The House of Bernarda Alba

http://dbpedia.org/resource/The_House_of_Bernarda_Alba an entity of type: Thing

『ベルナルダ・アルバの家:スペインの田舎における女たちのドラマ』 (スペイン語: La casa de Bernarda Alba) はスペインの劇作家フェデリコ・ガルシーア・ロルカによる戯曲である。本作を『血の婚礼』及び『イェルマ』とまとめて「農村三部劇」あるいは「三大悲劇」と呼ぶこともある。スペインの地方にある喪中の家が舞台であり、家母長のベルナルダ・アルバが5人の娘を厳しく支配しようとする様子を描いた作品である。登場人物は全員女性であり、男性は言及されるだけで舞台に登場しない。 rdf:langString
La casa di Bernarda Alba (titolo originale in spagnolo: La casa de Bernarda Alba) è un'opera teatrale in tre atti scritta nel 1936 da Federico García Lorca. L'opera fu scritta da García Lorca alcuni mesi prima della sua morte e fu rappresentata per la prima volta a Buenos Aires nel 1945. Assieme alle altre tragedie Yerma e Nozze di sangue, La casa di Bernarda Alba fa parte di una trilogia incentrata sul ruolo della donna e sulla sua sottomissione nella Spagna rurale degli anni trenta. Le vicende si snodano intorno al personaggio di Pepe il Romano che, però, non appare mai in scena. rdf:langString
Dom Bernardy Alby (hiszp. La casa de Bernarda Alba) – trzyaktowa sztuka teatralna napisana w 1936 roku przez Federico Garcię Lorkę, jednego z najwybitniejszych hiszpańskich poetów XX wieku. Jej publikacja miała miejsce jednak dopiero w roku 1945, dzięki inicjatywnie (ang.). Dzieło wchodzi w skład Trylogii Andaluzyjskiej, razem z dramatami „Krwawe gody” (1933) oraz „Yerma” (1934). Zostały nazwane Trylogią Andaluzyjską z powodu podobieństwa formy jak i treści. Łączy je wiele czynników, ale przede wszystkim miejsce akcji, czyli południe Hiszpanii – Andaluzja. rdf:langString
Дом Берна́рды А́льбы (исп. La casa de Bernarda Alba) — пьеса Федерико Гарсиа Лорки, написанная в 1936 году. Действие пьесы происходит на юге Испании, в Андалусии. rdf:langString
لقد كتبت هذه المسرحية في عام 1936، أي في العام الذي اندلعت فيه الحرب الأهلية الإسبانية، واستوطنت فيه الفاشية في عدة أركان أوروبا. أي قبل بضعة شهور على اعدام لوركا في غرناطة، من قبل فاشية الدكتاتور فرانكو. وتعتبر الجزء الثالث والأخير من ثلاثية درامية عن الأرض الأندلسية، وصنفت من بين أجمل ثلاث مسرحيات للوركا. وقد أطلق النقاد على هذه المسرحيات الثلاث، تسمية (الثلاثية الأندلسية): بدءا من مسرحية ‘عرس الدم’ في عام 1932، واستمرت مع ‘يرما الرقيقة’ في عام 1934، وانتهت أو بالأحرى توقفت مع مسرحية ‘بيت برناردا ألبا’، مع توقف قلب الشاعر نفسه. الحبكة rdf:langString
La casa de Bernarda Alba és una obra de teatre en tres actes de escriptor espanyol Federico García Lorca, escrita el 1936, poc abans del seu assassinat (agost de 1936). Es va estrenar a Buenos Aires, Argentina, el 1945. Aquestes paraules mostren la dimensió humana del teatre en la qual el lector ha de sentir com els personatges, la qual cosa ajuda considerablement els aires de realitat. rdf:langString
Το σπίτι της Μπερνάρντα Άλμπα είναι θεατρικό έργο του Ισπανού συγγραφέα και ποιητή Φεδερίκο Γκαρθία Λόρκα. Είναι το τελευταίο έργο που έγραψε ο Λόρκα, το 1936, και παρουσιάστηκε για πρώτη φορά το 1945. Μαζί με τη "Γέρμα" και το "Ματωμένο Γάμο" αποτελούν την τριλογία της "ισπανικής υπαίθρου" του συγγραφέα. Το έργο επικεντρώνεται στα ζητήματα της καταπίεσης, του συμβιβασμού και του πάθους και την επιρροή των ανδρών στις γυναίκες. Η τυραννία της Μπερνάρντα απέναντι στις κόρες της προμηνύει τη φύση του φασιστικού καθεστώτος του Φράνκο στην Ισπανία, λίγο αφού τελειώσει το έργο του ο Λόρκα. rdf:langString
Bernarda Albas Haus. Tragödie von den Frauen in den Dörfern Spaniens (spanisch: La Casa de Bernarda Alba. Drama de mujeres en los pueblos de España) ist ein dreiaktiges Drama des spanischen Autors Federico García Lorca (1898–1936). rdf:langString
