Air raids on Japan

http://dbpedia.org/resource/Air_raids_on_Japan an entity of type: Thing

일본 본토 공습(영어: Air raids on Japan, 일본어: 日本本土空襲, にっぽんほんどくうしゅう 닛폰혼도쿠슈[*])은 제2차 세계 대전 당시 일본군에 대한 영국과 미국의 대규모 도시 폭격을 뜻한다. 이 전쟁은 나치 독일의 예처럼 일본을 주저앉히는데 제 몫을 다했다. 1942년 둘리틀 공습을 시작으로 1945년 8월 히로시마 원폭 투하까지 연합군은 일본 주요 도시를 폭격했다. 초기에는 진주만 공격에 대한 보복성이 짙었으나 후기에는 태평양 전쟁의 주요 전선을 보충하는 역할로 전환되었다. 대표적인 공습에는 둘리틀 공습, 도쿄 대공습, 고베 공습 등이 있다. 전쟁 말기에는 소련도 사할린과 슘슈 섬 일대에 폭격을 가했다. rdf:langString
日本本土空襲(にほんほんどくうしゅう)は、第二次世界大戦中に連合国軍が大日本帝国各都市や工場などに対して行った空襲である。1944年(昭和19年)末頃から本格化し、1945年春頃から本格的な戦略爆撃となり、大規模な無差別爆撃も実施された。 主力となったアメリカ陸軍航空軍のB-29四発爆撃機により日本の主要都市は焦土と化し、史上初の核攻撃(日本への原子爆弾投下)も実施され、数十万人から百万人程度が死亡した。 rdf:langString
شنت قوات الحلفاء العديد من الغارات الجوية على اليابان خلال الحرب العالمية الثانية، مما تسبب في إحداث دمار واسع النطاق للمدن اليابانية ومقتل ما يقرب من 241,000 إلى 900,000 شخص. وخلال السنوات الأولى من حرب المحيط الهادئ كانت هذه الهجمات قاصرة على غارة دوليتل في إبريل (نيسان) عام 1942 إلى جانب غارات أخرى ذات نطاق محدود تستهدف المواقع العسكرية في جزر الكوريل في الفترة من منتصف عام 1943. وبدأت الغارات الاستراتيجية في يونيو (حزيران) 1944 واستمرت حتى نهاية الحرب في أغسطس (آب) 1945. كما هاجمت وحدات الحلفاء الجوية التكتيكية البحرية والبرية اليابان خلال 1945. rdf:langString
Air raids conducted by Allied forces on Japan during World War II caused extensive destruction to the country's cities and killed between 241,000 and 900,000 people. During the first years of the Pacific War these attacks were limited to the Doolittle Raid in April 1942 and small-scale raids on military positions in the Kuril Islands from mid-1943. Strategic bombing raids began in June 1944 and continued until the end of the war in August 1945. Allied naval and land-based tactical air units also attacked Japan during 1945. rdf:langString
Die Alliierten führten im Pazifikkrieg zahlreiche Luftangriffe auf Japan durch, die viele Städte des Landes großflächig zerstörten und mindestens 241.000 Menschen töteten. In den ersten Jahren nach dem japanischen Angriff auf Pearl Harbor beschränkten sich diese Luftangriffe auf den Doolittle Raid im April 1942 und kleinere Attacken gegen Militärstellungen auf den Kurilen ab Mitte 1943. Seit Juni 1944 setzte das der Inseln ein und dauerte bis zur Beendigung der Kampfhandlungen am 15. August 1945 an. Durch das Vordringen der Kriegsfront auf Japan wurden die Luftangriffe im Verlauf des Jahres 1945 zusätzlich durch see- und landgestützte taktische Lufteinheiten unterstützt. rdf:langString
Los bombardeos sobre Japón durante la Segunda Guerra Mundial fueron una serie de ataques aéreos llevados a cabo sobre la Isla de Japón por parte de los aliados, destacando Estados Unidos, en el marco de la Segunda Guerra Mundial. Las destrucciones fueron masivas afectando sobre todo a las ciudades, matando a un mínimo de 241 000 personas según las investigaciones más optimistas. Durante los primeros años de la Guerra del Pacífico estos ataques fueron muy limitados y siempre se realizaron en incursiones de grupos muy reducidos (islas Kuriles).​ Los bombardeos masivos comenzaron en junio de 1944 y no terminaron hasta la rendición japonesa. rdf:langString
Pasukan Sekutu banyak melancarkan serangan udara di Jepang selama Perang Dunia II, menyebabkan kerusakan yang luas ke berbagai kota di negara tersebut dan menewaskan antara 241.000 hingga 900.000 orang. Serangan udara atas Jepang telah terjadi sejak tahun-tahun pertama Perang Pasifik yang dipicu oleh serangan Jepang terhadap pangkalan Amerika Serikat di Pearl Harbor. Awalnya serangan ini hanya terbatas dengan Serangan Doolittle pada bulan April 1942 dan serangan skala kecil lainnya pada posisi militer di Kepulauan Kuril sejak pertengahan 1943. Serangan pengeboman strategis mulai dilancarkan sejak bulan Juni 1944 dan terus berlanjut sampai akhir perang pada bulan Agustus 1945. Unit udara taktis sekutu dari angkatan laut dan darat juga menyerang Jepang selama 1945. rdf:langString
Les bombardements stratégiques sur le Japon sont les raids aériens, menés par les forces armées américaines pendant les deux dernières années de la Seconde Guerre mondiale contre l'Empire du Japon, qui détruisirent les principales villes du pays et tuèrent entre 241 000 et 900 000 personnes, sans compter les bombardements atomiques d'Hiroshima (340 000 habitants) et de Nagasaki (195 000 habitants). En plus des pertes humaines, les bombardements aériens causèrent d'importants dégâts aux villes japonaises et contribuèrent au profond déclin de la production industrielle. rdf:langString
Naloty na Japonię – alianckie bombowe operacje powietrzne nad Japonią podczas działań bojowych na Pacyfiku w trakcie II wojny światowej. Celem nalotów, prowadzonych od połowy 1944 roku aż do zakończenia wojny, było pozbawienie Japonii zaplecza przemysłowego oraz wywarcie nacisku psychologicznego na społeczeństwo i zmuszenie tego kraju do kapitulacji bez konieczności przeprowadzania inwazji. rdf:langString
