estos actos forman parte de la misma política genocida.​​ Como resultado directo del genocidio,​ alrededor del mundo se formaron comunidades de la diáspora armenia. El comienzo del genocidio se conmemora el 24 de abril de 1915, cuando las autoridades otomanas detuvieron a 235 miembros de la comunidad de armenios en Estambul. En los días siguientes, la cifra de detenidos ascendió a 600. Una orden del gobierno central estipuló la deportación de toda la población armenia, que no contaba con los medios para subsistir. La marcha forzada de los armenios por cientos de kilómetros, que atravesó zonas desérticas, provocó que la mayor parte de los deportados pereciera víctima del hambre, la sed y las privaciones. Los supervivientes eran robados y violados por los gendarmes que debían protegerlos, con frecuencia acompañados por bandas de asesinos y bandoleros.​ Aunque el gobierno de la República de Turquía, sucesora del Imperio otomano,​ no niega que las masacres de civiles armenios ocurrieron,​ no admite que se trató de un genocidio y sostiene que las muertes no fueron el resultado de un plan de exterminio masivo, sistemático y premeditado dispuesto por el Estado otomano, sino que se debieron a las luchas interétnicas, las enfermedades y el hambre durante el confuso período de la Primera Guerra Mundial.​ A pesar de esta tesis, casi todos los estudiosos —incluso algunos turcos— opinan que los hechos encajan en la definición actual de genocidio.​​​​ Por lo general, se lo considera el primer genocidio moderno.​​ De hecho, es el segundo caso de genocidio más estudiado, después del Holocausto.​ Hasta 2021, treinta países han reconocido el genocidio, entre otros Alemania, Rusia y los Estados Unidos.​
rdf:langString Le génocide arménien (en arménien : Հայոց ցեղասպանություն, Hayots tseghaspanoutyoun ; en turc : Ermeni Soykırımı), ou plus précisément le génocide des Arméniens, est un génocide perpétré d'avril 1915 à juillet 1916, voire 1923, au cours duquel les deux tiers des Arméniens qui vivent alors sur le territoire actuel de la Turquie périssent du fait de déportations, famines et massacres de grande ampleur. Il est planifié et exécuté par le parti au pouvoir à l'époque, le Comité Union et Progrès (CUP), plus connu sous le nom de « Jeunes-Turcs », composé en particulier du triumvirat d'officiers Talaat Pacha, Enver Pacha et Djemal Pacha, qui dirige l'Empire ottoman alors engagé dans la Première Guerre mondiale aux côtés des Empires centraux. Il coûte la vie à environ un million deux cent mille Arméniens d'Anatolie et d'Arménie occidentale. Les déportations et massacres sont préparés et organisés depuis Constantinople, alors capitale de l'Empire, et mis en œuvre à l'échelle locale par les responsables des divers districts et provinces. Chaque responsable local est chargé de rassembler ses administrés arméniens, puis les soldats et gendarmes ottomans escortent les convois jusqu'au désert dans des « marches de la mort » et procèdent eux-mêmes aux assassinats ou laissent libre cours à la violence de groupes de bandits armés majoritairement kurdes. De nombreux criminels, regroupés dans ce qui sera connu comme l'« Organisation spéciale », ont été libérés par les autorités à cette fin. Sa reconnaissance politique à travers le monde fait encore l'objet de débats et de controverses, à cause de la négation de ce génocide, notamment en Turquie. En avril 2017, le génocide est reconnu par les parlements de vingt-neuf pays. Le génocide arménien peut être comparé sur de nombreux aspects avec d'autres génocides du XXe siècle. Des liens ont été dressés avec la Shoah, comme dans le cas du contrôle étatique des mouvements de la population à exterminer mais aussi avec le génocide rwandais par le caractère souvent très « local » de la violence exercée, et l'intervention massive de populations civiles qui deviennent des bourreaux.
rdf:langString Is é Cinedhíothú na nAirméanach an ródach a rinneadh ar phobal Airméanach na Tuirce sna blianta 1915-17, nuair a bhí páirtí na dTurcach Óg i gceannas ar Impireacht Otamánach.