La casa de Bernarda Alba es una obra teatral en tres actos escrita en 1936 por Federico García Lorca.​ No pudo estrenarse ni publicarse hasta 1945, en Buenos Aires y gracias a la iniciativa de Margarita Xirgu. Expone la historia de Bernarda Alba, quien tras haber enviudado por segunda vez a los 60 años decide vivir los siguientes ocho años en el más riguroso luto. Lorca describe la España profunda de principios del siglo XX,​ caracterizada por una sociedad tradicional muy violenta en la que el papel que desempeña la mujer es secundario. Otros rasgos destacados son el fanatismo religioso y el miedo a descubrir la intimidad. Con Bernarda viven sus cinco hijas (Angustias, Magdalena, Amelia, Martirio y Adela), su madre y sus dos criadas. Entre estas últimas se encuentra Poncia, una criada que rdf:langString
La casa de Bernarda Alba ("Bernarda Albaren etxea") hiru ekitalditan banatutako antzezlana da, Federico García Lorcak idatzitakoa, antza denez 1936an, eta 1945ean estreinatutakoa Buenos Airesen. Antzezlan honek Bernarda Albaren istorioa kontatzen du, 60 urterekin bigarren aldiz alargundu ostean hurrengo 8 urteetan goitik-behera doluz jantzita bizitzea erabakitzen duena. Pertsonaiaren ezaugarririk nabarmenena haren erlijio-fanatismoa izan daiteke. Berarekin batera bost alaba bizi dira, Angustias, Magdalena, Amelia, Martirio eta Adela. Emakumeen abizena sinbolikoa da eta sexu-garbitasuna adierazten du. Bestela, lan osoan zehar gizonezko pertsonaiarik ez da agertzen eszenatokian. rdf:langString
La Maison de Bernarda Alba (La casa de Bernarda Alba) est un drame en trois actes de Federico García Lorca, écrit en 1936 et publié de façon posthume en 1945. Dernière œuvre de Lorca, elle est créée à Buenos Aires le 8 mars 1945 et publiée quelques jours plus tard, soit neuf ans après la mort de l'auteur. Elle est également jouée au Festival de Biarritz et au Théâtre de l'Œuvre en 1951, avec des décors et costumes d'Antoni Clavé. rdf:langString
The House of Bernarda Alba (Spanish: La casa de Bernarda Alba) is a play by the Spanish dramatist Federico García Lorca. Commentators have often grouped it with Blood Wedding and Yerma as a "rural trilogy". Garcia Lorca did not include it in his plan for a "trilogy of the Spanish land" (which remained unfinished at the time of his murder). rdf:langString
A Casa de Bernarda Alba (1936) é a última peça teatral - a terceira da trilogia de dramas folclóricos - do escritor espanhol Federico García Lorca. Também integram a trilogia as peças Bodas de Sangue (1933) e Yerma (1934). rdf:langString
«Дім Бернарди Альби» (ісп. La casa de Bernarda Alba) — п'єса іспанського поета і драматурга Федеріко Гарсіа Лорки. Написана за декілька місяців до трагічної загибелі поета у серпні 1936 року. Незакінчена. Ця п'єса мала стати заключною частиною трилогії, в кожній п'єсі з якої розповідалася історія жінки, яка стала причиною кривавої розправи. Автор, який жінку сприймав за Всесвіт, а чоловіка вважав лише його тлом, на той час уже був відомим. Перша частина трилогії — «Криваве весілля» — не сходила з іспанської сцени, другу — «Єрма» — розкритикували через зазіхання на іспанський устрій. rdf:langString
Bernarda Albas Haus är en opera i tre akter med musik av Aribert Reimann. Librettot skrevs av tonsättaren efter Enrique Becks tyska översättning av Federico García Lorcas pjäs Bernarda Albas hus (1936). Med Bernarda Albas Haus återvände Reimann till den privata sfären av mental och fysisk grymhet. Reimann tonsatte operan med orkester utan oboer, fagotter, valthorn och höga stråkinstrument. Två preparerade pianon ersätter frånvaron av slagverk. Verket pågår över två timmar utan paus. Operan hade premiär den 30 oktober 2000 i München. rdf:langString