As Forças Aliadas conduziram muitos ataques aéreos no Japão durante a Segunda Guerra Mundial, causando vasta destruição às cidades do país e matando 900 mil pessoas. Durante os primeiros anos da Guerra do Pacífico, estes ataques se limitaram ao ataque Doolittle, em abril de 1942, e a ataques de pequena escala em posições militares nas Ilhas Curilas, em meados de 1943. Os bombardeios estratégicos no Japão começaram em junho de 1944 e continuaram até o fim da guerra, em agosto de 1945. Unidades táticas aliadas, tanto navais quanto aéreas com base em terra-firme, também atacaram o Japão durante 1945. rdf:langString
Luftanfall mot Japan genomfördes under andra världskriget av De allierade styrkorna i flera luftanfall mot Japan, vilket ödelade städer och dödade mellan 241 000 och 900 000 människor. Stillahavskriget inleddes när japanerna plötsligt bombarderade den amerikanska flottanläggningen Pearl Harbor. Som en konsekvens påbörjades de allierades motangrepp som innefattade Doolittleräden (april 1942) och fortsatte sedan med småskaliga attacker mot militära områden på Kurilerna i mitten av 1943. De strategiska bombningsattackerna började inte förrän i juni 1944 och fortsatte till krigsslutet i augusti 1945. De Allierades flott- och landbaserade luftenheter angrep Japan under 1945. rdf:langString
Авиаудары по Японии проводились бомбардировщиками антигитлеровской коалиции во время боевых действий в Тихом океане в течение Второй Мировой войны с 1942 по 1945 годы. Главная цель воздушных налётов заключалась в том, чтобы уничтожить важные промышленные объекты и принудить Японию сдаться. Рейды союзников привели также к резкому падению промышленного производства страны. Использование ядерного оружия привело к длительным дебатам относительно правомерности и необходимости этого шага. rdf:langString
第二次世界大战期间,盟军多次空袭日本,重创该国城市并造成24.1至90万人丧生。太平洋战争爆发后,盟军起初仅在1942年4月发动杜立特空袭,1943年中期又小规模打击千島群島的军事目标。1944年6月,盟军开始战略轰炸日本直到1945年8月战争结束,而且1945年还曾出动海军和陆基战术空军部队袭击目标。 美军1944年中期开始发动对日空战,在战争最后几个月达到高潮。太平洋战争爆发前美国就已制订空袭日本的计划,但直到能执行远程任务的B-29超級堡壘轟炸機投入战斗后才落实。1944年6月至1945年1月,驻印度基地的B-29轰炸机以中国境内基地为跳板,共九次袭击日本西部目标,但收效甚微。1944年11月盟军通过马里亚纳群岛战役控制马里亚纳群岛并建立基地,此后战略轰炸行动频率和规模激增。盟军起初采用日间高空投弹“精确”轰炸工业设施,但成效不彰。考虑到日本大部分工业生产是在小作坊或民宅完成,美军1945年2月开始在夜间低空向城市投掷燃烧弹,焚毁大片城区。1945年间,盟军飞机频繁从航空母舰或琉球群岛出动袭击日本目标,为原计划1945年10月开始攻入日本本土打基础。1945年8月初,美军用原子弹摧毁廣島市和长崎市。 rdf:langString
rdf:langString Air raids on Japan
rdf:langString الغارات الجوية على اليابان
rdf:langString Luftangriffe auf Japan
rdf:langString Bombardeos aéreos sobre Japón durante la Segunda Guerra Mundial
rdf:langString Serangan udara di Jepang
rdf:langString Bombardements stratégiques sur le Japon
rdf:langString 日本本土空襲
rdf:langString 일본 본토 공습
rdf:langString Naloty na Japonię
rdf:langString Bombardeios no Japão durante a Segunda Guerra Mundial
rdf:langString Авиаудары по Японии
rdf:langString Luftanfall mot Japan
rdf:langString 空襲日本
rdf:langString Air raids on Japan
xsd:integer 9559286
xsd:integer 1121063725
xsd:integer 3
xsd:integer 5
rdf:langString Republic of China Air Force
rdf:langString Northern District
rdf:langString Central District
rdf:langString Eastern District
rdf:langString Air General Army
rdf:langString British Pacific Fleet
rdf:langString Eleventh Air Force
rdf:langString Fifth Air Force
rdf:langString General Defense Command
rdf:langString Seventh Air Force
rdf:langString Twentieth Air Force
rdf:langString Western District
rdf:langString Black and white photo of three multi-engined aircraft flying in formation while dropping a large number of bombs
rdf:langString B-29 Superfortress bombers dropping incendiary bombs on Yokohama during May 1945
xsd:integer 5
xsd:integer 7
xsd:integer 12
xsd:integer 20
xsd:integer 31
xsd:integer 91
xsd:integer 157
xsd:integer 414
xsd:integer 4200
xsd:integer 213000
xsd:integer 241000
xsd:integer 8500000
rdf:langString Extensive damage to urban areas
rdf:langString VII Fighter Command:
rdf:langString Very heavy damage to industry
rdf:langString over 2,600 killed
rdf:langString Air raids on Japan
xsd:gMonthDay --04-18
xsd:integer 300
rdf:langString Allied victory
rdf:langString شنت قوات الحلفاء العديد من الغارات الجوية على اليابان خلال الحرب العالمية الثانية، مما تسبب في إحداث دمار واسع النطاق للمدن اليابانية ومقتل ما يقرب من 241,000 إلى 900,000 شخص. وخلال السنوات الأولى من حرب المحيط الهادئ كانت هذه الهجمات قاصرة على غارة دوليتل في إبريل (نيسان) عام 1942 إلى جانب غارات أخرى ذات نطاق محدود تستهدف المواقع العسكرية في جزر الكوريل في الفترة من منتصف عام 1943. وبدأت الغارات الاستراتيجية في يونيو (حزيران) 1944 واستمرت حتى نهاية الحرب في أغسطس (آب) 1945. كما هاجمت وحدات الحلفاء الجوية التكتيكية البحرية والبرية اليابان خلال 1945. شنت القوات المسلحة الأمريكية حملاتها الجوية على اليابان، ووصلت لأشدّها في منتصف عام 1944 وزاد تكثيفها خلال الشهور الأخيرة من الحرب. وبالرغم من أن خطط الهجوم على اليابان قد أعدّت قبل حرب المحيط الهادئ، فإنها لم تدخل قيد التنفيذ إلا بعد إعداد قاذقات القنابل بوينغ بي-29 سوبر فورترس للقتال. وفي الفترة بين يونيو (حزيران) 1944 وحتى يناير (كانون الثاني) 1945، تمركزت مقاتلات بي- 29 في الهند متخذة من الصين قواعد جوية لها لشن سلسلة من الغارات على اليابان، ولكن تلك الخطط باءت بالفشل. . أخذت حملة القصف الاستراتيجية في الاتساع الكبير بدءا من نوفمبر (تشرين الثاني) 1944 بعد توفير القواعد الجوية في جزر الماريانا