Swedish orthography
http://dbpedia.org/resource/Swedish_orthography
Švédský pravopis je soustava pravidel a doporučení pro správné psaní v švédštině. Švédský pravopis je v principu fonologický, zachovává však mnoho historických prvků (např. psaní skupin dj, hj, lj [j], různý způsob psaní téže hlásky jako v případě sj, sch, sk, stj [ɧ], relativně velké množství výjimek apod.). Používá mnohé spřežky. K zápisu švédštiny se používá latinka, doplněná o 3 dodatečná písmena (Å, Ä, Ö), která se řadí na konec abecedy.
rdf:langString
Swedish orthography is the set of rules and conventions used for writing Swedish. The primary authority on Swedish orthography is Svenska Akademiens ordlista (SAOL), a spelling dictionary published annually by the Swedish Academy. The balance between describing the language and creating norms has changed with the years.
rdf:langString
Svensk ortografi är läran om svenskans skriftspråk. Ordet ortografi kommer av grekiska orthos 'rät, rätt' och graphein 'skriva'. Svensk ortografi handlar bland annat om rättstavning och om förhållandet mellan skrift och uttal (svensk fonologi). Varje skrivet språk har en speciell ortografi som på olika sätt under tidens gång har anpassats för att representera just det språk den är avsedd för. För svensk ortografi är framför allt Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) normerande. Balansen mellan att beskriva språket och att vara normerande har växlat mellan åren.
rdf:langString
rdf:langString
Švédský pravopis
rdf:langString
Swedish orthography
rdf:langString
Svensk ortografi
xsd:integer
48797274
xsd:integer
1109783017
rdf:langString
Švédský pravopis je soustava pravidel a doporučení pro správné psaní v švédštině. Švédský pravopis je v principu fonologický, zachovává však mnoho historických prvků (např. psaní skupin dj, hj, lj [j], různý způsob psaní téže hlásky jako v případě sj, sch, sk, stj [ɧ], relativně velké množství výjimek apod.). Používá mnohé spřežky. K zápisu švédštiny se používá latinka, doplněná o 3 dodatečná písmena (Å, Ä, Ö), která se řadí na konec abecedy.
rdf:langString
Swedish orthography is the set of rules and conventions used for writing Swedish. The primary authority on Swedish orthography is Svenska Akademiens ordlista (SAOL), a spelling dictionary published annually by the Swedish Academy. The balance between describing the language and creating norms has changed with the years. Orthography uses three distinct principles: phonologically oriented spelling, morphology-focused spelling, and traditional spelling. Through the history of written Swedish, these principles have been applied to various extents. Swedish spelling was long unregulated, but beginning in the later part of the 1700s, efforts increased to regulate spelling. In 1801, the Swedish Academy commissioned , a treatise on Swedish spelling by poet Carl Gustaf af Leopold. The goal of the treatise was to create a more homogeneous spelling system, based on traditional spellings. Leopold also aimed to create more phonetic spellings for French loanwords. A later advocate for uniform spelling was Esaias Tegnér Jr.
rdf:langString
Svensk ortografi är läran om svenskans skriftspråk. Ordet ortografi kommer av grekiska orthos 'rät, rätt' och graphein 'skriva'. Svensk ortografi handlar bland annat om rättstavning och om förhållandet mellan skrift och uttal (svensk fonologi). Varje skrivet språk har en speciell ortografi som på olika sätt under tidens gång har anpassats för att representera just det språk den är avsedd för. För svensk ortografi är framför allt Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) normerande. Balansen mellan att beskriva språket och att vara normerande har växlat mellan åren. Inom ortografin kan man urskilja tre olika principer: Fonologiskt orienterad (ljudinriktad) stavning, morfologiskt inriktad stavning och traditionell stavning. Under det svenska skriftspråkets historia har dessa principer tillämpats i växlande omfattning. Svenskans stavning var länge oreglerad, men från och med senare delen av 1700-talet försökte man alltmer reglera hur språket skulle stavas. År 1801 utgav Carl Gustaf af Leopold Afhandling om Svenska stafsättet på uppdrag av Svenska Akademien. Avhandlingen skulle på grundval av den tidens skriftspråk försöka få till stånd en mer enhetlig stavning, men med sin grund i traditionen. Men Leopold ville också skapa en för svenskan mer ljudenlig stavning av franska lånord, till exempel konnässör i stället för connaisseur. Även när det gällde morfologisk stavning gjorde Leopold insatser, som att föreskriva att släkt skulle skrivas slägt genom sin samhörighet med ordet slag. En senare förespråkare för samhörighetens viktiga roll var Esaias Tegnér den yngre i skriften ”Natur och onatur ifråga om svensk rättstavning” (1886). Han påpekade bland annat att stavningar som ondt och godt har sin grund i samhörighetslagen. Stavningen dt var en av de stavningsregler som ändrades vid stavningsreformen 1906. Då bestämdes att dt skulle ändras till t (t.ex. ont) eller till tt (t.ex. gott) och därmed vann principen om ljudinriktad stavning på denna punkt över principen om morfologiskt inriktad stavning.
xsd:nonNegativeInteger
26550