rdf:langString The House of Bernarda Alba
rdf:langString بيت برناردا ألبا (مسرحية)
rdf:langString La casa de Bernarda Alba
rdf:langString Bernarda Albas Haus
rdf:langString Το Σπίτι της Μπερνάρντα Άλμπα
rdf:langString La casa de Bernarda Alba
rdf:langString La casa de Bernarda Alba
rdf:langString La Maison de Bernarda Alba
rdf:langString La casa di Bernarda Alba
rdf:langString ベルナルダ・アルバの家
rdf:langString Dom Bernardy Alby
rdf:langString A Casa de Bernarda Alba
rdf:langString Дом Бернарды Альбы
rdf:langString Bernarda Albas Haus
rdf:langString Дім Бернарди Альби
rdf:langString The House of Bernarda Alba
rdf:langString The House of Bernarda Alba
xsd:integer 12828996
xsd:integer 1123406250
rdf:langString Magdalena
rdf:langString Girl
rdf:langString Amelia
rdf:langString Adela
rdf:langString Poncia
rdf:langString Maid
rdf:langString Bernarda Alba
rdf:langString Martirio
rdf:langString Angustias
rdf:langString First woman
rdf:langString Little girl
rdf:langString Prudencia
rdf:langString Beggar woman
rdf:langString Criada
rdf:langString Fourth woman
rdf:langString María Josefa
rdf:langString Second woman
rdf:langString Third woman
rdf:langString Women mourners
xsd:date 1945-03-08
rdf:langString La casa de Bernarda Alba és una obra de teatre en tres actes de escriptor espanyol Federico García Lorca, escrita el 1936, poc abans del seu assassinat (agost de 1936). Es va estrenar a Buenos Aires, Argentina, el 1945. L'obra és considerada per alguns crítics com una tragèdia, i per uns altres com un drama, seguint l'opinió del mateix autor. Molts han opinat que és la culminació d'un llarg procés evolutiu del dramaturg, des del modernisme a l'avantguardisme i d'aquí a la seva fase de plenitud. Cal ressaltar, en primer lloc, la seva concepció del teatre. Rebutja el teatre burgès de Jacinto Benavente, ja que el seu únic fi és el lucratiu. Tampoc li agradava, especialment al final, el vers. Això no vol dir que rebutgi la poesia en el teatre, més aviat la personalitza. En canvi mostra la seva simpatia pel teatre popular o marginal: el guinyol, el vodevil, etc. Possiblement, les frases que millor aclareixen la seva idea sobre el teatre són aquestes, formulades el 1936 quan llegia als seus coneguts La Casa de Bernarda Alba: '"El teatre és la poesia que s'aixeca del llibre i es fa humana. I al fer-se, parla i crida, plora i es desespera. El teatre necessita que els personatges que apareguin a l'escena duguin un vestit de poesia i al mateix temps que se'ls vegin els ossos, la sang". Aquestes paraules mostren la dimensió humana del teatre en la qual el lector ha de sentir com els personatges, la qual cosa ajuda considerablement els aires de realitat. A mesura que Lorca madura va acompanyant les seves obres teatrals amb un enfocament social i popular (tot això es veu en aquesta peça) i concebent una funció didàctica del teatre, desmarcant-se de l'elitisme del 27. El teatre havia de servir per criticar la moral antiga i desfasada.