نتيجة للحملات التي تم شنها على تلك الجزر. استهدفت هذه الحملة في البداية المنشآت الصناعية، ولكن بدءا من مارس (آذار) 1945 تم توجيهها إلى المناطق الحضرية لأن الكثير من عمليات التصنيع قد أجريت في الورش الصغيرة ومنازل المدنيين. . كما قصفت الطائرات المُقلعة من حاملات الطائرات لقوات الحلفاء وجزر ريوكيو أهدافًا في اليابان خلال عام 1945 تمهيدًا للغزو المحتمل لليابان المخطط له في أكتوبر (تشرين الأول) 1945. وخلال أوائل أغسطس (آب) 1945، تم ضرب مدينتي هيروشيما وناغازاكي وتدمير معظمها بالقنابل الذرية. لم تستطع القوات اليابانية والدفاعات المدنية صد هجمات الحلفاء. فقد كان عدد الطائرات المقاتلة وقوات الدفاع الجوي المكلفة بالمهام الدفاعية في الجزر اليابانية غير كافٍ، كما وجدت معظم هذه الطائرات المقاتلة وأسلحة الدفاع الجوي صعوبة في الوصول إلى الارتفاعات العالية التي كانت تقصف منها مقاتلات بي- 29. كما قلًص نقص الوقود والقصور في تدريب الطيارين وانعدام التنسيق بين الوحدات من كفاءة القدرة القتالية اليابانية. وبالرغم من قابلية المدن اليابانية للهجمات بالقنابل النارية، كانت قوات مكافحة الحرائق تفتقر إلى التدريب والمعدات وتم بناء قليل من المآوي من الغارات الجوية للمدنيين. وبالتالي فقد تمكنت مقاتلات بي- 29 من إلحاق أضرار بالغة في المناطق الحضرية في حين أن مقاتلات بي- 29 لم تلقى إلا خسائر قليلة. وكانت حملة قصف قوات التحالف واحدة من العوامل الرئيسية التي أدت إلى قرار الحكومة اليابانية على الاستسلام في منتصف شهر أغسطس (آب) عام 1945. إلا أنه كان هناك جدل دائر منذ فترة طويلة بشأن مسألة الأخلاقية في الهجمات على المدن اليابانية، واستخدام الأسلحة الذرية مثير للجدل بشكل خاص. وكان أكثر التقديرات شيوعًا للخسائر اليابانية من جراء الغارات هو 333,000 قتيل و473,000 جريح. ومع ذلك فإن هناك عدد من التقديرات الأخرى بإجمالي الوفيات والتي تتراوح ما بين 241,000 إلى 900,000. إلى جانب خسائر في الأرواح معظمها من المدنيين، بخلاف الضحايا من الحلفاء المنخفضة، وتسببت الغارات في إلحاق أضرار جسيمة في المدن باليابان وساهمت في انخفاض كبير في الإنتاج الصناعي.
rdf:langString Air raids conducted by Allied forces on Japan during World War II caused extensive destruction to the country's cities and killed between 241,000 and 900,000 people. During the first years of the Pacific War these attacks were limited to the Doolittle Raid in April 1942 and small-scale raids on military positions in the Kuril Islands from mid-1943. Strategic bombing raids began in June 1944 and continued until the end of the war in August 1945. Allied naval and land-based tactical air units also attacked Japan during 1945. The United States military air campaign waged against Japan began in earnest in mid-1944 and intensified during the war's last months. While plans for attacks on Japan had been prepared prior to the Pacific War, these could not begin until the long-range B-29 Superfortress bomber was ready for combat. From June 1944 until January 1945, B-29s stationed in India staged through bases in China to make a series of nine raids on targets in western Japan, but this effort proved ineffective. The strategic bombing campaign was greatly expanded from November 1944 when bases in the Mariana Islands became available as a result of the Mariana Islands Campaign. These attacks initially attempted to target industrial facilities using high-altitude daylight "precision" bombing, which was also largely ineffective. From February 1945, the bombers switched to low-altitude night firebombing against urban areas as much of the manufacturing process was carried out in small workshops and private homes: this approach resulted in large-scale urban damage. Aircraft flying from Allied aircraft carriers and the Ryukyu Islands also frequently struck targets in Japan during 1945 in preparation for the planned invasion of Japan scheduled for October 1945. During early August 1945, the cities of Hiroshima and Nagasaki were struck and mostly destroyed by atomic bombs. Japan's military and civil defenses were unable to stop the Allied attacks. The number of fighter aircraft and anti-aircraft guns assigned to defensive duties in the home islands was inadequate, and most of these aircraft and guns had difficulty reaching the high altitudes at which B-29s often operated. Fuel shortages, inadequate pilot training, and a lack of coordination between units also constrained the effectiveness of the fighter force. Despite the vulnerability of Japanese cities to firebombing attacks, the firefighting services lacked training and equipment, and few air raid shelters were constructed for civilians. As a result, the B-29s were able to inflict severe damage on urban areas while suffering few losses. The Allied bombing campaign was one of the main factors which influenced the Japanese government's decision to surrender in mid-August 1945. However, there has been a long-running debate over the morality of the attacks on Japanese cities, and the use of atomic weapons is particularly controversial. The most commonly cited estimate of Japanese casualties from the raids is 333,000 killed and 473,000 wounded. There are a number of other estimates of total fatalities, however, which range from 241,000 to 900,000. In addition to the loss of mostly civilian life, the raids contributed to a large decline in industrial production.
