Adverbial

http://dbpedia.org/resource/Adverbial an entity of type: Food

In English grammar, an adverbial (abbreviated adv) is a word (an adverb) or a group of words (an adverbial clause or adverbial phrase) that modifies or more closely defines the sentence or the verb. (The word adverbial itself is also used as an adjective, meaning "having the same function as an adverb".) Look at the examples below: Danny speaks fluently. (telling more about the verb)Lorna ate breakfast yesterday morning. (telling when the verb's action occurred) rdf:langString
Adjekto, aŭ cirkonstanca komplemento estas frazelemento esprimanta diversajn cirkonstancojn de la ago aŭ de la atributo. Ilin oni povas dividi laŭ du vidpunktoj: 1. * laŭ la formo; 2. * laŭ la speco de la cirkonstancoj. rdf:langString
Osagarri zirkunstantziala aditzaren esanahia zehaztu egiten duen da, denbora, espazio, modu eta kausari buruz besteak beste. rdf:langString
Okolicznik – część zdania, która pełni funkcję określającą orzeczenie. Uzupełnia czasownik o dodatkowe elementy. Pozostaje on ze swoim członem nadrzędnym w związku przynależności. Czasami trudno wskazać, czy określona część zdania jest okolicznikiem czy dopełnieniem. Z pomocą przychodzi wtedy reguła, która mówi, że dopełnienie pozostaje ze swoim członem nadrzędnym w związku rządu (okolicznik pozostaje w związku przynależności) rdf:langString
狀語(英語:adverbial)是修饰、限制、说明其他词语(中心语)的词、短语或从句。例如:动词性短语“飞快地跑”的状语是“飞快地”;形容词性短语“真棒”的状语是“真”。 rdf:langString
El complement circumstancial (CC) expressa matisos i circumstàncies de l'acció del verb i té una àmplia llibertat d'emplaçament dins l'oració. El complement circumstancial és, per definició, un complement no argumental, és a dir, no exigit pel verb i, per tant, prescindible. Quan trobem complements que tradicionalment s'han tractat com a circumstancials però que no siguin prescindibles és probable que estiguem davant un complement de règim verbal inherent o pseudocircumstancial. El complement circumstancial presenta les estructures següents: Posició en l'oració: rdf:langString
Příslovečné určení neboli adverbiale je vedlejší větný člen, který nejčastěji rozvíjí sloveso, někdy také přídavné jméno nebo příslovce tím, že uvádí nějakou okolnost. Tyto okolnosti mohou být různé, proto i otázky, kterými se ptáme na příslovečné určení (PU), jsou různé. Nejčastěji jsou to: kdy?, kde?, jak?, proč?. Podle těchto otázek rozeznáváme čtyři základní druhy příslovečného určení: * PU času (temporis) * PU místa (loci) * PU způsobu (modi) * PU příčiny (causae) rdf:langString
Die adverbiale Bestimmung – auch: das Adverbial (Mehrzahl: die Adverbiale) bzw. das Adverbiale (Mehrzahl: die Adverbialia oder Adverbialien); oder deutsch: die Umstandsbestimmung, Umstandsangabe – ist ein Begriff aus der Grammatik und bezeichnet Satzglieder, die weder Subjekt, Objekt noch Prädikativum sind. Unter dieser Begriffsbestimmung bilden die Adverbiale unter den Satzgliedfunktionen also die Restklasse. Adverbiale werden aber auch als Satzteile beschrieben, die (typischerweise) Verben, oder größere Ausdrücke mit verbalem Kern (Verbalphrasen bis hin zu ganzen Sätzen), . rdf:langString
Se denomina complemento circunstancial, a la función sintáctica desempeñada por un sintagma adverbial, por un sintagma nominal o por un sintagma preposicional, que señale alguna circunstancia semántica de tiempo, lugar o modo al verbo del que es complemento. A veces incluso cantidad, causa o finalidad de alguna acción. rdf:langString
Un circostanziale, in linguistica, è un elemento accessorio che viene incluso in una frase per aggiungere alcune informazioni, anche se la sua presenza non è richiesta dal verbo. Per esempio, nella frase “Paolo ha rotto una tazza con un martello in cantina” i complementi di mezzo e di luogo non sono indispensabili ma vengono comunque inclusi per comunicare altre informazioni aggiuntive. I circostanziali sono detti anche aggiunti, o “extra-nucleari” perché, secondo il modello teorico di Tesnière, non fanno parte della frase nucleare. (La struttura argomentale dei verbi [1], 1; Berruto 2011, 148) rdf:langString
