Song Ruoshen
http://dbpedia.org/resource/Song_Ruoshen an entity of type: Thing
宋若莘（8世纪？－820年？），唐朝贝州清阳县（今河北清河东）人，宋氏五姐妹之长。父亲宋庭芬，世为儒学。 宋庭芬有才华，生五女，分别取名为宋若莘、宋若昭、、宋若宪、，都很聪明。宋庭芬教给她们学习经史和诗赋。没成年时，五个女儿均能书写文章。宋若莘、宋若昭的文章尤其清丽淡雅，不追时尚。她们对父母表示，这辈子不嫁人，愿以学问使父母扬名。大姐宋若莘教导四个妹妹非常严格。她仿效《论语》，著《》十篇，内容皆以妇女所尚。妹妹宋若昭加以注解，甚有条理。《女论语》流行较广，长期成为女学童的教材，同班昭的《女诫》共为妇女书中的名作。 贞元四年（788年），昭义节度使李抱真表荐宋氏五姐妹。唐德宗将她们召入宫内，加试诗赋，并考问经史大义，深为赞叹。唐德宗能作诗，每次与侍臣作诗唱和，都要宋氏姊妹出席，唐德宗钦佩她们卓尔不群的气节，不以宫女妾侍对待，称呼她们为学士、先生。她们的父亲宋庭芬因此而授官，饶州司马，习艺馆内，敕赐高级宅第，有俸料。元和末年（约820年左右），宋若莘逝世，赠河内郡君。宋若莘自贞元七年（791年）以后，一直掌管着宫中记注、簿籍。宋若莘去世后，唐穆宗又命宋若昭接管。
rdf:langString
Song Ruoshen (Chinese: 宋若莘; 768–820), sometimes misspelled Song Ruoxin, was a Chinese Confucian scholar and poet. She was the eldest of five sisters, who all became employed as official poets at the Imperial court: Song Ruozhao, Song Ruoxian (宋若憲, 772–835), Song Ruolun (宋若倫) and Song Ruoxun (宋若荀).
rdf:langString
Song Ruoshen (kinesiska: 宋若莘), Song Ruoxin, död 820, var en kinesisk poet. Hon var den äldsta av fem systrar som alla blev hovpoeter: (宋若昭, 770-825), (宋若憲, 1772-835), (宋若倫) och (宋若荀). Hon var dotter till Song Tingfen i Hebei och tillhörde en familj som hade varit konfucianska akademiker i generationer. De fem döttrarna tränades alla i konfuciansk och klassisk lärdom sedan tidig ålder och deras föräldrar gick med på att de skulle slippa bli bortgifta och i stället personligen hedra familjenamnet; som den äldsta agerade Song Ruoxin även som sina systrars lärare. År 788 gjorde de alla fem framgångsrikt ett prov i kunskap om klassiker, historia och konfucianism och anställdes sedan som hovpoeter vid kejsarhovet. De författade dikter som lästes upp vid högtidliga tillfällen vid hovet. Kejsa
rdf:langString
rdf:langString
Song Ruoshen
rdf:langString
Song Ruoxin
rdf:langString
宋若莘
xsd:integer
53328832
xsd:integer
1104537904
rdf:langString
Song Ruoshen (Chinese: 宋若莘; 768–820), sometimes misspelled Song Ruoxin, was a Chinese Confucian scholar and poet. She was the eldest of five sisters, who all became employed as official poets at the Imperial court: Song Ruozhao, Song Ruoxian (宋若憲, 772–835), Song Ruolun (宋若倫) and Song Ruoxun (宋若荀). She was the daughter of the scholar Song Tingfen in Hebei and was given advanced education by her father. In 788, she and her sisters were all taken to court to be tested about their knowledge within Confucianism, History and the Classics. They excelled and each were given an office at court. They were employed as official court poets, performing their poetry at court festivities. Song and her sisters were highly respected at court, referred to by the emperor as teacher-scholars and never treated as concubines. In 791, Song was given charge of the office of accounts and books. She also wrote a book about female morality.
rdf:langString
Song Ruoshen (kinesiska: 宋若莘), Song Ruoxin, död 820, var en kinesisk poet. Hon var den äldsta av fem systrar som alla blev hovpoeter: (宋若昭, 770-825), (宋若憲, 1772-835), (宋若倫) och (宋若荀). Hon var dotter till Song Tingfen i Hebei och tillhörde en familj som hade varit konfucianska akademiker i generationer. De fem döttrarna tränades alla i konfuciansk och klassisk lärdom sedan tidig ålder och deras föräldrar gick med på att de skulle slippa bli bortgifta och i stället personligen hedra familjenamnet; som den äldsta agerade Song Ruoxin även som sina systrars lärare. År 788 gjorde de alla fem framgångsrikt ett prov i kunskap om klassiker, historia och konfucianism och anställdes sedan som hovpoeter vid kejsarhovet. De författade dikter som lästes upp vid högtidliga tillfällen vid hovet. Kejsaren ska ha visat dem stor respekt, kallat dem lärare och aldrig behandlat dem som konkubiner. Song Ruoxin personligen utnämndes också år 791 till en post som ansvarig för hovets räkenskaper, krönikor och böcker, en post hon behöll till sin död, då hon ersattes av sin äldsta syster, som dittills hade varit kejsarbarnens lärare. Hon skrev också en bok om kvinnlig moral.
rdf:langString
宋若莘（8世纪？－820年？），唐朝贝州清阳县（今河北清河东）人，宋氏五姐妹之长。父亲宋庭芬，世为儒学。 宋庭芬有才华，生五女，分别取名为宋若莘、宋若昭、、宋若宪、，都很聪明。宋庭芬教给她们学习经史和诗赋。没成年时，五个女儿均能书写文章。宋若莘、宋若昭的文章尤其清丽淡雅，不追时尚。她们对父母表示，这辈子不嫁人，愿以学问使父母扬名。大姐宋若莘教导四个妹妹非常严格。她仿效《论语》，著《》十篇，内容皆以妇女所尚。妹妹宋若昭加以注解，甚有条理。《女论语》流行较广，长期成为女学童的教材，同班昭的《女诫》共为妇女书中的名作。 贞元四年（788年），昭义节度使李抱真表荐宋氏五姐妹。唐德宗将她们召入宫内，加试诗赋，并考问经史大义，深为赞叹。唐德宗能作诗，每次与侍臣作诗唱和，都要宋氏姊妹出席，唐德宗钦佩她们卓尔不群的气节，不以宫女妾侍对待，称呼她们为学士、先生。她们的父亲宋庭芬因此而授官，饶州司马，习艺馆内，敕赐高级宅第，有俸料。元和末年（约820年左右），宋若莘逝世，赠河内郡君。宋若莘自贞元七年（791年）以后，一直掌管着宫中记注、簿籍。宋若莘去世后，唐穆宗又命宋若昭接管。
xsd:nonNegativeInteger
1861