rdf:langString Die Alliierten führten im Pazifikkrieg zahlreiche Luftangriffe auf Japan durch, die viele Städte des Landes großflächig zerstörten und mindestens 241.000 Menschen töteten. In den ersten Jahren nach dem japanischen Angriff auf Pearl Harbor beschränkten sich diese Luftangriffe auf den Doolittle Raid im April 1942 und kleinere Attacken gegen Militärstellungen auf den Kurilen ab Mitte 1943. Seit Juni 1944 setzte das der Inseln ein und dauerte bis zur Beendigung der Kampfhandlungen am 15. August 1945 an. Durch das Vordringen der Kriegsfront auf Japan wurden die Luftangriffe im Verlauf des Jahres 1945 zusätzlich durch see- und landgestützte taktische Lufteinheiten unterstützt. Die Luftangriffe der Streitkräfte der Vereinigten Staaten begannen im großen Stil ab Mitte 1944 und steigerten sich in Umfang und Intensität insbesondere während der letzten Kriegsmonate. Trotz Planungen in der Vorkriegszeit konnten die US Army Air Forces die planmäßige strategische Bombardierung erst nach Erhalt des technisch überlegenen B-29-Bombers beginnen. Für diesen Typ wurde eigens eine eigenständige Luftflotte, die Twentieth Air Force geschaffen. Von Juni 1944 bis in den Januar 1945 hinein waren die B-29 Verbände in Britisch-Indien stationiert und flogen, mit Tankstopps im nicht japanisch besetzten Teil Chinas, von dort aus Japan an. Diese Langstreckenflüge stellten sich jedoch als ineffektiv heraus. Ab November 1944 wurde die strategische Bombardierung erheblich ausgeweitet, nachdem die Marianen erobert und die dortigen Flugfelder verfügbar geworden waren. Die Angriffe richteten sich ursprünglich hauptsächlich gegen Industrieanlagen und zielten ab März 1945 allgemein auf urbanes Gebiet. Trägergestützte und nach der Eroberung von Okinawa gestartete Bomber griffen 1945 zusätzlich Japan an, um die ab Oktober 1945 geplante Invasion der Hauptinseln vorzubereiten. Anfang August 1945 warfen amerikanische Bomber der Spezialeinheit 509. Atombomben auf die Städte Hiroshima und Nagasaki ab. Japans Militär und die Zivilverteidigung waren nicht in der Lage, die alliierten Luftangriffe zu stoppen. Die Zahl der auf den Hauptinseln stationierten Jagdflugzeuge und Flugabwehrkanonen stellte sich als zu gering heraus. Erschwerend kam hinzu, dass die meisten der eingesetzten Flugzeug- und Kanonentypen die Höhe nicht erreichten, in der die B-29 flogen. Weitere Gründe für die Ineffektivität der japanischen Jagdgeschwader lagen in Treibstoffmangel, schlechter Pilotenausbildung und mangelnder Koordination der einzelnen Verbände. Trotz der Gefährdung japanischer Städte durch Brandbombenabwürfe verfügten die japanischen Brandschutzeinheiten nur über mangelhafte Ausrüstung und eine schlechte Ausbildung. Ebenso standen für die Zivilbevölkerung nur wenige Luftschutzbunker zur Verfügung. Diese Schwächen ermöglichten es den Alliierten, viele japanische Städte großflächig zu zerstören und selbst nur geringe Verluste zu erleiden. Die alliierten Luftangriffe waren einer der Hauptfaktoren, die Mitte August 1945 zur Kapitulation Japans führten. Seit Kriegsende gab es langfristige Debatten über die moralische Rechtfertigung der Angriffe auf japanische Städte. Besonders kontrovers wurde dabei der Einsatz der Atombomben gegen Hiroshima und Nagasaki diskutiert. Die meistzitierten Schätzungen zu den Opfern unter der japanischen Bevölkerung gehen von etwa 333.000 Toten und 473.000 Verwundeten aus, andere Schätzungen variieren zwischen etwa 241.000 und 900.000 Toten sowie 213.000 und 1,3 Millionen Verwundeten. Zusätzlich zu diesen Verlusten unter der Bevölkerung zerstörten die Luftangriffe viele urbane Gebiete intensiv und führten zu einem enormen Rückgang der industriellen Kapazitäten.
rdf:langString Los bombardeos sobre Japón durante la Segunda Guerra Mundial fueron una serie de ataques aéreos llevados a cabo sobre la Isla de Japón por parte de los aliados, destacando Estados Unidos, en el marco de la Segunda Guerra Mundial. Las destrucciones fueron masivas afectando sobre todo a las ciudades, matando a un mínimo de 241 000 personas según las investigaciones más optimistas. Durante los primeros años de la Guerra del Pacífico estos ataques fueron muy limitados y siempre se realizaron en incursiones de grupos muy reducidos (islas Kuriles).​ Los bombardeos masivos comenzaron en junio de 1944 y no terminaron hasta la rendición japonesa. La campaña aérea fue llevada a cabo por las Fuerzas Aéreas del Ejército de los Estados Unidos. Los bombardeos masivos comenzaron a mediados de 1944 y se intensificaron en los últimos meses de la guerra. Los planes de bombardeo contra Japón habían sido preparados antes del inicio de la guerra en el Océano Pacífico pero los aviones encargados de esta tarea, los B-29, por un lado aún no estaba completo su desarrollo y por otro las bases estadounidenses aún no se hallaban a una distancia lo suficientemente corta para efectuar estas operaciones. Desde junio de 1944 a enero de 1945 los B-29 despegaban de bases situadas en la India y China, debido a la lejanía estas incursiones a menudo tuvieron poco éxito. La campaña de bombardeos estratégicos se amplió desde noviembre de 1944 cuando durante la batalla de Saipán los ataques dirigidos inicialmente a instalaciones industriales y militares acabaron concentrándose (desde marzo de 1945) en las zonas urbanas. Durante parte de 1945 los blancos en Japón fueron atacados con aviones procedentes de portaaviones y las Islas Ryukyu; estos ataques, aún no devastadores, eran una preparación para la planeada invasión de Japón prevista para entre octubre de 1945 y principios de 1946. En agosto de 1945 las ciudades de Hiroshima y Nagasaki fueron arrasadas por las bombas atómicas. Las defensas civiles y militares japonesas fueron incapaces de detener los ataques aliados. El número de aviones de combate y cañones antiaéreos asignados a labores defensivas era frecuentemente insuficiente, además la mayoría de aviones tenían grandes dificultades para operar a las alturas que lo hacían los B-29. La formación de los pilotos y la coordinación era también deficiente lo que daba debida cuenta de la vulnerabilidad de las ciudades japonesas. Debido al embargo que Estados Unidos había impuesto sobre Japón, era común que ante los ataques los aviones de combate japoneses no pudieran ni siquiera despegar por la grave falta de combustible.​ De esta manera los B-29 fueron capaces de infligir severos daños en las zonas urbanas con unas pérdidas mínimas. La campaña de bombardeos aliados fue uno de los principales factores que tuvo en cuenta el gobierno japonés a la hora de capitular a mediados de agosto de 1945. Sin embargo existe un extenso debate acerca de la moralidad o legitimidad ética de los ataques contra las ciudades japonesas, a menudo bombardeadas con fósforo blanco o bombas incendiarias que contribuían a sembrar aún más el terror entre los civiles.​​ Especialmente polémico fue el lanzamiento de las dos bombas atómicas, cuando investigaciones posteriores apuntan a que antes de su lanzamiento los altos mandos japoneses ya habían decidido la rendición del país.​​​ La estimación más aceptada sobre el número de muertes es de 330 000 muertos y 473 000 heridos.
