Until the Final Hour

http://dbpedia.org/resource/Until_the_Final_Hour an entity of type: Thing

Until the Final Hour (German: Bis zur letzten Stunde), also published as Until the Final Hour: Hitler's Last Secretary or simply Hitler's Last Secretary is a memoir of the last days of Hitler's government, written by Traudl Junge (née Humps) in 1947, but not published until 2002 (in German) and 2003 (in English). The book was part of the basis for the 2002 Austrian documentary Im toten Winkel - Hitlers Sekretärin (titled Blind Spot: Hitler's Secretary in English) and the film Der Untergang (The Downfall) in 2004. rdf:langString
I Hitlers tjänst: Traudl Junge berättar om sitt liv (tyska: Bis Zur Letzten Stunde) är en bok i vilken Adolf Hitlers privatsekreterare från 1942 till 1945, Traudl Junge, ger ett personligt porträtt om denna del av sitt liv. I förordet skriver Junge också om att det var först i mitten av 1960-talet som hon på allvar började befatta sig med sin historia och växande skuldkänslor, och om mötet med Melissa Müller, vilket ledde fram till såväl bok som film. rdf:langString
rdf:langString Until the Final Hour
rdf:langString I Hitlers tjänst
xsd:integer 7209386
xsd:integer 1020958508
rdf:langString Until the Final Hour (German: Bis zur letzten Stunde), also published as Until the Final Hour: Hitler's Last Secretary or simply Hitler's Last Secretary is a memoir of the last days of Hitler's government, written by Traudl Junge (née Humps) in 1947, but not published until 2002 (in German) and 2003 (in English). The book was part of the basis for the 2002 Austrian documentary Im toten Winkel - Hitlers Sekretärin (titled Blind Spot: Hitler's Secretary in English) and the film Der Untergang (The Downfall) in 2004.
rdf:langString I Hitlers tjänst: Traudl Junge berättar om sitt liv (tyska: Bis Zur Letzten Stunde) är en bok i vilken Adolf Hitlers privatsekreterare från 1942 till 1945, Traudl Junge, ger ett personligt porträtt om denna del av sitt liv. Minnesanteckningarna, grunden för boken, skrevs ned redan 1947 och består totalt av omkring "170 manuskriptsidor på maskin". Journalisten Melissa Müller kompletterar boken med inledning och avslutning. I boken berättar Junge om sin uppväxt på 1930-talet och tidigt 1940-tal då hon dansade en hel del och drömde om en karriär som dansös, men att hon även följde med tidens ström och socialiserades in i det nazistiska tänkandet. Hon berättar hur hon lärde sig Sieg Heil-hälsningen, hur hon 1938 blir medlem i organisationen (Tro och skönhet) som skulle fostra ariska kvinnor till goda nazister, men hur det i övrigt inte diskuteras politik över huvud taget i hennes ungdom. Dock fick livet en annan vändning, och hon utsågs 1942 till Hitlers sekreterare, vilket merparten av boken handlar om. Förordet, som skrevs 2002, det vill säga drygt fem decennier efter krigsslutet och åren med Hitler, inleds med orden: "Denna bok är inte ett sent rättfärdiggörande. Inte en självanklagelse... Snarare är den ett försök till försoning, inte med min omvärld utan med mig själv. Den ber inte om förståelse men den vill hjälpa till att förstå." I förordet skriver Junge också om att det var först i mitten av 1960-talet som hon på allvar började befatta sig med sin historia och växande skuldkänslor, och om mötet med Melissa Müller, vilket ledde fram till såväl bok som film.
xsd:nonNegativeInteger 5938

data from the linked data cloud