En syntaxe traditionnelle, le complément circonstanciel (CC) est un complément formé d’un ensemble hétérogène de sous-espèces définies notamment du point de vue sémantique. Conformément à la définition traditionnelle, les CC expriment diverses circonstances de réalisation du procès exprimé par leur régissant. (En Gaspésie,) il a plu très peu cet été ou Il a plu très peu cet été (en Gaspésie) – complément de phrase ;Elle va en Gaspésie tous les étés – complément du verbe (indirect). rdf:langString
De bijwoordelijke bepaling is in de zinsontleding een woord of woordgroep die meer informatie of een nadere omschrijving geeft over dat wat in het gezegde wordt uitgedrukt. Voorbeelden zijn: 'Het eten is snel opgewarmd', 'Ik vertrek om 5 uur van huis' en 'Hij wacht op mij in het park'. Een bijwoordelijke bepaling in een zin kan worden gevonden als een van de zogenaamde 'wwhh-vragen' gesteld wordt:Waar? Wanneer? Waaraan (...bij, ...mee, ...door)? Hoe? Hoe veel? Voorbeeld Zij is vorig jaar in Gent getrouwd. Bijwoordelijke bepalingen kunnen worden onderverdeeld in diverse categorieën: rdf:langString
Adverbial är en satsdel som beskriver tid, plats, sätt, omständigheter, med mera. Adverbial brukar delas upp i följande underavdelningar: * tidsadverbial * satsadverbial * sättsadverbial * rumsadverbial * gradadverbial * måttsadverbial * * orsaksadverbial * agentadverbial * * avsiktsadverbial * villkorsadverbial rdf:langString
Обстоя́тельство ― второстепенный член предложения, зависящий от сказуемого и обозначающий признак действия или признак другого признака. В русском языке обычно обстоятельства выражены именем существительным в формах косвенных падежей или наречиями, хотя некоторые группы обстоятельств могут быть выражены деепричастным оборотом. Также они могут быть выражены инфинитивом, наречием, существительным в косвенном падеже с предлогом или без него, и даже некоторыми фразеологизмами. По значению, которое выясняется вопросами, обстоятельства делятся на следующие основные виды: rdf:langString
Обста́вина — другорядний член речення, який пояснює слово зі значенням ознаки, виражає якісно-означальну характеристику дії, стану чи позначає, за яких обставин відбувається дія, вказує на спосіб, міру або ступінь вияву дії або ознаки. Типовим, морфологізованим, вираженням обставини є прислівник як? де? коли? звідки? для чого? чому? наскільки? якою мірою? Обставина може виражатися відмінковими формами іменника з прийменниками або без них, дієприслівником, інфінітивом і фразеологічними зворотами прислівникового значення. Підкреслюється на письмі штрихпунктиром: _ . _ . _ . _ . rdf:langString
rdf:langString Complement circumstancial
rdf:langString Příslovečné určení
rdf:langString Adverbiale Bestimmung
rdf:langString Adjekto
rdf:langString Adverbial
rdf:langString Complemento circunstancial
rdf:langString Osagarri zirkunstantzial
rdf:langString Circostanziale
rdf:langString Complément circonstanciel
rdf:langString Bijwoordelijke bepaling
rdf:langString Okolicznik
rdf:langString Обстоятельство (синтаксис)
rdf:langString Adverbial
rdf:langString Обставина
rdf:langString 狀語
xsd:integer 239517
xsd:integer 1090295826
rdf:langString Příslovečné určení neboli adverbiale je vedlejší větný člen, který nejčastěji rozvíjí sloveso, někdy také přídavné jméno nebo příslovce tím, že uvádí nějakou okolnost. Tyto okolnosti mohou být různé, proto i otázky, kterými se ptáme na příslovečné určení (PU), jsou různé. Nejčastěji jsou to: kdy?, kde?, jak?, proč?. Podle těchto otázek rozeznáváme čtyři základní druhy příslovečného určení: * PU času (temporis) * PU místa (loci) * PU způsobu (modi) * PU příčiny (causae) K tomu se připojují některé další zvláštní druhy samostatné nebo od základních odvozené. Je jich 11: účelu, míry, podmínky, přípustky, zřetele, příčiny, prostředku a původce děje.