rdf:langString Les bombardements stratégiques sur le Japon sont les raids aériens, menés par les forces armées américaines pendant les deux dernières années de la Seconde Guerre mondiale contre l'Empire du Japon, qui détruisirent les principales villes du pays et tuèrent entre 241 000 et 900 000 personnes, sans compter les bombardements atomiques d'Hiroshima (340 000 habitants) et de Nagasaki (195 000 habitants). En plus des pertes humaines, les bombardements aériens causèrent d'importants dégâts aux villes japonaises et contribuèrent au profond déclin de la production industrielle. Si, dans les premières années de la guerre du Pacifique, les attaques aériennes se limitèrent au raid de Doolittle en avril 1942 et à des attaques limitées contre des positions militaires dans les îles Kouriles à partir de 1943, les bombardements stratégiques sur le Japon commencèrent en juin 1944 pour s'achever à la fin de la guerre en août 1945. Pendant l'année 1945, s'ajoutèrent à ces attaques massives les raids menés par les unités aériennes tactiques embarquées ou basées à terre. Alors que des plans d'attaque contre le Japon avaient été préparés avant le début de la guerre, ils ne purent pas être menés avant l'entrée en service du bombardier à long rayon d'action B-29 Superfortress. De juin 1944 jusqu'en janvier 1945, les B-29 stationnés en Inde utilisaient des bases en Chine pour bombarder le Japon mais les résultats espérés ne furent pas au rendez-vous. La campagne de bombardement s'accéléra fortement à partir de novembre 1944 lorsque des bases dans les îles Mariannes furent ouvertes à la suite de l'opération Forager. Ces attaques furent initialement dirigées contre les complexes industriels mais à partir de mars 1945, elles ciblèrent généralement les centres urbains. Les appareils alliés stationnés sur les porte-avions et dans les îles Ryūkyū menèrent également des bombardements en préparation de l'invasion du Japon prévue pour octobre 1945. Le 6 et le 9 août 1945, les villes d'Hiroshima et de Nagasaki furent rasées par des bombes atomiques. Les défenses militaires et civiles du Japon furent incapables d'empêcher les attaques alliées. Le nombre de chasseurs et de canons anti-aériens assignés à la défense de l'archipel japonais était insuffisant, et la plupart des appareils et des canons avaient du mal à atteindre l'altitude à laquelle volaient les B-29. Le manque de carburant, d'entrainement et de coordination entre les unités réduisit également l'efficacité de la chasse japonaise. Malgré la vulnérabilité des villes japonaises face aux bombardements incendiaires, les services d'incendie manquaient d'entrainement et d'équipement, et il n'y avait que quelques abris anti-aériens construits pour les civils. En conséquence, les B-29 furent capables d'infliger de sévères dégâts aux centres urbains tout en ne subissant que quelques pertes. Depuis la fin de la guerre, un long débat sur la moralité de ces attaques contre les villes japonaises — et en particulier les pertes civiles — s'est engagé et l'usage des armes atomiques est particulièrement controversé.
rdf:langString Pasukan Sekutu banyak melancarkan serangan udara di Jepang selama Perang Dunia II, menyebabkan kerusakan yang luas ke berbagai kota di negara tersebut dan menewaskan antara 241.000 hingga 900.000 orang. Serangan udara atas Jepang telah terjadi sejak tahun-tahun pertama Perang Pasifik yang dipicu oleh serangan Jepang terhadap pangkalan Amerika Serikat di Pearl Harbor. Awalnya serangan ini hanya terbatas dengan Serangan Doolittle pada bulan April 1942 dan serangan skala kecil lainnya pada posisi militer di Kepulauan Kuril sejak pertengahan 1943. Serangan pengeboman strategis mulai dilancarkan sejak bulan Juni 1944 dan terus berlanjut sampai akhir perang pada bulan Agustus 1945. Unit udara taktis sekutu dari angkatan laut dan darat juga menyerang Jepang selama 1945. Kampanye udara militer Amerika Serikat mulai menggalakkan serangan udara terhadap Jepang sejak pertengahan tahun 1944 dan serangan semakin dilancarkan secara intensif selama bulan-bulan terakhir perang. Sementara rencana serangan tersebut telah disiapkan jauh-jauh hari sebelum Perang Pasifik, tetapi rencana itu tidak bisa dilaksanakan hingga pengebom jarak jauh B-29 Superfortress siap melakukan tugas tersebut. Dari bulan Juni 1944 hingga Januari 1945, beberapa pengebom B-29 yang ditempatkan di India dipindahkan ke pangkalan di Tiongkok untuk membuat serangkaian penyerangan terhadap Jepang, tetapi upaya ini tidak pernah berhasil. Kampanye pengeboman strategis semakin diperluas sejak November 1944 ketika pangkalan di Kepulauan Mariana telah tersedia, ini merupakan salah satu alasan dari Kampanye Kepulauan Mariana. Serangan ini awalnya hanya berusaha untuk menargetkan fasilitas industri, tetapi sejak Maret 1945 serangan umumnya ditujukan terhadap wilayah perkotaan dikarenakan proses pembuatan senjata dan perlengkapan perang Jepang banyak dilakukan di