Wilhelm Jerusalem

http://dbpedia.org/resource/Wilhelm_Jerusalem an entity of type: Thing

Wilhelm Jerusalem (11. října 1854, Dřenice – 15. července 1923, Vídeň) byl rakouský pedagog, sociolog a filozof, představitel pozitivismu. rdf:langString
Wilhelm Jerusalem (* 11. Oktober 1854 in Dřenitz, Böhmen; † 15. Juli 1923 in Wien) war ein österreichischer Pädagoge, Philosoph und Soziologe. rdf:langString
Wilhelm Jerusalem (11 October 1854 in Dřenice – 15 July 1923 in Vienna) was an Austrian Jewish philosopher and pedagogue. rdf:langString
Wilhelm Jerusalem (Dřenice, 11 de octubre de 1854 - Viena, 15 de julio de 1923) fue un filósofo y pedagogo austríaco. Estudió Filosofía en la Universidad de Praga y se doctoró con el tema La inscripción de Sestos y Polibio. Dio clases de enseñanza secundaria en Praga y Mikulov hasta 1887. En 1888 ingresó como profesor en la escuela secundaria K.K. Staatsgymnasium im VIII. Bezirk de Viena y en 1891 se convirtió en lector de la Universidad de Viena. Jerusalem estaba muy interesado en el sistema educativo y reclamó cambios en el vigente en el Imperio austrohúngaro. Otro de sus campos de interés estaba en la educación de las minorías. Escribió una monografía sobre la educación de los sordociegos y en 1890 publicó un estudio psicológico sobre la sordociega Laura Bridgman. Asimismo, mantuvo corr rdf:langString
Wilhelm Jerusalem, född 1854, död i juli 1923 i Wien, var en österrikisk pedagog. Jerusalem blev 1885 gymnasialprofessor och docent vid universitetet i Wien. 1920 blev han e.o. professor i filosofi och pedagogik vid universitetet. I anslutning till Fechner och Wundt bedrev han psykologiskt pedagogiska studier. Med Helen Keller Jerusalem hålls en korrespondens, han anses också upptäckare av litterära talang för dövblinda författare. rdf:langString
Вильгельм Иерузалем (нем. Wilhelm Jerusalem; 11 октября 1854, Дрениц, Богемия — 15 июля 1923, Вена, Австрия) — австрийский историк, психолог, педагог. Приверженец Фехнера и Вундта. Написал: «Alexanders des Grossen Leben und Thaten» (B., 1885); «Psychologische Sprachbetrachtung» (1886); «Lehrbuch der empirischen Psychologie» (1890). Книга о слепоглухонемой американке Лоре Бриджмен «Laura Bridgeman: Erziehung einer Taubstumm-Blinden» (1891).Герберт Gantschacher: забыли хватай! — Обмен письмами между австрийско-еврейского философа Вильгельма Иерусалиме и американской слепоглухими автор Хелен Келлер. — Знак Дело в Вене 2009. rdf:langString
rdf:langString Wilhelm Jerusalem
rdf:langString Wilhelm Jerusalem
rdf:langString Wilhelm Jerusalem
rdf:langString Wilhelm Jerusalem
rdf:langString Иерузалем, Вильгельм
rdf:langString Wilhelm Jerusalem
xsd:integer 5530450
xsd:integer 1122241099
rdf:langString Wilhelm Jerusalem (11. října 1854, Dřenice – 15. července 1923, Vídeň) byl rakouský pedagog, sociolog a filozof, představitel pozitivismu.
rdf:langString Wilhelm Jerusalem (* 11. Oktober 1854 in Dřenitz, Böhmen; † 15. Juli 1923 in Wien) war ein österreichischer Pädagoge, Philosoph und Soziologe.