rdf:langString El complement circumstancial (CC) expressa matisos i circumstàncies de l'acció del verb i té una àmplia llibertat d'emplaçament dins l'oració. El complement circumstancial és, per definició, un complement no argumental, és a dir, no exigit pel verb i, per tant, prescindible. Quan trobem complements que tradicionalment s'han tractat com a circumstancials però que no siguin prescindibles és probable que estiguem davant un complement de règim verbal inherent o pseudocircumstancial. Alguns CC, com els de lloc, temps, mode, quantitat, són els adverbis del mateix nom o hi equivalen; d'altres, com els d'instrument, companyia, causa, condició, finalitat o conseqüència, indiquen factors diversos de l'acció. El complement circumstancial presenta les estructures següents: * Adverbi o locució adverbial: De cop i volta va córrer molt * Sintagma preposicional: De matinada saltava pels marges * Sintagma nominal: Arribà el dimarts de la setmana passada * Oració subordinada adverbial: tornaré quan vulguis * Una estructura centrada en una forma no personal del verb, normalment gerundis Posició en l'oració: * En una oració, pot haver-hi més d'un complement circumstancial. Normalment, es pot canviar l'ordre dels CC d'una oració sense que afecti el seu sentit. Quan la posició d'un CC altera l'ordre habitual de l'oració, se separa de la resta de l'oració amb comes. Es fa així: A poc a poc, la crisi es va suavitzar. La crisi, a poc a poc, es va suavitzar. Com reconèixer el complement circumstancial * Segons el significat, fent-nos preguntes com: - Quan? Complement Circumstancial de Temps (CCT)-Com? Complement Circumstancial de Mode (CCM)-On? Complement Circumstancial de Lloc (CCL) Quant? Complement Circumstancial de quantitat (CCQ)
rdf:langString In English grammar, an adverbial (abbreviated adv) is a word (an adverb) or a group of words (an adverbial clause or adverbial phrase) that modifies or more closely defines the sentence or the verb. (The word adverbial itself is also used as an adjective, meaning "having the same function as an adverb".) Look at the examples below: Danny speaks fluently. (telling more about the verb)Lorna ate breakfast yesterday morning. (telling when the verb's action occurred)
rdf:langString Die adverbiale Bestimmung – auch: das Adverbial (Mehrzahl: die Adverbiale) bzw. das Adverbiale (Mehrzahl: die Adverbialia oder Adverbialien); oder deutsch: die Umstandsbestimmung, Umstandsangabe – ist ein Begriff aus der Grammatik und bezeichnet Satzglieder, die weder Subjekt, Objekt noch Prädikativum sind. Unter dieser Begriffsbestimmung bilden die Adverbiale unter den Satzgliedfunktionen also die Restklasse. Adverbiale werden aber auch als Satzteile beschrieben, die (typischerweise) Verben, oder größere Ausdrücke mit verbalem Kern (Verbalphrasen bis hin zu ganzen Sätzen), . Adverbiale können durch beliebige Formklassen von Ausdrücken repräsentiert werden: durch Substantive bzw. Nominalphrasen, Adjektive, Adverbien, Präpositionalphrasen oder durch Nebensätze. Eine Bestimmung als einheitliche Klasse wird meistens über eine Auflistung der Bedeutungstypen versucht, die Adverbiale markieren können. Diese Bedeutungstypen teilen sich hauptsächlich in Satzadverbiale, die die Gültigkeit der Aussage modifizieren oder eine Bewertung der Aussage ausdrücken, und Situationsadverbiale, die Eigenschaften der dargestellten Situation modifizieren wie Ort, Zeit, Art und Weise oder Kausalbeziehungen und Verwandtes. Viele, aber nicht alle Adverbialtypen können auch durch spezielle Fragewörter erfragt werden.