bengkel-bengkel kecil dan rumah-rumah pribadi. Pesawat yang terbang dari kapal induk Sekutu dan Kepulauan Ryukyu juga semakin gencar menghantam target di Jepang selama tahun 1945 dalam persiapan untuk melaksanakan invasi darat yang direncanakan akan mendarat di Jepang dijadwalkan pada Oktober 1945. Pada pertengahan Agustus 1945, kota Hiroshima dan Nagasaki dikejutkan dan sebagian besar hancur oleh bom atom. Minimnya jumlah pesawat tempur dan senjata anti-pesawat yang dioperasikan untuk tugas pertahanan di pulau-pulau Jepang membuat pertahanan militer dan sipil Jepang tidak dapat menghentikan serangan Sekutu. Akibatnya, pengebom B-29 dengan mudah mampu menimbulkan kerusakan yang parah pada daerah perkotaan sementara hampir seluruh wilayah negeri Jepang juga menderita sebagai dampak dari serangan udara. Sebenarnya Jepang telah menyiagakan pesawat tempur untuk menghadang serangan udara dari pengebom B-29, tetapi sering kali pesawat-pesawat tempur Jepang terkendala kekurangan bahan bakar dan minimnya kemampuan pilot untuk melakukan tugas penghadangan. Selain itu kurangnya koordinasi dalam militer Jepang membuat operasi pertahanan udara Jepang menjadi tidak efektif. Kemampuan pengebom B-29 yang terbang pada ketinggian yang sulit dijangkau oleh pesawat dan senjata defensif Jepang juga merupakan salah satu pukulan yang cukup berat bagi militer Jepang. Besarnya dampak kerusakan juga disebabkan oleh minimnya layanan pemadam kebakaran yang memadai di wilayah-wilayah perkotaan yang rentan serangan udara. Jepang juga tidak menyediakan tempat perlindungan serangan udara yang cukup untuk warga sipil, sehingga menyebabkan tingginya jumlah korban warga sipil. Pengeboman Sekutu adalah salah satu faktor utama yang mempengaruhi keputusan pemerintah Jepang untuk menyerah pada pertengahan Agustus 1945. Meskipun telah terjadi perdebatan panjang yang terus berlangsung atas moralitas serangan terhadap kota-kota Jepang. Yang paling kontroversial adalah penggunaan senjata atom yang dierkirakan menjatuhkan korban di pihak Jepang sebanyak 333.000 tewas dan 473.000 luka-luka (mayoritas warga sipil). Ada beberapa perkiraan lain tentang jumlah korban jiwa, tetapi dipastikan jumlahnya berkisar antara 241.000 sampai 900.000. Selain korban jiwa sebagian besar warga sipil, serangan juga menyebabkan kerusakan yang luas di berbagai kota Jepang dan menyebabkan penurunan besar dalam produksi industri.
rdf:langString 일본 본토 공습(영어: Air raids on Japan, 일본어: 日本本土空襲, にっぽんほんどくうしゅう 닛폰혼도쿠슈[*])은 제2차 세계 대전 당시 일본군에 대한 영국과 미국의 대규모 도시 폭격을 뜻한다. 이 전쟁은 나치 독일의 예처럼 일본을 주저앉히는데 제 몫을 다했다. 1942년 둘리틀 공습을 시작으로 1945년 8월 히로시마 원폭 투하까지 연합군은 일본 주요 도시를 폭격했다. 초기에는 진주만 공격에 대한 보복성이 짙었으나 후기에는 태평양 전쟁의 주요 전선을 보충하는 역할로 전환되었다. 대표적인 공습에는 둘리틀 공습, 도쿄 대공습, 고베 공습 등이 있다. 전쟁 말기에는 소련도 사할린과 슘슈 섬 일대에 폭격을 가했다.
rdf:langString 日本本土空襲(にほんほんどくうしゅう)は、第二次世界大戦中に連合国軍が大日本帝国各都市や工場などに対して行った空襲である。1944年(昭和19年)末頃から本格化し、1945年春頃から本格的な戦略爆撃となり、大規模な無差別爆撃も実施された。 主力となったアメリカ陸軍航空軍のB-29四発爆撃機により日本の主要都市は焦土と化し、史上初の核攻撃(日本への原子爆弾投下)も実施され、数十万人から百万人程度が死亡した。
rdf:langString Naloty na Japonię – alianckie bombowe operacje powietrzne nad Japonią podczas działań bojowych na Pacyfiku w trakcie II wojny światowej. Celem nalotów, prowadzonych od połowy 1944 roku aż do zakończenia wojny, było pozbawienie Japonii zaplecza przemysłowego oraz wywarcie nacisku psychologicznego na społeczeństwo i zmuszenie tego kraju do kapitulacji bez konieczności przeprowadzania inwazji. W początkowym okresie, po japońskim ataku na Pearl Harbor, naloty ograniczały się do rajdu Doolittle’a na Tokio w kwietniu 1942 roku i przeprowadzanych od połowy roku 1943 na niewielką skalę ataków na instalacje wojskowe na Wyspach Kurylskich. Na większą skalę naloty zaczęły się w połowie roku 1944 i trwały aż do zakończenia wojny w sierpniu 1945 roku. W 1945 roku do bombardowań przystąpiło również lotnictwo brytyjskie. Kampania powietrzna amerykańskiego lotnictwa przeciw Japonii rozpoczęła się w połowie 1944 roku, a nasiliła się w ostatnich miesiącach wojny. Wprawdzie plany ataku na Japonię przygotowywano jeszcze przed wojną, jednak do nalotów nie mogło dojść, dopóki nie były gotowe ciężkie bombowce dalekiego zasięgu B-29 Superfortress. W okresie od czerwca 1944 do stycznia 1945 roku stacjonujące w Indiach B-29 przerzucano na lotniska w Chinach, skąd miały dokonywać rajdów przeciw Japonii, ale skończyło się to niepowodzeniem. Bombardowania strategiczne nabrały rozmachu w listopadzie 1944 roku, kiedy po zdobyciu Saipanu, Tinianu i Guamu w wyniku walk o archipelag Marianów uruchomiono bliższe celom bazy lotnicze. Początkowo atakowano tereny przemysłowe, ale od marca 1945 roku celami nalotów stały się obszary zurbanizowane, jako że większość podzespołów Japończycy produkowali w małych warsztatach i domach prywatnych. W ostatnich miesiącach konfliktu samoloty alianckie startujące z lotniskowców i wysp Riukiu prowadziły ataki, które miały wspomóc planowaną na październik inwazję Japonii. Na początku sierpnia miasta Hiroszima i Nagasaki