rdf:langString لقد كتبت هذه المسرحية في عام 1936، أي في العام الذي اندلعت فيه الحرب الأهلية الإسبانية، واستوطنت فيه الفاشية في عدة أركان أوروبا. أي قبل بضعة شهور على اعدام لوركا في غرناطة، من قبل فاشية الدكتاتور فرانكو. وتعتبر الجزء الثالث والأخير من ثلاثية درامية عن الأرض الأندلسية، وصنفت من بين أجمل ثلاث مسرحيات للوركا. وقد أطلق النقاد على هذه المسرحيات الثلاث، تسمية (الثلاثية الأندلسية): بدءا من مسرحية ‘عرس الدم’ في عام 1932، واستمرت مع ‘يرما الرقيقة’ في عام 1934، وانتهت أو بالأحرى توقفت مع مسرحية ‘بيت برناردا ألبا’، مع توقف قلب الشاعر نفسه. إن مسرحية ‘بيت برناردا ألبا’ تعتبر ميلودراما ريفية، ولكنها تتطرق أيضا إلى موضوعات مثل الاستبداد، والذل والخضوع، وبشكل خاص النساء المحجوزات، واللواتي يعانين من عقوبة مزدوجة. ولحسن الحظ، أن هذه الاستلابات تنخفض وتقل حدتها وقسوتها من وقت لآخر، وذلك من خلال الروح المتمردة، التي تبدو مثل الربيع والنهضة التي تجعلنا نحلم. الحبكة تبدأ المسرحية بقداس مهيب في كنيسة جا اليها الناس من كل صوب، لحضور جنازة زوج ‘برناردا ألبا’، المرأة القوية التي بمجرد ما تنتهي مراسيم دفن زوجها، تعود إلى البيت وهي محاطة ببناتها، لتقول لهن: إن الحداد لدينا ثماني سنوات، ينبغي الا يدخل خلالها من أبواب هذا المنزل ونوافذه حتى هواء الطريق. إن هذه الجملة بمفردها تصبح المصباح الذي سيضيء لنا عتمة ليل شخصيات هذه المسرحية ودهاليزها الخفية، لا سيما أن ‘ماريا خوسيفا’ التي يناهز عمرها الثمانين سنة أم ‘برناردا ألبا’، تحلم بالهروب والزواج (من فتى جميل يأتي من ساحل البحر، طالما ان رجال هذا البلد المشؤوم يهربون من النساء). وهناك أيضا الخادمة ‘لابونثيا’ عمرها 60 عاما، وخادمة أخرى بعمر الخمسين، وبنات برناردا ألبا الخمس: انجوستيا 39 سنة، مجدالينا 30 سنة، أميليا 27 سنة، مارتيريو 24، واديلا 20 سنة… أجراس الكنيسة، صراخ الطيور الجارحة، مرور صخب وفرح الفلاحين القادمين للتو من الحقول، وهذا هو صوت الشارع الذي يخترق حياتهن من خلال مصاريع خشبية. إذن، تتحدث المسرحية عن عائلة تتكون من النساء فقط، نساء محرومات من حريتهن، معزولات ومنعزلات خلف قضبان نوافذهن، مثل السجينات تماما، ولا يتمتعن بأي حق من حقوقهن لا النسوية ولا المدنية، وإن الطاغية التي تحكمهن، امرأة أخرى مثلهن ومنهن وفيهن، فهي والدتهن، القاسية، والصارمة التي تهيمن على البيت، ومن فيه بقبضة من حديد، محولة حياة بناتها إلى جحيم يومي، إذ ليس هناك مكان للمرح والضحك والفرح، وكل شيء يجب أن يحكم إغلاقه، الابواب، الشبابيك، وحتى الستائر يجب أن تسدل، ولا مجال لتسرب الضوء إلى المنزل، فالحزن الذي تعيشه هذه الأرملة يجب أن تعيشه بناتها أيضا، وجميع من في البيت من خدم، غير مبالية بمستقبل بناتها، اللواتي تجاوزت أصغرهن سن المراهقة وبات العمر يجذفهن نحو ضفة العنوسة. ولكن حتما هناك استثناء للقاعدة، ويتجسد في شخصية صغرى البنات ‘أديلا’، التي تفوز بقلب الشاب ‘بيبي الغجري’، البالغ من العمر الخامسة والعشرين، الشخصية الذكورية الوحيدة الذي تحوم حول شبحه جميع البنات، خطيب كبرى البنات ‘أوغستيا’ البالغة من العمر اربعين، ومن الطبيعي أن يكون محطة أنظار الجميع، نتيجة للحرمان الذي تعاني منه البنات المحبوسات في قفص برناردا ألبا الجحيمي، ولكن أديلا التي تفوز به في النهاية، وتطارحه الغرام خفية في إسطبل البيت. أديلا تصبح حاملا، فتكبر بطنها شيئا فشيئا، ويكبر معها اللغط والهمس الانثوي، وتبدأ الشكوك، ولكن لا أحد يستطيع أن يعرف بالضبط، من الشخص الذي تحمل اختهن الصغيرة منه، في البداية يكون ‘بيبي الغجري’ بعيدا عن الشبهات، ولكن ‘مارتيريو’ التي تعشق بيبي بالسر، والتي تغار من عدم اهتمام هذا الأخير بها، تكشف امرهما، وهنا تتم المجابهة والتحدي، لكن ‘أديلا’ لا تخفي أو تتنكر لحبها، بل على العكس، تصرخ بأعلى صوتها الذي يصل إلى اسماع ‘برناردا ألبا’، التي تثور بدورها، فتطلق النار على ‘بيبي، ولكنها لا تصيبه، في هذه الاثناء، وتجنبا لثورة ‘برناردا ألبا’، تدخل ‘أديلا’ غرفتها لتشنق نفسها وتضع حدا لجحيم حياتها، وهنا، وأمام هذا الموقف المأساوي الحزين الذي يحرك مشاعر اعتى الصخور صلابة، تتمالك ألبا’ نفسها، وتعلن بكل فخر وغطرسة، أمام أهل القرية، بأن ابنتها قد ماتت وهي عذراء، تحتفظ ببكارتها، وهكذا تستمر دوامة الحياة الكئيبة في بيت برناردا البا، مثلما كانت من قبل. إن المعالجة التي اعتمدتها كل من المخرجة ‘كارول روانغ’، والمترجمة والدراماتورج، ‘مالي مولر’، تكاد أن تكون محايدة، وواضحة بشكل كاف، الغرض منها، اقامة علاقات ودية، وقراءات حميمية شخصية، وقيادة الممثلين، وتنشيط حالاتهم الشعورية، وتشجيعهم على التفكير، على حد سواء. إن مسرحية ‘بيت برناردا ألبا’، تجمع نظاما من الشخصيات الأصلية في موضوع معاصر بشكل غريب: من ناحية، أن الدراما ترتبط في صورة ريفية مصغرة، وتقترح صورا نسائية حصرا، ومن