rdf:langString Genosida Armenia adalah pemusnahan sistematis terhadap rakyat Armenia dan jati diri mereka di Kesultanan Utsmaniyah semasa Perang Dunia I. Genosida yang digagas rezim Komite Persatuan dan Kemajuan Utsmaniyah ini terutama diwujudnyatakan lewat aksi pembunuhan massal yang merenggut nyawa sekitar satu juta warga Armenia dalam kirab maut menuju Gurun Pasir Suriah, dan lewat aksi pengislaman paksa perempuan dan anak-anak Armenia. Sebelum Perang Dunia I, warga Armenia menempati posisi yang terlindungi, tetapi dihinakan, di dalam masyarakat kesultanan Utsmaniyah. Pembantaian warga Armenia secara besar-besaran terjadi pada dasawarsa 1890-an dan pada tahun 1909. Rentetan kekalahan militer dan kehilangan wilayah kedaulatan yang diderita Kesultanan Utsmaniyah, khususnya pada Perang Balkan tahun 1912-1913, membuat para petinggi Komite Persatuan dan Kemajuan khawatir kalau-kalau bangsa Armenia, yang merupakan pribumi di provinsi-provinsi timur, yang dipandang sebagai jantung wilayah kedaulatan bangsa Turki, akan mencoba mencari kemerdekaan. Saat melancarkan invasi ke Rusia dan Persia pada tahun 1914, satuan-satuan paramiliter Utsmaniyah membantai warga lokal Armenia. Para petinggi Utsmaniyah menafsirkan usaha-usaha perlawanan warga Armenia yang muncul di satu dua tempat sebagai bukti pemberontakan seluruh bangsa Armenia, sekalipun tidak ada pemberontakan semacam itu terjadi. Pengusiran massal pun dilakukan dengan tujuan meniadakan peluang bagi rakyat Armenia untuk meraih otonomi maupun kemerdekaan selama-lamanya. Pada tanggal 24 April 1915, pemerintah Utsmaniyah menahan dan mengusir ratusan cendekiawan dan pemuka masyarakat Armenia dari Konstantinopel. Atas perintah Talat Pasya, sekitar 800.000 sampai 1,2 juta warga Armenia digiring berpawai menjemput maut ke Gurun Pasir Suriah pada tahun 1915 dan 1916. Di bawah kawalan pasukan paramiliter, warga Armenia yang diusir tersebut tidak diberi makan maupun minum, bahkan dirampas harta bendanya, diperkosa, dan dibantai. Di Gurun Pasir Suriah, para penyintas kirab maut disebar ke sejumlah kamp konsentrasi. Pada tahun 1916, gelombang pembantaian atas perintah petinggi negara kembali terjadi, dan menyisakan 200.000 korban deportasi yang masih bertahan hidup pada akhir tahun itu. Sekitar 100.000 sampai 200.000 perempuan dan anak-anak Armenia dipaksa masuk Islam dan dibaurkan ke dalam keluarga-keluarga Muslim. Seusai Perang Dunia I, kaum pergerakan nasional Turki melakukan pembantaian dan pembersihan etnis terhadap warga Armenia yang tersisa selama berlangsungnya Perang Kemerdekaan Turki. Genosida Armenia meluluhlantakkan peradaban bangsa Armenia yang sudah berumur lebih dari dua ribu tahun. Baik genosida Armenia maupun pembunuhan dan pengusiran massal terhadap warga Kristen Suryani dan Kristen Ortodoks Yunani telah melapangkan jalan bagi terwujudnya negara bangsa Turki. Pemerintah Turki tetap bersikukuh bahwa deportasi warga Armenia merupakan suatu tindakan sah yang tidak dapat disifatkan sebagai genosida. Per tahun 2022, telah terdapat 33 negara yang mengakui peristiwa-peristiwa tersebut sebagai genosida, sejalan dengan pandangan para sejarawan pada umumnya.
