Uterus

rdf:langString Livmoder

rdf:langString Livmodern (lat. uterus, grek. hyster) är ett honligt sexualorgan som finns hos alla däggdjur med undantag av kloakdjuren. Kved är ett något ålderdomligt ord för livmoder, men används ännu i ordet utomkvedshavandeskap. Hos primitiva däggdjur som pungdjur förekommer könsorganen i dubbel uppsättning bredvid varandra, varje livmoder är en kraftig muskel med två öppningar, dels en uppåt mot äggledaren, dels nedåt mot livmoderhalsen (cervix), vars mynning kallas yttre livmodermunnen och är livmoderns yttre gräns mot slidan (vagina). Mer avancerade däggdjur som gnagare och hardjur har en enda slida, men två livmödrar bredvid varandra, en för varje äggledare. Fortsatt evolution har gjort att livmödrarna smält samman, så är fallet hos människan där båda äggledarna mynnar i en enda livmoder. Hos honor i fertil ålder växer livmoderns innersta skikt, livmoderslemhinnan (endometrium), till som ett led i brunstcykeln. Detta absorberas av kroppen om honan inte blir gravid. Hos högre apor inklusive människan så är absorptionen inte fullständig, utan en del av livmoderslemhinnan utstöts i form av menstruation. Efter den fertila fasen i honans liv upphör denna cykliska tillväxt och avstötning av livmoderslemhinnan, och livmodern i helhet blir något mindre. Om kvinnan får orgasm under samlag, och om mannen vid utlösning deponerar sina spermier i slidan uppe bakom den yttre livmodermunnen, så hjälper livmodermuskelns rytmiska rörelser spermierna att förflytta sig mot ägget. Befruktning kan även ske utan att kvinnan får orgasm, eftersom spermierna kan förflytta sig själva. Om befruktning sker, så stängs den yttre livmodermunnen av en slempropp som är kvar till strax före förlossningen. Hos en kvinna som inte haft ägglossning är cellerna i yttre livmodermunnen och i livmoderhalsen inte inställda för befruktning. Det slem spermiecellerna behöver för sin förflyttning skapas då inte. Om kvinnan blir gravid så ökar livmodern kraftigt sin tillväxt. Inte bara i volym utan också i väggarnas tjocklek i akt och mening att kunna föda fram barnet genom nedåtriktade muskelsammandragningar. Fostret är förbundet med livmoderväggen genom navelsträngen och moderkakan. Inför förlossningen blir livmoderhalsen mjukare. Barnmorskan kallar den tidiga formen för fast, sluten och bakåtriktad, vilket innebär att livmodertappen inne i slidan är hård som en nästipp, livmodermunnarna är slutna och den yttre livmodermunnen ligger vänd bakåt mot kvinnans stjärt. Under livmoderns fortsatta muskelarbete förändras så småningom hela livmoderhalsen till en mjuk elastisk, tunn hinna. Denna förändring börjar vid den inre livmodermunnen och slutar med att den yttre livmodermunnen står helt öppen för barnets huvud, som sen kan tränga ned i slidan. Livmodern fortsätter att dra samman sig tills kvinnan har fött fram barnet och moderkakan helt. I samband med att barnet tränger ned i slidan kan kvinnan bidra till framfödandet genom att krysta med sina magmuskler och muskulaturen i bäckenbotten. Innan denna fas i förlossningen bidrar kvinna till födandet genom att underlätta livmoderns arbete om hon är uppe och går eller slappnar av så att livmodern får all den energi som krävs. Så snart livmodern är tömd på allt sitt innehåll (moderkaka, fosterhinnor och fostervatten) återtar den sin ursprungliga storlek och konsistens. Denna återgång tar 6-8 veckor. Den enda synliga förändringen är att den yttre livmodermunnen är munformad istället för som tidigare ett litet runt hål. Myometriumet är livmoderns tjocka muskelvägg som består av glatta muskler.