Almanzor

http://dbpedia.org/resource/Almanzor an entity of type: Thing

Abu-Àmir Muhàmmad ibn Abi-Àmir al-Maafirí (àrab: أبو عامر محمد بن أبي عامر المعافري, Abū ʿĀmir Muḥammad ibn Abī ʿĀmir al-Maʿāfirī), més conegut com a Almansor (àrab: المنصور, al-Manṣūr) (ca. 938 - Madina Salim?, 11 d'agost de 1002), fou un militar i polític andalusí, cabdill del califat de Còrdova i hàjib d'Hixam II. rdf:langString
Almanzor (938/939? Algeciras – 8. srpna/9. srpna? 1002 ), též Almansor (celým jménem arabsky: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور‎, DMG Abū ʿĀmir Muḥammad b. ʿAbd Allāh b. Abī ʿĀmir, zvaný المنصور بالله‎, al-Manṣūr bi-llāh, doslova S Bohem vítězný), vládl mezi roky 978 až 1002, tedy 24 let jako de facto vládce muslimského chalífátu v Iberii (Al-Andalus). Vládl jako regent za nezletilého Hišáma II. z dynastie Umajjovců. rdf:langString
Abu Amir Muhammad ibn Abdallah ibn Abi Amir (arabisch أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر, DMG Abū ʿĀmir Muḥammad b. ʿAbd Allāh b. Abī ʿĀmir), genannt al-Mansur bi-llah / المنصور بالله / al-Manṣūr bi-llāh /‚der mit Gott Siegreiche‘, im Deutschen bekannt als Almansor (* um 938 vermutlich bei Algeciras; † 10. August 1002 in Medinaceli) war faktischer Alleinherrscher von 978 bis 1002 für den Umayyaden-Kalifen im Kalifat von Córdoba. rdf:langString
Abu Amir Muhammad ibn Abdallah ibn Abi Amir (arabe أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر, Abū ʿĀmir Muḥammad bin ʿAbd Allāh bin Abī ʿĀmir), nomata arabe المنصور بالله, al-Manṣūr bi-llāh "venkanta kun Dio", pli konata kiel Almanzor (ĉ. 939-Medinaceli, 9-an de aŭgusto 1002), estis milita kaj politika alandalusano, Kanceliero de la kaliflando de Kordovo kaj haĝib (ĉambelano) de la kalifo . Lia vera nomo estis Abi Amir Muhammad, tamen li baldaŭ estis konata kiel al-Mansur bi-llah, “tiu kiu ricevas de Dio la venkon”. Lia nomo, kastiligita estas Almanzor. rdf:langString
Abu 'Amir Muhammad bin Abdullah bin Abi 'Amir (bahasa Arab: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر‎) (c. 938-8 Agustus 1002) digelari Al-Hajib (الحاجب) dan Al-Mansur (المنصور, "sang pemenang"), atau di Barat diketahui sebagai Almanzor adalah seorang jenderal dan politikus Al-Andalus. Ia adalah penguasa de facto di Al-Andalus (Iberia Islam) dari tahun 976-1002, kekuasaannya melebihi khalifah yang resmi. Pada masa kekuasaannya, Al-Andalus kembali mencapai masa kejayaannya. rdf:langString
Abu Aamir Muhammad ibn Abdullah ibn Abi Aamir, al-Hajib al-Mansur bi-llah (Arabisch: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور) (Algeciras, 938 – Medinaceli, 8 augustus 1002) ook bekend als Almanzor (een Spaanse verbastering van al-Mansoer), was de vizier en op zijn hoogtepunt feitelijke heerser over Al-Andalus, een groot deel van het huidige Portugal en Spanje. rdf:langString
Muhammad ibn Abī ‘Āmir, noto in area cristiana come Almanzor, adattamento dell'arabo المنصور al-Manṣūr, ossia al-Manṣūr bi-llāh, "Colui che è reso vincitore da Dio" (Algeciras, 13 gennaio 938 circa – Medinaceli, 11 agosto 1002), fu il reggente del califfo omayyade di al-Andalus, Hishām II, e responsabile militare e politico del Califfato di Cordova dal 978 alla sua morte. Sotto il suo regno la Spagna islamica raggiunse la maggiore estensione territoriale. rdf:langString