rdf:langString アルメニア人虐殺(アルメニアじんぎゃくさつ)は、19世紀末から20世紀初頭に、オスマン帝国の少数民族であったアルメニア人の多くが、強制移住、虐殺などにより死亡した事件の総称。狭義では特に第一次世界大戦中に起きた虐殺事件を指し、これがによる計画的で組織的なジェノサイド(虐殺)だったと見る意見が大勢であり、「アルメニア人ジェノサイド」とも呼ばれる。21世紀に至る現代でも、オスマン帝国の主な継承国であるトルコ共和国は国際的に非難されている。は、その計画性や組織性を認めていない。
rdf:langString Con il termine genocidio armeno, talvolta olocausto degli armeni o massacro degli armeni, si indicano le deportazioni ed eliminazioni di armeni perpetrate dall'Impero ottomano tra il 1915 e il 1916, che causarono circa 1,5 milioni di morti Tale genocidio viene commemorato dagli armeni il 24 aprile. Gli armeni usano l'espressione Medz Yeghern (in lingua armena Մեծ Եղեռն, "grande crimine") o Հայոց Ցեղասպանութիւն (Hayoc' C'eġaspanowt'yown), mentre in turco esso viene indicato come Ermeni Soykırımı "genocidio armeno", a cui talvolta viene anteposta la parola sözde ("cosiddetto"), oppure Ermeni Tehciri "deportazioni armene". Nello stesso periodo storico l'Impero Ottomano aveva condotto (o almeno tollerato) attacchi simili contro altre etnie (come gli assiri e i greci), e per questo alcuni studiosi credono che ci fosse un progetto di sterminio.Altri storici, come Bernard Lewis, e Guenter Lewy negano invece che si possa associare il termine genocidio a quegli eventi.Sul piano internazionale, trenta stati hanno ufficialmente riconosciuto come genocidio gli eventi descritti.
rdf:langString 아르메니아인 집단학살(아르메니아어: Հայոց Ցեղասպանություն 하요츠 체가스파누튠 또는 Մեծ Եղեռն 메츠 예게른, 튀르키예어: Ermeni Soykırımı 에르메니 소이크르므[*])은 19세기 말에서 20세기 초까지 오스만 제국 또는 튀르키예 정부가 오스만 제국의 영토에 거주했던 소수 민족이자 변두리 지역에 거주하던 기독교계 아르메니아인을 집단적으로 살해한 사건이다. 제1차 세계 대전 중 튀르키예 정부의 아르메니아인 강제 이주가 시행되면서 수많은 아르메니아인이 목숨을 잃었다. 이 사건을 현대의 첫 조직적 집단학살 사건으로 인정하는 견해가 대다수이나, 튀르키예 정부에서는 이를 강제이주에 따른 희생이라고 주장하면서 집단학살을 인정하지 않고 있다.
rdf:langString De Armeense genocide (Armeens: Հայոց ցեղասպանություն, Hayots tseghaspanutyun, Turks: Ermeni Soykırımı), door Armeniërs traditioneel aangeduid met Medz Yeghern (Armeens: Մեծ Եղեռն, "Grote Misdaad") is de naam voor de volkerenmoord gepleegd op tussen de 1 en 1,5 miljoen Armeniërs in het Ottomaanse Rijk ten tijde van het regime van de Jonge Turken. De startdatum is 24 april 1915, de dag dat de Ottomaanse autoriteiten ongeveer 250 Armeense intellectuelen en leiders van de gemeenschap in Istanboel oppakten en arresteerden. De genocide werd tijdens en na de Eerste Wereldoorlog in twee fases uitgevoerd: het grootschalig doden van de weerbare mannelijke bevolking door middel van massamoord en onderwerping van het leger van dienstplichtigen tot dwangarbeid, gevolgd door de deportatie van vrouwen, kinderen, ouderen en zieken die op dodenmarsen moesten tot de Syrische Woestijn. De gedeporteerden waren verstoken van voedsel en water en werden onderworpen aan diefstal, verkrachting en moord. De genocide was niet alleen gericht tegen de Armeniërs. Zo werden ook Arameeërs en Grieken het slachtoffer van deze genocide. De Armeense genocide wordt gezien als een van de eerste moderne genocides, waarbij wetenschappers wijzen op de georganiseerde wijze waarop de moorden op de Armeniërs werden uitgevoerd. Het is na de Holocaust de meest bestudeerde casus van genocide. Robert Fisk stelt in zijn boek "" dat de Armeense genocide een voorloper van de Holocaust was, waarbij ook enkele Duitsers betrokken waren. De nazi's zouden deze uitroeiings- en verzwijgingstactieken enige decennia later opnieuw toepassen. Winston Churchill waarschuwde herhaaldelijk tegen deze praktijken: "De geschiedenis zal vruchteloos speuren naar het woord 'Armenië'." Een deel van de historici, inclusief verschillende Turkse historici, zoals Taner Akçam, en , zijn het over het algemeen eens dat een genocide plaatsvond. Een ander deel van de historici, waaronder enkele Westerse historici die gespecialiseerd zijn in de geschiedenis van het Ottomaanse Rijk zoals Bernard Lewis, Justin McCarthy en Gilles Veinstein, houden het bij deportatie en massamoord van Armeniërs, waarbij vaak etnische zuivering wordt erkend. Zij