ناحية أخرى ان القيد الأسري يقدم بطريقة رمزية، عالما عقيما، وغير إنساني على نحو متزايد، حيث تتواجه فيه استراتيجيات البقاء المختلفة، مع حكم، وفكر ايديولوجي سلطوي يتمثل بالأم المستبدة. إنها المسرحية تحتوي على شخصيات استثنائية، مرة تكون محببة، وأخرى، مثيرة للقلق؛ تحتوي على كائنات بشرية محاصرة في حياتها من الحياة نفسها، ولم تختر أن تكون نسائية مظلومة. فبنات ‘برناردا ألبا’ يشاهدن شبابهن وهو يذوي أمام أنظارهن، من خلال ستائر شبابيكهن المنسدلة. كل شيء محظور ومكبوت، باستثناء ممارسة الخياطة والتطريز. وليس هناك ثغرة واحدة، ولا أمل في منظور هؤلاء الفتيات المحبوسات، اللواتي يجب عليهن الانصياع إلى القوانين الدينية والاخلاقية الصارمة، باستثناء ‘اوغستيا’، الابنة من الزوج السابق، الذي ترك لها ابوها أموالا كثيرة، الأبنة الغنية، وهذا ما يجعل أنظار الرجال تتهافت عليها. ولقد ارادت المخرجة، أن تشير إلى هذه الفوارق، سواء تلك التي تتعلق بالأعمار، أو المستوى الاجتماعي والمادي، وأن تؤكد على التحركات الوجودية لطبيعة الشخصيات الحقيقية، التي لا تعرف حقا من هي، وماذا تريد، أو التي لا تتجرأ على تحمل تبعات رغباتها الدفينة. إن النص لا يخلو من اللمسات الشعرية الرصينة، وهذا بحد ذاته استجابة غنية وعملية بارزة ودراماتيكية، تجعلنا نتساءل بشكل جوهري حول الحرية الفردية. فمن خلال شعريته، نسمع الأنين والصراخ اليائس لنساء حبيسات الظروف الاجتماعية، والتقاليد التي تخفي وجوههن الحقيقية، وضحك الآخرين الاصفر، والمرض والغيرة، وعدم القدرة على تحمل المسؤولية التي تحتاج إليها حريتهن، التي يتهربن منها بجبن. بلا شك هناك ‘أديلا’، المتمردة التي ترفض الأخلاق المزدوجة، والتي تؤكد على رغباتها واختلافها، وبالتالي على حاجتها إلى الحرية، وإن شبابها ومزاجها، يعطيها الرغبة في عيش الحياة على أكمل وجه، وهذه الثقة البسيطة في مصير شخص حر. وتكون هناك بالمقابل، مارتيريو، الغيورة والمحبطة. إننا أمام نساء رهينات بين عالمين، عالم قديم يحميهن، ولكنه يطالبهن في نفس الوقت، بالتضحيات المؤلمة، واحتمال عالم جديد كثير الوعود، ولكنه مجهول غير معروف، ولا يشجعهن على اتخاذ القرار. فهن لا ينساقن وراء امهن، ولا وراء تمرد اختهن الصغيرة أديلا، وأخيرا، إن التردد واللاقرار يصنع منهن شخصيات رمزية في دراما تتحدث عن جيل، أغلبه قد ترك نفسه منقادا وراء الطغاة، وخاصة، مثلما نقول، وراء الرجال الأقوياء. إن مارتيريو التي تترك اختها أديلا تضحي، تذكرنا بصورة الوصف الذي قدمه الروائي ‘هيرمان بروش’ عن شخصية عاجزة وجبانة تحمل نفس الاسم، في رواية ‘غير المسؤولين’. إنها شخصية سلبية، حتى وإن كان سلوكها قانونيا، لا يشير إلى ذنب من الذنوب، ولكنه سكوتها نوع من التواطؤ الذي يسمح بارتكاب ابشع الجرائم الشمولية. وهناك أيضا ‘ماجدولينا’، ذات الطبيعة السافلة، والمتعددة الوجوه والجوانب، والتي تميل إلى الهرب الحياة، نحو الحنين. وكذلك، أولغا، وهي شخصية جديدة على عوالم المسرحية، عاملة البيت البولونية الأصل، التي تعاملها الأم مثل خادمة، في حين ان بناتها الأربع وخاصة مارتيريو، يعاملنها مثل أختهن الصغيرة المتبناة، وأخيرا، هناك أوغستيا، التي تستوعب جيدا قواعد اللعبة، وهي انتهازية وتتكيف سريعا مع ما تفرضه امها من حصار على مخلوقات البيت جميعا. وهي التي تختارها امها في النهاية، للزواج من بيبي الغجري، كنوع من المكافأة التي تمنحها لها نتيجة لطاعتها وولائها الأعمى لها. فهي تتكيف بسهولة مع القوانين الاجتماعية والتقاليد المحلية، وهكذا أصبحت المستفيدة الأولى من النظام الذي انتجها. وإذا كانت المخرجة قد اسندت هذا الدور إلى شخصية رجل، فليس من اجل تقديم لمسة جنون باروكية على العمل، أو الإشارة إلى الشذوذ الجنسي للوركا، وانما لاقامة أو اظهار تباين جسدي مع الأخت الجميلة التي تهرب مع بيبي الغجري؛ ومن أجل تسليط الضوء أيضا، على الكيفية والقدرة التي يستطيع فيها الإنسان ان يتجاهل طبيعته الحقيقية، من خلال نسيانه للذات، وأن يشغل منصبا، أو وظيفة لم تخلق له، أو يفترض أن تكون لشخص آخر. لقد كان للموسيقى دور حيوي من خلال وسائطيتها في الاحداث، ومرافقتها لها من قبل عازف البيانو الذي كان يراقب الاحداث، وهو في الظل، ويعلق عليها بنوع من الغموض، بحيث يتصرف أحيانا بنوع من التلاعب