Treaty Ports (Ireland)
http://dbpedia.org/resource/Treaty_Ports_(Ireland) an entity of type: SpatialThing
Ports del Tractat (gaèlic irlandès Calafoirt an Chonartha) eren els tres ports d'aigües profundes de Berehaven, Queenstown (actual Cobh) i Lough Swilly, retinguts pel Regne Unit a l'Estat Lliure d'Irlanda de conformitat amb el Tractat Angloirlandès de 6 de desembre de 1921. Abans, quan l'Estat Lliure era una part de Regne Unit de Gran Bretanya i Irlanda, la Royal Navy havia designat la seva estació irlandesa com una ordre separada d'estada llarga.
rdf:langString
Nach der Unabhängigkeit des Irischen Freistaats im Jahr 1922 verblieben drei sog. Treaty Ports (Vertrags-Häfen), Tiefwasserhäfen auf irischem Grund, unter der Kontrolle des Vereinigten Königreichs. Diese waren (im Südwesten Irlands), Queenstown (späterer Name Cobh) und der Lough Swilly. Diese Gegebenheit war Bestandteil des Anglo-Irischen Vertrags vom 6. Dezember 1921, der den Irischen Unabhängigkeitskrieg offiziell beendete. Die Treaty Ports blieben bis 1938 unter britischer Kontrolle, als sie durch das an Irland zurückgegeben wurden.
rdf:langString
Tar éis bunú an tSaorstáit sa bhliain 1922, choinnigh an Ríocht Aontaithe seilbh ar na calafoirt sa Chóbh, nó Queenstown mar a thugadh an rialtas air, i m, iad araon i gContae Chorcaí, chomh maith le ceann i Loch Súilí i gContae Dhún na nGall. Bhí an réiteach seo socraithe sa Chonradh Angla-Éireannach, agus baint aige leis an gCogadh Cathartha freisin. Sa deireadh thiar, tugadh na calafoirt ar ais do stát na hÉireann sa bhliain 1938. Fuair daoine sa Bhreatain locht ar an gcinneadh seo, nó nuair a thosaigh an Dara Cogadh Domhanda, bhí na bealaí mara trasna an Atlantaigh ní ba deacra le cosaint in uireasa na gcalafort. Dá mbeadh na calafoirt ag an Ríocht Aontaithe i gcónaí le linn an chogaidh, d'fhéadfaí breosla a thabhairt do na longa tionlacain i bhfad níos sia amuigh san Atlantach, nó bhí
rdf:langString
Following the establishment of the Irish Free State, three deep water Treaty Ports (Irish: Calafoirt an Chonartha) at Berehaven, Spike Island (off modern Cóbh), and Lough Swilly were retained by the United Kingdom in accordance with the Anglo-Irish Treaty of 6 December 1921. The main reason for the retention of the ports was the U-boat Campaign around Irish coasts during World War I and the concern of the British government that it might recur. As a part of the overall Anglo-Irish settlement, all other Royal Navy, British Army and RAF personnel and equipment were to evacuate the Free State.
rdf:langString
rdf:langString
Ports del Tractat
rdf:langString
Treaty Ports
rdf:langString
Calafoirt an Chonartha
rdf:langString
Treaty Ports (Ireland)
xsd:float
51.83499908447266
xsd:float
-8.284999847412109
xsd:integer
1537171
xsd:integer
1121813550
xsd:date
2014-02-06
rdf:langString
June 2021
rdf:langString
Time-limited exhibitions aren't verifiable
xsd:string
51.835 -8.285
rdf:langString
Ports del Tractat (gaèlic irlandès Calafoirt an Chonartha) eren els tres ports d'aigües profundes de Berehaven, Queenstown (actual Cobh) i Lough Swilly, retinguts pel Regne Unit a l'Estat Lliure d'Irlanda de conformitat amb el Tractat Angloirlandès de 6 de desembre de 1921. Abans, quan l'Estat Lliure era una part de Regne Unit de Gran Bretanya i Irlanda, la Royal Navy havia designat la seva estació irlandesa com una ordre separada d'estada llarga. La principal raó de la retenció dels ports fou la recent a les costes irlandeses durant la Primera Guerra Mundial, i la preocupació per part del govern britànic que podria tornar a passar. Com a part de l'acord angloirlandès en general, es preveia que la resta del personal i l'equip de la Royal Navy, Exèrcit britànic i Royal Air Force (RAF) havien de desallotjar l'Estat Lliure. Com a part de la resolució de la guerra comercial angloirlandesa en la dècada de 1930, els ports van ser retornats a la República d'Irlanda (el successor de l'Estat Lliure) en 1938 següents acords assolits entre els governs britànic i irlandès.