zostały niemal całkowicie zniszczone przez bomby atomowe. Obrońcy nie byli w stanie powstrzymać alianckich ataków. Liczba samolotów myśliwskich i dział przeciwlotniczych na wyspach macierzystych była niewystarczająca, ponadto większość samolotów i dział miała trudności z osiągnięciem wysokości, na jakiej operowały B-29. Braki paliwa, niedostateczne wyszkolenie pilotów i zła koordynacja działań pomiędzy jednostkami myśliwskimi również osłabiały skuteczność obrony. Miasta japońskie nie były przygotowane na ataki z użyciem bomb zapalających, straży pożarnej brakowało sprzętu i wyszkolenia, ponadto zbudowano za mało schronów dla ludności cywilnej. W rezultacie bombowce B-29 były w stanie dokonać skutecznych bombardowań nie doznając przy tym zbyt wielkich strat. Naloty spowodowały zniszczenie wielu japońskich miast i śmierć od 241 do 900 tysięcy ludzi, co wraz z bardzo skuteczną blokadą morską Japonii zmusiło władze tego kraju do podjęcia decyzji o kapitulacji. W efekcie bombardowania wysp japońskich były jednym z czynników które zapobiegły amerykańskiej inwazji lądowej na macierzyste wyspy Cesarstwa Japońskiego, która – jak szacowano – przynieść miała około 6 milionów ofiar wśród japońskich cywilów oraz około miliona ofiar wśród amerykańskich żołnierzy sił inwazyjnych. Wprawdzie alianckie bombardowania były jednym z głównych czynników, które w połowie sierpnia 1945 roku skłoniły władze japońskie do podjęcia decyzji o kapitulacji, stały się jednak po wojnie tematem sporów na temat ich aspektu moralnego, a zasadność użycia broni jądrowej budzi kontrowersje.
rdf:langString As Forças Aliadas conduziram muitos ataques aéreos no Japão durante a Segunda Guerra Mundial, causando vasta destruição às cidades do país e matando 900 mil pessoas. Durante os primeiros anos da Guerra do Pacífico, estes ataques se limitaram ao ataque Doolittle, em abril de 1942, e a ataques de pequena escala em posições militares nas Ilhas Curilas, em meados de 1943. Os bombardeios estratégicos no Japão começaram em junho de 1944 e continuaram até o fim da guerra, em agosto de 1945. Unidades táticas aliadas, tanto navais quanto aéreas com base em terra-firme, também atacaram o Japão durante 1945. A campanha aérea empreendida pelas Forças Armadas dos Estados Unidos contra o Japão começou de fato em meados de 1944 e foi intensificada durante os últimos meses da guerra. Embora planos para ataques no Japão tenham sido preparados antes da Guerra do Pacífico, estes não puderam começar até que bombardeiro de longo alcance B-29 Superfortress estivesse pronto para combate. De junho de 1944 até janeiro de 1945, várias aeronaves B-29 posicionadas na Índia foram organizadas através de bases na China para realizar uma série de ataques no Japão, mas este esforço se mostrou malsucedido. A campanha de bombardeios estratégicos foi amplamente expandida a partir de novembro de 1944 quando bases nas Ilhas Marianas ficaram disponíveis como resultado da Campanha nas Ilhas Marianas. Estes ataques inicialmente almejavam instalações industriais, mas a partir de março de 1945 foram dirigidos de maneira geral contra áreas urbanas. Aeronaves decolando de porta-aviões Aliados e das Ilhas Ryūkyū também atingiam alvos no Japão com frequência em 1945, em preparação para a invasão planejada do Japão marcada para outubro de 1945. No início de agosto de 1945, as cidades de Hiroshima e Nagasaki foram obliteradas por bombas atômicas. O exército, a marinha e a defesa civil foram incapazes de deter os ataques Aliados. O número de caças e armas de defesa antiaérea designados para tarefas defensivas nas ilhas domésticas foi inadequado, e a maioria destas aeronaves e armas tinham dificuldades para alcançar as altas altitudes nas quais os B-29 frequentemente operavam. Insuficiência de combustíveis, treinamento de pilotos inadequado e uma falta de coordenação entre unidades também restringiu a efetividade da força de caças. Apesar da vulnerabilidade das cidades japonesas aos bombardeios incendiários, os serviços de inibição de incêndios não possuíam treinamento e equipamento, e poucos abrigos antiaéreos foram construídos para os civis. Como resultado, os B-29 puderam infligir graves danos às áreas urbanas, sofrendo poucas perdas. A campanha de bombardeios Aliada foi um dos principais fatores que influenciaram a decisão de rendição do governo japonês em meados de agosto de 1945. No entanto, houve um debate de longa duração sobre a moralidade dos ataques às cidades japonesas, e o uso de armas atômicas ainda é particularmente controverso. A estimativa de baixas provocadas pelos bombardeios mais frequentemente citada é 333 mil mortos e 473 mil feridos. Contudo, existem várias outras estimativas sobre total de fatalidades, que variam entre 241 mil e 900 mil. Além das vidas perdidas, os ataques causaram vastos danos às cidades japonesas e contribuíram para um amplo declínio na produção industrial. Em contraste, as baixas Aliadas foram pequenas.
