Annates

http://dbpedia.org/resource/Annates an entity of type: Thing

L'annata era un impost que calia lliurar a la Cambra Apostòlica, que corresponia a una part dels guanys que comportava qualsevol benefici eclesiàstic durant el primer any del seu gaudi. rdf:langString
Annates (/ˈæneɪts/ or /ˈænəts/; Latin: annatae, from annus, "year") were a payment from the recipient of an ecclesiastical benefice to the ordaining authorities. Eventually, they consisted of half or the whole of the first year's profits of a benefice; after the appropriation of right of consecration by the Vatican, they were paid to the papal treasury, ostensibly as a proffered contribution to the church. They were also known as the "first fruits" (primitiae), a religious offering which dates back to earlier Greek, Roman, and Hebrew religions. rdf:langString
Als Annaten (lateinisch ‚Jahresertrag‘) wurden im 13.–15. Jahrhundert die Abgaben des ganzen, später des halben ersten Jahresertrages eines neubesetzten Kirchenamtes (einer Pfründe) an den Papst bezeichnet. Seit dem 15. Jahrhundert wurden als Annaten alle bei der Neubesetzung einer Pfründe anfallenden Abgaben an die römische Kurie, für die es eine der wichtigsten Einnahmen darstellte, einschließlich der Servitien (Gebühren an die Kardinäle und die Kanzlei) bezeichnet. In der Reformationszeit wurde diese Verknüpfung von Amtsverleihung und Geldeinnahme auf den Konzilien heftig kritisiert. Dennoch sind Annaten teilweise auch heute noch in Italien üblich. rdf:langString
Les annates, en latin : annatæ, étaient un impôt perçu par le pape sur les bénéfices ecclésiastiques, à chaque vacance du siège doté. Usage existant dès le pontificat d'Alexandre IV, Clément V (1305-1314, premier pape d'Avignon) l'introduisit en Angleterre en 1306. Cet impôt représentait une année de revenus, déduction faite des charges de gestion et de l'entretien du bénéfice. Ce droit, longtemps perçu par les papes dans toute la chrétienté, fut la source de querelles sans cesse renaissantes entre la cour de Rome et la plupart des souverains de l'Europe. Alexandre V y renonça au concile de Pise en 1409. rdf:langString
Annaten waren een kerkbelasting geheven door de Heilige Stoel bij het toekennen van een kerkelijk beneficie of prebende. rdf:langString
圣职首年收入(拉丁語:annatae)指通常会交到教宗国库的首年服务性收入。这个来源于希腊、罗马和希伯来民族的早期历史的概念也被称作“” rdf:langString
Le Annate erano una tassa percepita dalla Santa Sede sui benefici ecclesiastici delle sedi vescovili ad ogni mutamento di titolarità. Esse erano anche note con il nome latino di primitiae, un concetto che risale alla Mitologia greca, a quella romana ed alla religione ebraica. rdf:langString
Annaty (łac. annata, -ae f) – opłaty wnoszone przez duchownych na rzecz papiestwa, stanowiące równowartość rocznych dochodów z nadanego przez kurię rzymską beneficjum konsystorialnego, płacone od XIII do XVII w.. rdf:langString
Аннаты (лат. annatae) — сбор в пользу папской казны, взимавшийся с тех лиц, которые получали от папы пребенду (то есть право на доход с церковной должности). Первоначально лишь экстраординарный или временный, сбор этот со времени Бонифация IX, во второй половине XIV века, стал правильным и постоянным, получив и своё название «аннат». Аннат равнялся или полному годовому (отсюда и название) доходу пребенды, или половине его. rdf:langString
Annater ("årspengar" av lat. annus "år") kallades en avgift som i Katolska kyrkan betalades första året av ett beneficium till en kyrklig överordnad. Sedan går tillbaka på en lag i Moseböckerna, och kallas även "den första frukten". Första omnämnandet av annater i den katolska historien är under påve Honorius III (d. 1227) pontifikat, men seden är mycket äldre. Det förekom tre typer av annater: rdf:langString
rdf:langString Annates
rdf:langString Annata
rdf:langString Annaten
rdf:langString Annate
rdf:langString Annate (tasse)
rdf:langString Annaten
rdf:langString Annaty
rdf:langString Аннаты
rdf:langString Annater
rdf:langString 圣职首年收入
xsd:integer 1844039
xsd:integer 1111339715
xsd:integer 64
xsd:integer 2
rdf:langString Annates
rdf:langString cs2
rdf:langString L'annata era un impost que calia lliurar a la Cambra Apostòlica, que corresponia a una part dels guanys que comportava qualsevol benefici eclesiàstic durant el primer any del seu gaudi.