الرصين، وأحيانا يكون معلقا محايدا مثلما كان العالم السينوغرافي للعمل المسرحي، مزدحما بالظلال، والتناقضات البصرية الغنية. وامتلأ المكان باللونين الاسود والأبيض العزيزين على لوركا، وظهرا كما لو انهما اللونان الوحيدان على المسرح، على الرغم من وجود ألوان أخرى ذات دلالات متعددة، مثل الاحمر الذي كان بلون الدم، واللون الوردي الشاحب، وهكذا استطاعت المخرجة ‘كارول ورانغ’ احياء هذا العالم المغلق بأبوابه الموصدة، بدقة وجوده، اشعرتنا بثقل احباطات الماضي، والأحلام، وكذلك الغموض الذي يحيط بدوافع الام المتعسفة. إن الأُخوةَّ التي تتمزق على طول وعرض المسرحية، تكشف لنا عن مدى قوة المستبد، وعن الكيفية التي يقود بها الشخصيات التابعة له، وكيف يعلمهن، بشكل من الأشكال، العجز والخنوع، في كل مرة يَشْعُرنَ فيها بأنهن مهددات، والسبب الوحيد من وراء كل هذا هو الأنانية فقط. نحن نعتقد ان مسرحية ‘بيت برناردا ألبا’، ليست دراما ريفية فحسب، وإنما هي دراما رمزية، أو قصة رمزية، أذا صح التعبير، حيث جعل غارسيا لوركا، وبدراية فريدة من نوعها، من الهدير المهدد للعالم الخارجي، يرن بقوة، ويكون له صدى مدو، وذلك من خلال الاصوات الذكورية، الغائبة جسديا عن خشبة المسرح، ولا يراها الجمهور، إلا مثل خيال، أو شبح يحوم حول الرغبات الظامئة لفتيات لا حول لهن ولا قوة، ومن خلال حرمان أم شابة تدعى ‘أديلا’، وأجراس الكنيسة التي تقرع بكل قوة …. حاولت المخرجة ‘كارول روانغ’ أن تضيء مناطق معتمة في المسرحية، واعطائها المنطق الذي يجعلها مسموعة اليوم، وهكذا أنتجت عرضا ذا نوعية عالية، بحيث انه إذا كان هناك تفسير شخصي للمخرجة، فإنه لا ينتمي أبدا إلى البدع، وإنما إلى التحليل المعقول ذي المصداقية. ولقد سلطت الضوء على الشخصيات، بتوجيهها أداء الممثلين بشكل مدروس، مما أظهر الفروق الدقيقة المختلفة التي تعيشها، بحيث جعلتنا نشعر، نحن المتفرجين، بالاختناق الذي تعاني منه الشخصيات، والرغبة المكبوتة، وكذلك المسيرة البطيئة نحو نهايتهن المحتمة. * بوابة بوليفيا * بوابة إيطاليا * بوابة مسرح * بوابة إسبانيا
rdf:langString Το σπίτι της Μπερνάρντα Άλμπα είναι θεατρικό έργο του Ισπανού συγγραφέα και ποιητή Φεδερίκο Γκαρθία Λόρκα. Είναι το τελευταίο έργο που έγραψε ο Λόρκα, το 1936, και παρουσιάστηκε για πρώτη φορά το 1945. Μαζί με τη "Γέρμα" και το "Ματωμένο Γάμο" αποτελούν την τριλογία της "ισπανικής υπαίθρου" του συγγραφέα. Το έργο περιγράφει τα γεγονότα κατά την περίοδο πένθους σε ένα σπίτι στην Ανδαλουσία, όπου η 60χρονη Μπερνάρντα Άλμπα κατέχει τον απόλυτο έλεγχο πάνω στις κόρες της: Αγκούστιας, Μαγκνταλένα, Αμέλια, Μαρτίριο και Αδέλα. Στο σπίτι ζουν επίσης η Πόνθια, η οικονόμος, κι η Μαρία Χοσέφα, μητέρα της Μπερνάρντα. Στο έργο δεν εμφανίζεται επί σκηνής κανένας ανδρικός χαρακτήρας. Ακόμα κι ο Πέπε Ρομάνο, το αντικείμενο του πόθου για τις κόρες της Μπερνάρντα και μνηστήρας της Ανγκούστιας, δεν εμφανίζεται ποτέ. Το έργο επικεντρώνεται στα ζητήματα της καταπίεσης, του συμβιβασμού και του πάθους και την επιρροή των ανδρών στις γυναίκες. Η τυραννία της Μπερνάρντα απέναντι στις κόρες της προμηνύει τη φύση του φασιστικού καθεστώτος του Φράνκο στην Ισπανία, λίγο αφού τελειώσει το έργο του ο Λόρκα.
rdf:langString Bernarda Albas Haus. Tragödie von den Frauen in den Dörfern Spaniens (spanisch: La Casa de Bernarda Alba. Drama de mujeres en los pueblos de España) ist ein dreiaktiges Drama des spanischen Autors Federico García Lorca (1898–1936). Es wurde zwei Monate vor Lorcas Tod im Jahre 1936 fertiggestellt. Eine deutsche Übersetzung ist im Reclam-Verlag erschienen. Bernarda Albas Haus bildet gemeinsam mit Yerma und Bluthochzeit (Bodas de sangre) eine Trilogie (trilogía de tragedias rurales) über die Rolle der Frau und deren Unterdrückung im Spanien der 1930er Jahre.Die Handlungsführung des Werkes ist sehr einfach und beschränkt sich auf die handelnden Personen. So taucht im ganzen Werk kein einziger Mann auf.