rdf:langString Adjekto, aŭ cirkonstanca komplemento estas frazelemento esprimanta diversajn cirkonstancojn de la ago aŭ de la atributo. Ilin oni povas dividi laŭ du vidpunktoj: 1. * laŭ la formo; 2. * laŭ la speco de la cirkonstancoj.
rdf:langString Osagarri zirkunstantziala aditzaren esanahia zehaztu egiten duen da, denbora, espazio, modu eta kausari buruz besteak beste.
rdf:langString Se denomina complemento circunstancial, a la función sintáctica desempeñada por un sintagma adverbial, por un sintagma nominal o por un sintagma preposicional, que señale alguna circunstancia semántica de tiempo, lugar o modo al verbo del que es complemento. A veces incluso cantidad, causa o finalidad de alguna acción. * En el caso de un circunstancial de modo, puede ser: lentamente, rápidamente, etc. * En el caso de un circunstancial de cantidad, puede ser: bastante, poco, mucho, demasiado, etc. * En casos de un circunstancial de tiempo se encuentran los siguientes: hoy, ya, todavía, entonces, el lunes, el martes, el año pasado, etc. * En casos de circunstancial de lugar hay: aquí, cerca, encima, en el bosque etc. * En casos de frecuencia se encuentran : siempre, casi siempre, nunca etc. Todos esos sintagmas se pueden sustituir entre ellos, conmutar o reemplazar: el adverbio o sintagma adverbial por un sintagma preposicional, y el sintagma preposicional por un adverbio o sintagma adverbial. Sin embargo, de ningún modo, un sintagma adverbial o adverbio puede sustituirse por un sintagma preposicional constituido por preposición más pronombre tónico, ya que en ese caso se trataría de un complemento de régimen o suplemento, ya sea suplemento directo (sin complemento directo) o suplemento indirecto (con complemento directo). Algunos sintagmas nominales pueden funcionar como complementos circunstanciales: "Vendré el lunes". Sin embargo, se pueden sustituir por sintagmas preposicionales: "Vendré en el lunes", "durante el lunes". Por otra parte, algunos complementos del nombre pueden semánticamente indicar espacio y tiempo, nociones propias de complementos circunstanciales del verbo, por lo general de tiempo o lugar: "El armario del rincón está colocado en el rincón". Así pues, las clasificaciones del complemento circunstancial resultan ser más semánticas que sintácticas y funcionales y por tanto pueden inducir a error y confusión.
rdf:langString En syntaxe traditionnelle, le complément circonstanciel (CC) est un complément formé d’un ensemble hétérogène de sous-espèces définies notamment du point de vue sémantique. Conformément à la définition traditionnelle, les CC expriment diverses circonstances de réalisation du procès exprimé par leur régissant. Le nombre de types de CC peut être différent d’un auteur à l’autre, selon la mesure dans laquelle ils détaillent la description sémantique. À cause de la vision sémantique également, certains types de compléments se trouvent chez certains parmi les CC, chez d’autres parmi les compléments d’objet indirect (COI), chez d’autres encore, du moins certains types apparaissent séparément, sans constituer une classe. Sont généralement acceptés comme des CC celui de lieu, de temps et de manière. Une grammaire roumaine, Coteanu 1982, prend en compte deux de plus, celui de cause et celui de but. Selon cette grammaire, les autres qui sont rangés parmi les CC par d’autres grammairiens, peuvent être considérés comme des COI. Grevisse et Goosse 2007 ajoute trois autres types aux cinq précédents, les CC de mesure (séparément du CC de manière), de condition et d’opposition. Ces auteurs mentionnent qu’ils n’ont retenu que les types considérés comme utiles pour l’étude des adverbes et des propositions subordonnées, sur les vingt-neuf que comptait l’édition de 1980 de cette grammaire, et que certains types peuvent être inclus dans d’autres, par exemple les CC d’instrument et d’association dans celui de manière. De plus, ils affirment qu’il n’est pas utile de prévoir un nom particulier pour tous les compléments selon leur sens. Les ouvrages roumains Avram 1997 et Constantinescu-Dobridor 1998 prennent en compte quatorze types de CC, en ajoutant aux précédents ceux de conséquence, d’instrument, d’association, de relation, d’opposition (dans un autre sens que dans Grevisse et Goosse 2007), de cumul et d’exception, mais en incluant le CC de