Abu Amir Muhammad ibn Abdullah Ibn Abi Amir, Al-Hajib Al-Mansur (arabiska: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور), född omkring 938, död 1002, känd som Almansur, var de facto härskare över den muslimska provinsen Al-Andalus i slutet av 900-talet och början 1000-talet. Under hans tid stod det muslimska inflytandet i Spanien som högst. Han efterträddes av sin son Abd al-Malik al-Musaffar. Han är förebild till min herre Almansur i Frans G Bengtssons berättelse om Röde Orm. rdf:langString
Абу Амір Мухаммед бен Абдаллах ібн Абі Амір аль Мансур (*бл. 938 — 8 серпня 1002) — хаджіб і фактичний володар Кордовського халіфату. Час його володарювання є періодом найбільшого піднесення мусульманської держави на Піренейському півострові. Здійснив 57 походів проти християнських держав. rdf:langString
阿尔曼索尔或阿布·埃米尔·曼苏尔(938年-1002年8月8日),阿拉伯穆斯林、安达卢斯军事领导人、政治家,后倭马亚王朝宰相,当时伊比利亚的实际统治者,任内推行改革,一度阻止了北方基督教国家的进攻。 rdf:langString
أبو عامر محمد بن أبي عامر (الجزيرة الخضراء 327 -938م / مدينة سالم 392 هـ - 1002 م)، المشهور بلقب الحاجب المنصور هو عسكري وسياسي أندلسي ومستشارا الخلافة للخلافة الأموية في الأندلس، وحاجب الخليفة هشام المؤيد بالله والحاكم الفعلي للخلافة. بعد أن تمكن الحاجب المنصور من مقاليد الحكم التفت إلى توسع الدولة شمالاً، فحرّك بحملاته العسكرية حدود الممالك المسيحية في الشمال إلى ما وراء نهر دويرة، فبلغت الدولة الأموية في الأندلس أوج قوتها في عهده. فقد نجحت غزواته ضد الممالك المسيحية وفي وقف تقدمهم نحو الجنوب مؤقتًا. على الرغم من انتصاراته العسكرية الوفيرة، إلا أنه بالكاد استعاد الأراضي. rdf:langString
Abu ʿĀmir Muḥammad ibn ʿAbdullāh ibn Abi ʿĀmir al-Maʿafiri (Arabic: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر المعافري), nicknamed al-Manṣūr (Arabic: المنصور, "the Victorious"), which is often Latinized as Almanzor (c. 938 – 8 August 1002), was a Muslim Arab Andalusi military leader and statesman. As the chancellor of the Umayyad Caliphate of Córdoba and hajib (chamberlain) for the weak Caliph Hisham II, Almanzor was the de facto ruler of Islamic Iberia. rdf:langString
Muhammad ibn Abd-Allah ibn Abū Āmir (arabieraz: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور‎), ezizenez Al-Mansur (arabieraz: المنصور‎, euskeraz Garailea), kristauen artean Almanzor deitua (?, 938 - Medinaceli, 1002ko abuztuaren 11), andalustar militar eta politikoa, Kordobako kaliferriaren buruzagia eta Hisham II.aren hayib edo lehen ministroa. Yemenetik etorritako familia batean jaioa, Kordoban ohore eta karguak lortu zituen kalifaren ondoan. 978an estatu-kolpe baten ondorioz hayib bihurtuta, Almanzorrek bai Magreben bai Al-Andalusen omeiar leinuaren lurraldeak hedatu zituen. rdf:langString
Almanzor ou Al-Mansur, né à Algésiras vers 937-938 et mort à Medinaceli le 11 août 1002, est un chef militaire et homme d'État Andalusi. Al-Mansûr, qui signifie « le victorieux » en arabe, est devenu Almanzor en espagnol. Vizir du palais du calife omeyyade de Cordoue, Hichâm II (976-1013), il obtient, à force d’intrigues, d’assassinats politiques et de nombreuses victoires à travers la péninsule ibérique, tout pouvoir en al-Andalus de 978 à sa mort en 1002, fondant ainsi la courte dynastie . Son image de « champion de l’islam » a servi à justifier sa prise d’autorité gouvernementale. rdf:langString
Abu ʿAmir Muhammad ben Abi ʿAmir al-Maʿafirí​​ (en árabe, أبو عامر محمد بن أبي عامر ابن عبد الله المعافري‎), llamado al-Manṣūr (المنصور), «el Victorioso»,​ más conocido como Almanzor (c. 939-Medinaceli, 9 de agosto del 1002),​ fue un militar y político andalusí. Como canciller del Califato de Córdoba y hayib o chambelán del débil califa Hisham II, Almanzor fue el gobernante de facto de la Iberia Islámica. rdf:langString