rdf:langString La casa de Bernarda Alba ("Bernarda Albaren etxea") hiru ekitalditan banatutako antzezlana da, Federico García Lorcak idatzitakoa, antza denez 1936an, eta 1945ean estreinatutakoa Buenos Airesen. Antzezlan honek Bernarda Albaren istorioa kontatzen du, 60 urterekin bigarren aldiz alargundu ostean hurrengo 8 urteetan goitik-behera doluz jantzita bizitzea erabakitzen duena. Pertsonaiaren ezaugarririk nabarmenena haren erlijio-fanatismoa izan daiteke. Berarekin batera bost alaba bizi dira, Angustias, Magdalena, Amelia, Martirio eta Adela. Emakumeen abizena sinbolikoa da eta sexu-garbitasuna adierazten du. Bestela, lan osoan zehar gizonezko pertsonaiarik ez da agertzen eszenatokian. Funtsean lan honetan bi ideologia ezberdinen arteko borroka gertatzen da: Bata, autoritarioa, Bernardaren partez egina. Bestea, askatasunarena, Adela, Martirio eta Maria Josefaren partez egina.
rdf:langString La Maison de Bernarda Alba (La casa de Bernarda Alba) est un drame en trois actes de Federico García Lorca, écrit en 1936 et publié de façon posthume en 1945. Dernière œuvre de Lorca, elle est créée à Buenos Aires le 8 mars 1945 et publiée quelques jours plus tard, soit neuf ans après la mort de l'auteur. Elle est également jouée au Festival de Biarritz et au Théâtre de l'Œuvre en 1951, avec des décors et costumes d'Antoni Clavé. Cette œuvre théâtrale conte l'histoire de Bernarda Alba, femme andalouse de 60 ans, veuve de deux maris, ayant décidé d'observer un deuil très strict de huit ans. Bien que faisant la part belle aux femmes (avec la prédominance de Bernarda et de ses cinq filles), cette œuvre n'en dénonce pas moins le rôle secondaire occupé par la femme dans l'Espagne rurale du début du XXe siècle.
rdf:langString La casa de Bernarda Alba es una obra teatral en tres actos escrita en 1936 por Federico García Lorca.​ No pudo estrenarse ni publicarse hasta 1945, en Buenos Aires y gracias a la iniciativa de Margarita Xirgu. Expone la historia de Bernarda Alba, quien tras haber enviudado por segunda vez a los 60 años decide vivir los siguientes ocho años en el más riguroso luto. Lorca describe la España profunda de principios del siglo XX,​ caracterizada por una sociedad tradicional muy violenta en la que el papel que desempeña la mujer es secundario. Otros rasgos destacados son el fanatismo religioso y el miedo a descubrir la intimidad. Con Bernarda viven sus cinco hijas (Angustias, Magdalena, Amelia, Martirio y Adela), su madre y sus dos criadas. Entre estas últimas se encuentra Poncia, una criada que ha vivido treinta años al servicio de la anciana.​​
rdf:langString The House of Bernarda Alba (Spanish: La casa de Bernarda Alba) is a play by the Spanish dramatist Federico García Lorca. Commentators have often grouped it with Blood Wedding and Yerma as a "rural trilogy". Garcia Lorca did not include it in his plan for a "trilogy of the Spanish land" (which remained unfinished at the time of his murder). Garcia Lorca described the play in its subtitle as a drama of women in the villages of Spain. The House of Bernarda Alba was Garcia Lorca's last play, completed on 19 June 1936, two months before Garcia Lorca's death during the Spanish Civil War. The play was first performed on 8 March 1945 at the Avenida Theatre in Buenos Aires. The play centers on the events of a house in Andalusia during a period of mourning, in which Bernarda Alba (aged 60) wields total control over her five daughters Angustias (39 years old), Magdalena (30), Amelia (27), Martirio (24), and Adela (20). The housekeeper (La Poncia) and Bernarda's elderly mother (María Josefa) also live there. The deliberate exclusion of any male character from the action helps build up the high level of sexual tension that is present throughout the play. Pepe "el Romano", the love interest of Bernarda's daughters and suitor of Angustias, never appears on stage. The play explores themes of repression, passion, and conformity, and inspects the effects of men upon women.
rdf:langString 『ベルナルダ・アルバの家:スペインの田舎における女たちのドラマ』 (スペイン語: La casa de Bernarda Alba) はスペインの劇作家フェデリコ・ガルシーア・ロルカによる戯曲である。本作を『血の婚礼』及び『イェルマ』とまとめて「農村三部劇」あるいは「三大悲劇」と呼ぶこともある。スペインの地方にある喪中の家が舞台であり、家母長のベルナルダ・アルバが5人の娘を厳しく支配しようとする様子を描いた作品である。登場人物は全員女性であり、男性は言及されるだけで舞台に登場しない。
rdf:langString La casa di Bernarda Alba (titolo originale in spagnolo: La casa de Bernarda Alba) è un'opera teatrale in tre atti scritta nel 1936 da Federico García Lorca. L'opera fu scritta da García Lorca alcuni mesi prima della sua morte e fu rappresentata per la prima volta a Buenos Aires nel 1945. Assieme alle altre tragedie Yerma e Nozze di sangue, La casa di Bernarda Alba fa parte di una trilogia incentrata sul ruolo della donna e sulla sua sottomissione nella Spagna rurale degli anni trenta. Le vicende si snodano intorno al personaggio di Pepe il Romano che, però, non appare mai in scena.