mesure dans celui de manière. D’autres types de CC ont aussi été proposés par divers auteurs : d’échange, de progression, de fréquence, de réciprocité, etc. Le hongrois est une langue dont les grammaires traditionnelles traitent également de types de compléments mentionnés ci-dessus (au nombre de huit dans Kálmánné Bors et A. Jászó 2007, par exemple), sans les ranger dans une classe de compléments considérés comme circonstanciels dans d’autres grammaires, mais en les considérant ensemble avec ceux appelés d’objet indirect, que les grammaires hongroises ne prennent pas en compte comme tels. Dans des grammaires françaises plus récentes, on traite de ce qu’elles appellent « complément de phrase (CP) », en le distinguant du « complément du verbe (direct et indirect) ». Le premier comprend le complément appelé traditionnellement « circonstanciel » qui n’est pas obligatoire et peut changer de place dans la phrase. Le second inclut, à côté des compléments appelés traditionnellement d’objet direct et d’objet indirect, celui appelé traditionnellement circonstanciel qui est obligatoire et non déplaçable. Ainsi, le même complément peut être des deux catégories, en fonction de son verbe régent, par exemple : (En Gaspésie,) il a plu très peu cet été ou Il a plu très peu cet été (en Gaspésie) – complément de phrase ;Elle va en Gaspésie tous les étés – complément du verbe (indirect).
rdf:langString Un circostanziale, in linguistica, è un elemento accessorio che viene incluso in una frase per aggiungere alcune informazioni, anche se la sua presenza non è richiesta dal verbo. Per esempio, nella frase “Paolo ha rotto una tazza con un martello in cantina” i complementi di mezzo e di luogo non sono indispensabili ma vengono comunque inclusi per comunicare altre informazioni aggiuntive. In termini tecnici, un circostanziale (o circostant come lo definisce originariamente Lucien Tesnière) non fa parte dello schema valenziale della predicazione perché non essenziale per la realizzazione e la comprensione di essa. I circostanziali sono detti anche aggiunti, o “extra-nucleari” perché, secondo il modello teorico di Tesnière, non fanno parte della frase nucleare. (La struttura argomentale dei verbi [1], 1; Berruto 2011, 148)
rdf:langString De bijwoordelijke bepaling is in de zinsontleding een woord of woordgroep die meer informatie of een nadere omschrijving geeft over dat wat in het gezegde wordt uitgedrukt. Voorbeelden zijn: 'Het eten is snel opgewarmd', 'Ik vertrek om 5 uur van huis' en 'Hij wacht op mij in het park'. Een bijwoordelijke bepaling in een zin kan worden gevonden als een van de zogenaamde 'wwhh-vragen' gesteld wordt:Waar? Wanneer? Waaraan (...bij, ...mee, ...door)? Hoe? Hoe veel? Voorbeeld Zij is vorig jaar in Gent getrouwd. Hier staan twee bijwoordelijke bepalingen: een van tijd (vorig jaar) en een van plaats (in Gent); een bepaling van tijd staat in het Nederlands meestal vóór een bepaling van plaats. Bijwoordelijke bepalingen kunnen worden onderverdeeld in diverse categorieën: * van tijd (Wanneer?) * van plaats (Waar?) * van richting (Naar waar? Waarheen?) * van hoedanigheid/wijze (Hoe?) * van oorzaak (Waardoor?) * van reden (Waarom?) * van gevolg (Doordat?) * van ontkenning of negatie (Hij komt niet → niet is dan een bijwoordelijke bepaling) * van voorwaarde (Op welke voorwaarde?) * van toegeving (Ondanks wat?) * van omstandigheid (Wat is er (tegelijkertijd) aan de hand?) * van beperking * van doel (Met welk doel?) * van hoeveelheid (Hoe veel?) * van frequentie (Hoe vaak?) * van modaliteit (Datgene wat een zekerheid of een mogelijkheid uitdrukt) * van graad (Hoe erg?) * van middel (Op welke manier? Waarmee?) * van vergelijking * van volledigheid (In welke mate?) * van informatie (Waarover?) De bepaling van tijd: 1. * Tijdens de vakantie zijn we ook even bij Kamil geweest. 2. * Helaas werd vanochtend de telefoon afgesneden. 3. * Ik heb drie maanden aan die syllabus gewerkt. 4. * Hugo heeft dat hele jaar in Amerika gedoceerd. In zin 1 en 2 geeft de bijwoordelijke bepaling te kennen wanneer iets gebeurd is. In zin 3 en 4 duidt dit zinsdeel aan hoe lang iets geduurd heeft. In zin 4 wordt door het woord dat tevens aangegeven wanneer het doceren plaatsvond. De zinsdelen die zelfstandige naamwoorden beschrijven, worden bijvoeglijke bepalingen genoemd.
