Titus Burckhardt

rdf:langString Titus Burckhardt

rdf:langString Titus Burckhardt, eller Ibrahim Titus Burckhardt, född 1908 i Florens, död 1984 i Lausanne, tysk-schweizisk företrädare för philosophia perennis, "den tidlösa visdomen". Burckhardt var son till skulptören (1878–1923) och släkt med den kände konsthistorikern Jacob Burckhardt (1818–1897). Han växte upp i Basel där han redan under tidiga skolår lärde känna sin själsfrände Frithjof Schuon (1907–1998). Efter att ha studerat vid flera konstskolor i Schweiz och Italien reste han bland annat till Marocko "för att söka det som gått förlorat i Väst". Han tillbringade flera år i Marocko där han lärde sig arabiska och studerade originalverk av klassiska sufimästare. Dessutom initierades han i Shadhiliyya-Darqawi-orden, en gren av den sufiska Shadhiliyyaorden som är speciellt vanligt förekommande i just Marocko. Burckhardt var mellan 1942 och 1968 redaktör för Urs Graf-Verlag i Lausanne och Olten som specialiserade sig på att ge ut faksimilutgåvor av forntida handskrifter. 1972 blev han bemyndigad av Unesco att inventera det arkitektoniska arvet i Fès, efter att staden hade kommit med på Unescos världsarvslista. Under tre års tid verkade han där som konsult för en omfattande restaureringssatsning. Burckhardt har gjort sig ett namn som en stor och inflytelserik kännare av islamisk konst, arkitektur och civilisation. Han är författare till en mängd böcker på tyska och franska. Han har även översatt verk från sufimästare som Ibn 'Arabi (1165–1240), (1365–1424) och (1760–1823).