rdf:langString
Nach der Unabhängigkeit des Irischen Freistaats im Jahr 1922 verblieben drei sog. Treaty Ports (Vertrags-Häfen), Tiefwasserhäfen auf irischem Grund, unter der Kontrolle des Vereinigten Königreichs. Diese waren (im Südwesten Irlands), Queenstown (späterer Name Cobh) und der Lough Swilly. Diese Gegebenheit war Bestandteil des Anglo-Irischen Vertrags vom 6. Dezember 1921, der den Irischen Unabhängigkeitskrieg offiziell beendete. Die Existenz dieser zwei Häfen und des Meeresarms Lough Swilly unter britischer Kontrolle war einer der Gründe, die zum Ausbruch des irischen Bürgerkriegs führten, in dem Gegner und Befürworter des Vertrags gegeneinander kämpften. Die Treaty Ports blieben bis 1938 unter britischer Kontrolle, als sie durch das an Irland zurückgegeben wurden. Die Zurückgewinnung der Kontrolle über diese Häfen war ein wichtiger Punkt, der Irland beim kommenden Zweiten Weltkrieg zur Neutralität veranlasste. Einige Personen in Großbritannien, darunter Winston Churchill, bezeichneten die Rückgabe als eine kurzsichtige Entscheidung, da beim Start der Atlantikschlacht im Jahr 1939 die Häfen von Berehaven bzw. Queenstown 200 km weiter Richtung Atlantik wichtige Stützpunkte (vor allem zum Auftanken) hätten sein können. Doch der damalige britische Premierminister Arthur Neville Chamberlain war angesichts der Gefahr durch das Nazi-Regime in Deutschland nicht bereit, einen weiteren Konfliktherd mit Irland zu starten. Durch die Errichtung von Basen auf Island (nach der Besetzung 1940) entschärfte sich auch diese britische Problematik.
rdf:langString
Tar éis bunú an tSaorstáit sa bhliain 1922, choinnigh an Ríocht Aontaithe seilbh ar na calafoirt sa Chóbh, nó Queenstown mar a thugadh an rialtas air, i m, iad araon i gContae Chorcaí, chomh maith le ceann i Loch Súilí i gContae Dhún na nGall. Bhí an réiteach seo socraithe sa Chonradh Angla-Éireannach, agus baint aige leis an gCogadh Cathartha freisin. Sa deireadh thiar, tugadh na calafoirt ar ais do stát na hÉireann sa bhliain 1938. Fuair daoine sa Bhreatain locht ar an gcinneadh seo, nó nuair a thosaigh an Dara Cogadh Domhanda, bhí na bealaí mara trasna an Atlantaigh ní ba deacra le cosaint in uireasa na gcalafort. Dá mbeadh na calafoirt ag an Ríocht Aontaithe i gcónaí le linn an chogaidh, d'fhéadfaí breosla a thabhairt do na longa tionlacain i bhfad níos sia amuigh san Atlantach, nó bhí an Cóbh agus Cuan Bhéarra suite 370 ciliméadar níos faide ar shiúl ná aon chuan i Sasana nó i dTuaisceart Éireann. Sa bhliain 1940, áfach, ghlac an Bhreatain seilbh ar an Íoslainn, agus chuir na Comhghuaillithe bunáit mhíleata agus garastún seasta ar bun ansin. Ina dhiaidh sin, bhí na Briotanaigh ábalta teacht gan na calafoirt in Éirinn. Thairis sin, níor choinnigh an Aimiréalacht caoi cheart ar chalafoirt an Chonartha cibé scéal é, agus ní bheadh mórán maithe ann le haghaidh chabhlach na Breataine fiú dá gcoinneodh an Ríocht Aontaithe aici féin iad thar bhlianta an chogaidh. Ó thaobh na hÉireann de, lig athshealbhú na gcalafort seo roimh an gcogadh don tír a neodracht a choinneáil i rith Ré na Práinne.
rdf:langString
Following the establishment of the Irish Free State, three deep water Treaty Ports (Irish: Calafoirt an Chonartha) at Berehaven, Spike Island (off modern Cóbh), and Lough Swilly were retained by the United Kingdom in accordance with the Anglo-Irish Treaty of 6 December 1921. The main reason for the retention of the ports was the U-boat Campaign around Irish coasts during World War I and the concern of the British government that it might recur. As a part of the overall Anglo-Irish settlement, all other Royal Navy, British Army and RAF personnel and equipment were to evacuate the Free State. As part of the settlement of the Anglo-Irish Trade War in the 1930s, the ports were transferred to Ireland (the Free State's successor) in 1938 following agreements reached between the British and Irish governments.
xsd:nonNegativeInteger
24894
<Geometry>
POINT(-8.2849998474121 51.834999084473)