vinden het echter niet bijzonder afwijken van andere totalitaire oorlogssituaties en daarom vinden zij het niet vergelijkbaar met bijvoorbeeld de Holocaust. De internationale discussie richt zich vooral op wat de precieze definitie van genocide is en wie in deze bepaalt dat ze hier daadwerkelijk van toepassing is. Turkije, de staat die het Ottomaanse Rijk opvolgde, ontkent dat het woord genocide een goede term is voor de massamoord op Armeniërs die in 1915 begon onder de Ottomaanse heerschappij. In Turkije wordt de genocide dan ook vaak de Armeense kwestie genoemd. Andere landen, inclusief de Verenigde Staten tijdens de regering-Biden, Duitsland, Frankrijk, Italië, Canada, Brazilië en Rusland, hebben de massamoord officieel erkend als genocide, een standpunt dat wordt gedeeld door de meeste wetenschappers en historici. Van 1920 tot 1922 werd een Armeense task-force opgericht door de Dashnak om wraak te nemen en verschillende personen die zij verantwoordelijk vonden voor de genocide te vermoorden. Deze operatie wordt ook (Նեմեսիս» գործողություն) genoemd.
rdf:langString Genocídio Armênio (português brasileiro) ou Arménio (português europeu) (em armênio/arménio: Հայոց ցեղասպանություն; Hayots tseghaspanutyun), também conhecido como Holocausto Armênio, Massacre Armênio e, tradicionalmente, como Medz Yeghern (em armênio: Մեծ Եղեռն; "Grande Crime") foi o extermínio sistemático pelo governo otomano de seus súditos armênios, minoritários dentro de sua pátria histórica, que se encontra no território que constitui a atual República da Turquia. O número total de pessoas mortas como resultado do genocídio é estimado entre 800 mil e 1,8 milhão. O dia 24 de abril de 1915 é convencionalmente considerado a data de início dos massacres, quando as autoridades otomanas caçaram, prenderam e executaram cerca de 250 intelectuais e líderes comunitários armênios em Constantinopla. O genocídio foi realizado durante e após a Primeira Guerra Mundial e executado em duas fases: a matança da população masculina sã através de massacres e sujeição de recrutas do exército para o trabalho forçado, seguida pela deportação de mulheres, crianças, idosos e enfermos em marchas da morte que levavam ao deserto sírio. Impulsionada por escoltas militares, os deportados foram privados de comida e água e submetidos a roubos, estupros e massacres periódicos. Outros grupos étnicos nativos e cristãos, como os assírios e gregos otomanos, também foram igualmente perseguidos pelo governo otomano e seu tratamento é considerado por muitos historiadores como parte da mesma política genocida. A maioria das comunidades armênias que surgem após a diáspora deste povo por todo o mundo são um resultado direto do genocídio. Raphael Lemkin foi expressamente movido pela aniquilação dos armênios ao cunhar a palavra genocídio em 1943 e definir extermínios sistemáticos e premeditados dentro dos parâmetros legais. O genocídio armênio é reconhecido como tendo sido um dos primeiros genocídios modernos, os estudiosos apontam para a forma organizada em que os assassinatos foram realizados a fim de eliminar o povo armênio, e é o segundo caso mais estudado de genocídio após o Holocausto, promovido pela Alemanha nazista durante a Segunda Guerra Mundial. Atualmente este conceito é contestado por autores da segunda metade do século XX, pois o Império nunca teve uma concepção étnica ou colonial de Estado antes do genocídio, diferente do colonialismo europeu. A Turquia, o Estado sucessor do Império Otomano, nega o termo "genocídio" como uma definição exata para os assassinatos em massa de armênios, que começaram sob o domínio otomano em 1915. Nos últimos anos, o governo turco tem enfrentado seguidas reivindicações para reconhecer o episódio como um genocídio. Até o momento, 29 países reconheceram oficialmente os assassinatos em massa como um genocídio, uma visão que é compartilhada pela maioria dos estudiosos e historiadores deste período histórico.