Abu Aamir Muhammad Ibn Abdullah Ibn Abi Aamir, Al-Hadżib Al-Mansur, w Europie znany jako Almanzor, أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور (ur. ok. 938, zm. 8 sierpnia 1002) – faktyczny władca Al-Andalus w drugiej połowie X wieku. Za jego rządów, muzułmańska Hiszpania przeżyła swój złoty wiek. Urodził się jako Muhammad Ibn Abi Aamir w arabskiej rodzinie szlacheckiej w okolicach Algeciras. Pojawiając się na dworze w Kordobie jako student prawa i literatury, został zarządcą posiadłości miejskich księcia Hiszama. rdf:langString
Almançor (em árabe: المنصور; romaniz.: al-Manṣūr; (Turruxe, c. 939 – Medinaceli, 9 de agosto de 1002), cujo nome completo era Abu Amir Maomé ibne Abi Amir ibne Abedalá Almafiri (em árabe: أبو عامر محمد بن أبي عامر ابن عبد الله المعافري; romaniz.: Abu ʿAmir Muhammad ibn Abi ʿAmir ibn ʿAbd Allāh al-Maʿfiri) ou Abu Amir Maomé ibne Abedalá ibne Abu Amir Alhájibe Almançor (em árabe: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور; romaniz.: Abu ʿAmir Muhammad ibn ʿAbd Allāh ibn Abi ʿAmir āl-Hajib āl-Manṣūr) foi um militar e político do Alandalus (Hispânia muçulmana), que como hájibe (camareiro-mor)do débil califa Hixame II foi o governante de facto do Califado de Córdova quando este atingiu o seu auge. rdf:langString
Аль-Мансу́р (настоящее имя — Мухаммад ибн Абдалла ибн Абу Амир, араб. محمد بن أبي عامر المنصور‎), Альманзо́р (исп. Almanzor; ок. 939—10 августа 1002) — выдающийся государственный деятель и военачальник мусульманской Испании, при котором Кордовский халифат достиг вершины своего могущества. rdf:langString
rdf:langString Almanzor
rdf:langString المنصور بن أبي عامر
rdf:langString Almansor
rdf:langString Almanzor
rdf:langString Almansor
rdf:langString Almanzoro
rdf:langString Almanzor
rdf:langString Almanzor
rdf:langString Almanzor
rdf:langString Muhammad bin Abi Amir Al-Mansur
rdf:langString Almanzor
rdf:langString Abu Aamir Muhammad ibn Abdullah ibn Abi Aamir, al-Hajib al-Mansur
rdf:langString Almançor
rdf:langString Al-Mansur Ibn Abi Aamir
rdf:langString Аль-Мансур (хаджиб)
rdf:langString Al-Mansur Ibn Abi Amir
rdf:langString Аль-Мансур (військовик)
rdf:langString 阿尔曼索尔
rdf:langString Muḥammad ibn ʿAbdullāh ibn Abi ʿĀmir al-Maʿafiri
rdf:langString Muḥammad ibn ʿAbdullāh ibn Abi ʿĀmir al-Maʿafiri
xsd:integer 512809
xsd:integer 1124919295
rdf:langString c. 938
rdf:langString InternetArchiveBot
rdf:langString September 2021
xsd:integer 1002
rdf:langString yes
rdf:langString Abu-Àmir Muhàmmad ibn Abi-Àmir al-Maafirí (àrab: أبو عامر محمد بن أبي عامر المعافري, Abū ʿĀmir Muḥammad ibn Abī ʿĀmir al-Maʿāfirī), més conegut com a Almansor (àrab: المنصور, al-Manṣūr) (ca. 938 - Madina Salim?, 11 d'agost de 1002), fou un militar i polític andalusí, cabdill del califat de Còrdova i hàjib d'Hixam II.
rdf:langString Almanzor (938/939? Algeciras – 8. srpna/9. srpna? 1002 ), též Almansor (celým jménem arabsky: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور‎, DMG Abū ʿĀmir Muḥammad b. ʿAbd Allāh b. Abī ʿĀmir, zvaný المنصور بالله‎, al-Manṣūr bi-llāh, doslova S Bohem vítězný), vládl mezi roky 978 až 1002, tedy 24 let jako de facto vládce muslimského chalífátu v Iberii (Al-Andalus). Vládl jako regent za nezletilého Hišáma II. z dynastie Umajjovců.