rdf:langString Wilhelm Jerusalem (Dřenice, 11 de octubre de 1854 - Viena, 15 de julio de 1923) fue un filósofo y pedagogo austríaco. Estudió Filosofía en la Universidad de Praga y se doctoró con el tema La inscripción de Sestos y Polibio. Dio clases de enseñanza secundaria en Praga y Mikulov hasta 1887. En 1888 ingresó como profesor en la escuela secundaria K.K. Staatsgymnasium im VIII. Bezirk de Viena y en 1891 se convirtió en lector de la Universidad de Viena. Jerusalem estaba muy interesado en el sistema educativo y reclamó cambios en el vigente en el Imperio austrohúngaro. Otro de sus campos de interés estaba en la educación de las minorías. Escribió una monografía sobre la educación de los sordociegos y en 1890 publicó un estudio psicológico sobre la sordociega Laura Bridgman. Asimismo, mantuvo correspondencia con la escritora sordociega Helen Keller. Se considera a Jerusalem el descubridor del talento literario de Keller. También estuvo muy interesado en desarrollar el método filosófico del Pragmatismo. En 1907 tradujo al alemán la obra Pragmatism de William James. Tras la Primera Guerra Mundial consiguió el puesto de profesor asociado en la Universidad de Viena, donde dio clases de filosofía y teoría educativa. En 1919 formó parte de la Escuela de Schönbrunn (Schönbrunner Schule), impulsada por el teniente de alcalde de Viena, Max Winter, quien dedicó parte del Palacio de Schönbrunn a actividades pedagógicas, dirigidas fundamentalmente a mujeres jóvenes (también a algún hombre), con vistas a formarlas como educadoras y profesoras. En 1923, Jerusalem consiguió la plaza de profesor titular en la Universidad de Viena. Murió de un infarto en 1923. A lo largo de su dilatada carrera docente, Jerusalem contó entre sus alumnos a futuras personalidades como el escritor , el político Karl Renner, el compositor Viktor Ullmann, el poeta o el pedagogo .
rdf:langString Wilhelm Jerusalem (11 October 1854 in Dřenice – 15 July 1923 in Vienna) was an Austrian Jewish philosopher and pedagogue.
rdf:langString Вильгельм Иерузалем (нем. Wilhelm Jerusalem; 11 октября 1854, Дрениц, Богемия — 15 июля 1923, Вена, Австрия) — австрийский историк, психолог, педагог. Приверженец Фехнера и Вундта. Написал: «Alexanders des Grossen Leben und Thaten» (B., 1885); «Psychologische Sprachbetrachtung» (1886); «Lehrbuch der empirischen Psychologie» (1890). Книга о слепоглухонемой американке Лоре Бриджмен «Laura Bridgeman: Erziehung einer Taubstumm-Blinden» (1891).Герберт Gantschacher: забыли хватай! — Обмен письмами между австрийско-еврейского философа Вильгельма Иерусалиме и американской слепоглухими автор Хелен Келлер. — Знак Дело в Вене 2009. Среди учеников Иерузалема были политик Карл Реннер, композитор Виктор Ульманн, поэт Антон Вильдганс.
rdf:langString Wilhelm Jerusalem, född 1854, död i juli 1923 i Wien, var en österrikisk pedagog. Jerusalem blev 1885 gymnasialprofessor och docent vid universitetet i Wien. 1920 blev han e.o. professor i filosofi och pedagogik vid universitetet. I anslutning till Fechner och Wundt bedrev han psykologiskt pedagogiska studier. Med Helen Keller Jerusalem hålls en korrespondens, han anses också upptäckare av litterära talang för dövblinda författare. Bland hans skrifter märks Zur reform des unterrichts in der philosophischen propädeutik (1885), Psychologische sprachbetrachtung (1886), Lehrbuch der empirischen psychologie (1888; 4:e uppl. 1907), Laura Bridgman (1890; 2:a uppl. 1901), Die urteilsfunktion (1895), Einleitung in die philosophie (1899; 4:e uppl. 1909), Gedanken und denker (1905), Wege und ziele der ästhetik (1906) och Unsere mittelschule (1907).
xsd:nonNegativeInteger 5177

data from the linked data cloud