rdf:langString Ludobójstwo Ormian (orm. Մեծ Եղեռն, Mec Jeghern, co oznacza „wielkie nieszczęście”; Հայոց ցեղասպանություն Hajoc’ C’eghaspanut’jun – „ludobójstwo Ormian”), rzeź Ormian (tur. Ermeni Soykırımı) – ludobójstwo popełnione na ludności ormiańskiej w Imperium Osmańskim w czasie I wojny światowej, w latach 1915–1917. Według współczesnych obliczeń tureckich, w latach 1915–1917 zginęło 972 tysiące osób. Wcześniej Turcy przyjmowali, że zginęło 300 tysięcy osób, Ormianie natomiast liczbę ofiar szacowali na 1,5 miliona osób. Ludobójstwo Ormian jest drugim po Holocauście najlepiej udokumentowanym i opisanym ludobójstwem dokonanym przez władze państwowe na grupie etnicznej w czasach nowożytnych. Jednym z ubocznych skutków tego ludobójstwa stało się powstanie światowej diaspory ormiańskiej. 24 kwietnia każdego roku społeczność ormiańska na całym świecie obchodzi rocznicę rozpoczęcia eksterminacji swego narodu. Organizowane są zarówno w ojczystej Armenii, jak i poza jej granicami, również w Polsce.
rdf:langString Геноци́д армя́н (арм. Հայոց Ցեղասպանություն, тур. Ermeni soykırımı — геноцид армян, тур. Ermeni Kırımı — армянская резня; по-армянски чаще используется выражение Մեծ Եղեռն МФА: [mɛts jɛˈʁɛrn] — Великое Злодеяние) — геноцид, организованный и осуществлённый в 1915 году (по мнению некоторых источников, продлившийся до 1923 года) на территориях, контролируемых властями Османской империи. Геноцид проводился путём физического уничтожения и насильственной депортации, включая перемещение гражданского населения в условиях, приводящих к неминуемой смерти («Марши смерти»). Наряду с письменными приказами с требованием о депортации, Министерство внутренних дел и ЦК партии «Единение и прогресс» распространяли устные секретные приказы об организации массовых убийств армянских переселенцев. Одной из целей этой политики было полное очищение от армянского населения шести «армянских вилайетов» Османской империи. Геноцид армян проводился в несколько этапов: разоружение армянских солдат, состоящих на службе османской армии, избирательная депортация армян из приграничных к боевым действиям районов, принятие закона о высылке, массовая депортация и убийства армян. Некоторые историки включают в него убийства 1890-х годов, резню в Смирне и действия турецких войск в Закавказье в 1918 году (см. раздел ). Основными организаторами геноцида считаются лидеры младотурок Мехмед Талаат-паша, Ахмед Джемаль-паша и Энвер-паша, а также руководитель «Особой организации» Бехаэддин Шакир. Одновременно с геноцидом армян, в Османской империи имели место геноцид ассирийцев и геноцид понтийских греков. Бо́льшая часть армянской диаспоры возникла из бежавших из Османской империи армян. Термин «геноцид» был предложен его автором Рафаэлем Лемкиным для обозначения массового уничтожения армян в Османской империи и евреев на территориях, оккупированных нацистской Германией. Геноцид армян является вторым по изученности актом геноцида в истории после Холокоста. В совместной Декларации от 24 мая 1915 года стран-союзниц (Великобритания, Франция и Россия) массовые убийства армян впервые в истории были признаны преступлением против человечности. Современные Турция и Азербайджан, а также официальная историография этих стран отрицают факт геноцида, но признают многочисленные армянские жертвы.
rdf:langString Armeniska folkmordet var ett folkmord på och svår förföljelse av den armeniska befolkningen i dåvarande Osmanska riket mellan framför allt 1915 och 1916, men förföljelserna fortsatte fram till 1923. Detta var samtidigt som första världskriget pågick (1914–1918). Folkmordet var huvudsakligen riktat mot armenier, men även andra kristna grupper drabbades hårt. Utöver armenierna så mördades och förföljdes assyrier/syrianer, pontiska greker och kaldéer inom riket. Huvudansvariga för folkmorden var den ungturkiska rörelsen.