rdf:langString أبو عامر محمد بن أبي عامر (الجزيرة الخضراء 327 -938م / مدينة سالم 392 هـ - 1002 م)، المشهور بلقب الحاجب المنصور هو عسكري وسياسي أندلسي ومستشارا الخلافة للخلافة الأموية في الأندلس، وحاجب الخليفة هشام المؤيد بالله والحاكم الفعلي للخلافة. ولد في قرية على مشارف طرش من عائلة ذات أصول يمنية، ذهب شابًا إلى قرطبة لتعلم الفقه. بعد بدايات متواضعة، دخل القصر وتدرَّج في المناصب في عهد الخليفة الحكم المستنصر بالله، ونال ثقة زوجة الخليفة صبح البشكنجية أم الخليفة هشام المؤيد بالله، والتي كانت وصية على عرش ولدها بعد وفاة زوجها الحكم. بفضل هذه الحماية وكفاءته، قام بسرعة بجمع العديد من المناصب. فقد شغل خلال خلافة الحكم الثاني مناصب إدارية مهمة، مثل مدير دار سك العملة، ووكيلاً لعبد الرحمن أول أولاد الخليفة، ثم وكيلا لهشام بعد وفاة عبد الرحمن. وولي خطة المواريث، فقاضيًا على أشبيلية ولبلة وأعمالهما. كانت وفاة هذا الخليفة عام 976 إيذانا ببدء عهد الخلافة الذي سيطر عليها. فقد عاونت صبح الحاجب المنصور على إقصاء جميع منافسيه، وهو وما أحسن استغلاله لأبعد مدى، بل وذهب إلى أبعد من ذلك بأن حجر على الخليفة الصبي، وقيّد سلطته هو وأمه. بصفته حاجبا للخلافة، فقد مارس سلطة غير عادية في الخلافة الأندلسية، في جميع أنحاء شبه الجزيرة الأيبيرية وفي جزء من المغرب العربي. وقام بتأسيس دولة داخل دولة وعُرفت تلك الدولة باسم الدولة العامرية، وتمثَّلت بفترة حجابته للخليفة المؤيد بالله هو وأبناءه عبد الملك المظفَّر وعبد الرحمن شنجول، وقام بإرساء قواعد الحكم لأبناءه، إلا أن الأمر لم يستمر طويلاً حيث انتهت سيطرتهم على حكم الأندلس بعد أقل من عقد من الزمن على وفاته، بعد أن ساد الأندلس فترة من الاضطرابات التي نتجت عن التصارع على الخلافة. بعد أن تمكن الحاجب المنصور من مقاليد الحكم التفت إلى توسع الدولة شمالاً، فحرّك بحملاته العسكرية حدود الممالك المسيحية في الشمال إلى ما وراء نهر دويرة، فبلغت الدولة الأموية في الأندلس أوج قوتها في عهده. فقد نجحت غزواته ضد الممالك المسيحية وفي وقف تقدمهم نحو الجنوب مؤقتًا. على الرغم من انتصاراته العسكرية الوفيرة، إلا أنه بالكاد استعاد الأراضي.
rdf:langString Abu Amir Muhammad ibn Abdallah ibn Abi Amir (arabisch أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر, DMG Abū ʿĀmir Muḥammad b. ʿAbd Allāh b. Abī ʿĀmir), genannt al-Mansur bi-llah / المنصور بالله / al-Manṣūr bi-llāh /‚der mit Gott Siegreiche‘, im Deutschen bekannt als Almansor (* um 938 vermutlich bei Algeciras; † 10. August 1002 in Medinaceli) war faktischer Alleinherrscher von 978 bis 1002 für den Umayyaden-Kalifen im Kalifat von Córdoba.