rdf:langString Adverbial är en satsdel som beskriver tid, plats, sätt, omständigheter, med mera. Adverbial brukar delas upp i följande underavdelningar: * tidsadverbial * satsadverbial * sättsadverbial * rumsadverbial * gradadverbial * måttsadverbial * * orsaksadverbial * agentadverbial * * avsiktsadverbial * villkorsadverbial Adverbial kan vara obligatoriska eller fakultativa satsdelar (i senare fallet används ofta termen fritt adverbial). Ett obligatoriskt adverbial förekommer vid verbet att bo, som blir meningslöst utan ett adverbial, till exempel ett rumsadverbial: Han bodde i Falkenberg. Däremot är tillägget av ett tidsadverbial i ovanstående mening fakultativt, det vill säga frivilligt: Han bodde i Falkenberg i tre år.
rdf:langString Okolicznik – część zdania, która pełni funkcję określającą orzeczenie. Uzupełnia czasownik o dodatkowe elementy. Pozostaje on ze swoim członem nadrzędnym w związku przynależności. Czasami trudno wskazać, czy określona część zdania jest okolicznikiem czy dopełnieniem. Z pomocą przychodzi wtedy reguła, która mówi, że dopełnienie pozostaje ze swoim członem nadrzędnym w związku rządu (okolicznik pozostaje w związku przynależności)
rdf:langString Обстоя́тельство ― второстепенный член предложения, зависящий от сказуемого и обозначающий признак действия или признак другого признака. В русском языке обычно обстоятельства выражены именем существительным в формах косвенных падежей или наречиями, хотя некоторые группы обстоятельств могут быть выражены деепричастным оборотом. Также они могут быть выражены инфинитивом, наречием, существительным в косвенном падеже с предлогом или без него, и даже некоторыми фразеологизмами. По значению, которое выясняется вопросами, обстоятельства делятся на следующие основные виды: При разборе предложения обстоятельство подчеркивается штрихпунктиром (— · — · —).
rdf:langString Обста́вина — другорядний член речення, який пояснює слово зі значенням ознаки, виражає якісно-означальну характеристику дії, стану чи позначає, за яких обставин відбувається дія, вказує на спосіб, міру або ступінь вияву дії або ознаки. Типовим, морфологізованим, вираженням обставини є прислівник як? де? коли? звідки? для чого? чому? наскільки? якою мірою? Обставина може виражатися відмінковими формами іменника з прийменниками або без них, дієприслівником, інфінітивом і фразеологічними зворотами прислівникового значення. Підкреслюється на письмі штрихпунктиром: _ . _ . _ . _ . На противагу додатку й означенню обставину виділяють, передусім, за значеннєвими показниками. До специфічних формальних ознак обставини належать формально-синтаксична автономність її у структурі простого речення і тісно пов'язана з нею граматична спрямованість обставинних компонентів до синтаксичної та морфологічної адвербіалізації. Термін запроваджено в 30-х рр. 20 ст. у підручниках української мови для середньої школи.
rdf:langString 狀語(英語:adverbial)是修饰、限制、说明其他词语(中心语)的词、短语或从句。例如:动词性短语“飞快地跑”的状语是“飞快地”;形容词性短语“真棒”的状语是“真”。
xsd:nonNegativeInteger 4478

data from the linked data cloud