rdf:langString Annates (/ˈæneɪts/ or /ˈænəts/; Latin: annatae, from annus, "year") were a payment from the recipient of an ecclesiastical benefice to the ordaining authorities. Eventually, they consisted of half or the whole of the first year's profits of a benefice; after the appropriation of right of consecration by the Vatican, they were paid to the papal treasury, ostensibly as a proffered contribution to the church. They were also known as the "first fruits" (primitiae), a religious offering which dates back to earlier Greek, Roman, and Hebrew religions.
rdf:langString Als Annaten (lateinisch ‚Jahresertrag‘) wurden im 13.–15. Jahrhundert die Abgaben des ganzen, später des halben ersten Jahresertrages eines neubesetzten Kirchenamtes (einer Pfründe) an den Papst bezeichnet. Seit dem 15. Jahrhundert wurden als Annaten alle bei der Neubesetzung einer Pfründe anfallenden Abgaben an die römische Kurie, für die es eine der wichtigsten Einnahmen darstellte, einschließlich der Servitien (Gebühren an die Kardinäle und die Kanzlei) bezeichnet. In der Reformationszeit wurde diese Verknüpfung von Amtsverleihung und Geldeinnahme auf den Konzilien heftig kritisiert. Dennoch sind Annaten teilweise auch heute noch in Italien üblich.
rdf:langString Les annates, en latin : annatæ, étaient un impôt perçu par le pape sur les bénéfices ecclésiastiques, à chaque vacance du siège doté. Usage existant dès le pontificat d'Alexandre IV, Clément V (1305-1314, premier pape d'Avignon) l'introduisit en Angleterre en 1306. Cet impôt représentait une année de revenus, déduction faite des charges de gestion et de l'entretien du bénéfice. Ce droit, longtemps perçu par les papes dans toute la chrétienté, fut la source de querelles sans cesse renaissantes entre la cour de Rome et la plupart des souverains de l'Europe. Alexandre V y renonça au concile de Pise en 1409.
rdf:langString Le Annate erano una tassa percepita dalla Santa Sede sui benefici ecclesiastici delle sedi vescovili ad ogni mutamento di titolarità. Esse erano anche note con il nome latino di primitiae, un concetto che risale alla Mitologia greca, a quella romana ed alla religione ebraica. Esse furono istituite da papa Clemente V (1305-1314, primo papa con sede ad Avignone) nel 1306 ed erano costituite da un'annualità di ricavi, dedotte le spese sostenute per la gestione e per la conservazione del beneficio. Questo diritto, percepito per lungo tempo in tutta la cristianità, fu fonte di controversie senza fine fra Roma e la maggior parte delle corti europee.
rdf:langString Annaten waren een kerkbelasting geheven door de Heilige Stoel bij het toekennen van een kerkelijk beneficie of prebende.