rdf:langString Abu ʿĀmir Muḥammad ibn ʿAbdullāh ibn Abi ʿĀmir al-Maʿafiri (Arabic: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر المعافري), nicknamed al-Manṣūr (Arabic: المنصور, "the Victorious"), which is often Latinized as Almanzor (c. 938 – 8 August 1002), was a Muslim Arab Andalusi military leader and statesman. As the chancellor of the Umayyad Caliphate of Córdoba and hajib (chamberlain) for the weak Caliph Hisham II, Almanzor was the de facto ruler of Islamic Iberia. Born in an alqueria on the outskirts of Torrox to a family of Yemeni Arab origin with some juridical ancestors, ibn Abi ʿĀmir left for Córdoba when still young to be trained as a faqīh. After a few humble beginnings, he joined the court administration and soon gained the confidence of Subh, mother of the children of Caliph Al-Hakam II. Thanks to her patronage and his own efficiency, he quickly expanded his role. During the caliphate of Al-Hakam II, he held several important administrative positions, including director of the mint (967), administrator for Subh and her children, administrator for intestate inheritances, and quartermaster for the army of General Ghalib ibn Abd al-Rahman (973). The death of the caliph in 976 marked the beginning of the domination of the Caliphate by this functionary, which continued beyond his death with the government of two of his sons, Abd al-Malik al-Muzaffar and Abd al-Rahman Sanchuelo, up to 1009. As chamberlain of the caliphate (from 978), he exercised extraordinary power in the al-Andalus state, throughout the Iberian Peninsula and in part of the Maghreb, while Caliph Hisham II was reduced to near-figurehead status. His portentous rise to power has been explained by an insatiable thirst for dominance, but historian Eduardo Manzano Moreno warns that "it must be understood within the framework of the complex internal struggles that developed within the Umayyad administration." Deeply religious, he received the pragmatic support of Muslim authorities for his control of political power, though not without periodic tensions between them. The basis of his power was his defense of jihad, which he proclaimed in the name of the Caliph. His image as a champion of Islam served to justify his assumption of governmental authority. Having monopolized political dominance in the caliphate, he carried out profound reforms in both foreign and domestic politics. He made numerous victorious campaigns in both the Maghreb and Iberia. On the peninsula, his incursions against the Christian kingdoms temporarily halted their advance southward.
rdf:langString Abu Amir Muhammad ibn Abdallah ibn Abi Amir (arabe أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر, Abū ʿĀmir Muḥammad bin ʿAbd Allāh bin Abī ʿĀmir), nomata arabe المنصور بالله, al-Manṣūr bi-llāh "venkanta kun Dio", pli konata kiel Almanzor (ĉ. 939-Medinaceli, 9-an de aŭgusto 1002), estis milita kaj politika alandalusano, Kanceliero de la kaliflando de Kordovo kaj haĝib (ĉambelano) de la kalifo . Lia vera nomo estis Abi Amir Muhammad, tamen li baldaŭ estis konata kiel al-Mansur bi-llah, “tiu kiu ricevas de Dio la venkon”. Lia nomo, kastiligita estas Almanzor.
rdf:langString Muhammad ibn Abd-Allah ibn Abū Āmir (arabieraz: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور‎), ezizenez Al-Mansur (arabieraz: المنصور‎, euskeraz Garailea), kristauen artean Almanzor deitua (?, 938 - Medinaceli, 1002ko abuztuaren 11), andalustar militar eta politikoa, Kordobako kaliferriaren buruzagia eta Hisham II.aren hayib edo lehen ministroa. Yemenetik etorritako familia batean jaioa, Kordoban ohore eta karguak lortu zituen kalifaren ondoan. 978an estatu-kolpe baten ondorioz hayib bihurtuta, Almanzorrek bai Magreben bai Al-Andalusen omeiar leinuaren lurraldeak hedatu zituen. Nafarroako Antso II.aren alaba ezkondu zuen. Honek, Abderraman Antso semea zuen. Beste emazte-gatibuk, berriz, Abd al-Malik al-Muzafar semea eta oinordekoa izan zuen.
