Swedish Cyprus Expedition

rdf:langString Svenska Cypernexpeditionen

rdf:langString Den Svenska Cypernexpeditionen utförde arkeologiska grävningar på Cypern 1927–1931. Expeditionen leddes av Einar Gjerstad. Övriga medlemmar var John Lindros, Erik Sjöqvist och Alfred Westholm. Genom noggranna arkeologiska utgrävningar runtom hela Cypern kartlades öns historia från stenåldern till slutet av romersk tid. Totalt undersöktes 30 lokaler och 375 gravar. Expeditionens cypriotiske chaufför och alltiallo, Tooulis Souidos, följde med expeditionen till Sverige där han fortsatte att arbeta med Cypernsamlingarna. Fynden finns nu i Medelhavsmuseet i Stockholm och på Cyprus Museum i Nicosia. Arkeologerna ville genom sina grävningar få ökade kunskaper om boplatser, tempel och gravar från stenålder fram till och med romersk tid – en tidsperiod på drygt 7000 år. Under mindre än fyra år undersökte svenskarna 30 platser och de var tvungna att gräva på flera ställen samtidigt. För att kunna upprätta en kronologi och avläsa olika kulturlager i materialet grävde svenskarna ut nära 375 gravar från olika perioder. Gravarna innehöll bland annat 10 000 vaser i keramik. Vidare frilades ett tjugotal kultplatser och tempelområden, där man fann tusentals skulpturer i sten och terrakotta. Arkeologerna undersökte boplatser, ett par befästa borgar, ett kungapalats och en romersk teater. Dessutom utforskade expeditionen Cyperns yngre stenålder och fann flera platser med spår av bebyggelse från neolitisk tid eller yngre stenåldern (4000-talet f.Kr.), som tidigare varit okända. Gjerstad fick även låna en av de första Volvo-bilarna som tillverkats. Bilen var sannolikt nummer tre i den serie som kallades Jacob och levererades år 1927. Volvon fungerade överväldigande bra och kunde framföras på Cyperns knaggliga åsnestigar i en för tiden hisnande hastighet av 60 km/tim. Det cypriotiska äventyret varade i fyra år och i mars 1931 återvände arkeologerna till Sverige. Med sig hade de tiotusentals föremål från Cyperns femtusenåriga historia, vilka skulle kunna fylla ett helt museum. De flesta fynden göms faktiskt ännu i Medelhavsmuseets magasin. Genom svenskarnas insatser blev ett stort fyndmaterial vetenskapligt framgrävt och noga dokumenterat, samt tillgängligt för samtida och senare forskare. Vårvintern 1931 var grävningarna över och pengarna slut. I enlighet med då gällande lagstiftning delades fynden mellan Cypern och Sverige och mer än hälften av dem tillföll Sverige. Den totala mängden föremål från grävningarna uppgår till cirka 18 000. Av dessa erhöll Sverige cirka 12 000. Förutom detta finns ett enormt skärvmaterial som förvaras i 5 000 skokartonger på Medelhavsmuseet. Därför är museets magasin i dag fyllda med keramik, skulpturer, föremål av metall (koppar, brons, bly, silver och guld) och stora mängder romerskt glas. Materialet packades i 771 trälådor och fördes till Sverige i mars 1931. (20 av dessa stora trälårar ligger ännu ouppackade i magasinen.) Transporten tog ett år på ett av Svenska Orientlinjens fartyg. De fynd som fördes till Sverige 1931 kom att utgöra grunden i Medelhavsmuseet då detta öppnades 1954. Då arkeologerna kom hem från Cypern i mars 1931 fick de emellertid ett kyligt mottagande av myndigheterna, vilka mest var besvärade av att landet berikats med en unik och stor samling antikviteter från Cypern. I flera år förvarades cypernsamlingarna i primitiva lagerlokaler. De saknade helt uppvärmning och klimatväxlingarna blev därmed mycket dramatiska. Många unika föremål förstördes. Stenskulpturer och keramik sprack i den stränga kylan.