rdf:langString Annaty (łac. annata, -ae f) – opłaty wnoszone przez duchownych na rzecz papiestwa, stanowiące równowartość rocznych dochodów z nadanego przez kurię rzymską beneficjum konsystorialnego, płacone od XIII do XVII w.. Początkowo (XI–XII w.) annaty płacono metropolitom i biskupom, a dopiero od XIII w. przekazywane były do Rzymu. Od XVI w. podejmowano próby zatrzymania annat w Polsce z przeznaczeniem na obronę kraju. Annaty jako poważne obciążenie finansowe powodowały też opór kleru oraz były krytykowane przez pisarzy Odrodzenia m.in. Jana Ostroroga. Począwszy od roku 1543 w Koronie, od 1607 roku w Wielkim Księstwie, arcybiskupi i biskupi byli zobowiązywani przez sejmy do wpłacania annat do skarbu, koronnego i litewskiego, w przeciągu roku od objęcian godności, kwoty równej tej, jaką wysyłali do Rzymu. Miała być ona przeznaczonamna obronę. Realizacja tych uchwał uzależniona była jednak od zgody papieża, a postulaty sejmików dowodzą, że tej nie było. Ostatecznie zanikły w XVII w..
rdf:langString Annater ("årspengar" av lat. annus "år") kallades en avgift som i Katolska kyrkan betalades första året av ett beneficium till en kyrklig överordnad. Sedan går tillbaka på en lag i Moseböckerna, och kallas även "den första frukten". Första omnämnandet av annater i den katolska historien är under påve Honorius III (d. 1227) pontifikat, men seden är mycket äldre. Det förekom tre typer av annater: 1. * servitia communia eller servitia Camerae Papae vilken betalades till påven av varje abbot och biskop deras första år i befattningen. Det var en fortsättning på den oblatio som påven erhöll när han, innan det blev regel, vigde biskopar i egenskap av patriark. Detta utvecklades på 1300-talet till annater, till vilket tillfogades en mindre engångsavgift, servitia minuta. 2. * jus deportuum, fructus medii temporis, eller annalia som betalades av biskopen till påven. 3. * quindennia som betalades av korporativa beneficium vart femtonde år. Annaterna var aldrig riktligt formaliserade och det förekom flera olika avtal och varianter, med många nationella särdrag. Det var kontinuerliga dispyter om annaterna, och kurians önskan om mer pengar mötte många protester, däribland av Englands representanter, ledda av Robert Grosseteste, vid 1245. Det förbjöds i England 1534 genom en lag som lades fram av Thomas Cromwell; summan av annaterna uppgick i England det året till 3000 pound. I stället tog kronan pengarna. I Frankrike betalades servitia communia fram till franska revolutionen.
rdf:langString 圣职首年收入(拉丁語:annatae)指通常会交到教宗国库的首年服务性收入。这个来源于希腊、罗马和希伯来民族的早期历史的概念也被称作“”
rdf:langString Аннаты (лат. annatae) — сбор в пользу папской казны, взимавшийся с тех лиц, которые получали от папы пребенду (то есть право на доход с церковной должности). Первоначально лишь экстраординарный или временный, сбор этот со времени Бонифация IX, во второй половине XIV века, стал правильным и постоянным, получив и своё название «аннат». Аннат равнялся или полному годовому (отсюда и название) доходу пребенды, или половине его. Таким образом, вопреки общепризнанному прежде церковному правилу, что таинство посвящения должно совершаться безвозмездно, установилась формальная податная система, по которой поставленные папою архиепископы, епископы и аббаты должны были уплатить ему servitia communia — в размере годового дохода и, кроме того, еще канцелярские расходы (servitia minuta); с низших, оцененных свыше 24 золотых гульденов, пребенд платились аннаты в собственном смысле и, наконец, со всех розданных навсегда пребенд каждые 15 лет взималась quindennia. В Германии оба последних рода аннатов никогда не были вполне признаны, так как германские пребенды по спискам всегда оценивались ниже указанной цифры и насчет servitia шли беспрестанные споры до отмены немецкого церковного устройства вследствие решения имперской депутации. Подобным же образом обстояло дело во Франции, Испании, Бельгии и Польше. В новейших конкордатах отдельных немецких земель с папским престолом, отчасти в противоречии с другими соглашениями, аннаты снова были восстановлены для высших церковных должностей. Существовавшие некоторое время и для вакантных пребенд аннаты в размере полугодового дохода были отменены по инициатива папы римского Мартина V уже в 1418 году на Констанцском соборе, решение которого окончательно утвердил собор Базельский.
xsd:nonNegativeInteger 12251

data from the linked data cloud