rdf:langString Abu ʿAmir Muhammad ben Abi ʿAmir al-Maʿafirí​​ (en árabe, أبو عامر محمد بن أبي عامر ابن عبد الله المعافري‎), llamado al-Manṣūr (المنصور), «el Victorioso»,​ más conocido como Almanzor (c. 939-Medinaceli, 9 de agosto del 1002),​ fue un militar y político andalusí. Como canciller del Califato de Córdoba y hayib o chambelán del débil califa Hisham II, Almanzor fue el gobernante de facto de la Iberia Islámica. Nacido en una alquería en las afueras de Turrush en el seno de una familia de origen árabe yemení con algunos antepasados jurisconsultos, marchó joven a Córdoba a formarse como alfaquí.​ Después de unos comienzos humildes, ingresó en la Administración y pronto se ganó la confianza de la favorita del califa, Subh, madre de sus hijos.​ Gracias a esta protección y a su propia eficiencia, acumuló rápidamente numerosos cargos.​ Durante el califato de Alhakén II,​ ocupó importantes cargos administrativos, como los de director de la ceca (967), administrador de la favorita del califa y de sus hijos y de las herencias intestadas o intendente del ejército del general Gálib (973).​​ La muerte de este califa en el 976 marcó el comienzo de la época califal dominada por su figura, que continuó más allá de su muerte con el gobierno de dos de sus hijos, primero Abd al-Málik al-Muzáffar y luego Abd al-Rahman Ibn Sanchul (Abedrramán Sanchuelo), hasta 1009.​ Como chambelán del califato (desde el 978), ejerció un poder extraordinario en el Estado andalusí, en toda la península ibérica y en parte del Magreb, mientras el califa Hisham II quedaba relegado por Almanzor a un estatus casi que puramente figurativo.​ Su «portentosa» ascensión al poder ha sido explicada por una insaciable «sed de dominio», pero el historiador Eduardo Manzano Moreno advierte que «debe entenderse en el marco de las complejas luchas internas que se desarrollaban en el seno de la administración omeya».​Profundamente religioso, recibió el apoyo pragmático de las autoridades religiosas musulmanas a su control del poder político, sin que ello evitase tensiones periódicas entre el caudillo y aquellas.​ La base de su poder estuvo en su defensa de la yihad que,​al no ser califa, debía proclamar en nombre de este.​ Su imagen de paladín del islam sirvió para justificar su asunción de la autoridad gubernamental.​Habiendo acaparado el dominio político en el califato, llevó a cabo profundas reformas tanto en la política exterior como en la interior.​ Realizó numerosas y victoriosas campañas tanto en el Magreb como en la península ibérica.​ En la Península sus incursiones contra los reinos cristianos, conocidas como aceifas, solo lograron detener temporalmente el avance de estos hacia el sur. A pesar de sus abundantes triunfos militares, apenas recuperó territorio.​
rdf:langString Abu 'Amir Muhammad bin Abdullah bin Abi 'Amir (bahasa Arab: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر‎) (c. 938-8 Agustus 1002) digelari Al-Hajib (الحاجب) dan Al-Mansur (المنصور, "sang pemenang"), atau di Barat diketahui sebagai Almanzor adalah seorang jenderal dan politikus Al-Andalus. Ia adalah penguasa de facto di Al-Andalus (Iberia Islam) dari tahun 976-1002, kekuasaannya melebihi khalifah yang resmi. Pada masa kekuasaannya, Al-Andalus kembali mencapai masa kejayaannya.
rdf:langString Almanzor ou Al-Mansur, né à Algésiras vers 937-938 et mort à Medinaceli le 11 août 1002, est un chef militaire et homme d'État Andalusi. Al-Mansûr, qui signifie « le victorieux » en arabe, est devenu Almanzor en espagnol. Vizir du palais du calife omeyyade de Cordoue, Hichâm II (976-1013), il obtient, à force d’intrigues, d’assassinats politiques et de nombreuses victoires à travers la péninsule ibérique, tout pouvoir en al-Andalus de 978 à sa mort en 1002, fondant ainsi la courte dynastie . Sa fulgurante ascension au pouvoir a été expliquée par une soif de domination, mais l'historien souligne que « elle doit s'entendre au sein des complexes luttes internes au sein de l'administration Ommeyyade» [...] « Notre homme ne marcha pas sur le pouvoir en solitaire, il était appuyé par un réseau complexe de relations familiales (...). Dès la disparition d'Al-Hakam II, les grandes familles de l'administration cordouane décidèrent de se ranger en appuyant le vizir Almanzor. Sa domination met fin à l'influence que les fonctionnaires eunuques et des esclaves avaient alors» Son image de « champion de l’islam » a servi à justifier sa prise d’autorité gouvernementale.
rdf:langString Abu Aamir Muhammad ibn Abdullah ibn Abi Aamir, al-Hajib al-Mansur bi-llah (Arabisch: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور) (Algeciras, 938 – Medinaceli, 8 augustus 1002) ook bekend als Almanzor (een Spaanse verbastering van al-Mansoer), was de vizier en op zijn hoogtepunt feitelijke heerser over Al-Andalus, een groot deel van het huidige Portugal en Spanje.
rdf:langString Muhammad ibn Abī ‘Āmir, noto in area cristiana come Almanzor, adattamento dell'arabo المنصور al-Manṣūr, ossia al-Manṣūr bi-llāh, "Colui che è reso vincitore da Dio" (Algeciras, 13 gennaio 938 circa – Medinaceli, 11 agosto 1002), fu il reggente del califfo omayyade di al-Andalus, Hishām II, e responsabile militare e politico del Califfato di Cordova dal 978 alla sua morte. Sotto il suo regno la Spagna islamica raggiunse la maggiore estensione territoriale.