rdf:langString A Casa de Bernarda Alba (1936) é a última peça teatral - a terceira da trilogia de dramas folclóricos - do escritor espanhol Federico García Lorca. Também integram a trilogia as peças Bodas de Sangue (1933) e Yerma (1934). Finalizada exatamente trinta dias antes de o seu autor morrer assassinado por forças do governo espanhol, em 19 de agosto de 1936, durante a Guerra Civil, A Casa de Bernarda Alba foi a última peça teatral de Federico García Lorca. Teve sua montagem de estreia apenas em 1945, em Buenos Aires, cidade na qual Lorca passara cinco meses, em 1933. A peça só viria a ser encenada na Espanha em 1964.
rdf:langString Dom Bernardy Alby (hiszp. La casa de Bernarda Alba) – trzyaktowa sztuka teatralna napisana w 1936 roku przez Federico Garcię Lorkę, jednego z najwybitniejszych hiszpańskich poetów XX wieku. Jej publikacja miała miejsce jednak dopiero w roku 1945, dzięki inicjatywnie (ang.). Dzieło wchodzi w skład Trylogii Andaluzyjskiej, razem z dramatami „Krwawe gody” (1933) oraz „Yerma” (1934). Zostały nazwane Trylogią Andaluzyjską z powodu podobieństwa formy jak i treści. Łączy je wiele czynników, ale przede wszystkim miejsce akcji, czyli południe Hiszpanii – Andaluzja.
rdf:langString Bernarda Albas Haus är en opera i tre akter med musik av Aribert Reimann. Librettot skrevs av tonsättaren efter Enrique Becks tyska översättning av Federico García Lorcas pjäs Bernarda Albas hus (1936). Med Bernarda Albas Haus återvände Reimann till den privata sfären av mental och fysisk grymhet. Reimann tonsatte operan med orkester utan oboer, fagotter, valthorn och höga stråkinstrument. Två preparerade pianon ersätter frånvaron av slagverk. Verket pågår över två timmar utan paus. Operan hade premiär den 30 oktober 2000 i München. Den tyranniska Bernarda beordrar åtta års sorgetid för sin döde make. Under denna tid ska hennes fem döttrar hållas i total isolering. Den äldsta, Angustias, är förlovad men hennes senila mormor, Maria Josefa, uttalar mörka profetior. Det visar sig att Angustias fästman, Pepe, också åtrås av två av hennes systrar. I en svartsjuk och återhållsam våldsam miljö jagar Bernarda iväg Pepe från huset med ett gevärsskott. Huruvida hon dödar honom är oklart; huset förbli igenstängt och mörkt.
rdf:langString «Дім Бернарди Альби» (ісп. La casa de Bernarda Alba) — п'єса іспанського поета і драматурга Федеріко Гарсіа Лорки. Написана за декілька місяців до трагічної загибелі поета у серпні 1936 року. Незакінчена. Ця п'єса мала стати заключною частиною трилогії, в кожній п'єсі з якої розповідалася історія жінки, яка стала причиною кривавої розправи. Автор, який жінку сприймав за Всесвіт, а чоловіка вважав лише його тлом, на той час уже був відомим. Перша частина трилогії — «Криваве весілля» — не сходила з іспанської сцени, другу — «Єрма» — розкритикували через зазіхання на іспанський устрій. Дія п'єси відбувається на півдні Іспанії в Андалусії. Дійство розпочинає смерть, якою воно і завершується. Сюжет про долю та світогляд деспотичної матері — самої Бернарди Альби — та її п'яти неодружених доньок. Про світогляд пересічної людини загалом, про данину традиціям і забобонам, про мораль, справжню та видиму, про життєві орієнтири.
rdf:langString Дом Берна́рды А́льбы (исп. La casa de Bernarda Alba) — пьеса Федерико Гарсиа Лорки, написанная в 1936 году. Действие пьесы происходит на юге Испании, в Андалусии.
xsd:nonNegativeInteger 15027
xsd:string Girl
xsd:string Adela (20)
xsd:string Amelia (27)
xsd:string Angustias (39)
xsd:string Beggar woman
xsd:string Bernarda Alba (60)
xsd:string Criada (50)
xsd:string First woman
xsd:string Fourth woman
xsd:string Little girl
xsd:string Magdalena (30)
xsd:string Maid (50)
xsd:string Martirio (24)
xsd:string María Josefa (80s)
xsd:string Poncia (60)
xsd:string Prudencia (50)
xsd:string Second woman
xsd:string Third woman
xsd:string Women mourners
xsd:date 1945-03-08
xsd:gYear 1945

data from the linked data cloud