rdf:langString Luftanfall mot Japan genomfördes under andra världskriget av De allierade styrkorna i flera luftanfall mot Japan, vilket ödelade städer och dödade mellan 241 000 och 900 000 människor. Stillahavskriget inleddes när japanerna plötsligt bombarderade den amerikanska flottanläggningen Pearl Harbor. Som en konsekvens påbörjades de allierades motangrepp som innefattade Doolittleräden (april 1942) och fortsatte sedan med småskaliga attacker mot militära områden på Kurilerna i mitten av 1943. De strategiska bombningsattackerna började inte förrän i juni 1944 och fortsatte till krigsslutet i augusti 1945. De Allierades flott- och landbaserade luftenheter angrep Japan under 1945. Den amerikanska militärens luftkampanj mot japanerna började på allvar i mitten av 1944 och intensifierades under krigets sista månader, eftersom amerikanernas nya bombplan B-29 Superfortress då var redo för strid. Från juni 1944 till januari 1945 utkämpade bombskeppen som var stationerade i Indien nio attacker mot västra Japan, men attackerna visade sig vara ineffektiva. Den strategiska bombkampanjen utvidgades kraftigt från november 1944 när luftbaser på Marianerna blev tillgängliga efter Slaget om Marianerna. Attackerna var från början riktade mot industrianläggningar med precisionsbombning, vilket också visade sig vara väldigt ineffektivt. Februari 1945 bytte bombplanen taktik; de bombade stadsområden under natten på låg höjd eftersom mycket av tillverkningsprocesserna utfördes i små verkstäder och i privata hem: detta tillvägagångssätt resulterade i storskalig stadsskada. Flygplan från de Allierades Hangarfartyg och Ryukyuöarna anföll Japan under 1945 innan den planerade invasionen under oktober 1945. Städerna Hiroshima och Nagasaki blev i början av augusti 1945 sönderbombade av två atombomber med kodnamnen ”Little Boy" och "Fat Man".
rdf:langString Авиаудары по Японии проводились бомбардировщиками антигитлеровской коалиции во время боевых действий в Тихом океане в течение Второй Мировой войны с 1942 по 1945 годы. Главная цель воздушных налётов заключалась в том, чтобы уничтожить важные промышленные объекты и принудить Японию сдаться. В начале войны на Тихом океане авиаудары ограничились только рейдом Дулиттла в 1942 году, который являлся ответом на японское нападение на Перл-Харбор. С 1943 года союзные войска совершали небольшие налёты на позиции японцев на Курильских островах. Стратегическая бомбардировка началась с середины 1944 года и длилась до самого конца войны. Интенсивные налёты начались, когда появились тяжёлые бомбардировщики дальнего действия Boeing B-29 «Superfortress». Серийный выпуск этой модели начался в 1943 году, в 1944 бомбардировщики дислоцировались в Индии, затем были переведены в Китай, но их первые вылеты были малоэффективны. После Марианско-Палауской операции США против Японии в ноябре 1944 года и захвата Марианских островов, США разместили там свои базы. Этот шаг дал возможность союзникам проводить дневные точные бомбардировки по промышленным объектам. Около 90 % тоннажа всех бомб, сброшенных на Японию, несли именно бомбардировщики «Superfortress». В марте 1945 года основными целями стали города, поскольку оказалось, что японцы держат производственные цеха в частных мастерских и домах в городской черте. Вторжение было запланировано на октябрь и в последние месяцы войны самолёты, совершавшие авиаудары, направлялись в Японию с авианосцев и острова Рюкю. В последние 7 месяцев войны США бомбили Японию зажигательными бомбами. Японские острова оказались не готовы к воздушным налётам: бомбоубежищ для мирного населения не хватало, у пожарных бригад оказалась недостаточная подготовка и нехватка оборудования. По разным оценкам, в результате рейдов союзников погибло от 241 000 до 900 000 человек мирных жителей, а ранено было до 1,3 миллиона, пострадали 67 городов и около 5 миллионов японцев остались бездомными. Уничтожению Хиросимы и Нагасаки в августе защитники Японии не смогли противодействовать, поскольку им не хватало зенитных орудий и истребителей. Кроме того, блокада Японии стала ещё одним весомым фактором в принятии правительством решения об окончательной капитуляции. Рейды союзников привели также к резкому падению промышленного производства страны. Использование ядерного оружия привело к длительным дебатам относительно правомерности и необходимости этого шага.
rdf:langString 第二次世界大战期间,盟军多次空袭日本,重创该国城市并造成24.1至90万人丧生。太平洋战争爆发后,盟军起初仅在1942年4月发动杜立特空袭,1943年中期又小规模打击千島群島的军事目标。1944年6月,盟军开始战略轰炸日本直到1945年8月战争结束,而且1945年还曾出动海军和陆基战术空军部队袭击目标。 美军1944年中期开始发动对日空战,在战争最后几个月达到高潮。太平洋战争爆发前美国就已制订空袭日本的计划,但直到能执行远程任务的B-29超級堡壘轟炸機投入战斗后才落实。1944年6月至1945年1月,驻印度基地的B-29轰炸机以中国境内基地为跳板,共九次袭击日本西部目标,但收效甚微。1944年11月盟军通过马里亚纳群岛战役控制马里亚纳群岛并建立基地,此后战略轰炸行动频率和规模激增。盟军起初采用日间高空投弹“精确”轰炸工业设施,但成效不彰。考虑到日本大部分工业生产是在小作坊或民宅完成,美军1945年2月开始在夜间低空向城市投掷燃烧弹,焚毁大片城区。1945年间,盟军飞机频繁从航空母舰或琉球群岛出动袭击日本目标,为原计划1945年10月开始攻入日本本土打基础。1945年8月初,美军用原子弹摧毁廣島市和长崎市。 日本军事和民事防护无力阻止盟军攻势,负责防卫本土的战斗机和高射炮不足,而且基本无法攻击B-29轰炸机飞行高度。燃料短缺、飞行员训练不足,各部队缺乏协调同样导致战斗机部队效率低下。日本城市本就难以抵御燃烧弹轰炸,消防队又缺乏训练和装备,为平民建造的防空洞太少更令局势雪上加霜。美军B-29轰炸机能够轻易重创日本城区,而且绝大部分飞机都能全身而退。 盟军空袭是1945年8月中旬日本政府决定投降的重要原因,但空袭日本城市之举是否人道的争论经久不息,动用原子弹尤具争议。学界最常引用的文献认为盟军空袭共造成日本33.3万人丧生,47.3万人受伤,其他文献估计死亡人数在24.1至90万人范围。除导致大量平民伤亡外,盟军空袭还令日本工业生产大幅回落。
xsd:nonNegativeInteger 155170
xsd:string 12 aircraft
xsd:string 157 aircraft
xsd:string 20th Air Force:
xsd:string 31 aircraft
xsd:string 414 aircraft
xsd:string 5th Air Force:
xsd:string 7th Air Force:
xsd:string 91 killed
xsd:string VII Fighter Command:
xsd:string over 2,600 killed
xsd:date 1942-04-18
xsd:date 1945-08-15
xsd:string Allied victory

data from the linked data cloud