rdf:langString 亚美尼亚种族灭绝(亞美尼亞語:Հայոց Ցեղասպանութիւն;土耳其語:Ermeni Soykırımı),指鄂圖曼土耳其政府於1915年至1917年间,对居住在其辖区内的亚美尼亚人的一次系统性的种族灭绝行为。此次行动由奥斯曼帝国联合进步委员会牵头發起,通过驱逐(死亡行军),胁迫亚美尼亚女性和孩童改变其宗教来践行其计划,残害百万人之巨。 一战前,亚美尼亚人主要聚居在安纳托利亚(即小亚细亚)东部,附属于奥斯曼帝国,并受其庇护,植根于当地居民之中。1890 年代的哈米德大屠杀,1909 年的阿达纳屠杀,都是帝国政府对亚美尼亚人所犯下的罪行。19 世纪末 20 世纪初,奥斯曼帝国经历了一系列军事挫败,丧失大量领土,其中尤以发生在 1912 - 1913 年的巴尔干战争为最。(国力衰弱)引发了联合进步委员会对居住在帝国东部省份,将其视为土耳其心脏的亚美尼亚人想寻求独立的担忧。1914 年,随着俄国与波斯领土被吞并,特别组织大肆屠杀当地亚美尼亚居民。帝国政府对此解释为是亚美尼亚人的叛乱——尽管这是莫须有的罪名。大规模驱逐的主要目的是断绝亚美尼亚人独立 / 自治的念想。 1915 年 4 月 24 日,奥斯曼政府在伊斯坦布尔逮捕共计两百多名亚美尼亚知识分子和社区领袖(参见亚美尼亚知识分子大驱逐)。1915 年和 1916 年,依宰相塔拉特帕夏之命,在向叙利亚沙漠的迁徙中,大约有 80 万到 120 万亚美尼亚妇孺、老弱病残被拖垮。此次迁徙由军队押送,被驱逐者缺少食物和水,多遭受抢劫,强奸以及屠杀。到达目的地后,幸存者被驱赶至集中营。1916 年,针对幸存者的屠杀命令又被下达,到 1916 年底,被驱逐者剩余约 20 万人。约有 10 万到 20 万亚美尼亚女人及孩童被强制皈依伊斯兰教,融入了穆斯林家庭。一战后,土耳其独立战争期间,幸存的亚美尼亚人在土耳其国民运动中遭受了大屠杀和种族清洗(约 6 万到 25 万)。 大屠杀导致安纳托利亚东部两千多年的亚美尼亚文明遭到严重破坏。同时期惨无人道的屠杀还有希腊种族(包括其基督徒)灭绝、亚述人种族大屠杀(与亚美尼亚种族大屠杀一道,皆为青年土耳其党人所为),这也促成了土耳其民族国家的建立。当代土耳其政府坚持认为,驱逐亚美尼亚人是合法的国家行为,不能被称作种族灭绝。 截止到2021 年,绝大多数历史学家以及 31 个国家承认此次事件为种族灭绝(参见对亚美尼亚种族灭绝的承认)。
rdf:langString Геноци́д вірме́нів (вірм. Հայոց Ցեղասպանություն, трансліт. Hayoc̕ C̕eġaspanowt̕yown; тур. Ermeni Soykırımı / Ermeni Tehciriy), або Вели́кий зло́чин (вірм. Մեծ Եղեռն, трансліт. Meç Eġeṙn) — геноцид, організований і здійснений 1915 року (на думку деяких джерел, продовжувався до 1923 року) на територіях, які були підконтрольні владі Османської імперії. Геноцид здійснювали шляхом фізичного знищення й депортації, включно з переміщенням цивільного населення в умовах, що призводять до неминучої смерті. Геноцид вірменів проводили в кілька стадій: роззброєння вірменських солдатів, вибіркова депортація вірменів із прикордонних районів, ухвалення закону про висилку, масова депортація та вбивства вірменів. Деякі історики включають до нього вбивства 1890-х років, різанину в Смирні та дії османських військ у Закавказзі 1918 року. Основними організаторами геноциду вважають лідерів молодотурків Талаат-паша, Джемаль-паша та Енвер-паша і керівника «Особливої ​​організації» Бехаеддін Шакир. Одночасно з геноцидом вірменів в Османській імперії здійснювали геноцид ассирійців і геноцид понтійських греків. Велика частина вірменської діаспори виникла з вірменів-утікачів з Османської імперії. Геноцид вірменів є другим за вивченістю актом геноциду в історії після Голокосту. У спільній Декларації від 24 травня 1915 року країни-союзниці (Велика Британія, Франція та Росія) вперше в історії визнали масові вбивства вірменів злочином проти людяності.
xsd:nonNegativeInteger 88603

data from the linked data cloud