rdf:langString Almançor (em árabe: المنصور; romaniz.: al-Manṣūr; (Turruxe, c. 939 – Medinaceli, 9 de agosto de 1002), cujo nome completo era Abu Amir Maomé ibne Abi Amir ibne Abedalá Almafiri (em árabe: أبو عامر محمد بن أبي عامر ابن عبد الله المعافري; romaniz.: Abu ʿAmir Muhammad ibn Abi ʿAmir ibn ʿAbd Allāh al-Maʿfiri) ou Abu Amir Maomé ibne Abedalá ibne Abu Amir Alhájibe Almançor (em árabe: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور; romaniz.: Abu ʿAmir Muhammad ibn ʿAbd Allāh ibn Abi ʿAmir āl-Hajib āl-Manṣūr) foi um militar e político do Alandalus (Hispânia muçulmana), que como hájibe (camareiro-mor)do débil califa Hixame II foi o governante de facto do Califado de Córdova quando este atingiu o seu auge. Nascido numa alcaria (pequena vila) nos arredores de Turruxe, no seio duma família de origem iemenita com alguns antepassados jurisconsultos, na juventude foi para Córdova para se formar como alfaqui. Depois de um começo humilde, ingressou na administração do califado e rapidamente ganhou a confiança de Subh, a favorita do califa Aláqueme IIe mãe do herdeiro do trono. Graças à proteção de Subh e à sua competência, em pouco tempo acumulou vários cargos. Durante o reinado de Aláqueme II (961–976) ocupou vários cargos administrativos importantes, como o de diretor da casa da moeda (967), administrador da favorita do califa e dos seus filhos, das heranças intestadas e do intendente do exército de Galibe ibne Abderramão (973). A morte de Aláqueme II em 976 marcou o começo da época califal dominada por Almançor até 1009, que perdurou depois da sua morte com o governo dos seus filhos, primeiro Abedal Maleque Almuzafar e depois Abderramão Sanchuelo. Como hájibe do califado (desde 978), teve um poder extraordinário no Estado andalusino, quer em toda a Península Ibérica como em parte do Magrebe, relegando o califa Hixame II para um papel praticamente apenas figurativo. Alguns historiadores atribuem a sua impressionante ascensão ao poder a uma insaciável "sede de domínio", mas Eduardo Manzano Moreno adverte que «deve entender-se no contexto das complexas lutas internas que se desenvolviam no seio da administração omíada».Profundamente religioso, o seu controlo do poder político teve o apoio pragmático das autoridades religiosas muçulmanas, o que não evitou tensões periódicas entre o caudilho e essas autoridades. Na base do seu poder esteve a sua defesa da jiade que, por não ser califa, proclamava em nome deste. A sua imagem de paladino do islão serviu para justificar a sua autoridade governamental. Ao conquistar o domínio político no califado, realizou profundas reformas na política externa e interna. Levou a cabo numerosas campanhas militares vitoriosas, tanto na Península Ibérica como no Magrebe. Apesar do sucesso das incursões contra os reinos cristãos da Península Ibérica, conhecidas como aceifas, elas só conseguiram deter provisoriamente o avanço cristão em direção a sul e apenas recuperou territórios que já tinham sido do califado.
rdf:langString Abu Aamir Muhammad Ibn Abdullah Ibn Abi Aamir, Al-Hadżib Al-Mansur, w Europie znany jako Almanzor, أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور (ur. ok. 938, zm. 8 sierpnia 1002) – faktyczny władca Al-Andalus w drugiej połowie X wieku. Za jego rządów, muzułmańska Hiszpania przeżyła swój złoty wiek. Urodził się jako Muhammad Ibn Abi Aamir w arabskiej rodzinie szlacheckiej w okolicach Algeciras. Pojawiając się na dworze w Kordobie jako student prawa i literatury, został zarządcą posiadłości miejskich księcia Hiszama. W ciągu zaledwie paru lat, knując i spiskując, awansował z tej skromnej pozycji na wyżyny dworskich wpływów, eliminując po drodze swoich przeciwników politycznych. Kalif Al-Hakam zmarł w 976 roku i to właśnie Ibn Abi Amir najbardziej przyczynił się do zagwarantowania młodemu, dwunastoletniemu Hiszamowi II sukcesji po poprzedniku. Dwa lata później został uznany za (odpowiednika Wielkiego Wezyra na muzułmańskim wschodzie). W ciągu następnych trzech lat umacniał swoją władzę, równocześnie izolując kalifa od świata w nowym pałacu Medina Azahara. W roku 981, po swoim powrocie do Kordoby po bitwie, podczas której zmiażdżył swojego ostatniego przeciwnika (ojczyma, Uthmana al-Mushafi), zdobył tytuł Al-Mansur bi-llah, Zwycięzcy z Woli Boskiej. W chrześcijańskiej Europie nazywano go Almanzorem (Al-Mansur). Jego władza nad Al-Andalus był absolutna i pozwoliła mu na całkowite poświęcenie się kampaniom militarnym przeciwko chrześcijańskim królestwom na Półwyspie. Zorganizował i prowadził pięćdziesiąt siedem kampanii, a każdą z nich wygrał. Pomimo że walczył głównie z Leónem i Kastylią, w roku 985 zdobył Barcelonę, a w 997 – Santiago de Compostela w Galicji, gdzie złupił miasto, zabrał katedralne dzwony, jednak oszczędził grób Świętego Jakuba Apostoła. Walczył również z Nawarrą. Ożenił się z Abdą, córką Sancho II, króla Nawarry, która urodziła mu syna, Abda ar-Rahmana. Powszechnie nazywano go Sanchuelem (Mały Sancho, po arabsku Shanjoul). Jego zwycięstwa na północy ostrzegły chrześcijańskich władców półwyspu i spowodowały, że sformowali sojusz około roku 1000. To właśnie walcząc z nimi spędził ostatnie lata swojego życia. Zmarł w roku 1002, kiedy wracał do Kordowy po ataku na klasztor San Millán de la Cogolla. Stało się to w wiosce Salem, blisko Medinaceli, gdzie obecnie znajduje się jego grobowiec. Jego następcą był jego syn Abd al-Malik al-Muzaffar, który rządził Al-Andalus jako hadżib aż do śmierci w 1008 roku. Po Abd al-Maliku, jego ambitny przyrodni brat Sanchuelo przejął władzę z zamiarem zagarnięcia całego kalifatu dla siebie i całkowitego odsunięcia Hiszama. Wywołało to wojnę domową, rozbiło państwo na szereg mniejszych królestw, które katoliccy władcy podbijali jedno po drugim.
rdf:langString Аль-Мансу́р (настоящее имя — Мухаммад ибн Абдалла ибн Абу Амир, араб. محمد بن أبي عامر المنصور‎), Альманзо́р (исп. Almanzor; ок. 939—10 августа 1002) — выдающийся государственный деятель и военачальник мусульманской Испании, при котором Кордовский халифат достиг вершины своего могущества. Выходец из слоёв мелкопоместной знати, аль-Мансур путём интриг и убийств своих соперников смог возглавить государственный аппарат Кордовского халифата, а впоследствии, изолировав от управления страной халифа Хишама II, сосредоточить в своих руках всю власть в государстве. Предпринятые им 57 походов против христианских государств севера Пиренейского полуострова, привели к установлению доминирования Кордовского халифата в регионе. Жестокость аль-Мансура по отношении к своим противникам и успешность его походов стали причиной того, что он (под именем Альмансор) стал персонажем эпоса христианских стран Западной Европы.
rdf:langString Abu Amir Muhammad ibn Abdullah Ibn Abi Amir, Al-Hajib Al-Mansur (arabiska: أبو عامر محمد بن عبد الله بن أبي عامر الحاجب المنصور), född omkring 938, död 1002, känd som Almansur, var de facto härskare över den muslimska provinsen Al-Andalus i slutet av 900-talet och början 1000-talet. Under hans tid stod det muslimska inflytandet i Spanien som högst. Han efterträddes av sin son Abd al-Malik al-Musaffar. Han är förebild till min herre Almansur i Frans G Bengtssons berättelse om Röde Orm.
rdf:langString Абу Амір Мухаммед бен Абдаллах ібн Абі Амір аль Мансур (*бл. 938 — 8 серпня 1002) — хаджіб і фактичний володар Кордовського халіфату. Час його володарювання є періодом найбільшого піднесення мусульманської держави на Піренейському півострові. Здійснив 57 походів проти християнських держав.
rdf:langString 阿尔曼索尔或阿布·埃米尔·曼苏尔(938年-1002年8月8日),阿拉伯穆斯林、安达卢斯军事领导人、政治家,后倭马亚王朝宰相,当时伊比利亚的实际统治者,任内推行改革,一度阻止了北方基督教国家的进攻。
xsd:nonNegativeInteger 136155

data from the linked data cloud